ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 7 Skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Kurt Junesjös kommentar

En välgörande klart skriven dom när det gäller skadestånd för brott mot företagshemlighetslagen och brott mot lojalitetsplikten, där de luddiga resonemang som skett i tidigare mål när det gäller de ekonomiska skadeståndens beräkning med en hialös bevisprövning av skadeståndens storlek t.ex.  AD 2006 nr 49 150 000 kronor AD 2003 nr 84, 100.000 kronor AD 2003 nr 61 , 75.000 och 1110.000 kronor , det värsta av alla 2002 nr 115 80.000 kronor mot en förhållandevis lågavlönad bokförare AD 2002 nr 38 125.000 kronor. Det är egendomligt att dessa mål mestadels är refererade, medan mål där AD som här och i AD 2006 nr 122 intar en mer måttfull hållning inte refereras. Men jag tycker fortfarande att AD:s nya ofog att döma ut ekonomiskt skadestånd för brott mot en lojalitetsplikt som oftast inte finns reglerad någon annanstans än som en reminiscens av legostadgans fortplantning i AD:s dömande från 1930-talet, är ett ofog.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehållsförteckning

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

KLAGANDE OCH MOTPART. 3

MOTPART OCH KLAGANDE.. 3

MOTPART. 3

SAKEN.. 3

ÖVERKLAGAD DOM... 3

Göteborgs tingsrätts, avd. 13, dom den 23 maj 2008 i mål nr T 13318-04. 3

ISammanfattning av grunderna för talan. 4

Brott mot lagen om skydd för företagshemligheter 4

Brott mot lojalitetsplikten. 5

Stefan O har således brutit mot sin lojalitetsplikt då han. 6

Talan mot Semcon om upphovs- och varumärkesintrång. 6

Skadeberäkning – skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter och lojalitetsplikten  6

Sammanställning – ekonomisk skada. 6

Lönekostnader m.m. för Stefan O, Lars C och Erik R.. 7

Kostnader för Lars C och Erik R under uppsägningstid. 7

Minskad debitering för hela I. 8

Kostnader för nyanställningar 8

Förlorat samarbetsavtal med LMS. 8

Förlorat kundavtal – AAC.. 9

Jämkning. 9

Stefan O och Semcon. 9

Påstått brott mot lagen om skydd för företagshemligheter 9

Påstått brott mot lojalitetsplikten. 10

Upphovs- och varumärkesintrång. 11

Skadeberäkningen. 11

Lönekostnader m.m. för Stefan O, Lars C och Erik R.. 11

Kostnader m.m. för Lars C och Erik R under uppsägningstid. 11

Minskad debitering för hela I. 11

Kostnader för nyanställningar 11

Förlorat samarbetsavtal med LMS. 12

Jämkning. 12

Domskäl 12

Tvisten. 12

Tvisten gäller huvudsakligen. 12

Brott mot lagen om skydd för företagshemligheter?. 13

Några rättsliga utgångspunkter 13

Företagshemlig information?. 14

Har Stefan O insett eller bort inse att han inte fick avslöja informationen?. 15

Har Stefan Os överlämnande skett obehörigen?. 16

Har Semcon nyttjat företagshemlig information som bolaget insett eller bort inse att den angripits obehörigen?  18

Har Stefan O brutit mot lojalitetsplikten?. 19

Har I orsakats ekonomisk skada genom Stefan Os agerande?. 21

Lönekostnader och andra direkta kostnader för Stefan O.. 21

Lönekostnader m.m. för Lars C och Erik R.. 21

Lönekostnader och uteblivna konsultintäkter under uppsägningstid. 22

Minskad debitering för hela I. 22

Kostnader för nyanställningar 23

Förlorat samarbetsavtal med LMS. 23

Sammanfattning. 23

Ska Stefan O utge allmänt skadestånd till I?. 23

Skadestånd på grund av upphovs- och varumärkesintrång. 24

Sammanfattning och rättegångskostnader 24

Domslut 25


ARBETSDOMSTOLEN                                                                       Dom nr 7/10

                                                                                                                  Mål nr B 66/08

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                          Dom nr 7/10

                                                                              2010-02-03                  Mål nr B 66/08

Stockholm

KLAGANDE OCH MOTPART

ÅF I AB, 556067-5067, Box 276, 401 24 Göteborg

Ombud: advokaten Fredrika Hörlin och jur.kand. Ewa Krokosz,

Magnusson Advokatbyrå, Box 11467, 404 30 Göteborg

MOTPART OCH KLAGANDE

Stefan O, 

Ombud: advokaterna Mårten Hulterström och Jörgen Larsson,

Wistrand Advokatbyrå Göteborg KB, Box 11920, 404 39 Göteborg

MOTPART

Semcon Caran AB, 556555-8193, 417 80 Göteborg

Ombud: advokaterna Mårten Hulterström och Jörgen Larsson,

samma adress som ovan

SAKEN

skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Göteborgs tingsrätts, avd. 13, dom den 23 maj 2008 i mål nr T 13318-04

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

ÅF I AB (I) har, som talan slutligt bestämts, yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ska

        förplikta Semcon Caran AB (Semcon) och Stefan O att solidariskt till I utge 8 430 826 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 20 januari 2005, till dess full betalning sker,

        förplikta Semcon att till I utge 150 000 kr jämte ränta enligt

6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 20 januari 2005, till dess full betalning sker,

        befria I från skyldigheten att ersätta Semcons rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta Semcon och Stefan O att solidariskt ersätta Is rättegångskostnader vid tingsrätten.

För det fall Arbetsdomstolen skulle komma till samma slut som tingsrätten såvitt avser frågan om skadeståndsskyldighet på grund av brott mot lagen om skydd för företagshemligheter och/alternativt lojalitetsbrott har I yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens domslut punkterna 2 och/eller 4, ska förplikta Semcon och/eller Stefan O att betala i vart fall del av Is rättegångskostnader vid tingsrätten.

Yrkandena mot Stefan O har framställts anslutningsvis.

Stefan O och Semcon har bestritt ändringsyrkandena i alla delar.

Stefan O har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska ogilla Is talan mot honom och förplikta I att ersätta honom för hans rättegångskostnader vid tingsrätten.

I har bestritt Stefan Os ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen, varvid I har yrkat att Stefan O och Semcon solidariskt ska ersätta Is kostnader.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Is begäran hållits förnyade vittnesförhör med Klas B, Birger L och Thomas R. På Stefan Os och Semcons begäran har hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med Stefan O samt förnyade vittnesförhör med Lars C och Erik R. Därutöver har tingsrättens ljudupptagning från vittnesförhör med Juha P, Hans L, Kurt . En, Hans J, Michael B, Reine L, Karin O, Ingmar A och Marc B spelats upp. I har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Som grund för och till utveckling av sin talan har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som är antecknat i tingsrättens dom. De har gjort följande förtydliganden, tillägg och justeringar.

ISammanfattning av grunderna för talan

Brott mot lagen om skydd för företagshemligheter

Stefan O har genom att, under sin anställning hos I, förse Semcon med företagshemlig information, uppsåtligen eller av oaktsamhet, obehörigen röjt företagshemligheter hos sin arbetsgivare som han fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insett eller bort inse att han inte fick avslöja informationen.

Det obehöriga röjandet av företagshemlig information till Semcon har skett via e-post enligt följande.

        Den 8 december 2003 översände Stefan O en promemoria till Hans Johansson och Reine Lindqvist. Promemorian innehöll företagshemlig information om arvodesnivåer, kundavtal och partners, gemensamma kostnader samt kontorskostnader.

        Den 22 januari 2004 översände Stefan O två e-postmeddelanden, det ena till Reine Lindqvist och Michael Brusberg med en förteckning över vissa tillgångar och dess värde, en budget och en förteckning över pågående avtal, och det andra till Reine Lindqvist med en förteckning över vissa kostnader.

        Den 3 mars 2004 översände Stefan O företagshemlig information om Is erfarenheter inom området TPA till Reine Lindqvist. Semcon erhöll även Is företagspresentation med företagshemlig information.

I gör inte längre gällande att Stefan O röjt någon företagshemlig information om AAC.

Stefan O har inte haft något uppdrag att föra diskussioner med Semcon om en eventuell försäljning av Automotiveverksamheten till det bolaget och har således inte på någon sådan grund haft rätt att röja informationen i fråga.

Semcon har uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjat ovan angivna företagshemliga information och insett eller bort inse att den obehörigen angripits enligt lagen om skydd för företagshemligheter.

Semcon var väl medvetet om såväl att Stefan O inte hade Is uppdrag att föra några försäljningsdiskussioner med Semcon som att Stefan O inte informerade vare sig Birger L eller Klas B om sina kontakter med Semcon och dess företrädare.

Semcon utnyttjade den företagshemliga informationen bolaget fått från Stefan O såväl internt som externt i förhållande till kunder i enlighet med vad som har antecknats i tingsrättens dom. I gör dock inte längre gällande att Semcon nyttjat någon företagshemlig information om AAC eller LMS. Genom nyttjandet av den företagshemliga informationen kunde Semcon starta sin automotiveverksamhet Zound by Semcon billigare, enklare och snabbare än vad som annars skulle ha varit fallet och även visa mycket goda ekonomiska resultat ovanligt snabbt.

Stefan O har genom röjandet och Semcon har genom nyttjandet av den företagshemliga informationen orsakat I skada. De ska därför solidariskt ersätta I för skadan, i första hand genom att ersätta I för den ekonomiska skada om 8 430 826 kr som bolaget drabbats av (närmare beräkning se nedan). För det fall I inte kan visa att bolaget drabbats av någon ekonomisk skada eller inte fullt ut kan visa skadans omfattning görs det gällande att bolaget drabbats av en motsvarande ideell skada och att ersättning därför i stället ska utgå som allmänt skadestånd med motsvarande belopp.

Brott mot lojalitetsplikten

I har som grund för sin talan mot Stefan O om ekonomiskt skadestånd åberopat även följande.

Stefan O har i strid med den tystnads- och lojalitetsplikt som följer av allmänna avtals- och arbetsrättsliga regler under och efter sin anställning hos I satt sitt eget intresse framför arbetsgivarens intresse.

Stefan Os anställningsavtal innehöll en sekretessklausul. Stefan Os arbetsuppgifter som affärsområdeschef framgick av hans befattningsbeskrivning. Av den framgår inte att han hade i uppdrag att föra förhandlingar om försäljning av hela eller delar av I. Han har inte heller på något annat sätt fått ett sådant särskilt uppdrag. Vad som förekom under år 2001vid diskussioner om försäljning eller samarbete med bolaget Ricardo eller som förekommit vid andra förvärvs- eller försäljningsdiskussioner med andra bolag innebar inte att Stefan O under vintern 2003/2004 hade, eller hade fog för att tro att han hade, ett uppdrag att hitta en köpare av Automotiveverksamheten, som då var ett affärsområde inom I. Inte heller de kontakter som förekommit mellan företrädare för Semcon och företrädare för I och Birger L innebar att han hade, eller hade fog för att tro att han hade, ett sådant uppdrag.

Under hösten 2003 fanns inte några aktiva försäljningsplaner från Is sida och Stefan O var medveten om detta och att han inte hade något uppdrag att inleda försäljningsdiskussioner med potentiella köpare. Det var i stället Semcon och Stefan O som gemensamt och utan Birger Ls eller Klas Bs vetskap planerade ett övertagande av Is Automotiveverksamhet. Deras avsikt var att I skulle överrumplas. Semcon var pådrivande och gav Stefan O instruktioner om hur han skulle agera i förhållande till I. Först den 8 mars 2004 blev Birger L och Klas B informerade av Stefan O om att Semcon var intresserat av att förvärva Automotiveverksamheten. De fick vid det tillfället inte någon information om vilka kontakter som dessförinnan hade förevarit mellan Stefan O och Semcon. Detta framkom först genom Is egna efterforskningar.

Stefan O samrådde med Lars C och Erik R om en övergång till Semcon i samband med sina kontakter med Semcon. I gör däremot inte gällande att Stefan O beordrade Lars C och Erik R att säga upp sina anställningar i I och i stället söka anställning hos Semcon.

Den verksamhet som Stefan O gemensamt med Semcon planerade och därefter startade blev en i förhållande till I direkt konkurrerande verksamhet.

Stefan O har således brutit mot sin lojalitetsplikt då han

        lämnat ut hos I företagshemlig information till Semcon,

        engagerat sig i Semcons verksamhet som konkurrerat med I,

        utan uppdrag fört diskussioner med Semcon om en övergång av Is Automotiveverksamheten till Semcon,

        inte informerat sin arbetsgivare om sina kontakter med Semcon,

        samrått med medarbetarna Lars C och Erik R om en övergång till Semcon, samt

        den 8 mars 2004 ställt ett ultimatum till Birger L och Klas B med innebörd att om inte Automotiveverksamheten såldes till Semcon skulle Stefan O och verksamhetens personal sluta och övergå till Semcon.

Stefan O hade därutöver en kvardröjande lojalitetsplikt i förhållande till I även efter det att hans anställning avslutats. Hans lojalitetsplikt kvarstod i vart fall i maj 2004 då han, i strid med denna lojalitetsplikt, upprättade en promemoria om Is tidigare avtalspartner LMS och tillsammans med Lars C förberedde ett besök hos LMS.

I gör inte längre gällande att Semcon brutit mot någon lojalitetsplikt i förhållande till I.

Talan mot Semcon om upphovs- och varumärkesintrång

Is företagspresentation är upphovsrättsligt skyddad. Presentationen innehåller även Is varumärke. Någon hos Semcon, troligen Reine Lindqvist, har upprättat den företagspresentation där även Semcons varumärke förekommer jämte Is varumärke på Is upphovsrättsligt skyddade dokument. Semcon har – utan tillstånd från I – för åtminstone BMW och Honda använt sig av denna företagspresentation. Genom att använda presentationen har Semcon gjort sig skyldigt till såväl upphovs- som varumärkesintrång.

Semcon är skyldigt att till I utge dels ersättning på grund av intrånget med 50 000 kr, dels skadestånd med 100 000 kr för den skada som I orsakats på grund av intrånget.

Skadeberäkning – skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter och lojalitetsplikten

Sammanställning – ekonomisk skada

Lönekostnader m.m.

Lönekostnader m.m. för Stefan O                                 282 863 kr

Kostnader för Erik R (ER) och Lars C (LC):

·         lönekostnader m.m.                                                  159 603 kr

·         lönekostnader under uppsägningstid, ER                                      150 386 kr

LC                                169 000 kr

·         uteblivna konsultintäkter under uppsägningstid, ER                                          149 000 kr

                                                   LC                               240 000 kr

Minskad debitering för hela I                                        806 000 kr

Kostnader för nyanställningar

Annonser                                                  40 100 kr

Tid för anställningsintervjuer                                                               60 000 kr

Introduktion och upplärning                                                                3 000 000 kr

Introduktion och mentorskap                                                              960 000 kr

Förlorat samarbetsavtal med LMS

Resor till Leuven                                                            13 874 kr

Nedlagd tid på att ”rädda” agenturen                           150 000 kr

Förlorad agentur                                                            1 500 000 kr

Förlorade rabatter                                                          750 000 kr

Totalt                                                        8 430 826 kr

 

Lönekostnader m.m. för Stefan O, Lars C och Erik R

Stefan Os röjande och Semcons nyttjande av den hos I företagshemliga informationen fick till följd att Semcon kunde lämna Stefan O samt Lars C och Erik R attraktiva erbjudanden om anställning hos Semcon och underlättade för Semcon att starta en egen verksamhet inom området Automotive. Semcons agerande bidrog till att Stefan O valde att röja Is företagshemligheter och att denne engagerade sig i Semcons verksamhet under sin anställning hos I. Semcons och Stefan Os agerande ledde även till att Lars C och Erik R ägnade del av sin arbetstid hos I åt den planerade affären med Semcon.

I har lidit ekonomisk skada genom att de tre arbetstagarna under perioden från och med den 1 januari 2004 till avskedandet respektive uppsägningarna i april 2004 ägnade viss del av sin arbetstid hos I åt den planerade affären med Semcon i stället för att arbeta för sin arbetsgivare. I uppskattar numera den tiden för Stefan Os del till 50 procent och vidhåller att Lars C och Erik R ägnat 25 procent av sin arbetstid åt den planerade affären med Semcon. Det görs alltså inte längre gällande att Stefan O under den aktuella tiden inte skulle ha utfört något arbete till nytta för I. Beloppet om 282 863 kr avser hälften av bolagets lönekostnader och andra direkta kostnader för Stefan O och beloppet om 159 603 kr avser 25 procent av bolagets lönekostnader och andra direkta kostnader för Lars C och Erik R för den aktuella tiden.

I gör inte längre gällande att bolaget drabbats av skada i form av minskad debiteringsgrad avseende Erik R och Lars C fram till dess att de sade upp sig.

Kostnader för Lars C och Erik R under uppsägningstid

Lars C och Erik R sade upp sig den 19 april 2004 som en direkt följd av att Stefan O hade avskedats. För att begränsa Is skada arbetsbefriades Lars C och Erik R under uppsägningstiden. I har drabbats av skada i form av lönekostnader under uppsägningstiden, med 169 000 kr respektive 150 386 kr, utan motsvarande nytta.

Under uppsägningstiden drabbades bolaget därutöver av minskade konsultintäkter avseende de två arbetstagarna. Erik Rs debitering minskade med 149 000 kr (15 timmar per vecka) och Lars Cs med 240 000 kr (24 timmar per vecka).

Erik R och Lars C avslutade sina anställningar hos I som en direkt följd av Stefan Os och Semcons agerande.

Om Stefan O hade varit lojal och därvid bl.a. inte hade röjt den företagshemliga informationen och Semcon inte utnyttjat den, hade I inte behövt avskeda Stefan O. Lars C och Erik R hade då inte sagt upp sig. För det fall de likväl hade sagt upp sig, hade I i vart fall inte behövt arbetsbefria någon av dem under uppsägningstiden.

Minskad debitering för hela I

På grund av Stefan Os och Semcons agerande uppstod under våren 2004 en turbulens inom I. Ledningen tvingades lägga mycket tid på att reda ut turbulensen. I var tvingat att vidta åtgärder avseende Stefan O, Erik R och Lars C som alla hade ledande befattningar i bolaget. Stefan O försökte också påverka den övriga personalen inom affärsområdet Automotive att avsluta sina anställningar där och i stället börja hos Zound by Semcon. Allt detta påverkade arbetet för konsulterna i hela bolaget, som av förklarliga skäl ägnade viss del av sin arbetstid till s.k. korridorprat och spekulationer kring det inträffade.

Till följd av turbulensen hade konsulterna inom hela Is verksamhet under åtta veckor, den 8 mars den 2 maj 2004, en väsentligt lägre debiteringsgrad (cirka fem procent) än normalt för perioden, vilket orsakade I en skada om 806 000 kr. Någon annan förklaring till den minskade debiteringen än turbulensen med anledning av Stefan Os och Semcons agerande har I inte kunnat finna.

Kostnader för nyanställningar

En konsekvens av den ovan beskrivna turbulensen var att sex anställda, utöver Stefan O, Lars C och Erik R, sade upp sina anställningar hos I. Joakim Linder och Karin Olsson slutade i maj 2004. John Lundegren avslutade sin anställning i juni 2004, Robert Nagy i oktober 2004, Ingmar Arvidsson i november 2004 och Lars Ivarsson i december 2004. Det är dock oklart när var och en av dem sade upp sig. Fem av dessa personer anställdes av Semcon.

Stefan Os illojalitet samt dennes röjande och Semcons nyttjande av den företagshemliga informationen ledde till att I inte hade något annat alternativ än att avskeda Stefan O. Ingen av de ovan angivna sex arbetstagarna skulle ha slutat hos I vid den aktuella tidpunkten om inte I tvingats avskeda Stefan O. Om Stefan O inte hade röjt den företagshemliga informationen och Semcon inte nyttjat den, hade Semcon inte heller startat Zound by Semcon. Om så inte skett hade de aktuella arbetstagarna inte haft det bolaget som alternativ arbetsgivare och hade då inte valt att avsluta sina anställningar hos I. Att de avslutade sina anställningar är således en direkt följd av Stefan Os och Semcons agerande. Avhoppen fick till följd att I tvingades nyrekrytera och introducera sex personer till en kostnad om sammanlagt 4 060 100 kr.

Förlorat samarbetsavtal med LMS

Is agentur för LMS hade löpt exklusivt utan avbrott sedan år 1992. Olika avtalsperioder har tillämpats, men I och LMS hade vid den aktuella tidpunkten planer på att fördjupa sitt samarbete. Det var ett femårigt avtal som parterna då diskuterade. Stefan O hade i uppdrag att slutföra Is förhandlingar med LMS, men gjorde inte detta. I förlorade agenturen till förmån för Semcon efter det att Stefan O avskedats och börjat arbeta hos Semcon.

Genom Stefan Os röjande och Semcons nyttjande av Is företagshemligheter kunde Semcon starta en med Is Automotiveverksamhet direkt konkurrerande verksamhet. Om Semcon inte hade haft den möjligheten hade LMS inte valt Semcon i stället för I som samarbetspartner.

Skada har uppstått för I i form av utlägg för resor och arbetstid för att rädda agenturen om 163 874 kr och med 1 500 000 kr för förlusten av agenturen. Det yrkade beloppet avseende den förlorade agenturen är beräknat på ett femårigt avtal med ett genomsnittligt nettoresultat om 300 000 kr/år.

I hade därutöver en rabatt om fem procent på inköp av LMS-system till den egna verksamheten. I och med att I förlorade agenturen förlorade bolaget även denna möjlighet till rabatterade inköp. Under år 2004 köpte I utrustning för cirka tre miljoner kronor. Beräknat på ett femårigt avtal uppgår Is skada i form av uteblivna rabatter till 750 000 kr.

Förlorat kundavtal – AAC

I gör inte längre gällande att bolaget drabbats av någon skada i form av förlorat kundavtal avseende AAC.

Jämkning

I har inte varit medvållande varför någon jämkning inte ska ske på sådan grund. Det bestrids att Stefan Os privatekonomi är sådan att det finns skäl att jämka skadeståndet av den anledningen. Stefan O har en god ekonomi varför det inte kan anses oskäligt betungande för honom att utge skadestånd.

Stefan O och Semcon

Sammanfattning av grunderna för bestridandet

Påstått brott mot lagen om skydd för företagshemligheter

Stefan O har inte, vare sig uppsåtligen eller av oaktsamhet, till Semcon obehörigen röjt något hos I företagshemligt material.

Inte något av det material som Stefan O via e-post överlämnade till Semcon under perioden den 8 december 2003 – den 3 mars 2004 innehöll företagshemlig information. Informationen var av allmän karaktär och röjandet av informationen har inte varit ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende, varför den inte var företagshemlig.

Överlämnandet var inte obehörigt eftersom Stefan O hade rätt att överlämna informationen till Semcon inom ramen för den diskussion som pågick om en försäljning till det bolaget. Han hade eller i vart fall uppfattade sig ha i uppdrag att inleda kontakter med potentiella köpare av Automotiveverksamheten och kontakterna med Semcon var i enlighet med det uppdraget. Han informerade Birger L om sina diskussioner med Semcon.

Stefan O har i vart fall inte insett eller bort inse att överlämnandet av materialet i fråga inneburit att han obehörigen röjt någon företagshemlighet. Han har varit med om att överlämna motsvarande material vid tidigare försäljningsdiskussioner. Han har då inte ålagts några restriktioner beträffande vilken information som fick lämnas ut, utan endast fått allmänt hållna instruktioner om att lämna ut relevant information och i övrigt medverka på ett positivt sätt. I har inte begärt att tilltänkta köpare skulle underteckna något sekretessavtal, vilket annars är det normala i samband med ett due diligence-förfarande. I begärde inte heller att motparterna skulle underteckna någon förbindelse att inte anställa Is personal (s.k. non solicitation) för den händelse det inte skulle bli någon affär, vilket även det är normalt i samband med den typen av förhandlingar.

Om Stefan Os överlämnade av material utgjort ett brott mot lagen om skydd för företagshemligheter har detta under alla förhållanden inte orsakat I de påstådda skadorna. Det finns inget adekvat samband.

Därutöver bör beaktas att Klas B, efter den 8 mars 2004, lämnade över mer detaljerad information till Semcon än Stefan O gjort, utan att I gjorde något försök att skydda informationen. Klas B överlämnade bl.a. känsliga uppgifter om anställningsvillkoren för anställda hos I. För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att I har orsakats skada innebär Is agerande att det i vart fall inte finns någon adekvat kausalitet mellan Stefan Os och Semcons agerande och den påstådda skadan.

