ARBETSDOMSTOLENS domar i fulltext AD 2003 nr 111 Kollektivavtalstolkning. I byggnadsavtalet finns bestämmelser om gransk­ningsarbete och granskningsarvode. Vid tidlönearbete sker granskningen på sätt som överenskommes mellan avdelning och arbetsgivare. Därvid skall även överenskommas om lämpligt sätt för avdelningen att få kännedom om verkställda avdrag för granskningsarvode. Den för målen gemensamma tvistefrågan är om sådana granskningsöverenskommelser måste vara skriftliga.                                              Dom nr 111/03

                                                                                                                           Mål nr A 29/03

                                                                                                                           Mål nr A 30/03

                                                                                                                           Mål nr A 31/03

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det originaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 2

KÄRANDE. 2

Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 106 32 STOCKHOLM... 2

SVARANDE. 2

SAKEN.. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 4

Förbundet 4

Gemensamma frågor 4

Mål A 29/03 BPC Bygg HB.. 5

Mål nr 30/03 Roland Prins AB.. 6

Mål A 31/03 Ole Björklund. 7

Sveriges Byggindustrier 7

Gemensamma frågor 7

Mål nr A 29/03 BPC Bygg HB.. 8

Allmänt skadestånd preskriberat 9

Mål nr A 30/03 Roland Prins AB.. 9

Granskningsarvodet preskriberat 10

Allmänna skadeståndet preskriberat 10

Byggettans krav på granskningsarvode. 10

Mål nr 31/03 Ole Björklund. 10

Ronny Berggren. 11

Sveriges Byggindustriers ståndpunkter i målen kan sammanfattas enligt följande. 11

Byggnadsarbetareförbundet 11

DOMSKÄL. 12

Tvisterna. 12

Utredningen. 12

Måste granskningsöverenskommelser vara skriftliga?. 12

Preskription av allmänna skadestånd?. 13

Mål A 29/03 BPC Bygg Handelsbolag. 14

Mål 30/03 Roland Prins Aktiebolag. 15

Mål 31/03 Ole Björklund. 17

Sammanfattning, skadestånd m.m. 18

DOMSLUT. 18

Sammanfattning

Kollektivavtalstolkning. I byggnadsavtalet finns bestämmelser om gransk­ningsarbete och granskningsarvode. Vid tidlönearbete sker granskningen på sätt som överenskommes mellan avdelning och arbetsgivare. Därvid skall även överenskommas om lämpligt sätt för avdelningen att få kännedom om verkställda avdrag för granskningsarvode. Den för målen gemensamma tvistefrågan är om sådana granskningsöverenskommelser måste vara skriftliga.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 111/03

                                                                              2003-12-17                  Mål nr A 29/03

                                                                              Stockholm                    Mål nr A 30/03

                                                                                                                  Mål nr A 31/03

KÄRANDE

Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 106 32 STOCKHOLM

Ombud: advokaten Peter Kindblom, Advokatfirma Lindh Stabell Horten KB, Box 7315, 103 90 STOCKHOLM

SVARANDE

1.  Sveriges Byggindustrier, Box 7835, 103 98 STOCKHOLM (mål nr A 29/03, A 30/03 och A 31/03)

2.  BPC Bygg Handelsbolag, 916533-7768, Mölletorpsvägen 15, 371 92 KARLSKRONA (mål nr A 29/03)

3.  Roland Prins Aktiebolag, 556464-8409, Koberga 28,

776 96 DALA-HUSBY (mål nr A 30/03)

4.  Ole Björklund, 620314-4032, med inregistrerad firma Bygg & Inredning Ole Björklund, Lärkvägen 7, 263 58 HÖGANÄS  ( mål nr A 31/03)

Ombud för 1-4: arbetsrättschefen Gustav Herrlin, Sveriges Byggindustrier Service AB, adress som Sveriges Byggindustrier

SAKEN

kollektivavtalsbrott

______________________

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) och Sveriges Byggindustrier gäller sedan länge varandra i allmänhet avlösande kollektiv­avtal (byggnadsavtalet). Sedan 1976 har byggnadsavtalet innehållit, vid sidan av regler om mätningsarbete och mätningsarvode vid ackord, bestämmelser om lönegranskning och granskningsarvode. Under den tid som är aktuell i målet hade dessa bestämmelser följande lydelse.

§ 3 LÖNEBESTÄMMELSER

-- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

f 5 Granskningsarbete och granskningsarvode

Lokalavdelningen äger rätt att fortlöpande granska löneförhållandena vid ackords-, resultat- och tidlönearbete.

Vid ackordsarbete anses granskning ha skett genom att lokalavdel­ningen tar del av erforderligt löneunderlag som ackordsöverens­kom­melse, ackordslöneupp­gifter, fördelningslistor etc.

Vid resultat- och tidlönearbete sker granskning på sätt som överens­kommes mellan arbetsgivare och lokalavdelning, varvid även överens­kommes om lämpligt sätt för lokalavdelningen att få kännedom om verkställda avdrag för granskningsarvode.

Har granskning enligt ovan skett, äger lokalavdelning rätt att för de med granskningsarbete förenade kostnaderna såsom arvode erhålla, vid ackords­arbete 1,5 procent av arbetstagarens ackordssumma och vid resultat- och tidlöne­arbete 1,5 procent av arbetstagarens lönesumma.

Avdrag för granskningsarvode skall av arbetsgivaren göras, för ackordsar­bete vid utbetalning av ackordspremier (vid rent ackord; ackordsöverskottet). Vid månadsvis utbetalning av lön i förskott vid ackord skall dock avdrag gö­ras vid varje avlöningstillfälle. Vid resultat- och tidlönearbete skall avdrag för granskningsarvode göras vid varje avlöningstillfälle.

Granskningsarvode inbetalas av arbetsgivaren till bank- eller postgiro­konto, som anvisas av lokalavdelningen. Inbetalning skall ske, vid ackordsarbete i samband med inbetalning av mätningsarvode. Vid månadsvis utbetalning av ackordslön i förskott samt vid resultat- och tidlönearbete sker inbetalningen inom 30 dagar efter mottagandet av granskningsräkning från lokalavdel­ningen.

Protokollsanteckning till f 5

Granskningsarvode innefattar ej ersättning för mätningsarbete.

BPC Bygg Handelsbolag, Roland Prins Aktiebolag och Ole Björklund med registrerad firma Bygg & Inredning Ole Björklund (svarandebolagen) är medlemmar i Sveriges Byggindustrier och därigenom bundna av byggnads­avtalet gentemot förbundet.

Bakgrunden till tvisterna i de nu aktuella målen är att bolagen enligt för­bun­dets mening inte följt byggnadsavtalets regler om granskningsarvode. Tvister uppstod i frågan om bolagen varit skyldiga att göra avdrag på oorga­niserade arbetstagares löner. Arbetsgivarsidan gjorde vid de lokala för­hand­ling­arna gällande att någon sådan skyldighet inte åvilat bolagen, därför att avdraget skulle innebära en kränkning av de oorganiserade arbetstagarnas negativa förenings­rätt. Enligt förbundet föreligger dock en sådan skyldighet.

Parterna enades vid de centrala förhandlingarna om att avvakta Arbetsdom­stolens avgörande i ett mål avseende företaget L. K. Mässinteriör AB. Arbetsdomstolen meddelade dom i det målet den 7 mars 2001, AD 2001 nr 20. I domen fann Arbetsdomstolen sammanfattningsvis att löneavdragen för granskningsarvode inte kan jämställas med tvångsanslutning och att löne­avdragen inte heller kan anses utsätta de oorganiserade arbetstagarna för tvång eller påverkan att bli medlemmar i förbundet samt att avdrag för granskningsarvode på de ifrågavarande oorganiserade arbetstagarnas löner inte innefattade någon kränkning av deras negativa föreningsrätt.

Efter återupptagande av de centrala förhandlingarna har svarandeparterna be­stritt förbundets yrkanden bl.a. på den grunden att bestämmelserna i bygg­nadsavtalet förutsätter att det skall träffas en skriftlig överenskommelse mellan lokalavdelningen och företaget om hur granskningen skall gå till för att granskningsreglerna skall bli tillämpliga. Förbundet har bestritt att det föreligger ett sådant krav.

Sedan parterna slutfört de centrala förhandlingarna utan att nå någon lösning av tvisterna har förbundet väckt talan i Arbets­domstolen och yrkat att dom­stolen skall

1.  förplikta BPC Bygg Handelsbolag att till förbundet utge 30 000 kr i all­mänt skadestånd,

2.  förplikta Roland Prins Aktiebolag att till förbundet utge gransknings­arvode med 6 290 kr och 30 000 kr i allmänt skadestånd,

3.  förplikta Ole Björklund med inregistrerad firma Bygg & Inredning Ole Björklund att till förbundet utge granskningsarvode med 2 022 kr och 30 000 kr i allmänt skadestånd.

Ränta enligt 6 § räntelagen har yrkats på de allmänna skadestånden samt på granskningsarvodena från dagen för delgivning av stämning till dess betal­ning sker.

Svarandeparterna har bestritt bifall till samtliga av förbundet framställda yrkanden men har vitsordat yrkad ränta som skälig i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Gemensamma frågor

I § 3 f 5 byggnadsavtalet anges inte att en gransk­ningsöverenskommelse måste vara skriftlig. Det väsentliga är att bestämmel­sen ger lokalavdelningen en ovillkorlig rätt att fortlöpande granska löneför­hållandena hos arbets­giva­ren. Formerna för gransk­ningen är enbart en praktisk fråga. Det kan emeller­tid av praktiska skäl vara lämpligt att par­terna träffar en överens­kommelse om hur granskningen skall gå till. Genom lönegranskningen har förbundet möjlighet att kontrollera att arbetstagarna erhåller avtalsenliga löner m.m. Granskningsarbetet kan gå till på olika sätt. I förevarande mål är parterna överens om att det är s.k. tidlönearbete som utgör underlaget för gransk­ningsarvodet. Det vanligaste sättet att redovisa tid­lön är att arbets­givaren skickar över avlöningslistor till lokalavdelningen. På avlönings­listorna skall arbetsgivaren lämna uppgift om arbetstagarens namn, person­nummer, arbe­tad tid, lönesumma, löneperiod samt avdragna gransknings­arvoden. Gransk­ning kan även ske genom arbetsplatsbesök, en metod som brukar användas av förbundets avdelning 4. Även kombinationer av dessa granskningsmeto­der förekommer.

Byggnadsavtalets regler om lönegranskning infördes år 1976. I nära anslut­ning till reglernas införande gjorde syndikalisterna gällande att deras med­lemmars positiva föreningsrätt kränktes om arbetsgivaren gjorde avdrag för granskningsarvode på en syndikalistiskt organiserad arbetares lön. Frågan prövades av Arbetsdomstolen i domen AD 1977 nr 222. I domen uttalades att det kan innebära kränkning av en syndikalistisk arbetstagares föreningsrätt om en arbetsgivare mot arbetstagarens vilja gör avdrag för gransknings­arvode avseende granskning som utförts av en annan arbetstagarorganisation. Med anledning av domen träffade byggnadsavtalets parter en överens­kom­melse i januari 1978 som bland annat innebär att en arbetstagare, som är medlem i en annan arbetstagarorganisation än förbundet, kan hos arbets­giva­ren begära att avdrag för granskningsarvode inte skall göras från hans lön. Arbetstagaren skall styrka sin organisationstillhörighet för arbetsgivaren t.ex. genom uppvisande av medlemsbok. Den frågan är aktuell i målet mot Ole Björklund.

Granskningsverksamheten har fungerat fram till år 1999 då Sveriges Bygg­industrier hävdade att avdrag för granskningsarvode för oorganiserade arbetstagare stred mot den negativa föreningsrätten och artikel 11 i Europa­konventionen. Under år 1999 drev Sveriges Byggindustrier ett antal tvister som rörde den negativa föreningsrätten. En av dessa tvister rörde ett bolag, L.K. Mässinteriör AB och den tvisten kom att tjäna som pilotmål i Arbets­domstolen. Den 7 mars 2001 meddelade Arbetsdomstolen dom i det målet, AD 2001 nr 20. I domen slogs fast att avdrag för oorganiserades löner inte stred mot den negativa föreningsrätten även om den oorganiserade ar­bets­tagaren hade motsatt sig avdraget.

Efter domen har Svenskt Näringsliv fört ärendet vidare till Europadomstolen som ännu inte fattat beslut om sakprövning. Svenskt Näringsliv har även anmält Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättigheter och gjort gällande att avdrag för granskningsarvode för oorganiserade strider mot den negativa föreningsrätten. Den sociala kommittén har avgivit en rapport till den s.k. ministerkommittén som inte funnit anledning att rikta någon invänd­ning mot granskningssystemet såsom det tillämpades.

Vad som redovisats ovan utgör i korthet bakgrunden till de nu aktuella tvisterna. När målet rörande L.K. Mässinteriör AB togs upp i Arbetsdom­stolen enades parterna om att låta vilandeförklara övriga tvister med hänvis­ning till att tvistefrågorna överensstämde med dem som skulle prövas i målet avse­ende L.K. Mässinteriör AB. Detta framgår bl.a. av den skriftliga över­enskom­melse som träffades mellan BPC Bygg HB och Sveriges Bygg­indu­strier den 7 februari 2000 samt av de centrala förhandlingsprotokollen i respektive tvist. I målet avseende L.K. Mässinteriör AB prövades aldrig frågan huru­vida en granskningsöverenskommelse måste vara skriftlig efter­som Sveriges Byggindustrier inte hade åberopat någon sådan grund i det målet.

Avsikten med vilandeförklaringen var att övriga tvister skulle regleras i enlighet med domen i målet avseende L.K. Mässinteriör AB. Efter domen motsatte sig Sveriges Byggindustrier emellertid en sådan lösning och gjorde nya invändningar bl.a. om skriftlighetskravet. Av protokollen från de lokala tvisteförhandlingarna framgår att motparterna vid dessa förhandlingar endast framfört invändning om att det stred mot den negativa föreningsrätten att göra avdrag för granskningsarvode på oorganiserades löner. Skriftlighets­kravet nämndes inte. Sveriges Byggindustriers egen information om gransk­ningsarvode, Cirkulär 9/2000, innehåller inte heller någon uppgift om att en granskningsöverenskommelse måste vara skriftlig.

Mål A 29/03 BPC Bygg HB

Byggnadsarbetareförbundet gör gällande att BPC Bygg HB (bolaget) brutit mot byggnadsavtalets regler om lönegranskning genom att underlåta att redovisa granskningsunderlag till lokalavdelningen. Något gransknings­arvode har inte yrkats eftersom det inte funnits något underlag att granska.

Vid den lokala tvisteförhandlingen i mars 1999 träffades en skriftlig granskningsöverenskommelse mellan bolaget och förbundets lokalavdelning. Efter denna tidpunkt har bolaget fortlöpande lämnat in redovisningslistor till lokalavdelningen i Blekinge men har underlåtit att  redovisa oorganiserade arbetstagare. Även i tiden före överenskommelsen underlät bolaget att sända in redovisningslistor avseende oorganiserade arbetstagare. Detta styrks av ett brev som Lars-Otten Froode vid Blekinge Byggmästarförening skrev den 18 februari 1999 till ombudsmannen Kennet Bengtsson vid ­förbundets avdel­ning 3, med begäran om förhandling om granskningsöver­enskommelse för företaget då sådan saknades. Av brevet framgår att bolaget tidigare inte velat medverka till att ett granskningsförfarande kom till stånd med hänvisning till att det vid företaget inte funnits några anställda som var medlemmar i Bygg­nadsarbetareförbundet utan endast oorganiserade arbets­tagare. Bolaget hade emellertid anställt en arbetstagare som tillhörde Byggnadsarbetareförbundet varför det hade blivit aktuellt att träffa en överenskommelse om gransknings­förfarandet.

Grunden för talan är dels att arbetsgivaren tidigare inte velat medverka till att träffa en granskningsöverenskommelse med förbundet, dels att arbetsgivaren såväl före som efter mars 1999 underlåtit att leverera in granskningsunderlag till förbundet. Genom detta förfarande har arbetsgivaren gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott som medför skyldighet för bolaget att utge allmänt skadestånd till förbundet.

Mål nr 30/03 Roland Prins AB

Roland Prins AB bedriver verksamhet både i Stockholm och i Dalarna. Den verksamhet som bedrivs i Stockholm faller inom avdelning 1:s, Byggettans, område. Bola­get blev medlem i Sveriges Byggindustrier den 1 februari 2000. En tid därefter kontaktades bolagets företrädare av ombudsmannen Sören Larsson vid förbundets avdelning 30 i Dalarna, för att disku­tera hur gransk­ningen skulle gå till. Man enades om att företaget var åttonde vecka skulle sända över redovisningslistor till avdelningen med uppgift om arbetstagarnas namn, personnummer, arbetad tid, lönesumma samt avdraget arvode. Före­taget skulle även ange om arbetsplatsen var belägen inom Byggettans eller avdelning 30:s verksamhetsområde.

Bolaget hade under den i målet aktuella perioden fem anställda, varav två var oorganiserade och två tillhörde andra fackliga organisationer än Byggnads­arbetareförbundet. En av de oorganiserade var Jan-Erik Eriksson. Vid redo­visningen underlät bolaget att göra avdrag för granskningsarvode för såväl Jan-Erik Eriksson som de arbetstagare som tillhörde andra fackliga organisa­tioner. Förbundet har enbart yrkat ersättning för granskningsarvodet på Jan-Erik Erikssons lön eftersom tvisten vid den lokala förhandlingen enbart kommit att omfatta denne.

Förbundet hävdar att de åberopade redovisningslistorna även styrker att det träffats en skriftlig överenskommelse om hur granskningen skulle gå till. Det har dock, som nämnts, inte utgjort en förutsättning för att gransknings­reglerna skulle bli tillämpliga att överenskommelsen är skriftlig.

En arbetsgivare är enligt avtalet skyldig att innehålla och till lokalavdel­ningen inleverera granskningsarvode med 1,5 procent av löne­summan. Jan-Erik Erikssons lön enligt redovisningslistorna uppgår till sam­manlagt 419 362 kronor. Det på lönesumman belöpande granskningsarvodet utgör då 6 290 kr.

Granskning har skett på det sätt som parterna enats om men bolaget har inte dragit av och inbetalat granskningsarvode till lokalavdelningen för Jan-Erik Eriksson. Bolaget är därmed skyldigt att till förbundet utge ersättning för ej inbetalt granskningsarvode och allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Det krav som avdelning 30 framställde för Byggettans räkning har parterna förhandlat om. Eftersom arbetsgivaren inte gjorde någon invändning vid för­handlingarna avseende detta krav har rätten att nu göra sådan invändning gått förlorad. Avdelning 30 har även haft uppdrag att förhandla för Byggettan.

Mål A 31/03 Ole Björklund

Arbetsgivaren hade vid den i målet aktuella tiden två anställda, Erik Nilsson och Ronny Berggren. Ronny Berggren var medlem i Svenska Industri­tjänstemannaförbundet, SIF, och Erik Nilsson var oorganiserad. I början av år 2000 kontaktade ombudsmannen Paul Svensson, vid förbundets avdelning 4 i Helsingborg, arbetsgivaren för att bestämma tid och plats för lönegransk­ning. Avdelning 4 använder inte systemet med redo­visningslistor utan löne­granskning sker normalt genom arbetsplatsbesök, s.k. aktiv lönegranskning. Paul Svensson kom överens med arbetsgivaren om att lönegranskning skulle ske den 11 april 2000 genom besök på arbetsgivarens kontor i Höganäs. Så skedde och lönegranskning utfördes. Lokalavdelningen tillställde därefter arbetsgivaren en granskningsräkning som betalades av ar­betsgivaren. I sep­tember 2000 tog Paul Svensson en ny kontakt med ar­betsgivaren för löne­granskning. Denna gång avtalades att Paul Svensson skulle genomföra granskningen genom besök i arbetsgivarens bostad den 28 september 2000. I samband med besöket upprättade parterna en redovis­ningslista i vilken har upptagits arbetstagarnas namn, personnummer, granskningsperiod, antalet arbetade timmar, lönesumman samt gransknings­arvodets storlek. Handlingen har undertecknats av Ole Björk­lund och Paul Svensson. Förbundet hävdar att en granskningsöverenskommelse har ingåtts och, för det fall att skriftlig överenskommelse krävs, att redovisningslistan utgör en sådan.

Efter granskningen den 28 september 2000 översände avdelningen en granskningsräkning till arbetsgivaren som denne inte betalade. I stället mot­tog avdelningen den 6 november 2000 ett brev från arbetsgivaren. Av brevet framgår att arbetsgivaren, med hänvisning till att det inte fanns några arbets­tagare som var medlemmar i förbundet, beslutat att avsluta debiteringen på de anställdas löner i avvaktan på domen i målet avseende L.K. Mässinteriör AB. Brevet utvisar att det inte är bristen på överenskommelse om granskning som legat bakom arbetsgivarens underlåtenhet att betala granskningsarvode utan påståendet om skyddet för den negativa före­ningsrätten.

Grunden för förbundets talan är att granskning har utförts i enlighet med kollektivavtalet och parternas överenskommelse. Förbundet har även yrkat ersättning för granskningsarvode avseende Ronny Berggren som var medlem i SIF. Ronny Berggren hade inte hos arbetsgivaren framställt en begäran om att avdrag för granskningsarvode inte skulle göras från hans lön vilket hade krävts för att arbetsgivaren skulle bli befriad från skyldigheten att utge granskningsarvode. Därmed anser förbundet att det fö­religger rätt till granskningsarvode med yrkat belopp. Genom att underlåta att betala gransk­ningsarvodet föreligger även kollektivavtalsbrott.

Sveriges Byggindustrier

Gemensamma frågor

Av ordalydelsen i byggnadsavtalets § 3 f 5 tredje stycket framgår att arbets­givaren och lokalavdelningen skall träffa en överenskommelse om hur granskningen skall ske och på vilket sätt lokalavdelningen skall få kännedom om verkställda avdrag för granskningsarvode. Har granskning skett i enlighet med vad som anges i tredje stycket har lokalavdelningen enligt fjärde stycket rätt att erhålla ersättning för granskningsarvode. Det krävs alltså att det träffats en överenskommelse mellan avdelningen och berörd arbetsgivare för att granskningsarvode skall utgå. En granskningsöverenskommelse utgör ett lokalt kollektivavtal som även får verkan mot tredje man. Det anges inte i byggnadsavtalet att överenskommelsen måste vara skriftlig men det är en självklarhet eftersom ett kollektivavtal måste ha skriftlig form.

De nuvarande bestämmelserna i byggnadsavtalet om lönegranskning och granskningsarvode är i princip identiska med de ursprungliga bestämmel­serna som tillkom år 1976. Partsavsikten var att granskningsöverenskommel­ser skulle vara skriftliga. Vid införandet av reglerna om lönegranskning tog Byggnadsarbetareförbundet fram förtryckta blanketter för granskningsöver­enskommelser. Ursprungligen innehöll blanketterna elva punkter som måste vara uppfyllda. De flesta företag träffar skriftliga granskningsöverenskom­mel­ser där man använder förtryckta blanketter som underlag. Det kan även näm­nas att samtliga riksföretag i Sverige har skriftliga granskningsöverens­kom­melser som tecknats med Byggnadsarbetareförbundet centralt.

En granskningsöverenskommelse som inte är skriftlig är ogiltig. En sådan överenskommelse utgör inte heller ett kollektivavtal och kan inte göras gällande mot de oorganiserade arbetstagarna. Ett kollektivavtal kan däremot som regel även tillämpas på anställda som inte är medlemmar i den avtals­bärande organisationen.

