ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2009 Nr 12 Ogiltigförklaring av avskedande m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Kurt Junesjös kommentar

En helt vanlig uppsägning, egentligen pga. av illojalitet men det vågar arbetsgivaren inte använda för då skulle agerandet framstå i allt för uppenbar dager. Här är det uppenbarligen en läkemedelsmarknadsförare som gripits av samvetsförebråelser eftersom han inte helt delat arbetsgivaren läkemedelsbolagets uppfattning om man ska kränga så många dagenefterpiller som möjligt. Det marknadsfördes så at Norlevo skulle tas så snart som möjligt och inom 72 timmar (3 dygn) efter oskyddat samlag. Ju tidigare tabletten togs efter det oskyddade samlaget desto bättre effekt gav behandlingen. Risken att bli gravid trots att man tagit Norlevo var: 0,4% om behandlingen togs under första dygnet efter det oskyddade samlaget 1,2% under andra dygnet 2,7% under tredje dygnet. I samband med en information om prishöjning deklarerade läkemedelsmarknadsföraren därför att avsikten inte varit att dagenefterpillret skulle användas som preventivmedel. Sannolikt ett klart fall av samvetsinformation. Ur företagets utgångspunkt var detta klar olämpligt eftersom man självklart ville maximera vinsten genom att sälja så många dagenefterpiller som möjligt, även om de användes som preventivmedel. Som vanligt i sådan här fall försöker arbetsgivaren kamouflera sin verkliga uppsägningsorsak genom att kasta in en massa andra oväsentliga anledningar som inte godkännes av AD.

Domen innehåller en preskriptionsinvändning när det gäller tvåmåndersregeln efter upptäckt, som på sedvanligt sätt sågas av AD eftersom arbetsgivaren lyckas peta in några smärre tidigare förseelser inom tvåmånadersgränsen.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att det skall vara enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc., eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 2

Bolaget 3

Martin L.. 3

Domskäl 3

Tvåmånadersregeln. 3

Pressreleasen. 3

Caratfakturan. 6

Uttalanden i media. 6

Övriga omständigheter 7

Har bolaget haft skäl att avskeda alternativt säga upp Martin L?. 7

Rättegångskostnader 8

Domslut 8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dom nr 12/09

                                                                                                                  Mål nr B 98/07

 

 

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


 

ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 12/09

                                                                              2009-01-28                  Mål nr B 98/07

Stockholm

 

 

 

KLAGANDE

Nycomed AB, 556113-0302, Box 27264, 102 53 STOCKHOLM

Ombud: advokaten Pia Nyblaeus, Advokatfirman Dunér & Nyblaeus AB, Box 7641, 103 94 STOCKHOLM

MOTPART

Martin L,

Ombud: advokaten Henrik Olsson Lilja, Advokatfirman Althin, Skeppsbron 28, 111 30 STOCKHOLM

SAKEN

ogiltigförklaring av avskedande m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom den 16 oktober 2007 i mål nr T 11308-05

______________________

 

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Nycomed AB (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska ogilla Martin Ls samtliga yrkanden. Bolaget har även yrkat att Arbetsdomstolen ska befria bolaget från skyldigheten att utge ersättning för Martin Ls rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta honom att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader där.

Martin L har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med Ann E samt förnyade vittnesförhör med Mats M och Lilian B. På Martin Ls begäran har hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med honom själv samt förnyade vittnesförhör med Lars S, Janne S och Bo W. På båda parternas begäran har förnyat vittnesförhör hållits med Mats A. Tingsrättens bandupptagning av vittnesförhöret med Ann-Sofie T har spelats upp.

Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder som vid tingsrätten. De har till utveckling av sin talan anfört i allt väsentligt detsamma som antecknats i tingsrättens dom, med följande justeringar och förtydliganden.

Bolaget

Påståendena om att Martin L uttalat sig nedlåtande om en f.d. anställd i bolaget och att han underlåtit att redovisa återbetalning av kursavgift för en kurs i New York, punkterna e) och i) i bolagets sakframställan i tingsrättens dom, frånfalles.

När det gäller pressreleasen är det inte enbart Martin Ls bristande och felaktiga information till den verkställande direktören Ann E som åberopas. Även konsekvenserna av Martin Ls agerande görs gällande, dvs. att hans agerande lett till allvarliga ekonomiska skador och skada på bolagets renommé.

Det var samma innehåll i det s.k. apoteksbrevet, vilket tillställdes apoteken i Sverige, som i den pressrelease som gick ut i samband med prishöjningen.

Det bolagsinterna dokumentet benämnt ”SOP” omfattar allt marknadsföringsmaterial inklusive pressreleaser. Tingsrätten har vid sin bedömning inte beaktat detta dokument. 

Martin L

Den marknadsundersökning som beställdes av bolaget bekräftade att det fanns en överanvändning av läkemedlet Norlevo. Efter att bolaget skickat ut information om prishöjningen till apoteken, med samma innehåll som fanns i pressreleasen, skedde ingen reaktion. Det var först i samband med att bolaget började visa reklam för läkemedlet Norlevo i tv i anslutning till bl.a. programmet Paradise Hotel som ”mediastormen” började.

Som tingsrätten noterat i sin dom uppgav bolaget vid tingsrätten att bolaget, såvitt avsåg pressreleasen, endast gjorde gällande Martin Ls bristande och felaktiga information som grund för avskedandet. Det bestrids att hans agerande lett till de påstådda skadorna.

Domskäl

Tvåmånadersregeln

Martin L har i Arbetsdomstolen vidhållit sin inställning att enligt tvåmånadersregeln är det endast händelserna såvitt avser Caratfakturan och Åreresan som får läggas till grund för bedömningen. Detta har bestritts från bolagets sida.

Av 7 § fjärde stycket och 18 § andra stycket anställningsskyddslagen framgår att så länge det finns någon händelse som har infallit inom tvåmånadersfristen så kan avskedandet alternativt uppsägningen grundas även på äldre händelser. Arbetsdomstolen kommer därför till samma slutsats som tingsrätten i denna del, dvs. att samtliga av bolaget åberopade omständigheter får läggas till grund för bedömningen om det förelegat skäl för avskedande alternativt saklig grund för uppsägning av Martin L.

Pressreleasen

Följande omständigheter är ostridiga.

I december 2004 beslutades att priset på bolagets produkt Norlevo skulle höjas. Med anledning av detta bestämde Martin L att ett brev skulle skickas ut till samtliga apotek med information om detta. Den ansvariga produktchefen Lilian B fick i uppdrag att utforma ett sådant brev. Brevet omarbetades därefter av Martin L, varvid denne lade till bl.a. följande:

”Varje vecka nås vi dock av samtal gällande Norlevo där vi misstänker att Norlevo har fått ersätta kvinnans ordinarie preventivmetod. Vi har även uppfattat att ett flertal apotek delar vår misstanke.

Som marknadsledare inom kategorin receptfria akut-p-piller känner vi ett ansvar för att försöka stävja felanvändning av Norlevo. Vår målsättning är att ytterligare differentiera oss från de ordinarie preventivmetoder som rekommenderas till kvinnor.”

Martin L lämnade den 20 december 2004 brevet till bolagets medicinska avdelning för granskning. Samma dag återkom medicinska avdelningen, genom Mikael G, med svar. Han svarade skriftligen. Han hade fyllt i den blankett som användes inom bolaget vid granskning av material. Den medicinska avdelningen kan använda sig av tre olika svarsalternativ vid granskning av insänt material: OK, OK men ändringar rekommenderas samt Icke godkänt, diskussion nödvändig. I detta fall angavs att materialet var OK, men att ändringar rekommenderades. Vidare angavs under rubriken kompletterande kommentarer att det förelåg en stor risk att upplägget i brevet om att ”stävja missbruk av Norlevo genom prishöjning” skulle orsaka dålig publicitet och reta upp KOL (Key Opinion Leaders) och att tonen i brevet gick stick-i-stäv med den tidigare positioneringen av Norlevo och bolaget. Vidare angavs att det inte stämde att det skulle inkomma samtal varje vecka där det framgår att kvinnan ersatt ordinarie preventivmetod med Norlevo. Samma dag skickades brevet ut, utan ändringar i det föreslagna innehållet, till cirka 900 apotek i Sverige.

Dagen efter, den 21 december 2004, kontaktade Martin L bolagets verkställande direktör Ann E för att inhämta hennes godkännande för att skicka ut en pressrelease med en motivering till bolagets prishöjning av Norlevo. Innehållet i pressreleasen och i ovan nämnda brev till apoteken var detsamma. Samtal fördes om huruvida medicinska avdelningen godkänt texten. Ann E hade därefter ingen erinran mot innehållet i pressreleasen varefter den gick ut samma dag. Den 25 januari 2005 och även kommande dagar blev Ann E kontaktad av media med anledning av prishöjningen av Norlevo. I media ifrågasattes prishöjningen och uppgifterna om felanvändning. Även Läkemedelsverket tillskrev bolaget den 28 januari 2005 och önskade ta del av den dokumentation som var bakgrunden till uttalandena i media om att Norlevo användes frekvent som preventivmedel. Läkemedelsverket anförde att verket receptbefriade Norlevo för att öka möjligheten att använda akut p-piller och att den aktuella prishöjningen gick stick i stäv med den åtgärden. Bolaget, genom medicinska avdelningens chef Mats M, angav i ett svar den 9 februari 2005 bl.a. att den information om en eventuell allt för frekvent användning som fanns bl.a. i ett brev till apoteken inte var vetenskapligt underbyggd och att man beklagade formuleringen. Man underströk att bolaget var fullt medvetet om att det inte fanns något vetenskapligt stöd för uppfattningen att akut p-piller missbrukades.

Motstridiga uppgifter har lämnats om huruvida Martin L för Ann E uppgett att den medicinska avdelningen hade lämnat invändningar mot texten i apoteksbrevet som kom att ingå i även pressreleasen. Arbetsdomstolens bedömning är att det genom utredningen i målet, och då särskilt vad Ann E uppgett om sitt senare agerande i januari 2005, får anses utrett att Martin L för henne uppgett att den medicinska avdelningen godkänt texten och att hon av honom inte fick kännedom om de specifika synpunkter som den medicinska avdelningen lämnat.

Bolaget har såvitt avser det interna bolagsdokumentet benämnt SOP (Standard Operating Proceding, Medical Approval of Promotion and Marketing Material) anfört bl.a. följande. Det gäller mycket strikta regler för läkemedelsinformation även avseende receptfria läkemedel. Det finns därför interna skriftliga rutiner om att bolagets medicinska avdelning ska granska och godkänna allt ”promotion and marketing material”. Martin L har invänt bl.a. att pressreleaser inte omfattas av dokumentet och att sådant material alltså inte behöver överlämnas för granskning till den medicinska avdelningen, varför han – som han får förstås – menar att han under inga omständigheter brutit mot några interna riktlinjer. Av utredningen framgår att det var apoteksbrevet som granskades och inte pressreleasen. Arbetsdomstolen kan därutöver konstatera  att texten överlämnats för granskning. Av dokumentet framgår emellertid inte uttryckligen hur eventuella synpunkter från medicinska avdelningen skall hanteras. Det är domstolens bedömning att det därmed inte är visat att Martin L brutit mot någon uttrycklig regel i dokumentet när han lät pressreleasen gå ut utan att ändra i texten.

Martin L har till stöd för sitt agerande invänt följande. De synpunkter som medicinska avdelningen lämnade var synpunkter av marknadsföringskaraktär som han som marknadsdirektör inte behövde följa. Han kunde alltså gå ut med pressreleasen i det skick som skedde. Därutöver var uppgifterna om att det förelåg misstankar om felanvändning eller överanvändning korrekta.

Av Mats Ms uppgifter får anses ha framkommit att en uppgift om överanvändning eller felanvändning av ett läkemedel är en medicinsk fråga eftersom ett läkemedelsbolag är skyldigt att rapportera sådan felaktig användning av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Att så är fallet stöds även av det faktum att Läkemedelsverket valde att kontakta bolaget med anledning av uppgifterna om överanvändning i media. Mot den bakgrunden borde Martin L ha förstått att invändningarna inte endast var av marknadsföringskaraktär. Å andra sidan framstår det, med tanke på hur känslig en uppgift om felanvändning är, som något märkligt att medicinska avdelningen i sitt svar ändå valde att säga att texten var OK, men att ändringar rekommenderades.

Underlaget för påståendet om att det förekom överanvändning av Norlevo har enligt Martin L bestått i uppgifter i telefonsamtal från användare av läkemedlet samt i uppgifter från apotekspersonal. Martin L har påpekat att uppgifterna har kommit till marknadsavdelningen och inte till medicinska avdelningen, varför den sistnämnda avdelningen alltså inte kände till informationen, vilket var anledningen till att medicinska avdelningen ansåg att uppgiften om felanvändning var felaktig. Martin L har till stöd för sina påståenden åberopat visst internt material samt vittnesförhör med Ann-Sofie Thelin. Arbetsdomstolen finner inte anledning att ifrågasätta att det på marknadsavdelningen förekommit uppgifter om överanvändning. Detta innebär dock inte att det därmed förelegat vetenskapligt stöd för påståendet i fråga. Lilian B har uppgivit att hon avböjde att underteckna brevet till apoteken med hänvisning till att uppgiften om överanvändning inte stämde. Lilian B var vid tidpunkten underställd Martin L och produktchef och ansvarig för produkten Norlevo.

Som tingsrätten konstaterat har Martin L som marknadsdirektör och chef för OTC-avdelningen haft att självständigt besluta i frågor rörande marknadsföring av produkter inom denna avdelning, inkluderande produkten Norlevo. Det kan i efterhand konstateras att det var ett misstag och en missbedömning att i bolagets pressrelease lämna uppgifter om att bolaget hade misstankar om felanvändning av Norlevo och att ange detta som ett skäl för prishöjningen. Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens bedömning att frågan om i vilken utsträckning den verkställande direktören Ann E skulle informeras har varit en bedömnings- och lämplighetsfråga. Arbetsdomstolen kan dock konstatera att Martin L faktiskt valt att underställa bolagets verkställande direktör denna fråga och därvid inte givit fullständig information om vad den medicinska avdelningen lämnat för synpunkter. Frågan är hur allvarligt hans agerande kan anses ha varit.

Martin L kan inte anses ha brutit mot några interna regler eller rutiner. Av utredningen får anses ha framkommit att den medicinska avdelningens granskning och rekommendation om ändring inte varit bindande. Martin L har snarare brustit i omdöme. Han måste med sin erfarenhet inom branschen ha förstått att ett påstående om en misstänkt felanvändning av just ett akut p-piller är en känslig fråga, inte bara i relation till Läkemedelsverket utan även i media. Med hänsyn till innehållet i de kommentarer den medicinska avdelningen lämnade och det faktum att den ansvariga produktchefen för läkemedlet inte var av uppfattningen att det förekom någon felanvändning hade det, enligt Arbetsdomstolens mening varit rimligt och lämpligt att Martin L fört en fortsatt dialog med medicinska avdelningen om texten i apoteksbrevet och därmed innehållet i pressreleasen och även, när han nu underställde bolagets verkställande direktör texten, informerat henne om den medicinska avdelningens synpunkter. Mot denna bakgrund anser Arbetsdomstolen att Martin L brustit i omdöme och att hans agerande förtjänar allvarlig kritik. Frågan om hans handlande har inneburit skäl för avskedande alternativt saklig grund för uppsägning, återkommer Arbetsdomstolen till nedan.

Caratfakturan

Följande är ostridigt. Martin L träffade muntligen avtal med mediabyrån Carat om upphandling av reklamtid i två tv-kanaler. Enligt hans egna uppgifter startade detta arbete redan i augusti 2004. Reklamfilmer sändes därefter i dessa kanaler i början av år 2005. Den 14 februari 2005 inkom till bolaget en faktura på ca 7 miljoner kr avseende sändningen av reklamfilmerna. Enligt bolagets attestordning har verkställande direktören i bolaget en attesträtt om en miljon kr och marknadsdirektören en attesträtt om 150 000 kr. Utgiften om 7 miljoner kr låg inom ramen för marknadsavdelningens budget för marknadsföring om 15 miljoner kr.

Tvisten i denna del består i om Martin L kan anses ha agerat fel då han ostridigt inte uttryckligen inhämtade något förhandsgodkännande från bolagets verkställande direktör avseende beställningen av reklamtid och kostnaden för denna.

Som tingsrätten konstaterat är parterna överens om att det inte fanns något system med formella skriftliga eller muntliga förhandsgodkännanden från närmaste chef för kostnader som översteg beställarens attesträtt utan man tillämpade ett system med muntligt förhandsgodkännande i form av i första hand dialog mellan beställaren och närmaste chef. Arbetsdomstolen kan alltså, även i denna del, konstatera att Martin L inte brutit mot några formella interna regler.

Även om reklamsatsningen legat inom budgetramen framstår det, mot bakgrund av begränsningarna i attesträtten och de rutiner om dialog om stora kostnader som förelåg inom bolaget, emellertid som mindre omdömesgillt att Martin L inte uttryckligen informerade Ann E om reklamsatsningen och kostnaden för den. Arbetsdomstolen gör samma bedömning som tingsrätten att det hade varit lämpligt att Martin L haft en direkt kontakt med Ann E om omfattningen av och kostnaderna för mediasatsningen. Han borde inte endast ha utgått från att Ann E genom hans agerande var informerad om att kostnaden skulle kunna bli avsevärd. Arbetsdomstolens slutsats är att det därmed finns skäl att rikta kritik mot Martin L för hans brist på agerande. Även i denna del återkommer Arbetsdomstolen till frågan om hans handlande har inneburit skäl för avskedande alternativt saklig grund för uppsägning.

Uttalanden i media

Enligt bolaget har Martin L brutit mot bolagets kommunikationspolicy genom att uttala sig i media, dels i artiklar av den 18 och 19 januari 2005 om vad bolaget betalat brutto för viss marknadsföring, dels i en artikel av den 2 mars 2005 om hur mycket bolaget hade sålt av ett visst preparat. Bolaget har gjort gällande att Martin L inte haft någon delegation att uttala sig i media och att bolagets verkställande direktör den 14 januari 2005 påtalat för honom att han inte fick yttra sig i strid med bolagets kommunikationspolicy.

Av bolagets kommunikationspolicy framgår att det fanns vissa personer i bolaget som skulle kontaktas om en anställd blev kontaktad av en journalist. Tjänsten som marknadsdirektör innebar enligt kommunikationspolicyn inte en funktion som talesperson. Martin L har hävdat att han sedan flera år tillbaka haft rätt att uttala sig i kampanjrelaterade frågor och han även haft sådan delegation av den verkställande direktören.

Arbetsdomstolen finner att det av utredningen i målet inte är utrett att Ann E haft något samtal med Martin L där hon påtalat för honom att han enligt kommunikationspolicyn inte hade rätt att uttala sig i media eller att Ann E skulle, som hon påstått, ha framfört kritik till Martin L med anledning av hans uttalanden i media i januari 2005.

Martin L har uppgett att han i samband med en mediaträning, som enligt utredningen ägde rum den 27 januari 2005, tillfrågade Ann E om han kunde fortsätta att uttala sig i kampanjrelaterade frågor och att han då fått ett jakande svar. Ann E har i förhöret med henne uppgivit rent allmänt att hon inte givit någon delegation till Martin L men har inte fått någon fråga om huruvida Martin Ls påstående om vad som uttalades den 27 januari 2005 är felaktigt. Martin Ls påstående får därmed anses stå oemotsagt.

Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av ovanstående inte utrett att Martin L brutit mot bolagets kommunikationspolicy.

Det kan inte heller anses visat att de uttalanden Martin L gjort innefattat företagshemligheter eller annars inneburit brott mot någon sekretessbestämmelse i hans anställningsavtal.

Arbetsdomstolen kommer alltså till samma slutsats som tingsrätten i denna del och finner därmed inte anledning att lämna någon kritik mot Martin Ls agerande avseende hans uttalanden i media.

Övriga omständigheter

När det gäller Martin Ls agerande beträffande Gant-jackorna, julbordet 2004, golfbollarna och Åre-konferensen ansluter sig Arbetsdomstolen till tingsrättens bedömning.

Har bolaget haft skäl att avskeda alternativt säga upp Martin L?

Avskedande får enligt 18 § anställningsskyddslagen äga rum om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Enligt vad som sägs i förarbetena till bestämmelsen och som också framgår av Arbetsdomstolens praxis får avskedande tillgripas endast i flagranta fall. Det ska vara fråga om sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen ska behöva tålas i något rättsförhållande. När det gäller frågan om det har förelegat skäl att skilja Martin L från anställningen måste vid bedömningen även hänsyn tas till den särskilda ställning som denne haft som marknadsdirektör. Anställningen som marknadsdirektör måste anses ligga mycket nära den företagsledande kretsen. Arbetsdomstolen har uttalat att i sådana fall tunnas kraven på saklig grund ut avsevärt jämfört med vad som skulle ha varit fallet i fråga om en arbetstagare i mer underordnad ställning (se AD 1998 nr 22 och 1977 nr 223).

När det gäller Martin Ls agerande avseende pressreleasen och Caratfakturan har Arbetsdomstolen inte funnit utrett att Martin L brutit mot några formella interna regler. Han kan alltså inte genom något sådant agerande anses ha grovt åsidosatt sina åligganden.

Arbetsdomstolen har däremot, enligt de tidigare redovisade bedömningarna, funnit anledning att kritisera Martin Ls handlande och brist på handlande avseende pressreleasen och Caratfakturan. Fråga är således om Martin L genom sitt agerande i dessa två frågor, med beaktande av hans ställning som marknadsdirektör direkt underställd den verkställande direktören, kan anses ha grovt åsidosatt sina åligganden eller om hans agerande i vart fall utgjort saklig grund för uppsägning.

Såvitt avser pressreleasen har det faktum att han inte för Ann E redovisade innehållet i medicinska avdelningens synpunkter lett till bristande förtroende hos henne. Martin L har dock inte agerat i något syfte att skada bolaget, vilket inte heller påståtts. Även om allvarlig kritik kan riktas mot honom för hans agerande av de skäl som redovisats får hans agerande trots allt karaktäriseras som en missbedömning, mot bakgrund av hur händelseutvecklingen blev. Hans agerande kan enligt domstolens mening inte anses som ett grovt åsidosättande av åliggandena i anställningen.

När det gäller Caratfakturan har domstolen funnit att Martin Ls agerande varit klart olämpligt. Å andra sidan synes han ha agerat avseende denna mediasatsning på samma sätt som han gjort tidigare och bolaget har inte ens påstått att det drabbats av någon skada. Det kan ifrågasättas om bristen på kommunikation om kostnadens storlek redan inledningsvis ansetts av bolaget som ett agerande av mycket allvarligt slag. Arbetsdomstolen anser att det framstår som märkligt att inget samtal förts omgående med Martin L om fakturan i syfte att i vart fall utreda vad detta var för faktura – inför attesteringen, och i syfte att markera det otillfredsställande i situationen. Det är i målet utrett att det funnits tillfälle för Ann E att redan den 14 januari 2005 ha i vart fall ett inledande samtal om fakturan med Martin L. Enligt Martin L togs frågan inte ens upp vid det samtal han och Ann E hade den 2 mars 2005 inför hans avskedande. Domstolens samlade bedömning är att han inte heller i denna del kan anses ha grovt åsidosatt sina åligganden.

I målet är upplyst att Ann E tillträdde som verkställande direktör för bolaget under hösten 2004 och då vidtog ett förändringsarbete. Det är naturligt att en ny verkställande direktör vill sätta sin prägel på verksamheten. Av utredningen framgår inte att Ann E och Martin L haft några samtal om hans chefskap och sätt att utöva detta eller att hon för honom klargjort vilka förändringar hon önskade i hans ledarskap.

Arbetsdomstolens samlade bedömning är att även om det funnits skäl att kritisera Martin L för hans agerande i samband med framför allt pressreleasen kan hans agerande, trots hans ställning som marknadsdirektör, inte heller anses utgöra saklig grund för uppsägning. Tingsrättens domslut ska därmed fastställas.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång har bolaget förlorat målet och ska därmed förpliktas att betala Martin Ls rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Om beloppet råder i och för sig inte någon tvist. I den kostnadsräkning som Martin L givit in yrkas ersättning för ombudsarvode med 82,25 timmar á 2000 kr vilket dock rätteligen ska summeras till 164 500 kr och inte till 168 500 kr. Yrkandet avser således, med mervärdesskatt, rätteligen

205 625 kr.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2.  Arbetsdomstolen förpliktar Nycomed AB att ersätta Martin L för hans rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med tvåhundrafemtusensexhundratjugofem (205 625) kr, varav 164 500 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

 

 

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Peter Syrén, Christer Måhl,
Karl Olof Stenqvist, Håkan Torngren, Anders Tiderman och Kjell Eriksson. Enhälligt.

 

Sekreterare: Emma Görnerup Cardell