ARBETSDOMSTOLEN  Domar i fulltext AD 2008 nr 98 Ett bolag har fattat beslut om neddragning av produktionen, vilket bl.a. inne­burit att 35 arbetstagare kom att sägas upp. Bolaget har före beslutet för­handlat med den arbetstagarorganisation vars medlemmar direkt kom att beröras av uppsägningarna. Frågan om bolaget även varit förhandlings­skyldigt enligt 11 § medbestämmandelagen gentemot en annan arbetstagar­organisation, vars medlemmar inte direkt berördes av uppsägningarna. Arbetsdomstolen finner att bolaget varit förhandlingsskyldigt enligt 11 § medbestämmandelagen. Vidare uppkommer fråga om förhandlingsskyldig­heten har fullgjorts. Domstolen uttalar att det i princip är arbetsgivaren som har bevisbördan för att han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen.

 

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har gjorts för att det skall vara enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det orginaldomen.

Innehåll

Innehållsförteckning. 1

Kurt Junesjös kommentar 2

Sammanfattning. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 4

Sif. 4

Frågan om förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. 4

Frågan om bolaget kan anses ha fullgjort förhandlingsskyldigheten. 5

Arbetsgivarparterna. 5

Bolaget har förhandlat med Sif före beslutet 6

Domskäl 7

Utredningen i målet 8

Har bolaget varit förhandlingsskyldigt gentemot Sif?. 8

Har bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet?. 8

Skadestånd m.m. 10

Rättegångskostnader 11

Domslut 11

 

 

Kurt Junesjös kommentar

Detta är en typ av mål som ofta förekom i AD efter det att MBL trätt i kraft den 1 januari 1977, men som nu är relativt sällsynt. Det beror sannolikt på att AD:s praxis för  i vilka fall arbetsgivaren är skyldig att påkalla förhandling vid viktigare förändring av verksamheten enligt 11 § MBL och skadeståndsnivåer vid överträdelse är väl belyst.

En neddragning som endast gäller en liten del av en stor koncerns verksamhet, kan ändå vara en viktigare förändring verksamheten. Den principen knäckte domstolen redan 1978 (AD 1978 nr 51). Det målet gällde förflyttning av en tankbil från en depå till en annan, när företaget hade  26 depåer över hela landet och 157 egna tankbilar och 200 chaufförer anställda.  AD fann där att förhandlingsskyldigheten inte skulle sättas i relation  till bolagets hela verksamhet i landet utan endast till den enskilda depån  varför förhandlingsskyldighet förelåg i det fallet. Domstolen stod därför på fast grund när den underkände arbetsgivarens motsvarande argumentering i den nu refererade domen.

Inte heller det förhållandet att SIF:s  medlemmar inte berördes av neddragningen eftersom ingen av dessa skulle sägas upp godtogs av AD. Föga förvånande eftersom förhandlingsskyldigheten enligt första stycket första punkten 11 § MBL som berör förändringar i verksamheten gäller mot samtliga organisationer som arbetsgivaren har avtal med. Det är endast förhandlingsskyldigheten enligt andra punkten som berör viktigare förändringar för individen som är begränsad till den fackliga organisation som de berörda arbetstagarna tillhör.

Enligt 12 § MBL har facket rätt till förhandlingar om man begär det  inför arbetsgivarens beslut om förändringar i verksamheten oavsett om det är ett viktigare beslut eller ej. Arbetsgivaren är då skyldig att avvakta med beslutet till dess förhandlingsskyldigheten fullgjorts. SIF begärde i denna tvist förhandling, men förvägrades en sådan. Men AD har här uppenbarligen ansett att arbetsgivarens brott mot förhandlingsskyldigheten enligt 11 § MBL konsumerar arbetsgivarens brott mot 12 § MBL.

Det utdömda skadeståndet på 50.000 kr är sannolikt i dag normalnivån för brott mot förhandlingsskyldigheten där arbetsgivaren inte har förhandlat trots förhandlingsskyldighet, men där beslutet inte haft någon ingripande betydelse för förbundets medlemmar och där arbetsgivaren ”inte haft något allmänt syfte att undandra de fackliga organisa­tionerna deras möjlighet till inflytande”. I normalfallet där beslutet direkt berör medlemmarna ligger den på 100.000 kronor (AD 2003 nr 40). Vid allvarligt försvårande omständigheter t.ex. vid företagsnedläggning där arbetsgivaren avsiktligt undandrar  sig förhandlingsskyldigheten finns ingen färsk praxis. Det högsta skadeståndet hittills, 900.000 kronor, utdömdes 1984 (AD 1984 nr 75). Man kan nog räkna med att det med hänsyn tagen till penningvärdesförsämringen sedan 1984 kan hamna på några miljoner kronor.


 

 

 

Sammanfattning

Ett bolag har fattat beslut om neddragning av produktionen, vilket bl.a. inne­burit att 35 arbetstagare kom att sägas upp. Bolaget har före beslutet för­handlat med den arbetstagarorganisation vars medlemmar direkt kom att beröras av uppsägningarna. Frågan om bolaget även varit förhandlings­skyldigt enligt 11 § medbestämmandelagen gentemot en annan arbetstagar­organisation, vars medlemmar inte direkt berördes av uppsägningarna. Arbetsdomstolen finner att bolaget varit förhandlingsskyldigt enligt 11 § medbestämmandelagen. Vidare uppkommer fråga om förhandlingsskyldig­heten har fullgjorts. Domstolen uttalar att det i princip är arbetsgivaren som har bevisbördan för att han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen.

ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 98/07

                      2007-12-19   Mål nr A 241/06

Stockholm

 

 

KÄRANDE

Sif, 105 32 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Lars Åström, Sif, 105 32 STOCKHOLM

SVARANDE

1. Föreningen Sveriges Skogsindustrier, Box 55525, 102 04 STOCKHOLM

2. Setra Trävaror AB, 556035-2196, Box 740, 941 28 PITEÅ

Ombud för båda: chefsjuristen Andreas Edenman, ARBIO AB,

c/o Föreningen Sveriges Skogsindustrier, Box 55525, 103 04 STOCKHOLM

SAKEN

förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen

______________________

 

Mellan Föreningen Sveriges Skogsindustrier och Sif gäller kollektivavtal, det s.k. sågverksavtalet. Setra Trävaror AB är medlem i Föreningen Sveriges Skogsindustrier och är därmed bundet av sågverksavtalet.

Bolagets verksamhet utgörs av försäljning av egenproducerade, sågade och förädlade trävaror. I bolaget ingick vid denna tidpunkt tolv sågverk, där­ibland sågverket i Lövholmen utanför Piteå. Vid Lövholmens sågverk sågas både grovt och klent timmer, med en specialisering på sågning av klent tim­mer. Bolaget har tre kundservicecenter, däribland ett i anslutning till Lövholmen. I Piteå finns bolagets ekonomi- och IT-avdelning, vil­ken också är belägen i anslutning till sågverket i Lövholmen. Kundservicecentren bistår samtliga enheter inom bolaget, men verksamheten styrs också utifrån geogra­fiska områden. Bolagets ekonomi- och IT-funktion bistår hela bolaget. Bola­get hade under hösten 2005 cirka 900 arbetstagare, varav 105 arbetade vid Lövholmen. Vid Lövholmen fanns vid den tidpunkten fem tjänstemän. Ingen av dessa var medlem i Sif.

Bakgrunden till tvisten är att bolaget under hösten 2005 beslöt att göra en driftsinskränkning såvitt avsåg sågningen av klent timmer vid Lövholmen. Detta innebar att bolaget beslöt att ta bort ett av två skiftlag från en av pro­duktionslinjerna vid Lövholmen. Beslutet innebar vidare att 35 arbetstagare inom produktionen sades upp. Bolaget fattade beslut om åtgärderna efter att den 19 december 2005 ha slutfört förhandlingar med Skogs- och Träfacket. Mellan parterna är tvistigt om det har förelegat skyldighet för bolaget att, innan beslutet fattades, förhandla med den lokala Sif-klubben enligt 11 § medbestämmandelagen. För den händelse att Arbetsdomstolen skulle finna att förhandlingsskyldighet förelegat för bolaget är vidare tvistigt om bolaget vid sammanträffande mellan parterna har fullgjort denna skyldighet.

Parterna har tvisteförhandlat i frågan utan att någon överenskommelse har kunnat träffas.

Sif har väckt talan i Arbetsdomstolen och har yrkat att Arbetsdomstolen ska fastställa att bolaget gjort sig skyldigt till brott mot 11 § medbestämmande­lagen samt förplikta bolaget att till förbundet betala allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 3 och 6 §§ räntelagen från den 8 december 2006 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. Sättet att beräkna ränta har vits­ordats såsom skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Sif

Under år 2005 bestod bolaget av tre regioner: Bergslagen Gran, Bergslagen Furu och Nord Furu. Regionen Nord Furu bestod av tre sågverk placerade i Seskarö, Malå och Lövholmen samt en förädlingsenhet i Kvarnåsen. Vid regionen Nord Furu fanns en Sif-klubb som omfattade denna region. I december 2005 var 35 tjänstemän medlemmar i klubben. Behörig att för­handla lokalt är en Sif-klubb om en sådan finns. Om en sådan klubb inte finns, är det Sifs berörda avdelning som har förhandlingsrätten. I det här fallet var Sif-klubben i regionen Nord Furu behörig att förhandla rörande förändringar som skedde i regionen.

Vid tidpunkten fanns det fem tjänstemän på Lövholmen. Inte någon av dessa var medlemmar i Sif, men deras befattningar avsåg arbete som omfattades av kollektivavtalet med Sif. I sågverksavtalet anges i 1 § 1 mom. att avtalet gäller för tjänsteman som är anställd vid företag inom sågverksindustrin an­slutna till Föreningen Sveriges Skogsindustrier. Före och efter den aktuella tidpunkten har det funnits Sif-medlemmar vid Lövholmen. Det fanns 31 tjänstemän på de övriga tjänsteställena inom Nord Furu-regionen.

Frågan om förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen

Den 13 november 2005 kallade bolaget genom platschefen Stefan M till information den 21 november 2005 och till lokal förhandling den 25 novem­ber 2005 rörande produktionsförändringar. Kallelsen ställdes till fackliga företrädare för såväl Sif som andra kollektivavtalsbundna arbetstagarorga­nisationer. Vid informationsmötet den 21 november 2005 förklarade bolagets företrädare att man planerade en volymminskning vid Lövholmens sågverk från 290 000 kubikmeter till 220 000 kubikmeter sågat timmer, räknat per år. Vid mötet presenterades olika alternativ för produktionen vid Lövholmen i framtiden. De fackliga organisationerna hade synpunkter på bolagets huvud­alternativ och kunde inte acceptera förslaget. Organisationerna ansåg bl.a. att förslagen hade lämnats utifrån ett råvaruperspektiv och inte ur ett lönsam­hetsperspektiv samt att ett antal nyckelpersoner skulle komma att försvinna, vilket skulle påverka bolagets verksamhet negativt i framtiden.

Bolagets beslut den 19 december 2005 att ta bort ett av två skiftlag från en av produktionslinjerna vid sågverket i Lövholmen ledde dels till en produk­tionsminskning vid bolaget, dels till att 35 arbetstagare sades upp på grund av arbetsbrist. Bolagets beslut om driftsinskränkning avsåg en sådan viktigare förändring av bolagets verksamhet som medförde skyldighet för bolaget att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation, med vil­ket bolaget stod i kollektivavtalsförhållande, innan beslut fattades i frågan. Bolaget var alltså skyldigt att förhandla inte bara med Skogs- och Träfacket utan även med Sif. Att Sif inte hade någon medlem vid Lövholmen saknar betydelse för denna fråga. Eftersom beslutet avsåg en viktigare förändring i bolagets verksamhet hade det inte heller någon betydelse för förhandlings­frågan att bolagets beslut endast avsåg förändringar vid anläggningen i Lövholmen.

Frågan om bolaget kan anses ha fullgjort förhandlingsskyldigheten

Någon förhandling avseende produktionsminskningen blev aldrig aktuell för Sifs del. Den 23 november 2005 skickade personaldirektören Pia E ett e-postmeddelande till Sifs förtroendeman Karin P och meddelade att förhandlingen den 25 november 2005 enbart berörde kollektivpersonalen, varför endast Skogs- och Träfacket var kallat till förhandlingen. En medver­kan från Sifs sida var inte aktuell enligt bolagets uppfattning. Dagen därpå svarade förtroendemannen Lena A på e-postmeddelandet och hemställde att Sif skulle få delta vid förhandlingen. Samma dag återkom Pia E till Lena A och vidhöll att Sif inte skulle kallas till förhandlingen eftersom Sifs medlemmar inte berördes av föränd­ringen. Lena A och Karin P beslöt sig ändå för att inställa sig vid förhandlingen den 25 november 2005. Vid mötet lät emeller­tid platschefen Stefan M meddela att Sif inte var välkommet att delta vid mötet. Senare under förmiddagen ringde Stefan M till Karin P och bad henne komma till mötet för att skriva under minnesanteck­ningarna från informationsmötet den 21 november 2005. Hon förklarade att Sif inte avsåg att underteckna minnesanteckningarna, men att man på Sifs sida däremot ville delta vid förhandlingen. Stefan M meddelade åter­igen att Sif inte var välkommet att göra detta.

Sedan Sif den 25 november 2005 inte fått förhandla med bolaget påkallade Sif för egen del förhandling med bolaget avseende produktionsförändringar­na vid Lövholmen. Bolaget och Sif kom överens om att förhandlingen skulle äga rum den 9 december 2005. Inte heller vid detta tillfälle fick Sif förhandla om produktionsförändringarna. Vid mötet diskuterades enbart tillämpningen av medbestämmandelagens reglering om förhandlingsrätt. Den 13 december 2005 skickade Pia E ett e-postmeddelande till Karin P och Lena A där hon återigen bekräftade bolagets uppfattning att någon förhandlingsskyldighet inte förelåg gentemot Sif.

Bolaget hade sammanfattningsvis varken den 25 november eller den 9 december 2005 fullgjort sin förhandlingsskyldighet gentemot Sif innan be­slutet om driftsinskränkning fattades den 19 december 2005.

Arbetsgivarparterna

Bland arbetstagarna vid Lövholmen fanns inte någon Sif-befattning eller Sif-medlem. Ett fåtal andra tjänstemanna­befattningar fanns dock vid Lövholmen, men dessa utgjorde alltså inte Sif-befattningar. Övriga arbets­tagare vid Lövholmen tillhörde arbetarområdet och var i förekommande fall medlem­mar i Skogs- och Träfacket. Sif-medl­emmar fanns i bolagets tre kundcenter, på ekonomi- och IT-funktionen och på vissa andra sågverk, men inte vid Lövholmens sågverk.

Bolagets timmerleveranser styrdes vid tidpunkten av ett försörjningsavtal mellan bolaget och Sveaskog. Sveaskog hade för perioden 2006-2008 avise­rat minskade avverkningsuttag i södra Norrbotten och Västerbotten. De minskade timmer­leveranserna påverkade direkt bolaget eftersom Sveaskog vid denna tid i princip var exklusiv leverantör. För Lövholmens del innebar dessa minskningar att produktionen måste anpassas efter en minskad tim­mertillgång. Detta var något som bolaget inte kunde påverka.

Frågan om bolagets förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmande­lagen

Vid informationsmötet den 21 november 2005 informerade bolaget om de minskade timmerleveranserna. Vid mötet deltog företrädare för Skogs- och Träfacket, Saco och Sif. På bolagets sida deltog sågverkschefen och produk­tionsdirektören Jerker Nyström, platschefen vid Lövholmen Stefan M och personaldirektören Pia E. Vid informa­tionsmötet lämnades en om­fattande beskrivning av de planerade förändringarna vid Lövholmen. Dessa förändringar påverkade inte kundservicecentret eller den centrala ekonomi- och IT-avdelningen. Bolaget meddelade att det skulle komma att ta initiativ till förhandlingar med Skogs- och Träfacket, men inte med tjänstemanna­organisationerna, eftersom dessa inte berördes. Vid mötet framfördes ingen protest mot detta från tjänstemannahåll.

Det är riktigt att Sif inte kallades till förhandlingar beträffande de planerade förändringarna vid Lövholmen. Sif-klubben framförde dock efter informa­tionsmötet att klubben önskade förhandla om förändringarna.

Bolaget inledde förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen med Skogs- och Träfacket den 25 november 2005. Förhandlingen gällde främst hur orga­nisationen vid Lövholmen kunde anpassas till en något lägre produktion. Ett antal alternativ behandlades i förhandlingarna. Förhandlingarna slutfördes den 19 december 2005. Bolaget fattade sedan beslut om att reducera arbets­styrkan med totalt 35 arbetstagare. Endast arbetarområdet berördes av pro­duktions­minskningen. Denna drabbade samtliga delar av sågverket, fram­för allt justerverket. Den förändring som Sif särskilt har angett innebar att ett skift­lag togs bort på en produktions­linje, nämligen på den s.k. klena linjen. Det medförde bl.a. att be­manningen minskade från åtta personer till tre per­soner på den linjen. Förändringen inleddes genom uppsägningar under senare delen av december 2005 efter det att förhandlingar avslutats. Produktions­minskningen genomfördes den 1 april 2006.

Sifs förhandlingsframställan ställdes till platschefen Stefan M. Av för­handlingsframställan framgår därmed att Sif självt ansåg att förhandlingen rörde arbetsplatsen Lövholmen och inte avsåg en viktigare förändring i bola­gets verksamhet. Hade Sif inte ansett att förhandlingen enbart rörde arbets­platsen Lövholmen hade mottagaren av förhandlingsframställan varit någon annan, t.ex. Pia E, varefter sådana frågor som inte berörde arbetsplat­sen Lövholmen skulle ha behandlats i det s.k. Arbetsutskottet. Bolaget och de fackliga organisationerna är ense om att frågan om produktionsföränd­ringarna i den mån förhandlingsskyldighet föreligger ska behandlas på lokal nivå, dvs. arbetsplatsen Lövholmen. Detta följer även av det då gällande samverkansavtalet. Parterna har inte heller i samband med andra liknande neddragningar, t.ex. då sågverket Hasselfors anpassade sin organisation hös­ten 2005, bedömt frågan som en koncernövergripande fråga.

Enligt arbetsgivarparternas uppfattning avsåg bolagets beslut om driftsin­skränkning inte någon viktigare förändring av verksamheten sett utifrån hela bolagets verksamhet. Beslutet berörde inte verksamheten utanför Lövholmen i sådan grad som krävs. Någon förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbe­stämmandelagen förelåg därför inte. Vid viktigare förändringar av sågverkets verksamhet är parterna överens om att förhandlingar ska upptas med de fackliga motparter som är representerade där. Vid avgörande av om föränd­ringen är viktigare sätts den i relation till sågverkets verksamhet med den be­gränsningen till de fackliga motparter som är representerade vid arbetsstället genom medlemmar eller befattningar. Det fanns ingen Sif-medlem vid Lövholmen och inte heller någon Sif-befattning. Mot den här bakgrunden förelåg det ingen förhandlingsskyldighet gentemot Sif, eftersom det inte handlade om en viktigare förändring av bolagets verksamhet. De Sif-med­lemmar som Sif hänvisat till arbetar inte på Lövholmen utan på andra arbets­ställen såsom bolagets kundcenter m.m. Kundcentret utgör en integrerad del av hela bolagets verksamhet. Sif har heller aldrig framfört annat än att frågan ska behandlas lokalt på Lövholmen.

Bolaget har förhandlat med Sif före beslutet

Samma dag som förhandlingarna med Skogs- och Träfacket påbörjades, den 25 november 2005, förekom kontakter även mellan bolaget och Sif. Bolaget förklarade för sin del att det i och för sig inte ansåg att någon förhand­lings­skyldighet förelåg gentemot Sif, men att Sif ändå kunde ansluta till de för­handlingar som fördes. Detta framfördes bl.a. av platschefen Stefan M. Sif-representanter fanns också på plats i huset när förhandlingarna skulle på­börjas med Skogs- och Träfacket. Någon förhandling kom dock inte till stånd, eftersom Sif mot­satte sig detta. Sif lämnade emellertid denna dag en egen förhand­lingsframställan till bolaget rörande förän­dringarna på Lövhol­men. Sif förbehöll sig samtidigt rätten att åter­komma med ett skadestånds­yrkande. Bolaget kunde efter Sifs förhandlingsframställan konstatera att en separat förhandling skulle hållas med Sif och att bolaget alltså under alla för­hållanden var förhandlingsskyldigt.

Sifs framställan föranledde en förhandling den 9 december 2005. Bolaget var representerat av både personal­direktören Pia E och platschefen Stefan M. De hade inför mötet förberett sig med relevant material. Sif fram­förde vid förhandlingen att bolaget brutit mot 11 § medbestämmandelagen och att ”det skulle kosta bolaget”. Förhand­lingen kom därför i huvudsak att handla om detta. Sif ansåg framför allt att det var allvarligt att förbundet inte fått någon formell kallelse. Företrädarna för bolaget bestred att något åsido­sättande av medbestämmandelagen hade förekommit. De framhöll vidare att de hade kommit för att förhandla i saken i enlighet med Sifs förhandlings­framställan. Vid flera tillfällen under mötet försökte bolags­representanterna att påbörja en diskussion kring förändringarna eftersom det var därför som bolaget kommit till förhandlingen, men Sif-företrädarna var framför allt in­tresserade av att uppehålla sig vid bolagets påstådda brott mot medbestäm­mandelagen. Då bolaget återigen ville gå in mer noggrant i den fråga som förhandlingsframställningen avsåg hänvisade Sif slutligen till de centrala parterna. Sif ställde inga frågor om förändringarna till bolagsrepresentan­terna. Det är en efterhandskonstruktion att bolagets företrädare skulle ha varit ovilliga att diskutera driftsinskränkningen, och något sådant framgår inte heller av protokollet.

Av protokollet från förhandlingen framgår att förhandlingen rörde just pro­duktions­förändringarna. Proto­kollförare var företrädare för Sif som i proto­kollet angav bl.a. att ”Sif-klubben har kallat till MBL-förhandling enligt § 11 angående produktionsförändringar på Lövholmen”. I protokollet har Sif an­gett att fråga var om en förhandling enligt medbestämmandelagen. Efter för­handlingstillfället den 9 december 2005 påkallade Sif aldrig någon central förhandling. Någon förklaring till detta har aldrig lämnats.

För den händelse Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget är skade­stånds­­skyldigt görs gällande att yrkat belopp inte är skäligt med hänvisning till de förmildrande omständigheter som föreligger, särskilt att bolaget lämnat ut­förlig information till Sif samt att bolaget inte heller försökt att undandra sig att förhandla om förändringarna den 25 november 2005 och den 9 december 2005.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten är i korthet följande. Bolaget beslöt med anledning av minskad tillgång på timmer att göra en neddragning av produktionen såvitt avser sågning av s.k. klent timmer vid Lövholmen. Beslutet innebar bl.a. att arbetsstyrkan vid Lövholmen reducerades med 35 arbetstagare, av vilka ingen var tjänsteman. Beslutet fattades sedan bolaget den 19 december 2005 slutfört förhandlingar med Skogs- och Träfacket. Tvisten i målet gäller om bolaget var förhandlingsskyldigt även gentemot den lokala Sif-klubben enligt 11 § medbestämmandelagen innan beslutet om driftsinskränkning fattades. I målet är även tvistigt om bolaget faktiskt har förhandlat med Sif innan be­slutet fattades.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Sifs begäran hållits vittnesförhör med Sifs företrädare vid bolaget Karin P och Lena A. På bolagets begäran har hållits vittnesförhör med personaldirektören Pia E och platschefen Stefan M. Parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Har bolaget varit förhandlingsskyldigt gentemot Sif?

I målet är ostridigt att bolaget, efter det att Sif-klubben den 25 november 2005 hade påkallat förhandling i frågan, var skyldigt att förhandla med Sif om det förestående beslutet. Mot bakgrund bl.a. av hur Sif har formulerat sitt yrkande finner Arbetsdomstolen dock skäl att pröva om bolagets beslut inne­fattade en viktigare förändring i verksamheten och om bolaget av det skälet var skyldigt att förhandla med Sif.

Enligt 11 § medbestämmandelagen ska en arbetsgivare innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektiv­avtal. I motiven till bestämmelsen uttalas bl.a. att avsikten är att den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen ska omfatta alla frågor i arbetsgivarens verksamhet som har den omfattningen och innebörden för arbetstagarna, att man typiskt sett bör räkna med att en facklig organisa­tion vill få tillfälle till förhandling. Denna tolkning har även bekräftats i Arbetsdomstolens praxis (se t.ex. AD 1980 nr 72 och 1988 nr 65). Såsom exempel på viktigare förändring anges i motiven nedläggning eller inskränk­ning av driften (se prop. 1975/76:105, Bilaga 1, s. 353).

Bolagets beslut innebar en neddragning av produktionen som medförde dels att ett av två skiftlag togs bort från en av produktionslinjerna vid Lövholmen, dels att arbetsstyrkan vid Lövholmen reducerades med 35 arbetstagare inom produktionen. Arbetsgivarparterna har menat att beslutet ändå inte avsåg någon viktigare förändring i bolagets verksamhet eftersom det i huvudsak berörde endast arbetsplatsen i Lövholmen och inte hade några avsevärda konsekvenser för bolagets andra delar och verksamhet i stort. Denna uppfatt­ning kan domstolen inte dela. En driftsinskränkning av detta slag är utan tve­kan något som berör de anställda på ett sådant sätt att samtliga fackliga orga­nisationer, inte bara de som har medlemmar vilka direkt berörs av åtgärden, bör få tillfälle att förhandla om. Det kan tilläggas att uttrycket ”viktigare för­ändring av bolagets verksamhet” inte ska sättas i relation till bolagets hela verksamhet i landet, utan till arbetsplatsen i Lövholmen (jfr AD 1978 nr 51).

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis till slutsatsen att det ålåg bolaget att förhandla med Sif som avtalsbärande organisation innan bolaget fattade beslut om driftsinskränkningen.

Har bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet?

Beträffande händelseförloppet under tiden närmast före bolagets beslut i frå­gan om driftsinskränkning är följande ostridigt. Bolaget lämnade den 21 november 2005 information om den förestående minskningen av timmer till samtliga fackliga organisationer, alltså även till Sif. Bolaget klargjorde där­vid att bolaget visserligen avsåg att kalla till förhandling enligt 11 § medbe­stämmandelagen, men att Sif inte skulle omfattas av sådan kallelse. Den 25 november 2005 hölls förhandling mellan bolaget och Skogs- och Träfacket. Därvid förekom också vissa kontakter mellan bolagets företrädare Stefan M och Pia E och Sif-klubbens företrädare Karin P och Lena A. Senare samma dag gjorde Sif-klubben en fram­ställan till bolaget om förhandling i frågan om arbetsbrist. Ett för­handlingssammanträde med anledning av förhandlingsframställan kom att äga rum den 9 december 2005. Bolaget fattade sedan sitt beslut om driftsinskränkning den 19 december 2005.

Parterna i målet är ense om att det varken den 25 november eller den 9 december 2005 faktiskt kom till stånd någon förhandling i sakfrågan rörande hanteringen av den arbetsbristsituation som uppkommit hos bolaget. Arbets­givarparternas ståndpunkt är emellertid, som domstolen har uppfattat den, att bolagets företrädare vid båda dessa tillfällen förklarat sig villiga att förhandla i frågan och att bolaget därmed fullgjort sin förhandlingsskyldig­het. Sifs in­ställning är att bolaget vid båda tillfällena förklarade att bolaget inte ansåg sig ha skyldighet att föra sådana förhandlingar och att det var detta som var skälet till att förhandling i sakfrågan inte kom till stånd.

Bestämmelserna i 11 § medbestämmandelagen innebär att det åligger arbets­givaren att inför beslutet om en viktigare förändring i verksamheten på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen. Det handlar alltså om en skyldighet dels att ta initiativ till förhandling, dels att genomföra förhand­lingen. I förhandlingsskyldigheten ligger inte enbart en skyldighet att inställa sig till förhandling utan även en skyldighet att där klart ange och motivera sin ståndpunkt i sak samt att lyssna till motpartens uppgifter och argumenta­tion för dennes ståndpunkt (se prop. 1975/76:105, Bilaga 1, s. 362). Såsom reglerna om primär förhandling är utformade anser Arbetsdomstolen att det vid tvist om händelseförloppet ytterst ligger på arbetsgivaren att visa att han har fullgjort sina skyldigheter enligt 11 § medbestämmandelagen (jfr Bergqvist m.fl., Medbestämmandelagen, 1997, s. 195). Detta betyder att arbetsgivaren, i fall då han påstår att han försökt uppfylla förhandlingsskyl­digheten men att arbetstagarorganisationen inte medverkat i förhandlingen, har bevisbördan för att försök till förhandling gjorts.

Bolaget tog i det föreliggande fallet inte vid något av tillfällena initiativ till förhandling med Sif. Det har dock klargjorts från Sifs sida att det inte är denna underlåtenhet som ligger till grund för dess talan om skadestånd. Sifs talan vilar i stället på att bolaget enligt Sifs uppfattning vid de sammanträden som förekom vägrade gå in i förhandling i sakfrågan.

Beträffande vad som inträffade den 25 november 2005 i samband med bola­gets förhandling med Skogs- och Träfacket har Stefan M inför domsto­len uppgett att han klargjorde för Sifs företrädare, som kom till förhand­lingslokalen på eget initiativ, att det stod dem fritt att delta vid förhand­lingen. Stefan Ms uppgifter om detta motsägs av vad Karin Ps och Lena A har berättat vid huvudförhandlingen i Arbets­domstolen. De har uppgett att de ombads att lämna förhandlingslokalen. Be­träffande vad som förekom den 25 november står alltså ord mot ord. Sifs uppfattning vinner stöd av den av Karin P senare samma dag skrivna förhandlingsframställningen. I denna anges bl.a. att det hade kommit till Sif-klubbens kännedom att företaget hade inlett arbetsbristförhandlingar och att Sif-klubben inte kunde se att företaget skött sin formella förhandlingsskyl­dighet enligt medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen kommer mot bak­grund av det anförda till slutsatsen att bolaget inte har visat att det uppfyllde sin förhandlingsskyldighet vid detta tillfälle.

Beträffande vad som förekom den 9 december 2005 har Stefan M och Pia E i huvudsak samstämmigt uppgett följande. Efter Sifs förhand­lingsframställan stod det klart att bolaget hade skyldighet att förhandla om driftsinskränkningen, och de förberedde sig därför inför förhandlingen på samma sätt som inför den tidigare förhandlingen med Skogs- och Träfacket. Det visade sig emellertid att de båda företrädarna för Sif-klubben inte var in­tresserade av att tala om detta, utan bara om att bolaget hade ådragit sig ska­deståndsskyldighet genom att inte självmant kalla till förhandling. Parterna skildes därefter åt utan att ha behandlat frågan om driftsinskränkningen.

Karin P har om detta förhandlingstillfälle uppgett följande. Hon hade förberett sig inför förhandlingen genom att diskutera med vissa medlemmar i Sif-klubben. Hon möttes emellertid vid förhandlingen av beskedet att inga Sif-medlemmar skulle drabbas av driftsinskränkningen och att bolaget därför inte ansåg sig ha någon skyldighet att diskutera saken med Sif-klubben. Karin Ps uppgifter har bekräftats av Lena A, som har tillagt att de båda Sif-företrädarna försökte övertyga bolagets företrädare om att även tjänstemännen hade rätt att förhandla samt att bolaget inte tillät dem att ställa frågor om den förestående driftsinskränkningen.

Även beträffande vad som förekom den 9 december 2005 står alltså ord mot ord. Av det protokoll som vid tillfället fördes av Lena A och som justerats bl.a. av de båda företrädarna för bolaget framgår följande. I rubriken anges att ”Sif-klubben hade kallat till MBL-förhandlingar angående produktionsförändringar på Lövholmen”. I protokollet ges därefter en kort­fattad redogörelse för vad som inträffat den 21 och 25 november 2005. Under rubriken ”Diskussioner” anges därefter att ”[p]arterna diskuterar ovanstående” samt att företaget kvarstår vid sin ståndpunkt att ”de inte har skyldighet att kalla Sif till MBL-förhandling, samtidigt som Sif fasthåller sin rätt till medverkan”. Protokollet avslutas med konstaterandet att parterna är ense om att de inte kommer vidare i ärendet utan hjälp av centrala parter.

Av intresse är vidare ett mejl som Pia E den 13 december 2005 sände till Karin P och Lena A. I mejlet angavs bl.a. att bolaget kvarstod i sin uppfattning att förhandlingsskyldighet i ärendet inte gällde gentemot Sif.

Av det anförda framgår att det är ostridigt dels att parterna den 9 december 2005 diskuterade frågan om bolagets förhandlingsskyldighet gentemot Sif, dels att någon förhandling i sakfrågan inte kom att äga rum. Vad som är tvis­tigt är vad som var skälet till att någon sådan förhandling inte kom till stånd. Arbetsgivarparternas påstående om att Sif-klubben inte var intresserad av att diskutera sakfrågan ter sig i och för sig överraskande mot bakgrund av att det var klubben som hade begärt förhandling i den frågan.

Som har angetts i det föregående är det i princip arbetsgivaren som har be­visbördan för att förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmande­lagen har fullgjorts. Tyngden av denna bevisbörda bör bero på arbetsgivarens möjligheter att säkra bevisning. I det föreliggande fallet hade bolaget – om arbetstagarsidan faktiskt inte hade intresse av att förhandla – åtminstone kunnat anmärka i protokollet att bolaget inbjöd till diskussion i fråga om driftsinskränkningen. Någon sådan anmärkning återfinns emellertid inte där, och det har inte heller i övrigt förekommit något som gör det övervägande sannolikt att bolaget vid sammanträdet den 9 december 2005 försökte få till stånd en förhandling i sakfrågan.

På grund av det anförda finner Arbetsdomstolen att bolaget har åsidosatt sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen.

Skadestånd m.m.

Domstolens ställningstagande betyder att bolaget har ådragit sig ska­deståndsskyldighet gentemot Sif, varför Sifs fastställelsetalan i princip bör bifallas. Domstolen anser dock att domslutet bör utformas så att det fastställs att bolaget har ådragit sig skadeståndsskyldighet på grund av bolagets åsido­sättande av lagen.

Vid bedömande av skadeståndets storlek anser domstolen att följande om­ständigheter bör beaktas. Ett åsidosättande av reglerna om förhandlingsskyl­dighet i 11 § medbestämmandelagen måste allmänt sett betraktas som allvar­ligt, och särskilt gäller detta när det som i det föreliggande fallet handlar om en förhållandevis omfattande driftsinskränkning. Det kan dock konstateras att bolagets beslut inte synes ha lett till några mera påtagliga verkningar för tjänstemannakollektivet. Vidare tyder bolagets information till Sif-klubben den 21 november 2006 och förhandlingarna med Skogs- och Träfacket på att bolaget inte hade något allmänt syfte att undandra de fackliga organisa­tionerna deras möjlighet till inflytande. Bolagets åsidosättande av reglerna i förhållande till Sif får i stället antas ha berott på en missuppfattning av inne­börden av 11 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen anser att ska­deståndet med beaktande av samtliga omständigheter bör bestämmas till 50 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång i huvudsaken ska arbetsgivarparterna utge ersättning för Sifs rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förklarar att Setra Trävaror AB har ådragit sig ska­deståndsskyldighet mot Sif för åsidosättande av 11 § medbestämmandelagen.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Setra Trävaror AB att till Sif utge allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 8 december 2006 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar arbetsgivarparterna att med hälften vardera ersätta Sifs rättegångskostnader med sextioniotusensjuhundrafyrtiofem (69 745) kr, varav 57 600 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ledamöter: Michaël Koch, Gunilla Svahn Lindström, Ingrid Lyberg,

Rolf Hugert, Teddy Glans, Ronny Wenngren och Ing-Marie Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Emma Cardell