Semcon har inte uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjat hos I företagshemlig information som obehörigen har angripits. Såvitt avser frågorna om materialet varit företagshemligt och röjts obehörigen hänvisas till vad som anförts ovan.

Semcon har varken insett eller bort inse att informationen i fråga överlämnades obehörigen av Stefan O. Semcon var, med anledning av de kontakter som förekommit mellan företrädare för Semcon och I, av uppfattningen att Stefan O hade rätt att överlämna informationen till Semcon inom ramen för de förvärvsdiskussioner som pågick och att Is ledning kände till dessa. Hans Johanssons och Reine Lindqvists uppfattning var att Stefan O informerade Birger L om de diskussioner som pågick. Semcons avsikt var att föra en seriös affärsförhandling om en överlåtelse av Is Automotiveverksamhet till Semcon. En sådan förhandling kom också till stånd. Att den inte slutfördes med ett avtal berodde endast på att parterna inte kom överens om priset.

Semcon har i vart fall inte nyttjat informationen på något sätt som orsakat I den påstådda skadan. Michael Brusberg förstörde det material han mottagit från I sedan det blivit klart för honom att det inte skulle bli något förvärv. Under inga omständigheter har ett nyttjande av informationen i fråga lett till de påstådda skadorna.

Påstått brott mot lojalitetsplikten

Stefan O har inte brutit mot sin lojalitetsplikt under anställningen hos I och han har, efter att anställningen upphört, inte haft någon kvardröjande lojalitetsplikt.

Som redan anförts hade Stefan O ett uppdrag att hitta potentiella köpare av Automotiveverksamheten. Han har alltså inte agerat illojalt när han fört diskussioner med Semcon om en försäljning av den verksamheten till Semcon. Han fick uppdraget under år 2001 efter en presentation för Klas B och Birger L angående verksamhetens framtid. De företag som Stefan O då presenterade som intressanta partners var Ricardo, Caran och Semcon. Diskussioner inleddes med Ricardo och en due diligence genomfördes men ledde inte till någon affär. Stefan O tog därefter under våren 2002 kontakt med Caran men inte heller dessa kontakter ledde till någon försäljning av Automotiveverksamheten, men däremot under viss tid till ett formaliserat samarbete. Stefan O deltog också vid diskussioner under våren 2002 om att I skulle förvärva bolaget A2 Acoustics. Detta företag köptes dock av Caran varefter Is samarbete med Caran upphörde. Under hösten 2002 var AB Ångpanneföreningen intresserat av att förvärva I. I december 2002 framförde vidare Sweco intresse av att förvärva I. Sweco genomförde en due diligence i början av år 2003, men meddelade därefter att ett förvärv av I inte var intressant. Med utgångspunkt i den presentation som Stefan O gjorde år 2001 återstod nu bara Semcon som intressant partner för Is Automotiveverksamhet. Mot den bakgrunden inledde Stefan O diskussioner om bl.a. en försäljning med företrädare för Semcon. Dessa diskussioner föregicks av möten under år 2003 mellan företrädare för Semcon och I. Birger L eller Klas B uppmanade inte Stefan O någon gång att upphöra med att leta efter en tänkbar köpare av Is Automotiveverksamhet.

Stefan O har inte fört diskussionerna med Semcon utan att informera sin arbetsgivare. Som redan anförts lämnade Stefan O sådan information till Birger L.

Vid mötet den 8 mars 2004 berättade Stefan O för Birger L att Semcon då var intresserat av att förvärva Is Automotiveverksamhet. Birger Ls reaktion var att han var intresserad av en försäljning. Stefan O framställde inte det påstådda ultimatumet.

Det bestrids att Stefan O samrått med Lars C och Erik R om en övergång till Semcon.

Upphovs- och varumärkesintrång

Semcon har inte gjort intrång i Is upphovs- eller varumärkesrätt.

Den företagspresentation där Semcons varumärke förekommer tillsammans med Is varumärke är upprättad av Lars C när denne var anställd hos I och därefter översänd till Semcon. Materialet skulle användas inom ramen för ett samarbetsprojekt mellan Semcon och I där bolagen sökte värva bl.a. BMW som gemensam kund. Att låta I delta i sådant samarbete ingick i Stefan Os arbetsuppgifter. Någon företagspresentation vid något möte med BMW kom aldrig till stånd. Företagspresentationen har aldrig översänts till Honda.

Skadeberäkningen

Lönekostnader m.m. för Stefan O, Lars C och Erik R

Det bestrids att Stefan O, Lars C och Erik R har utfört arbete åt någon annan än sin arbetsgivare under sin anställningstid hos I. De arbetade full tid för I under hela den aktuella tidsperioden.

De i lönespecifikationerna angivna uppgifterna om lön under den aktuella perioden vitsordas, men det bestrids att I drabbats av skada som uppgår till de yrkade beloppen. I de yrkade beloppen ingår även andra poster än egentliga lönekostnader.

Kostnader m.m. för Lars C och Erik R under uppsägningstid

Lars C och Erik R hade, som arbetstagare, rätt att säga upp sig. I beslutade att arbetsbefria Lars C och Erik R under uppsägningstiden. I har därmed själv orsakat skadan. Stefan O eller Semcon har inte varit delaktiga i beslutet om arbetsbefrielse och är därför inte ansvariga för kostnader och uteblivna intäkter under uppsägningstiden. Det föreligger i vart fall inget adekvat orsakssamband mellan Stefan Os eller Semcons agerande och den påstådda skadan.

Minskad debitering för hela I

Det bestrids att Is debiteringsgrad minskat till följd av Stefan Os eller Semcons agerande. Att I haft en minskad debiteringsgrad under perioden den 8 mars den 2 maj 2004, kan ha många orsaker. Svårigheter och turbulens inom I uppstod dock först efter det att Stefan O varslats om avskedande den 15 april 2004. Beslutet om avskedande var ett beslut av I och ingen åtgärd vidtagen av Stefan O eller Semcon. Det föreligger i vart fall inget adekvat orsakssamband mellan Stefan Os eller Semcons agerande och den påstådda skadan.

Kostnader för nyanställningar

Det är riktigt att de sex namngivna arbetstagarna lämnade sina anställningar hos I vid de av I angivna tidpunkterna. De hade rätt att säga upp sig och sade upp sig av egen fri vilja. De sade inte upp sig som en följd av Stefan Os eller Semcons handlande. Det fanns inte några restriktioner för Semcon att anställa personal från I. Det föreligger ingen adekvat kausalitet mellan Stefan Os och Semcons agerande och de kostnader som kan ha uppstått till följd av uppsägningarna.

Förlorat samarbetsavtal med LMS

Vid den aktuella tidpunkten fanns inget gällande avtal mellan I och LMS och det var oklart om något nytt avtal skulle träffas. Vid sådant förhållande kan I inte heller ha förlorat något avtal.

I ville inte acceptera de kommersiella villkor som LMS ställde när avtalet för agenturen i Sverige skulle förnyas. Det fanns inget hinder för Semcon att konkurrera med I om agenturen. Angivna kostnader och förluster orsakades inte av Stefan Os eller Semcons agerande. LMS var inte förpliktat att fortsätta att använda I som agent eller återförsäljare i Sverige, utan valde en annan samarbetspartner. LMS valde av kommersiella skäl Semcon. Detta utgör ingen ersättningsgill skada för I. Till detta kommer att LMS kompenserade I med ett större belopp för att avtalet upphörde. Av det skälet kan det ifrågasättas om I över huvud taget har drabbats av någon skada i denna del.

Stefan O och Semcon ifrågasätter inte att Is företrädare har rest till Leuven och att bolaget har haft den angivna kostnaden för resorna. Det föreligger emellertid inget orsakssamband mellan Stefan Os eller Semcons agerande och den påstådda skadan.

Jämkning

Om Arbetsdomstolen finner att Stefan O är skadeståndsskyldig bör den särskilda begränsningsregeln avseende arbetstagares skadeståndsansvar i 4 kap. 1 § skadeståndslagen beaktas. Stefan Os kontakter med Semcon har skett i tjänsten.

Om skadeståndsskyldighet skulle föreligga för Stefan O och/eller Semcon bör skadeståndet jämkas enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen, eftersom I självt medverkat till skadan genom det bristfälliga och oprofessionella sätt på vilket arbetet vid försäljningsdiskussionerna med Semcon organiserades och övervakades.

En skyldighet för Stefan O att utge skadestånd i den storleksordning som I yrkat skulle vara oskäligt betungande med hänsyn till Stefan Os ekonomiska förhållanden. Det skulle vara förödande för Stefan Os privatekonomi. Han är en vanlig privatanställd med god lön, men utan några stora tillgångar. Jämkning bör därför ske enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen.

Ett skadeståndsbelopp om 50 000 kr vitsordas som skäligt.

Domskäl

Tvisten

Tvisten gäller huvudsakligen

1.      om Stefan O har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot I genom att dels till Semcon obehörigen röja hos I företagshemlig information, dels även på annat sätt åsidosätta sin lojalitetsplikt i förhållande till I,

2.      om Semcon har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot I genom att utnyttja av Stefan O obehörigen röjd företagshemlig information, och

3.      om I i så fall drabbats av någon skada och till vilka belopp.

Därutöver gäller tvisten om Semcon har ådragit sig skadeståndskyldighet gentemot I genom att göra intrång i Is upphovs- och varumärkesrätt.

Brott mot lagen om skydd för företagshemligheter?

Några rättsliga utgångspunkter

Med företagshemlighet avses, enligt 1 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Med information förstås, enligt paragrafens andra stycke, både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte dokumenterats på något särskilt sätt.

För att skadeståndsansvar ska komma i fråga förutsätts, enligt 2 §, att företagshemligheterna angripits obehörigen. Som ett obehörigt angrepp anses inte att någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller någon före honom har fått del av i god tro.

I lagens förarbeten uttalas att begreppet information i detta sammanhang har en vidsträckt innebörd. Kravet att informationen ska avse affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse innebär bl.a. att informationen ska ha anknytning till ett företag och till näringsverksamheten i företaget. Med affärs- eller driftförhållanden avses inte bara kommersiella uppgifter om enskilda affärshändelser utan även information om affärshändelser av mer allmänt slag som marknadsundersökningar, marknadsplanering, prissättningskalkyler och planer rörande reklamkampanjer (se prop. 1987/88:155, s. 34 f. och NJA II 1990 s. 565 f.). Information om en produkt eller vara som näringsidkaren ännu inte har introducerat på marknaden är ett exempel på vad som ryms i begreppet företagshemlighet. Men hit hör också information om tekniska landvinningar, produktionserfarenheter och liknande samt uppgifter av kommersiell art om administration, planering, försäljning, finansiering m.m. (se prop. 1987/88:155, s. 12).

Kravet att näringsidkaren håller informationen hemlig ska inte förstås som ett krav på absolut hemlighållande. Informationen kan vara känd av flera, men den får inte vara tillgänglig för envar som kan ha ett intresse av att ta del av den. Inom ett företag kan informationen rent allmänt sägas vara hemlig, om den inte får yppas till andra än de anställda som behöver den för att fullgöra sitt arbete. Inte ens företaget som sådant bildar emellertid en absolut gräns för hemlighållandet. När spridningen går utanför företaget får den dock inte vara allmän och okontrollerad. Informationen får alltså inte spridas utanför en krets som åtminstone i princip är identifierbar och sluten. Kravet att näringsidkaren ska hålla informationen hemlig får anses uppfyllt då han har klargjort eller det ändå står klart att informationen inte får spridas utanför en viss krets (se prop. 1987/88:155, s. 35 f. och NJA II 1990 s. 566 f.).

Under pågående anställningstid gäller att arbetstagaren inte får röja eller utnyttja en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den, se 7 §. Arbetstagaren ska ha fått del av företagshemligheten i sin anställning. Hemligheten ska ha sådant samband med anställningen att den omfattas av den lojalitetsplikt som följer av varje anställningsförhållande och ska ha ett direkt samband med arbetstagarens anställning. Är arbetsrutinerna, säkerhetsinstruktionerna eller liknande utformade på sådant sätt att arbetstagaren insett eller borde ha insett att det var fråga om en företagshemlighet blir han eller hon skadeståndsskyldig om han eller hon utnyttjar eller röjer den obehörigen (prop. 1987/88:155 s. 43 f.).

