ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2005 nr 94 Intressant dom bl.a när det gäller preskription av fordran enligt det enskilda anställningsavtalet, och när det gäller tolkning av provisionsavtal som ej refereras

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av arbetsdomstolens dom. Den är tillagd för att det skall vara lättare att manövrera sig i domen på webben. Tryck på det färgade avsnittet i förteckningen så kommer du till den delen av domen.

I övrigt har domen HTML-kodats så att den skall ta mindre plats, rubrikerna och texten har formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen och känsliga namn har avidentifierats. I övrigt är det AD:s fulltextsdom.rbetsgivarorganisati

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 2

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

CF och Sif 3

Grunder för förbundens talan. 5

Bolaget 5

Grunder för bestridandet 8

Domskäl 8

Innebörden av bonusavtalet 8

Frågan om bonus för det fjärde kvartalet år 2001 reglerats genom en förhandlingsuppgörelse mellan parterna  12

Är lönekraven avseende tid före den 1 augusti 2003 är preskriberade?. 13

Beräkningen av lönebeloppen. 13

Rättegångskostnader 14

Domslut 14

Yrkanden i andra hand. 20

CF:s andrahandsyrkanden. 20

on och EDS Sweden AB, Solna angående lönefordran.

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

 ARBETSDOMSTOLEN                                    DOM                           Dom nr 94/05

                                                                              2005-10-12                 Mål nr A 136/04

Stockholm

KÄRANDE

1.  Sveriges Civilingenjörsförbund, CF, Box 1419, 111 84 STOCKHOLM

2.  Sif, 105 32 STOCKHOLM

Ombud för båda: förbundsjuristerna Jens Jacobsson och Katarina Bengtson Ekström, CF, adress som ovan

SVARANDE

1.  Almega IT-företagens Arbetsgivarorganisation, Box 16105, 103 22 STOCKHOLM

2.  EDS Sweden AB, 556258-0547, Solna Strandväg 96, 171 85 SOLNA

Ombud för bolaget: advokaten Sven Erfors, Advokatfirma Lindhs DLA Nordic KB, Box 7315, 103 90 STOCKHOLM

SAKEN

lönefordran

______________________

Mellan Almega IT-företagens Arbetsgivarorganisation å ena sidan och Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) och Sif å andra sidan gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal.

EDS Sweden AB är ett dotterbolag inom EDS-koncernen, vars moderbolag har säte i USA. Bolaget bedriver verksamhet bl.a. med att förvärva och ut­veckla andra företags IT-avdelningar samt utveckla tjänster och produkter som rör datasystem. Bolaget är genom sitt medlemskap i Almega IT-före­tagens Arbetsgivarorganisation bundet av kollektivavtalen.

Rasmus A, Tony A, Jesper F, Peder L, Stefan N, Mikael O, Per R, Lars S och Markus S är medlemmar i CF. Daniel K och Leif S är medlemmar i Sif. De är civilingenjörer eller har datavetenskaplig utbildning från universitetet.

Under våren 2001 beslutade bolaget att bygga upp en egen telematikavdel­ning i Göteborg. Bolaget tog därför kontakt med de angivna medlemmarna i CF och Sif och anställde dem i juli 2001. Till det skriftliga anställningsav­talet mellan bolaget och flertalet av arbetstagarna fogades ett särskilt avtal om bonuslön. I avtalet angavs bl.a. följande.

1. Arbetstagaren har rätt till målbonus motsvarande 15 % räknat på helårslönen.

Mellan parterna har uppstått tvist huruvida bolaget är skyldigt att utge bonus fr.o.m. fjärde kvartalet år 2001. Parterna har förhandlat såväl lokalt som centralt utan att kunna enas. Med anledning härav har CF och Sif väckt talan i Arbetsdomstolen.

CF har yrkat att bolaget skall förpliktas betala till Rasmus A 155 578 kr, till Tony A 211 269 kr, till Jesper F 154 061 kr, till Peder L 205 977 kr, till Stefan N 197 838 kr, till Mikael O 210 638 kr, till Per R 153 457 kr, till Lars S 154 948 kr samt till Markus S 166 575 kr, allt jämte ränta.

Sif har yrkat att bolaget skall förpliktas betala till Daniel K 251 883 kr och till Leif S 165 398 kr jämte ränta.

En fullständig redogörelse för förbundens yrkanden i första, andra och tredje hand jämte ränta återfinns i bilaga till denna dom.

CF och Sif har dessutom yrkat förbehåll för rätten att i mån av befogenhet väcka talan för belopp som förfaller till betalning efter den 14 juni 2005 för de fem medlemmar som arbetar kvar hos bolaget.

Almega IT-företagens Arbetsgivarorganisation har förklarat att organisa­tionen inte för talan i målet.

Bolaget har bestritt käromålet. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att de aktuella medlemmarna är berättigade till bonus skall bonusersättningen enligt bolagets uppfattning inte räknas på semester­ersättning.

Bolaget och CF har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

CF och Sif

Samtliga elva medlemmar som berörs av den nu aktuella tvisten rekryterades samtidigt i juli 2001 för att arbeta vid bolagets kontor i Göteborg. De hade tidigare arbetat hos Framfab med avancerad telematikutveckling, dvs. pro­dukter och tjänster för mobil datorkommunikation för kunder inom bland annat fordonsindustrin. Telematikgruppen inom Framfab bestod av cirka 30 personer. Under våren 2001 blev samtliga inom gruppen uppsagda på grund av arbetsbrist.

EDS Sweden AB beslutade under våren 2001 att bygga upp en egen tele­matikutvecklingsenhet i Göteborg, och hade med anledning därav vissa kon­takter med Framfab. Kontakterna ledde inte till någon affärsuppgörelse. Bolaget vände sig då direkt till de arbetstagare som blivit uppsagda från Framfab med erbjudande om anställning. För att bolaget skulle kunna bygga upp en egen avdelning för telematikutveckling var det viktigt att tillräckligt många från Framfab-gruppen accepterade anställning hos bolaget. Det var gruppens samlade kompetens som var intressant för bolaget och därför er­bjöds samtliga i gruppen anställning.

Bolaget tog genom sin företrädare Olof S kontakt med Framfab-gruppen och ett möte mellan bolaget och gruppen förekom i april eller maj 2001. Bolaget bjöd sedan in gruppen till ett möte omkring den 15 juli 2001 på bolagets kontor. Vid mötet redogjorde Olof S för de villkor som bolaget kunde erbjuda om personerna accepterade anställ­ning i bolaget. De villkor som presenterades vid mötet var att samtliga arbetstagare skulle erhålla åtminstone samma lön hos bolaget som de tidigare hade haft hos Framfab och att de därtill skulle erhålla bonus med 15 procent av årslönen. Samtliga fick garantier om att bonusen var ett sådant lönetillägg som de kunde räkna med och de uppmanades uttryckligen att räkna med bonusbeloppet som en säker löneförmån när de jämförde erbjudanden från andra arbetsgivare under sommaren 2001. Många av dem hade fått andra er­bjudanden om anställning. Olof S uppgav vid rekryterings­mötet att bonus skulle utges i en stigande skala där 15 procent av lönen var miniminivån. Det fanns dock enligt Olof S möjlighet till bonusutfall om maximalt 45 procent av månadslönen vid mycket goda arbetsinsatser. Enligt Olof S skulle målen för 15 procents bonusnivå vara rimliga, vilket betydde att bonus på lägsta nivå alltid skulle betalas ut. Olof S hänvisade vid mötet till att det aldrig hade hänt att bonus inte hade betalats ut. Förbundens medlemmar uppfattade detta så att det var fråga om en målbonus, men att det för att den lägsta bonusnivån skulle utbetalas endast krävdes att var och en skötte sina arbetsuppgifter med normal arbetsinsats. Bonusbeloppen skulle betalas ut kvartalsvis i efterskott och utbetalas med månadslönen som följde på respektive kvartal.

Det var inte alla som till slut valde att ta anställning hos bolaget. Till dem som valde att inte göra det hörde Andreas Bengtsson. Han fick annan infor­mation från bolaget än den som gavs till gruppen i samband med rekryte­ringsmötena. Det erbjudande som framgår av ett e-mail den 4 juli 2001 till Andreas Bengtsson bättrade Olof S på redan före rekryte­ringsmötet i mitten av juli 2001. Andreas Bengtsson tackade ändå nej till an­ställning och lämnade sitt besked till bolaget redan före mötet i mitten av juli. Andreas Bengtsson var därför inte med på rekryteringsmötet med Olof S i juli 2001. Det finns inget som tyder på att det första budet till Andreas Bengtsson senare fördes vidare till den aktuella gruppen.

