ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2007 nr 27 Fråga om  företrädesrätt till återanställning .

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av domen utan har tillfogats för att det skall vara enklare att läsa domen på Webben. Rubrikerna i domen har formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen, och dessutom har texten HTML-kodats. Känsliga namn har avidentifierats. I övrigt är det AD:s orginaldom.

Innehållsförteckning. 1

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

Förbundet 3

Sammanfattning av den rättsliga grunden. 4

Arbetsgivarparterna. 4

Sammanfattning av den rättsliga grunden. 5

Domskäl 6

Tvisten. 6

Utredningen. 6

Rättslig utgångspunkt 6

Har erbjudanden om återanställning lämnats i december 2003?. 7

Vilken betydelse har frågan om erbjudande om återanställning har lämnats i mars 2004?. 8

Sammanfattning och skadestånd. 8

Rättegångskostnader 9

Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Stockholm ./. Sveriges Byggindustrier, Stockholm och  Interoc AB, Sollentuna angående fråga om företrädesrätt till återanställning.

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 27/07

                                                                              2007-04-04                 Mål nr A 79/06

Stockholm

KÄRANDE

Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 106 32 STOCKHOLM

Ombud: advokaten Peter Kindblom, Box 7315, 103 90 STOCKHOLM

SVARANDE

1. Sveriges Byggindustrier, Box 7835, 103 98 STOCKHOLM

2. Interoc AB, 556058-5837, Box 955, 191 29 SOLLENTUNA

Ombud för 1 och 2: förbundsjuristen Ola Brinnen, Sveriges Byggindustrier, adress som 1

SAKEN

Fråga om  företrädesrätt till återanställning

______________________

Mellan Sveriges Byggindustrier och Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal, det s.k. Byggnadsavtalet. Interoc AB (bolaget) är medlem i Sveriges Byggindustrier och bunden av detta kollektivavtal. Till avtalet finns fogat bl.a. ett avtal om anställningsskydd. I detta avtal finns bl.a. regler om företrädesrätt till återanställning.

Förbundets medlem Ulf Pettersson har varit anställd hos bolaget. Den 19 september 2003 blev han uppsagd på grund av arbetsbrist. Hans anställning upphörde den 19 december 2003.

Mellan förbundet och arbetsgivarparterna är tvistigt om bolaget har brutit mot kollektivavtalets bestämmelser om företrädesrätt till återanställning genom att under perioden från den 15 december 2003 till och med den 19 april 2004 återanställa arbetstagare med kortare anställningstid än Ulf Pettersson. Den huvudsakliga frågan i målet gäller om Ulf Pettersson har lämnats erbjudanden om återanställning och om han i så fall tackat nej till sådana erbjudanden.

Parterna har tvisteförhandlat i frågan utan att någon överenskommelse har kunnat träffas.

Förbundet har härefter väckt talan mot arbetsgivarparterna och yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta Interoc AB att till Ulf Pettersson betala

1. ekonomiskt skadestånd med 82 374 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2006 till dess betalning sker, samt

2. allmänt skadestånd med 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2006 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. Det yrkade ekonomiska skadeståndet och sättet att beräkna ränta har vitsordats i och för sig. Det yrkade allmänna skadeståndet har inte vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Ulf Pettersson var år 2003 anställd hos bolaget. Han är putsare. Den kategorin arbetstagare tillhör inom förbundet yrkesgruppen murare. Ulf Pettersson arbetade vid bolagets arbetsplats Fatburen i Stockholm. Hösten 2003 verkställde bolaget uppsägningar på grund av arbetsbrist. Detta berörde såväl anställda på arbetsplatsen Fatburen som arbetstagare anställda på arbetsplatsen vid Järla sjö i Nacka. Ulf Pettersson sades upp den 19 september 2003. Med hänsyn till att han hade tre månaders uppsägningstid upphörde hans anställning den 19 december samma år. Ungefär vid samma tidpunkt som Ulf Pettersson sades upp blev även ett antal andra arbetstagare uppsagda. Roine Gustavsson, Dick Toresson och Patrik Andersson, som samtliga arbetade på arbetsplatsen vid Järla sjö, var några av dem som också blev uppsagda. Dick Toressons anställning upphörde den 3 november 2003, medan Roine Gustavssons och Patrik Anderssons anställningar upphörde ungefär samtidigt som Ulf Petterssons anställning. När Ulf Petterssons anställning upphörde hade han 691 anställningsdagar i bolaget. Roine Gustavsson, Dick Toresson och Patrik Andersson hade samtliga kortare anställningstid än Ulf Pettersson.

Bolaget återanställde Dick Toresson den 15 december 2003, Roine Gustavsson den 22 mars 2003 och Patrik Andersson den 19 april 2004. Ulf Pettersson återanställdes däremot inte och fick inte heller något erbjudande om återanställning.

Arbetsgivarparterna har i målet gjort gällande att tre erbjudanden om återanställning har lämnats till Ulf Pettersson. Det första erbjudandet påstås ha lämnats i december 2003 i samband med ett stormöte med flertalet arbetstagare på arbetsplatsen Fatburen. Det andra erbjudandet påstås ha lämnats den 11 december 2003 vid ett annat stormöte. Det tredje erbjudandet påstås ha lämnats vid ett telefonsamtal den 5 mars 2004. Förbundet tillbakavisar att några sådana erbjudanden har lämnats. I arbetsgivarintyg avseende Ulf Pettersson, som är utfärdat den 12 januari 2004, har under rubriken ”ERBJUDANDE OM FORTSATT ARBETE” svarsalternativet nej kryssats för.


Av § 23 i Avtal om anställningsskydd framgår att företrädesrätten i avtalet gäller inom turordningsområde och turordningsenhet. Det föreligger således här en skillnad gentemot anställningsskyddslagen i vilken det i stället talas om den verksamhet där arbetstagaren tidigare har varit sysselsatt. Av § 21 a i avtalet följer att parterna kommer överens om det geografiska område som turordningen skall gälla. Detta kallas för turordningsområde. Av § 24 följer att om flera arbetstagare har företrädesrätt till återanställning enligt § 23 eller företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad enligt § 23 a bestäms turordningen dem emellan med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. En arbetsgivare som väljer mellan flera som har återanställningsrätt är skyldig att välja den som har längst anställningstid i företaget.

Sammanfattning av den rättsliga grunden

Bolaget har brutit mot reglerna om företrädesrätt till återanställning genom att anställa Dick Toresson den 15 december 2003, Roine Gustavsson den 22 mars 2004 och Patrik Andersson den 19 april 2004 utan att först erbjuda Ulf Pettersson dessa anställningar.

Arbetsgivarparterna

Arbetsgivarparterna vitsordar förbundets beskrivning av innehållet i parternas avtal. Vidare vitsordas att Ulf Pettersson hade företrädesrätt och att Dick Toresson, Roine Gustavsson och Patrik Andersson stod efter Ulf Pettersson i turordningen. Käromålet bestrids enbart på den grunden att Ulf Petterson vid tre olika tillfällen har erbjudits återanställning och tackat nej till dessa erbjudanden.

Bolaget är verksamt inom byggbranschen och är ett dotterbolag till PEAB. Under hösten 2003 blev totalt 28 yrkesarbetare hos bolaget uppsagda på grund av arbetsbrist. En av de arbetsplatser som berördes var arbetsplatsen Fatburen i Stockholm. Något senare under hösten/vintern 2003 visade det sig att driftsinskränkningen var alltför kraftigt tilltagen. Bolaget hade plötsligt ett behov av att återanställa personal. Detta innebar att ett flertal arbetstagare, bl.a. på arbetsplatsen Fatburen, fick ett erbjudande om förlängd uppsägningstid eller återanställning, allt i enlighet med avtalets regler om företrädesrätt till återanställning.

En av de uppsagda var Ulf Pettersson. Han sades upp på grund av arbetsbrist den 19 september 2003 och anställningen upphörde den 19 december samma år. Bolaget ville inte säga upp Ulf Pettersson, då bolaget ansåg honom vara en yrkeskunnig och välmeriterad yrkesarbetare. Han stod dessutom mycket långt upp på turordningslistan. Det var på Ulf Petterssons egen begäran som denne sades upp. Så hade även skett under åren 2001 och 2002. Ulf Pettersson såg regelmässigt till att han var en av dem som sades upp på grund av arbetsbrist under vintermånaderna. Den 27 augusti 2001 anställdes Ulf Pettersson av bolaget för att sedan avsluta den anställningen i samband med julhelgen 2001. Därefter fick han en ny anställning hos bolaget i mars 2002, för att sedan sluta på nytt i december 2002. I mars 2003 fick han den anställning som alltså avslutades den 19 december samma år. Under åtminstone år 2003 berodde Ulf Petterssons önskemål om att få bli uppsagd inför vintern på att han då skulle arbeta med restauranginredning i Stockholm tillsammans med sin bror.

Ulf Pettersson tillfrågades vid två tillfällen i december 2003 om han kunde tänka sig att förlänga sin uppsägningstid och arbeta kvar efter att uppsägningstiden hade löpt ut den 19 december 2003. I mars 2004 fick han ett erbjudande om återanställning på en arbetsplats i Uppsala. Ulf Pettersson tackade nej till samtliga erbjudanden. Att Ulf Pettersson tackade nej kom emellertid inte som någon överraskning mot bakgrund av det ringa intresse Ulf Pettersson tidigare hade visat för att arbeta under vinterhalvåret. När det gällde erbjudandet som lämnades i mars 2004 avsåg det arbete under femdagarsveckor, vilket Ulf Pettersson, liksom de flesta yrkesarbetare inom byggbranschen, inte är intresserad av.

Det första erbjudandet lämnades till Ulf Pettersson och de övriga berörda i början av december 2003. Det skedde under en rast i en av bodarna på arbetsplatsen Fatburen. Det var Lennart Örberg från bolaget som lämnade erbjudandet. Ulf Pettersson tackade klart och tydligt nej till erbjudandet. Det andra erbjudandet lämnades den 11 december 2003. Den här gången var det arbetschefen Jonny Sandberg som tillfrågade Ulf Pettersson. Återigen tackade Ulf Pettersson nej till erbjudandet. Ulf Petterson frågade till och med om han inte kunde få avsluta sin anställning tidigare, eftersom han skulle arbeta med sin bror. Det tredje erbjudandet fick Ulf Pettersson per telefon den 5 mars 2004. Det var arbetsledaren Lennart Örberg som ringde Ulf Pettersson i hemmet. Först talade han med Ulf Petterssons son och bad denne meddela Ulf Pettersson att han skulle ringa upp honom. Det gjorde också Ulf Pettersson. Vid det samtalet fick Ulf Pettersson ett erbjudande av Lennart Örberg om återanställning på en arbetsplats i Uppsala. Arbetschefen Jan Bergström fanns i samma rum som Lennart Örberg när denne talade med Ulf Pettersson. Jan Bergström hörde följaktligen att erbjudandet lämnades. Han hörde visserligen inte att Ulf Pettersson tackade nej till erbjudandet men förstod, utifrån vad Lennart Örberg sade, att Ulf Pettersson hade tackat nej.

I samband med en julfest strax före julen 2003, på restaurang Bowlers i Stockholm, diskuterades uppsägningarna och olika erbjudanden om återanställning mellan de anställda. Vid tillfället berättade Ulf Pettersson för arbetstagarna Roine Gustavsson och Roger Eriksson att han tyckte det skulle vara skönt att ”gå hem och stämpla” och att han inte var intresserad av att arbeta förrän till våren.

Det är riktigt att det i arbetsgivarintyget har kryssats för i den ruta på blanketten som upptar alternativet att erbjudande om återanställning inte har lämnats. Det är upprättat av en av bolagets personalhandläggare som inte hade kännedom om de muntliga erbjudanden som lämnats i december 2003. Intyget är upprättat i januari 2004, dvs. två månader innan erbjudandet i mars 2004 lämnades.

Sammanfattning av den rättsliga grunden

Ulf Pettersson har vid tre tillfällen fått erbjudanden om återanställning, men har tackat nej till samtliga. Därmed har bolaget fullgjort sina skyldigheter i detta avseende. Någon skadeståndsskyldighet föreligger därför inte för bolaget.

Domskäl

Tvisten

Bakgrunden till tvisten utgörs av följande ostridiga förhållanden. Under hösten 2003 verkställde bolaget uppsägningar på grund av arbetsbrist. Ulf Pettersson sades upp den 19 september 2003 och hans anställning upphörde den 19 december samma år. Vid uppsägningen hade Ulf Pettersson en anställningstid om 691 dagar. Under hösten 2003 sades även arbetstagarna Dick Toresson, Roine Gustavsson och Patrik Andersson upp. Dessa personer hade samtliga kortare anställningstid än Ulf Pettersson. Vid bolaget uppkom emellertid ganska snart behov av ytterligare arbetskraft. Detta ledde till att bolaget kom att återanställa personal. Dick Toresson återanställdes den 15 december 2003, Roine Gustavsson återanställdes den 22 mars 2003 och Patrik Andersson återanställdes den 19 april 2004.

Tvisten gäller om bolaget har brutit mot kollektivavtalets bestämmelser om företrädesrätt till återanställning genom att återanställa Dick Toresson, Roine Gustavsson och Patrik Andersson men inte Ulf Pettersson som hade längre anställningstid än de tre arbetstagare som återanställdes. Förbundet har gjort gällande att Ulf Pettersson inte heller har erbjudits någon ny anställning innan återanställningarna skedde. Arbetsgivarparterna har på sin sida gjort gällande att Ulf Pettersson vid tre tillfällen – i början av december 2003, den 11 december 2003 och den 5 mars 2004 – erbjudits fortsatt arbete i bolaget, men att han vid samtliga tillfällen tackat nej. Eftersom det i bestämmelserna i kollektivavtalet om företrädesrätt till återanställning anges att en arbetstagare som avvisar ett erbjudande om återanställning, som skäligen borde ha godtagits, förlorar sin företrädesrätt, har Ulf Pettersson därmed enligt arbetsgivarparterna gått miste om företrädesrätten. Den fråga Arbetsdomstolen har att ta ställning till är alltså om Ulf Pettersson erbjudits återanställning samt om han i så fall tackat nej till erbjudandena.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Ulf Pettersson samt vittnesförhör med arbetstagarna Veli Hytönen och Jens Rundberg. Det sistnämnda förhöret har hållits per telefon. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med arbetsledaren Lennart Örberg, arbetscheferna Jonny Sandberg och Jan Bergström samt med arbetstagarna Roine Gustavsson och Roger Eriksson. Förbundet har åberopat viss skriftlig bevisning.

Rättslig utgångspunkt

Såvitt nu är av intresse innebär bestämmelserna i det till kollektivavtalet fogade avtalet om anställningsskydd att om flera arbetstagare har företrädesrätt till återanställning så bestäms turordningen dem emellan med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har då enligt avtalet företräde i förhållande till arbetstagare med kortare anställningstid. Om arbetstagaren avvisar ett erbjudande om återanställning som skäligen borde ha godtagits, har arbetstagaren dock enligt bestämmelserna förlorat sin företrädesrätt.

Som konstaterats ovan är det ostridigt att Ulf Pettersson hade längre anställningstid än Dick Toresson, Roine Gustavsson och Patrik Andersson och att han därmed låg högre upp på turordningslistan än de. Vidare är ostridigt att de tre sistnämnda har fått återanställning hos bolaget efter att de hade sagts upp på grund av arbetsbrist. Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är, som angetts, om Ulf Pettersson har erbjudits återanställning och om han i så fall tackat nej till sådana erbjudanden.

Bevisbördan för att några erbjudanden har lämnats och att dessa avvisats ligger på arbetsgivarparterna.

Har erbjudanden om återanställning lämnats i december 2003?

Arbetsdomstolen tar först ställning till om arbetsgivarparterna styrkt att bolaget i början av december 2003 lämnat erbjudande om återanställning till Ulf Pettersson.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att Lennart Örberg i början av december 2003 erbjöd Ulf Pettersson att arbeta kvar även efter uppsägningstidens utgång den 19 december 2003. Erbjudandet har enligt arbetsgivarparterna lämnats i ett av arbetsplatsens personalutrymmen under en rast och riktades även till övriga närvarande arbetstagare. Förbundet har tillbakavisat att något sådant erbjudande lämnats.

Lennart Örberg har under vittnesförhöret bekräftat att han vid detta tillfälle lämnade erbjudande om förlängning av uppsägningstiden utifrån en turordningslista samt att, förutom Ulf Pettersson, bl.a. Jens Rundberg och Veli Hytönen deltog i mötet. Ulf Pettersson har inför Arbetsdomstolen bestämt tillbakavisat att något sådant erbjudande skulle ha lämnats till honom. Enligt hans uppfattning har enbart de som hade kortare uppsägningstid erbjudits förlängning till och med den 19 december 2003. Veli Hytönen, som Ulf Pettersson samåkte med till arbetsplatsen och bodde tillsammans med under arbetsveckorna, har uppgett att han inte hört talas om att Ulf Pettersson skulle ha fått något erbjudande om förlängd uppsägningstid. Han har tillagt att Ulf Pettersson rimligen borde ha berättat för honom om ett sådant erbjudande. Jens Rundberg har uppgett att han inte minns något möte i december 2003 där Lennart Örberg skulle ha lämnat erbjudanden om återanställning.

Arbetsdomstolen konstaterar att de som har hörts i denna del har lämnat motstridiga uppgifter om det i början av december 2003 lämnades något erbjudande om förlängd anställning till Ulf Pettersson eller inte. I detta sammanhang kan inte heller bortses från att det i arbetsgivarintyget, som är daterat i januari 2004, är angivet att något erbjudande om fortsatt arbete inte har lämnats. Vid angivna förhållanden – och då någon ytterligare bevisning till stöd för arbetsgivarparternas version inte finns – finner Arbetsdomstolen att arbetsgivarparterna inte lyckats styrka sitt påstående i denna del.

Arbetsdomstolen övergår härefter till frågan om Ulf Pettersson den 11 december 2003 fått ett erbjudande om fortsatt anställning. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att arbetschefen Jonny Sandberg den dagen erbjöd Ulf Pettersson att han kunde få sin uppsägningstid förlängd och alltså arbeta kvar även efter uppsägningstidens utgång den 19 december 2003. Förbundet har tillbakavisat att något sådant erbjudande skulle ha lämnats.

Jonny Sandberg har i förhör uppgett att han den aktuella dagen erbjöd Ulf Pettersson att få fortsätta arbeta. Ulf Pettersson har förnekat att han fått något sådant erbjudande. Veli Hytönen har uppgett att han visserligen var sjukskriven den aktuella dagen, men att Ulf Pettersson inte har berättat för honom om något sådant erbjudande. Även Jens Rundberg har uppgett att han inte hört talas om att Ulf Pettersson skulle ha fått ett sådant erbjudande.

Även i denna del finner Arbetsdomstolen att ord står mot ord om Ulf Pettersson den 11 december 2003 fick något erbjudande om fortsatt arbete eller inte. Arbetsgivarparterna har till stöd för sitt påstående inte åberopat någon ytterligare bevisning utöver förhöret med Jonny Sandberg. Till detta kommer att arbetsgivarintyget, som alltså är utfärdat först i januari 2004, inte heller ger stöd åt arbetsgivarparternas påstående utan fastmer talar för förbundets ståndpunkt. Det anförda leder till att Arbetsdomstolen inte heller finner visat att bolaget den 11 december 2003 lämnat något erbjudande om fortsatt arbete till Ulf Pettersson.

Vilken betydelse har frågan om erbjudande om återanställning har lämnats i mars 2004?

Arbetsgivarparterna har i målet gjort gällande att Ulf Pettersson också den 5 mars 2004 har erbjudits återanställning i bolaget. Anställningen gällde enligt dem arbete vid en arbetsplats i Uppsala. Erbjudandet skulle ha lämnats av Lennart Örberg per telefon. Ulf Pettersson har i denna del bekräftat att ett telefonsamtal ägde rum mellan honom och Lennart Örberg samt att det då, på förfrågan från Ulf Petterson, varit tal om en anställning i Uppsala. Enligt Ulf Petterssons uppfattning ägde detta samtal emellertid rum i slutet av februari. Vidare har Ulf Pettersson uppgett att han inte såg samtalet om arbetet i Uppsala som ett erbjudande eftersom Lennart Örberg klargjorde att varken traktamenten eller reseersättning skulle komma att ingå i villkoren för anställningen. Lennart Örberg har för sin del uppgett att de över huvud taget inte talade om traktamente och reseersättning utan det som nämndes var att arbetet förutsatte att arbetstagaren arbetade femdagarsvecka.

Som framgår av det anförda har Lennart Örberg och Ulf Pettersson lämnat något olika versioner om vad som närmare sades under telefonsamtalet. Förbundet har med utgångspunkt i Ulf Petterssons uppgifter hävdat att bolaget inte genom vad som förekom kan anses ha lämnat ett erbjudande om återanställning. Arbetsgivarparterna har på sin sida tagit fasta på Lennart Örbergs uppgifter och har, som framgått, uppfattningen att ett erbjudande om återanställning har lämnats. Av det tidigare anförda framgår emellertid att Dick Toresson hade återanställts redan den 15 december 2003 och att bolaget inte lyckats visa att Ulf Pettersson dessförinnan blivit erbjuden och avböjt fortsatt anställning. Det innebär att bolaget redan då brutit mot kollektivavtalets regler om företrädesrätt till återanställning. Vid sådant förhållande och med utgångspunkt i parternas talan saknar det betydelse om Ulf Pettersson vid ett senare tillfälle erbjudits återanställning hos bolaget och avvisat erbjudandet. Det finns därför inte anledning för Arbetsdomstolen att närmare ta ställning till om vad som förekom vid det aktuella telefonsamtalet utgjorde ett erbjudande om återanställning.

Sammanfattning och skadestånd

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär alltså att bolaget åsidosatt gällande kollektivavtalsregler om företrädesrätt till återanställning genom att i december 2003 återanställa Dick Toresson utan att dessförinnan erbjuda Ulf Pettersson, som hade längre anställningstid, någon fortsatt anställning. Bolaget skall därför förpliktas att betala skadestånd till Ulf Pettersson. Vid den gjorda bedömningen råder det inte någon tvist om det yrkade ekonomiska skadeståndet. Det allmänna skadeståndet för kollektivavtalsbrottet bör bestämmas till det av förbundet yrkade beloppet.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall arbetsgivarparterna ersätta förbundet för dess rättegångskostnader. Om beloppet råder inte någon tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Interoc AB att till Ulf Pettersson betala ekonomiskt skadestånd med åttiotvåtusentrehundrasjuttiofyra (82 374) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2006 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Interoc AB att till Ulf Pettersson betala allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2006 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Sveriges Byggindustrier och Interoc AB att ersätta Svenska Byggnadsarbetareförbundet för rättegångskostnader med

etthundrafemtiotretusenfemhundrasjuttio (153 570) kr, varav 143 750 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Sören Öman, Folke K. Larsson, Peter Jeppsson, Rolf Hugert, Jan Sjölin och Jörgen Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Emma Cardell