Efter det att granskningsreglerna hade införts i 1976 års avtal gick Byggför­bundet (nuvarande Sveriges Byggindustrier) ut med skriftlig information till sina medlemmar där man förklarade att det måste träffas en gransknings­överenskommelse mellan arbetsgivaren och lokalavdelningen. Även Bygg­nadsarbetareförbundet lämnade en liknande information till sina medlemmar när man skrev att ”överenskommelse ska träffas”.

Den bakgrund som Byggnadsarbetareförbundet lämnat beträffande för­hållandena vid de lokala och centrala förhandlingarna är i huvudsak korrekt. Vid de lokala förhandlingarna och inledningvis vid de centrala förhandling­arna var det endast frågan om avdrag för granskningsarvode för oorganise­rade samt den negativa föreningsrätten som var föremål för diskussion mel­lan parterna. När de centrala förhandlingarna återupptogs efter vilandeför­klaringen hävdade emellertid Sveriges Byggindustrier att en gransknings­överenskommelse krävde skriftlig form. Skriftlighetskravet hade bl.a. bekräftats av motparten vid en tidigare kansliöverläggning där Björn Müntzing, Gustav Herrlin, Peter Kindblom och Gunnar Ericson varit när­varande. Under de centrala förhandlingarna kom skriftlighetskravet att bli en huvudfråga.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte krävs skriftliga över­enskommelser görs i andra hand gällande att det krävs muntliga överens­kommelser om hur granskning skall gå till.

Mål nr A 29/03 BPC Bygg HB

Bolaget blev medlem i Sveriges Byggindustrier år 1996. Vid den tidpunkten hade bolaget anställt ett antal byggnadsarbetare. Under den period som före­gick medlemskapet i Sveriges Byggindustrier var bolaget emellertid inte bundet av något kollektivavtal även om bolaget tidigare haft hängavtal med Byggnadsarbetareförbundet. Det träffades inte någon skriftlig överens­kom­melse om granskning under år 1996. Det förekom inte heller några kontakter mellan företaget och Byggnadsarbetareförbundet under åren 1996-1998. Under den här perioden betalade bolaget inte heller några gransknings­arvoden. Vid den lokala tvisteförhandlingen den 4 mars 1999 förklarade arbetsgivarsidan genom Lars-Otten Froode att bolaget var berett att träffa en överenskommelse om granskning med lokalavdelningen. Bolaget hade då till skillnad mot tidigare en arbetstagare som var medlem i Byggnadsarbetare­förbundet.

Svarandeparterna vidhåller inte längre den tidigare framförde invändningen att det träffats ett lokalt kollektivavtal som inneburit att granskningsarvode inte skulle betalas för oorganiserade arbetstagare.

Grunden för bestridandet är att det inte har träffats någon överenskommelse om granskning förrän vid den lokala tvisteförhandlingen i mars 1999. Det saknas därmed grund för ett yrkande om allmänt skadestånd avseende en eventuell avtalsöverträdelse i tiden före mars 1999.

Allmänt skadestånd preskriberat

Kravet på allmänt skadestånd framfördes först vid de centrala förhandling­arna vilket innebär att kravet är preskriberat då det framförts för sent.

Mål nr A 30/03 Roland Prins AB

Bolaget blev medlem i Sveriges Byggindustrier den 1 februari  2000 och var dessförinnan inte bundet av något kollektivavtal. Bolagets ägare Roland Prins hade därför ingen större erfarenhet av hur granskningsarbetet skulle bedrivas.

I april 2000 blev bolagets företrädare Roland Prins kontaktad av ombuds­mannen Sören Larsson från avdelning 30 som förklarade att arbetsgivaren var skyldig att lämna in redovisningslistor till avdelningen. På listorna skulle arbetsgivaren redo­visa samtliga anställda dvs. även oorganiserade arbets­tagare samt arbetsta­gare som tillhörde annan facklig organisation. Däremot skulle bolaget, enligt Sören Larsson, inte betala granskningsarvode för de arbetstagare som inte var medlemmar i Byggnadsarbetareförbundet. Bak­grunden härtill var den då pågående processen i Arbetsdomstolen avseende L.K. Mässinteriör AB.

Kontakterna mellan Roland Prins och ombudsmannen Sören Larsson på lokalavdelningen i Dalarna skedde per telefon eller per brev. Däremot före­kom det inte några kontakter mellan Roland Prins och företrädare för Bygg­ettan i Stockholm.

Roland Prins, som litade på Sören Larssons uppgifter, redovisade samtliga an­ställda på redovisningslistor men förutsatte samtidigt att avdrag för gransk­ningsarvode enbart skulle ske beträffande de arbetstagare som var med­lem­mar i Byggnadsarbetareförbundet. Den första inbetalningen av gransk­nings­arvode kom därför endast att avse sådana arbetstagare. På redo­visningslistan skrev Roland Prins ”Är detta OK? Om inte hör av dig så fixar vi till det”. Detta föranledde inget krav från avdelning 30.

Vid lokal tvisteförhandling den 4 januari 2001 förklarade avdelning 30 att företaget redovisat samtliga anställda men underlåtit att be­tala gransknings­arvode för den oorganiserade arbetstagaren Jan-Erik Eriksson. Avdelningens krav på granskningsarvode uppgick till 387 kr. Vid förhandlingen fram­ställde avdelningen även ett krav från Byggettan som uppgick till 1 255 kr. Båda kraven avsåg den andra redovisningsperioden den 1 juni 2000 – den 31 november 2000. Under den första redovisningsperio­den, 1 februari – 31 maj 2000, hade avdelningen inte framfört några krav trots att bolaget även under denna period endast redovisat granskningsarvode för arbetstagare som var medlemmar i Byggnadsarbetareförbundet. Vid den lokala förhandlingen hävdade bolaget att det inte förelåg någon skyldighet för bolaget att göra av­drag för granskningsarvode på oorganiserades löner då detta innebar en kränkning av den negativa föreningsrätten.

Vid den centrala förhandlingen framhöll Sveriges Byggindustrier att det en­ligt byggnadsavtalets bestämmelser måste träffas en skriftlig överens­kom­melse om sättet för granskning. Hade en sådan överenskommelse inte träffats var arbetsgivaren över huvud taget inte skyldig att göra avdrag för gransk­ningsarvode. Denna invändning framförde Sveriges Byggindustrier i samt­liga nu aktuella mål. Enligt Sveriges Byggindustrier hade det inte träffats någon skriftlig eller muntlig överenskommelse om granskning mellan före­taget och avdelningen vilket innebar att Byggnadsarbetareförbundet saknade grund för sitt yrkande om granskningsarvode och skadestånd.

Till en början var företrädare för Byggnadsarbetareförbundet av den uppfatt­ningen att det i vart fall måste föreligga en muntlig överenskommelse om hur granskningen skulle gå till för att det skulle föreligga skyldighet för arbets­givaren att göra avdrag för granskningsarvode. Vid de fortsatta förhandling­arna ändrade förbundet uppfattning och hävdade att skyldighet att göra av­drag för granskningsarvode även förelåg i de fall då det inte hade träffats någon överenskommelse om granskning över huvud taget. Byggnadsarbetare­förbundet ansåg därför att frågan om det krävdes en skrift­lig eller muntlig överenskommelse saknade betydelse. Sveriges Bygg­indu­strier vidhöll kravet på skriftlighet.

Grunden för bestridandet är att företaget varken har träffat skriftlig eller muntlig överenskommelse om granskning med avdelningen.

Granskningsarvodet preskriberat

Vid den centrala förhandlingen framförde förbundet inte några nya krav ut­över de som redan framförts vid den lokala förhandlingen. Den centrala för­handlingen slutfördes i november 2002. Byggnadsarbetareförbundet har nu i Arbetsdomstolen yrkat ersättning för granskningsarvode med belopp som överstiger vad som yrkades vid den lokala tvisteförhandlingen.

Svarandeparterna anser att förbundet endast kan yrka ersättning för de granskningsarvoden som för­fallit till betalning vid den lokala tvisteförhand­lingen och som parterna för­handlat om. De ytterligare krav som tillkommit i tiden efter förhandlingarna och som förbundet nu yrkat ersättning för är pre­skriberade enligt regeln om successiv preskription.

Allmänna skadeståndet preskriberat

Kravet på allmänt skadestånd framfördes inte vid den lokala förhandlingen utan först vid de centrala förhandlingarna vilket innebär att kravet är pre­skri­berat då det framförts för sent.

Byggettans krav på granskningsarvode

Det krav som avser ersättning för granskningsarvode till Byggettan saknar rättslig grund. Företaget har inte förhandlat med Byggettan och kravet är därmed preskriberat. Kravet tillbakavisas även på den grunden att det inte förelegat någon överenskommelse om granskning med Byggettan.

Mål nr 31/03 Ole Björklund

Företaget blev medlem i Sveriges Byggindustrier hösten 1999. Företaget hade då två kollektivanställda. Ronny Berggren var medlem i SIF och Erik Nilsson var oorganiserad. Båda arbets­tagarna hade motsatt sig att löneavdrag skulle ske för gransknings­arvode. Ombudsmannen Paul Svensson gjorde arbetsplatsbesök för löne­granskning den 11 april och den 28 september 2000. Emellertid hade be­söken inte före­gåtts av någon överenskommelse om hur granskningen skulle gå till utan var ett resultat av att lokalavdelningen under hot om blockad hade krävt att få granska. Den redovisningslista som upprät­tades i samband med arbetsplats­besöket utgör inte någon skriftlig gransk­ningsöverenskommelse. Att Ole Björklund undertecknat redovisningslistan innebär inte att hand­lingen får samma verkan som en överenskommelse om hur granskningen skall gå till. Ole Björklund har undertecknat listan för att bekräfta att de redovisade be­loppen varit korrekta. Den sammanlagda löne­summan på redo­visningslistan är dock inte korrekt eftersom beloppet även omfattar Ronny Berggrens lön. Att denne var medlem i SIF kände avdel­ningen och även företa­get till. Det vitsordas att betalning av gransknings­arvode skett efter arbets­platsbesöket i april 2000 men inte efter besöket i september samma år.

Grunden för bestridandet är att det inte har träffats någon form av överens­kommelse om granskning mellan företaget och lokalavdelingen.

Ronny Berggren

När det gäller förbundets krav på granskningsarvode genom avdrag på Ronny Berggrens lön skulle ett sådant avdrag innebära ett brott mot den posi­tiva föreningsrätten. Detta yrkande skall därför ogillas även på denna grund.

Sveriges Byggindustriers ståndpunkter i målen kan sammanfattas enligt föl­jande.

Svarandeparternas inställning är att en granskningsöverenskommelse i första hand måste vara skriftlig. För det fall Arbetsdomstolen inte skulle finna att det föreligger rättsligt stöd för detta påstående hävdar svarandeparterna i andra hand att det skall föreligga en muntlig överenskommelse om gransk­ning. I förevarande mål har det varken förelegat skriftliga eller muntliga överenskommelser om granskning. Det saknas därför förutsättningar för ut­dömande av allmänt skadestånd och granskningsarvode till förbundet.

Kraven på allmänt skadestånd är i vissa fall under alla förhållanden pre­skri­berade då sådana krav skulle ha framförts vid de lokala förhandlingarna och inte som skett först vid de centrala förhandlingarna.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolagen är skyldiga att utge allmänt skadestånd skall detta jämkas kraftigt med hänsyn till det oklara rättsläge som förelåg vid tidpunkten för förhandlingarna när det gällde frågan om det stred mot den negativa föreningsrätten att göra avdrag för gransk­ningsarvode avseende oorganiserade arbetstagare.

Byggnadsarbetareförbundet

Det är ostridigt att det skall träffas en överenskommelse om granskning. Det är formerna för överenskommelsen som parterna har olika uppfattning om. Byggnadsarbetareförbundets uppfattning är att en granskningsöverens­kom­melse kan träffas muntligen, skriftligen eller konkludent. Det är alltså fråga om sedvanlig avtalsbildning.

Anledningen till att riksföretagen krävt att få träffa en central gransknings­överenskommelse med Byggnadsarbetareförbundet är att företagen annars skulle bli tvingade att skicka ut granskningsunderlag till varje enskild avdel­ning. Det är riktigt att det finns förtryckta blanketter/mallar för gransknings­överenskommelser. Det är även riktigt att Byggnadsarbetareförbundet rekommenderat parterna att träffa skriftliga granskningsöverenskommelser för att bringa ordning och reda i granskningsverksamheten. Det innebär dock inte att det föreligger ett formkrav för rätten att granska. Byggnadsavtalet fast­ställer en rätt för lokalavdelningen att utföra lönegranskning och en rätt för arbetsgivaren att innehålla 1,5 procent av lönesumman. Det är främst när det gäller arvodet som det kan föreligga ett behov av effekt mot tredje man och det är reglerat i kollektivavtalet. Hur granskningen skall gå till dvs. det rent praktiska förfarandet mellan lokalav­delningen och företaget berör inte den enskilde arbetstagaren. En arbetsgi­vare kan inte vägra att ingå en granskningsöverenskommelse med en lokalavdelning och på det sättet undandra sig granskningsskyldigheten.

Förbundet bestrider att anspråken på allmänna skadestånd skulle vara pre­skriberade av det skälet att anspråken inte framförts vid lokal förhandling utan först vid central förhandling. De lokala förhandlingarna har rört de brott mot kollektivavtalet som skadeståndsanspråken avser och anspråken är där­för inte preskriberade.

Förbundet bestrider också att det skulle föreligga något hinder mot att för­bundet i målet mot Roland Prins AB yrkar att utfå granskningsarvoden som förfallit till betalning efter den lokala tvisteförhandlingen.

DOMSKÄL

Tvisterna

I byggnadsavtalet finns de bestämmelser om granskningsarbete och gransk­ningsarvode, som återgetts i inledningen av denna dom. Enligt avtalet har förbundets lokalavdelningar rätt att fortlöpande granska löneförhållanden vid bl.a. tidlönearbete. Vid sådant arbete sker granskningen på sätt som överens­kommes mellan avdelning och arbetsgivare. Därvid skall även överenskom­mas om lämpligt sätt för avdelningen att få kännedom om verkställda avdrag för granskningsarvode. När granskning har skett har avdelningen rätt att som arvode erhålla vid tidlönearbete 1,5 procent av arbetstagarens lönesumma. Förbundet har i dessa mål gjort gällande att de tre arbetsgivarna brutit mot kollektivavtalet på något olika sätt. Till detta återkommer Arbetsdomstolen vid bedömningen av de olika målen. Parterna är överens om att det krävs att en granskningsöverenskommelse föreligger för att granskningsarvode skall utgå. Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets yrkanden och därvid i alla tre målen gjort gällande i första hand att det för att granskningsarvode skall utgå krävs att det föreligger en skriftlig granskningsöverenskommelse. Arbetsgivarparterna har också gjort gällande att det i de tre aktuella fallen inte funnits vare sig skriftliga eller andra granskningsöverenskommel­ser.

Utredningen

På begäran av förbundet har hållits förhör upplysningsvis med förbundets för­utvarande avtalssekreterare Lars-Erik Fröberg samt vittnesförhör med om­budsmännen Sören Larsson, Paul Svensson och Kenneth Bengtsson. Den sistnämnde har hörts per telefon. På begäran av arbetsgivarparterna har hållits förhör upplysningsvis med Hans von Oelreich, som tidigare varit verkställande direktör och förhandlingschef hos dåvarande Svenska Bygg­nadsindustriförbundet och Lars-Otten Froode, som är chef för Sveriges Byggindustrier i Karlskrona, samt förhör under sanningsförsäkran med Roland Prins, Ole Björklund och Bengt Olsson. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Måste granskningsöverenskommelser vara skriftliga?

En för de tre målen gemensam fråga är alltså om en granskningsöverens­kommelse måste vara skriftlig, vilket arbetsgivarparterna gjort gällande men förbundet bestritt. Förbundets inställning är att en granskningsöverenskom­melse kan vara skriftlig men att detta inte krävs utan att överenskommelsen också kan ingås i annan ordning.

Till en början kan konstateras att parterna är ense om att man inte av orda­lydelsen i avtalet kan utläsa att en granskningsöverenskommelse skall ha skriftlig form. Arbetsgivarparterna har dock gjort gällande att det är en själv­klarhet att överenskommelsen skall ha skriftlig form, eftersom överenskom­melsen utgör ett lokalt kollektivavtal som även får verkan mot tredje man. Förbundet har invänt att vad som är av betydelse för tredje man är skyldig­heten för arbetsgivaren att göra avdrag för granskningsarvode och den skyldigheten är föreskriven i kollektivavtalet. Granskningsöverenskommel­sen reglerar enligt förbundet endast det praktiska förfarandet mellan arbets­givaren och avdelningen.

Arbetsdomstolen kan av det skäl som förbundet anfört inte finna att gransk­ningsöverenskommelsernas innehåll är sådant att de för att bli giltiga måste ges kollektivavtalets form, dvs. vara skriftliga. Till detta kan läggas vad Lars-Erik Fröberg, som visserligen inte deltog i förhandlingarna vid till­komsten av reglerna om granskningsarvode men som deltog i det praktiska genomförandet, anfört. Han har uppgett att det inte skulle ha varit möjligt att teckna kollektivavtal med den enskilde arbetsgivaren, eftersom part i ett så­dant avtal enligt arbetsgivarsidan inte skulle vara den enskilde arbetsgivaren utan den lokala arbetsgivarorganisationen, vid den tiden Byggmästarföre­ningen.

Arbetsdomstolen kan alltså inte finna att granskningsöverenskommelser måste ges kollektivavtalets form. Frågan är dock om det ändå kan visas att det vid tillkomsten av avtalets regler om granskningsarbete och gransknings­arvode förelåg en gemensam partsavsikt att granskningsöverenskommelser skall vara skriftliga. Hans von Oelreich, som deltog i förhandlingarna vid reglernas tillkomst, har uppgett att han hade uppfattningen att gransknings­överens­kommelser skulle vara skriftliga och att han även fick uppfattningen att för­bundet hade samma inställning. Denna uppfattning grundar han på att ett antal olika punkter skulle tas in i en sådan överenskommelse och på att för­bundet omedelbart efter förhandlingarna till avdelningarna skickade ut mallar att användas vid ingående av granskningsöverenskommelser. Lars-Erik Fröberg har uppgett att granskningsöverenskommelser enligt hans mening inte behöver vara skriftliga. Han har dock bekräftat att förbundet efter förhandlingarna till avdelningarna skickade ut mallar till överenskom­melser samt uppgett att syftet med detta var att skapa ordning och reda. Arbetsgivarparterna har också som skriftliga bevis åberopat visst informa­tionsmaterial som båda sidor sänt ut efter tillkomsten av reglerna.

Arbetsdomstolen kan av den utredning som förebringats inte sluta sig till att frågan om granskningsöverenskommelser skall ges skriftlig form berörts vid de förhandlingar som föregick reglernas tillkomst. Av det informationsmate­rial som åberopats kan inte heller utläsas att parterna ansett att det var ett krav på skriftlig form. Arbetsdomstolen anser det inte visat att det förelåg någon gemensam partsavsikt i frågan.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner Arbetsdomstolen att arbetsgivarparterna inte visat att avtalets innebörd är att granskningsöver­enskommelser skall ges skriftlig form.

Preskription av allmänna skadestånd?

I två av målen, A 29/03 och A 30/03, har arbetsgivarparterna gjort gällande att kraven på allmänt skadestånd är preskriberade. Till stöd för detta har an­förts att kraven på allmänt skadestånd inte framställdes vid de lokala för­handlingarna utan först vid de centrala förhandlingarna. Förbundet har be­stritt att preskription inträtt och anfört att de kollektivavtalsbrott som allmänt skadestånd yrkas för behandlades vid de lokala förhandlingarna och att detta är tillräckligt. Arbetsgivarsidan har inte bestritt att de lokala förhandlingarna rört de kollektivavtalsbrott för vilka allmänt skadestånd yrkas.

Arbetsdomstolen har i en tidigare dom, AD 1992 nr 133, tagit ställning till liknande invändningar. I det målet gjorde Byggförbundet gällande att fram­ställda skadeståndsanspråk i första hand skulle avvisas därför att förhand­lings­skyldigheten enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte var uppfylld och i andra hand ogillas med hänvisning till preskriptionsregler i avtal mellan parterna. I domen uttalade Arbetsdomstolen med hänvisning till en rad tidigare avgö­randen följande.

Arbetsdomstolen har i tidigare avgöranden slagit fast att det inte bör ställas något särskilt strängt krav på parterna i fråga om att vid för­handling precisera de skilda tvistefrågor som ligger inom ramen för den händelse, åtgärd, avtalstillämpning eller dylikt som föranlett förhand­lingen. Särskilt gäller detta när förhandlingen äger rum på det lokala planet. Domstolen har därvid uttalat att det ofta finns mindre anledning att se till hur de förhandlande parterna har preciserat sig i tal eller skrift än till vad som enligt ett naturligt betraktelsesätt ligger inom ramen för förhandlingen med tanke på vad som utlöst denna.

Domstolen fann att ett kollektivavtalsbrott behandlats vid en lokal förhand­ling, att även en på det påstådda kollektivavtalsbrottet grundad skadestånds­talan fick anses ha varit förhandlingsämne mellan parterna samt att preskrip­tion därför inte inträtt.

Arbetsgivarparterna har inte anfört något till stöd för att Arbetsdomstolen bör göra en annan bedömning än den domstolen gjorde i den nämnda domen och det är därför ägnat att förvåna att invändningen görs. Arbetsdomstolen kon­staterar att preskription inte inträtt på sätt arbetsgivarparterna påstått vad gäller allmänna skadestånd.

Mål A 29/03 BPC Bygg Handelsbolag

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Bolaget blev år 1996 medlem i Sveriges Byggindustrier. I augusti 1998 fick bolaget från förbundets avdel­ning ett skriftligt förslag till granskningsöverenskommelse, som bolaget inte skrev på. Efter initiativ från arbetsgivarsidan hölls en lokal förhandling den 4 mars 1999. Vid detta tillfälle undertecknades en skriftlig granskningsöver­enskommelse.

Förbundet har i detta mål yrkat att bolaget skall förpliktas utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Som grund för detta har åberopats dels att bolaget inte velat medverka till att träffa en granskningsöverenskom­melse, dels att bolaget såväl före som efter mars 1999 underlåtit att leverera in granskningsunderlag för två oorganiserade arbetstagare.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandet. Som grund för bestridandet har an­förts att det inte träffats någon granskningsöverenskommelse förrän i mars 1999 och att det därför saknas grund för ett yrkande om allmänt skadestånd för eventuell avtalsöverträdelse dessförinnan.

Förbundet gör alltså gällande att bolaget brutit mot kollektivavtalet genom att inte medverka till att en granskningsöverenskommelse kom till stånd sedan bo­laget i augusti 1998 fått ett förslag till sådan. Av förhöret med bola­gets före­trädare Bengt Olsson framgår att anledningen till att bolaget inte ville ingå överenskommelsen var att avdelningen ville ha granskningsarvode för alla anställda, dvs. även oorganiserade. Utredningen ger inte vid handen att av­delningen med anledning av att bolaget inte ville ingå överenskommel­sen vidtog någon ytterligare åtgärd, som t.ex. att påkalla förhandling. Av utred­ningen framgår att det sedan var på arbetsgivarsidans initiativ som en granskningsöverenskommelse kom att ingås i mars 1999.

Visserligen är rätten att granska fastslagen i kollektivavtalet och en arbets­givare torde därför inte med hänvisning till vilka argument som helst kunna vägra att ingå en granskningsöverenskommelse men det måste givetvis finnas utrymme för förhandling om innehållet i en sådan överenskommelse. Mot denna bakgrund framstår avdelningens passivitet efter augusti månad 1998 som svårförklarlig. Enligt Arbetsdomstolens mening är omständig­heterna sådana att bolagets avböjande av förslaget till granskningsöverens­kommelse inte kan anses vara ett brott mot kollektivavtalet.