Alla elva medlemmarna accepterade anställning i bolaget och kom överens med Olof S om sin individuella lön under juli och augusti 2001. Tillträdet var bestämt till den 15 augusti 2001. Tony A, Jesper F, Peder L, Stefan N, Mikael O, Per R, Lars S, Daniel K och Leif S erhöll skriftliga anställ­ningsavtal med vidhängande skriftliga bonusklausuler. Rasmus A och Markus S erhöll skriftliga anställningsavtal, men deras bonusklau­suler avtalades endast muntligen med bolaget genom Olof S. Anställningsavtalen och de vidhängande bonusavtalen utarbetades och signe­rades av dåvarande personalchefen vid bolaget, IngMarie Bäcklin-Tillman.

Bolagets telematikgrupp startades planenligt den 15 augusti 2001. Olof S var chef för gruppen från och med augusti 2001 till januari 2002, då Otto Ö tog över chefsansvaret.

I anställningsavtalen anges att medlemmarna har rätt till målbonus med 15 procent av årslönen. En förutsättning för att erhålla bonus var inte, såsom bolaget gjort gällande i målet, att avdelningen gick med vinst. Rekryteringen av gruppen från Framfab var ett strategiskt förvärv för att utveckla telematik­applikationer för europamarknaden. Det var fråga om ett långsiktigt utveck­lingsarbete av sådant slag att det kunde ta flera år innan det genererade vinst till bolaget. Utvecklingsarbetet utfördes på uppdrag av andra enheter och dotterbolag inom EDS-koncernen. Den faktiska ersättning som bolagets kun­der fick betala för produkter och tjänster betalades inte direkt till utveck­lingsavdelningen, utan till den enhet som hade kontraktet med kunden. Vinsten från avdelningens arbete kom alltså en annan enhet inom bolaget tillgodo. Det var inte fråga om en resultatbonus. Det har vidare inte vid något tillfälle från bolagets sida framförts att bonusen var beroende av att avdel­ningen gick med vinst. Detta argument framfördes av arbetsgivaren först vid en lokal tvisteförhandling den 18 december 2003.

De mål som uppställdes för tredje kvartalet år 2001 stämde väl överens med Olof S beskrivning av hur målen för lägsta bonusnivå kunde se ut. För tredje kvartalet år 2001 kommunicerades såsom mål för att en arbetstagare skulle erhålla bonus att han skulle komma in i bolagets organi­sation samt att de skulle få igång e-post och tidredovisningssystem. Det målet uppfylldes givetvis med lätthet av samtliga berörda anställda.

Olof S meddelade vid ett gruppmöte i oktober 2001 att bonusmålen för tredje kvartalet var uppfyllda och att sammanlagt 9 000 dollar var avsatta för betalning av bonus. Det reserverade beloppet motsvarade 15 procent av gruppens genomsnittliga lön för tredje kvartalet år 2001. Det bör framhållas att avdelningen inte hade gått med vinst under tredje kvartalet år 2001. I december 2001 hölls ett möte vid vilket bolagets verkställande direktör Peter J. Borg, Olof S och de berörda arbetstagarna deltog. Arbetstagarna fick beskedet att verksamheten hade gått bra och att bonusen var klar att betalas ut. Peter J. Borg beklagade att bolaget hade dröjt med utbetalningen av bonuspengarna.

För tiden efter oktober 2001 uppställdes inga preciserade mål från bolagets sida. Samtliga medlemmar har under hela anställningstiden skött sina arbets­uppgifter väl och de har därför uppfyllt vad som krävdes för att de skulle vara berättigade till bonus enligt den lägsta nivån, alltså 15 procent.

Den första utbetalningen av bonus, dvs. utbetalningen avseende tredje kvar­talet år 2001, skulle ha gjorts den 25 oktober 2001. Utbetalningen skedde dock inte i tid. Anledningen till förseningen uppgavs vara att bolagets eko­nomi var ansträngd och att det pågick diskussioner om eventuella uppsäg­ningar inom företaget. Utbetalningen verkställdes först i juli 2002, varvid samtliga elva arbetstagare erhöll ett belopp om 7 000 kr. Beloppet motsva­rade cirka femton procent av bruttolönen under tiden den 15 augusti t.o.m. den 30 september 2001, eller exakt 14,6 procent av den totala lönesumman. Markus S fick sammanlagt 34 000 kr i juli 2000 under rubriken ”performance bonus” på lönespecifikationen, varav 7000 kr avsåg utbetal­ning av bonus för tredje kvartalet år 2001 och 27 000 kr utgjorde ersättning för arbetade timmar under juni och juli 2001.

Bolaget drog under år 2003 ner på verksamheten och sade upp personal på grund av arbetsbrist. Rasmus A, Jesper F, Per R, Leif S, Lars S och Markus S blev därvid uppsagda. Deras anställningar upphörde den 15 februari 2004. Tony A, Daniel K, Peder L, Stefan N och Mikael O arbetar kvar inom bolaget.

Bolaget har gjort gällande att bonus för fjärde kvartalet år 2001 har reglerats genom en lokal förhandling som avslutades i juni 2002. CF och Sif bestrider att yrkandet avseende bonus för fjärde kvartalet år 2001 omfattas av denna förhandlingsuppgörelse. Den lokala förhandlingen som avslutades i juni 2002 rörde tre frågor: bonus för tredje kvartalet år 2001, utlovade löneökningar samt avlösen av bonus. Detta framgår av § 2 i protokollet från förhandlingen. Förhandlingen rörde således inte frågan om bonus för fjärde kvartalet år 2001. Vidare går det inte att utläsa av det som antecknats i protokollet under § 8 att bonus för fjärde kvartalet år 2001 har reglerats genom förhandlingen. I fortsatta diskussioner mellan medlemmarna som grupp och bolaget har också krav på utbetalning av bonusbeloppet från och med fjärde kvartalet år 2001 och framåt funnits med hela tiden.

När det gäller bolagets invändning om att kraven för tiden före den 1 augusti 2003 är preskriberade vill CF och Sif anföra följande. Vid den lokala för­handling som ägde rum i december 2003 på bolagets initiativ gick arbets­givaren in i sakliga förhandlingar om bonusfordran. Någon diskussion fördes inte om att kraven från förbunden var för sent framställda, och än mindre gjorde arbetsgivaren någon invändning om detta. En preskriptionsinvändning framfördes av arbetsgivarparterna först vid den centrala förhandlingen. De får därmed anses ha avstått från att åberopa preskription.

Grunder för förbundens talan

CF och Sif gör gällande att samtliga berörda medlemmar har rätt till bonus med 15 procent av årslönen enligt sina anställningsavtal med tillhörande bonusavtal. För att erhålla bonus med 15 procent av årslönen skulle det enligt avtalet vara tillräckligt att medlemmarna skötte sitt arbete. Arbetstagarna har uppfyllt de mål som bolaget har ställt upp för bonus och bonusersättning skall därför utgå. Förbundens ränteyrkanden har sin grund i ett muntligt avtal enligt vilket bonus skulle betalas ut kvartalsvis i efterskott.

Bolaget

Det är riktigt som CF och Sif anfört att bolaget anställde ett antal med­arbetare till en ny enhet vid bolagets kontor i Göteborg. Det är vidare riktigt att ett möte ägde rum någon gång under juli månad 2001 på bolagets kontor varvid Olof S företrädde bolaget. Vid mötet lämnades in­formation om vilka planer bolaget hade för framtiden och vilka villkor som bolaget kunde erbjuda. Olof S angav att bolaget kunde er­bjuda en garanterad månadslön samt informerade om de övriga villkor som följer av anställningskontrakten. Olof S angav tydligt att även bonusersättning kunde komma i fråga, men förklarade också att ersättningen inte på något sätt utgjorde en garanterad lön. Han klargjorde att den bonusdel som kunde bli aktuell var helt beroende på de affärsresultat som den nya av­delningen skulle uppnå. Det krävdes att avdelningen gav ett positivt resultat för att någon bonus skulle utges över huvud taget. Olof S upp­fattade det som att arbetstagarna var övertygade om att de med sin kompetens och erfarenhet skulle kunna dra in affärer och projekt till bolaget och att den nystartade avdelningen skulle generera ett positivt resultat. Så blev emellertid inte fallet.

Den information som lämnades av Olof S vid mötet stämmer överens med innehållet i det skriftliga anställningsavtal som därefter upprät­tades och undertecknades av parterna. Av bilagan och tillägget till anställ­ningskontraktet framgår tydligt att det är fråga om en målbonus.

