ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2007 nr 39 Irene H, Halmstad ./. Halmstads kommun angående uppsägning; nu fråga om preskription..Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av domen utan har tillfogats för att det skall vara enklare att läsa domen på Webben. Rubrikerna i domen har formaterats så att det skall vara möjligt att göra innehållsförteckningen, och dessutom har texten HTML-kodats. Känsliga namn har avidentifierats. I övrigt är det AD:s orginaldom.

Innehållsförteckning. 1

Domskäl 3

Ramen för Arbetsdomstolens prövning. 3

Parternas inställning i tvisten m.m. 3

Är Irene Hs talan preskriberad?. 3

Domslut 4

B 101/05, 2007-04-25  Irene H, Halmstad ./. Halmstads kommun angående uppsägning; nu fråga om preskription.

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 39/07

                                                                              2007-04-25                 Mål nr B 101/05

Stockholm

KLAGANDE

Irene H, HALMSTAD

Ombud och rättshjälpsbiträde: advokaten Bengt Nestrup,

Box 310, 301 08 HALMSTAD

MOTPART

Halmstads kommun, Box 230, 301 06 HALMSTAD

Ombud: advokaten Synnöve Foghed Gillberg, Box 100,

301 04 HALMSTAD

SAKEN

uppsägning; nu fråga om preskription

ÖVERKLAGAD DOM

Halmstads tingsrätts dom den 27 oktober 2005 i mål nr T 1695/04

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Irene H har yrkat i första hand ”att Arbetsdomstolen (AD) finner att talan är väckt i tid och att AD tar upp målet till prövning i dess helhet varvid Hjalmarsson yrkar att AD förklarar att uppsägningen är ogiltig och förklarar att anställningen alltjämt pågår, samt att AD förpliktar Halmstads kommun att till henne utge 75 572 kr per den 1 december 2004, därefter 100 kr per dag t.o.m. den 31 mars 2005 och fr.o.m. den 1 april 2005 118 kr per dag avseende ekonomiskt skadestånd och 150 000 kr avseende ideellt skadestånd för kränkande behandling jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den dagen ansökan om stämning delgavs svaranden till dess full betalning erlagts”.

Irene H har i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen fastställer att talan väckts i rätt tid samt återförvisar målet till tingsrätten för prövning i sak.

Kommunen har bestritt ändring och har, som talan får förstås, yrkat att domstolen skall avvisa Irene Hs yrkande om avgörande av målet i dess helhet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parterna har i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 15 § arbetstvistlagen företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

Domskäl

Ramen för Arbetsdomstolens prövning

I tingsrättens protokoll över sammanträde för muntlig förberedelse har antecknats att parterna var överens om att tingsrätten först skulle ta ställning till den av kommunen gjorda preskriptionsinvändningen. Av den överklagande domen framgår i enlighet med detta att den gäller en särskild prövning av preskriptionsfrågan. Emellertid har tingsrätten – efter att ha funnit att preskription inträtt – ogillat Irene Hs yrkanden, dvs. avgjort målet i dess helhet. Arbetsdomstolen finner att tingsrättens dom bör överprövas som om tingsrätten hade meddelat en mellandom av innebörd att Irene H har förlorat sin rätt att föra talan (jfr AD 1995 nr 113 och 2000 nr 85). Arbetsdomstolen kommer i det följande därför att behandla endast preskriptionsfrågan.

Det betyder att domstolen inte har att ta ställning till de yrkanden rörande talan i övrigt som Irene H har framställt i Arbetsdomstolen. Dessa yrkanden skall därför avvisas. Mot bakgrund av det anförda skall tingsrättens dom undanröjas och målet återförvisas för fortsatt handläggning.

Parternas inställning i tvisten m.m.

Irene Hs talan grundas på uppfattningen att hon har haft en tillsvidareanställning hos kommunen från vilken hon har blivit uppsagd.

Kommunen har på sin sida gjort gällande att Irene H inte har varit anställd tills vidare utan har haft en serie visstidsanställningar, att den sista av dessa visstidsanställningar löpte ut den 30 april 2004, att Irene H inte har blivit uppsagd av kommunen samt att hennes rätt till talan mot kommunen är preskriberad.

Är Irene Hs talan preskriberad?

En förutsättning för bifall till Irene Hs talan i målet som helhet är att hon har haft en tillsvidareanställning hos kommunen. Om man skulle finna att så inte har varit fallet, saknas det anledning att pröva frågan om preskription. Tingsrätten har emellertid valt att ta upp preskriptionsinvändningen till särskilt avgörande, och enligt Arbetsdomstolens mening kan det inte anses föreligga något formellt hinder mot en sådan prövning. Det bör dock anmärkas att det inte går att ta ställning till det av tingsrätten bestämda mellandomstemat rörande preskription utan att man först bedömer tvistefrågan om Irene Hs anställningsförhållanden.

En avgörande frågeställning såvitt gäller invändningen om preskription är om Irene Hs anställning, såsom kommunen har menat, upphörde den 30 april 2004. I den delen kan Arbetsdomstolen först ansluta sig till vad tingsrätten har anfört rörande betydelsen av anställningsbeviset den 16 april 2003. Vidare ansluter sig domstolen till vad tingsrätten har uttalat om att visstidsanställningar av det ifrågavarande slaget – även om de skulle vara otillåtna enligt reglerna i anställningsskyddslagen – inte automatiskt övergår i en tillsvidareanställning. Som kommunen har anfört framgår det av anställningsinformation den 24 mars 2004 att Irene Hs visstidsanställning skulle löpa ut den 30 april 2004. Det har i målet inte förekommit något som tyder på att hon efter denna tidpunkt har fått fortsatt anställning hos kommunen, och under alla förhållanden finns det ingenting som utvisar att hon efter den angivna tidpunkten skulle ha en tillsvidareanställning. Preskriptionsfrågan skall avgöras mot bakgrund av denna bedömning.

Med utgångspunkt i att Irene Hs anställning upphörde den 30 april 2004 står det klart att Irene Hs rätt att föra talan är preskriberad enligt 40 och 41 §§ anställningsskyddslagen. Domstolen vill särskilt anmärka att den korrespondens som förekommit mellan parterna efter anställningens upphörande – domstolen syftar därvid på kommunens brev den 14 juli och den 2 september 2004 – inte som Irene H synes mena kan tilläggas betydelsen att fristen för väckande av talan skulle ha förskjutits framåt i tiden.

På grund av det anförda finner Arbetsdomstolen i likhet med tingsrätten att Irene Hs talan har gått förlorad på grund av preskription.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avvisar Irene Hs överklagande i vad det avser annat än preskriptionsfrågan.

2. Med undanröjande av tingsrättens dom förklarar Arbetsdomstolen att Irene Hs talan har gått förlorad genom preskription.

3. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Bengt Nestrup med trettiotusen (30 000) kr för arbete. Av  ersättningen utgör 6 600 kr mervärdesskatt.

4. Målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning. Det åligger tingsrätten att efter målets upptagande förordna om parts skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Ledamöter: Michaël Koch, Håkan Torngren och Stina Nilsen. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson