ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2006 nr 1 Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

  Industrifacket ./. Industri- och KemiGruppen och Trioplast AB, Smålandsstenar angå ende ogiltigförklaring av avskedande m.m.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av arbetsdomstolens dom. Den är tillagd för att det skall vara lättare att manövrera sig i domen på webben. Tryck på det färgade avsnittet i förteckningen så kommer du till den delen av domen.

I övrigt har domen HTML-kodats så att den skall ta mindre plats, rubrikerna och texten har formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen och känsliga namn har avidentifierats. I övrigt är det AD:s fulltextsdom.

Innehållsförteckning. 1

Bakgrund och yrkanden. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

Förbundet 3

Arbetsgivarparterna. 3

Förbundet 4

Domskäl 5

Utredningen i målet 6

Har grund för avskedande förelegat?. 6

Telefonsamtalet 6

Mötet på Bo Ns kontor 7

Arbetsdomstolens bedömning. 7

Rättegångskostnader 8

Domslut 8

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

 ARBETSDOMSTOLEN                                    DOM                           Dom nr 1/06

                                                                              2006-01-11                 Mål nr A 282/04

Stockholm

KÄRANDE

Industrifacket, Box 1114, 111 81 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Bo Ericson, LO-TCO Rättsskydd AB,

Box 1155, 111 81 STOCKHOLM

SVARANDE

1.  Industri- och KemiGruppen, Box 1721, 111 87 STOCKHOLM

2.  Trioplast AB, 556080-1630, Box 143, 333 23 SMÅLANDSSTENAR

Ombud för 1–2: chefsjuristen Lars Sydolf, Box 1721, 111 87 STOCKHOLM 

SAKEN

Ogiltigförklaring av avskedande m.m.

______________________

 

Bakgrund och yrkanden

Mellan Industrifacket (förbundet) och Industri- och KemiGruppen gäller kollektivavtal. Mikael A är medlem i förbundet. Han har sedan år 1991 varit anställd på Trioplast AB (bolaget). Bolaget är medlem i Industri- och KemiGruppen. Den 1 oktober 2004 avskedades Mikael A från sin anställning.

Mellan parterna har uppkommit tvist om avskedandet. Tvisten har varit föremål för förhandlingar utan att parterna har kunnat enas.

Förbundet har väckt talan mot Industri- och KemiGruppen samt bolaget och yrkat att Arbetsdomstolen skall

        ogiltigförklara avskedandet av Mikael A,

        förplikta bolaget att till Mikael A betala allmänt skadestånd med 150 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 21 december 2004, till dess betalning sker och

        förplikta bolaget att till Mikael A betala utebliven lön, efter avdrag med uppburen arbetslöshetsersättning, med sammanlagt 60 404 kr för tiden från och med den 1 oktober 2004 till dagen för huvudförhandling jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 7 859 kr från den 31 oktober 2004, på 4 197 kr från den sista i varje månad från och med november 2004 till och med oktober 2005, samt på 2 81 kr från och med den 15 november 2005, allt till dess betalning sker.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte funnits skäl för avskedandet men väl saklig grund för uppsägning har förbundet i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till Mikael A betala

        allmänt skadestånd med 120 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 21 december 2004, till dess betalning sker och

        ekonomiskt skadestånd med sammanlagt 32 593 kr, varav 28 844 kr avseende uppsägningslön under sex månaders uppsägningstid efter avdrag med uppburen arbetslöshetsersättning och 3 749 kr avseende semesterersättning under samma tid, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 7 859 kr från den 31 oktober 2004, på 4 197 kr från den sista i varje månad från och med november 2004 till och med mars 2005, samt på 3 749 kr från och med den 15 november 2005, allt till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets talan i dess helhet. Yrkade belopp avseende lön respektive ekonomiskt skadestånd samt sättet att beräkna ränta har vitsordats såsom skäliga i och för sig. Vad gäller yrkandena om allmänt skadestånd har inga belopp vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bolaget har avskedat Mikael A under påstående att han hotat arbetsledaren Bo N dels vid ett telefonsamtal under natten till söndagen den 19 september 2004, dels vid ett möte måndagen den 20 september 2004.