I samband med rekryteringarna diskuterades även anställningar med andra än de i målet aktuella arbetstagarna till samma avdelning. Bolaget förhandlade bl.a. med en person vid namn Andreas Bengtsson. Av ett e-mail den 4 juli 2001 från Olof S till Andreas Bengtsson framgår de villkor för anställningen som Olof S angav. I e-mailet angav Olof S att det var möjligt att erhålla bonus som uppgår till 15 procent av baslönen. Vidare angavs att bonusen skulle baseras på affärs­resultatet och att den som vanligt inte kunde betraktas som en fast lönebe­ståndsdel. Samma information lämnades till de i målet berörda arbetstagarna. Vad som anges i Olof S e-mail till Andreas Bengtsson den 10 juli 2001 förändrar inte på något sätt intrycket av detta. Tvärtom betonar Olof S i e-mailet att ”en bonus om 15 % plus tillkommer relaterat till gruppens performance”. Vidare anger Olof S att det är hans uppgift att först bevisa att gruppen kan gå med vinst. Det finns ingen­ting i meddelandet som indikerar att bonusen på något sätt skulle vara fast eller garanterad. I stället har Olof S tydligt angett att det rör sig om en rörlig lönedel.

CF och Sif har anfört att bonusbetalningen för tredje kvartalet år 2001 skulle ha skett den 25 oktober 2001 men att utbetalning inte skedde i tid därför att bolagets ekonomi var ansträngd och det förekom diskussioner om uppsäg­ningar inom företaget. Detta är emellertid inte riktigt. Anledningen till att bonusen inte betalades ut var i stället att arbetsgivaren ansåg att det inte fanns förutsättningar att betala ut målbonus. Eftersom avdelningen hade gått med förlust under år 2001 var målet för att erhålla bonus inte uppfyllt.

Bolaget gör gällande att bonus för fjärde kvartalet år 2001 har reglerats genom en lokal förhandling som avslutades i juni 2002. Som framgår av det förhandlingsprotokoll som fördes rörde ärendet lönetvist. Tvisten och för­handlingen har berört bl.a. det nu påstådda bonuslöftet. Därutöver har också frågan om löneförhöjningar avseende år 2002 förhandlats. Efter ajournering mellan parterna anges i protokollets § 5 följande förslag från arbetstagarpar­tens sida.

1. Varje berörd arbetstagare erhåller 7 500 SEK som ett engångsbelopp för Q3 då de blivit lovade detta.

2. Inga krav finns för Q4.

3. Löneökning ges med föreslagna ökningar från arbetsgivaren för detta år.

4. Arbetsgivaren ser över samtliga anställningsbevis i särskild ordning. Frå­gan bör i samband med detta aktualiseras ånyo.

 

Det bör särskilt noteras att arbetstagarparten själv vid detta förhandlingstill­fälle angav att det inte finns några krav avseende Q4 2001, dvs. fjärde kvar­talet år 2001.

Efter ajournering från arbetsgivarpartens sida återupptogs förhandlingarna och parterna enades sedan i enlighet med arbetstagarpartens förslag med undantag av att det av arbetstagarsidan begärda beloppet om 7 500 kr reduce­rades till 7 000 kr. Beloppet betalades sedan ut i juni 2002. Utbetalningen hade ingen koppling till det bonusavtal som fanns i anställningsavtalen. Att bolaget kom att utbetala en viss bonus berodde på att det hade varit en tung period för arbetstagarna och att bolaget ville ge en uppmuntran. Överens­kommelsen om utbetalningen av beloppet utgjorde således ett löfte om er­sättning vid sidan av bonusavtalet. Vidare bestrids, såsom CF och Sif påstått, att summan av utbetalningarna utgjorde 15 procent av lönen. Den extra bonus som utbetalades avsåg hela år 2001 och inte endast tredje kvartalet. Utbetalningen av 7 000 kr motsvarar således inte alls 15 procent av löne­summan. Även om utbetalningen skulle anses avse endast tredje kvartalet ut­gör beloppet inte 15 procent av lönesumman eftersom arbetstagarna hade helt olika löner, allt från 29 000 kr till 37 000 kr. Vidare hade Markus S tillträtt anställningen tidigare än de övriga och arbetat under juli och augusti 2001, varför han fick större ersättning än de övriga.

Ett e-mail som författats av Per R på uppdrag av arbetstagarna och sänts till bl.a. Otto Ö den 16 december 2002 utvisar att arbetstagarna inte hade några krav för tiden före det tredje kvartalet år 2002. I e-mailet anges att den juridiska delen av bonuskontrakten har setts över av CF och att CF inte ser några oklarheter gällande avtalets tolkning. Därefter anges att ”detta borde innebära att vi har rätt till bonus för Q3 och Q4 under år 2002 grundat på kommunicerade budgetmål samt resultat för respektive kvartal”. Innehållet i meddelandet visar dessutom att arbetstagarna väl hade förstått att en eventuell rätt till bonus var baserad på kommunicerade budgetmål samt resultatet för avdelningen.

Efter det att Otto Ö erhållit det aktuella meddelandet ägde ett sam­manträffande rum med arbetstagarna. Otto Ö redovisade då det eko­nomiska utfallet för avdelningen och förklarade att avdelningen gjort ett negativt resultat och att någon bonus inte kunde betalas ut. Otto Ö uppfattade saken så att frågan därefter var utagerad vad gäller tredje och fjärde kvartalet år 2002.

Därefter var det tyst rörande bonusfrågan under lång tid. Först i december 2003 togs frågan upp vid en lokal förhandling. Från arbetsgivarsidan anför­des då att kravet för bonus var att avdelningen skulle gå med vinst och att detta hade uttalats redan före anställningens början. Vidare anförde bolagets företrädare att ingen bonus skulle utbetalas då målet inte uppnåtts. Arbets­givarsidan redovisade också utfallet för avdelningen för aktuell period. Efter­som parterna inte kunde enas vid den lokala förhandlingen påkallades central förhandling mellan parterna.

CF och Sif har gjort gällande att gruppen var en utvecklingsavdelning och det kunde ta tid innan gruppens arbete skulle generera vinst till bolaget. Vidare har förbunden anfört att utvecklingsarbetet utfördes på uppdrag av andra en­heter och dotterbolag inom EDS-koncernen och att den faktiska ersättningen som bolagets kunder fick betala för produkter och tjänster inte betalades direkt till utvecklingsavdelningen utan till den enhet som hade kontraktet med kunden. Det bestrids att det låg till på det sätt som förbunden påstått. Enheten var inte någon renodlad utvecklingsavdelning utan en konsultenhet. Arbetstagarna i gruppen skulle arbeta som konsulter på sedvanligt sätt mot egna kunder eller mot kunder som var gemensamma för andra enheter inom bolaget. Gruppen skulle arbeta i kundspecifika projekt och ta fram lösningar. För det arbete som arbetstagarna utförde i dessa projekt skulle avdelningen fakturera kunderna. Gruppen skulle på det sättet generera egna intäkter till avdelningen. Detta lyckades emellertid inte, vilket var orsaken till att någon målbonus aldrig kom att utbetalas.

Bolaget gör gällande att CF:s och Sifs talan skall ogillas i den del som avser krav för perioden före den 1 augusti 2003 eftersom kraven är preskriberade enligt 64 § medbestämmandelagen. Förbunden har sedan i varje fall maj 2002 haft kännedom om att bolaget inte haft för avsikt att betala ut bonus med hänsyn till att bolaget ansåg att målen för att erhålla bonus inte var upp­fyllda. Förhandlingarna återupptogs först i december 2003 och mer än fyra månader hade då förflutit från det att förbunden fick kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig. Förbunden har därmed förlorat rätten att föra talan om anspråk i tiden före den 1 augusti 2003. Anspråken grundar sig på medlemmarnas enskilda anställningsavtal och inte på kollek­tivavtal. Kraven har dock framställts vid en förhandling enligt medbestäm­mandelagen och preskriptionsregeln i 64 § medbestämmandelagen är enligt bolagets uppfattning därför tillämplig. Bolaget vidgår att preskriptionsin­vändningen formellt framfördes först vid den centrala förhandlingen. Den lokala förhandlingen påkallades av bolaget och vid denna framförde inte för­bunden några klara och tydliga krav avseende bonus. Bolaget anser därför att invändningen om preskription inte framfördes för sent.

Grunder för bestridandet

Mellan bolaget och de aktuella arbetstagarna har träffats ett avtal om mål­bonus. En förutsättning för att erhålla målbonus var att den nystartade avdel­ningen skulle gå med vinst. Eftersom avdelningens resultat var negativt har arbetstagarna inte uppfyllt målen för att erhålla bonus och rätt till bonus föreligger därför inte. För det fall domstolen skulle finna att arbetstagarna har rätt till bonus skall denna inte beräknas på semesterersättning som de erhållit eftersom semesterersättning inte ingår i begreppet helårslön. Bonusersätt­ningen skall enligt bolagets uppfattning beräknas på den lön arbetstagaren erhållit för utfört arbete.

När det gäller anspråk avseende det fjärde kvartalet år 2001 skall käromålet ogillas i den delen redan på grund av att parterna i maj 2002 fört förhand­lingar och träffat en överenskommelse om att någon bonusersättning inte skall utgå för den perioden.

Vad gäller CF: s och Sifs anspråk före den 1 augusti 2003 gör bolaget gäl­lande att och att talan i den delen skal ogillas eftersom kraven är preskribe­rade enligt 64 § medbestämmandelagen.

