ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2005 nr 115 En präst i Svenska kyrkan har blivit uppsagd av skäl hänförliga till hans personliga förhållanden. Sedan tvist uppkommit om uppsägningens giltighet avskedas prästen med hänvisning till händelser som inträffat efter uppsägningen. Såväl uppsägningen som avskedandet har av Arbetsdomstolen ansetts strida mot anställningsskyddslagen. Särskilt fråga om storleken av de allmänna skadestånden.

Innehållsförteckning

Detta är AD:s fulltextdom. Känsliga namn har avidentifierats, denna innehållsföreteckning har lagts till. Rubriker har formaterats, och texten har HTMLkodats. I övrigt är det originaltexten.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 1

SAKEN.. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

SKTF. 3

Bakgrunden och händelseförloppet i stort 3

Rättsliga grunder för SKTF:s talan. 4

Arbetsgivarparterna. 5

Bakgrunden till tvisten. 5

Skälen för uppsägningen av Sven A den 25 september 2003. 6

Skälen till avskedandet av Sven A den 21 januari 2005. 8

Särskilt om omplaceringsfrågan. 8

Rättsliga grunder för bestridandet 9

SKTF. 9

Åberopade grunder för avskedandet 11

Avslutande synpunkter 12

Domskäl 12

Händelser som lagts till grund för uppsägningen. 13

Sammanfattande bedömning i uppsägningsfrågan. 15

Händelser som legat till grund för avskedandet 15

Sammanfattande bedömning i avskedandefrågan. 16

Domstolens ställningstaganden till SKTF:s yrkanden. 17

Rättegångskostnader 18

Domslut 18

Sammanfattning

En präst i Svenska kyrkan har blivit uppsagd av skäl hänförliga till hans personliga förhållanden. Sedan tvist uppkommit om uppsägningens giltighet avskedas prästen med hänvisning till händelser som inträffat efter uppsägningen. Såväl uppsägningen som avskedandet har av Arbetsdomstolen ansetts strida mot anställningsskyddslagen. Särskilt fråga om storleken av de allmänna skadestånden.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 115/05

                                                                              2005-11-30                 Mål nr A 237/04

                                                                              Stockholm                    Mål nr A 75/05

KÄRANDE

Fackförbundet SKTF, Box 7825, 103 97 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Sussanne Lundberg, SKTF, adress se ovan

SVARANDE

1.  Svenska kyrkans Församlingsförbund, Box 4312, 102 67 STOCKHOLM

2.  Nedköping kyrkliga samfällighet, Nedköping

Ombud för båda: Roger Gåvsten, Svenska kyrkans Församlingsförbund, Box 4312, 102 67 STOCKHOLM

SAKEN

ogiltigförklaring av uppsägning och avskedande m.m.

Mellan Svenska kyrkans Församlingsförbund och Fackförbundet SKTF gäller kollektivavtal.

Nedköping kyrkliga samfällighet är medlem i Svenska kyrkans församlings­förbund och härigenom bunden av kollektivavtalet.

Sven A är medlem i SKTF. Han har varit anställd som komminister vid Nedköping kyrkliga samfällighet. Den 25 september 2003 sade samfälligheten upp honom av skäl som var hänförliga till hans personliga förhållanden. Mellan parterna uppstod tvist med anledning av uppsägningen, och SKTF väckte den 9 november 2004 talan mot arbetsgivarparterna med yrkande om ogiltigförklaring av denna (mål A 237/04).

Den 21 januari 2005 avskedades Sven A från sin anställning. Sedan tvist uppstått även med anledning därav väckte SKTF den 12 april 2005 talan med yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet (mål A 75/05).

Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att parterna har kunnat enas.

SKTF har i mål A 237/04 yrkat att Arbetsdomstolen skall

1.  ogiltigförklara uppsägningen av Sven A, samt

2.  förplikta Nedköping kyrkliga samfällighet att till honom utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 17 november 2004, till dess betalning sker.

SKTF har vidare i mål A 75/05 yrkat att Arbetsdomstolen skall

1.  ogiltigförklara avskedandet av Sven A, samt

2.  förplikta Nedköping kyrkliga samfällighet att till honom utge allmänt skadestånd med 150 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 20 april 2005, till dess betalning sker.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte förelegat laglig grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning har SKTF i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta samfälligheten att till Sven A utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta beräknad på samma sätt som angetts i det föregående.

Arbetsgivarparterna har beträffande båda målen bestritt samtliga yrkanden men har vitsordat ränteyrkandena som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SKTF

Bakgrunden och händelseförloppet i stort

Nedköping kyrkliga samfällighet består av fem församlingar, nämligen Nedköping Domkyrkoförsamling, Gamla Nedköping församling, Wadköping församling, Gottorp församling och Helga Trefaldighets församling. Inom Helga Trefaldighets församling finns fem kyrkor: Helga Trefaldighets kyrka, Gustavskyrkan, Stockkyrkan, S:t Olofs kyrka och S:ta Maria kyrka.

Sven A prästvigdes år 1973. År 1984 anställdes han som pastors­adjunkt av domkapitlet i Nedköping. Han placerades i samfälligheten och var verksam i Stockkyrkan fram till år 1992, då erhöll han en tjänst som komminister med placering i S:ta Maria kyrka.

Under sin anställning har Sven A arbetat under ett antal olika kyrko­herdar som varit chefer i samfälligheten. Den nuvarande kyrkoherden Gun N tillträdde sin tjänst år 1998 och är placerad i Helga Trefaldighets kyrka.

Fram till år 1998 fanns det inom samfälligheten ett distriktsråd som var kopplat till det distrikt som kyrkan låg i. I distriktsrådet deltog förutom prästen även valda representanter från församlingen samt en representant från kyrkorådet. Distriktsrådet hade regelbundna möten där man diskuterade verk­samheten och informerade om vad som pågick i kyrkan. Distriktsrådet ut­gjorde den normala informationskanalen mellan kyrka och ledning men lades ned vid årsskiftet 1997/1998. Efter denna tidpunkt fanns det därför inte någon regelbunden informationsträff där ledningen kunde få löpande in­formation.

S:ta Maria kyrka ligger i Björkhagen som är ett invandrartätt och problemfyllt bostadsområde. Sven A arbetade mycket aktivt som präst för att komma till rätta med olika sociala problem som förekom i detta område. Ett exempel var det s.k. Björkhagensprojektet, som var ett samarbete mellan kyrkan och Ledköpings kommundelsnämnd. Projektet hade till syfte att få in­vandrare att känna sig hemma i församlingen och i kyrkan.

I maj 2001 beslutade samfälligheten att omplacera Sven A till att tjänstgöra 75 procent i Stockkyrkan och under övrig tid i S:ta Maria kyrka, där han dittills hade arbetat på heltid. Sven A förstod inte varför samfälligheten vidtog denna åtgärd och gav inte heller sitt samtycke till pla­ceringen. Sven A tillträdde den nya tjänsten den 1 september 2001, men blev omedelbart sjukskriven. Under hösten 2001 och våren 2002 var han sjukskriven på hel- och deltid med diagnosen reaktiv depression. Sjukdomen var föranledd av omplaceringen. Sven A var inlagd på psykiatrisk klinik under flera månader under hösten 2001. Han lider fortfarande av sviterna efter sjukdomen och är för närvarande sjukskriven.

Som ett led i rehabiliteringen av Sven A diskuterades under våren 2002 olika förslag till omplacering. Ett förslag till placering var att Sven A skulle arbeta med invandrarfrågor. Förslaget var löst hållet och utan detaljer. Det fanns inte någon sådan redan inrättad befattning inom samfälligheten. Förslaget stred mot Sven As uppfattning om hur integrationen av in­vandrare borde gå till. Sven A trodde inte på idén och framförde detta till samfälligheten. Ett annat förslag var att han skulle arbeta på Diakoni­stiftelsen Samariterhemmet. Arbetet innebar att han skulle ha ständig kontakt med döende människor och deras anhöriga, något som Sven A inte klarade av eftersom han själv var djupt deprimerad. Det fanns även ett för­slag om att han skulle arbeta i Gamla Nedköping församling. Även detta förslag var löst hållet och saknade detaljer. Sven A var inte i stånd att ta ställ­ning till förslaget. Under sommaren 2002 arbetade Sven A på eget ini­tiativ, och som en del i sin rehabilitering, som kyrkogårdsarbetare. Under hösten 2002 och våren 2003 tjänstgjorde han som komminister i Varnholma kyrkliga samfällighet. Initiativet till denna placering kom från kyrkoherden i Varnholma. Under våren 2003 talade Sven A vid något tillfälle helt in­formellt med ordföranden i Emeritikretsen, som är en förening för pensione­rade präster i Nedköping. Vid samtalet framkom att Emeritikretsen diskuterat huruvida Sven A skulle kunna arbeta med invandrarfrågor. Något för­slag till omplacering lämnades dock inte. Samfälligheten har i tvisten gjort gällande att Sven A skulle ha erbjudits ett arbete på studentprästmot­tagningen. Något sådant erbjudande har Sven A aldrig erhållit.

