ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2009 Nr 6 fastställelse av skadeståndsskyldighet Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att det skall vara enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning. 1

Kurt Junesjös kommentat 1

Domskäl 4

Bakgrund. 4

Tvisten. 4

Sund ekonomisk grund. 4

Rättegångskostnader 6

Domslut 6

 

Kurt Junesjös kommentar

Här är två domar  6 och 7 som behandlar samma fråga fast med olika kärandeparter och delvis olika yrkanden. Anledningen till att jag väljer att redovisa denna dom är att den ger uttryck för en så fast princip i AD:s dömande att utgången av detta mål är helt förutsägbar. Den anställda flygpersonalen grundar sin skadeståndstalan på en kollektivavtalsbestämmelse att nedläggning av Skånebosättningen endast fick ske om verksamheten inte längre ”vilar på sund ekonomisk grund”. Så här säger AD: ”Enligt allmänna rättsgrundsatser tillkommer det arbetsgivaren en rätt att leda sitt företag och bestämma dess organisation och verksamhetsformer. Härav följer att det ankommer på arbetsgivaren att göra bedömningar av behovet av att genomföra en inskränkning eller omorganisation av verksamheten. Häri ligger också att domstolen i princip inte har att överpröva de överväganden av företagsekonomisk eller därmed jämställd natur som ligger till grund för arbetsgivarens agerande.” AD gör alltså inte  någon överprövning av en arbetsgivares ekonomiska överväganden alltså hans företagsledningsrätt.  SAS hade kunnat åberopa vilka skumma skäl som helst, så länge det inte kan styrks att avsikten varit att kringgå en avtals- eller lagbestämmelse. Och det kan man nästan aldrig. Tydligast har detta kommit fram i sådana mål där arbetstagarparten klagat på att det inte föreligger saklig grund för uppsägning pga. arbetsbrist. Men där finns det faktiskt ett undantag från huvudregeln (AD 2007 nr 45) där domstolen faktiskt prövade om det förelåg saklig grund för uppsägning av organisatoriska skäl, dvs. arbetsbrist.

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

ARBETSDOMSTOLEN DOM            Dom nr 6/09

                                                                              2009-01-21                  Mål nr B 108/07

Stockholm

KLAGANDE

1.  Erland A,

2.  Karen B,

3.  Monica B,

4.  Agneta B,

5.  Maria B,

6.  Christina B,

7.  Ann-Christin B,

8.  Eva C,

9.  Eva H,

10.                 Lena H,

11.                 Isabelle H

12.                 Charlotta L,

13.                 Anna M,

14.                 Marianne M,

15.                 Lars R,

16.                 Ingrid S,

17.                 Eva S,

18.                 Cecilia S

19.                 Penny S,

20.                 Marie T,

21.                 Cecilia T,

22.                 Louise W,

Ombud för samtliga: advokaten Claes Sandberg, Advokaten Claes Sandberg AB, Box 4, 231 05 SMYGEHAMN och advokaten Michael Wilensky, Advokatfirman Wilensky & Partners HB, Stora Nygatan 59, 211 37 MALMÖ

MOTPART

SAS Scandinavian Airlines Sverige AB, 556235-5908, Östra Skogsvägen 1, Arlanda, 195 87 STOCKHOLM

Ombud: advokaterna Björn Lindskog och Fredrik Gustafsson,
Advokatfirman Vinge KB, Box 1703, 111 87  STOCKHOLM

SAKEN

fastställelse av skadeståndsskyldighet

ÖVERKLAGAD DOM

Malmö tingsrätts, avd. 2, dom den 15 november 2007 i mål nr T 8898-05, T 8938-05, T 8939-05, T 8940-05, T 8941-05, T 8942-05, T 8965-05, T 8966-05, T 8967-05, T 8968-05, T 8969-05, T 8970-05, T 8972-05, T 8973-05, T 8974-05, T 8975-05, T 8976-05, T 8978-05, T 8979-05, T 8980-05, T 8982-05, T 8984-05, T 8985-05

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här

Sedan Elisabeth Gauthier (tingsrättens mål nr T 8967-05) har återkallat sitt överklagande har Arbetsdomstolen avskrivit målet i den delen.