Domskäl

Tvisten i målet rör främst frågan om förbundens medlemmar är berättigade till bonuslön för tiden fr.o.m. det fjärde kvartalet år 2001.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundens be­gäran hållits förhör under sanningsförsäkran med respektive förbunds med­lemmar Tony A, Jesper F, Peder L, Stefan N, Mikael O, Per R, Lars S, Daniel K, Leif S, Rasmus A och Markus S samt vittnesförhör med Per N, Sif-klubben, Rolf G, CF-klubben, Andreas B och Rikard B. På bolagets begäran har hållits vittnesförhör med Olof S och Otto Ö.

Innebörden av bonusavtalet

CF och Sif har gjort gällande att förbundens medlemmar har rätt till bonus med 15 procent av årslönen enligt sina anställningsavtal med tillhörande bonusavtal. CF och Sif har till stöd för detta anfört följande. För att erhålla bonus med 15 procent av årslönen skulle det enligt vad som avtalats vara till­räckligt att arbetstagarna skötte sina arbeten. Arbetstagarna har uppfyllt de lågt ställda mål som bolaget har ställt upp som förutsättning för rätten till bonuslön.

Bolagets inställning är att arbetstagarna inte är berättigade till någon bonus eftersom de inte uppfyllt målen för att erhålla bonus. Enligt bolaget var en förutsättning för att arbetstagarna skulle erhålla bonus att den nystartade av­delningen gick med vinst. Eftersom avdelningens resultat hela tiden varit negativt är bolaget inte skyldigt att utge bonus.

De skriftliga bonusavtalen har samtliga samma ordalydelse. I avtalen anges att arbetstagaren ”har rätt till målbonus motsvarande 15 % räknat på helårs­lönen”. Uttrycket målbonus torde enligt domstolens mening få anses innebära att mål i någon form skall vara uppfyllda för att rätt till bonusersättning skall föreligga. Om man ser enbart till ordalydelsen saknas därför stöd för att av­talet innebär en rätt till garanterad bonus.

Vid bedömningen av frågan om överenskommelsens innebörd måste emel­lertid också beaktas vad som förekom vid samtal mellan bolagets företrädare och arbetstagarna inför ingåendet av anställningsavtalen. Av utredningen framgår följande. Vid ett möte i maj 2001 presenterade sig bolaget, företrätt av Olof S, för anställda vid telematikavdelningen hos Framfab och erbjöd dem anställning hos bolaget. Bolaget var intresserat av deras samlade kompetens. De som var intresserade av erbjudandet deltog i en träff hos bolaget omkring den 15 juli 2001. Även då företräddes bolaget av Olof S, och de elva aktuella arbetstagarna var samtliga när­varande. Alla elva accepterade anställning i bolaget. De kom under juli och augusti 2001 överens med Olof S om sin individuella lön. Tillträdet bestämdes till den 15 augusti 2001. Samtliga erhöll skriftliga an­ställningsavtal. Vidare träffades mellan bolaget och arbetstagarna avtal om målbonus av den lydelse som har angetts i det föregående. Bonusavtalen in­gicks skriftligen utom såvitt gäller Rasmus A och Markus S. Anställningsavtalen och de vidhängande skriftliga bonusavtalen utarbetades och signerades av den dåvarande personalchefen vid bolaget, IngMarie B.

De elva arbetstagarna har lämnat i huvudsak samstämmiga uppgifter om vad som utspelade sig då anställningsavtalen och bonusavtalen träffades samt vad som förekom efter det att avtalen ingicks. De har uppgett i huvudsak följan­de.

Vid mötet i juli 2001 presenterade Olof S vilka villkor som skulle gälla vid en anställning hos bolaget. Samtliga fick erbjudande om att få en något högre grundlön hos bolaget än vad de hade haft tidigare. Vidare presenterades två olika bonusmodeller. En modell innebar en lägre ingångslön samt en bonus på 15 procent av årslönen. Bonusen kunde även uppgå till 30 procent och 45 procent vid exceptionellt goda arbetsinsatser. För att få bonus motsvarande 15 procent av årslönen skulle de utföra sina arbetsuppgifter som vanligt. Det skulle vara rimliga och realistiska mål, dvs. mål som skulle vara möjliga att uppnå. Olof S sa att de kunde räkna med bonus om 15 procent av årslönen och att det i princip aldrig hade inträffat att bonus inte hade utfallit. Det var en form av garan­terad bonus. Gruppen bestämde sig för modellen med grundlön samt 15 procent bonus. Olof S träffade sedan var och en i grup­pen. Vid dessa individuella möten räknade Olof S ut vad de skulle erhålla i lön och bonus från bolaget för att de skulle kunna jämföra summan med erbjudanden från andra företag. Många av dem hade fått andra erbjudanden om anställning. Olof S sa inget om att vinst för avdelningen var ett krav för att få bonus. Vid mötet i mitten av juli presenterades inte något enda exempel på mål som skulle uppfyllas för att erhålla bonus. Arbetstagarna uppfattade det som att modellen med grundlön och bonusavtal var ett sätt att dölja den verkliga lönen eftersom det inte skulle vara förenligt med bolagets lönepolicy att en ny personal­grupp fick högre lön än andra anställda. Senare i augusti 2001 fick de höra att det skulle räcka med att sköta sina arbetsuppgifter på ett bra sätt för att få bonus om 15 procent. För tredje kvartalet kommunicerades såsom mål för att erhålla bonus att de skulle komma in i bolagets organisation samt att de skulle få igång e-postsystemet och tidredovisningssystemet. Bonusen var kopplad till arbetsuppgifterna.

I övrigt har vid huvudförhandlingen lämnats uppgifter i huvudsak enligt föl­jande.

Olof S: Inför rekryteringen av gruppen fick han av perso­nalavdelningen information om ett antal bonusmodeller som bolaget kunde erbjuda. Eftersom den nya telematikgruppen inte skulle utgöra någon ”säljande organisation” passade inte de bonusmodeller som företaget tillämpade riktigt in. Vid rekryteringen gick han igenom de olika bonus­modeller som fanns. Han förklarade att gruppen skulle få bra betalt i form av bonus om avdelningen gick med vinst. Han formulerade sig dock inte på samma sätt till gruppen som han gjorde i det e-postbrev som han skickade till Andreas Bengtsson den 4 juli 2001. I brevet angav han att bonusen baserades på affärsresultatet och inte kunde ses som en fast löne­beståndsdel. Hela tiden har ”kommunicerats” att gruppen måste bära sig och gå med vinst. Bonusmål måste vara ”flytande” och således revideras allteftersom. Han kan ha sagt att gruppen skulle komma igång eller sätta igång men har aldrig menat att ett mål för att erhålla bonus skulle vara att få igång datorn. Det är riktigt att han under hösten 2001 sade att bonus skulle betalas ut. Det var dock inte frågan om någon prestationsbonus enligt anställningsavtalet eller bonusavtalet utan en bonus som skulle be­talas ut för att motivera arbetstagarna. Gruppen hade inte uppfyllt kravet för målbonus och han har heller aldrig sagt att kravet för bonus, dvs. vinst för avdelningen, var uppfyllt. Gruppen har arbetat med utveckling av mjukvara men målsättningen var hela tiden att de skulle sälja konsult­tjänster och generera vinst till bolaget.

Andreas Bengtsson: Han erbjöds liksom de berörda elva arbetstagarna an­ställning hos bolaget men valde i motsats till dem att inte acceptera erbju­dandet. Han deltog i några möten där Olof S var med och hade också några telefonsamtal med Olof S. Förutom en grundlön fick gruppen erbjudande om en bonus. Det var frågan om en bonus om 15 procent av årslönen men Olof S angav inte vad som krävdes för att erhålla bonus. Enligt e-mail som han fick från Olof S var vinst ett krav för att erhålla bonus. När han pratade med Olof S sade denne dock att bonusen inte var beroende av vinst men att mål i någon form skulle uppfyllas. Framfab-gruppen hade tidigare fått en handling där det stod något om vinst. Med anledning av detta frågade någon i gruppen Olof S vid ett möte vad som gällde eftersom den nya avdelningen inte skulle gå med vinst. Olof S svarade då att bolaget skulle sätta upp mål i någon annan form. Andreas Bengtsson fick själv inte visshet i hur bonusen skulle se ut och tackade nej till erbjudande om anställning hos bolaget.

Rikard Bergsten: Han arbetade som konsult åt bolaget under tiden juli 2001 – juni 2002. Han var med på alla möten som förekom mellan den aktuella gruppen och bolaget. Beträffande målen för att erhålla bonus sade Olof S att dessa skulle vara lätta att uppnå och förklarade att man i princip alltid fick ut bonusen och att sådan bonus hittills alltid hade utbetalats.