I juni 2003 underrättades Sven A om uppsägning på grund av person­liga skäl och den 25 september 2003 blev han uppsagd från sin anställning. Samfälligheten hade dessförinnan inte försökt att bereda honom någon annan anställning.

SKTF ansåg att uppsägningen skulle ogiltigförklaras och yrkade skadestånd. Vid lokal förhandling den 15 oktober 2003 begärde SKTF att samfälligheten skriftligen skulle presentera de skäl som samfälligheten åberopade till grund för uppsägningen. Arbetsgivarsidan angav då ett antal händelser som för­tecknades i protokollet från den lokala förhandlingen. Dessa uppsägnings­grunder har enligt SKTF lämnats i enlighet med 9 § anställningsskyddslagen, vilket innebär att samfälligheten som grund för uppsägningen inte kan åbe­ropa andra händelser än dessa.

Under uppsägningstiden, dvs. fr.o.m. hösten 2003, var Sven A tjänst­ledig och arbetade i ett annat pastorat. Tjänstledigheten varade fram till juli 2004, varefter Sven A hade semester. Under september 2004 var han arbetsbefriad. Den 1 oktober 2004 placerades Sven A på eget förslag i Gamla Nedköping församling i avvaktan på tvistens lösande. Tanken var att han skulle arbeta med normala arbetsuppgifter inom hela samfälligheten utom i Helga Trefaldighets församling. Kyrkoherde Lars-Åke S var under denna tid hans arbetsledare.

Den 9 november 2004 väckte SKTF talan i Arbetsdomstolen med anledning av uppsägningen.

Den 21 januari 2005 avskedade samfälligheten Sven A. Skälen för av­skedandet angavs vara att Sven A alltför sent hade tagit kontakt med anhöriga inför en begravning, att han i strid med givna order var närvarande vid prästkollegiet i Wadköping, att han visat olämpligt uppträdande vid häktet i Nedköping och att han på eget initiativ hade besökt en skoldans i Gammelby.

Rättsliga grunder för SKTF:s talan

SKTF gör gällande att uppsägningen av Sven A inte varit sakligt grun­dad. De händelser som samfälligheten har angett som skäl - och som SKTF återkommer till senare - kan varken var för sig eller sammantagna motivera en uppsägning. Samfälligheten har inte försökt att komma till rätta med de påstådda problemen innan uppsägning vidtogs. Samfälligheten har inte heller gjort någon omplaceringsutredning. Uppsägningen skall därför ogiltigförkla­ras, och samfälligheten är skyldig att utge allmänt skadestånd till Sven A.

SKTF gör vidare gällande att avskedandet av Sven A har vidtagits utan att det ens har förelegat saklig grund för uppsägning. Avskedandet skall där­för ogiltigförklaras. Samfälligheten skall förpliktas att även på grund av av­skedandet utge allmänt skadestånd till Sven A. För det fall Arbetsdom­stolen skulle finna att det förelegat saklig grund för uppsägning gör SKTF i andra hand gällande att det inte har förelegat laglig grund för avskedande och att samfälligheten i vart fall skall förpliktas att utge allmänt skadestånd till Sven A.

Arbetsgivarparterna

Bakgrunden till tvisten

Nedköping kyrkliga samfällighet har omkring 260 årsanställda samt dessutom under sommarhalvåret omkring 60 säsongsanställda kyrkogårdsarbetare. I samfälligheten finns ungefär 40 präster varav fem som är kyrkoherdar. På det centrala kansliet finns även 30 personer som leds av en förvaltningschef. I varje församling finns ett kyrkoråd som väljs vart fjärde år av medlemmarna i församlingen. Det styrande organet avseende ekonomi och personal är kyrkonämnden som även är arbetsgivare för samtliga anställda inom Nedköping kyrkliga samfällighet. Kyrkonämnden väljs av samfällda kyrkofullmäktige. Samfällda kyrkofullmäktige väljs i sin tur vart fjärde år av medlemmarna i samfälligheten. Församlingens fyra grundläggande uppgifter är att fira guds­tjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Den 25 september 2003 sades Sven A upp från sin anställning av per­sonliga skäl. Den utlösande faktorn var att Sven A vid ett möte i slutet av maj 2003 skrikit åt sin arbetsledare kyrkoherden Gun N att hon ljög, samtidigt som han slog med knytnäven i bordet. Före denna händelse hade arbetsgivaren lämnat olika omplaceringsalternativ som Sven A borde kunnat acceptera. Han hade även fått tillfälle att komma med egna önskemål till annat arbete. Dessa omplaceringsbjudanden innebär enligt samfälligheten att arbetsgivaren har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningslagen. Arbetsgivarparterna återkommer i det följande till den frågan.

Under hösten 2000 hade Gun N fått klart för sig att samarbetet mellan Sven A och övrig personal vid S:ta Maria kyrka inte fungerade särskilt bra. Med anledning härav erbjöds Sven A handledningssamtal hos en terapeut som accepterades av Sven A. Handledningssamtalen påbörja­des i slutet av år 2000 eller början av år 2001 och avslutades i maj 2001. Vid de två sista handledningssamtalen deltog även Gun N. Vid dessa tillfäl­len tog man bl.a. upp Sven As oförmåga att lyssna på sina medarbetare och hans underlåtenhet att själv följa gemensamt fattade beslut. Gun N tog även upp att det skulle kunna vara lämpligt att erbjuda Sven A andra arbetsuppgifter. I maj 2001 fattades beslutet om omplacering.

Omplaceringen verkställdes den 1 september 2001 och innebar att Sven A skulle tjänstgöra 75 procent i Stockkyrkan och 25 procent i S:ta Maria kyrka, där han redan arbetade på heltid. Sven A accepterade aldrig denna omplacering. Det var emellertid uteslutet att låta honom återgå till tjänstgöring i S:ta Maria kyrka på heltid. Numera är även en återgång till Helga Trefaldighets församling eller till någon annan tjänst inom Nedköping Kyrkliga samfällighet utesluten.

Vad SKTF har anfört om Sven As arbetsförhållanden under tiden före och efter uppsägningen är riktigt.

Den 1 oktober 2004 blev Sven A på samfällighetens förslag placerad under kyrkoherden i Gamla Nedköping församling. Hans arbetsuppgifter skulle i första hand bestå av dop, vigslar och begravningar inom hela samfälligheten med undantag för Helga Trefaldighets församling. Ungefär tjugo procent av hans arbetstid skulle ägnas arbete åt på häktet.

Därefter inträffade händelser som föranledde samfälligheten att avskeda Sven A.

Anledningen till såväl uppsägningen som avskedandet är ett antal enskilda händelser som arbetsgivarparterna nu skall gå närmare in på.

Skälen för uppsägningen av Sven A den 25 september 2003

1.  Under en kvällsandakt med konfirmander i slutet av 1980-talet blev Sven A mycket upprörd över att en flicka fnissade. Han kastade därför en psalmbok på de barn som satt på golvet. Boken träffade ett av barnen på kinden, men det uppstod inte några skador.

2.  I slutet av 1980-talet på ett konfirmationsläger i Vägsjöfors i Värmland slängde Sven A ned en pojke från konfirmandgruppen på marken och gav honom ett antal örfilar. Andra barn i konfirmandgruppen uppmärksam­made händelsen och hotade att polisanmäla Sven A. Denna incident tystades ned och rapporterades inte vidare. Händelsen medförde att Sven A fick hållas under viss bevakning en tid framöver. Denna händelse har samfälligheten fått kännedom om först år 2005.