Erland A, Karen B, Monica B, Agneta B, Maria B, Christina B, Ann-Christin B, Eva C, Eva H, Lena H, Isabelle R, Charlotta L, Anna M, Marianne M, Lars R, Ingrid S, Eva S, Cecilia S, Penny S, Marie T, Cecilia T och Louise W (klagandena) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, bifaller deras vid tingsrätten förda fastställelsetalan samt befriar dem från skyldighet att betala ersättning för SAS Scandinavian Airlines Sverige AB:s (SAS Sverige) rättegångskostnader vid tingsrätten. Klagandena har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

SAS Sverige har bestritt ändring och yrkat att klagandena ska förpliktas att solidariskt ersätta SAS Sveriges rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Klagandena har bestritt SAS Sveriges yrkande om solidariskt betalningsansvar för SAS Sveriges rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Parterna har som grund för och till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom. Klagandena har som grund för bestridandet av SAS Sveriges yrkande om solidariskt betalningsansvar för rättegångskostnader anfört att det är en otillåten taleändring samt att käromålen har handlagts i separata mål vid tingsrätten.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på klagandenas begäran hållits förnyade vittnesförhör med Christer S och Steen V. På SAS Sveriges begäran har hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med Anders E samt förnyade vittnesförhör med Tomas P, Bo S och Lou-Ann W. Tingsrättens bandupptagning av vittnesförhöret med Mats K har spelats upp. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Domskäl

Bakgrund

Samtliga klagande har tidigare varit anställda som kabinpersonal hos SAS Sverige med placering vid den s.k. Skånebosättningen. I målet är ostridigt att SAS Sverige fastställt vissa riktlinjer för Skånebosättningen och att det av dessa riktlinjer bl.a. framgår att om förhållandena utvecklas så att skånebosättningsordningen inte längre ”vilar på sund ekonomisk grund” så kan all personal överföras för tjänstgöring från Stockholm efter en varseltid om tolv månader. Det är vidare ostridigt att de i målet aktuella klagandena valt att inte godta en omplacering till Stockholm. Klagandena har i stället accepterat något av SAS Sveriges erbjudanden om förtidspension, avgångsvederlag eller anställning hos SAS Danmark.

Tvisten

Tvisten i målet gäller dels om SAS Sverige genom de enskilda anställningsavtalen eller genom ett ensidigt åtagande blivit bundet av riktlinjernas innehåll, dels om det av SAS Sverige angivna kriteriet för avveckling av Skånebosättningen varit uppfyllt. Vidare råder tvist om klagandena genom att acceptera något av de alternativ som erbjöds i samband med avvecklingen av Skånebosättningen har träffat en ömsesidig överenskommelse om ändring av anställningsvillkoren.

Sund ekonomisk grund

Inledningsvis konstaterar Arbetsdomstolen att alldeles oavsett om SAS Sverige varit förpliktat att gentemot klagandena tillämpa riktlinjerna för Skånebosättningen så har SAS Sverige enligt riktlinjerna haft rätt att avveckla Skånebosättningen under förutsättning att denna inte längre vilade på sund ekonomisk grund.

Klagandena har gjort gällande att detta avvecklingskriterium inte varit uppfyllt.

SAS Sverige har bestritt klagandenas påstående och anfört att Skånebosättningen avvecklats eftersom den inte längre vilade på sund ekonomisk grund.

Enligt allmänna rättsgrundsatser tillkommer det arbetsgivaren en rätt att leda sitt företag och bestämma dess organisation och verksamhetsformer. Härav följer att det ankommer på arbetsgivaren att göra bedömningar av behovet av att genomföra en inskränkning eller omorganisation av verksamheten. Häri ligger också att domstolen i princip inte har att överpröva de överväganden av företagsekonomisk eller därmed jämställd natur som ligger till grund för arbetsgivarens agerande. Av samma skäl har domstolen normalt sett inte heller att gå in närmare på frågor om det berättigade i arbetsgivarens beslut. Om arbetsgivaren har gjort en noggrann och seriös bedömning av det företagsekonomiska läget kan domstolen i princip inte ifrågasätta denna (se t.ex. AD 1985 nr 79).

Såvitt framkommit vid förhören med Anders E, Tomas P och Bo S uppvisade SAS koncernen en rekordförlust för år 2003, vilket fick till följd att det inom koncernen fattades ett beslut om regionalisering av flygverksamheten. Till följd av regionaliseringen delades konsortiets tidigare gemensamma verksamhet upp i tre bolag; SAS Sverige, SAS Danmark och SAS Norge. Vidare har framkommit att verksamheten – som tidigare hade flödat mellan städerna i Skandinavien – i och med regionaliseringen blev nationsbunden, vilket för SAS Sveriges del fick till följd att verksamheten centraliserades till Stockholm. I syfte att optimera produktiviteten beslutade SAS Sverige att all trafik skulle utgå från Stockholm Arlanda.

Vid förhören har vidare framkommit att SAS Sverige i samband med regionaliseringen gjorde en översyn av den befintliga verksamheten och fattade beslut om att minimera antalet transporter av kabinpersonal som på betald arbetstid flög från en ort till en annan utan att vara i tjänst, s.k. passiv överföring. I samband härmed gjordes en utredning av Skånebosättningens lönsamhet varvid det kunde konstateras att det inte var kostnadseffektivt att ha kvar Skånebosättningen. Skånebosättningen hade under koncerntiden kunnat checka in i Köpenhamn, något som inte längre var möjligt efter regionaliseringen. Sammantaget ledde dessa omständigheter till att SAS Sverige fattade beslut om att avveckla Skånebosättningen då denna inte längre vilade på sund ekonomisk grund.

Enligt Arbetsdomstolens bedömning är det genom utredningen i målet visat att SAS Sverige gjort en noggrann och seriös bedömning av det företagsekonomiska läget inom bolaget, varför Arbetsdomstolen inte har att ifrågasätta bolagets bedömning att S, Mats K och Steen V har lämnat  föranleder inte någon annan bedömning eftersom det framkommit att de delvis grundat sina bedömningar på förutsättningar som ändrats genom omorganisationen inom SAS. Vid detta förhållande har SAS Sverige haft rätt att lägga ned Skånebosättningen varför SAS Sverige inte är skadeståndsskyldigt gentemot klagandena för nedläggningen av Skånebosättningen. Klagandenas fastställelsetalan ska således ogillas redan på denna grund. Tingsrättens domslut ska därmed fastställas.

Rättegångskostnader

Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken är huvudregeln beträffande fördelningen av rättegångskostnader att den som förlorar ett mål ska ersätta motparten för dennes kostnader. På av tingsrätten anförda skäl finns varken med stöd av 18 kap. 3 § rättegångsbalken eller 5 kap. 2 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skäl att frångå denna huvudregel. Klagandena har emellertid anfört att det finns skäl att göra en annan fördelning av kostnaderna än enligt huvudregeln då en betydande del av SAS Sveriges kostnader är hänförliga till en i målet väckt preskriptionsinvändning, vilken ogillats i en av tingsrätten tidigare meddelad mellandom. Klagandena har dock inte genom mellandomen till någon del vunnit bifall till sina yrkanden i målet vilket enligt Arbetsdomstolens mening innebär att det inte finns skäl att frångå huvudregeln om förlorande parts ansvar för motpartens rättegångskostnad (jfr AD 2008 nr 8). Klagandena ska därför ersätta SAS Sverige för rättegångskostnader både vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.

Beträffande rättegångskostnaderna i Arbetsdomstolen har SAS Sverige yrkat att klagandena ska förpliktas att solidariskt ersätta dessa. Ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad är inte en del av saken i målet varför något hinder jämlikt 13 kap. 3 § rättegångsbalken för SAS Sverige att först i Arbetsdomstolen framställa ett yrkande om solidariskt betalningsansvar inte föreligger. I förevarande fall har de tjugotvå käromålen såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen handlagts i en rättegång. Av 18 kap. 9 § rättegångsbalken följer att klagandena vid detta förhållande ska åläggas ett solidariskt betalningsansvar för rättegångskostnaderna (se AD 1998 nr 85). Då målet inte upptagits av Arbetsdomstolen som första instans saknas förutsättningar att med stöd av 5 kap. 2 § tredje stycket lagen om rättegången i arbetstvister göra någon fördelning av rättegångskostnaderna mellan klagandena. På grund av det anförda ska klagandena solidariskt svara för SAS Sveriges rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Det yrkade beloppet, 8 443 kr för var och en av de klagande, framstår som skäligt.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Erland A, Karen B, Monica B, Agneta B, Maria B, Christina B, Ann-Christin B, Eva C, Eva H, Lena H, Isabelle R, Charlotta L, Anna M, Marianne M, Lars R, Ingrid S, Eva S, Cecilia S, Penny S, Marie T, Cecilia T och Louise W att solidariskt ersätta SAS Scandinavian Airlines Sverige AB:s rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundraåttiofemtusensjuhundrafyrtiosex (185 746) kr, allt avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Inga Åkerlund, Marianne Lishajko, Britt Angleryd, Charlott Richardson, Inger Mattsson Kasserud, Maria Hansson och Karl-Erik Svensson. Enhälligt.

Sekreterare: Marie-Louise Collin