ARBETSDOMSTOLENS domar i fulltext AD 2003 nr 95 Fråga om det vid anställningsintervju gjorts sådana bindande utfästelser från arbetsgivarens sida att ett anställningsavtal träffats.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det originaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 2

Skadestånd på grund av avskedande. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 2

Sif 2

Grunder. 4

Förskolan. 4

Grunder. 5

Domskäl 5

Tvisten. 5

Utredningen i målet 6

Har ett anställningsavtal ingåtts mellan förskolan och Anna-Maria L?. 7

Sammanfattning och rättegångskostnader. 9

Domslut 9

Dom nr 95/03 , mål nr A 79/03 , 2003-11-26   Sif ./. Kooperationens Förhandlingsorganisation och Förskolan Lilla Eken ek. för. i likvidation, Stockholm  angående skadestånd på grund av avskedande .

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 95/03

                                                                              2003-11-26                  Mål nr A 79/03

Stockholm

KÄRANDE

Sif, 105 32 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Lars Åström, Sif, adress se ovan

SVARANDE

1.  Kooperationens Förhandlingsorganisation, KFO, Box 2292, 103 17 STOCKHOLM

2.  Förskolan Lilla Eken ek. för. i likvidation, 769603-1256, Gröndalsvägen 143, 117 68 STOCKHOLM

Ombud för 2: jur. kand. Sara Kullgren, KFO, adress se ovan

SAKEN

Skadestånd på grund av avskedande

______________________

Bakgrund, yrkanden m.m.

Anna-Maria L är medlem i Sif. Mellan Sif och Förskolan Lilla Eken ek. för. i likvidation (förskolan) har inte förelegat något kollektivavtals­förhållande. Förskolan har dock varit medlem i Kooperationens Förhand­lingsorganisation (KFO) och har därigenom varit bunden av KFO:s kollektiv­avtal för anställda vid förskolor och fritidshem. Efter det att talan väckts i detta mål har förskolan ansökt om likvidation och den 3 oktober 2003 utsågs en likvidator. KFO har meddelat att förskolan med anledning därav inte längre är medlem och att KFO inte för förskolans talan. Likvidatorn har läm­nat fullmakt till Sara Kullgren att företräda förskolan i likvidation.

Förskolan är ett föräldrakooperativ som bedrev en montessoriinriktad för­skoleverksamhet i Gröndal i Stockholm. Sommaren 2002 besvarade Anna-Maria L en platsannons i vilken förskolan sökte ytterligare en förskollärare eller barnskötare. Hon samtalade i telefon med Pernilla L, som var styrelseledamot i förskolan, och träffade delar av styrelsen och en av de anställda den 11 september 2002. Den 18 september 2002 träffade hon hela styrelsen och den andra anställda. Det som diskuterades vid dessa till­fällen var en tillsvidareanställning på heltid. Anna-Maria L fick emellertid aldrig börja på förskolan. Sif har gjort gällande att ett anställ­ningsavtal mellan förskolan och Anna-Maria L ingicks den 18 september 2002 med överenskommen tillträdesdag den 1 november 2002 och att Anna-Maria L, genom att endast någon dag före tillträdet få besked om att hon inte fick börja på förskolan, har blivit avskedad utan att grund för detta förelegat. Förskolan har bestritt att ett anställningsavtal har träffats. Parterna har fört tvisteförhandlingar men har inte kunnat komma överens.

Sif har väckt talan och yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta förskolan att till Anna-Maria L utge 50 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen samt ekonomiskt skadestånd avseende lön med 18 500 kr per månad för november och december 2002 och semesterersätt­ning med 4 995 kr (5 x 5,4% x 18 500 kr). Ränta har yrkats enligt 3 och 6 §§ räntelagen på det allmänna skadeståndet från dagen för delgivning av stäm­ning, den 9 maj 2003, på det ekonomiska skadeståndet avseende lön från den 25:e i respektive månad och på det ekonomiska skadeståndet avse­ende semesterersättning från den 31 januari 2003; allt till dess betalning sker.

Förskolan har bestritt käromålet. Det allmänna skadeståndet har inte vits­ordats, men beträffande det ekonomiska skadeståndet har en månadslön om 17 000 kr för maximalt en månad samt sättet att beräkna semesterersättning vitsordats. Även semesterersättningen skall dock beräknas på en månadslön om 17 000 kr under maximalt en månad. Ränteyrkandet har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Sif

Under våren och sommaren 2002 sökte förskolan en förskollärare eller barn­skötare. De fick dock inga sökande förrän i augusti 2002 då Anna-Maria L såg annonsen hos Arbetsförmedlingen och tog kontakt med Pernilla L som var angiven som kontaktperson. Anna-Maria L anmälde sitt intresse för tjänsten och det stod redan tidigt klart för henne att förskolan var mycket intresserad av att anställa henne. Vid telefon­samtal uppgav Pernilla L att det var svårt att få sökande och att hon där­för var mycket angelägen. Anna-Maria L sade dock att hon arbetade på förskolan Orion och måste avsluta anställningen där först. Vid telefonsamtalet bestämde de att de skulle träffas den 11 september 2002 på förskolan. Vid detta möte deltog även två andra föräldrar och en av de an­ställda. Anna-Maria L redogjorde för sin bakgrund, bland annat att hon saknade formell utbildning men hade arbetat med barn i förskola och skola i flera år. Hon berättade även att hon är skådespelare och har varit med i flera barnföreställningar. Hon sade att hon ville lämna sitt nuvarande arbete eftersom förskolan Orion var en stökig arbetsplats och att hon där inte hade fått det utrymme för att arbeta med teater som hon velat ha. Pernilla L satte stort värde på Anna-Maria Ls teaterintresse och ville att hon skulle börja med en gång. Det rörde sig om en tillsvidareanställning på heltid. Anna-Maria L framställde sitt löneanspråk om 18 500 kr. Det enda man inte kunde komma överens om omedelbart var tillträdesdagen eftersom förskolan ville att hon skulle börja så fort som möjligt men Anna-Maria L hade ett arbete som hon måste säga upp sig ifrån. Innan man kunde säga något definitivt om anställningen skulle dock Anna-Maria L träffa den andra anställda för att se att de trivdes ihop. Datum bestämdes därför för ett nytt möte.

Den 18 september 2002 besökte Anna-Maria L återigen för­skolan och träffade då en del föräldrar och den andra anställda. Hon visste inte att det var styrelsen hon träffade. Förskolan ville fortfarande att hon skulle börja så fort som möjligt och hon sade att hon kunde börja den 1 november 2002. Pernilla L följde Anna-Maria L ut från mötet och Anna-Maria L sade att det skulle bli roligt att börja på förskolan. Pernilla L svarade att hon tyckte det också. Anna-Maria L sade då att hon skulle gå och tala med föreståndaren på Orion och Pernilla L sade: ”Ja gör det!”. Anna-Maria L uppfattade det vid detta tillfälle som helt klart att hon hade blivit anställd på förskolan. Det var ju endast tillträdesdagen som hade varit oklar och den var nu bestämd.

Ca 1,5 – 2 veckor efter den 18 september 2002 tog Pernilla L kontakt med Anna-Maria L per telefon. Hon ursäktade sig och sade att det hade blivit problem eftersom barngruppen hade minskat och därmed det ekonomiska underlaget. Hon ville därför skjuta fram tillträdesdagen till den 1 januari 2003 och undrade om Anna-Maria L kunde ta kontakt med sin nuvarande föreståndare och se om hon kunde stanna kvar på för­skolan Orion i november och december 2002 trots uppsägningen. Detta var dock inte möjligt och efter ny kontakt mellan dem försökte Pernilla L ordna så att Anna-Maria L skulle få ett vikariat under november och december 2002 för föreståndaren som var sjukskriven och som enligt Pernilla L med 99 procents säkerhet inte skulle komma tillbaka före jul. Anna-Maria L skulle dock bara kunna få samma lön som före­ståndaren hade, 17 000 kr. Samtalet avslutades med att Anna-Maria L bad att Pernilla L skulle återkomma med besked angående vika­riatet inom några dagar, vilket Pernilla L åtog sig att göra. Anna-Maria L ansåg dock att hon redan hade en anställning och när Pernilla L inte hörde av sig förutsatte hon att hon skulle börja den 1 november 2002. Pernilla L måste ha uppfattat att Anna-Maria L ansåg sig vara anställd i förskolan.

Det har framkommit att föreståndaren kom tillbaka i tjänst den 10 oktober 2002. Först den 30 oktober 2002 ringde dock Pernilla L och lämnade meddelande på Anna-Maria Ls telefonsvarare att hon inte kunde erbjuda någon tjänst eftersom föreståndaren kommit åter. Anna-Maria L ringde till Pernilla L dagen därpå och undrade vad som pågick och hävdade att det ursprungliga avtalet med tillträdesdag den 1 november 2002 skulle gälla för det fall att hon inte skulle vikariera för föreståndaren. Pernilla L bestred detta och någon lösning kunde inte nås. Den 1 novem­ber 2002 återkom Pernilla L och upprepade att det inte fanns något arbete för Anna-Maria L samt lämnade besked om att det hädan­efter var KFO som skulle sköta ärendet. Detta meddelande innebar att Anna-Maria L avskedades.

Anna-Maria L försökte efter detta att nå Pernilla L under en veckas tid men hon fick inte kontakt med denna. Därför fick i stället hennes pojkvän, Johan M, ringa upp och då svarade Pernilla L direkt. En ordväxling utbröt och samtalet avslutades med att Johan M frågade om det i vart fall, oavsett turerna angående november och december, var så att Anna-Maria L hade en anställning från den 1 januari 2003. Han fick ett jakande svar och sade då att Anna-Maria L skulle komma och arbeta från den 1 januari. Pernilla L svarade då att detta var utpressning.

Senare kom ett brev från Pernilla L där hon beklagade den uppkomna situationen men skrev att det ju fanns många lediga arbeten på förskolor i Stockholm och hon önskade Anna-Maria L lycka till med att hitta ett nytt arbete. Anna-Maria L har sedan den 1 januari 2003 anställning på förskolan Pilen.

Grunder

Ett anställningsavtal ingicks mellan Anna-Maria L och förskolan den 18 september 2002 med överenskommen tillträdesdag den 1 november samma år. Förskolan har i vart fall genom dess företrädares, Pernilla Ls, agerande ingivit Anna-Maria L en befogad uppfattning att hon erhöll ett erbjudande om anställning. Ett erbjudande som hon accepterade. Den 1 november 2002 avskedades Anna-Maria L från sin an­ställning vid förskolan utan att några giltiga skäl för detta förelåg.

Förskolan

Förskolan hade under våren 2002 haft svårt att få nya barn till verksamheten. Under hösten 2002 var det därför 11 barn i gruppen istället för 17, som var fullt antal. Trots detta hade man behov av personal och hade annons inne redan under våren 2002. På förskolan arbetade en förskollärare som var före­ståndare och två barnskötare. Dessutom fanns där en resursperson på grund av ett barn med särskilda behov.

Anna-Maria L tog kontakt med förskolan och man stämde träff den 11 september 2002 i förskolans lokaler i Gröndal. Vid detta möte deltog tre föräldrar, tillika styrelseledamöter, bland dem Pernilla L och Åsa R. Under en del av mötet var även en av barnskötarna, Eddi, med. Det framkom att Anna-Maria L inte var utbildad men hade erfaren­het av barn och av teater. Man tyckte det lät intressant men betonade att det var styrelsen i sin helhet som beslutade om eventuell anställning och att det också var viktigt att alla i personalen fick träffa henne först. Anna-Maria L framställde sitt löneanspråk om 18 500 kr, men man gick inte in i diskussion om kravet eftersom också detta var styrelsens sak. Anna-Maria L blev visad runt på förskolan och upplyste att hon inte stod ut med sitt arbete på förskolan Orion utan att hon skulle sluta där oavsett hur det gick med anställningen på Lilla Eken. Mötet avslutades med att man bestämde att Anna-Maria L skulle återkomma den 18 september 2002 och träffa styrelsen och övrig personal.

Den 18 september 2002 var styrelsen samlad för styrelsemöte. Även den person i personalen som Anna-Maria L inte hade träffat tidigare deltog i mötet. Anna-Maria L berättade om sig själv och svarade på frågor. Sedan lämnade hon mötet och mötet fortsatte. Då framkom det hur dålig förskolans ekonomi var och hur svårt det var att rekrytera nya barn. Det fanns även motstånd mot Anna-Maria L i personalgruppen. Man beslutade därför att inte anställa henne. Det fanns dock ett vikariebehov och man ansåg att hon möjligen skulle kunna bli aktuell som vikarie.

Anna-Maria L hade redan på förmiddagen den 18 september 2002 ringt till Pernilla L och frågat om hon kunde få ett intyg om sin an­ställning och lön hos förskolan eftersom hon behövde detta i sina bank­kontakter. Pernilla L hade svarat att det inte var möjligt att skriva ett så­dant intyg eftersom det inte fanns något anställningsbeslut från styrelsen, men att hon skulle kunna faxa ett intyg efter mötet för det fall att Anna-Maria L anställdes. Eftersom Anna-Maria L hade varit angelägen om att få ett intyg så fort som möjligt ringde Pernilla L direkt efter mötet till henne för att lämna besked, men eftersom ingen svarade lämnade hon ett meddelande på telefonsvararen. Några dagar senare ringde Anna-Maria L upp och Pernilla L förklarade att det inte gick att tillsvidareanställa henne men att det möjligen skulle uppstå ett vikariat om föreståndaren skulle vara fortsatt sjukskriven. I så fall skulle detta vikariat sträcka sig från den 1 november 2002 och fram till jul. De talade även om att det skulle kunna finnas behov av en vikarie även efter nyår eftersom en av de anställda skulle vara ledig för att företa en längre resa. Pernilla L var tydlig med att villkoret för vikariatet i november – december var att föreståndaren inte kom tillbaka och hon uppfattade att Anna-Maria L förstod detta villkor.

Den 10 oktober 2002 fick Pernilla L veta att föreståndaren skulle komma åter från sin sjukskrivning. Hon började då söka Anna-Maria L på dennas mobiltelefon och lämnade meddelande på telefonsvararen. Emellertid tog det tid innan de fick kontakt med varandra. Anna-Maria L blev mycket arg när hon fick beskedet. Hon kunde inte acceptera att förutsättningen för vikariatet inte hade uppfyllts och ringde därefter Pernilla L upp till tio gånger per dag. Pernilla L lät oftast bli att svara. Efter ca två veckor ringde Anna-Maria Ls pojkvän och skällde ut Pernilla L. Det var ett mycket otrevligt samtal, men Pernilla L för­klarade igen att föreståndaren återkommit och att det således inte fanns förut­sättningar för ett vikariat.

Pernilla L har uppmanat Anna-Maria L att ta kontakt med facket och har även skrivit ett förklarande brev till henne.

Grunder

Förskolan och Anna-Maria L har inte ingått anställningsavtal den 18 september 2002 med överenskommen tillträdesdag den 1 november samma år. Därmed har inte heller något avskedande skett.

För det fall att det skulle anses visat att avtal om tillsvidareanställning har in­gåtts har det några dagar efter den 18 september 2002 stått klart att förskolan saknade ekonomiska möjligheter att anställa någon. Det har således förelegat saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist. Eftersom Anna-Maria L inte hade tillträtt anställningen har inte uppsägningstiden varit längre än en månad.

Domskäl

Tvisten

Förskolan är ett föräldrakooperativ som bedrev förskoleverksamhet i Grön­dal i Stockholm. Styrelsen består av föräldrar till barnen i förskolan. Vid den aktuella tiden var bland andra Pernilla L och Åsa R styrelseleda­möter. På förskolan fanns en förskollärare och två barnskötare anställda. Under våren 2002 annonserade man efter ytterligare en förskollärare eller barnskötare till förskolan. Man lyckades dock inte anställa någon. Anna-Maria L svarade på annonsen i augusti 2002 och den 11 septem­ber 2002 träffade hon styrelseledamöterna Pernilla L, Åsa R, ytter­ligare en styrelseledamot och en av de anställda barnskötarna vid ett möte i förskolans lokaler. Förskolans representanter var positivt inställda till Anna-Maria L och det som var aktuellt var en tillsvidareanställning på heltid. Man beslutade att ha ytterligare ett möte på kvällen den 18 september 2002. På förmiddagen den 18 september ringde Anna-Maria L till Pernilla L och bad henne om ett intyg avseende anställningen och lönen. Hon fick dock inget sådant intyg. Vid mötet den 18 september 2002 fick Anna-Maria L träffa förskolans hela styrelse och ytterligare en av de anställda. Efter detta möte förekom vissa kontakter mellan Anna-Maria L och Pernilla L då vikariat diskuterades.

Sif har gjort gällande att Anna-Maria L och förskolan träffade ett anställningsavtal den 18 september 2002 med överenskommen tillträdesdag den 1 november 2002 och att Anna-Maria L avskedats från an­ställningen. Förskolan har gjort gällande att något anställningsavtal inte har träffats och att något avskedande därmed inte har skett. För det fall att det skulle visas att ett anställningsavtal har träffats har förskolan i vart fall haft saklig grund för uppsägning eftersom arbetsbrist förelåg.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På Sifs begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med Anna-Maria L  och vittnesförhör med Johan M. På förskolans begäran har vittnesförhör hållits med Pernilla L och Åsa R.

Anna-Maria L har uppgett bland annat följande. Hon ringde till Pernilla L i augusti 2002 och fick genast en positiv kontakt. Pernilla L sade att de behövde personal omedelbart och när Anna-Maria L uppgav att hon skulle tala med sin dåvarande chef uppmuntrade Pernilla L detta eftersom de gärna såg att hon började så snart som möjligt. Hon uppfattade mötet den 11 september 2002 som en anställnings­intervju och såg Pernilla L som den person som hade hand om denna och anställningsförfarandet över huvud taget. I och för sig var det två andra för­äldrar och en anställd med vid mötet men hon upplevde det som att de endast var där för att de var nyfikna. Pernilla L var väl medveten om att hon saknade formell utbildning, men var ändå mycket positiv och uttryckte att de var mycket angelägna om att hon skulle börja hos dem. Det nämndes inte något om att det var styrelsen som skulle fatta beslut om anställningen. Där­emot avslutades mötet med att Pernilla L sade att hon, innan hon fick an­ställningen, skulle träffa den andra i personalen. Därför bokade man in ett nytt möte den 18 september 2002. – I tiden mellan de två mötena talade hon med sin dåvarande chef om att hon hade sökt annat arbete. Hon begärde även på förmiddagen den 18 september 2002 ett intyg från Pernilla L om att hon var anställd på förskolan, vilket hon behövde för att kunna ta ett bostadslån. Hon fick inget intyg, men hon tänkte inte mer på detta eftersom hon och hennes pojkvän förlorade budgivningen och därför inte längre be­hövde något intyg. – Vid mötet den 18 september 2002 förstod hon först inte varför det var så mycket folk närvarande men Pernilla L förklarade att det var föräldrar som satt i styrelsen. Hon trodde att de var allmänt nyfikna på att se vem som skulle börja hos dem, men eftersom syftet med mötet var att hon skulle träffa den andra anställda vände hon sig främst till denna när hon berättade om sig själv. Efter mötet sade hon till Pernilla L att hon tyckte att det var toppen att få börja på förskolan. Pernilla L höll med om detta och när hon sade att hon skulle tala med sin chef uppmanade Pernilla L henne: ”Ja, gör det!”. Efter mötet tog det 1,5 – 2 veckor innan hon hörde av Pernilla L. Denna ursäktade sig och undrade om de kunde skjuta på anställningen till den 1 januari 2003 eftersom ekonomin var dålig. Pernilla L föreslog att hon skulle tala med sin chef och fråga om hon kunde vara kvar där under november och december. Hon gjorde så men chefen hade ingen möjlighet att medge detta. När hon meddelade Pernilla L detta skulle de försöka hitta en lösning genom att hon skulle vikariera för föreståndaren under november och december 2002. Pernilla L var helt övertygad om att föreståndaren inte skulle komma tillbaka, men lovade att återkomma inom några dagar ifall hon inte skulle få vikariatet. Det gjorde hon emellertid inte utan det var först den 30 oktober 2002 som hon fick be­sked på telefonsvararen om att föreståndaren kommit tillbaka och att för­skolan därför inte hade något behov av henne. Hon ringde till Pernilla L och de diskuterade saken. Pernilla L hävdade att hon aldrig hade anställt henne. Efter kontakt med arbetsgivarorganisationen, KFO, återkom Pernilla L till henne dagen därpå och sade att all kontakt hädanefter skulle ske med KFO.

Pernilla L har uppgett bland annat följande. Under våren 2002 satte man in annons avseende en ledig tjänst på förskolan. Tjänsten var emellertid fort­farande vakant i augusti 2002, då föreståndaren på förskolan blev sjuk­skriven. Föreståndaren var sjukskriven många kortare perioder och det var svårt att planera och veta hur man skulle rekrytera. Anna-Maria L ringde till henne i augusti 2002 och de bestämde sig för att träffas. Vid mötet den 11 september 2002 fick hon ett mycket gott intryck av Anna-Maria L. Av Anna-Maria Ls berättelse om sig själv framkom att hon inte hade någon formell utbildning men hade erfarenhet av barn och teater. Vidare framkom att hon i vilket fall som helst tänkte säga upp sig från den förskola som hon arbetade på eftersom det var så stökigt där och hon vantrivdes. Hennes löneanspråk nämndes, men det var inget som diskuterades vidare eftersom hon fick tydlig information om att de som var närvarande inte hade något mandat att anställa utan att det var styrelsen och personalen som hade beslutanderätten och att hon därför skulle få träffa dem. Eftersom ett styrelse- och personalmöte redan var inbokat den 18 september 2002 bjöd de in henne till detta. – Förmiddagen den 18 september 2002 ringde Anna-Maria L och frågade om hon kunde få ett intyg om anställningen. Pernilla L svarade då att det inte gick eftersom något anställningsbeslut inte hade fattats men att hon, för det fall att det skulle fattas ett anställningsbeslut under kvällens möte, skulle kunna faxa ett intyg redan på kvällen. – Vid mötet den 18 september 2002 berättade Anna-Maria L om sig själv för styrelsen och en anställd. När hon följde Anna-Maria L till dörren sade de att de skulle höras. Efter att Anna-Maria L gått fortsatte mötet. Åsa R berättade att ekonomin var mycket dålig. Med anledning av detta och att den anställda som var med vid mötet inte ansåg att Anna-Maria L hade till­räckligt mycket erfarenhet för att få en tillsvidareanställning ansåg man det vara omöjligt att anställa henne. Man diskuterade dock att det kunde gå att erbjuda henne ett vikariat under hösten för det fall att föreståndaren inte kom tillbaka. Efter mötet ringde hon till Anna-Maria L och lämnade meddelande på tele­fonsvararen. Några dagar senare ringde Anna-Maria L upp och hon förklarade då att anledningen till att de inte kunde an­ställa henne var att ekonomin var för dålig. De talade även om att hon skulle kunna få ett vika­riat under november – december 2002 om föreståndaren inte kom tillbaka. När hon någon gång i månadsskiftet september – oktober fick besked om att föreståndaren skulle gå tillbaka i tjänst redan den 10 oktober 2002 meddelade hon Anna-Maria L detta på telefonsvararen. Hon har inte upp­manat Anna-Maria L att säga upp sig och har hela tiden varit tydlig med att det var styrelsen och personalen som skulle fatta beslut den 18 september 2002.

Åsa R, som var med vid mötet den 11 september 2002, har uppgett att Anna-Maria L vid mötet fick berätta om sig själv och att hon då nämnde att hon vantrivdes på sin dåvarande arbetsplats och ville säga upp sig. Hon nämnde även sitt löneanspråk men man diskuterade inte lönen efter­som de var tydliga med att det, för att Anna-Maria L skulle kunna anställas, krävdes ett styrelsebeslut och att alla i personalen var över­ens. Hon var inte med på hela mötet den 18 september 2002 utan kom till mötet när Anna-Maria L lämnade det. Man diskuterade då an­ställningen men eftersom en i styrelsen och en av de anställda var emot att anställa Anna-Maria L fattades inget anställningsbeslut. Man hade också ett lågt barnantal och dålig ekonomi.

Har ett anställningsavtal ingåtts mellan förskolan och Anna-Maria L?

För att ett anställningsförhållande skall komma till stånd krävs i princip att parterna avger samstämmiga viljeförklaringar i frågan. Ett anställningsför­hållande kan också uppkomma genom att arbetsgivaren – även utan att ha för avsikt att få till stånd ett anställningsavtal ­– uppträder på ett sådant sätt att arbetssökanden med fog får uppfattningen att han har blivit anställd. Den som påstår att han blivit anställd hos en arbetsgivare måste alltså visa att en situation av något av de nu nämnda slagen uppkommit i hans kontakter med denne (AD 1986 nr 24).

Sif har gjort gällande att Anna-Maria L den 18 september 2002 fick en tillsvidareanställning hos förskolan med tillträde den 1 november 2002. Förskolan har bestritt detta. Vad gäller händelseförloppet och vad som sagts vid de olika mötena och telefonsamtalen står i stora delar Anna-Maria Ls ord mot Pernilla Ls. Det är dock utrett att det krävdes ett beslut av styrelsen i dess helhet för att ett anställningsbeslut skulle kunna fattas. Dessutom hade man beslutat att styrelsen inte skulle anställa någon för det fall att inte också personalgruppen var enig om detta. Det är vidare utrett att styrelsen den 18 september 2002 fattade ett för Anna-Maria L negativt beslut. Emellertid hindrar inte detta att förskolan eller dess repre­sentanter skulle ha kunnat agerat på ett sådant sätt att ett anställningsför­hållande skulle ha kunnat uppkomma. För det fall att en arbetsgivare på så­dant sätt med tillräcklig styrka bibringar en arbetssökande uppfattningen att denne har fått en anställning åligger det arbetsgivaren att klargöra sin upp­fattning att någon anställning inte kommit till stånd (AD 1981 nr 131).

Av Anna-Maria Ls och Pernilla Ls uppgifter framgår att tonen mellan dem vid de inledande telefonsamtalen och vid mötena den 11 och den 18 september 2002 var mycket god och att Pernilla L var an­gelägen om att Anna-Maria L skulle anställas. Anna-Maria L har således haft anledning att tro att hennes chanser att få en anställ­ning var goda. Hon har emellertid uppgett att hon även uppfattat det som att hon verkligen blev anställd den 18 september 2002, vilket stöds av det för­hållandet att hon sagt upp sig från en tidigare anställning efter detta möte. Hon har vidare uppgett att hon inte visste något om att det var styrelsen som skulle fatta beslut utan att hon uppfattade att Pernilla L hade full be­hörighet att göra det. Frågan är därmed om Anna-Maria L, på grund av arbetsgivarens agerande, har haft fog för sin uppfattning att hon blivit anställd.

Pernilla L har berättat att hon redan vid mötet den 11 september 2002 betonade för Anna-Maria L att det var styrelsen i sin helhet som fattade anställningsbeslut och att det även krävdes att personalgruppen var enig. Åsa R har bekräftat att denna information framfördes till Anna-Maria L vid mötet och har också betonat att detta var anled­ningen till att man inte diskuterade det uppgivna löneanspråket. Domstolen finner inte något skäl att ifrågasätta Pernilla Ls och Åsa Rs vittnesmål utan konstaterar att Anna-Maria L den 11 september 2002 blev informerad om att det krävdes styrelsebeslut för att ingå anställ­ningsavtal. En annan sak är att Anna-Maria L inte tycks ha upp­fattat detta utan har trott att syftet med mötet den 18 september 2002 endast var att hon skulle träffa den andra anställda. Det förhållandet att hon redan på förmiddagen den 18 september 2002 ringde och bad om ett intyg talar för att hon uppfattade saken på detta vis. Pernilla L har uppgett att hon även vid detta telefonsamtal informerade Anna-Maria L om att hon ännu inte var anställd, utan att det krävdes ett positivt beslut under kvällens möte för att hon skulle kunna lämna ett sådant intyg. Anna-Maria L har inte närmare berättat vad som sades vid detta telefonsamtal utan endast uppgett att hon inte saknade intyget eftersom frågan om lägenhetsköp inte längre var aktuell. Av Pernilla Ls uppgifter om samtalets innehåll, som således är oemotsagda, anser domstolen det visat att Anna-Maria L även vid detta tillfälle informerades om att någon anställning inte förelåg.

Arbetsdomstolen finner av dessa förhållanden att Anna-Maria L, för det fall att hon genom Pernilla Ls positiva inställning har fått upp­fattningen att hon blivit anställd, i vart fall inte har haft fog för det eftersom hon i samband med mötet den 11 september 2002 och telefonsamtalet den 18 september 2002 tydligt har informerats av Pernilla L om att så inte var fallet. Förskolan får härigenom anses ha fullgjort sin skyldighet att klargöra sin uppfattning att ett anställningsavtal inte har träffats. Anna-Maria L borde alltså ha varit medveten om att hon, när hon lämnade mötet den 18 september 2002, hade att avvakta ett beslut från styrelsen. Det finns ingen generell skyldighet för arbetsgivare att meddela en arbetssökande att denna inte får arbete, än mindre finns det någon tidsfrist inom vilket ett så­dant besked skall lämnas. Det saknar därmed betydelse om det tog några dagar eller två veckor innan Anna-Maria L fick besked om att hon inte fick någon tillsvidareanställning med tillträde den 1 november 2002.

Sif har alltså inte visat att Anna-Maria L har haft fog för sin upp­fattning att hon den 18 september 2002 har fått en anställning hos förskolan. Domstolen finner inte att de diskussioner som förevarit efter den 18 septem­ber 2002 på något sätt ändrar denna bedömning och finner inte anledning att närmare gå in på dessa då Sif som grund för sin talan endast har åberopat att avtal om tillsvidareanställning med tillträdesdag den 1 november 2002 skulle ha ingåtts den 18 september 2002.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Domstolen konstaterar att Sif inte har visat att ett avtal en anställning kom­mit till stånd den 18 september 2002. Detta innebär att något avskedande inte kan ha skett. Sifs yrkande skall därför avslås. Vid denna utgång skall Sif er­sätta förskolan dess rättegångskostnader. Om yrkat belopp råder inte tvist.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen avslår Sifs yrkanden.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Sif att ersätta Förskolan Lilla eken ek. för. i likvidation dess rättegångskostnad med trettiotusen (30 000) kr, varav 28 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Hans Tocklin, Örjan Härneskog, Ingemar Källberg, Alf Ecker­hall, Ola Bengtson, Jörgen Andersson och Leif Åkerblom. Enhälligt.

Sekreterare: Katarina Berglund Siegbahn