ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2006 nr 125 angående ogiltigförklaring av uppsägning m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

 

 

 

 

 

 

 

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av arbetsdomstolens dom. Den är tillagd för att det skall vara lättare att manövrera sig i domen på webben. Tryck på det färgade avsnittet i förteckningen så kommer du till den delen av domen.

I övrigt har domen HTML-kodats så att den skall ta mindre plats, rubrikerna och texten har formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen och känsliga namn har avidentifierats. I övrigt är det AD:s fulltextsdom.

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 2

ÖVERKLAGAD DOM... 2

Domskäl 3

Tvisten. 3

Var Alexander J provanställd eller tillsvidareanställd vid anställningens avslutande?. 3

Har Alexander J avskedats från provanställningen?. 4

Har avbrytandet av provanställningen inneburit att Alexander J diskriminerats?. 4

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. 5

Skadestånd. 5

Sammanfattning och rättegångskostnader 6

Domslut 6

 

Dom nr 125/06, mål nr B 70/05, 2006-12-20  Alexander J, Linköping ./. Nokia Svenska Aktiebolag, Kista angående ogiltigförklaring av uppsägning m.m.

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 125/06

                                                                              2006-12-20                 Mål nr B 70/05

Stockholm

 

KLAGANDE

Alexander J

Ombud och rättshjälpsbiträde: advokaten Jenny Hellberg,

Elmzell Advokatbyrå HB, Gamla Brogatan 32, 111 20 STOCKHOLM

MOTPART

Nokia Svenska Aktiebolag, 556040-9442, Box 1113, 164 22 KISTA,

Ombud: advokaten Thomas Lindqvist, Advokatfirman Hammarskiöld & Co AB, Box 2278, 103 17 STOCKHOLM

SAKEN

ogiltigförklaring av uppsägning m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom den 27 juni 2005 i mål T 6612-01

 

______________________

 

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Alexander J har överklagat domen och yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom skall bifalla hans vid tingsrätten förda talan. Han har vidare yrkat att Arbetsdomstolen skall befria honom från skyldigheten att betala Nokia Svenska Aktiebolags (bolaget) rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta bolaget att betala Alexander Js rättegångskostnader där.

För det fall Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom i huvudsaken har Alexander J yrkat att domstolen med ändring av tingsrättens dom förordnar att vardera parten skall stå sina kostnader vid tingsrätten eller att Alexander Js skyldighet att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten i vart fall skall sättas ned till ett skäligt belopp.

Bolaget har bestritt ändringsyrkandena och yrkat att tingsrättens dom skall fastställas.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Alexander Js begäran hållits nytt förhör under sanningsförsäkran med honom själv och förnyat vittnesförhör med Holger K. På båda parters begäran har förnyat vittnesförhör hållits med Jouko K och Heikki K. Förhören vid tingsrätten med Dan J, Kenneth A, Patrick B, Miodrag K, Per O, Sofia N, Ismo V, Eija K, Rickard N, Jaakko Ho, Rolf N, Gösta E och Maria L har förebringats genom uppspelning av tingsrättens band. Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder som i tingsrätten och till utveckling av sin talan anfört i allt väsentligt detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Domskäl

Tvisten

Alexander J började sin anställning hos bolaget i januari 2001 och anställningen avslutades vid ett möte den 30 mars samma år. Tvisten i målet gäller för det första om Alexander J vid anställningens avslutande var provanställd eller tillsvidareanställd. Om han var provanställd har Alexander J gjort gällande att bolaget, genom att skilja honom från anställningen, utsatt honom för etnisk diskriminering vilket bolaget bestritt. Om han var tillsvidareanställd avser tvisten om det förelegat saklig grund för uppsägning och om Alexander J genom uppsägningen blivit utsatt för etnisk diskriminering. Därutöver råder tvist om ett antal skadeståndsfrågor.

Var Alexander J provanställd eller tillsvidareanställd vid anställningens avslutande?

Frågan om vilken anställningsform som gällde för Alexander Js anställning innehåller flera delfrågor. I första hand tvistar parterna om det anställningsavtal som träffades innan anställningen påbörjades var ett avtal om en tillsvidareanställning eller en provanställning. För det fall domstolen finner att Alexander J provanställdes har han i andra hand gjort gällande att ett sådant avtal om provanställning varit oförenligt med det kollektivavtal som arbetsgivaren varit bunden av och därmed ogiltigt. För det fall domstolen skulle komma fram till att den avtalade anställningsformen var en tillåten provanställning har Alexander J hävdat att han i vart fall anställts tills vidare vid ett möte den 16 mars 2001.

När det gäller den första frågan om vilken anställningsform som parterna kom överens om innan anställningen påbörjades gör Arbetsdomstolen samma bedömning som tingsrätten gjort. Av innehållet i det skriftliga anställningsavtal som parterna undertecknat och som är dagtecknat den 10 november 2000 framgår att det avtalet avsett en provanställning om sex månader från och med den 1 januari 2001. På de av tingsrätten anförda skälen finner inte heller Arbetsdomstolen visat att parterna, trots avtalets ordalydelse, i stället träffat ett avtal om en anställning tills vidare.

Vid denna bedömning har Alexander J gjort gällande att avtalet varit i strid med det kollektivavtal som bolaget varit bundet av och därmed utan verkan varför Alexander J ändå skall anses ha haft en tillsvidareanställning. Bolagets inställning är att en provanställning inte varit oförenlig med kollektivavtalet.

Alexander J har yrkat att uppsägningen av honom skall förklaras ogiltig på den grunden att han sagts upp från en tillsvidareanställning utan att det förelegat saklig grund. Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, har kommit fram till att parterna träffat ett avtal om sex månaders provanställning, dvs. en tidsbegränsad anställning. En provanställning övergår till en tillsvidareanställning vid prövotidens utgång om inte arbetsgivaren dessförinnan lämnar besked om att anställningen inte skall fortsätta. En olagligt tidsbegränsad anställning övergår dock inte automatiskt till ett avtal om en tillsvidareanställning. För att anställningens karaktär skall ändras krävs då antingen ett beslut av domstol om tillsvidareförklaring enligt 36 § anställningsskyddslagen eller att parterna kommer överens om en sådan förändring. Något yrkande om tillsvidareförklaring finns inte i målet. Anställningen har således varit en provanställning och arbetsgivarens vägran att fortsätta den anställningen kan därmed inte betraktas som en uppsägning från en tillsvidareanställning. Alexander Js yrkande om ogiltigförklaring kan alltså på den nu åberopade grunden inte bifallas. En arbetsgivare kan däremot ådömas att betala skadestånd för brott mot tidsbegränsningsreglerna. Några sådana yrkanden har dock inte framställts i målet. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund därför inte anledning att pröva huruvida avtalet om provanställning varit i strid med kollektivavtalet eller ej.

Fråga är då om parterna överenskommit om ett avtal om tillsvidareanställning vid mötet den 16 mars 2001. Alexander J har gjort gällande att han blivit befordrad vid mötet och, som han får förstås, att befordran i sig inneburit att han i vart fall då tillsvidareanställts. Alexander J har emellertid inte ens påstått att man diskuterat själva anställningsformen under mötet än mindre att man träffat något avtal om själva anställningsformen. Även om domstolen vid en prövning av frågan om det skett en befordran eller inte skulle finna att en befordran skett, innebär ett sådant beslut inte i sig att ett avtal om tillsvidareanställning träffats. Inget i utredningen talar för att så ändå skulle ha varit fallet.

Arbetsdomstolens slutsats är således densamma som tingsrättens, nämligen att Alexander J haft en provanställning hos bolaget.

Har Alexander J avskedats från provanställningen?

Tingsrätten har prövat huruvida Alexander J avskedats från provanställningen. Alexander J har i vart fall inte i Arbetsdomstolen gjort gällande att så skulle ha varit fallet. Alexander J har vidhållit ståndpunkten, som finns redovisad i tingsrättens dom, att han efter att han erhållit bolagets brev av den 9 april 2001 har uppfattat Nokias åtgärd den 30 mars 2001 som en uppsägning och inte som ett avskedande. Arbetsdomstolen gör därför bedömningen att det inte finns något påstående från Alexander Js sida om att han avskedats, varför någon prövning inte kan göras av frågan om Alexander J avskedats från provanställningen. Det faktum att bolaget gjort gällande, för det fall det varit fråga om en tillsvidareanställning, att det inte bara förelegat saklig grund för uppsägning utan även funnits laglig grund för avskedande förändrar inte den bedömningen.

Har avbrytandet av provanställningen inneburit att Alexander J diskriminerats?

Alexander J har gjort gällande att bolaget avbrutit hans anställning på grund av hans ryska ursprung. Bolaget har bestritt att så skulle vara fallet och hävdat att skälet till att bolaget avbröt anställningen var att man funnit att Alexander J utgjorde en säkerhetsrisk för bolaget.

Alexander J har, som Arbetsdomstolen uppfattat talan, åberopat ett antal omständigheter som enligt honom talar för att han blivit utsatt för etnisk diskriminering enligt i huvudsak följande. Vid mötet den 16 mars 2001, efter det han befordrats, fick Heikki K klart för sig att Alexander J inte var infödd amerikan utan hade rysk härkomst. Det efterföljande samtalet blev därefter en obehaglig utfrågning om hans ryska härkomst med bl.a. insinuationer om ryska spioner. Den 30 mars 2001 fick han därefter, i stället för en bekräftelse på sina nya arbetsuppgifter, beskedet av Heikki K att anställningen avslutades. Påståendet om att han var en säkerhetsrisk har presenterats i processen först två och ett halvt år efter att han sades upp, vilket talar för att det skälet är en efterhandskonstruktion. Alexander J är inte och var ingen säkerhetsrisk. De påståenden som framförts om honom, t.ex. i mejl från Jouko K är felaktiga. En noggrannare genomgång av påståendena visar mängder av felaktigheter, på ett sätt som en korrekt utförd säkerhetsutredning inte borde uppvisa. Vid två personalmöten på bolaget, i tiden efter att han sagts upp, har företrädare för bolaget påstått att han skulle ha varit en industrispion. Han utsattes dessutom för en säkerhetskontroll av Nokia i Finland när han sökte arbete där hösten 2000 och blev därefter erbjuden arbete som han av olika skäl avböjde. Jouko K har också till vittnet Holger K, i samband med huvudförhandlingen vid tingsrätten, fällt uttalanden som talar för att det var Alexander Js ryska ursprung som var skälet till att han fick lämna anställningen. Sammantaget talar detta för att det var det faktum att Heikki K fick kännedom om hans ryska ursprung som ledde till att han sades upp.

Bolaget har mot detta anfört i huvudsak följande. Alexander J blev inte befordrad vid mötet den 16 mars 2001. Däremot var Alexander J, mot bakgrund av sina kvalifikationer, en intressant kandidat för en annan chefsbefattning. Bland bolagets anställda finns många olika nationaliteter och säkerhetskontroller vidtas regelmässigt inför en befordran oavsett nationalitet eller etniskt ursprung. Säkerhetskontrollen vidtogs alltså på grund av den möjliga befordran och inte på grund av Alexander Js ryska ursprung. Den tidigare säkerhetskontrollen i Finland kände Heikki K inte till. Den säkerhetskontroll som vidtogs i mars 2001 visade att Alexander J var en säkerhetsrisk. Det var också skälet till att han skiljdes från anställningen. Hans ryska ursprung i sig hade alltså inte med beslutet att göra.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens bedömning att av vad som framkommit om de uppgifter som presenterats som delar av den säkerhetsutredning som vidtagits framstår säkerhetskontrollen som bristfällig och dåligt underbyggd. Av förhören som hållits med Jouko K och Jaakko Hayhtio framgår dock att de kommit till slutsatsen att Alexander J var en säkerhetsrisk för bolaget. Jouko K har i förhöret med honom angivit att man kommit till den slutsatsen framför allt på grund av de uppgifter som man erhållit från säkerhetstjänsten bl.a. i Finland och Sverige. Om det funnits grund för denna slutsats har inte utretts i målet. Av utredningen i målet kan dock den slutsatsen dras att bolaget i vart fall var av den uppfattningen och att det var skälet till att provanställningen avbröts. Att detta var skälet styrks också av vad som framkommit i utredningen om vad som sades på personalmöten som hölls våren 2001. De som hörts om dessa möten har i stort sett samtliga bekräftat att företrädare för bolaget då nämnt att Alexander J fått lämna bolaget på grund av att han misstänktes vara industrispion.

I likhet med tingsrätten finner således inte heller Arbetsdomstolen att Alexander J gjort antagligt att diskriminering förekommit.

Skadestånd

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning såvitt avser talan om skadestånd till följd av rättsgrundsatser om culpa in contrahendo.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att Alexander Js överklagade i huvudsaken skall avslås och att tingsrättens domslut i den delen skall fastställas.

Vid denna utgång har Alexander J i första hand yrkat att parternas rättegångskostnader vid tingsrätten skall kvittas enligt 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister och i andra hand att ersättningen till bolaget skall sättas ned ytterligare till ett skäligt belopp.

Avsikten med kvittningsbestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen om rättegången i arbetstvister är att den skall kunna tillämpas både när rättsfrågorna och när bevisfrågorna har varit osäkra (se AD 1981 nr 46 och 1999 nr 114). Det kan anmärkas att av Arbetsdomstolens praxis framgår att det är relativt ovanligt att omständigheterna är sådana att kvittning enligt den nu nämnda bestämmelsen medges. Detta gäller särskilt beträffande andra mål än kollektivavtalstvister. Förhållandena i förevarande mål är enligt domstolens mening inte sådana att Alexander J kan anses ha haft skälig anledning att få saken prövad. Det föreligger därmed inte skäl att låta vardera parten bära sina rättegångskostnader vid tingsrätten. Det av tingsrätten utdömda beloppet finner Arbetsdomstolen skäligt. Tingsrättens domslut skall även i den delen därför fastställas.

Inte heller beträffande rättegången i Arbetsdomstolen finns det skäl att frångå huvudregeln om den förlorande partens skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader. Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader med sammanlagt 911 566 kr, varav 900 000 kr avseende ombudsarvode. Alexander J har överlämnat till domstolens prövning att avgöra skäligheten av det yrkade beloppet.

Målet har visserligen varit omfattande på sätt att huvudförhandlingen tagit flera dagar i anspråk. Materialet har dock i huvudsak varit detsamma som vid tingsrätten. En stor del av bevisningen har förebringats genom uppspelning av bandupptagningarna från tingsrätten. Skriftväxlingen i Arbetsdomstolen inför huvudförhandlingen har inte varit särskilt omfattande. Med hänsyn till dessa omständigheter finner Arbetsdomstolen att bolaget får anses skäligen tillgodosett med 400 000 kr avseende ombudsarvode. Yrkad ersättning för övriga kostnader får anses skälig.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Alexander J att ersätta Nokia Svenska Aktiebolag för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med fyrahundraelvatusenfemhundrasextiosex (411 566) kr, varav 400 000 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

3.  Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Jenny Hellberg för det biträde hon lämnat Alexander J i Arbetsdomstolen till etthundratrettiotretusenfyrahundrafemtioåtta (133 458) kr, varav 128 240 kr för arbete, 4 725 kr för tidsspillan och 493 kr avseende utlägg. Av det förstnämnda beloppet utgör 26 593 kr mervärdesskatt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Lars Johan Eklund, Christer Måhl, Peter Ander, Håkan Torngren, Jörgen Andersson och Britt-Marie Häggström. Enhälligt.

Sekreterare: Ola Björstrand