Förbundet har också gjort gällande att bolaget brutit mot kollektivavtalet genom att såväl före som efter mars 1999 underlåta att leverera gransknings­underlag beträffande oorganiserade arbetstagare. Arbetsdomstolen konstate­rar att det inte fanns någon granskningsöverenskommelse före den 4 mars 1999. Även enligt förbundets uppfattning måste en sådan överenskommelse finnas för att skyldighet att leverera granskningsunderlag skall föreligga. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det mot denna bakgrund inte läggas bolaget till last som kollektivavtalsbrott att granskningsunderlag inte levere­rades i tiden före den 4 mars 1999.

Ostridigt synes vara att bolaget efter den 4 mars 1999 inte levererade gransk­ningsunderlag beträffande oorganiserade arbetstagare. Bengt Olsson har dock uppgett att bolaget sedan Arbetsdomstolen meddelade sin dom i mars 2001 betalar granskningsarvode även för oorganiserade arbetstagare men att något avdrag för arvodet inte görs på deras löner.

Sammanfattningsvis leder vad som framkommit till att bolaget brutit mot kollektivavtalet genom att under tiden mars 1999 – mars 2001 inte leverera granskningsunderlag beträffande oorganiserade arbetstagare. Arbetsdom­stolen återkommer till frågan om skadestånd för detta.

Mål 30/03 Roland Prins Aktiebolag

Av utredningen framgår bl.a. följande. Bolaget, som bedriver verksamhet i Dalarna och Stockholm, blev medlem i Sveriges Byggindustrier den 1 febru­ari 2000. En tid därefter kontaktades bolaget av ombudsmannen Sören Lars­son vid förbundets avdelning 30. Detta ledde till att bolaget började leverera granskningsunderlag till avdelningen. I redovisningslistor angavs arbets­tagarnas namn, arbetad tid och lönesumma. En uppdelning gjordes mellan Dalarna och Stockholm. Bland de anställda fanns en oorganiserad arbets­tagare, Jan-Erik Eriksson, som arbetat i både Dalarna och Stockholm. För denne, en annan oorganiserad arbetstagare och två arbetstagare som tillhörde andra arbetstagarorganisationer redovisades arbetad tid och lönesumma men inte något granskningsarvode. Granskningsarvode redovisades däremot för med­lemmar i förbundet. På den första redovisningslistan skrev Roland Prins ”Är detta OK? Om inte hör av dig så fixar vi till det”. Detta föranledde ingen omedelbar reaktion från avdelningen. Men vid det andra redovisningstill­fället åtta veckor senare krävde avdelningen granskningsarvode för alla an­ställda.

Förbundet har yrkat allmänt skadestånd för att bolaget brutit mot kollektiv­avtalet genom att inte göra avdrag för granskningsarvode beträffande två arbetstagare som var oorganiserade och två som var medlemmar i andra arbetstagarorganisationer. Förbundet har också yrkat att bolaget skall för­pliktas utge granskningsarvode beräknat på Jan-Erik Erikssons lön med sammanlagt 6 290 kr.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena och i första hand gjort gällande att det inte funnits vare sig skriftlig eller muntlig granskningsöverenskommelse. Att det inte krävs att granskningsöverenskommelser ges skriftlig form har Arbetsdomstolen redan funnit. Frågan blir då om en överenskom­melse ingåtts på annat sätt.

Ombudsmannen Sören Larsson och bolagets företrädare Roland Prins har i denna del lämnat i huvudsak överensstämmande uppgifter. De har båda upp­gett att Sören Larsson kontaktade Roland Prins och att de kom överens om hur redovisningen skulle gå till. Bolaget skulle var åttonde vecka till avdel­ningen skicka listor som upptog arbetstagarnas namn, arbetad tid och löne­summa.

Enligt Arbetsdomstolens mening innehöll överenskommelsen alla för granskningen erforderliga uppgifter och domstolen kan inte finna annat än att en granskningsöverenskommelse i kollektivavtalets mening har ingåtts.

Det är ostridigt att bolaget inte har gjort avdrag för granskningsarvode be­träffande arbetstagare som var oorganiserade eller medlemmar i andra arbetstagarorganisationer. Roland Prins har uppgett att Sören Larsson sagt att granskningsarvode bara skulle betalas för medlemmar i förbundet. Roland Prins har dock även uppgett att avdelningen fr.o.m. den andra redovisnings­perioden krävde granskningsarvode för alla anställda. Den andra redovis­ningsperioden avsåg tiden fr.o.m. den 1 juni t.o.m. den 31 juli 2000.

Arbetsdomstolens slutsats i denna del blir att bolaget brutit mot kollektiv­avtalet med början i vart fall då avdelningen i samband med den andra redo­visningen klargjorde att granskningsarvode skulle betalas för alla anställda och såvitt handlingarna i målet utvisar t.o.m. den 30 november 2001. Arbets­domstolen återkommer till förbundets skadeståndsyrkande.

Förbundet har som nämnts också krav på granskningsarvode beräknat på Jan-Erik Erikssons lönesumma. Mot detta har arbetsgivarparterna gjort in­vändningar.

Arbetsgivarparternas inställning är att förbundet endast kan yrka ersättning för sådana granskningsarvoden som var förfallna till betalning vid den lokala tvisteförhandlingen. Krav som avser tiden därefter är enligt arbetsgivar­parterna preskriberade ”enligt regeln om successiv preskription”. Arbets­givarparterna har inte närmare utvecklat detta. Enligt förbundets mening finns det inget hinder mot att kräva även granskningsarvoden som förfallit till betalning efter den lokala förhandlingen.

Arbetsgivarparternas inställning synes vara att arbetstagarsidan sedan den i en lokal förhandling påtalat ett pågående kollektivavtalsbrott och yrkat att utfå förfallna granskningsarvoden för att vara bevarad vid rätten att föra talan om ytterligare arvoden behöver påkalla förhandling varje gång ytterligare belopp förfaller till betalning, dvs. i detta fall var åttonde vecka. Arbetsdom­stolen kan inte dela detta synsätt. Av visst intresse i detta sammanhang är att rättegångsbalkens regler inte hindrar att en kärande under rättegången kom­mer med tilläggsyrkanden om de vilar på i huvudsak samma grund som det ursprungliga yrkandet i målet. Arbetsdomstolen finner mot bakgrund härav att det inte föreligger något hinder mot att förbundet framställer yrkande om även sådana arvoden som förfallit till betalning först efter den lokala tviste­förhandlingen.

Arbetsgivarparterna har också gjort invändningar mot den del av yrkade granskningsarvoden som avser arbete utfört i Stockholm och anfört följande. Det saknas rättslig grund för kravet på granskningsarvode till Byggettan. Bolaget har inte förhandlat med Byggettan och kravet är preskriberat. Bolaget har inte heller ingått någon granskningsöverenskommelse med Byggettan.

Förbundet har gjort gällande följande. Parterna har förhandlat om Byggettans krav på granskningsarvode och arbetsgivarsidan gick in i sakliga förhand­lingar utan att göra invändning om preskription med hänsyn till att Byggettan inte hade förhandlat. Rätten att åberopa preskription är därmed förlorad. Avdelning 30 har haft Byggettans uppdrag i detta sammanhang.

Förbundets påstående att parterna förhandlat i sak om kravet på gransknings­arvode till Byggettan utan att arbetsgivarsidan gjort någon invändning om preskription har lämnats oemotsagt av arbetsgivarparterna. Arbetsdomstolen kan därför inte finna annat än att arbetsgivarparterna har förlorat rätten att åberopa preskription i denna del.

I övrigt finns det i denna del anledning att återkomma till den gransknings­överenskommelse som Arbetsdomstolen funnit ha ingåtts mellan Sören Lars­son och Roland Prins. De har uppgett att de var överens om att bolaget skulle redovisa löner m.m. även för arbeten som utfördes i Stockholm, dvs. inom Byggettans område samt att dessa löner skulle redovisas separat. Sören Lars­son har uppgett att han haft Byggettans uppdrag att förhandla.

Enligt Arbetsdomstolens mening har det inte framkommit något som talar emot att avdelning 30 haft Byggettans uppdrag när det gäller granskningsför­farandet. Vad arbetsgivarparterna anfört kan inte leda till att förbundet skall vara förhindrat att föra talan om granskningsarvode till Byggettan.

I övrigt har arbetsgivarparterna inte gjort några invändningar mot de yrkade granskningsarvodena. Förbundets yrkande i denna del skall alltså bifallas.

Mål 31/03 Ole Björklund

Av utredningen framgår bl.a. följande. Ole Björklund hade vid den i målet aktuella tiden två anställda. De var inte medlemmar i förbundet. Den ene, Ronny Berggren, var medlem i Svenska Industritjänstemannaförbundet, SIF, och den andre, Erik Nilsson, var oorganiserad. I början av år 2000 kontaktade ombudsmannen Paul Svensson vid förbundets avdelning 4 Ole Björklund angående lönegranskning. De kom överens om att träffas på Ole Björklunds kontor den 11 april 2000. En lönegranskning utfördes då och därefter skick­ade avdelningen en granskningsräkning till Ole Björklund som betalade den. Senare tog Paul Svensson ny kontakt med Ole Björklund och de bestämde att träffas i Ole Björklunds bostad den 28 september 2000. Så skedde och en lista upprättades där bl.a. arbetstagarnas namn, arbetad tid och lönesumma angavs. Listan under­tecknades av Ole Björklund och Paul Svensson. Avdelningen skickade en granskningsräkning till Ole Björklund, som med hänvisning till att de an­ställda inte var medlemmar i förbundet avböjde att betala den.

Förbundet har gjort gällande att granskning har utförts i enlighet med kollek­tivavtalet och parternas överenskommelse. Det föreligger därför en rätt till granskningsarvode med 2 022 kr. Genom att inte betala detta har Ole Björk­lund brutit mot kollektivavtalet och ådragit sig skyldighet att betala allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att Paul Svensson besökt Ole Björklund vid två tillfällen och att det då tillgått som förbundet gjort gällande men bestritt yrkandena och därvid anfört att det inte träffats någon form av överenskom­melse om granskning mellan Ole Björklund och avdelningen.

Av utredningen framgår alltså att Paul Svensson och Ole Björklund kommit överens om att mötas och att Ole Björklund då lämnat det underlag som be­hövts för granskningen.  Arbetsdomstolen kan inte komma till någon annan slutsats än att en överenskommelse har ingåtts samt att denna till sitt innehåll varit sådan att granskning har kunnat genomföras på sätt som avses i kollek­tivavtalet. Det är ostridigt att Ole Björklund inte har betalat det gransknings­arvode han krävts på för granskningen i september.

Såvitt gäller den del av det yrkade granskningsarvodet som belöper på Erik Nilssons lön har arbetsgivarparterna inte gjort några ytterligare invändningar.

Arbetsgivarparterna har däremot bestritt att Ole Björklund varit skyldig att göra avdrag på lön till Ronny Berggren, som var medlem i SIF, eftersom det skulle innebära ett brott mot den positiva föreningsrätten. Arbetsgivarsidan har uppgett att Ronny Berggren motsatt sig att avdrag för granskningsarvode gjordes. Förbundet har däremot gjort gällande att Ronny Berggren inte begärt att av­drag inte skall göras på hans lön, vilket krävs för att arbetsgivaren skall vara befriad från skyldigheten att göra sådant avdrag.

I detta sammanhang finns det anledning att redogöra för den tillämpnings­överenskommelse som de centrala parterna ingick 1978. Den innehåller så­vitt nu är av intresse följande.

1) Parterna är ense om att arbetare, som är medlem i annan arbets­tagarorganisation än Byggnadsarbetareförbundet, kan hos arbetsgivaren begära att avdrag av granskningsarvode icke skall ske.

-         - - - -

2) Arbetare, som är medlem i annan arbetstagarorganisation än Bygg­nadsarbetareförbundet, skall för arbetsgivaren styrka detta genom t ex uppvisande av medlemsbok, såvida han begär att avdrag för gransk­ningsarvode icke skall ske.

Av överenskommelsen framgår att den arbetstagare som begär att avdrag för granskningsarvode inte skall göras inför arbetsgivaren skall styrka medlem­skapet i annan organisation. Det har alltså lagts på arbetsgivaren att kon­trollera detta. Överenskommelsen innehåller inget om att arbetsgivaren eller den arbetstagare som vill undgå avdrag inför förbundet eller dess företrädare skall visa att förutsättningar för att undgå avdrag föreligger. Att Ronny Berggren var medlem i SIF synes vara ostridigt och Ole Björklund har upp­gett att de anställda, dvs. även Ronny Berggren, motsatte sig avdrag för granskningsarvode. Med hänsyn till vad som sålunda framkommit finner Arbetsdomstolen att det inte förelegat någon skyldighet för Ole Björklund att göra avdrag för granskningsarvode på Ronny Berggrens lön och därmed inte heller att betala sådant till avdelningen.

Av handlingarna i målet framgår att av det yrkade beloppet för gransknings­arvode, 2 022, avser 954 kr Ronny Berggren. Ole Björklund är inte skyldig att betala mer än det belopp, 1 068 kr, som avser den oorganiserade arbets­tagaren.

Sammanfattning, skadestånd m.m.

Arbetsdomstolen har alltså kommit fram till följande slutsatser.

BPC Bygg HB har brutit mot kollektivavtalet genom att under tiden mars 1999 – mars 2001 inte leverera granskningsunderlag beträffande oorganise­rade arbetstagare och därigenom ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd.

Roland Prins AB har brutit mot kollektivavtalet under senare hälften av år 2000 och t.o.m. den 30 november 2001 genom att underlåta att göra avdrag för gransk­ningsarvode avseende arbetstagare som var oorganiserade eller medlemmar i andra arbetstagarorganisationer och därigenom ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd. Bolaget är också skyldigt att utge granskningsarvode med yrkat belopp 6 290 kr.

Ole Björklund är skyldig att utge det granskningsarvode, 1 068 kr, som avser den oorganiserade arbetstagaren och har genom att inte betala detta brutit mot kollektivavtalet och ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd.

De allmänna skadestånden bör bestämmas till yrkade belopp.

Ränteyrkandena har vitsordats.

Vid denna utgång bör arbetsgivarparterna förpliktas ersätta förbundet för rättegångskostnader. Arbetsgivarparterna har endast gjort invändning mot kostnaden för Paul Svenssons inställelse. Arbetsdomstolen finner dock att denna kostnad får anses skälig.

DOMSLUT

1.  Arbetsdomstolen förpliktar BPC Bygg Handelsbolag att till Svenska Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 februari 2003 till dess betalning sker.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Roland Prins Aktiebolag att till Svenska Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr samt granskningsarvode med sextusentvåhundranittio (6 290) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen från den 17 februari 2003 till dess betalning sker.

3.  Arbetsdomstolen förpliktar Ole Björklund med inregistrerad firma Bygg & Inredning Ole Björklund att till Svenska Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr samt granskningsarvode med ettusensextioåtta (1 068) kr jämte ränta på beloppen från den 14 februari 2003 till dess betalning sker.

4.  Sveriges Byggindustrier och BPC Bygg Handelsbolag förpliktas att med hälften vardera ersätta Svenska Byggnadsarbetareförbundet för rättegångs­kostnader med femtiotusenfyrahundraen (50 401) kr, varav 50 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

5.  Sveriges Byggindustrier och Roland Prins Aktiebolag förpliktas att med hälften vardera ersätta Svenska Byggnadsarbetareförbundet för rättegångs­kostnader med femtiofemtusenåttahundranittiotvå (55 892) kr, varav 50 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

6.  Sveriges Byggindustrier och Ole Björklund med inregistrerad firma Bygg & Inredning Ole Björklund förpliktas att med hälften vardera ersätta Svenska Bygg­nadsarbetareförbundet för rättegångskostnader med femtioniotusennio­hundratrettiosju (59 937) kr, varav 50 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Hans Tocklin, Peter Syrén, Palle Landin, Peter Ander, Charlott Richardson, Staffan Holmertz och Thomas Fredén. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson