ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2004 nr 85 Målet gällde ogiltigförklaring av avskedande mm. En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, har blivit avskedad. Enligt arbetsgivaren har besiktningsteknikern vid ett tillfälle tillgripit pengar ur arbetsgivarens kassa alternativt på visst sätt handlat i strid med de interna redovisningsrutinerna. Vidare har arbetsgivaren gjort gällande att det funnits misstankar om att arbetstagaren vid ett icke ringa antal tillfällen gjort sig skyldig till oegentligheter. Enligt domstolen kan enbart misstankar om oegentligheter eller brott inte läggas till grund för ett avskedande eller en uppsägning. Domstolen har dock funnit utrett att besiktningsteknikern vid ett tillfälle hanterat redovisningen av kassan på ett icke korrekt sätt och underlå­tit att rapportera det inträffade till arbetsgivaren. Domstolen har emellertid funnit att det varken funnits skäl för avskedande eller för uppsägning.                                                                                           

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det orginaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 2

KÄRANDE. 2

SAKEN.. 2

Bakgrund, yrkanden m.m. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

Sif 3

1. Fredagen den 28 juni 2002. 4

2. Torsdagen den 14 november 2002. 4

3. Torsdagen den 2 januari 2003. 5

4. Tisdagen den 18 mars 2003. 5

5. Onsdagen den 26 mars 2003. 6

Övriga påstådda tveksamheter i hanteringen av redovisningen. 6

Arbetsgivarparternas invändning om avräkning. 6

Grunderna för talan. 7

Arbetsgivarparterna. 7

Onsdagen den 26 mars 2003 (tillfälle 5) 8

Fredagen den 28 juni 2002 (tillfälle 1) 9

Torsdagen den 14 november 2002 (tillfälle 2) 9

Torsdagen den 2 januari 2003 (tillfälle 3) 9

Övrig utredning. 10

Grunderna för talan. 10

Domskäl 10

Tvisten. 10

Har det förelegat tveksamheter i Mårten Ps sätt att hantera redovisningen av bolagets pengar?. 11

Har Mårten P varit på besiktningsstationen vid ett visst tillfälle  och vid ett annat tillfälle ringt en kollega på besiktningsstationen trots att han förnekat detta?. 12

Har Mårten P tillgripit pengar ur bolagets kassa alternativt hanterat redovisningen av bolagets pengar på ett otillbörligt sätt samt underlåtit att anmäla händelsen?. 12

Har det förelegat laglig grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning?. 13

Skadestånd. 14

Rättegångskostnader 14

Domslut 14

Sammanfattning

Målet gällde ogiltigförklaring av avskedande mm. En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, har blivit avskedad. Enligt arbetsgivaren har besiktningsteknikern vid ett tillfälle tillgripit pengar ur arbetsgivarens kassa alternativt på visst sätt handlat i strid med de interna redovisningsrutinerna. Vidare har arbetsgivaren gjort gällande att det funnits misstankar om att arbetstagaren vid ett icke ringa antal tillfällen gjort sig skyldig till oegentligheter. Enligt domstolen kan enbart misstankar om oegentligheter eller brott inte läggas till grund för ett avskedande eller en uppsägning. Domstolen har dock funnit utrett att besiktningsteknikern vid ett tillfälle hanterat redovisningen av kassan på ett icke korrekt sätt och underlå­tit att rapportera det inträffade till arbetsgivaren. Domstolen har emellertid funnit att det varken funnits skäl för avskedande eller för uppsägning.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 85/04

                                                                              2004-10-20                  Mål nr A 194/03

Stockholm

KÄRANDE

Sif, 105 32 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Hanna Björknäs, Sif, adress som ovan

SVARANDE

1.  ALMEGA Tjänsteförbunden, Box 16105, 103 22 STOCKHOLM

2.  Aktiebolaget Svensk Bilprovning, 556089-5814, Box 508, 162 15 VÄLLINGBY  Ombud för båda: jur. kand. Jonas Stenmo, ALMEGA AB, Box 16105, 103 22 STOCKHOLM

SAKEN

Ogiltigförklaring av avskedande m.m.

______________________

Bakgrund, yrkanden m.m.

Mellan Sif och ALMEGA Tjänsteförbunden (Almega) gäller kollektivavtal. Aktiebolaget Svensk Bilprovning (bolaget) är medlem i Almega.

Mårten P, som är medlem i Sif, anställdes hos bolaget år 1988. Den 21 maj 2003 avskedades han från anställningen. Tvist har uppstått i frågan om det funnits laglig grund för avskedandet eller i vart fall förelegat saklig grund för uppsägning.

Sif har väckt talan i Arbetsdomstolen och som Sif slutligen bestämt sin talan yrkat i första hand att Arbetsdomstolen skall

1.  förklara att avskedandet av Mårten P är ogiltigt och

2.  förplikta bolaget att till Mårten P utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 13 september 2003 (dagen för delgivning av stämning) tills betalning sker.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget inte haft laglig grund för avskedande men att det väl förelegat saklig grund för uppsägning av Mårten P har Sif i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till Mårten P utge

1.  allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 13 september 2003 (dagen för delgivning av stämning) tills betal­ning sker samt

2.  ekonomiskt skadestånd med 132 916 kr motsvarande månadslön, semes­terersättning och restidsersättning under en uppsägningstid om sex månader från och med den 22 maj 2003, varav 5 773 kr avseende maj 2003, 23 364 kr per månad avseende juni och juli 2003, 17 004 kr avseende augusti 2003, 23 364 kr per månad avseende september och oktober 2003 samt 15 683 kr avseende november 2003 jämte ränta enligt 3 och 6 §§ räntelagen från den 25:e i varje månad med början i maj 2003 tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. Inget belopp avseende allmänt skadestånd har vitsordats som skäligt i och för sig. Arbetsgivarparterna har vitsordat sättet att beräkna räntan. Vad gäller Sifs i andra hand framställda yrkande om ekonomiskt skadestånd är arbetsgivarparternas inställning följande. De har vitsordat att Mårten P har haft en månadslön inklusive semesterersättning om 22 260 kr. De har bestritt att restidsersätt­ning skall ingå i uppsägningslönen men har i och för sig vitsordat sättet att beräkna denna. De har därutöver gjort gällande att avräkning skall ske med 57 840 kr avseende arbetslöshetsersättning samt med 17 680 kr avseende aktivitetsstöd, ersättningar som Mårten P erhållit under de aktuella sex månaderna.

Sif har vad gäller det i andra hand framställda yrkandet om ekonomiskt skadestånd bestritt att någon avräkning skall ske för vad Mårten P uppburit i arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd men vitsordat beloppen som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Sif

Mårten P anställdes som besiktningstekniker hos bolaget år 1988. Han arbetade sedan år 1992 huvudsakligen på bilprovningsstationen i Varberg. Han arbetade även på bilprovningsstationen i Väddinge som är en filial till stationen i Varberg. Den 6 maj 2003 underrättades Mårten P om att bolaget hade för avsikt att avskeda honom. Efter att överlägg­ningar med Sif ägt rum avskedade bolaget Mårten P med verkan från den 21 maj 2003. Som grund för avskedandet åberopade bolaget vid överläggningarna och tvisteförhandlingarna att Mårten P hade stu­lit pengar från bilprovningsstationens kassa vid fem olika tillfällen. Bolaget har senare ändrat ståndpunkt. Bolaget gör nu gällande att Mårten P har tillgripit pengar vid endast ett tillfälle och gör istället gällande att det i övrigt förekommit tveksamheter i hans sätt att hantera redovisningen av bolagets pengar.

På bilprovningsstationen i Varberg är som regel två besiktningstekniker i tjänst samtidigt. När en besiktningstekniker tar emot kunder har han en handdator till hjälp. I den kan utläsas uppgifter om fordonet, vilken typ av besiktning som skall utföras och priset för besiktningen. Besiktningstekni­kern inleder besiktningen med att ta betalt av kunden. I bilprovningshallen finns det en gemensam kassa som alla besiktningstekniker använder sig av. När en arbetsdag går mot sitt slut brukar den ena besiktningsteknikern ta hand om den sista besiktningen samt låsa och stänga bilprovningshallen. Under samma tid brukar den andra besiktningsteknikern ta hand om redovis­ningen av dagens kassa. Detta går till på följande sätt. Besiktningsteknikern loggar in i handdatorn med ett lösenord och får genom datorn fram uppgift om hur mycket pengar som skall finnas i kassan. Därefter räknas de pengar som finns i kassan och beloppet matas in i handdatorn. Uppgifterna om hur mycket pengar som skall finnas i kassan och hur mycket som verkligen finns i kassan redovisas i kassarapporten, som skapas i datorn. Kassarapporten skrivs ut i pappersexemplar. De pengar som finns i kassan skall deponeras i Handelsbankens servicebox. Före deponeringen skriver besiktningsteknikern ett insättningskvitto av vilket det framgår hur mycket pengar som skall sättas in på banken. Insättningskvittot läggs tillsammans med pengarna i en särskild deponeringspåse som försluts. Besiktningsteknikern behåller en karbonkopia av insättningskvittot samt en kontrollremsa från deponeringspåsen. Efter det att besiktningsteknikern lagt pengarna i deponeringspåsen tas en utfallslista fram från handdatorn. Därefter sätts samtliga dokument in i en pärm som förvaras på kontoret. Antingen lämnas deponeringspåsen med pengarna samma dag i Handelsbankens deponeringsbox eller så förvaras påsen med pengarna i kassaskåpet på kontoret för deponering senare. Det är viktigt att notera att det inte är säkert att det är den besiktningstekniker som loggar in i handdatorn och som därmed noteras som den som haft hand om redovis­ningen som rent faktiskt utför samtliga moment i redovisningen. Om den besiktningstekniker som har hand om den sista kunden blir färdig snabbt kan denne hjälpa till med att redovisa kassan. Därutöver bör påpekas att när väl en deponeringspåse är tillsluten går den inte att öppna igen.

På bilprovningsstationen i Varberg arbetade vid den aktuella tiden tre besiktningstekniker, Mårten P, Patrik N och Jimmy F, samt en platschef, Lars K. Platschefen arbetade även i stor utsträckning som besiktningstekniker. Oftast var det platschefen eller Johan J som arbetar på kontoret som deponerade påsen med pengar.

Nedan redovisas de i målet aktuella fem tillfällena.

1. Fredagen den 28 juni 2002

Enligt bolaget saknades det den aktuella dagen 500 kr i kassan. Bristen fram­gick av kassarapporten. Bolaget anser att Mårten P var skyldig till kassabristen trots att han hade semester den aktuella dagen. Enligt bolaget var Mårten P på besök på besiktningsstationen vid lunchtid varvid tillgreppet skulle ha skett. Mårten Ps inställning är att han inte var på besiktningsstationen i Varberg den aktuella dagen. Han kom under dagen hem från en semesterresa i Norge. Vid lunchtid var han inne i sam­hället Varberg där han dels uträttade ett ärende vid bankomaten, dels uträttade ett ärende på Nordea. Besiktningsstationen har lunchstängt mellan kl. 11.50 och 12.45. Mårten P var på Nordea kl. 12.10 och betalade av ett lån och åkte därefter hem. Han kan således inte ha varit på besiktnings­stationen vid den tidpunkt som arbetsgivarparterna gör gällande.

2. Torsdagen den 14 november 2002

Kassan uppgick enligt kassarapporten till 11 915 kr. På insättningskvittot finns angivet att det insatta beloppet var 11 415 kr. Det innebär att det på Handelsbanken sattes in 500 kr mindre än vad som fanns i kassan. Pengarna deponerades enligt bolaget till Handelsbanken först några dagar efter den 14 november 2002. Enligt bolaget arbetade Mårten P i Väddinge den aktuella dagen. Bolaget har inte kunnat ange vem som skrev insättnings­kvittot ifråga. Bolaget har efter avskedandet hävdat att det i vart fall inte var Jimmy F eller Patrik N som skrivit insättningskvittot som banken fått. Bolaget har vidare hävdat att Jimmy F blev uppringd av Mårten P som sade att de inte behövde deponera dagskassan. Jimmy F och Patrik N lade därför dagskassan i arkivet vid arbetsdagens slut. Enligt Mårten P har han inte ringt det påstådda samtalet. Mårten P arbetade hela dagen på besiktningsstationen i Väddinge och hade inga synpunkter på hur dagskassan i Varberg hanterades. Under fredagen den 15 november 2002 arbetade Mårten P på besiktningsstationen i Varberg. På kvällen hade han hand om fredagens kassa. När han skulle åka och deponera deponeringspåsen med fredagens kassa i Handelsbankens servicebox tog han med sig deponeringspåsen med torsdagens kassa och deponerade även den eftersom den inte hade deponerats kvällen innan. Bortsett från deponeringen av pengarna hade Mårten P inte något som helst att göra med kassan från torsdagen den 14 november 2002.

3. Torsdagen den 2 januari 2003

Enligt bolaget skrevs beloppet 10 360 kr på insättningskvittot vilket överens­stämde med kassarapporten. Enligt Handelsbanken som öppnade depone­ringspåsen dagen efter innehöll den endast 9 860 kr, d.v.s. 500 kr mindre än vad som fanns angivet på insättningskvittot. Enligt bolaget var det Patrik N som ansvarade för kassaredovisningen den aktuella dagen. Enligt bolaget var det dock Mårten P som deponerade deponeringspåsen med pengar i Handelsbankens servicebox. Bolaget har efter avskedandet ägt rum ändrat sin version av det inträffade och hävdat att det i huvudsak var Patrik N som ansvarade för kassaredovisningen men att Mårten P hjälpte till med att fylla i insättningskvittot och att de tillsammans åkte till Handelsbankens servicebox för att deponera deponeringspåsen med pengar. Mårten Ps version av det inträffade är följande. Han arbe­tade med dagens sista besiktning vilket innebar att Patrik N tog hand om redovisningen av kassan. När Mårten P var klar med sina arbetsuppgifter gick han fram till Patrik N äslund, som ännu inte var klar med kassan, för att hjälpa till. Patrik N sade till Mårten P att dagens kassa uppgick till 10 360 kr. Mårten P fyllde i beloppet på ett insättningskvitto och stoppade pengarna i en deponeringspåse. Han kon­trollräknade inte pengarna dessförinnan utan litade på de uppgifter som han fick av Patrik N äslund. Efter att Mårten P och Patrik N hade utfört övriga arbetsuppgifter åkte de tillsammans från besiktningsstationen i Mårten Ps bil. När de passerade Handelsbankens servicebox depo­nerade Patrik N deponeringspåsen. Därefter skjutsade Mårten P hem Patrik N varefter han själv åkte hem.

4. Tisdagen den 18 mars 2003

Denna händelse ägde enligt bolaget rum på besiktningsstationen i Väddinge. Enligt bolaget skulle det enligt kassarapporten finnas 9 450 kr i kassan vilket det också fanns. På insättningskvittot angavs att det insatta beloppet endast var 9 350 kr. Det var enligt bolaget Mårten P som hade hand om redovisningen av kassan den aktuella dagen. Mårten P meddelade bristen till platschefen dagen efter. Mårten Ps förklaring till det inträffade är följande. När han räknade kassan på kvällen konstaterade han att det endast fanns 9 350 kr vilket innebär att han i kassarapporten skulle ha skrivit att det faktiskt endast fanns 9 350 kr. Av misstag angav han i kassa­rapporten att det fanns 9 450 kr. Av kassarapporten framgick således inte att det saknades 100 kr i kassan. Eftersom det de facto endast fanns 9 350 kr i kassan var det detta belopp som skrevs på insättningskvittot samt lämnades till Svensk Kassaservice. I Väddinge lämnades alltid dagskassan till Svensk Kassaservice. Mårten P upptäckte på en gång att han hade fyllt i fel belopp i kassarapporten vilket han meddelade plastchefen dagen efter.

5. Onsdagen den 26 mars 2003

Enligt bolaget hände följande. Jimmy F och Mårten P tog tillsammans hand om kassaredovisningen. De fyllde bl.a. i beloppet 13 590 kr på insättningskvittot vilket stämde överens med kassarapportens belopp. Efter att Jimmy F lämnat besiktningsstationen ändrade Mårten P beloppet på insättningskvittot till 13 090 kr. Därmed uppkom en differens om 500 kr. Mårten P redovisade inte differensen för platschefen. Mårten Ps version av det inträffade är följande. Han arbetade tillsammans med Jimmy F den aktuella dagen. Jimmy F tog hand om den sista besiktningen vilket innebar att Mårten P tog hand om redovisningen av kassan. När Jimmy F var klar med sina arbetsuppgifter kom han fram till Mårten P för att hjälpa till med kassan. Mårten P hade då hunnit fylla i kassarapporten samt räkna pengarna. Jimmy F fyllde i ett insättningskvitto med beloppet 13 590 kr. Eftersom Jimmy F hade bråttom hem erbjöd sig Mårten P att avsluta arbetet med redovisningen av kassan själv. Jimmy F lämnade därefter besiktningsstationen. När Mårten P skulle ta kassarapporten från skrivaren kom han åt bunten med pengar som låg på en hylla intill datorn. Pengarna ramlade ned på golvet. För säker­hets skull räknade Mårten P pengarna igen och konstaterade då att det saknades 500 kr. Han letade på golvet runt datorn för att se om någon sedel låg kvar på golvet men fann ingen. Mårten P skrev därför ett nytt insättningskvitto med beloppet 13 090 kr. Han var själv stressad den aktuella dagen på grund av att han skulle hämta barn på dagis och gjorde där­för ingen särskild notering i dokumenten om det inträffade. Han glömde att rapportera det inträffade till platschefen. Han hade inte något syfte att undanhålla det som inträffade.

Övriga påstådda tveksamheter i hanteringen av redovisningen

Bolaget har gjort gällande, utöver de tidigare nämnda fem tillfällena, att det ofta uppstod kassadifferenser vid tillfällen då Mårten P arbetade. Bolaget har hänvisat till kassadifferenser under åren 2002 och 2003 utan närmare preciseringar om på vilket sätt Mårten P kan bindas till dessa. Därutöver har bolaget hänvisat till den internutredning som skedde på bilprovningsstationen i Varberg år 1999. Anledningen till detta var att det hade varit problem med kassadifferenser och dessutom hade en hel dags­kassa försvunnit. Vid denna utredning kunde ingen utpekas som skyldig för kassadifferenserna. Personalen fick inte heller reda på om det riktades miss­tankar mot någon speciell person. Utredningen ledde endast till att bolaget tydliggjorde sina instruktioner angående hanteringen av dagskassan. Bolaget har senare påstått att det framgick av utredningen att det var Mårten P som var misstänkt för kassadifferenserna. Detta meddelades dock var­ken till Mårten P eller till någon annan i personalen och föranledde inte heller något agerande från ledningens sida i förhållande till Mårten P. Utredningen kan därför inte läggas Mårten P till last och dessutom ligger utredningen långt tillbaka i tiden.

Det är i sammanhanget ytterst viktigt att notera att det uppstod kassadifferen­ser vid åtskilliga tillfällen då Mårten P inte var närvarande på arbetsplatsen eller deltog vid redovisningen av kassan. Dessa tillfällen upp­går till i vart fall 15 stycken under år 2002.

Arbetsgivarparternas invändning om avräkning

Någon avräkning från ett eventuellt ekonomiskt skadestånd skall inte ske med den arbetslöshetsersättning som Mårten P uppburit. Alldeles oavsett om arbetslöshetskassan kan kräva återbetalning av Mårten P eller inte har bolagets felaktiga avskedande förorsakat honom en eko­nomisk skada motsvarande hans månadslön utan avräkning för den arbets­löshetsersättning som utgått under aktuell period. Mårten P har lidit en ekonomisk skada genom att behöva använda ersättningsdagar som han inte skulle ha behövt göra om inte bolaget avskedat honom. Att uppbära ersättning från arbetslöshetsförsäkringen kan inte heller anses vara ett sådant sätt att begränsa sin ekonomiska skada som skall tillgodoräknas arbetsgiva­ren. Medlemskapet i en arbetslöshetskassa är en frivillig försäkring. När en arbetsgivare, som i detta fall orsakat arbetstagarens arbetslöshet på en grund som strider mot lag kan det inte vara rimligt att arbetsgivarens skadestånds­skyldighet skall inskränkas i de fall arbetstagaren valt att försäkra sig.

Även när det gäller det aktivitetsstöd som Mårten P erhållit bestrids det att detta skall avräknas från det ekonomiska skadeståndet. Enligt 12 § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd skall aktivitetsstödet minskas med lön och andra anställningsförmåner som utgår från en arbets­givare. I samma förordning anges i 23 § att den som fått stöd enligt förord­ningen utan att vara berättigad till detta skall återbetala det stöd han eller hon fått för mycket. Således föreligger en återbetalningsskyldighet för det akti­vitetsstöd som Mårten P uppburit om han blir berättigad till ska­destånd för utebliven uppsägningslön för samma tid. Eftersom återbetal­ningsskyldighet föreligger för aktivitetsstödet skall skadeståndet inte heller minskas med sådan ersättning.

Grunderna för talan

Bolaget har avskedat Mårten P utan att ens saklig grund för upp­sägning har förelegat. Avskedandet skall därför, med stöd av 35 § anställ­ningsskyddslagen, ogiltigförklaras. Genom sitt agerande har bolaget dess­utom ådragit sig skyldighet enligt 38 § anställningsskyddslagen att betala allmänt skadestånd till Mårten P.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skäl för avskedande inte har förelegat men väl saklig grund för uppsägning är bolaget skyldigt att utge dels allmänt skadestånd för den kränkning som det felaktiga avskedandet inneburit, dels ekonomiskt skadestånd motsvarande lön och andra anställ­ningsförmåner under en uppsägningstid om sex månader från och med den 22 maj 2003. Mårten P har därvid rätt även till ersättning mot­svarande utebliven restidsersättning eftersom sådan ersättning skulle utgått om han varit kvar i anställningen, vari ingår att arbeta även i Väddinge.

Någon grund för avräkning från det ekonomiska skadeståndet med den ersättning Mårten P erhållit i arbetslöshetsersättning föreligger inte. Oavsett om återbetalningsskyldighet föreligger eller inte har Mårten P lidit en ekonomisk skada. Inte heller skall avräkning ske med uppburet aktivitetsstöd eftersom återbetalningsskyldighet föreligger.

Arbetsgivarparterna

Mårten P arbetade på bolaget som besiktningstekniker sedan år 1988. Han arbetade på besiktningsstationen i Varberg och dess filial i Väddinge. Bolaget avskedade Mårten P med verkan från den 21 maj 2003. Mårten P hade i sitt arbete som besiktningstekniker bl.a. ansvar för bolagets pengar. Han hade således en särskild förtroendeställning i förhållande till sin arbetsgivare.

Bolaget hade sedan slutet av 1990-talet haft stora problem med regelbundna kassadifferenser vid bolagets besiktningsstationer i Varberg och Väddinge. Under år 1999 vidtogs en utredning av kassadifferenserna vid dessa besikt­ningsstationer. Bolagets utredning ledde inte till att någon arbetstagare med säkerhet kunde kopplas till differenserna och kassastölderna även om det i utredningen förelåg starka misstankar mot Mårten P. Det kan i vart fall i efterhand konstateras att Mårten P var närvarande vid i prin­cip alla de tillfällen då oförklarliga kassadifferenser uppkom. Kassadifferen­serna fortsatte även efter utredningen att inträffa vid de båda stationerna. Vid några tillfällen svarade dessa stationer för huvuddelen av kassadifferenserna i hela länet. Av utredningen år 1999 framkom att det vid vissa av de tillfällen då det förekom kassadifferenser inte kunde uteslutas att besiktningstekni­kerna glömt att ta betalt. För att motverka dessa situationer införde bolaget hösten 2002 ett nytt system som innebar att om en besiktningstekniker skulle glömma att ta betalt får han en varning från den handdator som han har med sig.

Efter händelsen den 2 januari 2003 (tillfälle 3) höll bolagets distriktschef ett möte med de anställda på bilprovningsstationen i Varberg. Där framhölls att varje kassadifferens och kassabrist omedelbart skulle anmälas till arbets­givaren. Vidare tydliggjordes att bolaget såg allvarligt på dessa brister och att eventuella oegentligheter kunde leda till uppsägning eller avskedande.

Den beskrivning som Sif lämnat i sin sakframställan avseende bolagets betalnings- och kassaredovisningsrutiner är i huvudsak riktig.

Nedan redovisas de händelser som bolaget i första hand lägger Mårten P till last.

Onsdagen den 26 mars 2003 (tillfälle 5)

Den 2 april 2003 upptäckte personal på bolagets huvudkontor en kassadiffe­rens om 500 kr avseende Handelsbankens insättning till bolaget. För att ta reda på vad som hade hänt begärde platschefen i Varberg in uppgifter från Handelsbanken. Det visade sig att på insättningskvittot den 26 mars 2003 hade ett belopp om 13 090 kr redovisats vilket inte stämde överens med kassarapporten i vilken det angivits ett belopp om 13 590 kr. På kopian till insättningskvittot som fanns i pärmen på kontoret hade också ett belopp om 13 590 kr redovisats. I redovisningen på bilprovningsstationen stämde såle­des insättningskvittot överens med kassarapporten. Även uppgifterna som hade lämnats till banken stämde. Den aktuella dagen tog Mårten P hand om redovisningen av kassan medan Jimmy F stängde stationen. Mårten P sade till Jimmy F att han kunde gå hem men Jimmy F hade inte bråttom och stannade arbetstiden ut. Mårten P räknade kassan och fyllde i kassarapporten. Jimmy F fyllde i insättningskvittot med beloppet 13 590 kr i enlighet med kassa­rapporten och lade pengarna i deponerings­påsen. Mårten P fyllde därefter, när Jimmy F hade gått hem, i ett nytt insättningskvitto med beloppet 13 090 kr. Det nya insättnings­kvittot lade Mårten P i deponeringspåsen med pengarna till banken. Kopian av det nya insättnings­kvittot som skulle ha satts in i pärmen på kontoret har aldrig påträffats. Mårten Ps agerande innebar att beloppet i kassarapporten överens­stämde med vad och som fanns angivet på  kopian av insättningskvittot i pärmen och att banken erhöll det belopp som den enligt det nya insättnings­kvittot skulle ha. Därmed minimerades möjlig­heten för arbetsgivaren och banken att upptäcka att det försvunnit 500 kr. Mårten P nämnde inte något om denna händelse för arbetsgivaren, varken att det uppkom en brist på 500 kr eller att han skrev ett nytt insätt­ningskvitto. Förfarandet upp­täcktes först den 2 april 2003 när personal på bolagets huvudkontor jämförde kassarapporten mot bankens insättnings­kvitto. Mårten P har lämnat den förklaring som framgår av Sifs sakframställan. Det skall i det samman­hanget framhållas att besiktningstek­nikerna i regel alltid lägger pengarna i deponeringspåsen i samma moment som insättningskvittot fylls i. Enligt bolagets uppfattning råder det inte något tvivel om att Mårten P tillgrep 500 kr den 26 mars 2003 och att han också har försökt dölja att det uppstod en brist i kassan. Under alla förhållan­den – oavsett om Mårten P har tillgripit pengarna eller inte – inne­bär det faktum att han skrev ett nytt insättningskvitto med ett lägre belopp utan att sätta in kopian i redovisningspärmen i sig en otillbörlig redovisning som varit ägnat att dölja eller försvåra upptäckten av att pengar försvunnit. Därtill kommer att Mårten P inte heller meddelade arbetsgivaren det inträffade.

Med anledning av händelsen den 26 mars 2003 tillsattes en ny utredning vid stationen i Varberg. Utredningen innebar att ytterligare fyra händelser granskades närmare.

Fredagen den 28 juni 2002 (tillfälle 1)

Den aktuella dagen fattades det 500 kr i kassan. Mårten P hade semester och det var Jimmy F och Patrik N som arbetade den dagen. Det som är anmärkningsvärt beträffande detta tillfälle är att Mårten P förnekar att han var inne på besiktningsstationen den dagen. Vid lunchtid kom Jimmy F och Patrik N tillbaka till stationen efter att ha varit på järnhandeln och mötte då Mårten P. Bolaget menar att enbart det förhållandet att Mårten P ljuger om att han inte var på stationen påverkar bolagets förtroende för honom. Att Mårten P påstår att han var på Nordea i Varberg vid lunchtid utesluter inte på något sätt att han även var på besiktningsstationen. Avståndet mellan Nordea och besiktningsstationen är två och en halv kilometer.

Torsdagen den 14 november 2002 (tillfälle 2)

Denna dag arbetade Mårten P i Väddinge medan Jimmy F och Patrik N arbetade i Varberg. Kassan i Varberg uppgick till 11 915 kr. Kassarapporten är signerad av Jimmy F och Patrik N äs­lund. De skrev även ett insättningskvitto och lade pengarna i deponerings­påsen. Av någon anledning ringde Mårten P till Jimmy F och meddelade att de inte behövde lämna deponeringspåsen utan att Mårten P skulle ta hand om den. Dagen efter tog Mårten P hand om såväl torsdagens som fredagens kassa och lämnade dessa i Handels­bankens deponeringsbox. På torsdagens insättningskvitto fanns beloppet 11 415 kr angivet, d.v.s. 500 kr mindre än vad Jimmy F och Patrik N hade räknat fram och angivit kassabehållningen till. Vad gäller detta tillfälle förnekar Mårten P att han ringde till Jimmy F. Enligt bolaget tog Mårten P ut pengar ur deponeringspåsen och lade dem i en ny påse samt skrev ett nytt insättningskvitto och angav ett 500 kr lägre belopp innan han deponerade pengarna. Mårten P hade även insikt om att hans kollegor hade haft hand om torsdagens kassa och att eventuell skuld i första hand skulle drabba dem.

Torsdagen den 2 januari 2003 (tillfälle 3)

Den aktuella dagen räknade Patrik N kassan. Vid den första genom­räkningen av pengarna fattades det 100 kr i förhållande till kassarapporten. Han räknade då kassan ytterligare en gång och upptäckte att två hundralappar fastnat i varandra och fick därmed kassan att stämma.  För att vara helt säker på att kassan stämde räknade Patrik N kassan även en tredje gång. Patrik N lade därefter ifrån sig pengarna varefter Mårten P skrev insättningskvittot och ombesörjde att pengarna lades i deponerings­påsen. De åkte därefter tillsammans till Handelsbanken varvid Patrik N lade pengarna i deponeringsboxen. Dagen efter meddelade Handels­banken att det saknades 500 kr. Patrik N blev chockad av detta besked eftersom han visste att han hade räknat kassan tre gånger och att den då stämde. Samtidigt blev han arg då han insåg att Mårten P tagit pengarna och försökt lägga skulden på honom såsom redovisningsansvarig. Bolaget är övertygad om att det är Mårten P som är ansvarig för kassabristen. Det är helt osannolikt att Patrik N räknade fel.

Tisdagen den 18 mars 2003 (tillfälle 4)

Den aktuella dagen arbetade Mårten P tillsammans med Jimmy F på besiktningsstationen i Väddinge. Mårten P hade hand om redovisningen av kassan. På insättningskvittot angav han 9 350 kr medan han samtidigt angav 9 450 kr i kassarapporten. Dagen efter meddelade han plats­chefen om att det de facto endast funnits 9 350 kr i kassan. Vid aktuell tid­punkt var kassarapporterna och kassadifferenserna något som arbetstagarna talande mycket om. De visste att arbetsgivaren inte accepterade ytterligare kassadifferenser. Trots detta nämnde inte Mårten P för Jimmy F att det saknades 100 kr i kassan. Enligt bolaget har Mårten P som redovisningsansvarig hanterat redovisningen på ett otillbörligt sätt.

Övrig utredning

När det gäller utredningen i övrigt visar utredningen som inleddes år 2003 att det förekommit uteblivna betalningar och kassadifferenser vid ett stort antal tillfällen (ca 35 st) på besiktningsstationerna i Varberg och Väddinge under år 2002 när Mårten P arbetat. Sif har påstått att det förekommit diffe­renser även när Mårten P inte befann sig på arbetet. Det är korrekt men skillnaden är att det inte har förekommit några tveksamheter angående dessa differenser och bolaget har inte heller lidit någon skada vid dessa till­fällen.

Även utredningen från april 1999 visar att det uppstått ca 15 oförklarliga kassadifferenser under åren 1998 och 1999 på ett antal stationer när Mårten P arbetat där.

Grunderna för talan

Mårten P har den 26 mars 2003 (tillfälle 5) tillgripit 500 kr från bolagets kassa alternativt hanterat redovisningen av bolagets pengar på ett otillbörligt sätt och har dessutom underlåtit att omedelbart anmäla förfaran­det till representant för bolaget. Vidare har det vid ett icke ringa antal tillfäl­len förekommit tveksamheter i Mårten Ps sätt att hantera redovis­ningen av bolagets pengar. Dessa tillfällen är i första hand de händelser som ägde rum den 14 november 2002 (tillfälle 2), den 2 januari 2003 (tillfälle 3) och den 18 mars 2003 (tillfälle 4) men även de tillfällen som framgår av bolagets utredningar åren 1999 och 2003. Bolagets förtroende för Mårten P är omintetgjort då han trots vittnesuppgifter förnekat dels att han varit på besiktningsstationen den 28 juni 2002 (tillfälle 1), dels att han den 14 november 2002 (tillfälle 2) ringt till en kollega på besiktningsstationen. Mårten P har därigenom brutit mot sina åligganden enligt anställ­ningsavtalet och helt åsidosatt det förtroende som bolaget måste kunna känna för sina medarbetare och då särskilt för medarbetare som innehar en särskild förtroendeställning. Bolagets åtgärd att avskeda Mårten P har skett i enlighet med 18 § anställningsskyddslagen.

Under alla förhållanden föreligger saklig grund för uppsägning i enlighet med 7 § anställningsskyddslagen. Restidsersättning utgår enligt kollektiv­avtalet om arbetstagaren faktiskt har rest. Mårten P har inte rest och det finns således ingen grund för att ekonomiskt skadestånd för restidser­sättning skall utgå.

Den arbetslöshetsersättning som Mårten P uppburit skall avräknas från ett eventuellt ekonomiskt skadestånd eftersom Mårten P inte är återbetalningsskyldig beträffande uppburen arbetslöshetsersättning. Att Mårten P behövt ta sina ersättningsdagar i anspråk utgör ingen ekonomisk ersättningsgill skada enligt 38 § anställningsskyddslagen. Inte heller det förhållandet att arbetslöshetsförsäkringen är frivillig påverkar för­hållandet huruvida Mårten P lidit någon ekonomisk skada eller inte.

Vad avser det aktivitetsstöd Mårten P erhållit i samband med att han genomgått en arbetspraktik gäller att återbetalningsskyldighet föreligger enligt 23 § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd om någon erhållit stöd utan att vara berättigad till det. Eftersom Mårten P genomgått arbetspraktik bör han också vara berättigad till stödet. Någon grund för att förpliktiga Mårten P att återbetala uppburet aktivitetsstöd förelig­ger inte. Även vad Mårten P uppburit i aktivitetsstöd skall alltså avräknas.

Domskäl

Tvisten

Mårten P anställdes år 1988 hos bolaget och arbetade sedan år 1992 på bilprovningsstationen i Varberg. Den 21 maj 2003 blev han avskedad från anställningen. Tvisten gäller om bolaget haft laglig grund för att avskeda Mårten P eller om det i vart fall har förelegat saklig grund för uppsägning.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På Sifs begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med Mårten P. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med säkerhetschefen Lennart W samt med besiktningsteknikerna Patrik N och Jimmy F. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att bolaget haft laglig grund för avskedande eller att det i vart fall förelegat saklig grund för uppsägning. De har till stöd härför anfört att Mårten P den 26 mars 2003 tillgripit pengar från bolaget alternativt att han vid detta tillfälle hanterat redovisningen av bolagets pengar på ett otillbörligt sätt och dessutom underlåtit att omedelbart anmäla förfarandet till representant för bolaget. De har vidare gjort gällande att det vid ett icke ringa antal tillfällen förekommit tveksamheter i Mårten Ps sätt att hantera redovisningen av bolagets pengar samt att Mårten P trots vittnesuppgifter förnekat dels att han vid ett tillfälle varit på besiktningsstationen, dels att han vid ett annat tillfälle ringt en kollega på besiktningsstationen.

Sif har gjort gällande att det inte förelegat grund för avskedande och inte heller saklig grund för uppsägning. Sif har bestritt det som arbetsgivarpar­terna har lagt Mårten P till last. Sif har dock vitsordat att Mårten P den 26 mars 2003 inte följt bolagets rutiner och dessutom underlåtit att rapportera händelsen till arbetsgivaren.

En utgångspunkt för Arbetsdomstolens prövning är att det ankommer på arbetsgivaren att visa att det förelegat laglig grund för avskedande eller sak­lig grund för uppsägning. Detta innebär att arbetsgivaren, när det som i detta fall föreligger tvist om de faktiska omständigheter som lagts till grund för avskedandet, har att fullt ut styrka dessa omständigheter. Den bevisskyldig­het som sålunda åvilar arbetsgivaren medför att brister i bevisningen om vad som faktiskt inträffat går ut över arbetsgivaren.

Har det förelegat tveksamheter i Mårten Ps sätt att hantera redo­visningen av bolagets pengar?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att det vid ett icke ringa antal tillfällen förelegat tveksamheter i Mårten Ps sätt att hantera redovisningen av bolagets pengar. De tillfällen som åberopats är i första hand händelserna den 14 november 2002 (tillfälle 2), den 2 januari 2003 (tillfälle 3) och den 18 mars 2003 (tillfälle 4) men även ett antal tillfällen som framkommit vid bolagets interna utredningar åren 1999 och 2003.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Arbetsdomstolen har uppfattat arbetsgivarparternas talan på så sätt att de anser att Mårten P varit inblandad då det uppkommit kassadiffe­renser den 14 november 2002, den 2 januari 2003 och den 18 mars 2003. Arbetsgivarparterna har inte påstått att tveksamheten i hanteringen handlar om att Mårten P vid dessa tillfällen inte följt interna redovisnings­rutiner eller liknande. Det är således, enligt Arbetsdomstolens sätt att se det, endast fråga om misstankar om oegentligheter som bolaget riktar mot Mårten P. Arbetsdomstolen gör samma bedömning såvitt avser de övriga påstådda tveksamheterna från utredningarna åren 1999 och 2003. Arbetsgi­varparterna har här inte ens närmare utvecklat vari dessa tveksamheter består utöver att det vid vissa tillfällen fattats pengar och att Mårten P då på något sätt varit inblandad.

En utgångspunkt för en arbetstagares anställningstrygghet måste vara att den anställde inte kan skiljas från sitt arbete eller sina arbetsuppgifter på grund av enbart en misstanke om brott eller oegentligheter (jfr AD 1995 nr 122). Enligt Arbetsdomstolens mening kan således de av arbetsgivarparterna åbe­ropade tveksamheterna eller misstankarna om brott eller oegentligheter inte läggas till grund för ett avskedande eller en uppsägning.

Har Mårten P varit på besiktningsstationen vid ett visst tillfälle  och vid ett annat tillfälle ringt en kollega på besiktningsstationen trots att han förnekat detta?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att det fredagen den 28 juni 2002 fattades 500 kr i kassan i Varberg och att Jimmy F sett Mårten P vid besiktningsstationen på lunchen den dagen, men att Mårten P förnekat att han varit på stationen. De har vidare gjort gällande att enligt Jimmy F ringde Mårten P den 14 november 2002 från besiktningsstationen i Väddinge till honom på besiktningsstationen i Varberg, men att Mårten P förnekat att han ringt samtalet.

Patrik N har uppgett att han inte minns händelsen den 28 juni 2002 och att det inte heller var han som tog emot telefonsamtalet den 14 november 2002 men att Jimmy F för honom berättat att Mårten P ringt och sagt att de inte behövde deponera dagskassan den sistnämnda dagen. Jimmy F har berättat att när han fick reda på att det saknades 500 kr i kassan den 28 juni 2002 kopplade han samman detta med att han sett Mårten P vid bilprovningsstationen under lunchrasten den dagen. Han har därutöver berättat att Mårten P ringde till honom från sta­tionen i Väddinge den 14 november 2002 och sade att han själv skulle ta hand om dagskassan samt att det var Mårten Ps uppgift som biträdande platschef att göra det. Mårten P har uppgivit att de av Jimmy F lämnade uppgifterna är felaktiga. Han var inte på stationen den aktuella dagen och han ringde inte heller det påstådda samtalet till Jimmy F. Han har vidare uppgivit att det kunde inträffa, när han t.ex. var i Väddinge, att han ringde till sina kollegor i Varberg för att diskutera en besiktning eller liknande samt att det är riktigt att han var biträdande chef den aktuella dagen men att han inte hade ansvar för att kassan i Varberg deponerades efter­som han arbetade i Väddinge.

Av utredningen framgår således att Mårten Ps uppgifter i allt väsentligt står mot Jimmy Fs. Arbetsdomstolen har inte funnit anled­ning att bedöma Mårten P som mindre trovärdig än Jimmy F. Arbetsdomstolen finner det därför mot hans förnekande inte styrkt att Mårten P ljugit på sätt arbetsgivarparterna påstått.

Har Mårten P tillgripit pengar ur bolagets kassa alternativt hanterat redovisningen av bolagets pengar på ett otillbörligt sätt samt underlåtit att anmäla händelsen?

Angående händelsen den 26 mars 2003 – då arbetsgivarparterna hävdat att Mårten P tillgripit 500 kr ur bolagets kassa alternativt hanterat redovisningen av bolagets pengar på ett otillbörligt sätt samt dessutom underlåtit att anmäla händelsen – har följande uppgifter lämnats.

Mårten P har berättat bl.a. följande. Dagen innan hade han haft bråttom hem från arbetet och Jimmy F hade stannat kvar och räknat kassan. Han erbjöd därför Jimmy F att gå hem lite tidigare den nu aktuella dagen. Efter att Jimmy F fyllt i insättningskvittot lämnade därför Jimmy F arbetsplatsen. När Mårten P skull ta pengarna och lägga dem i deponeringspåsen tappade han pengarna på golvet. Han räknade pengarna på nytt och fann då att det saknades 500 kr. Han skrev därför ett nytt insättningskvitto med beloppet 13 090 kr. Han vet inte om det var så att 500 kr försvann eller om han hade räknat fel från början. Han var stressad och måste därför ha förväxlat insättningskvittona på så sätt att han satte kontrollremsan från deponeringspåsen på det insättningskvitto som Jimmy F skrev vilket sedan sattes i pärmen. Det insättningskvitto som han själv skrev lade han i deponeringspåsen till banken. Av misstag måste även kopiorna av det insättningskvittot ha följt med till banken. Kopiorna skulle rätteligen ha satts in i pärmen.

Jimmy F har uppgett i huvudsak följande. När han höll på med att besiktiga sista bilen sade Mårten P att han kunde gå hem. Dagen innan hade Mårten P gått hem tidigare. Jimmy F sade att han inte hade bråttom hem och att de skulle hjälpas åt. Han hade en känsla av att det var något som inte stämde. Mårten P började räkna kassan medan Jimmy F besiktigade klart den sista bilen och låste stationen. Det kan stämma att det var han som skrev insättningskvittot. När han skriver insättningskvitton stoppar han också alltid pengarna i deponeringspåsen. För honom är det en och samma handling. Han kan ha gått hem efter det att han skrev insättningskvittot men i så fall borde det ha varit han som lagt pengarna i deponeringspåsen. Han kommer inte ihåg om han lämnade stationen samtidigt som Mårten P. Det är omöjligt att pengar kan försvinna på det sätt som påståtts av Mårten P.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

När det gäller påståendet att Mårten P tillgripit pengar konstaterar Arbetsdomstolen att hans uppgifter även här, i avgörande delar, står mot Jimmy Fs. Deras berättelser stämmer i huvudsak överens utom såvitt avser vad de uppgivit om vem som stoppade i pengarna i deponeringspåsen. Jimmy F har här dock endast kunna uppge att det borde ha varit han eftersom det var han som fyllde i det första insättningskvittot. Mårten P har uppgivit att det var han som lade pengarna i påsen efter att Jimmy F lämnat stationen. Den förklaring som Mårten P har givit om skälet till att han skrev ett nytt insättningskvitto är inte osannolik. Arbetsdomstolen har tidigare inte funnit anledning att bedöma Mårten P som mindre trovärdig än Jimmy F. Inte heller övrig utredning ger något nämnvärt stöd för påståendet om tillgrepp. Arbetsdomstolen kan därför inte finna styrkt att Mårten P gjort sig skyldig till det påstådda tillgreppet.

Arbetsgivarparterna har, såsom Arbetsdomstolen uppfattat deras talan, gjort gällande att Mårten P  – genom att inte sätta in en kopia av det insättningskvitto som han skrev i pärmen på bolagets kontor – har hanterat redovisningen av bolagets pengar på ett otillbörligt sätt. Redan av Mårten Ps egna uppgifter framgår att han själv har uppfattningen att han skickade med samtliga exemplar av det insättningskvitto han skrev till banken. Det är således utrett att han inte följt bolagets redovisningsrutiner. Arbetsdomstolen har vidare uppfattat arbetsgivarparternas talan på så sätt att det görs gällande att Mårten P medvetet underlåtit att sätta in en kopia av insättningskvittot i pärmen samt även medvetet underlåtit att rapportera händelsen till arbetsgivaren. Mårten P har vidgått att han inte satt in en kopia av det nya insättningskvittot i pärmen. Han har också vidgått att han inte rapporterat detta och kassadifferensen till arbetsgivaren men hävdat att detta berott på glömska. Inte heller i dessa delar finner Arbetsdomstolen att arbetsgivarparterna har styrkt sitt påstående utöver vad Mårten P har vidgått.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen alltså utrett att Mårten P den 26 mars 2003 i strid med bolagets redovisningsrutiner dels underlåtit att sätta in en kopia av det nya insättningskvitto i pärmen på bolagets kontor, dels underlåtit att rapportera detta och kassadifferensen till arbetsgivaren. Arbetsdomstolen finner dock inte utrett att dessa underlåtenheter varit avsiktliga.

Har det förelegat laglig grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses enligt lagens förarbeten sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst för­farande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.

En arbetstagare som i ett fall som detta har hand om arbetsgivarens pengar har ett ansvar att på ett korrekt sätt redovisa de medel som han anförtrotts i arbetet. En arbetsgivare måste kunna ha förtroende för sina anställda.

Frågan är om Mårten Ps hantering av kassaredovisningen och hans underlåtenhet att rapportera händelsen till arbetsgivaren innebär att bolaget haft laglig grund för avskedande av Mårten P eller om det i vart fall förelegat saklig grund för uppsägning. Mårten P har som förklaring till det inträffade uppgett att han var stressad den aktuella dagen. Av utredningen framgår också att den bristande redovisningen inte upptäcktes av bolaget förrän efter ungefär en vecka. Det har alltså i och för sig funnits tid för Mårten P att närmare dra sig till minnes hur han hanterade redovisningen av kassan den aktuella dagen.

Även om Arbetsdomstolen anser att det kan riktas viss kritik mot Mårten P för att han inte hanterade insättningskvittona på ett korrekt sätt och inte meddelade arbetsgivaren detta eller att det uppstått en kassadifferens kan hans agerande enligt domstolens mening inte anses vara av så allvarlig beskaffenhet att det kan motivera ett avskedande eller ens en uppsägning. Bolagets avskedande av Mårten P skall därför ogiltigförklaras.

Skadestånd

Domstolens bedömning innebär att bolaget har ådragit sig skyldighet att utge skadestånd för den kränkning som avskedandet inneburit. Sif har, för det fall Arbetsdomstolen skulle ogiltigförklara avskedandet av Mårten P, yrkat att bolaget till honom skall utge allmänt skadestånd med 100 000 kr.

Sif har angett följande. Avskedandet har orsakat Mårten P stort lidande och han har också tagit mycket illa vid sig av bolagets anklagelser. Avskedandet har upplevts som särskilt kränkande då Mårten P arbetar och bor i Varberg som är ett litet samhälle där alla känner alla. Mårten P har varit anställd hos bolaget i 15 år och har aldrig tidigare fått någon anmärkning för sitt sätt att sköta arbetet. Mårten P har dessutom haft svårt att finna ett nytt arbete.

Arbetsdomstolen anser att det allmänna skadeståndet skall bestämmas till det av Sif yrkade beloppet.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång har arbetsgivarparterna förlorat målet och skall därför ersätta Sifs rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen förklarar att Aktiebolaget Svensk Bilprovnings avskedande av Mårten P är ogiltigt.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Aktiebolaget Svensk Bilprovning att till Mårten P utge allmänt skadestånd med etthundratusen (100 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 13 september 2003 tills betalning sker.

3.  Arbetsdomstolen förpliktar ALMEGA Tjänsteförbunden och Aktiebolaget Svensk Bilprovning att med hälften vardera utge ersättning för rättegångskostnader till Sif med etthundratusenfemhundrasex (100 506) kr, varav 88 000 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för dom tills betalning sker.

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Marianne Jenryd, Eva Plogeus, Björn Liljedorff, Agnes Günther, Hans Wahlström och Karl-Erik Svensson. Enhälligt.

Sekreterare: Marianne Lishajko