Arbetsdomstolen Domar i fulltext AD 2006 nr 81 Preskription av lönefordran Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av domen utan har tillfogats för att det skall vara enklare att läsa domen på Webben. Rubrikerna i domen har formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen, och dessutom har texten HTML-kodats. Känsliga namn har avidentifierats. I övrigt är det AD:s orginaldom.

Innehållsförteckning. 1

Domskäl 2

Domslut 4

88/05, 2006-07-05  Pressen Morgontjänst Kommanditbolag, Solna ./. Raheem K,  angående preskription av lönefordran.

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 81/06

                                                                              2006-07-05                 Mål nr B 88/05

                                                                              Stockholm

KLAGANDE

Pressen Morgontjänst Kommanditbolag, 916642-7139, Box 520, 169 29 SOLNA

Ombud: arbetsrättschefen Roine Johansson, TU Service AB, Box 22500, 104 22 STOCKHOLM

MOTPART

Raheem K

SAKEN

Preskription av lönefordran

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, mellandom den 30 september 2005 i mål nr T 1267-03

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Pressen Morgontjänst Kommanditbolag (bolaget) har yrkat att Arbetsdom­stolen med ändring av tingsrättens dom skall förklara att Raheem K talan såvitt avser yrkandet om lön m.m. avseende trakt 27 för perioden den 27 september 2000 till den 4 maj 2002 är preskriberad.

Raheem K har bestritt ändring.

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister avgjort målet utan huvudförhandling.

Parterna har utvecklat talan på väsentligen samma sätt som vid tingsrätten med den förändring som följer av att bolaget inskränkt sin talan i Arbets­domstolen.

Domskäl

För fordringar som uppkommit i anställningsförhållanden gäller i princip de allmänna reglerna om preskription av fordringar i preskriptionslagen och därmed som huvudregel tioårspreskription. Den arbetsrättsliga lagstiftningen innehåller emellertid till stor del andra preskriptionsbestämmelser som inne­bär bl.a. betydligt kortare preskriptionstider. Sådana bestämmelser finns i bl.a. anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen.

Bolaget har till stöd för sin preskriptionsinvändning beträffande Raheem K talan i nu aktuell del åberopat i första hand anställningsskyddslagens regler om preskription men också, som det får förstås, reglerna om preskrip­tion i medbestämmandelagen.

Anställningsskyddslagens regler om preskription av fordringsanspråk gäller enligt vad som framgår av 41 § anspråk som grundas på bestämmelserna i lagen. Raheem K anspråk för perioden den 27 september 2000 till den 4 maj 2002 avser lön under – enligt honom – bestående anställning och grundas därmed inte på anställningsskyddslagens regler. Redan av ordalydel­sen i 41 § anställningsskyddslagen följer således att paragrafen inte är direkt tillämplig på hans talan. Bolaget synes emellertid mena att anställnings­skyddslagen är analogt tillämplig eftersom det – för det fall Raheem K varit anställd på det sätt han påstår – kan anses som att bolaget skilt Raheem K från anställningen i september 2000.  

Som framgår av Arbetsdomstolens praxis skall analog tillämpning av anställningsskyddslagens regler ske med stor restriktivitet och endast i situa­tioner som i alla väsentliga avseenden är jämförbara med de fall som reg­lerna tar sikte på (se t.ex. AD 2003 nr 99). Raheem K har som grund för sin talan i aktuell del gjort gällande att det träffats ett anställningsavtal med viss innebörd mellan honom och bolaget med därtill följande betalningsskyl­dighet för bolaget avseende lön under en viss tidsperiod. Som redan nämnts har han inte åberopat anställningsskyddslagen till stöd för sin talan. Han har inte heller gjort gällande att det under den aktuella perioden förekommit någon rättshandling som lett till anställningens upphörande. Prövningen av Raheem K talan omfattar i stället frågor som över huvud taget inte regle­ras i anställningsskyddslagen utan i huvudsak tillhör den allmänna avtalsrät­ten. Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av det anförda att anställnings­skyddslagens regler om preskription inte är analogt tillämpliga på Raheem K talan.

Vad sedan gäller reglerna om preskription i medbestämmandelagen omfattar dessa enligt vad som framgår av 64 § anspråk som grundar sig på medbe­stämmandelagen eller på kollektivavtal. Det står klart att Raheem K anspråk inte grundar sig på medbestämmandelagen. Frågan är om hans anspråk däremot, som bolagets synes hävda, grundar sig på kollektivavtal.

Av utredningen framgår att Raheem K under en period år 2002 var med­lem i Svenska Transportarbetareförbundet, och bolaget är bundet av kollek­tivavtal med detta förbund. Av handlingarna i målet framgår dock inte vid vilken tidpunkt Raheem K blev medlem, utan endast att det bör ha skett innan bolaget sade upp honom sommaren 2002. Mot bakgrund härav kan det i målet inte anses visat att Raheem K lönekrav i någon del grundar sig direkt på kollektivavtal, utan hans krav får uteslutande anses hänförliga till tid då han inte varit medlem i den kollektivavtalsslutande arbetstagarorgani­sationen. I den mån kollektivavtalet ändå kommit att gälla för hans anställ­ning har detta rättsligt sett inte gällt som kollektivavtal mellan bolaget och honom utan endast varit en del av hans enskilda anställningsavtal. Raheem K anspråk kan därmed inte anses grundat på kollektivavtal. Medbe­stämmandelagens preskriptionsregler är därför inte tillämpliga på hans talan.

Domstolens bedömning i det föregående innebär att tingsrättens dom skall stå fast i den överklagade delen.

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom i överklagad del.

Ledamöter: Inga Åkerlund, Kerstin Brodowsky och Thomas Fredén. Enhälligt.

Sekreterare: Stefan Lundstig