De uppgifter som lämnats vid huvudförhandlingen går isär i fråga om vad som sades inför rekryteringen av de elva arbetstagarna om rätten till bonus. Olof S har visserligen uppgett att en förutsättning för att bola­get skulle betala ut bonus var att den aktuella avdelningen genererade vinst. Han har emellertid inte kunnat precisera vid vilket tillfälle eller vilka tillfäl­len han uttryckt sig på detta sätt. Olof S har över huvud taget lämnat relativt obestämda uppgifter om vad som förekom i detta samman­hang. De elva arbetstagarna har däremot lämnat utförliga redogörelser i fråga om vilken information som lämnades av Olof S vid det möte som ägde rum omkring den 15 juli 2001 och under det fortsatta rekryterings­förfarandet. De har samtliga gjort ett tillförlitligt intryck. Deras uppgifter är väl förenliga med varandra utan att uppgifterna för den skull framstår som tillrättalagda efter något slags samråd. Dessa uppgifter stöds vidare i vissa delar av Andreas Bengtssons och Rikard Bergstens berättelser. Utredningen ger sammantaget stöd för att det från bolagets sida inte uttalades något krav på vinst för avdelningen för att arbetstagarna skulle erhålla bonus med 15 procent av årslönen. Att något krav på vinst inte uppställdes bestyrks vidare av det förhållandet att Olof S i oktober 2001 förklarade att målen för tredje kvartalet var uppfyllda och att det fanns pengar avsatt för bonus trots att avdelningen ostridigt hade gått med förlust under perioden.

Slutsatsen av det anförda är att bonuslöneavtalet inte kan anses ha inneburit något krav på vinst som villkor för bonuslön. Frågan är då om avtalet innebar att några andra förutsättningar skulle vara uppfyllda för att rätt till bonus skulle föreligga och bonusen således inte skulle vara garanterad på sätt CF och Sif har gjort gällande. Bolagets inställning i denna fråga framstår som otydlig, men domstolen anser sig böra utgå från att bolagets bestridande grundas även på en uppfattning om att arbetstagarna inte har uppfyllt sådana mål som avsågs i bonuslöneöverenskommelsen.

Av intresse för denna fråga är att Olof S vid mötet i mitten av juli 2001 uttalade att bonusmålen skulle vara rimliga och möjliga att uppnå. Enligt Rikard Bergsten sade Olof S att målen skulle sättas på individnivå eller gruppnivå och att bolaget förbehöll sig rätten att avgöra detta. Vidare framgår av utredningen att bolaget faktiskt satte upp vissa mål avseende tredje kvartalet år 2001. När det gäller tiden därefter framgår att bolaget aldrig kom att precisera några bonusmål. Arbetstagarna har berättat att de i december 2003 aktivt efterfrågade mål för att erhålla bonus och att det tillsattes en arbetsgrupp i syfte att förtydliga målen. De nu angivna om­ständigheterna talar i och för sig mot förbundens inställning att det som för­utsättning för bonus skulle räcka att arbetstagarna skötte sitt arbete och att det skulle vara fråga om en garanterad bonus.

Emellertid talar andra omständigheter för att det i praktiken var fråga om en garanterad bonus. Det får anses visat i målet att arbetstagarna vid mötet i mitten av juli 2001 fick besked om att det för rätten till bonus skulle vara till­räckligt att de skötte arbetsuppgifterna, att de kunde räkna med en bonus om 15 procent av årslönen och att det aldrig tidigare hade hänt att bonus inte ut­fallit. Det får också anses visat att var och en av arbetstagarna tillsammans med Olof S räknade ut vad de skulle erhålla från bolaget i lön och bonus och att det enligt honom var denna summa som de skulle jämföra med när de fick andra erbjudanden. Dessa omständigheter ger enligt dom­stolens mening belägg för att det inte var fråga om några egentliga mål som skulle uppfyllas. De bonusmål som sattes upp för tredje kvartalet år 2001, dvs. att komma in i företagets organisation samt få igång e-postsystemet och tidredovisningssystemet, stämmer väl överens med Olof Ss tidigare uttalande om att målen skulle vara lätta att uppnå och att det skulle räcka med att sköta arbetet.

Av betydelse för bedömningen är enligt domstolens mening vidare att bola­get enligt vad som framkommit hade ett starkt intresse av att anställa samt­liga de aktuella arbetstagarna för att erhålla deras samlade kompetens inför uppbyggnaden av den nya telematikavdelningen inom företaget. Olof S var tydligtvis väl medveten om att även andra företag kunde vara intresserade av att anställa dem. Det framgår också att man inom bolaget hade stora förväntningar på den nystartade telematikgruppen och trodde att den skulle leda till stora vinster. Mot denna bakgrund framstår det inte som orimligt att Olof S valde att erbjuda arbetstagarna en bonus som framstod som garanterad för att dessa skulle acceptera anställning vid bolaget. Av arbetstagarnas uppgifter framgår också att de uppfattade avtalet med grundlön och bonus som ett sätt att ge dem en högre lön utan att ändra en lönestruktur inom företaget.

Mot bakgrund av det ovan anförda kommer domstolen till slutsatsen att bonusavtalet hade innebörden att målen skulle vara så lätta att uppfylla att det i praktiken innebar att den som skötte sitt arbete skulle vara garanterad bonus om 15 procent av årslönen. Arbetstagarna är därför berättigade till bonus enligt avtalet. Domstolen återkommer till frågan om bestämmandet av de belopp som bolaget skall förpliktas utge till förbundens medlemmar. Dess­förinnan finns det anledning att behandla bolagets övriga invändningar i målet.

Frågan om bonus för det fjärde kvartalet år 2001 reglerats genom en för­handlingsuppgörelse mellan parterna

Bolaget har gjort gällande att bonus för fjärde kvartalet år 2001 har reglerats genom en uppgörelse som träffades vid en lokal förhandling som avslutades i juni 2002 och att förbundens krav avseende detta kvartal i alla händelser skall ogillas. Bolaget har till stöd härför särskilt pekat på vad som antecknats i det förhandlingsprotokoll som fördes vid förhandlingen. Vidare har bolaget i denna del åberopat ett e-mail daterat den 16 december 2002 från Per R till Otto Ö. Enligt bolaget tyder det som angetts i e-mailet på att medlemmarna inte ansåg sig ha några krav för tiden före tredje kvar­talet år 2002.

CF och Sif har bestritt att frågan om bonus för fjärde kvartalet år 2001 regle­rats genom den lokala förhandling som avslutades i juni 2002. Enligt förbun­den omfattades frågan om bonus för det fjärde kvartalet inte av förhandlings­uppgörelsen.

Av förhandlingsprotokollet från den lokala förhandlingen den 29 maj och den 7 juni 2002 framgår att parterna efter diskussion enades om att löne­tvisten bestod av tre delar, nämligen dels frågan om utlovat bonuslöfte avse­ende tredje kvartalet år 2001, dels frågan om utlovad löneökning år 2002 och dels frågan om avlösen av bonusmöjlighet. Vidare anges i protokollet att arbetstagarsidan föreslog bl.a. att varje berörd arbetstagare skulle erhålla ett engångsbelopp för tredje kvartalet år 2001 eftersom de blivit lovade detta samt att inga krav finns för det fjärde kvartalet år 2001. I protokollet anges avslutningsvis förhandlingsresultatet, som innebar, såvitt nu är av intresse, att samtliga berörda personer skulle erhålla 7 000 kr att utbetalas som ett en­gångsbelopp.

Av protokollet framgår således att tvisten rörde bonus för det tredje kvartalet år 2001. Även om frågan om bonus för fjärde kvartalet nämns i förslaget från arbetstagarsidan kan konstateras att förhandlingsresultatet enligt protokollet inte upptar den frågan. Protokollets avfattning ger därför inte stöd för att frå­gan om bonus för det fjärde kvartalet år 2001 reglerades genom överens­kommelsen. Per N och Otto Ö, vilka deltog i förhandlingen för Sif respektive bolaget, har vid förhör inför domstolen inte lämnat några uppgifter som ger stöd för någon annan slutsats än den som kan dras av pro­tokollet. Den övriga bevisning som bolaget åberopat i denna del talar inte med någon styrka i annan riktning.

Domstolen kan på grund av det anförda inte godta bolagets invändning om att arbetstagarsidan har avstått från att kräva bonus för fjärde kvartalet år 2001 genom den aktuella förhandlingsöverenskommelsen.

Är lönekraven avseende tid före den 1 augusti 2003 är preskriberade?

Bolaget har i denna del anfört följande. Förbunden har sedan förhandlingen i maj 2002 haft kännedom om att bolaget inte haft för avsikt att betala ut bonus. Krav på bonus framställdes först vid förhandling i december 2003, alltså mer än fyra månader efter det att förbunden fått kännedom om den omständighet vartill yrkandena hänför sig. Förbunden har därmed förlorat rätten att föra talan om anspråk avseende tid före den 1 augusti 2003. Löne­anspråken grundar sig visserligen på medlemmarnas enskilda anställnings­avtal och inte på kollektivavtal. Kraven har dock framställts vid en förhand­ling enligt medbestämmandelagen. Preskriptionsregeln i 64 § medbestäm­mandelagen är därför tillämplig.

Förbunden har bestritt preskriptionsinvändningen.

Av 64 § medbestämmandelagen följer att den som har förhandlingsrätt och vill yrka skadestånd eller annan fullgörelse enligt medbestämmandelagen eller kollektivavtal, skall påkalla förhandling inom fyra månader efter det att han har fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig. Av paragrafen framgår vidare att en part som inte påkallar förhandling inom föreskriven tid förlorar rätten till förhandling.

Arbetsdomstolen kan konstatera att anspråken på bonuslön i detta fall ostri­digt är grundade enbart på de enskilda anställningsavtalen. Den av bolaget åberopade preskriptionsbestämmelsen tar enligt vad som klart framgår av lagtexten inte sikte på anspråk av detta slag. Det betyder att bolagets preskriptionsinvändning inte kan godtas.

Beräkningen av lönebeloppen

Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående innebär att de elva arbetstagarna har rätt till bonus med 15 procent av årslönen för den period CF:s och Sifs förstahandsyrkanden avser. Bolaget är alltså skyldigt att utbe­tala bonuslön till Rasmus A, Jesper F, Per R, Lars S, Markus S och Leif S för tiden fr.o.m. fjärde kvartalet år 2001 t.o.m. första kvartalet år 2004 samt till Tony A, Peder L, Stefan N, Mikael O och Daniel K för tiden fr.o.m. fjärde kvartalet år 2001 t.o.m. första kvartalet år 2005.

När det gäller de yrkade beloppen kan konstateras att förbunden har beräknat dessa med utgångspunkt i att semesterersättning som utbetalats till Rasmus A, Jesper F, Per R, Lars S, Markus S och Leif S skall ingå i beräkningsunderlaget för bonus. Bolaget har gentemot detta invänt att bonuslönen skall beräknas enbart på den lön som arbetstagaren erhållit för utfört arbete.

Arbetsdomstolen kan i denna del konstatera att bonuslön enligt avtalet skall beräknas på ”helårslönen”. Det är enligt domstolens mening inte förenligt med normalt språkbruk att i detta uttryck inkludera annat än den utgående kontantlönen. Domstolen delar därför bolagets uppfattning i denna fråga. I övrigt råder inte tvist rörande beräkningen av de lönebelopp som yrkats av CF och Sif. Det anförda betyder att löneyrkandena skall bifallas i enlighet med de framställda förstahandsyrkandena utom så till vida att de samman­lagda lönebeloppen i förekommande fall skall minskas med den del som grundas på utbetald semesterersättning. I fråga om storleken av dessa av­dragsposter råder det inte tvist.

I fråga om ränta på lönebeloppen har bolaget menat att denna skall beräknas årsvis i efterskott varje år med början den 25 januari 2002. Enligt domstolens mening får det emellertid anses visat genom de uppgifter som lämnats av arbetstagarna att bonusbeloppen skulle förfalla till betalning kvartalsvis i efterskott. Räntan skall därför beräknas i enlighet med förbundens yrkanden.

Rättegångskostnader

Vid den nu angivna utgången i målet skall bolaget utge ersättning för CF:s rättegångskostnader. Beträffande beloppets storlek råder det inte tvist.

Domslut

1.   Arbetsdomstolen förpliktar EDS Sweden AB att till

Rasmus A utge etthundrafyrtiofemtusennitton (145 019) kr jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 14 384 kr från den 25 januari 2002, på 15 093 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli och oktober 2002 samt januari 2003, på 15 063 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2003 och januari 2004 samt på 10 011 kr från den 25 april 2004, allt till dess betalning sker,

Tony A utge tvåhundraelvatusentvåhundrasextionio (211 269) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 15 750 kr från den 25 januari 2002,

på 15 750 kr från den 25 april 2002, på 13 394 kr från den 25 juli 2002,

på 16 785 kr från den 25 oktober 2002, på 16 785 kr från den 25 i envar av månaderna januari, april och juli 2003, på 14 071 kr från den 25 oktober 2003, på 2 824 kr från den 25 januari 2004, på 13 968 kr från den 25 april 2004 och på 17 093 kr från den 25:e i envar av månaderna juli och oktober 2004 samt januari och april 2005, allt till dess betalning sker,

Jesper F utge etthundrafyrtiotvåtusenfyrahundrasextionio (142 469) kr jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 13 500 kr från den 25 januari 2002, på 14 925 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli och oktober 2002 samt januari 2003, på 14 859 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli och oktober 2003 och januari 2004 samt på 9 833 kr från den 25 april 2004, allt till dess betalning sker,

Peder L utge tvåhundrafemtusenniohundrasjuttiosju (205 977) kr jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 13 500 kr från den 25 januari 2002, på 14 769 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2002 samt januari 2003, på 14 310 kr från den 25 april 2003, på 14 310 kr från den 25 juli 2003, på 15 099 kr från den 25 oktober 2003, på 15 234 kr från den 25 januari 2004, på 14 882 kr från den 25 april 2004, på 14 895 kr från den 25 juli 2004, på 14 895 kr från den 25 oktober 2004, på 14 888 kr från den 25 januari 2005 och på 14 888 kr från den 25 april 2005, allt till dess betal­ning sker,

Stefan N utge etthundranittiosjutusenåttahundratrettioåtta (197 838) kr jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 13 050 kr från den 25 januari 2002, på 14 040 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2002 och januari 2003 och på 14 292 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2003, januari, april, juli, oktober 2004 samt januari och april 2005, allt till dess betalning sker,

Mikael O utge tvåhundratiotusensexhundratrettioåtta (210 638 kr) jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 13 725 kr från den 25:e i envar av måna­derna januari, april och juli 2002, på 16 290 kr från den 25 oktober 2002, på 14 968 kr från den 25 januari 2003, på 14 580 kr från den 25 april 2003, på 16 941 kr från den 25 juli 2003, på 15 453 kr från den 25 oktober 2003, på 14 798 kr från den 25 januari 2004, på 14 843 kr från den 25 april 2004, på 15 390 kr från den 25 juli 2004, på 15 390 kr från den 25 oktober 2004, på 15 405 kr från den 25 januari 2005 och på 15 405 kr från den 25 april 2005, allt till dess betalning sker,

Per R utge etthundratrettioniotusenfemhundrafemtiosju (139 557) kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § ränte­lagen på 13 500 kr från den 25:e i envar av månaderna januari, april och juli 2002, på 16 551 kr från den 25 oktober 2002, på 14 355 kr från den 25:e i envar av måna­derna januari, april och juli 2003, på 15 144 kr från den 25 oktober 2003, på 14 618 kr från den 25 januari 2004 och på 9 679 kr från den 25 april 2004, allt till dess betalning sker,

Lars S utge etthundrafyrtiotretusensjuhundrafyrtiofyra (143 744) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 13 725 kr från den 25:e i envar av måna­derna januari, april och juli 2002, på 16 918 kr från den 25 oktober 2002, på 14 700 kr från den 25 januari 2003, på 14 625 kr från den 25 april 2003, på 15 650 kr från den 25 juli 2003, på 16 048 kr från den 25 oktober 2003, på 14 888 kr från den 25 januari 2004 och på 9 740 kr från den 25 april 2004, allt till dess betalning sker,

Markus S utge etthundrafemtiofemtusenetthundrafyrtiosex (155 146) kr jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 15 300 kr från den 25 januari 2002, på 16 200 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2002 och januari 2003, på 16 497 kr från den 25:e i envar av måna­derna april, juli och oktober 2003, på 14 497 kr från den 25 januari 2004 och på 11 058 kr från den 25 april 2004, allt till dess betalning sker,

Daniel K utge tvåhundrafemtioettusenåttahundraåttiotre (251 883) kr jämte ränta enligt enligt 6 § räntelagen på 16 650 kr från den 25 januari 2002, på 17 640 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2002 samt januari 2003, på 17 957 kr från den 25:e i envar av månaderna april, juli, oktober 2003 samt januari och april 2004 samt på 18 722 kr från den 25:e i envar av månaderna juli och oktober 2004, januari och april 2005, allt till dess betalning sker, samt

Leif S utge etthundrasextioettusensjuhundrafemtiosex (161 756) kr jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 15 300 kr från den 25:e i envar av måna­derna januari, april och juli 2002, på 19 960 kr från den 25 oktober 2002, på 16 502 kr från den 25 januari 2003, på 16 290 kr från den 25 april 2003, på 16 290 kr från den 25 juli 2003, på 18 119 kr från den 25 oktober 2003, på 17 550 kr från den 25 januari 2004 och på 11 145 kr från den 25 april 2004, allt till dess betalning sker.

2.  Sveriges Civilingenjörsförbund förhålls rätt att i mån av befogenhet i nytt mål föra talan om belopp som förfaller till betalning efter den 14 juni 2005 för dess medlemmar Tony A, Peder L, Stefan N och Mikael O.

3.  Sif förhålls rätt att i mån av befogenhet i nytt mål föra talan om för belopp som förfaller till betalning efter den 14 juni 2005 för dess medlem Daniel K.

4.  EDS Sweden AB skall ersätta Sveriges Civilingenjörsförbund för dess rättegångskostnader med tvåhundratolvtusenfemhundrafemtiosju (212 557) kr, varav 162 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betal­ning sker.

Ledamöter: Michaël Koch, Peter Syrén, Kurt Eriksson, Claes Frankhammar, Anders Sandgren, Inger Efraimsson och Lars E. Rabenius. Enhälligt.

Sekreterare: Kristina Andersson

Domsbilaga

Mål A 135/04

Yrkanden i första hand
CF har yrkat att bolaget skall utge
1.                   155 578 kr till Rasmus A jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 14 384 kr från den 25 januari 2002,

på 15 093 kr från den 25 april 2002,

på 15 093 kr från den 25 juli 2002,

på 15 093 kr från den 25 oktober 2002,

på 15 093 kr från den 25 januari 2003,

på 15 063 kr från den 25 april 2003,

på 15 063 kr från den 25 juli 2003,

på 15 063 kr från den 25 oktober 2003,

på 15 063 kr från den 25 januari 2004 och

på 20 570 kr från den 25 april 2004.

2.                   211 269 kr till Tony A jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på 15 750 kr från den 25 januari 2002,

på 15 750 kr från den 25 april 2002,

på 13 394 kr från den 25 juli 2002,

på 16 785 kr från den 25 oktober 2002,

på 16 785 kr från den 25 januari 2003,

på 16 785 kr från den 25 april 2003,

på 16 785 kr från den 25 juli 2003,

på 14 071 kr från den 25 oktober 2003,

på 2 824 kr från den 25 januari 2004,

på 13 968 kr från den 25 april 2004,

på 17 093 kr från den 25 juli 2004,

på 17 093 kr från den 25 oktober 2004

på 17 093 kr från den 25 januari 2005 och

på 17 093 kr från den 25 april 2005.

3.                   154 061 kr till Jesper F jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 500 kr från den 25 januari 2002,

på 14 925 kr från den 25 april 2002,

på 14 925 kr från den 25 juli 2002,

på 14 925 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 925 kr från den 25 januari 2003,

på 14 859 kr från den 25 april 2003,

på 14 859 kr från den 25 juli 2003,

på 14 859 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 859 kr från den 25 januari 2004 och

på 21 425 kr från den 25 april 2004.

4.                   205 977 kr till Peder L jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 500 kr från den 25 januari 2002,

på 14 769 kr från den 25 april 2002,

på 14 769 kr från den 25 juli 2002,

på 14 769 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 769 kr från den 25 januari 2003,

på 14 310 kr från den 25 april 2003,

på 14 310 kr från den 25 juli 2003,

på 15 099 kr från den 25 oktober 2003,

på 15 234 kr från den 25 januari 2004,

på 14 882 kr från den 25 april 2004,

på 14 895 kr från den 25 juli 2004,

på 14 895 kr från den 25 oktober 2004

på 14 888 kr från den 25 januari 2005 och

på 14 888 kr från den 25 april 2005.

5.                   197 838 kr till Stefan N jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 050 kr från den 25 januari 2002,

på 14 040 kr från den 25 april 2002,

på 14 040 kr från den 25 juli 2002,

på 14 040 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 040 kr från den 25 januari 2003,

på 14 292 kr från den 25 april 2003,

på 14 292 kr från den 25 juli 2003,

på 14 292 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 292 kr från den 25 januari 2004,

på 14 292 kr från den 25 april 2004,

på 14 292 kr från den 25 juli 2004,

på 14 292 kr från den 25 oktober 2004

på 14 292 kr från den 25 januari 2005, och

på 14 292 kr från den 25 april 2005.

6.                   210 638 kr till Mikael O jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 725 kr från den 25 januari 2002,

på 13 725 kr från den 25 april 2002,

på 13 725 kr från den 25 juli 2002,

på 16 290 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 968 kr från den 25 januari 2003,

på 14 580 kr från den 25 april 2003,

på 16 941 kr från den 25 juli 2003,

på 15 453 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 798 kr från den 25 januari 2004,

på 14 843 kr från den 25 april 2004,

på 15 390 kr från den 25 juli 2004,

på 15 390 kr från den 25 oktober 2004,

på 15 405 kr från den 25 januari 2005 och

på 15 405 kr från den 25 april 2005.

7.                   153 457 kr till Per R jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 500 kr från den 25 januari 2002,

på 13 500 kr från den 25 april 2002,

på 13 500 kr från den 25 juli 2002,

på 16 551 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 355 kr från den 25 januari 2003,

på 14 355 kr från den 25 april 2003,

på 14 355 kr från den 25 juli 2003,

på 15 144 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 618 kr från den 25 januari 2004, och

på 23 579 kr från den 25 april 2004.

8.                   154 948 kr till Lars S jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på 13 725 kr från den 25 januari 2002,

på 13 725 kr från den 25 april 2002,

på 13 725 kr från den 25 juli 2002,

på 16 918 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 700 kr från den 25 januari 2003,

på 14 625 kr från den 25 april 2003,

på 15 650 kr från den 25 juli 2003,

på 16 048 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 888 kr från den 25 januari 2004, och

på 20 944 kr från den 25 april 2004.

9.                   166 575 kr till Markus S jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 15 300 kr från den 25 januari 2002,

på 16 200 kr från den 25 april 2002,

på 16 200 kr från den 25 juli 2002,

på 16 200 kr från den 25 oktober 2002,

på 16 200 kr från den 25 januari 2003,

på 16 497 kr från den 25 april 2003,

på 16 497 kr från den 25 juli 2003,

på 16 497 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 497 kr från den 25 januari 2004 och

på 22 487 kr från den 25 april 2004.

Sif har yrkat att bolaget skall förpliktas betala
1.                   251 883 kr till Daniel K jämte ränta enligt enligt 6 § räntelagen

på 16 650 kr från den 25 januari 2002,

på 17 640 kr från den 25 april 2002,

på 17 640 kr från den 25 juli 2002,

på 17 640 kr från den 25 oktober 2002,

på 17 640 kr från den 25 januari 2003,

på 17 957 kr från den 25 april 2003,

på 17 957 kr från den 25 juli 2003,

på 17 957 kr från den 25 oktober 2003,

på 17 957 kr från den 25 januari 2004,

på 17 957 kr från den 25 april 2004,

på 18 722 kr från den 25 juli 2004,

på 18 722 kr från den 25 oktober 2004,

på 18 722 kr från den 25 januari 2005 och

på 18 722 kr från den 25 april 2005.

2.                   165 398 kr till Leif S jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 15 300 kr från den 25 januari 2002,

på 15 300 kr från den 25 april 2002,

på 15 300 kr från den 25 juli 2002,

på 19 960 kr från den 25 oktober 2002,

på 16 502 kr från den 25 januari 2003,

på 16 290 kr från den 25 april 2003,

på 16 290 kr från den 25 juli 2003,

på 18 119 kr från den 25 oktober 2003,

på 17 550 kr från den 25 januari 2004,

på 14 787 kr från den 25 april 2004.

Yrkanden i andra hand

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att CF och Sif inte kan göra gällan­de något krav för det fjärde kvartalet år 2001 på grund av en överenskom­melse mellan parterna har CF och Sif i andra hand yrkat enligt följande.

CF:s andrahandsyrkanden

1.                   141 194 kr till Rasmus A jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på 15 093 kr från den 25 april 2002,

på 15 093 kr från den 25 juli 2002,

på 15 093 kr från den 25 oktober 2002,

på 15 093 kr från den 25 januari 2003,

på 15 063 kr från den 25 april 2003,

på 15 063 kr från den 25 juli 2003,

på 15 063 kr från den 25 oktober 2003,

på 15 063 kr från den 25 januari 2004 och

på 20 570 kr från den 25 april 2004.

2.                   195 519 kr till Tony A jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på 15 750 kr från den 25 april 2002,

på 13 394 kr från den 25 juli 2002,

på 16 785 kr från den 25 oktober 2002,

på 16 785 kr från den 25 januari 2003,

på 16 785 kr från den 25 april 2003,

på 16 785 kr från den 25 juli 2003,

på 14 071 kr från den 25 oktober 2003,

på 2 824 kr från den 25 januari 2004,

på 13 968 kr från den 25 april 2004,

på 17 093 kr från den 25 juli 2004,

på 17 093 kr från den 25 oktober 2004

på 17 093 kr från den 25 januari 2005 och

på 17 093 kr från den 25 april 2005.

3.                   140 561 kr till Jesper F jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 14 925 kr från den 25 april 2002,

på 14 925 kr från den 25 juli 2002,

på 14 925 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 925 kr från den 25 januari 2003,

på 14 859 kr från den 25 april 2003,

på 14 859 kr från den 25 juli 2003,

på 14 859 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 859 kr från den 25 januari 2004 och

på 21 425 kr från den 25 april 2004.

4.                   192 477 kr till Peder L jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen enligt följande

på 14 769 kr från den 25 april 2002,

på 14 769 kr från den 25 juli 2002,

på 14 769 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 769 kr från den 25 januari 2003,

på 14 310 kr från den 25 april 2003,

på 14 310 kr från den 25 juli 2003,

på 15 099 kr från den 25 oktober 2003,

på 15 234 kr från den 25 januari 2004,

på 14 882 kr från den 25 april 2004,

på 14 895 kr från den 25 juli 2004,

på 14 895 kr från den 25 oktober 2004,

på 14 888 kr från den 25 januari 2005 och

på 14 888 kr från den 25 april 2005.

5.                   184 788 kr till Stefan N jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 14 040 kr från den 25 april 2002,

på 14 040 kr från den 25 juli 2002,

på 14 040 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 040 kr från den 25 januari 2003,

på 14 292 kr från den 25 april 2003,

på 14 292 kr från den 25 juli 2003,

på 14 292 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 292 kr från den 25 januari 2004,

på 14 292 kr från den 25 april 2004,

på 14 292 kr från den 25 juli 2004,

på 14 292 kr från den 25 oktober 2004

på 14 292 kr från den 25 januari 2005 och

på 14 292 kr från den 25 april 2005.

6.                   196 913 kr till Mikael O jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 725 kr från den 25 april 2002,

på 13 725 kr från den 25 juli 2002,

på 16 290 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 968 kr från den 25 januari 2003,

på 14 580 kr från den 25 april 2003,

på 16 941 kr från den 25 juli 2003,

på 15 453 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 798 kr från den 25 januari 2004,

på 14 843 kr från den 25 april 2004,

på 15 390 kr från den 25 juli 2004,

på 15 390 kr från den 25 oktober 2004,

på 15 405 kr från den 25 januari 2005 och

på 15 405 kr från den 25 april 2005.

7. 139 957 kr till Per R jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 13 500 kr från den 25 april 2002,

på 13 500 kr från den 25 juli 2002,

på 16 551 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 355 kr från den 25 januari 2003,

på 14 355 kr från den 25 april 2003,

på 14 355 kr från den 25 juli 2003,

på 15 144 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 618 kr från den 25 januari 2004 och

på 23 579 kr från den 25 april 2004.

8.                   141 233 kr till Lars S jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på 13 725 kr från den 25 april 2002,

på 13 725 kr från den 25 juli 2002,

på 16 918 kr från den 25 oktober 2002,

på 14 700 kr från den 25 januari 2003,

på 14 625 kr från den 25 april 2003,

på 15 650 kr från den 25 juli 2003,

på 16 048 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 888 kr från den 25 januari 2004 och

på 20 944 kr från den 25 april 2004.

9.                   151 275 kr till Markus S jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 16 200 kr från den 25 april 2002,

på 16 200 kr från den 25 juli 2002,

på 16 200 kr från den 25 oktober 2002,

på 16 200 kr från den 25 januari 2003,

på 16 497 kr från den 25 april 2003,

på 16 497 kr från den 25 juli 2003,

på 16 497 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 497 kr från den 25 januari 2004 och

på 22 487 kr från den 25 april 2004.

Sifs andrahandsyrkanden

1.                   235 233 kr till Daniel K jämte ränta enligt enligt 6 § räntelagen

på 17 640 kr från den 25 april 2002,

på 17 640 kr från den 25 juli 2002,

på 17 640 kr från den 25 oktober 2002,

på 17 640 kr från den 25 januari 2003,

på 17 957 kr från den 25 april 2003,

på 17 957 kr från den 25 juli 2003,

på 17 957 kr från den 25 oktober 2003,

på 17 957 kr från den 25 januari 2004,

på 17 957 kr från den 25 april 2004,

på 18 722 kr från den 25 juli 2004,

på 18 722 kr från den 25 oktober 2004,

på 18 722 kr från den 25 januari 2005 och

på 18 722 kr från den 25 april 2005.

2.                   150 098 kr till Leif S jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 15 300 kr från den 25 april 2002,

på 15 300 kr från den 25 juli 2002,

på 19 960 kr från den 25 oktober 2002,

på 16 502 kr från den 25 januari 2003,

på 16 290 kr från den 25 april 2003,

på 16 290 kr från den 25 juli 2003,

på 18 119 kr från den 25 oktober 2003,

på 17 550 kr från den 25 januari 2004 och

på 14 787 kr från den 25 april 2004.

Yrkanden i tredje hand

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att CF:s och Sifs krav för tiden före den 1 augusti 2003 är preskriberade har förbunden i tredje hand yrkat att bolaget skall förpliktas utge följande belopp.

CF:s tredjehandsyrkanden
1.                   50 696 kr till Rasmus A jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 15 063 kr från den 25 oktober 2003,

på 15 063 kr från den 25 januari 2004 och

på 20 570 kr från den 25 april 2004.

2.                   99 235 kr till Tony A jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 14 071 kr från den 25 oktober 2003,

på 2 824 kr från den 25 januari 2004,

på 13 968 kr från den 25 april 2004,

på 17 093 kr från den 25 juli 2004,

på 17 093 kr från den 25 oktober 2004,

på 17 093 kr från den 25 januari 2005 och

på 17 093 kr från den 25 april 2005.

3.                   51 143 kr till Jesper F jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 14 859 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 859 kr från den 25 januari 2004 och

på 21 425 kr från den 25 april 2004.

4.                   104 781 kr till Peder L jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 15 099 kr från den 25 oktober 2003,

på 15 234 kr från den 25 januari 2004,

på 14 882 kr från den 25 april 2004,

på 14 895 kr från den 25 juli 2004,

på 14 895 kr från den 25 oktober 2004,

på 14 888 kr från den 25 januari 2005 och

på 14 888 kr från den 25 april 2005.

5.                   100 044 kr till Stefan N, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 14 292 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 292 kr från den 25 januari 2004,

på 14 292 kr från den 25 april 2004,

på 14 292 kr från den 25 juli 2004,

på 14 292 kr från den 25 oktober 2004,

på 14 292 kr från den 25 januari 2005 och

på 14 292 kr från den 25 april 2005.

6.                   106 684 kr till Mikael O jämte ränta enligt 6 § räntelagen

på 15 453 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 798 kr från den 25 januari 2004,

på 14 843 kr från den 25 april 2004,

på 15 390 kr från den 25 juli 2004,

på 15 390 kr från den 25 oktober 2004

på 15 405 kr från den 25 januari 2005 och

på 15 405 kr från den 25 april 2005.

7.                   53 341 kr till Per R jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 15 144 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 618 kr från den 25 januari 2004 och

på 23 579 kr från den 25 april 2004.

8.                   51 880 kr till Lars S jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 16 048 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 888 kr från den 25 januari 2004 och

på 20 944 kr från den 25 april 2004.

9.                   53 481 kr till Markus S jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 16 497 kr från den 25 oktober 2003,

på 14 497 kr från den 25 januari 2004 och

på 22 487 kr från den 25 april 2004.

Sifs tredjehandsyrkanden

1.                   128 759 kr till Daniel K jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen på 17 957 kr från den 25 oktober 2003,

på 17 957 kr från den 25 januari 2004,

på 17 957 kr från den 25 april 2004,

på 18 722 kr från den 25 juli 2004,

på 18 722 kr från den 25 oktober 2004,

på 18 722 kr från den 25 januari 2005 och

på 18 722 kr från den 25 april 2005.

2.                   50 456 kr till Leif S jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen

på 18 119 kr från den 25 oktober 2003,

på 17 550 kr från den 25 januari 2004 och

på 14 787 kr från den 25 april 2004.

För det fall Arbetsdomstolen finner att utbetald semesterersättning inte skall ingå i beräkningsunderlaget för bonus medges avräkning från kapitalbeloppet enligt följande:

för Rasmus A med 10 559 kr

för Jesper F med 11 592 kr

för Per R med 13 900 kr

för Lars S med 11 204 kr

för Markus S med 11 429 kr och

för Leif S med 3 642 kr.

Skulle domstolen finna att utbetald semesterersättning inte skall ingå i beräk­ningsunderlaget för bonus skall vid beräkning av ränteyrkandena kapitalbe­loppet för det senaste kvartalet minskas med de angivna beloppen avseende semesterersättning.

Alla ränteyrkanden avser tiden till dess betalning sker.