Mikael A förnekar att han gjort sig skyldig till vad bolaget anklagat honom för. Han har inte agerat på något sätt som givit arbetsgivaren rätt att avskeda eller säga upp honom. Mikael A har således avskedats från sin tillsvidareanställning utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat. Avskedandet har därmed skett i strid med 18 § lagen om anställningsskydd och skall därför ogiltigförklaras. Bolaget är också skyldigt att utge lön samt allmänt skadestånd enligt 38 § samma lag. Om Arbetsdomstolen finner att det förelegat saklig grund för uppsägning är bolaget skyldigt att utge ekonomiskt och allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna

Mikael A anställdes vid bolaget som maskinoperatör år 1991. Han arbetade i produktionen fram till år 2001. Han fick problem med skiftgången i produktionen och kom då i rehabiliteringssyfte att arbetsträna i verkstaden. Arbetsträningen föll väl ut och han omplacerades därefter till underhållsavdelningen.

Bolaget avskedade Mikael A på grund av att han vid två tillfällen i september 2004 hotat arbetsledaren Bo N.

Mikael A var duktig på att utföra sina arbetsuppgifter. Han kunde dock ha en något ”kort stubin” i vissa lägen. Det har tidigare inte förekommit några bråk mellan Mikael A och Bo N, med undantag för ett tillfälle då Mikael A var missnöjd med sin lön. Det finns inga händelser bakåt i tiden som kan förklara Mikael As uppträdande i september 2004.

Mikael A har hotat Bo N enligt följande.

Natten mellan lördagen den 18 och söndagen den 19 september 2004 ringde Mikael A hem till Bo N. Klockan var omkring halv fyra på morgonen och Bo N låg och sov. Det var Bo Ns sambo som svarade och därefter överlämnade samtalet till Bo N. Mikael A var mycket arg och framstod inte som riktigt nykter vid tillfället. Han skrek åt Bo N och anklagade denne för att ha spritt en osann uppgift om att Mikael A under tid som han anmält sig sjuk i stället skulle ha varit hemma och supit. Mikael A yttrade till Bo N bl.a.: ”Jag är så jävla förbannad så om du bott i Smålandsstenar skulle jag ha spöat upp dig.” Något senare i samtalet sa han: ”Jag ska märka dig.” Han använde sig också av en hel del grova skällsord. Bo N förklarade för Mikael A att han inte yttrat sig som denne fått höra och invände att han mycket väl kände till att Mikael A hade en axelskada. Bo N upplevde samtalet som mycket olustigt och hotfullt och sa avslutningsvis att han inte ville diskutera frågan per telefon vid den aktuella tidpunkten utan att de skulle prata med varandra påföljande arbetsdag.

På måndagen den 20 september 2004 pratade Bo N med sin chef Göran E och berättade vad som hade hänt under helgen. De kom överens om att Bo N själv skulle ta ett samtal med Mikael A. Förhoppningen var att Bo N skulle kunna reda ut saken med Mikael A. Om syftet hade varit ett annat hade knappast Bo N själv tagit hand om samtalet.

Bo N hämtade Mikael A till sitt kontor för att prata igenom vad som hänt. Redan när Mikael A gick i trappan nedanför kontoret började han skrika till Bo N. Hans aggressiva agerande fortsatte när han kom in på Bo Ns kontor. De satte sig ner. Bo N upprepade att han aldrig sagt att Mikael A varit hemma och supit när han varit sjukanmäld. Bo N sa att han tvärtom hade tagit Mikael A i försvar och berättat om axelskadan när en arbetskamrat vid ett tillfälle gjort sådana påståenden. Mikael Anderson var dock oresonlig och gick inte att lugna ned. Mikael A reste sig, tog ett steg mot Bo N och höjde knytnävarna framför denne. Ena knytnäven befann sig då ganska nära Bo Ns ansikte. Mikael A sa återigen till Bo N: ”Jag ska fan märka dig.” Han sa vidare att de skulle ”gå ut och göra upp”.  Mikael As uttalanden i kombination med att Mikael A stod med höjda knytnävar samt med beaktande av det tidigare telefonsamtalet kan inte tolkas på annat sätt än som en klar och otvetydig hotelse. Det fanns anledning för Bo N att ta allvarligt på detta och han upplevde situationen som väldigt olustig. Han upplevde att ”smockan hängde i luften” och att det var mycket nära att något skulle hända. Han försökte säga att han inte accepterade att bli hotad och försökte också avsluta samtalet. Mikael A avlägsnade sig därefter skrikandes, bl.a. skrek han: ”Jag ger fan i om jag får sparken.” Någon sådan fråga avhandlades dock inte mellan Bo N och Mikael A vid samtalet.

Efter samtalet redogjorde Bo N för Göran E om vad som hade hänt. Härefter ägde samtal rum med förbundets representant och med Mikael A. Mikael A förnekade att han skulle ha hotat Bo N. Göran E kom dock tillsammans med den övriga ledningen fram till att allt talade för att Bo Ns version var den korrekta. Ledningen fick också klart för sig att Bo N inte såg det som möjligt att fortsätta arbeta tillsammans med Mikael A. Ledningens slutsats blev att bolaget inte såg någon annan utväg än att avskeda Mikael A.

På söndagseftermiddagen den 31 oktober 2004 blev Bo N uppringd av en person som inte uppgav sitt namn. Personen började med att fråga: ”Hör du vem det är?” När Bo N svarade nej sa personen: ”Du vet nog vad det gäller – vi ses mellan Reftele och Smålandsstenar.” Sedan lade personen på luren. Bo N har uppgivit att han är helt säker på att det var Mikael A som ringde upp honom. Den här hotelsen, som ägde rum efter avskedandet, förstärker intrycket av att de tidigare hotelserna var allvarligt menade.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna gällande att Mikael A genom sitt agerande under det nattliga telefonsamtalet och framför allt vid mötet på Bo Ns kontor gjort sig skyldig till ett sådant beteende som inte bör tålas på någon arbetsplats. Upprepade och allvarligt menade hotelser av aktuellt slag kan inte försvaras. Det har således förelegat skäl för avskedandet eller i vart fall saklig grund för uppsägning.

Förbundet

Enligt förbundet var händelseförloppet följande.

Mikael A hade varit sjukskriven på grund av problem med sina axlar i nästan två veckor. Han skulle återgå i arbete måndagen den 20 september 2004. Han tillbringade lördagskvällen, den 18 september 2004, hemma hos sin flickvän Nina Å i hennes bostad. Under kvällen åt de middag och såg på tv. Mikael A drack några öl under kvällen. Han gick vid 22.30-tiden ensam till Gissleparken, som ligger nära Nina Ås bostad. Där träffade han en arbetskamrat som berättade för honom att hans arbetsledare Bo N hade talat illa om Mikael A på arbetsplatsen. Mikael A reagerade starkt på vad han fått höra. Gissleparken stängde vid kl. 02.00 varför Mikael A var hemma i Nina Ås lägenhet ungefär kl. 02.15. Något senare ringde Mikael A hem till Bo N. Anledningen till att Mikael A ringde upp Bo N mitt i natten var att han var väldigt besviken och ledsen över vad han hade fått höra och att han därför snabbt ville ha en förklaring. Mikael A förnekar dock att han uttalat sig hotfullt eller aggressivt under samtalet.

På morgonen den 19 september 2004 berättade Mikael A för Nina Å att han hade ringt till Bo N under natten. De konstaterade att det hade varit dumt av honom att ringa mitt i natten. De pratade också om vad Mikael A hade fått höra av arbetskamraten.

Måndagen den 20 september 2004 gick Mikael A till arbetet. Det var första arbetsdagen efter sjukskrivningen. Han börjar arbetet kl. 07.00 och han infann sig tidigt på arbetsplatsen. När Bo N kom hejade de båda på varandra som vanligt och så småningom delade Bo N ut arbetsuppgifter som brukligt. Bo N kom efter någon timme och bad Mikael A att följa med till Bo Ns kontor. Mikael A var inställd på försoning och trodde att de skulle reda ut vad han hade fått höra av arbetskamraten i Gissleparken. Det blev emellertid inte så. Bo N uppträdde med en gång väldigt oförskämt mot Mikael A. Bo N skällde och tog på ett aggressivt sätt upp att Mikael A ringt honom mitt i natten. Bo N förnekade att han baktalat Mikael A. Bo Ns aggressiva sätt gjorde att Mikael A också blev upprörd och svarade upprört. Mikael A lämnade sedan kontoret och fortsatte sitt arbete. Mikael A har således inte heller på måndagen hotat eller uppträtt så aggressivt mot Bo N som påståtts.

Mikael A fortsatte att arbeta resten av måndagen. På eftermiddagen på måndagen berättade det fackliga ombudet på arbetsplatsen för honom att Bo N ansåg sig ha blivit hotad, men inget närmare om hur. Mikael A arbetade som vanligt under tisdagen och onsdagen. Stundom arbetade Mikael A och Bo N nära varandra under dessa dagar. Inget i Bo Ns beteende talade för att han kände sig t.ex. rädd för Mikael A. Under onsdagen fick Mikael A underrättelse om avskedande. Bolaget gav honom då möjlighet att välja om han ville arbeta till den 1 oktober 2004 då avskedandet skulle verkställas eller att gå hem direkt med full lön. Mikael A valde det senare.

Domskäl

Bolaget avskedade den 1 oktober 2004 Mikael A från hans anställning. Tvisten i målet gäller om bolaget har haft rätt att avskeda honom eller om det i vart fall förelegat saklig grund för uppsägning.

I målet har arbetsgivarparterna som grund för avskedandet åberopat att Mikael A hotat arbetsledaren Bo N dels vid ett telefonsamtal under natten till den 19 september 2004, dels vid ett möte på Bo Ns kontor den 20 september 2004.

Förbundet har gjort gällande att Mikael A inte uttalat några hot mot Bo N och att han inte heller uppträtt så aggressivt mot Bo N som påståtts varför det inte förelegat grund för avskedande eller uppsägning.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran förhör under sanningsförsäkran hållits med Mikael A samt vittnesförhör hållits med hans flickvän Nina Å. På arbetsgivarsidans begäran har vittnesförhör hållits med arbetsledaren Bo N och produktionschefen Göran E.

Har grund för avskedande förelegat?

Arbetsdomstolen har för bedömningen av avskedandefrågan att ta ställning till om Mikael A har riktat hotelser mot arbetsledaren Bo N dels vid ett telefonsamtal på natten till den 19 september 2004, dels vid ett möte på Bo Ns kontor den 20 september 2004.

Det är ostridigt i målet att Mikael A har ringt till Bo N den aktuella natten och att de haft ett möte på Bo Ns kontor den 20 september 2004. Utredningen avseende vad som hänt under telefonsamtalet och vid mötet utgörs i huvudsak av de uppgifter som Mikael A och Bo N lämnat. Vad gäller det yttre händelseförloppet har de båda lämnat i allt väsentligt samstämmiga uppgifter. Av utredningen har det också framgått att Mikael A varit arg och upprörd vid båda samtalen. Frågan är dock om Mikael A hotat Bo N på sätt arbetsgivarparterna påstått.

Telefonsamtalet

Arbetsgivarparterna har i denna del påstått att Mikael A hotat Bo N genom att dels uttala: ”Jag är så jävla förbannad så om du bott i Smålandsstenar skulle jag ha spöat upp dig”, dels uttala: ”Jag ska märka dig.”

Bo N har hörd angående denna händelse uppgett att Mikael A var väldigt arg och att denne sa till Bo N att han var ”en jävla skit” samt något om att om Bo N bott närmare så skulle han fått stryk direkt. Bo N har under förhöret uppgett sig vara osäker på om det var vid telefonsamtalet eller vid mötet på måndagen som Mikael A sagt att han skulle ”spöa upp” Bo N samt att såvitt han minns så förklarade inte Mikael A varför han var så arg. Bo N har vidare uppgett att han uppfattade Mikael A som berusad, eftersom man annars inte ringer upp sin arbetsledare den tiden på dygnet, och att han därför sa till Mikael A att de fick klara ut det hela på måndagen.

Mikael A har angående händelsen uppgett följande. Efter att han i Gissleparken fått uppgifter om att Bo N baktalat honom inför arbetskamraterna, kände han sig så besviken och upprörd att han ringde till Bo N för att få en förklaring. Han berättade först för Bo N vad han fått höra av arbetskamraten varpå Bo N förnekade att denne skulle ha uttalat sig som arbetskamraten påstått. Mikael A blev då sur och slängde på luren. Han uttalade inga hotelser. Han hade druckit några öl under kvällen men var inte berusad. Han ångrade sedan att han ringt mitt i natten.

Den övriga utredningen i denna del består dels av Nina Ås uppgifter om att hon iakttagit att Mikael A pratat i telefon på natten men att hon inte hört vad han sagt samt hennes uppgifter om vad Mikael A på morgonen berättat för henne om telefonsamtalet, dels av Göran Es uppgifter om vad Bo N på måndagen berättat för honom om telefonsamtalet. Dessa uppgifter stödjer i allt väsentligt Mikael As respektive Bo Ns berättelse.

Mötet på Bo Ns kontor

Arbetsgivarparterna har i denna del påstått att Mikael A hotat Bo N genom att resa sig upp och med höjda knytnävar framför Bo Ns ansikte uttala: ”Jag ska fan märka dig” samt säga att de skulle ”gå ut och göra upp”.

Bo N har om denna händelse uppgett att utgångspunkten för mötet var att med Mikael A reda ut det som hänt och att han trodde att det hela nog skulle kunna klaras ut när Mikael A väl lugnat ner sig. Bo N har berättat följande. Han bad Mikael A komma upp till kontoret för att reda ut det som hänt. Mikael A sa direkt, högröd i ansiktet: ”Det ska du nog fan få reda på.” Väl på kontoret på övervåningen frågade han först varför Mikael A ringt honom mitt i natten. Denne berättade då om arbetskamratens påstådda uttalande varefter Bo N förklarade att han inte baktalat Mikael A inför arbetskamraterna. Han berättade för Mikael A att han snarare försvarat honom och berättat om axelskadan när en arbetskamrat vid ett tillfälle gjort vissa påståenden. Mikael A ställde sig därefter upp och höll en knuten näve mycket nära Bo Ns ansikte samtidigt som Mikael A skrek att Bo N var en ”jävla skit” och att personer ur ledningen var ”jävla fittor allihopa” samt att han skulle ”spöa upp” Bo N. Mikael A sa också att de skulle ”gå ut och göra upp”. Mötet avslutades genom att Bo N sa att samtalet inte ledde någon vart och att han avsåg att informera sin chef om händelsen. Mikael A gick då skrikandes i väg, bl.a. skrek han att han ”gav fan i om han fick sparken”. Bo N har vidare uppgett att han skrivit ned minnesanteckningar efter händelsen.

Mikael A har berättat följande. Han hade en förhoppning om att de skulle kunna reda ut frågan om vad Bo N sagt om honom inför de andra arbetskamraterna samt att han hade tänkt be om ursäkt för att han ringt till Bo N mitt i natten. Bo N började emellertid direkt efter att de hade satt sig ner på kontoret att peka på honom och säga: ”Såna här jävla idiotgrejer som du håller på med ska du ge fan i.” Mikael A svarade då i samma ton: ”Såna här jävla idiotgrejer som du håller på med ska du ge fan i.” Bo N förnekade därefter att han baktalat honom inför arbetskamraterna. När Mikael A reste sig för att gå sa Bo N: ”Du ska få ett helvete för jag ska framföra detta till Göran.” Mikael A sa därefter till Bo N: ”Du är ju fan dum i huvudet”. I trappan ned från Bo Ns kontor svarade han Bo N med: ”Jag tycker att du kan dra åt helvete.”

Den övriga utredningen i denna del består dels av Nina Ås uppgifter om att Mikael A för henne berättat att Bo N kallat upp honom på kontoret och varit väldigt otrevlig, dels av Göran Es uppgifter om att Bo N efter mötet varit skärrad och berättat att Mikael A hotat honom verbalt med riktade knytnävar. Göran Ericsson har också berättat att annan personal för honom bekräftat att Mikael A varit högljudd vid tillfället men att ingen hört vad som yttrades. Därutöver har Bo N berättat att han efter avskedandet fått ett telefonsamtal, från en person som inte uppgivit sitt namn men som han är övertygad om var Mikael A, vari han än en gång hotades. Mikael A har uppgett att han inte ringt något sådant samtal.

Arbetsdomstolens bedömning

Våld eller hot om våld hör inte hemma på en arbetsplats. Arbetsdomstolen har in sin praxis sett mycket allvarligt på våld eller hot om våld på arbetsplatsen eller med anknytning till arbetet (se t.ex. AD 1998 nr 145 och där anmärkta rättsfall). Detta gäller inte minst när anställda i arbetsledande ställning utsätts för detta från underställd personal (se AD 1982 nr 67). I målet är emellertid tvistigt om Mikael A agerat på det sätt som arbetsgivarparterna påstått. Det är därmed arbetsgivarsidan som har bevisbördan för sina påståenden om hur Mikael A agerat gentemot Bo N.

Det ligger i sakens natur att hot inte sällan yttras i vittnens frånvaro. Den bevisning som finns att tillgå består därför ofta främst av de inblandades egna uppgifter. Arbetsdomstolen kan konstatera att Mikael As och Bo Ns berättelser samstämmigt beskriver ett yttre händelseförlopp men att de skiljer sig åt vad gäller om Mikael A uttalat hotelser och om han lyft knytnävarna mot Bo N. Det har i målet inte framkommit något som leder till bedömningen att den enes uppgifter kan bedömas som trovärdigare eller mer tillförlitliga än den andres. När, som i detta fall, ord står mot ord, kan olika kringuppgifter få en väsentlig betydelse. Mikael A och Bo N har efter händelserna berättat om vad som hänt för Nina Å respektive Göran E. Vittnena har i förhören i huvudsak bekräftat respektive sidas uppgifter. Arbetsdomstolen finner inte anledning att ifrågasätta Göran Ericssons uppgifter om att Bo N för honom berättat att denne upplevt sig ha blivit hotad av Mikael A. Som Arbetsdomstolen redan konstaterat är det utrett i målet att Mikael A varit arg och upprörd vid båda samtalen. Av utredningen kan även slutsatsen dras att Mikael A uppträtt aggressivt mot Bo N vid mötet på kontoret. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen emellertid att det inte kan anses visat i målet att Mikael A vid de aktuella tillfällena hotat Bo N på det sätt som arbetsgivarparterna påstått.

Slutsatsen av det anförda blir följaktligen att det i målet inte är visat att Mikael A agerat på ett sätt som enligt anställningsskyddslagen kan ligga till grund för ett beslut om avskedande eller uppsägning.

Förbundets yrkande om ogiltigförklaring skall därför vinna bifall. Vidare skall bolaget förpliktas att till Mikael A betala allmänt skadestånd samt ersätta honom för utebliven lön. Enligt Arbetsdomstolens mening bör det allmänna skadeståndet bestämmas till 90 000 kr. Yrkat belopp avseende ersättning för utebliven lön samt ränteyrkandena är vitsordade.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång i målet skall arbetsgivarparterna förpliktas att ersätta förbundet för dess rättegångskostnader. Förbundet har yrkat ersättning med 112 870 kr. Arbetsgivarparterna har överlämnat till domstolen att bedöma skäligheten av yrkat belopp och härvid särskilt anfört att det yrkade beloppet avseende ombudsarvode om 87 500 kr framstår som väl högt med hänsyn till målets beskaffenhet. Arbetsdomstolen, som delar arbetsgivarparternas uppfattning i denna del, finner att ersättningen till förbundet för ombudsarvode bör bestämmas till skäliga 67 500 kr. Arbetsgivarparterna skall därför ersätta förbundet för dess rättegångskostnader med 92 870 kr.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen förklarar avskedandet av Mikael A ogiltigt.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Trioplast AB att till Mikael A betala nittiotusen (90 000) kr i allmänt skadestånd, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 21 december 2004 till dess betalning sker.

3.  Arbetsdomstolen förpliktar Trioplast AB att till Mikael A betala sextiotusenfyrahundrafyra (60 404) kr, med ränta enligt 6 § räntelagen på 7 859 kr från den 31 oktober 2004, på 4 197 kr från den sista varje månad från och med november 2004 till och med oktober 2005 samt på 2 181 kr från och med den 15 november 2005, allt till dess betalning sker.

4.  Arbetsdomstolen förpliktar Industri- och Kemigruppen och Trioplast AB att med hälften vardera ersätta Industrifacket för rättegångskostnader med nittiotvåtusenåttahundrasjuttio (92 870) kr, varav 67 500 kr avser ombudsarvode, med ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Catharina Nordlander, Britt Angleryd, Charlott Richardson, Håkan Torngren, Staffan Holmertz och Karl-Erik Svensson. Enhälligt.

Sekreterare: Monica Björnfot Spaak