3.  År 1990 genomfördes en resa till Polen med ungdomar mellan 15 och 17 år. En 15-årig pojke bad under hemresan att Sven A skulle köpa en flaska likör som pojken enligt egen utsaga skulle ge till sin farmor. Sven A lovade att göra detta. Församlingsassistenten Marianne H på­pekade då för Sven A att det var olämpligt att köpa ut sprit till en minderårig. De kom överens om att hon skulle erhålla Sven As ranson och att Sven A skulle förklara för pojken varför han inte kunde köpa likören. Det visade sig sedan att Sven A som förklaring till pojken hade angett att Marianne H i stället skulle få köpa ut hans ranson.

4.  Någon gång under första hälften av 1990-talet, under ett konfirmations­läger i Vägsjöfors i Värmland, framkom att Sven A hade varit ute och kört rally med en minibuss på Hovfjället tillsammans med åtta ungdomar som var 13-15 år gamla. Ungdomarna hade berättat att bilfärden varit ”jätte­häftig”. När övrig personal fick kännedom om händelsen fråntogs Sven A bilnycklarna. Året därpå lovade Sven A att inte upprepa sitt beteende men höll inte sitt löfte. Det var sista gången som Sven A fick tillgång till bilen på konfirmationslägret i Vägsjöfors.

5.  Under första halvan av 1990-talet medverkade Sven A vid ett ung­domsläger i Järlåsa. Det framkom att Sven A låtit femtonåringar köra hans bil till kiosken som låg tre kilometer bort. Sven A satt själv med som passagerare under färden medan ungdomarna körde bilen i snöigt och isigt väglag. Samfälligheten fick kännedom om denna händelse först i början av år 2005.

6.  Den 12, 13 eller 14 april 1999 inträffade en händelse i S:ta Maria kyrka då Sven A i upprört tillstånd knäade ett barn i baken och avvisade barnet från lokalen. Den 15 april 1999 när kyrkoherde Gun N fick kännedom om vad som inträffat tog hon omgående kontakt med Sven A men denne förnekade händelsen.

7.  Den 10 maj 1999 informerades Gun N av en fritidsledare vid S:ta Maria kyrka om att Sven A hade lämnat ut kontorsnycklar till en yngre person som ville låna en telefon. I det låsta kontorsrummet förvarades privata pengar och en handkassa. Det hade tidigare förekommit stölder från kontors­rummen i samband med att ungdomar vistades i lokalerna. Med anledning härav hade personalen gemensamt bestämt att man inte skulle lämna ut nycklar till ungdomarna. I mitten av maj 1999 hade Gun N ett samtal med Sven A vid vilket han erinrades om att det var viktigt att följa per­sonalgruppens beslut och att han inte fick låna ut nycklar till kontorsrummen.

8.  Personalen vid S:ta Maria kyrka hade framfört klagomål om att Sven A inte följde gemensamt fattade beslut. Det handlade om förbud mot att låna ut nycklar till ungdomar, förbud mot att ställa ut bord utanför kyrkan eftersom de skadats vid tidigare tillfällen och förbud mot att låta ungdomar vistas i köket. I slutet av oktober 2000 förekom det ett möte mellan Sven A och Gun N med anledning av personalens uppgifter.

9.  Den 21 januari 2001 hade Sven A och Gun N ett samtal i S:ta Maria kyrka. Vid detta tillfälle kontrollerade Gun N Sven As tele­fonsvarare. Det visade sig att det fanns obesvarade samtal på telefonsvararen. Gun N förklarade för Sven A att det var viktigt att avlyssna sina meddelanden.

10.            Vid samtalet den 21 januari 2001 fick Sven A även reda på att det hittats brännmärken på en soffa i S:ta Maria kyrka. Detta berodde på att ung­domar hade vistats i kyrkans lokaler utan tillsyn. Sven A förklarade att han lät ungdomar vistas i kyrkans lokaler eftersom de inte hade någonstans att ta vägen. Detta resulterade i att Gun N var närvarande i kyrkan varje måndag och onsdag fram till dess att Sven A omplacerades i september 2001.

11.            Sven A har vid ett antal tillfällen under åren 1999 - 2001 underlåtit att ta kontakt i tid med personer i samband med dop och begravningar. Kyrkoherden Gun N, kanslisten samt kyrkvaktmästaren påpekade vid minst femton tillfällen att Sven A måste följa den ordning som gäller vid begravningar och dop. Bokning av dop och begravning skall göras vid församlingens kansli. Vid begravning är det i regel begravningsbyrån som bokar tiden. Kansliet fyller i en blankett där namn och telefonnummer till representant för de anhöriga anges. Prästen erhåller själv en lista med tider då han skall vara tillgänglig för att utföra förrättningar. Prästen erhåller även uppgift från kansliet om telefonnummer och namn till representant för de an­höriga. Bokning av begravning sker i regel fjorton dagar före begravningen och prästen skall därefter omedelbart eller senast åtta dagar före begrav­ningen ta kontakt med de anhöriga. När det gäller dop görs bokningen i regel lång tid i förväg och det är därför inte nödvändigt för prästen att omedelbart ta kontakt med föräldrarna. Eftersom det ofta uppstod problem när Sven A skulle utföra dop och begravningar togs dessa frågor upp vid de prästmöten som ägde rum en gång per vecka. Åtminstone två gånger per år under tiden 1999 - 2001 togs Sven As problem upp vid prästmöten och andra präster fick redovisa för Sven A hur dessa präster skötte sina för­rättningar. Under den här tiden förrättade Sven A 25 dop och 37 be­gravningar. Det förekom inte problem vid samtliga förrättningar, men det fanns alltid en oro för att Sven A inte skulle kontakta de anhöriga i tid.

12.            Under tiden 1999-2001 tog Sven A vid fyra till fem tillfällen emot personer som var dömda till samhällstjänst. Det som läggs honom till last är att han aldrig informerade sin arbetsledare om att det pågick en sådan verk­samhet samt att han överlämnade all planering, sysselsättning och kontakter med frivården till en kyrkvaktmästare vid S:ta Maria kyrka. Denna fråga har aldrig tagits upp med Sven A då ingen förutom personalen vid S:ta Maria kyrka kände till verksamheten före det att Sven A blev omplace­rad i maj 2001. Samfälligheten har dock inte haft några synpunkter på verk­samheten som sådan.

13.            Församlingen erhöll sammanlagt sex fakturor avseende prenumerationer på utländska tidningar under perioden juni 1999 - juni 2000. Det som läggs Sven A till last i denna del är att han inte såg till att fakturorna blev betalda i tid. Huruvida kommunen tidigare stått för betalningen av dessa tid­ningar känner församlingen inte till. Fakturaadressen på de aktuella fakturor­na är Helga Trefaldighets församling. Efter ett antal betalningspåminnelser betalades sedermera dessa fakturor som uppgick till sammanlagt 16 806 kr. Det var Gun N som attesterade fakturorna.

14.            Det ålåg Sven A att attestera fakturor avseende inköp av varor på ICA och därefter skicka fakturorna till samfälligheten för betalning. Under hösten 2000 erhöll församlingen påminnelser avseende sex obetalda fakturor. Fakturorna avsåg inköp på sammanlagt 2000 kr som gjorts för S:ta Maria kyrka under perioden januari - augusti 2000. ICA hotade med att försam­lingen i fortsättningen inte skulle få handla mot faktura. Ulla Svensson som skötte de ekonomiska rutinerna vid församlingens kansli tog kontakt med Sven A och informerade denne om vikten av att betala fakturor i tid. Efter denna händelse infördes en bevakningsrutin som innebar att det togs en kopia på fakturan innan den överlämnades till Sven A för attestering.

15.            Sven A agerade olämpligt vid ett sammanträde rörande hans för­hållanden som hölls mellan samfälligheten och SKTF den 21 maj 2003. Vid mötet blev Sven A mycket upprörd över något som Gun N sade vid mötet. Han reste sig upp från sin stol och slog med näven tre gånger i bordet samtidigt som han skrek till Gun N ”du ljuger, du ljuger, du ljuger”. I övrigt fördes samtalet i normal samtalston. Det var denna händelse som gjorde att samfälligheten ansåg att det var ofrånkomligt att säga upp Sven A.

Skälen till avskedandet av Sven A den 21 januari 2005

16.            Den 11 november 2004 förekom det ett ytterligare tillfälle då det uppstod problem vid en begravning. Kyrkoherden Eva Sundelin Isaksson hade blivit kontaktad av begravningsbyrån som ville få kontakt med den präst som skulle utföra begravningen. Eva Sundelin Isaksson ringde då till Sven As hem och fick tala med hans son. Sven A tog först då kontakt med begravningsbyrån, vilket ledde till att det hela reddes ut.

17.            Den 8 oktober 2004 vid ett besök på häktet uttalade Sven A högt, inför såväl intagna som personal, att han ”var i konflikt med etablisse­manget” och att ”snart är det kanske jag som sitter härinne, eller ärke­biskopen”. Den 15 oktober 2004 framkallade han ett agiterat uppträdande från en av de häktade då han nekats att äta tillsammans med de intagna. Kon­sekvensen blev att man från kriminalvårdens sida gjorde den bedömningen att Sven A inte var lämplig att tjänstgöra vid häktet och att han även utgjorde en säkerhetsrisk. Detta resulterade i att Sven A blev avstängd från vidare tjänstgöring vid häktet.

18.            Med anledning av tidigare konfrontationer mellan ungdomar i Gammelby och Björkhagen hade kommunen satsat extra resurser inför skoldansen den 19 november 2004. Kommunen hade bjudit in drygt trettio vuxna personer där­ibland fritidsledare och socialarbetare samt representanter från föräldra­före­ningen och svenska kyrkan m.fl. Dessutom var polisen närvarande. Utan att vara särskilt inbjuden eller beordrad därtill besökte Sven A på egen initiativ skoldansen för att försöka utreda om det kunde finnas risk för kon­frontation mellan ungdomar i Gammelby och Björkhagen med anledning av ett mord som skett under sommaren 2004. Detta mord hade för övrigt inte någon som helst koppling till några ungdomsgrupper utan gällde vuxna personer.

19.            Trots klara instruktioner om motsatsen deltog Sven A vid präst­kollegier den 2 november och den 30 november 2004. Bakgrunden var att kyrkoherden Per-Anders Sölvin hade lämnat ett handskrivet brev till Sven A på vilket det fanns angivet ett antal datum och klockslag som Sven A skulle reservera i sin kalender för eventuella förrättningar. Anteck­ningarna innebar inte att Sven A hade rätt att närvara vid prästkollegier i Wadköping församling. Den 29 oktober 2004 erhöll Sven A besked från Martin G om att han inte skulle närvara vid prästsamlingar i Wadköping församling. Sven A infann sig alltså ändå vid två tillfällen vid präst­kollegierna.

Särskilt om omplaceringsfrågan

En av anledningarna till beslutet om uppsägning var att Sven A aldrig accepterade omplaceringen i september 2001. Omplaceringen innebar att Sven A skulle tjänstgöra 75 procent i Stockkyrkan och övrig tid i S:ta Maria Kyrka. Samfälligheten var emellertid öppen för andra förslag till omplacering med undantag för en omplacering till S:ta Maria Kyrka på hel­tid.

Under våren 2003 förekom flera kontakter mellan samfälligheten och SKTF varvid olika omplaceringsalternativ diskuterades. Eftersom Sven A tämligen omgående hade blivit sjukskriven efter omplaceringen i september 2001 försökte samfälligheten att finna någon annan lösning som Sven A kunde acceptera. Den diskussion som fördes mellan parterna ingick delvis som ett led i rehabiliteringen av Sven A, men utgjorde även ett sätt för samfälligheten att söka tillgodose Sven As önskemål. Under hela rehabiliteringsperioden hade Sven A kontakt med både sin egen läkare och företagsläkaren på Previa. Det förekom även rehabiliteringsmöten till vilka Sven A kunde ta med sig de stödpersoner som han hade för­troende för.

Ett förslag till omplacering var att Sven A skulle arbeta med invandrar­frågor. Det fanns inte någon sådan tjänst men eftersom arbetsgivaren kände till att Sven A var intresserad av invandrarfrågor var detta ett förslag som kunde utgöra ett diskussionsunderlag. Sven A tackade emellertid nej till förslaget.

I april 2002 presenterades två andra förslag till omplacering, dels i Gamla Nedköping med sedvanliga komministeruppgifter, dels vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet med palliativ behandling. Sven A tackade nej till båda förslagen.

Under sommaren 2002 arbetade Sven A på eget initiativ som kyrko­gårdsvaktmästare på ett tidsbegränsat förordnande. Under hösten 2002 och våren 2003 tjänstgjorde han på eget förslag som komminister i Varnholma kyrkliga samfällighet. Han var delvis sjukskriven under den här perioden. Nedköping Kyrkliga samfällighet betalade hans lön till den del han inte var sjukskriven. Som ett led i rehabiliteringen erbjöds Sven A även under våren 2002 en möjlighet att vara tjänstledig för studier men det kom aldrig något svar på detta anbud. Under våren 2003 tog arbetsgivaren kontakt med tre före detta präster i Emeritikretsen och det fördes vissa diskussioner om att Sven As skulle kunna arbeta inom hela stiftet med invandrarfrågor. Tanken var att man skulle söka strukturbidrag från stiftet för att finansiera verksamheten. Sven A var enligt Emeritikretsen inte intresserad av för­slaget.

Sven A tillfrågades även om han var intresserad av att arbeta på stu­dentprästmottagningen i Nedköping. Förslaget kom emellertid aldrig att genom­föras. Den 1 oktober 2004 blev Sven A som nämnts omplacerad till Gamla Nedköping församling med Lars-Åke S som arbetsledare.

Rättsliga grunder för bestridandet

Arbetsgivarparterna anser att de åberopade händelserna sammantagna utgör grund för avskedande och i vart fall saklig grund för uppsägning. Det är vis­serligen i en del fall gamla händelser det handlar om, men de är av allvarlig art och har kommit till samfällighetens kännedom först under senare tid. Samfälligheten har fullföljt omplaceringsskyldigheten i 7 § anställnings­skyddslagen. Samfälligheten har alltså inte åsidosatt anställningsskyddslagen.

SKTF

Beträffande de av arbetsgivarparterna angivna händelserna vill SKFT anföra följande.

1-2. Det bestrids att Sven A kastat en psalmbok på ett barn under en kvällsandakt under slutet av 1980-talet. Däremot förekom det en händelse där Sven A kastade ett sånghäfte mot ett barn som hade obstruerat och saboterat en sammankomst. Sven A har inte heller slagit något barn på ett konfirmationsläger i Vägsjöfors.

3.  Motpartens beskrivning av händelseförloppet under resan till Polen år 1990 är felaktig. Det som hände var följande. Sven A och Marianne H hade diskuterat om det över huvud taget var lämpligt att köpa ut alkohol i barnens närvaro. Marianne H ansåg att det inte förelåg några problem medan Sven A var av en annan uppfattning. Eftersom Marianne H ville köpa sprit erbjöds hon även att köpa ut Sven As ranson. Motpartens påstående om pojken som ville köpa likör åt sin farmor är alltså felaktigt.

4-5. Sven A har inte kört rally vid konfirmationsläger i Vägsjöfors. Han har inte heller blivit fråntagen sina bilnycklar. Påståendet om att Sven A låtit ungdomar köra hans bil vid lägret i Järlåsa är också felaktigt.

6.  Händelsen i april 1999 då Sven A påstås ha knäat en pojke och sedan avvisat honom från kyrkan är felaktigt. Sven A kan inte heller erinra sig det samtal som påstås ha ägt rum med Gun N den 15 april 1999.

7.  Sven A kan inte erinra sig händelsen den 10 maj 1999 då det påstås att han lånat ut kontorsnycklar till ungdomar. Han kan inte heller erinra sig att Gun N haft ett samtal med honom i denne fråga. Det har aldrig fattats något gemensamt beslut i personalgruppen om förbud att låna ut nycklar till ungdomar. I varje fall känner Sven A inte till något sådant beslut. Det kunde hända att Sven A tillfälligt lånade ut nycklar till ungdomar som behövde hämta bollar och andra lekredskap i kyrkans lokaler samt till ung­domar som behövde låna en telefon. I det senare fallet brukade han vänta utanför kontorsrummet till dess telefonsamtalet var avslutat. Ibland hände det att vuxna, som bokat kyrkans lokaler för privata evenemang, skickade ett barn för att hämta nycklar. I sådana fall var personalen överens om att det inte var lämpligt att lämna ut nycklarna till barnet.

8.  Sven A har inget minne av något möte mellan honom och Gun N i slutet av oktober 2000. Det bestrids att han har underlåtit att följa gemensamt fattade beslut. Att det skulle ha fattats ett beslut om att ungdomar inte skulle få vistas i kyrkans lokaler utan tillsyn känner Sven A inte till. Kyrkans ungdomsverksamhet innebär av naturliga skäl att ungdomar ofta vistas i kyrkans lokaler och även i köket. Detta är allmänt känt och inte ifrågasatt. Det saknas för övrigt dokumentation avseende de gemensamt fat­tade beslut som påstås ha förelegat.

9.  Beträffande händelsen den 21 januari 2001 avseende Sven As tele­fonsvarare kan bara konstateras att meddelandena fanns kvar på telefonsvara­ren. Detta betyder inte att Sven A hade underlåtit att vidta de åtgärder som kan ha varit motiverade. Det bestrids att det finns anledning till kritik mot honom i denna del. Händelsen omnämndes inte i samband med uppsäg­ningen och bör därför inte nu få åberopas av samfälligheten. Händelsen in­träffade dessutom år 2001, dvs. omkring två år före uppsägningen, och kan inte tillmätas någon betydelse i målet.

10.                 Det är riktigt att Sven A har tillåtit ungdomar att vistas i kyrkan. Det bestrids att det fanns något beslut om att detta inte skulle få förekomma. Sven A har i alla händelser inte känt till något sådant beslut.

11.                 Det bestrids att Sven A har underlåtit att följa den ordning som gäller vid dop och begravning. Det finns inte några skriftliga instruktioner eller andra instruktioner som beskriver hur en präst skall gå tillväga inför ett dop eller en begravning. Sven A brukade ta kontakt så fort som möjligt med anhöriga inför dop eller begravning. Normalt brukade han ta kontakt omkring tio dagar före förrättningen. Sven A har inte heller vid något tillfälle före omplaceringen år 2001 informerats om att det förekom problem när han skulle utföra förrättningar. Däremot kan det vitsordas att Sven A under perioder då han varit mycket arbetstyngd vid ett fåtal tillfällen varit sen i sina kontakter med anhöriga.

12.                 Sedan år 1995 och fortfarande har kyrkan tagit emot och sysselsatt perso­ner dömda till samhällstjänst. Verksamheten påbörjades när frivårdsinspektö­ren Anita Pbesökte kyrkan och där träffade Sven A och vakt­mästaren Jonny O. Tanken var att personer som dömts till samhälls­tjänst skulle kunna sysselsättas med vaktmästaruppgifter och uppgifter som ingick i husmors arbete i kyrkan. Ansvaret för samhällstjänsten har därför alltid legat på vaktmästaren och husmor. Kyrkoherden Gun N var med­veten om att det bedrevs en sådan verksamhet i kyrkan. Samfälligheten har inte heller haft några synpunkter på verksamheten som sådan.

13.                 Inom ramen för Björkhagenprojektet startades, under år 1996, ett interna­tionellt tidningscafé i S:ta Maria Kyrka. Verksamheten var ett samarbete mellan kyrkan och kommundelsnämnden. Kommundelsnämnden svarade för tidningsprenumerationerna medan kyrkan upplät lokal för caféverksamheten. Urvalet av tidningar gjordes av Ulf L som var projektledare i Ledköpings kommundelsnämnd. Faktureringsadressen för tidningarna var kommundelsnämndens adress eftersom det var kommundelsnämnden som skulle bekosta prenumerationerna. Under hösten 2000 flyttades tidnings­caféet till det nyöppnade Medborgarkontoret i Björkhagen. Av en faktura date­rad den 25 februari 2000 framgår att faktureringsadressen då hade ändrats till Helga Trefaldighets församling. Varken SKTF eller Sven A kan ge någon förklaring till den ändrade faktureringsadressen eller varför fakturan betalades för sent. Sven A kände för övrigt inte till att adressen hade ändrats eftersom han arbetade i S:ta Maria kyrka. Av en konteringsbilaga framgår att Gun N attesterat fakturorna.

14.                 Det vitsordas att det ålåg Sven A att attestera fakturor och skicka dessa vidare till samfälligheten för betalning. Sven A känner inte till att det funnits sex obetalda ICA-fakturor under år 2000. SKTF anser för övrigt att händelsen är av så gammalt datum att den rimligen borde ha förlorat all relevans.

15.                 I maj 2003 hölls det en överläggning vid vilken arbetsgivaren, SKTF och Sven A var närvarande. Vid mötet antydde arbetsgivaren att man hade för avsikt att skilja Sven A från anställningen. Vid överläggningen deltog, förutom Sven A och Göran Eriksson från SKTF, även kyrko­herden Gun N samt personalchefen Åke G . Vid mötet berättade Sven A om ett uttalande som Gun N skulle ha fällt under hösten 2002. Uttalandet hade berört Sven A mycket illa. Gun N förneka­de vid mötet att hon uttalat sig på det sätt som Sven A påstod. Sven A blev då mycket upprörd och höjde rösten medan han vidhöll sitt på­stående. I övrigt fördes samtalet i normal samtalston. Det förnekas därför att han skrikit eller slagit med handen i bordet som påståtts från motparten.

Åberopade grunder för avskedandet

16.                 När det gäller begravningen som skulle äga rum den 11 november 2004 kan följande nämnas. Sven A tog kontakt med sorgehuset sju dagar före förrättningen. Motpartens påstående om att prästen Eva Sundelin Isaksson varit tvungen att ringa och påminna Sven A om förrättningen bestrids därför. Sven A var väl medveten om att han hade en förrätt­ning och tog därför på eget initiativ kontakt med sorgehuset. Enligt motpar­ten kan en begravning i vart fall inte bokas senare än åtta dagar före förrätt­ningen. Prästen skall därefter snarast ta kontakt med sorgehuset för ett samtal vilket Sven A gjorde i detta fall.

17.                 Sven A hade även till uppgift att besöka häktet i Nedköping en för­middag i veckan. Vid ett tillfälle frågade Sven A en vårdare vid häktet om han kunde få köpa lunch och äta tillsammans med de intagna de gånger han var där. Vårdaren svarade då att det skulle innebära extra besvär. Sven A väntade därför i ett angränsande rum på att de intagna skulle avsluta sin lunch. Senare under dagen fick Sven A reda på att en av de intagna hade uttryckt sig olämpligt mot den vårdare som nekat Sven A att köpa lunch.

18.                 Vid sidan av sin prästtjänst engagerade sig Sven A även privat i social verksamhet. Han deltog t. ex. under många år i nattvandringar med föreningen ”Vuxna på stan” och besökte även skolor och ungdomsgårdar för att samtala med ungdomar. Sven A utgör sedan tio år tillbaka en väl­känd profil bland både ungdomar och invånare i Björkhagenområdet i Nedköping. Även samfälligheten kände till Sven A engagemang. Under sommaren 2004 sköts en ung man till döds vid Liljefors torg i Nedköping. Sven A kände den mördade och även den person som satt anhållen för mordet. Sven A som var orolig för att det skulle uppstå ytterligare våldsamheter begav sig därför under hösten 2004 vid flera tillfällen till Liljefors torg för att samtala med ungdomarna. Den 19 november 2004 be­fann sig Sven A vid Liljefors torg. Han fick då reda på att det pågick en skoldans på Gammelbyskolan och bestämde sig för att prata med ungdomar och vuxna som fanns där. Han pratade bl.a. med skolans rektor. Det var inte ovanligt att Sven A under sina kvällspromenader även besökte skol­danser och fritidsgårdar för att prata med ungdomar och vuxna. - Det har inte varit lätt att förstå vad som lagts Sven A till last i denna del. Det har påståtts att hans närvaro varit olämplig. Om detta läggs honom till last så be­strids detta. Sven A närvaro har varit mycket lämplig och uppskattad av de flesta. Det är vidare ostridigt mellan parterna att Sven A på eget bevåg och utan att vara särskilt inbjuden eller beordrad besökte skoldansen på Gammelbyskolan den 19 november 2002. Det är vidare ostridigt mellan par­terna att anledningen till besöket bl.a. varit att försöka utreda om det fanns risk för konfrontation mellan ungdomar i Gammelby och Björkhagen med anled­ning av det mord som skett i Nedköping.

19.                 Den 4 oktober 2004 erhöll Sven A en handskriven lapp från kyrko­herden Lars-Åke S som innehöll arbetsuppgifter för den närmaste tiden. På lappen angavs ett antal datum under vilka Sven A skulle vara tillgänglig för att förrätta begravningar. Längst upp på lappen finns en an­teckning som lyder ” Wadköping - tisdagar 08.30, prästsamling”. Denna text uppfattade Sven A som att han skulle närvara vid prästsamlingar i Wadköping på angiven tid. Han har inte erhållit någon uttrycklig order att inte närvara.

Avslutande synpunkter

Sven A har varit anställd under mycket lång tid i samfälligheten. Han har varit en populär präst med engagemang för ungdoms- och invandrar­frågor. För SKTF framstår skälen för uppsägningen och avskedandet som svårförståeliga. Det bör uppmärksammas att arbetsgivarparterna inte har gjort gällande att det har förelegat samarbetssvårigheter generellt, utan uppsäg­ningen och avskedandet grundar sig på de händelser som särskilt har angetts. Dessa händelser är i många fall av gammalt datum och har inte i något fall utspelats så att de kan föranleda någon kritik mot Sven A. Till detta kommer att samfälligheten inte har fullgjort sina skyldigheter i omplacerings- och rehabiliteringshänseende. För Sven A har uppsägningen och av­skedandet orsakat svåra personliga problem. De allmänna skadestånden till honom bör därför bestämmas till höga belopp.

Domskäl

Tvisten har i korthet följande bakgrund. Sven A har sedan år 1984 varit anställd som komminister vid Nedköping kyrkliga samfällighet. Han blev om­placerad inom ramen för anställningen med verkan från den 1 september 2001 och blev därefter sjukskriven för reaktiv depression. Först under hösten 2002 upptog han sitt arbete som präst. Det skedde hos Varnholma kyrkliga samfällighet, där han arbetade fram till sommaren 2003 med lön från Nedköping kyrkliga samfällighet. Den 25 september 2003 sades Sven A upp från anställningen hos Nedköping kyrkliga samfällighet. Under uppsägningstiden var han tjänstledig för arbete i en annan församling till den 1 oktober 2004, då han återgick till anställningen i samfälligheten, men med placering under direkt under kontraktsprosten. Den 21 januari 2005 blev Sven A av­skedad från anställningen.

I den tvist som föranletts av uppsägningen och avskedandet har lagts fram en omfattande utredning. Vid huvudförhandlingen inför Arbetsdomstolen har på begäran av SKTF skett förhör under sanningsförsäkran med Sven A samt vittnesförhör med ombudsmannen Göran Eriksson, frivårdsinspektören Anita P, tidigare vaktmästaren Jonny O, tjänstemannen vid kommundelsnämnden Ulf L och biträdande rektorn Thomas S. På begäran av arbetsgivarparterna har skett förhör med församlingspedagogen Marianne H, kyrkoherden Gun N, personalchefen Åke G , ordföranden i personaldelegationen Martin G och kriminalvårdschefen Ulla M. Parterna har också åberopat skriftlig bevisning.

Som skäl för såväl uppsägningen som avskedandet har arbetsgivarparterna åberopat ett antal särskilt angivna händelser, vilka enligt dem inneburit att Sven A har allvarligt åsidosatt vad som ålegat honom i anställningen som komminister. SKTF har i stora delar bestritt vad som påståtts om hän­delserna och har vidare menat att dessa i varje fall inte kan anses utgöra sak­lig grund för uppsägning respektive laga skäl för avskedande. Domstolen skall i det följande först ta ställning till vad som har framkommit om dessa händelser genom bevisningen i målet. Därefter kommer domstolen att be­döma vilka slutsatser som kan dras av det som framkommit.

Händelser som lagts till grund för uppsägningen

1.  Enligt arbetsgivarparterna har Sven A vid en kvällsandakt med kon­firmander under slutet av 1980-talet kastat en psalmbok på en flicka. Sven A har vidgått att han vid något tillfälle har kastat ett nothäfte. Marianne H har inför domstolen uppgett att det var fråga om en psalmbok. Med tanke på den tid som förflutit finns det dock anledning att bedöma hennes uppgift om denna detalj med försiktighet. Domstolen anser inte annat vara styrkt än att Sven A kastat ett häfte på konfirmanden.

2.  I slutet av 1980-talet har Sven A vid ett konfirmandläger slängt ner en pojke på marken och örfilat honom. Sven A har uppgett att han brottades med pojken på lek och att han inte utdelat något slag. Emellertid har Marianne H uppgett att hon såg Sven A ge pojken en eller flera örfilar. Det saknas enligt domstolens mening anledning att inte sätta tilltro till hennes uppgift om detta.

3.  År 1990 deltog Sven A i en resa med ungdomar till Polen. Enligt arbetsgivarparterna betedde sig Sven A olämpligt i samband med att han blev ombedd av en av ungdomarna att köpa ut en flaska likör. Sven A och Marianne H har lämnat olika uppgifter om händelsen, och vad som egentligen har inträffat går enligt domstolens mening inte att fast­ställa.

4-5. Enligt arbetsgivarparterna har Sven A vid ett konfirmandläger under början av 1990-talet kört vårdslöst med en bil tillsammans med ung­domar respektive låtit ungdomar utan körkort själva köra bilen. Sven A har förnekat händelserna. Arbetsgivarparternas uppgift stöds visserligen av vad Marianne H har uppgett, men hon har såvitt framkommit inte själv bevittnat händelserna utan utgått från vad ungdomarna har berättat. Vad arbetsgivarparterna har påstått i denna del är enligt domstolens mening inte styrkt.

6.  I april 1999 har Sven A enligt arbetsgivarparterna i upprört tillstånd knäat en pojke i baken och avvisat denne från kyrkolokalen. Sven A har uppgett att han inte minns någon sådan händelse. Vad arbetsgivarparterna har påstått stöds endast av de uppgifter som lämnats av Gun N, som dock själv inte bevittnade händelsen utan har fått den återberättad av andra personer. Hon har tillagt att hon senare talade med Sven A om saken och utgick från att han talade sanning då han sade att det inte hade gått till så som uppgetts. Enligt domstolens mening är det inte styrkt att Sven A har handlat på det sätt som har påståtts av arbetsgivarparterna.

7.  I maj 1999 har Sven A enligt arbetsgivarparterna lånat ut nycklar till en ungdom som ville låna en telefon i lokalerna. Åtgärden stod enligt arbets­givarparterna i strid mot vad som bestämts bland personalen. Sven A har uppgett att han inte minns den aktuella händelsen och inte visste att det fanns något gemensamt beslut av personalen. De uppgifter som lämnats av Gun N får anses utvisa att Sven A har handlat så som arbetsgivar­parterna har angett, men det kan inte anses utrett att Sven A därvid varit medveten om att handlandet stred mot vad som överenskommits bland personalen.

8.  Under år 2000 har Sven A enligt arbetsgivarparterna underlåtit att följa olika av personalen gemensamt fattade beslut, bl.a. avseende placering av möbler utomhus och ungdomars vistelse i lokalerna. Sven A har be­stritt påståendet. Det förekommer i målet ingen utredning som ger stöd för att Sven A skulle ha handlat så som arbetsgivarparterna har gjort gällande i denna del.

9.  Den 21 januari 2001 har det enligt arbetsgivarparterna visat sig att Sven A underlåtit att besvara meddelanden som spelats in på hans telefon­svarare. Sven A har bestritt att han har brustit i sina åligganden. Gun N har i denna del uppgett att hon vid ett samtal med Sven A fann att han hade meddelanden på sin telefonsvarare. Det är oklart vilken slutsats som kan dras av detta. Det är enligt domstolens mening inte visat att Sven A har underlåtit att vidta åtgärder som ålegat honom i anställningen.

10.                 I januari 2001 hade Sven A enligt arbetsgivarparterna låtit ung­domar vistas i kyrkan utan tillsyn. Domstolen har uppfattat arbetsgivarpar­terna så att detta handlande har skett i strid med vad som bestämts i detta hänseende. Sven A har vidgått att han låtit ungdomar vistas i kyrkan utan tillsyn men har uppgett att han inte kände till något beslut om att detta inte fick förekomma. Det framstår enligt domstolens mening oklart vad som hade bestämts i detta hänseende. Domstolens slutsats i denna del blir att det inte är visat att Sven A har handlat på ett sätt som ger anledning till kritik.

11.                 Enligt arbetsgivarparterna har Sven A vid ett antal tillfällen under åren 1999-2001 underlåtit att i god tid ta kontakt med anhöriga, främst i fråga om begravningar. Sven A har uppgett att han några gånger när han varit särskilt arbetstyngd inte i god tid har tagit kontakt med anhöriga. Utred­ningen i övrigt ger enligt domstolens mening inte stöd för att han i större ut­sträckning än så har åsidosatt något åliggande och än mindre för att detta har lett till någon påtaglig olägenhet i verksamheten.

12.                 Under åren 1999-2001 tog Sven A vid några tillfällen emot perso­ner som dömts till samhällstjänst. Enligt arbetsgivarparterna gjorde han detta utan att informera sina överordnade om saken, och dessutom överlämnade han planering, sysselsättning och kontakter med kriminalvårdsmyndigheterna till en vaktmästare. Sven A har uppgett att detta mönster inte avvek från vad som hade tillämpats tidigare. Utredningen ger enligt domstolens mening inte stöd för att Sven A har handlat på något olämpligt sätt.

13.                 Enligt arbetsgivarparterna har Sven A under perioden juni 1999-juni 2000 underlåtit att se till att vissa fakturor avseende tidskrifter har blivit betalda i tid. Utredningen i denna del utvisar enligt domstolens mening att fakturorna visserligen skickats till Helga Trefaldighets församling som också betalat dem, men att fakturorna rätteligen borde ha sänts till kommunen. Sven A synes inte ha varit medveten om att fakturorna sändes till för­samlingen. Det är enligt domstolens mening inte på något sätt visat att han i denna del har underlåtit att vidta någon åtgärd som ålegat honom.

14.                 År 2000 förekom det enligt arbetsgivarparterna sex fakturor på sam­manlagt 2 000 kr från ICA, ställda till församlingen, som Sven A har underlåtit att attestera och som därför blev betalda först efter påminnelser. Sven A har vidgått att det ålåg honom att attestera fakturorna men att han inte minns händelsen och att ingen senare har talat med honom om den. Av Gun N uppgifter framgår att det visserligen förekom obetalda faktu­ror, men det kan inte anses visat i målet att detta har berott på någon under­låtenhet från Sven As sida. Vad arbetsgivarparterna har anfört i denna del bestyrks alltså inte av utredningen.

15.                 Enligt arbetsgivarparterna agerade Sven A olämpligt vid en över­läggning rörande hans förhållanden som hölls den 21 maj 2003 mellan per­sonalchefen Åke Goch Gun N som företrädare för samfällig­heten samt ombudsmannen Göran Eriksson, åtföljd av Sven A, som företrädare SKTF. Enligt arbetsgivarparterna reste sig Sven A vid ett tillfälle varvid han slog handen i bordet och skrek åt Gun N att hon ljög. Sven A har förnekat att han betedde sig olämpligt. Åke Goch Gun N har dock inför domstolen lämnat uppgifter som överensstämmer med vad arbetsgivarparterna har gjort gällande. Åke Gelfgrens och Gun N uppgifter motsägs inte i något väsentligt avseende av vad Göran Eriksson har berättat. Domstolen finner alltså visat att Sven A vid överläggningen blev upprörd och högljutt anklagade Gun N för att ljuga.

Sammanfattande bedömning i uppsägningsfrågan

Den genomgång som domstolen nu har gjort utvisar att det i ett flertal fall är fråga om händelser som har inträffat mycket lång tid före uppsägningen. Detta gäller givetvis i synnerhet i fråga om de händelser som har utspelats under slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet (p. 1-5). Av dessa är det endast den händelse som innebar att Sven A örfilade en pojke som kan ge anledning till allvarlig kritik. Händelseförloppet var dock tydligen inte all­varligare än att saken förtegs av Marianne H, och den har som redan konstaterats inträffat vid en tidpunkt mycket långt – omkring 14 år – före upp­sägningen.

Beträffande så gott som alla händelser under tiden år 1999 - 2003 har dom­stolen i det föregående funnit att arbetsgivarparterna inte har kunnat styrka sina påståenden (p. 6-14). Det är för övrigt knappast i något fall fråga om händelser som, även om de hade blivit styrkta, i sig är av sådan karaktär att de skulle kunna leda till uppsägning under de förhållanden i övrigt som framkommit rörande Sven As anställnings- och arbetsförhållanden. Den enda händelse som arbetsgivarparterna har kunnat styrka i målet avser vad som förekom vid överläggningen mellan samfälligheten och SKTF den 21 maj 2003 (p. 15). Det står klart att Sven A då vid ett tillfälle tappade besinningen och högljutt anklagade Gun N för att ljuga. När man bedö­mer denna händelse måste man enligt domstolens mening beakta att Sven A alltsedan omplaceringen i september 2001 så gott som oavbrutet hade varit sjukskriven på grund av reaktiv depression och att överläggningen handlade just om hans anställnings- och arbetsförhållanden. Även om hans handlande som sådant givetvis var olämpligt är det, i synnerhet mot bakgrund av de särskilda omständigheterna, uteslutet att det skulle kunna motivera en uppsägning av Sven A.

Slutsatsen av det anförda är att uppsägningen av Sven A har vidtagits utan att det har förelegat saklig grund för den. Domstolen skall därmed övergå till att ta ställning till vad som är styrkt i målet i fråga om de händel­ser som ledde till avskedandet.

Händelser som legat till grund för avskedandet

16.                 Enligt arbetsgivarparterna har Sven A den 11 november 2004 inför en begravning tog kontakt med de anhöriga först efter påstötning från den an­svariga kyrkoherden, som hade kontaktats av begravningsbyrån. SKTF har gjort gällande att Sven A självmant kontaktade de anhöriga sju dagar före begravningen. Domstolen anser sig inte ha anledning att ta ställning till denna meningsskiljaktighet om händelseförloppet. Det har nämligen inte ens påståtts från samfällighetens sida att det uppstod någon nämnvärd olägenhet till följd av Sven As förhållningssätt vid detta tillfälle.

17.                 Enligt arbetsgivarparterna har Sven A vid två tillfällen, den 8 och 15 oktober 2004, betett sig på ett olämpligt sätt vid tjänstgöring på häktet i Nedköping. Enligt uppgifter som inför domstolen lämnats av kriminalvårds­chefen Ulla M, som inte själv var närvarande vid de angivna tillfäl­lena, uppgavs från häktespersonalens sida att Sven A i ett samtal vid det första tillfället anspelade på sin konflikt med samfälligheten och sade ungefär ”läser du inte tidningar? Jag är i konflikt med etablissemanget! Det blir kanske jag eller ärkebiskopen som hamnar här”. Enligt Ulla M reagerade häktespersonalen negativt på dessa uttalanden. Vid det andra till­fället uppstod enligt hennes uppgifter oroligheter bland de intagna i häktet med anledning av att Sven A hade bett om att få äta lunch i häktets matservering, men nekats detta. Det som Ulla M har uppgett om dessa händelser synes vara ostridigt i målet.

18.                 Den 19 november 2004 infann sig Sven A vid en skoldans med ett stort antal ungdomar i Gammelbyskolan. Omständigheterna är ostridiga i målet. Skoldansen hade anordnats av kommunen, som hade bjudit in omkring 30 vuxna personer, däribland fritidsledare, socialarbetare, representanter från föräldraföreningen m.fl. Dessutom var polisen närvarande. Enligt arbets­givarparterna har Sven A betett sig olämpligt genom att infinna sig vid skoldansen iförd prästkläder. Sven A har inför domstolen uppgett att han infann sig i skolan på grund av det personliga sociala engagemang som också låg bakom hans s.k. nattvandringar i Nedköping. Biträdande rektorn Thomas S har inför domstolen uppgett att han för sin del noterade Sven As närvaro i lokalen, men inte hade någon annan synpunkt på Sven As närvaro än att det hade varit bättre om denne inte bara hade dykt upp utan att tydligt ha klargjort sin roll där.

19.                 Enligt arbetsgivarparterna har Sven A den 2 och 30 november 2004 infunnit sig vid prästkollegier i Wadköping församling trots att han inte hade rätt till detta. Sven As uppgift om att han i varje fall uppfattade saken så att han var beordrad att infinna sig vid sammanträdena vinner stöd av en handskriven notering som gjorts av hans närmaste chef och arbetsledare, kyrkoherden Lars-Åke S. Av uppgifter som lämnats av Martin G framgår visserligen att han vid ett sammanträffande med Sven A i slutet av oktober 2004 sade åt denne att inte infinna sig till prästkollegierna. Martin G har emellertid tillagt att det inte var han utan Lars-Åke S som var Sven As arbetsledare. Enligt domstolens mening blir slutsatsen i denna del att arbetsgivarparterna inte har visat att Sven A har handlat i strid med de för honom gällande instruktionerna genom att in­finna sig till sammankomsterna i prästkollegiet.

Sammanfattande bedömning i avskedandefrågan

För att ett avskedande skall kunna komma i fråga förutsätts enligt 18 § an­ställningsskyddslagen att arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det skall enligt ett uttalande i förarbetena till bestämmel­sen vara fråga om en handling eller underlåtenhet som inte skall behöva tålas i något rättsförhållande.

Enligt Arbetsdomstolens mening var Sven As yttranden vid det första tillfället i häktet (p.17) knappast väl övervägda och de uppfattades i varje fall som kontroversiella, men mot bakgrund av den pågående uppsägningstvisten kan det knappast riktas någon allvarligare kritik mot honom för detta. Detta gäller i synnerhet som hans yttranden inte har gällt hans roll som präst i för­hållande till de intagna vid häktet. Beträffande det andra tillfället kan dom­stolen bara konstatera att det inte finns något i utredningen som utvisar att Sven A har betett sig olämpligt. Samma omdöme gäller beträffande de övriga angivna händelserna (p.16, 18 och 19).

Slutsatsen av det anförda är att de händelser som samfälligheten har lagt till grund för avskedandet varken var för sig eller sammantagna har varit sådana att de har kunnat utgöra ett godtagbart skäl för avskedande. Det är sannolikt att samfälligheten för sin del har sett avskedandefrågan i ljuset av sin egen uppfattning i fråga om de händelser som legat till grund för uppsägningen. Domstolen har som framgått i det föregående inte funnit att dessa händelser har kunnat motivera en uppsägning, och slutsatsen kan inte bli någon annan än att även avskedandet har företagits i klar strid mot anställningsskydds­lagen. Avskedandet har skett utan att det ens har förelegat grund för uppsäg­ning.

Domstolens ställningstaganden till SKTF:s yrkanden

Såväl uppsägningen den 25 september 2003 som avskedandet den 21 januari 2005 av Sven A har som framgått i det föregående saknat stöd i an­ställningsskyddslagen. Både uppsägningen och avskedandet har företagits utan att det har förelegat saklig grund för uppsägning. Detta betyder att såväl uppsägningen som avskedandet skall ogiltigförklaras.

Beträffande storleken av det allmänna skadeståndet till Sven A gör domstolen följande överväganden. Sven A hade vid tidpunkten för uppsägningen varit anställd hos samfälligheten i 19 år. Av vad som anförts i det föregående framgår att de händelser som åberopats som skäl för uppsäg­ningen inte har varit av sådan beskaffenhet att de har utgjort saklig grund för denna. I fråga om vissa händelser som åberopats måste det rentav anses vara svårt att förstå att de över huvud taget skulle kunna föranleda någon kritik mot Sven A. Till detta kommer följande. Upprinnelsen till uppsäg­ningen av Sven A utgjordes av omplaceringen i september 2001, vilken ledde till att han drabbades av en reaktiv depression med sjukhusvistelse under hösten 2001. Hans sjukdom föranledde därefter rehabiliteringsåtgärder som synes ha pågått i stort sett fram till tidpunkten för uppsägningen med olika åtgärder i syfte att finna adekvat sysselsättning för honom. I detta läge, då Sven A tydligtvis befann sig i en utsatt situation personligt och socialt, sade alltså samfälligheten upp honom utan att ha några hållbara skäl för detta. Det anförda motiverar enligt domstolens mening att det allmänna skadeståndet avseende den kränkning som uppsägningen inneburit sätts något högre än normalt. Domstolen bestämmer beloppet till 70 000 kr.

Såvitt gäller avskedandet och de skäl som åberopats till stöd för denna åtgärd är bilden enligt domstolens mening i stort sett densamma. Som har anförts i det föregående är de händelser som kommunen har lagt till grund för avske­dandet inte sådana att de har kunnat utgöra ett godtagbart skäl för avske­dande. Även beträffande vissa av dessa händelser är det enligt domstolens mening svårt att förstå att de skulle kunna föranleda någon allvarligare kritik mot Sven A. Domstolen kan inte finna annat än att samfällighetens be­slut om att avskeda Sven A under angivna omständigheter har utgjort en svår felbedömning och inneburit en allvarlig kränkning av honom. Det an­förda motiverar att skadeståndet med anledning av avskedandet sätts betyd­ligt högre än normalt. Domstolen bestämmer skadeståndet till det belopp som yrkats, alltså 150 000 kr.

Domstolen vill tillägga följande. Det ligger i sakens natur att bedömningen i målet har gjorts på grundval av de händelser som arbetsgivarparterna har åbe­ropat som grund för bestridandet. Domstolens värdering av händelserna som sådana hindrar inte att det kan ha förekommit störningar i relationen mellan Sven A och hans överordnade som varit hänförliga till det förhållandet att han haft en ibland okonventionell syn på verksamheten inom svenska kyr­kan. I den mån störningar av detta slag har förekommit kan dock endast konstateras att det inte är dessa och konsekvenserna av dem som domstolen har haft att bedöma i detta mål. Det underlag som domstolen haft att ta ställ­ning till kan inte leda till någon annan slutsats än den som angetts i det före­gående, nämligen att Sven A har blivit utsatt för allvarliga kränkningar genom såväl uppsägningen som avskedandet.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång i målet skall arbetsgivarparterna förpliktas att ersätta SKTF för rättegångskostnader. SKTF har yrkat sådan ersättning med 240 000 kr, avseende ombudsarvode. Arbetsgivarparterna har inte velat vitsorda beloppet utan har överlämnat till domstolen att bedöma dess skälighet. Arbetsdom­stolen anser att utredningen i målet visserligen har varit omfattande men att målet ändå sammantaget inte har varit av sådan beskaffenhet att det av SKTF yrkade beloppet framstår som skäligt. Domstolen anser att ersättningen till SKTF bör bestämmas till 200 000 kr.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen ogiltigförklarar uppsägningen den 25 september 2003 av Sven A.

2.  Arbetsdomstolen ogiltigförklarar avskedandet den 21 januari 2005 av Sven A.

3.  Arbetsdomstolen förpliktar Nedköping kyrkliga samfällighet att till Sven A utge allmänt skadestånd med dels sjuttiotusen (70 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 november 2004 till dess betalning sker, dels etthundrafemtiotusen (150 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 april 2005 till dess betalning sker.

4.  Svenska kyrkans Församlingsförbund och Nedköping kyrkliga samfällighet förpliktas att med hälften vardera ersätta SKTF:s rättegångskostnader med tvåhundratusen (200 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Michaël Koch, Marianne Jenryd, Britt Angleryd, Jan Nordin, Håkan Torngren, Göran Karlsson och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson