Arbetsdomstolen Domar i fulltext AD 2004 nr 59 Ogiltigförklaring av uppsägning. Domen refereras inte i publikationen Arbetsdomstolens domar.

 

 Innehållsförteckning

Arbetsdomstolens text har kompletterats med en innehållsförteckning för att det ska vara enklare att läsa på webben. Klicka på det färgade avsnitt i innehållsförteckningen som du vill komma till. Känsliga namn har avidentifierats. Texten har HTML-kodats för att ta mindre utrymme och formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen. I övrigt är det domstolens fulltextsversion.

Innehållsförteckning. 1

Förbundet 2

Anställningen. 2

Bolagets omplaceringsutredning. 3

Omfattningen av bolagets omplaceringsskyldighet 4

Sammanfattning och grunder 5

Arbetsgivarparterna. 5

Anställningen. 5

Kjell Ps arbetsförmåga. 6

Bolagets omplaceringsutredning. 6

Omfattningen av bolagets omplaceringsskyldighet 7

Sammanfattning och grunder 7

Domskäl 7

Tvisten. 7

Utredningen. 8

Utgångspunkter för bedömningen. 8

Kjell Ps arbetsförmåga. 9

Rättegångskostnader. 11

Domslut 12

Domen refereras inte i publikationen Arbetsdomstolens domar.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 59/04

                                                                              2004-06-23                  Mål nr A 174/03

Stockholm

KÄRANDE

Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, Box 7825, 103 97  STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Anders Hult, adress som ovan

SVARANDE

1. Kommunala Företagens Samorganisation, Box 15005, 104 65  STOCKHOLM

2. Göteborgs Spårvägar Aktiebolag, 556353–3412, Box 424, 401 26  GÖTEBORG

Ombud för båda: förhandlingschefen Erik Ackebo, KFS Företagsservice AB, adress som 1

SAKEN

ogiltigförklaring av uppsägning

______________________

Mellan Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (förbundet) och Kommu­nala Företagens Samorganisation (KFS) gäller kollektivavtal om bl.a. löner och allmänna anställningsvillkor. Göteborgs Spårvägar Aktiebolag (bolaget) är genom medlemskap i KFS bundet av detta avtal.

Kjell P är medlem i förbundet.

Kjell P sades den 28 juni 2002 upp från sin anställning som kontors­vaktmästare hos bolaget på grund av personliga skäl. Tvist har uppstått om uppsägningen. Tvisteförhandlingar har genomförts utan att någon överens­kommelse har kunnat träffas.

Förbundet har väckt talan mot arbetsgivarparterna och yrkat att Arbetsdom­stolen skall ogiltigförklara uppsägningen av Kjell P samt förplikta bolaget att till honom utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 23 juli 2003 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. För det fall Arbetsdomstolen skulle bifalla talan har de yrkat att skadeståndet skall jämkas till noll. Beräk­ningen av ränteyrkandet har vitsordats som skälig i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Anställningen

Förbundet gör gällande att bolaget inte haft saklig grund för att säga upp Kjell P. Kjell P fick vid sin födsel en förlossningsskada på grund av syrebrist. Detta innebär att de arbetsuppgifter som han tilldelas måste vara anpassade till hans speciella förutsättningar. Om så inte sker fungerar inte Kjell P i ett arbetsliv. Han stannar i så fall upp och för­håller sig passiv. Hans skada innebär också att han är i behov av sin mor som ett språkrör, eftersom han själv inte alltid har förmåga att formulera sig på ett tillfredsställande sätt. Vidare har Kjell P brister i motoriken till följd av skadan. Dessa förhållanden var kända för bolaget då han anställdes. Anställningen har hela tiden varit förenad med lönebidrag om 75 procent.

Kjell P anställdes i kommunen den 27 oktober 1980. Anställningen övergick till bolaget när kommunen bolagiserade verksamheten år 1989. Vid tidpunkten för uppsägningstidens utgång hade Kjell P varit anställd i 22 år. Han arbetade som kontorsvaktmästare från anställningens början fram till april 1997. Han arbetade heltid och trivdes mycket bra. Han hade endast två sjukfrånvarodagar under denna tid. I samband med en omorganisation i april 1997 lades vaktmästeriet ned. Efter denna tid har Kjell P till­delats arbetsuppgifter av olika slag, men detta har inte fungerat. Uppgifterna har inte varit anpassade till hans särskilda förutsättningar. Han har därmed inte haft möjlighet att utföra dem på ett bra sätt. Bolaget har inte gjort till­räckligt för att försöka finna anpassade arbetsuppgifter till honom inom bolaget eller inom kommunen.

Bolagets omplaceringsutredning

Bolaget har i en förteckning redovisat vad som har gjorts för att försöka hitta nya arbetsuppgifter åt Kjell P. Av denna framgår att Kjell P arbetstränade vid Stadsarkivet under år 1997 och att han inte trivdes. Denna anteckning ger ett felaktigt intryck. Som en följd av sin förlossningsskada har Kjell P uthållighetsproblem, vilket dock inte skall förväxlas med koncentrationssvårigheter. Kjell P måste ha ett utåtriktat arbete som innefattar löpande kontakter med andra människor, vilket han hade som vaktmästare. Dessa förhållanden har av Kjell P och hans mamma, Gun P, påpekats för bolaget vid upprepade tillfällen. Om Kjell P blir placerad i ett isolerat rum med ensamarbete av ensidigt slag, eller om han tilldelas arbetsuppgifter som han inte kan finna engagemang i, tappar han sin förmåga att hålla ut. De arbetsuppgifter som han tilldelades vid Stadsarkivet var just av det slaget att han inte kunde hålla ut. Han saknade således förut­sättningar för att kunna utföra arbetet. Det är visserligen korrekt att Kjell P inte trivdes vid Stadsarkivet, men för att förstå anledningen till det är det viktigt att känna till hans speciella förutsättningar. Kjell P hade inför placeringen vid Stadsarkivet fått uppfattningen att han skulle få ett utåtriktat arbete med sådana uppgifter som att lämna ut kartor och andra handlingar till allmänheten. Det fanns också arbetsuppgifter som skulle ha passat honom, men som han inte fick.

Även när det gäller arbetsprövningen på Arkivhuset under år 1998 fick Kjell P uppfattningen att det gällde ett utåtriktat arbete med arbetsuppgifter som att åka med i en bil och samla in fakturor från olika företag. I stället fick han på heltid syssla med registreringsarbete vid en dator. Ett sådant arbete kan inte Kjell P klara av på grund av sina uthållighetsproblem.

De placeringar inom Samhall som planerades avsåg inga lämpliga arbets­uppgifter för Kjell P, eftersom det rörde sig om ensidiga arbetsupp­gifter. Kjell P kände också stort obehag vid besök på dessa arbets­platser.

Kjell P trivdes bra på Auktionskammaren, men fick inte stanna kvar där. Han trivdes även på Myrorna, men fick ont i ryggen av alltför mycket bärande.

Kontakten med Bengt Ottosson på Arbetslivstjänster gick snett redan från början. Kjell P blev besviken och tappade förtroendet för denne. Detta talade Kjell P och Gun P om för bolaget och bad om byte av kontaktperson. Det önskemålet tillgodosågs inte. Något samarbete med Arbetslivstjänster kom därmed aldrig till stånd.

I januari 2000 började Kjell P på projektet Nytt Jobb, som är ett centrum för rehabilitering och omplacering i kommunens regi. De arbets­uppgifter han tilldelades där var sådana som han saknade förmåga att utföra på ett tillräckligt bra sätt på grund av uthållighetsproblem, brister i motoriken eller andra skäl. Visserligen uttryckte Kjell P att han ville stanna inom projektet Nytt Jobb och att han trivdes bra. Dessa uttalanden bör dock ses mot den bakgrunden att bolaget ville sjukskriva honom. Vidare försökte bolaget föra in honom under LSS, lagen om stöd och service till vissa funk­tionshindrade. Detta förutsatte dock att Kjell P lämnade sitt yrkesliv och sin anställning, och det ville han inte göra. Vidare hotade bolaget med uppsägning.

Bolaget tog initiativ till en kontakt med läkaren Per-Robert Johansson. Denne arbetade aktivt med att få Kjell P sjukskriven. Per-Robert Johansson hade en klar uppfattning om Kjell Ps bristande arbetsför­måga utan att ha fog för denna uppfattning, och utan att ha tagit hänsyn till åren på vaktmästeriet.

I ett utlåtande den 24 april 2001 bedömde personalkonsulenten vid Nytt Jobb, Lars Henricsson, Kjell Ps arbetsförmåga till 10–20 procent. Vidare fanns det enligt Lars Henricsson inte någon möjlighet att placera Kjell P inom den kommunala arbetsmarknaden. Utlåtandet baserades enbart på hur Kjell P hade utfört arbete inom projektet Nytt Jobb, och det är inte berört hur han fungerade som vaktmästare hos bolaget.

Bolaget efterhörde om det fanns möjligheter att placera Kjell P vid Stadskansliet, en av de många förvaltningarna inom kommunen. Av ett brev från Olle Gard vid Stadskansliet till personalchefen hos bolaget, Ingvar Torsson, framgår att detta inte var möjligt med hänsyn till bl.a. krav på själv­ständighet och förmåga att kunna leda sig själv.

Sammanfattningsvis har det således fungerat dåligt under perioden efter det att Kjell P slutade som vaktmästare. Detta beror inte på några fysiska eller psykiska förändringar hos Kjell P under denna period. Visser­ligen har han drabbats av eksem och viktminskning. Detta har dock inte påverkat hans arbetsförmåga, utan är sannolikt en följd av att han inte har mått så bra under denna tid. Om Kjell P hade fått arbetsuppgifter som varit anpassade till hans förmåga, hade han klarat av dessa lika bra som under tiden som vaktmästare. För närvarande uppbär han hel tidsbegränsad sjukersättning. Beslutet om sjukersättning avser perioden mellan den 1 april 2003 och den 31 mars 2005. Försäkringskassan har bedömt att Kjell Ps arbetsförmåga är nedsatt, men inte varaktigt. Tidigare, mellan den 30 november 2000 och den 31 december 2002, var han sjukskriven till 25 procent. Han var helt sjukskriven därefter till den 31 mars 2003. Beslut om sjukskrivning och sjukersättning har fattats i strid med Kjell Ps egent­liga vilja. Han har inte varit sjukare än under tiden på vaktmästeriet.

Bolaget har inte lyssnat på Kjell P och Gun P när de har försökt att förklara vilka arbetsuppgifter som skulle vara lämpliga för Kjell P. I mångt och mycket har man i stället agerat över huvudet på dem. Vidare har man uppfattat Gun P som en besvärlig person som har lagt sig i och hindrat alla konstruktiva lösningar. Och detta trots att Gun P har haft de bästa förutsättningarna av alla att kunna bedöma vad som är lämpliga arbetsuppgifter för Kjell P. Gun P har hela tiden gjort vad hon har kunnat för att hjälpa bolaget. Hon har exempelvis skrivit till personal­chefen Ingvar Torsson och förklarat dessa förutsättningar.

Kjell P och Gun P har också lämnat förslag på konkreta arbets­uppgifter som emellertid inte beaktats. De har exempelvis pekat på sådana tänkbara arbetsplatser som hittegodsavdelningen inom bolaget, enheten ”Tidpunkten” inom bolaget som sysslar med biljettförsäljning och trafik­upplysning, Auktionskammaren och Stadsbiblioteket (tidningsrummet, musikavdelningen). Det mest naturliga hade ju varit att ta tillvara de arbets­uppgifter vid vaktmästeriet som fördes över till annan personal. Man har heller inte senare övervägt möjligheten att ge Kjell P arbetsuppgifter av vaktmästarkaraktär. Inte heller har man på ett tillräckligt bra sätt verkat för att omplacera Kjell P till vakanta vaktmästartjänster eller andra tjänster inom Göteborgs kommun. Inom kommunen har under år 2002 och år 2003 tillsatts 39 vaktmästartjänster. Enligt förbundets mening fanns det skäl att överväga om några av dessa tjänster kunde anpassas till Kjell P. Även tidigare tillsattes tjänster av vaktmästarkaraktär i ungefär samma omfattning.

Kjell P har även på eget initiativ sökt arbete både inom och utanför bolaget. Utanför bolaget har han sökt arbete i en skolbespisning, i musik­affärer och vid Sveriges Radios grammofonarkiv. Vid flera tillfällen har han besökt Arbetsförmedlingen. Inom bolaget har han sökt arbete i växeln och på tryckeriet.

Omfattningen av bolagets omplaceringsskyldighet

Förbundet gör gällande att bolaget inte bara har att undersöka en omplace­ring inom bolaget utan även har en rättslig skyldighet att försöka hitta en omplacering till arbete inom Göteborgs kommun. I ett samverkansavtal mellan Göteborgs kommun och de fackliga organisationerna av den 1 maj 1999 regleras bl.a. frågor om utgångspunkter och riktlinjer för omplacering inom kommunen. Bolaget har anslutit sig till detta avtal, liksom till tidigare versioner av avtalet. Detta framgår av ett protokoll vid förhandling den 6 december 1994. Grundtanken vid bolagiseringen av spårtrafiken år 1989 var att denna förändring inte skulle påverka anställningstryggheten för den enskilde inom kommunen och dess bolag. Att bolagen anslöt sig till sam­verkansavtalet var därmed ett led i denna grundtanke. Denna princip kommer också exempelvis till uttryck i ett protokoll den 5 november 1991 och i ett brev till Kjell P den 11 mars 1997. I praktiken har det också varit så att man i en övertalighetssituation i ett kommunalt bolag har försökt att finna en omplacering inom hela ”koncernen”. De bolag som har anslutit sig till samverkansavtalet har också slutit särskilda avtal med kommunen. Mellan bolaget och kommunen slöts ett sådant avtal den 18 december 2000. Bo­lagets anslutning till samverkansavtalet innebär enligt förbundets mening inte att kommunen rättsligt har förpliktats att göra någonting. Men det åligger bolaget att göra vad det kan för att verka för att utgångspunkterna och riktlinjerna i samverkansavtalet får genomslag vad gäller försök till ompla­cering. Bolaget skall alltså försöka få kommunen att hjälpa till på ett tillräck­ligt bra sätt. Detta innebär en skyldighet att agera aktivt, i vart fall betydligt mer än vad som har gjorts i detta fall. Förbundet gör gällande att det har funnits en gemensam partsavsikt att samverkansavtalet skall tillämpas på det sätt som har beskrivits. Det är också så som avtalet har tillämpats i praktiken. En sådan tillämpning stämmer också väl överens med det naturliga syftet med avtalet.

I detta sammanhang kan nämnas att bolaget har omkring 2 000 anställda som sysslar bl.a. med att köra buss, spårvagn och färdtjänst, med att bygga och underhålla bansystem samt med trafikinformation. Bolaget har vidare egna verkstäder. Kommunen bedriver verksamhet både i förvaltnings- och bolags­form med sammanlagt omkring 45 000 anställda. Av dessa arbetar omkring 30 000 inom de 21 stadsdelsförvaltningarna. Därutöver finns omkring 20 fackförvaltningar och omkring 25 bolag. Omslutningen uppgår till omkring 45 miljarder kr.

Sammanfattning och grunder

Enligt förbundets mening har uppsägningen av Kjell P skett utifrån en felaktig uppfattning om hans arbetskapacitet. Kjell Ps arbetsförmåga är inte nedsatt i sådan utsträckning som krävs för en uppsägning av person­liga skäl. Vidare har inte bolaget tillräckligt noga satt sig in i vilka arbets­uppgifter som är lämpliga för Kjell P utifrån hans förutsättningar. Bolaget har inte genomfört en tillräckligt noggrann omplaceringsutredning, och inte heller i övrigt vidtagit de åtgärder som krävs för att bereda Kjell P anpassat eller ordinärt arbete inom bolaget eller inom kommunen. Uppsägningen av Kjell P har således skett i strid med 7 § anställnings­skyddslagen. Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras enligt 34 § samma lag. Enligt 38 § har Kjell P rätt till allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna

Anställningen

Kjell P var anställd på vaktmästeriet 1980–1997. Med hjälp av en omfattande handledning kunde Kjell P då utföra enklare arbetsupp­gifter. I samband med en omorganisation av bolaget år 1996, som genom­fördes år 1997, lades bl.a. vaktmästeriet ned. Bolaget träffade en överens­kommelse med personalorganisationerna om en ny bemanning. Man var då överens om att Kjell P inte kunde beredas någon plats i den nya orga­nisationen. De arbetsuppgifter som Kjell P hade haft försvann. Övriga arbetsuppgifter fördelades ut på andra befattningshavare. Det rörde sig om en ren rationalisering. Samhällsutvecklingen har på senare år inneburit att det inte längre finns lika mycket ”luft” i organisationerna. Detta medför att det inte längre är möjligt att ha kvar den typ av arbetsuppgifter som Kjell P hade.

Kjell Ps arbetsförmåga

Kjell P har som har framgått en förlossningsskada. Denna yttrar sig på så sätt att det, för att han skall kunna utföra arbetsuppgifter, krävs en särskild anpassning och en omfattande handledning. Hans arbetsförmåga har i ut­låtandet från Lars Henricsson bedömts ligga på endast 10–20 procent. Av utlåtandet framgår också att Kjell P har svårt att tillägna sig arbets­instruktioner. I utlåtandet har gjorts en total bedömning av hans arbetsför­måga. Att Kjell Ps arbetsförmåga är nedsatt framgår också av ett läkarintyg den 26 juni 2002 av specialisten i psykiatri Per-Robert Johansson. Denne är en välrenommerad läkare och har lång erfarenhet av sådana skador som Kjell P har. Per-Robert Johansson anlitades av bolaget på rekommendation av Bengt Ottosson vid Arbetslivstjänster. Även Gunnar Sandström, psykolog vid AMI, har bedömt att Kjell Ps arbetsförmåga är kraftig nedsatt. Denne anser att det vore lämpligt med förtidspension eller sjukbidrag för Kjell Ps del. Det är således en entydig och professionell medicinsk expertis som har bedömt Kjell Ps arbetsförmåga.

Bolagets omplaceringsutredning

Personalavdelningen har hela tiden sedan omorganisationen försökt att hitta en stadigvarande arbetsplacering åt Kjell P. I detta arbete har bolaget beaktat hur Kjell P fungerade under tiden på vaktmästeriet och vilken arbetskapacitet han hade då. Man har också i stor utsträckning lyssnat på Kjell P och Gun P. De förslag som de har lämnat har emellertid byggt på förutsättningen att man plockar vissa enklare arbetsuppgifter från befintliga befattningar. Det föreligger ingen skyldighet för bolaget att på detta sätt skapa arbetsuppgifter som är särkilt anpassade efter Kjell Ps förutsättningar. En eventuell omplacering kan endast avse en ordinarie befattning. Utifrån en sådan befintlig befattning skall en bedömning av arbetsförmågan göras och även möjligheten att anpassa befattningen till arbetsförmågan.

Kjell P har arbetsprövat på en mängd olika ställen i den omfattning som förbundet har redogjort för. I stor utsträckning har arbetsprövningen inte fungerat mot bakgrund av att Kjell P behöver en omfattande handled­ning. Att kontakten med Bengt Ottosson gick snett är ett tecken på att när det inte går den väg som Kjell P eller Gun P hade tänkt, vill de gärna hitta felet hos någon annan. Bolaget kan inte styra över vilken hand­läggare som har hand om ärendet när Arbetslivstjänster anlitas.

Att Kjell P blev kvar i projektet Nytt Jobb under en längre tid än beräknat berodde på att det inte fanns några möjligheter att hitta en placering åt honom. Det var dock diskussioner om att Kjell P skulle kunna få ett enklare servicejobb inom Härlanda stadsdelsförvaltning. Kjell P var också intresserad av ett sådant arbete. Det visade sig dock att detta arbete inte gick att förena med en lönebidragsanställning, utan avsåg en placering enligt LSS. Denna placering skulle inte innebära några ekonomiska försäm­ringar för Kjell Ps del. Det erfordrades att Kjell P själv begärde placeringen. Kjell P och Gun P ansåg dock att det var uteslutet med en placering enligt LSS eftersom detta enligt deras uppfattning skulle innebära att Kjell P skulle ”pensioneras” och förlora sin anställning. I arbetet med att försöka hitta en placering för Kjell P har det genom­gående varit så, att Kjell P och Gun P har motsatt sig ett arbete utanför bolaget eller kommunen. Förbundet föreslog också ett arbete inom kommunens allt-i-allo-grupper som sysslar med enklare vaktmästarsysslor. Men när det visade sig att detta var en placering inom LSS var inte detta längre intressant enligt Kjell P och Gun P.

Omfattningen av bolagets omplaceringsskyldighet

Bolagets skyldighet att försöka omplacera Kjell P är inte mera vid­sträckt än vad som framgår av 7§ anställningsskyddslagen. Omplacerings­skyldigheten omfattar endast bolaget. Det föreligger ingen rättslig grund för en utökad omplaceringsskyldighet. Om någon sådan skulle föreligga skulle den i så fall åligga kommunen. Bolaget har anslutit sig till samverkansavtalet i tillämpliga delar och detta innebär att avtalet skall anpassas efter de förut­sättningarna om detta är möjligt. Frågan om omplacering kan inte bli en del av ett lokalt kollektivavtal. Bolaget kan inte rättsligt binda kommunen vid en utökad omplaceringsskyldighet. Däremot tillämpar bolaget den policyn att man försöker utnyttja alla möjligheter som finns till en omplacering inom kommunen. Det är mot den bakgrunden bolaget har träffat avtalet som inne­bär att bolaget får tillgång till de resurser som finns i kommunen för ompla­ceringsverksamhet och rekrytering. Som en följd härav var Kjell P placerad i projektet Nytt Jobb. Att det i olika sammanhang skulle ha uttalats att anställningstryggheten inte påverkas av en bolagisering är uttryck för den policy som råder inom kommunen och de kommunala bolagen. Vad som avses är att anställningstryggheten i bolagen skall vara densamma som för dem som arbetar inom kommunen.

Bolaget har i enlighet med den policy som gäller undersökt möjligheterna till omplacering inom kommunen. Detta har skett genom exempelvis kontakter med Stadsarkivet och Stadskansliet. Förbundets uppgifter om i vilken utsträckning som vaktmästartjänster har tillsatts inom kommunen kan inte verifieras av bolaget eftersom bolaget inte har insyn i kommunens anställ­ningsärenden. Vid en översiktlig kontroll har dock kunnat konstateras att det handlat om arbetsuppgifter som Kjell P inte skulle klara av. För de flesta befattningarna har det varit ett krav på att man skall kunna arbeta själv­ständigt. De har i en del fall varit fråga om krav på körkort, vilket Kjell P inte har. I vissa fall har det krävts egen bil.

Sammanfattning och grunder

Enligt bolagets mening är Kjell Ps arbetsförmåga nedsatt i sådan utsträckning att han inte kan utföra några arbetsuppgifter av någon betydelse för bolaget eller kommunen i den befintliga organisationen eller i befintliga befattningar. Genom den omfattande omplaceringsutredning som bolaget har gjort, och som har omfattat såväl bolaget som kommunen, har bolaget full­gjort sin omplaceringsskyldighet. Därmed föreligger saklig grund för upp­sägning.

Domskäl

Tvisten

Kjell P anställdes i Göteborgs kommun år 1980. Anställningen över­gick till bolaget år 1989 i och med att viss verksamhet fortsättningsvis skulle bedrivas i bolagsform. Under hela anställningstiden har lönebidrag mot­svarande 75 procent av lönen utgått för Kjell Ps anställning. Bolaget sade den 28 juni 2002 upp Kjell P från hans anställning. Uppsäg­ningen grundades på personliga skäl. Tvisten i målet rör frågan om bolaget har haft saklig grund för uppsägningen.

Parterna har olika uppfattningar om omfattningen av Kjell Ps arbets­förmåga. Förbundet har gjort gällande att Kjell Ps arbetsförmåga inte är nedsatt i den utsträckning som krävs för en uppsägning av personliga skäl. Vidare menar förbundet att bolaget inte har genomfört en tillräckligt nog­grann omplaceringsutredning, varken beträffande omplacering inom bolaget eller inom Göteborgs kommun. Förbundet har därvid anfört att bolaget genom att ansluta sig till ett mellan kommunen och bl.a. förbundet gällande kollektivavtal om samverkan åtagit sig att aktivt verka för att försöka hitta en omplacering inte bara i bolaget utan även inom kommunen.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att Kjell Ps arbetsförmåga är nedsatt i sådan utsträckning att han inte kan utföra arbetsuppgifter av någon betydelse för bolaget. De menar också att en omfattande omplaceringsutred­ning har gjorts som har avsett placering inom såväl bolaget som kommunen. Uppsägningen av Kjell P är således enligt arbetsgivarparterna sakligt grundad.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Kjell P, vittnes­förhör med Kjell Ps mor Gun P, vittnesförhör med Kjell Ps tidigare närmaste chef Rolf Dahlström samt vittnesförhör med f.d. klubbordförandena i förbundet Lennart Ludvigsson och Dag Ekström. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med personalchefen hos bolaget Ingvar Torsson, personalhandläggaren hos bolaget Elsebeth Hansson samt med personalkonsulenten Lars Henricsson.

Utgångspunkter för bedömningen

I målet är klarlagt att Kjell P har en skada till följd av att han vid födseln drabbades av syrebrist samt att skadan är bestående. Kjell Ps anställning har med anledning av skadan varit förenad med lönebidrag under hela anställningstiden. Lönebidrag utgår för arbetstagare som på grund av arbetshandikapp har en nedsatt arbetsförmåga.

Den som är anställd med lönebidrag omfattas, som Arbetsdomstolen tidigare konstaterat (se t.ex. AD 1994 nr 94 och 2001 nr 59), fullt ut av den arbets­rättsliga lagstiftningen och har samma trygghet i sin anställning som varje annan arbetstagare. En arbetsgivare kan säga upp en lönebidragsanställd på samma sätt som andra arbetstagare om det finns saklig grund för denna åtgärd. I alla uppsägningstvister måste dock en prövning göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Då fråga är om en lönebidragsanställd måste givetvis prövningen beakta de särskilda förhållanden som då gäller för anställningen. Man bör nämligen, som framgår av nyssnämnda rättsfall, vid bedömningen utgå från att lönebidraget utges till arbetsgivaren som en kom­pensation för att arbetstagaren i sin anställning inte kan prestera lika mycket som andra arbetstagare.

Följande kan sägas om saklig grund för uppsägning i allmänhet på grund av sjukdom och liknande förhållanden. Av förarbetena till 1974 års anställ­ningsskyddslag framgår att sådana skäl som sjukdom, tilltagande ålder eller nedsatt arbetsförmåga i princip inte godtas som saklig grund för uppsägning (prop. 1973:129 s. 126). I stället åligger det arbetsgivaren att vidta särskilda åtgärder för att underlätta arbetet för arbetstagaren eller låta omplacera arbetstagaren till ett mindre krävande arbete. Om det däremot är fråga om en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan som är så väsentlig att arbets­tagaren inte kan förväntas utföra arbete av någon betydelse får dock uppsäg­ning ske. Dessa motivuttalanden är tillämpliga även i fråga om den nu gäl­lande anställningsskyddslagen (prop. 1981/82:71 s. 66).

Av stor betydelse i dessa sammanhang är arbetsgivarens omplacerings­skyldighet. Enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen föreligger inte saklig grund för uppsägning om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren i stället bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Det åligger då arbets­givaren att göra en noggrann utredning i omplaceringsfrågan och därvid verkligen ta tillvara föreliggande möjligheter att ordna en omplacering. Om det föreligger oklarheter huruvida omplacering har kunnat ske bör det nor­malt anses som att omplaceringsskyldigheten inte har blivit fullgjord.

I målet har förbundet hävdat att omplaceringsskyldigheten här är utvidgad i förhållande till vad som allmänt gäller. Förbundet har i denna del gjort gällande att det på grund av ett avtal mellan de fackliga organisationerna och kommunen, vilket bolaget har anslutit sig till, åligger bolaget att verka för att en omplacering kan ske även inom kommunen. Enligt förbundet innebär detta en förpliktelse att agera aktivt i större utsträckning än vad som har skett i detta fall. Arbetsgivarparternas inställning i denna del är att det aktuella avtalet är ett uttryck för en policy som innebär att man försöker utnyttja alla möjligheter som finns till en omplacering också inom kommunen. Det är enligt Arbetsdomstolens mening inte helt lätt att se vad parternas skilda ståndpunkter i denna del egentligen består i. Som kommer att framgå i det följande saknar domstolen emellertid anledning att närmare gå in på den frågan.

Kjell Ps arbetsförmåga

Parterna är överens om att den skada som Kjell P har är bestående och att den medför att hans arbetsförmåga är nedsatt. Parterna har dock olika uppfattningar om i vilken utsträckning arbetsförmågan är nedsatt. Vad som gäller om saklig grund för uppsägning på grund av sjukdom och liknande förhållanden, nämligen att uppsägning får ske om arbetstagaren inte längre kan utföra något arbete av betydelse för arbetsgivaren, gör sig enligt Arbets­domstolens mening även gällande i denna tvist. En bedömning av Kjell Ps arbetsförmåga skall med utgångspunkt från ovan angivna förhål­landen ske utifrån hans särskilda förutsättningar. Som nämnts har också arbetsgivaren en viss skyldighet att anpassa arbetet om en arbetstagares begränsning av prestationsförmågan ger anledning till detta.

Parterna är överens om att det fungerade bra under Kjell Ps tid på vaktmästeriet, i vart fall under senare delen. De har dock olika uppfattningar om vilken handledning som krävdes för att nå detta resultat. Parterna är vidare ense om att Kjell P sedan arbetet på vaktmästeriet upphörde inte har kunnat utföra de arbetsuppgifter han har tilldelats på ett tillfredsstäl­lande sätt. Den bedömning av Kjell Ps arbetsförmåga som bolaget under denna tid har låtit göra visar på en arbetsförmåga som uppgår till
10–20 procent. Förbundet menar emellertid att denna bedömning är miss­visande eftersom den enbart grundas på hur Kjell P utfört vissa arbets­uppgif­ter. Eftersom dessa uppgifter enligt förbundet inte var anpassade till Kjell Ps speciella förutsättningar gav bedömningen inte en korrekt bild. En närmare redogörelse för den åberopade bedömningen ges i det föl­jande.

Enligt Arbetsdomstolens mening saknar emellertid en bedömning av Kjell Ps arbetsförmåga som sådan självständig betydelse för tvistefrågan i målet. Det står nämligen klart, att frågan om Kjell Ps arbetsförmåga är i sådan grad nedsatt att han inte kan utföra arbete av någon betydelse för bolaget måste, mot bakgrund av hans lönebidragsanställning, göras utifrån hans speciella förutsättningar liksom med beaktande av bolagets ansträng­ningar för att försöka hitta ett arbete som kan passa honom och de övriga åtgärder som har gjorts. Arbetsdomstolen går därför över på bedömningen av vilka ansträngningar som har gjorts från bolagets sida i dessa hänseenden.

Vilka åtgärder har vidtagits för att ge Kjell P arbete?

Arbetsgivarparternas inställning är att bolaget har vidtagit alla rimliga åtgär­der för att försöka hitta en placering åt Kjell P och att alla möjligheter är uttömda. Dessa åtgärder har omfattat såväl placering inom bolaget som inom kommunen. Enligt förbundet har bolaget inte fullgjort sin omplace­ringsskyldighet. Bolaget har enligt förbundet inte gjort tillräckligt för att för­söka bereda Kjell P ett anpassat eller ordinärt arbete vare sig inom bolaget eller inom kommunen.

Inledningsvis finns det anledning att slå fast att det av utredningen framgår att bolaget har initierat en mängd åtgärder i form av bl.a. arbetsprövning på olika arbetsplatser och förslag om placering med stöd av LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Förbundet menar dock att de flesta åtgärderna inte har varit anpassade efter Kjell Ps förutsättningar och att de därmed har varit dömda att misslyckas. Förbundet har härvid hävdat att bolaget inte i tillräcklig mån har lyssnat på Kjell P och Gun P när de försökt förklara vilka arbetsuppgifter som är lämpliga för Kjell P och vilken typ av placering som kunnat accepteras.

Av utredningen i målet har närmare framkommit i huvudsak följande om Kjell Ps arbetsprövning och övriga åtgärder som vidtagits för att bereda honom arbete.

Kjell P arbetsprövade på Stadsarkivet, Arkivhuset, Auktionskam­maren och Myrorna under åren 1997–1999. På Stadsarkivet och Arkivhuset skulle Kjell P syssla med bl.a. datainmatning och arkivarbete. Han klarade emellertid inte av att utföra dessa arbetsuppgifter, varför arbets­proven avbröts. Stadsarkivet hade inte heller tillräckliga resurser att handleda Kjell P. Arbetsprövningen på Auktionskammaren fungerade bra. Enligt Auktionskammaren krävde dock Kjell P mer handledning än de hade tid med. Kjell P själv fick dock enligt egen uppgift den förkla­ringen att arbetsprovet avbröts därför att alla anställda skulle kunna utföra alla typer av arbetsuppgifter. Eftersom Kjell P exempelvis inte kunde värdera föremål kunde han inte arbeta kvar på Auktionskammaren. Även på Myrorna fungerade arbetsprövningen bra. Kjell P fick emellertid ont i ryggen av att bära möbler. Han ansåg också att de arbetstider som gällde inte passade honom. Av dessa skäl avbröts arbetsprovet. Under den aktuella perioden gjordes också försök med arbete på olika enheter inom Samhall samt med städarbete hos bolaget. Kjell P var dock inte intresserad av ett arbete inom Samhall, eftersom han kände stort obehag för att arbeta där. Städarbetet fungerade inte heller. Bolaget initierade också en kontakt med Arbetslivstjänster. I målet har dock framkommit att denna inte föll väl ut på så sätt att Kjell P inte hade förtroende för den handläggare som han hade tilldelats.

I början av år 2000 inleddes på bolagets initiativ kontakten med kommunens centrala resurs för rehabilitering och omplacering, projektet Nytt Jobb. Där kom Kjell P att bli kvar en längre tid. Han var placerad på avdelningen för rekonditionering av handikapphjälpmedel. Av den bedömning av Kjell Ps arbetsförmåga som då gjordes, och som sammanfattats i ett utlåtan­de den 24 januari 2001 av personalkonsulten i projektet Lars Henricsson, framgår att Kjell P visade en arbetsförmåga på 10–20 procent samt att han hade en nedsatt uppfattningsförmåga och svårt att tillägna sig arbets­instruktioner. Slutsatsen i utlåtandet blev att det inte fanns någon möjlighet att placera Kjell P inom den kommunala arbetsmarknaden och att han kräver tillrättalagda förhållanden som enbart existerar inom exempelvis en daglig verksamhet inom omsorgen. Av Lars Henricssons uppgifter inför domstolen framgår att denna bedömning gjordes gemensamt av dem som arbetade i projektet och således inte av honom ensam.

Under den tid som Kjell P var placerad inom Nytt Jobb efterhörde bolaget också om det fanns någon möjlighet till placering på Stadskansliet eller Stadsbiblioteket. Några sådana möjligheter fanns emellertid inte. Ett försök med det kommunala projektet ”Återbruket” gjordes också, men Kjell P var inte intresserad av detta. Härutöver har bolaget medverkat till att ta fram förslag till placeringar som skulle ha kunnat ordnas inom ramen för en tillämpning av LSS. Kjell P och Gun P intog emellertid den ståndpunkten att sådana placeringar var uteslutna eftersom de förutsätter att Kjell P då ”pensioneras” och får avstå sin anställning.

Saklig grund för uppsägning?

Det kan inledningsvis konstateras att det av utredningen klart har framkom­mit att den förändring av vaktmästarfunktionen som genomfördes vid om­organisation år 1997 innebar att Kjell P inte skulle kunna utföra sådant arbete hos bolaget längre, inte ens efter en skälig anpassning av arbetsupp­gifterna. Av vad som har redovisats ovan framgår vidare att bolaget utan framgång har vidtagit och initierat en mängd olika åtgärder för att försöka hitta ett lämpligt arbete åt Kjell P. Även om inte alla de arbetsupp­gifter som har prövats har framstått som särskilt lämpade för honom kan ändå konstateras att många försök med skilda typer av arbetsuppgifter har gjorts och att utredningen inte ger belägg för att ytterligare eller annorlunda utformade försök skulle kunnat leda till att han beretts fortsatt arbete hos bolaget.

I detta sammanhang skall framhållas att skyldigheten enligt 7 § anställnings­skyddslagen att försöka omplacera en arbetstagare är begränsad såtillvida att den endast gäller lediga arbeten och sådant arbete som arbetstagaren har till­räckliga kvalifikationer för. Den utredning som förebringats i målet ger inte stöd för något annat ställningstagande än att det hos bolaget har saknats lediga arbeten som kunnat anpassas till Kjell Ps förutsättningar så att han haft kvalifikationer att utföra dem ens efter viss upplärningstid. Förbun­det har visserligen pekat ut ett antal funktioner inom bolaget där det enligt förbundet borde ha funnits möjlighet att bereda Kjell P sysselsättning. Några lediga arbeten har emellertid inte heller för dessa funktioner angetts och någon skyldighet för bolaget att genom en utvidgning av sin organisation eller på annat sätt särskilt skapa ett arbete för Kjell P föreligger inte.

Vad gäller frågan om bolagets skyldigheter att verka även för att en omplace­ring inom kommunen kan äga rum finner domstolen att det får anses utrett att bolaget har gjort vad det har kunnat för att få till stånd en sådan omplacering. Bolaget har sålunda bl.a. vänt sig till kommunens dåvarande centrala resurs för rehabilitering och omplacering, dvs. det som kallades för projektet Nytt Jobb, som under lång tid ledde Kjell Ps arbetsprövning. Som tidigare redovisats blev bedömningen därifrån att det, trots Kjell Ps lönebidrag, inte fanns någon möjlighet att placera honom på något arbete inom den kommunala arbetsmarknaden. Vidare framgår av brev från Göteborgs Stads­kansli, Intern support, att bolaget i olika skeden vänt sig direkt till Stads­kansliet med en förfrågan om anställning för Kjell P och därvid fått ett negativt besked. Mot bakgrund av det anförda finner domstolen att bolaget har uppfyllt även de skyldigheter som med förbundets sätt att se på saken har legat i bolagets anslutning till det s.k. samverkansavtalet.

Sammanfattningsvis kommer domstolen fram till följande. I målet är utrett att bolaget varken genom att vidta särskilda insatser för att anpassa befintliga arbeten till Kjell Ps förutsättningar eller genom omplacering har kun­nat ge honom ett arbete där han, även om man beaktar den ekonomiska kom­pensation som lönebidraget innebär, kan förväntas utföra arbetsuppgifter av någon betydelse. Uppsägningen av Kjell P är därmed sakligt grundad. Förbundets talan skall alltså avslås.

Rättegångskostnader

Utgången i målet leder till att förbundet som förlorande part skall ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Sveriges Kommunaltjänstemannaförbunds talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund att ersätta Kommunala Företagens Samorganisation och Göteborgs Spårvägar Aktiebolag för rättegångskostnader med nittiotretusenfyrahundratrettiofem (93 435) kr, varav 80 100 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på det

förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Hans Blyme, Inga Jerkeman, Alf Eckerhall, Ola Bengtson, Hans Wahlström och Karl-Erik Svensson . Enhälligt.

Sekreterare: Anna Flodin