ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2005 nr 129 Ej refererad Tolkning av överenskommelse om avgångsvederlag särskilt ordet årslön

SAKEN.. 1

Stenungsunds tingsrätts dom den 18 juni 2004 i mål nr T 539-02. 1

Domskäl 2

Domslut 3

Domsbilaga. 4

Ledamöterna Stina Nilsens och Margareta Zandéns skiljaktiga mening. 5

Dom nr 129/05

                                                                              2005-12-21                 Mål nr B 91/04

                                                                              Stockholm

KLAGANDE

Kurt A

Ombud: jur. kand. Eric Owers, Hjortgatan 5 A, 426 71 VÄSTRA FRÖLUNDA

MOTPART

Kungälv Energi Aktiebolag, 556083-2064, 442 81 KUNGÄLV

Ombud: jur. kand. Erik Wall, KFS Företagsservice AB, Box 15005,

104 65 STOCKHOLM

SAKEN

fordran

ÖVERKLAGAD DOM

Stenungsunds tingsrätts dom den 18 juni 2004 i mål nr T 539-02

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Kurt A har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom bifaller hans vid tingsrätten förda talan. Han har vidare yrkat att han skall befrias från skyldigheten att betala Kungälv Energi Aktiebolags (bolaget) rättegångskostnader vid tingsrätten och att bolaget skall förpliktas att betala hans rättegångskostnader där. Som det får förstås har han också, såsom vid tingsrätten, yrkat att han i allt fall inte skall förpliktas utge ersättning för bolagets kostnader dels med hänsyn till att Kommunala Företagens Samorganisation inte kommer att begära ersättning från bolaget avseende de egna kostnaderna, dels att skäl föreligger att i enlighet med 5 kap. 2 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister låta vardera parten stå sina rättegångskostnader.

Bolaget har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har  Kurt A hörts på nytt. På begäran av  Kurt A har förnyat vittnesförhör hållits med Kenth F. På begäran av bolaget har hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med Urban N samt förnyade vittnesförhör med Leif L och Gert R. Båda parter har även åberopat skriftlig bevisning.

Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder som vid tingsrätten och de har till utvecklig av sin talan i allt väsentligt anfört detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Domskäl

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att  Kurt As talan inte är preskriberad.

Tvisten i målet gäller huvudsakligen innebörden av begreppet årslön i det avtal som träffades den 29 april 1999 om att bolaget skulle betala  Kurt A bl.a. ett avgångsvederlag motsvarande tre årslöner.  Kurt A har gjort gällande att med årslön avses hans taxerade inkomst enligt 1998 års taxering. Bolagets inställning är dels att en årslön är detsamma som tolv månadslöner, dels att med månadslön förstås sådan fast lön som anges i det tillämpliga kollektivavtalet, energiavtalet, och som avses i bestämmelserna i 39 § anställningsskyddslagen.

I målet är ostridigt att  Kurt As ordinarie månadslön var 18 365 kr och att bolaget till honom som avgångsvederlag har utbetalat ett belopp motsvarande 36 sådana månadslöner och 36 000 kr. Vad tvisten egentligen i huvudsak gäller är om  Kurt A utöver den nämnda månadslönen även har rätt till ersättning motsvarande den beredskapsersättning som brukat utgå till honom.

Enligt för arbetet gällande kollektivavtal, energiavtalet, utgår beredskapsersättning för beredskapstjänstgöring. Med beredskapstjänstgöring förstås enligt kollektivavtalet tid då arbetstagaren inte har arbetsskyldighet men åläggs att vara tillgänglig för att inom föreskriven tid efter varsel utföra arbete. Av utredningen har framgått att överenskommelse om under vilka tidsperioder en arbetstagare skulle ha beredskapstjänstgöring brukade träffas för ett år i taget.

Det avtal som träffades mellan parterna tillkom sedan bolaget inlett ett förfarande för att skilja  Kurt A från hans anställning och innebar bl.a. att hans anställning hos bolaget skulle upphöra. Avtalet har i den omtvistade delen följande lydelse.

Under uppsägningstiden fr.o.m. 1999-03-10 och t.o.m. 1999-09-10 utgår sedvanliga anställningsvillkor.

Med utbetalning per 1999-09-27 får  Kurt A ett avgångsvederlag motsvarande tre årslöner och 36.000 kronor.

Avgångsvederlaget och uppsägningslönen motsvarar samtliga förekommande ersättningar som semesterlön och semesterersättning enligt lag och avtal.

Den förhandling som ledde fram till avtalet gick ostridigt till så att  Kurt A och Kenth F satt i ett rum och bolagets representanter, Urban N och Gert R, satt i ett annat rum under det att ombudsmannen Karl A, som företrädde de två arbetstagarna, gick mellan rummen.  Kurt A har, med instämmande från Kenth F, uppgett att det enda lönebegrepp som därvid diskuterades var årslön, månadslön nämndes inte, samt att man med uttrycket avsåg den taxerade inkomsten året innan. Urban N, som enligt tingsrättens dom där bl.a. uppgav att bolagets företrädare, när man vid förhandlingen kom fram till tre årslöner, frågade Karl A om allt ingick, har i Arbetsdomstolen uppgett att det endast var antalet månadslöner som diskuterades vid bestämmandet av avgångsvederlagets storlek. Han har vidare uppgett att begreppet taxerad inkomst inte nämndes. Gert R har berättat att vad han kan minnas så diskuterades enbart hur många månadslöner som skulle utgå, och det var inte tal om årslöner.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I normalt språkbruk är enligt Arbetsdomstolens mening en årslön i princip detsamma som tolv månadslöner. Att det i avtalet står tre årslöner trots att bolaget gör gällande att överenskommelsen innebar att 36 månadslöner skulle utgå som avgångsvederlag (förutom de särskilt angivna 36 000 kr) kan mot den bakgrunden inte tillmätas någon avgörande betydelse i sammanhanget.

Av energiavtalet framgår att arbetstagare får lön och eventuella fasta lönetillägg för kalendermånad om inget annat överenskommes mellan arbetsgivare och arbetstagare. Därutöver finns bestämmelser avseende ersättning för obekväm arbetstid, beredskapstjänstgöring och jourtjänstgöring. Sådan ersättning betalas under vissa förutsättningar; arbetstagaren skall ha arbetat mellan vissa tidpunkter, varit tillgänglig viss tid eller stått till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället under viss tid, och ingår enligt bolaget inte i månadslönen. Detta synsätt är enligt Arbetsdomstolens mening väl förenligt med den praxis som utvecklats avseende uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.

Kurt A och Kenth F har båda förklarat att de med Karl A diskuterade avgångsvederlagets storlek med användande av begreppet årslön. Ingen av dem var personligen närvarande vid de egentliga förhandlingarna, som för deras del sköttes av Karl A. Denne har inte hörts i målet. Urban N och Gert R, som båda aktivt deltog i förhandlingarna med Karl A, har för sin del förklarat att diskussionerna gällde antalet månadslöner som skulle ingå i avgångsvederlaget. Vid detta förhållande kan  Kurt A, mot bolagets bestridande, inte anses ha styrkt sitt påstående att avgångsvederlaget skall baseras på hans år 1998 taxerade inkomst.

Kurt A har också yrkat ersättning för intjänade rättigheter med 25 092 kr. Bolaget har vitsordat uträkningen av beloppet men förklarat att detta omfattas av det avtalade avgångsvederlaget. Någon utredning i övrigt har inte förebringats i denna del. Mot bolagets bestridande kan  Kurt A inte anses ha visat att bolaget skall betala honom det yrkade beloppet.

Det anförda innebär att Arbetsdomstolen finner att  Kurt As överklagande skall avslås.

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att skäl saknas att frångå huvudregeln om tappande parts skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader samt att bolaget har haft ersättningsgilla rättegångskostnader både vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.  Kurt A skall alltså ersätta bolagets kostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen. Storleken av det belopp bolaget har fordrat i Arbetsdomstolen är inte föremål för tvist.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar  Kurt A att ersätta Kungälv Energi Aktiebolag dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med trettiofyratusenåttahundra (34 800) kr, varav 28 800 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Per Sundberg, Christer Måhl, Karl Olof Stenqvist, Anders Hagman, Stina Nilsen (skiljaktig) och Margareta Zandén (skiljaktig).

Sekreterare: Karin Hellmont

Domsbilaga

i mål nr B 91/04

Ledamöterna Stina Nilsens och Margareta Zandéns skiljaktiga mening

Vi är inte eniga med majoriteten i vad avser frågan om vad parterna överenskom beträffande storleken på det avgångsvederlag som bolaget skulle utge till  Kurt A.

Bolagets företrädare och  Kurt A har i Arbetsdomstolen berättat om hur de på respektive sida resonerade innan de slutligen enades om den överenskommelse som också kom till uttryck i en skriftlig överenskommelse om avgångsvederlag. Parterna är ense om att de, trots att överenskommelsen inte undertecknats av  Kurt A, har träffat den överenskommelse som framgår av den i målet åberopade avtalstexten.

Parterna har, såvitt vi kunnat bedöma, haft olika skäl och beräkningsgrunder vid ingåendet av avtalet. Bolagets företrädare har uppgivit att de vid beräkningen tagit avstamp  i 39 § anställningsskyddslagen medan  Kurt A och Kenth F, som hörts som vittne i Arbetsdomstolen och som vid den aktuella avgångsvederlagsförhandlingen träffade en med Kurt As identisk uppgörelse med bolaget, berättat att för dem var utgångspunkten att eftersom de blivit uppsagda utan saklig grund ville de ha en ersättning som motsvarade vad de förlorade i inkomst från bolaget genom att de osakligt skilts från sina anställningar.

Kurt A har uppgivit att han vid tidpunkten för tvisten var 55 år gammal och därför ville ha sina framtida inkomster tryggade. Kurt A har vidare uppgivit att han aldrig vare sig tänkt eller diskuterat någonting annat än att han ville ha ersättning för sin årliga inkomstförlust. Han har aldrig haft en tanke på att någon skulle kunna ha trott att han med det menat att han bara ville ha ersättning för den s.k. grundlönen som är betydligt lägre än hans månatliga/årliga inkomst från bolaget. Det var heller aldrig någon diskussion om några månadslöner. De omtvistade delarna i hans lön utgörs huvudsakligen av beredskapsersättning som han erhållit regelbundet och årligen sedan 1974.

Vi gör den bedömningen att parterna inte haft någon gemensam uppfattning om vad som avsågs med begreppet årslön. Vi hänvisas därför till att med stöd av avtalets formulering och andra tolkningsdata fastställa innehållet i avtalet.

Vi menar att såsom avtalet formulerats - ”ett avgångsvederlag motsvarande tre årslöner” - talar betydligt starkare för  Kurt As tolkning än för bolagets. Bolagets företrädare har hävdat att de egentligen menade månadslöner på det sätt som avses i 39 § anställningsskyddslagen. Enligt vår uppfattning är det i så fall mycket märkligt att bolaget, som med biträde från sin jurist på Kommunala Företagens Samorganisation formulerade avtalstexten, inte utformade texten så att den på något sätt speglar bolagets avsikt. Även formuleringen ”avgångsvederlaget och uppsägningslönen motsvarar samtliga förekommande ersättningar etc” talar för  Kurt As tolkning av avtalet. Begreppet ”motsvarar” i det här sammanhanget leder tanken till att beloppet skall vara detsamma som samtliga förekommande ersättningar vilket i det här fallet betyder att det skall innefatta allt som normalt brukar ingå i  Kurt As månatliga/årliga inkomst, dvs. att han skall erhålla ett avgångsvederlag som motsvarar tre faktiska årsinkomster.

Mot denna bakgrund, samt med vetskapen om hur man på arbetsmarknaden vanligtvis brukar formulera överenskommelser om avgångsvederlag, är  Kurt A berättigad till avgångsvederlag beräknat på det sätt som han gjort gällande.

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.