Skadeståndsansvar föreligger också, enligt 8 §, för den som utnyttjar eller för vidare en företagshemlighet som enligt vad han eller hon inser eller bort inse har angripits enligt lagen. Det krävs inte att hemligheten har tillhandahållits av den person som har röjt eller utnyttjat hemligheten i första hand utan det är tillräckligt att hemligheten ursprungligen har angripits på detta sätt.

Företagshemlig information?

Den första tvistiga frågan är om den information som Stefan O ostridigt har överlämnat till Semcon utgjort företagshemligheter hos I.

Att den överlämnade informationen typiskt sett utgör information om affärs- eller driftförhållanden har Stefan O och Semcon inte ifrågasatt. De har däremot invänt bl.a. att informationen inte varit företagshemlig med hänsyn till att den varit alltför allmänt hållen och att röjandet inte varit ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. De har vidare gjort gällande att I inte har hållit informationen hemlig.

1.  När det gäller den promemoria, som Stefan O den 8 december 2003 överlämnade till företrädare för Semcon, har I gjort gällande att informationen i promemorian om a) arvoden, b) kunder och partners samt c) overhead- och kontorskostnader är företagshemlig.

a)  I promemorian anges att arvodesnivån för I Automotive ligger på 9001 600 kr per timme. Informationen är således mycket allmänt hållen. Arvodesnivåerna är t.ex. inte preciserade på individnivå, typ av konsult eller på uppdragets karaktär. Flera av de i målet hörda personerna har förklarat att arvodesnivåerna är allmänt kända inom konsultbranschen. Någon bevisning som motsäger denna uppgift har inte förebringats. Enligt Arbetsdomstolens mening är därmed inte visat att informationen i denna del hållits hemlig av I. Informationen kan därför inte anses företagshemlig.

b)  Av utredningen har framkommit att uppgifter om vilka samarbetspartners och kunder som ett konsultföretag har tecknat avtal med ofta används vid marknadsföring av företagets tjänster. Det har inte framkommit något som talar för att I generellt, eller vad avser just avtalen med de namngivna företagen, har hanterat frågan annorlunda än andra konsultföretag. Enligt Arbetsdomstolens mening är det därmed inte visat att informationen om vilka parter som I hade avtal med har hållits hemlig av I. Informationen kan därför inte anses företagshemlig.

c)  Promemorian innehåller vidare information om kostnader för bl.a. overhead och kontor under rubriken Effekter vid ett eventuellt samgående. Enligt Arbetsdomstolens mening är information om sådana kostnader typiskt sett företagshemliga. Uppgifterna i detta fall tycks dock uppskattade och avrundade och inte på något sätt preciserade. Uppgifterna framstår som allt för oprecisa för att kunna bedömas som företagshemliga. Preciserade uppgifter om dessa kostnader återfinns däremot i de budgetuppgifter som överlämnades till Semcon i januari 2004.

2.  I har vidare hävdat att det material som Stefan O överlämnade i två e-postmeddelanden den 22 januari 2004 är företagshemligt.

a)  När det gäller förteckningen över tillgångar – ”instruments, computers and software” – har det framgått av utredningen att bolaget vid sin marknadsföring av bolagets konsulttjänster lämnar information om att bolaget har dessa tillgångar. Den informationen i sig kan alltså inte anses företagshemlig. Informationen har i detta fall dock presenterats med uppgift om tillgångarnas marknadsvärde och får då typiskt sett anses hemlig. Stefan O och Semcon har invänt att uppgifterna om tillgångarnas värde är missvisande, eftersom inte tillgångarnas bokförda värde redovisats, utan i stället vad som kan antas vara tillgångarnas nyanskaffningsvärde. Även om så är fallet förändrar det inte att ett röjande av informationen får anse ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Tvärtom kan information om tillgångarnas nyanskaffningsvärde vara väl så värdefull för att bedöma vilka investeringar som krävs exempelvis vid planer på att starta en konkurrerande verksamhet. Arbetsdomstolen finner alltså att informationen utgjort företagshemligheter.

b)  När det gäller budgetuppgifterna och förteckningen över pågående avtal innehåller dessa relativt detaljerad information avseende ekonomiska förhållanden som en näringsidkare normalt sett har ett affärsmässigt intresse av att hålla hemliga. Det har av utredningen inte framkommit något som ger stöd för att I hanterat informationen på annat sätt. Ett röjande av informationen är typiskt sett av beskaffenhet att medföra skada i konkurrenshänseende. Informationen har alltså, enligt Arbetsdomstolens mening, utgjort företagshemligheter.

3.  I har slutligen gjort gällande att Stefan O den 3 mars 2004 har överlämnat företagshemlig information till Semcon angående Is kunskaper inom området Transfer path analysis (TPA) dels i texten i e-postmeddelandet, dels i en företagspresentation.

Arbetsdomstolen uppfattar innehållet i nämnda företagspresentation som ett marknadsföringsmaterial som I använder för att sälja sina konsulttjänster. Arbetsdomstolen finner att det är tveksamt om den överlämnade informationen varit företagshemlig men anser att det inte finns anledning att ta slutlig ställning i den frågan. Arbetsdomstolen delar nämligen tingsrättens bedömning att det får anses ha ingått i Stefan Os befogenhet som affärsområdeschef att ingå i samarbete med Semcon om att försöka värva en gemensam kund – BMW. Röjandet till Semcon har i denna del alltså i vart fall inte varit obehörigt och därmed inte skadeståndsgrundande.

Har Stefan O insett eller bort inse att han inte fick avslöja informationen?

Arbetsdomstolen har kommit fram till att den information som överlämnades den 22 januari 2004 varit företagshemlig. Ett ytterligare krav för att en arbetstagare ska bli skadeståndsansvarig är att arbetstagaren insett eller bort inse att informationen som röjts var hemlig.

Det är ostridigt att Stefan O inte fått någon uttrycklig instruktion om att inte avslöja de uppgifter som överlämnades i januari 2004. Enligt Arbetsdomstolens mening måste det emellertid ha stått klart för honom att I ville hålla denna information hemlig och att den inte var avsedd att spridas till en vidare krets. Det förhållandet att Stefan O tidigare kan ha överlämnat motsvarande information till potentiella förvärvare eller samarbetspartners påverkar inte denna bedömning. Mot bakgrund av Stefan Os erfarenhet och position hos I är det, enligt Arbetsdomstolens mening, inte rimligt att han skulle ha uppfattat situationen så att I inte hade något intresse av att hålla den aktuella informationen hemlig för andra enbart på grund av att den tidigare hade överlämnats till vissa intressenter. En annan sak är att Stefan Os uppfattning att han hade rätt att röja informationen, om han har haft fog för den, kan få betydelse för frågan om det varit ett obehörigt röjande. Arbetsdomstolen behandlar den frågan nedan.

Arbetsdomstolen finner alltså att Stefan O fått del av informationen som lämnades över den 22 januari 2004 i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller bort ha insett att han inte fick avslöja den.

Har Stefan Os överlämnande skett obehörigen?

Nästa avgörande fråga är då om Stefan O obehörigen har angripit Is företagshemligheter, dvs. om Stefan O har röjt de aktuella uppgifterna mot företagsledningens vilja och om han i så fall insett eller borde ha insett detta.

Stefan O har gjort gällande att hans uppdrag som affärsområdeschef bl.a. innefattade att knyta kontakter med andra företag om samarbete. När, eller om, kontakterna övergick till mer formaliserade förvärvsdiskussioner –såsom ett due diligence-förfarande – involverade han Klas B och Birger L. Enligt Stefan O hade hans sätt att arbeta och knyta kontakter bara rönt uppskattning fram till de aktuella händelserna år 2004. Stefan Os ståndpunkt i målet är att hans kontakter med Semcon inneburit att han, liksom då försäljning av I Automotive tidigare hade varit aktuell, endast vidtagit förberedande åtgärder inför en kommande försäljningsdiskussion och att han när det varit dags involverat Is ledning.

Av utredningen framgår att det var allmänt känt, i vart fall inom branschen, att L Technology, genom Birger L, hade ett intresse av att vid rätt tillfälle och till rätt pris sälja I. Enligt I var dock en förutsättning för att en försäljning över huvud taget skulle vara intressant, att den avsåg hela bolaget. Av utredningen kan, enligt Arbetsdomstolens mening, inte dras någon säker slutsats huruvida detta stod klart även för Stefan O. Det borde dock ha stått klart för honom att han borde ha förvissat sig om Birger Ls inställning i frågan om att sälja en del av bolaget innan han inledde sådana diskussioner med Semcon. Stefan O har inte ens påstått att så har skett. Han har inte heller påstått att han stämt av med Birger L eller Klas B att det var i sin ordning att den företagshemliga informationen överlämnades till Semcon, utan har gjort gällande att han var av, eller i vart fall genom Is agerande bibringats, uppfattningen att han var behörig att överlämna informationen inom ramen för en förvärvsdiskussion. Enligt Stefan O grundade han sin uppfattning på dels tidigare erfarenheter och det uppdrag han fick vid den presentation han gjorde för Klas B och Birger L redan år 2001 och som syftade till att ”hitta ett bra hem för I Automotive”, dels de möten och diskussioner som förekom mellan företrädare för Semcon och I.

Parterna är överens om att diskussionerna med det engelska företaget Ricardo initierades av Stefan O. Detta skedde vid en tidpunkt då Stefan O var verkställande direktör i I Automotive, som då var ett dotterbolag till I. Det är vidare ostridigt att ett visst informationsutbyte förekom mellan Ricardo och I Automotive och att visst företagsmaterial överlämnades till Ricardo. Exakt vilken information som överlämnades är däremot inte utrett, inte heller vem som lämnade ut informationen. Stefan O och Birger L har redovisat olika uppfattningar i frågan om det var en försäljning eller ett samarbete mellan Ricardo och I Automotive som då diskuterades. Oavsett hur det förhåller sig med den saken, är det parternas gemensamma uppfattning att Is ledning och ägare, genom Klas B och Birger L, var inblandade och tog aktiv del i diskussionerna samt att detta skedde i ett relativt tidigt skede under diskussionerna. Detta trots att Stefan O vid den tidpunkten, i vart fall formellt, måste anses ha haft en mer självständig ställning i egenskap av verkställande direktör än vad han haft när han agerat som affärsområdeschef. Vid kontakterna med Ricardo var det alltså tveklöst fråga om ett behörigt utlämnande av information om informationen skulle ha varit företagshemlig. På samma sätt förhöll det sig under de diskussioner som I Automotive förde med bolaget A2 Acoustics. Även om Stefan O var initiativtagare till kontakten med A2 Acoustics, informerade han ostridigt i ett tidigt skede Klas B och Birger L härom, varpå de även deltog i diskussionerna.

Ingen av de hörda personerna, inte ens Stefan O, har påstått att det förekommit några förvärvsdiskussioner mellan I och Caran. Att det däremot förekom samarbete mellan de båda bolagen är ostridigt. Härutöver har det ostridigt förekommit konkreta försäljningsdiskussioner mellan I och Sweco samt AB Ångpanneföreningen, även om det inte var Stefan O som initierade dessa diskussioner. I båda fallen var Klas B och Birger L delaktiga i diskussionerna och, såvitt framkommit, var det då fråga om att de aktuella bolagen skulle köpa hela I.

Stefan O och Semcon har inte närmare preciserat vilken information som I, enligt deras uppfattning, har lämnat ut i samband med tidigare förvärvsdiskussioner med andra bolag. Arbetsdomstolen finner dock inte anledning att ifrågasätta att företagshemlig information med motsvarande innehåll som Stefan O överlämnat till Semcon då har överlämnats. Enligt Arbetsdomstolens mening har det förhållandet, oavsett att någon sekretessförbindelse inte förekommit vid överlämnandet, inte inneburit att det stått Stefan O fritt att överlämna motsvarande information i andra sammanhang. Mot bakgrund av Stefan Os erfarenhet och position hos I är det inte heller rimligt att han skulle ha uppfattat situationen på det sättet. Stefan Os erfarenheter av Ricardo- och A2 Acoustics-diskussionerna kan tas till intäkt för att Is ägare och ledning hade ett intresse av att han gav tips om nya tänkbara köpare, men knappast att hans uppgift tre år senare var att på egen hand föra relativt långtgående försäljningsdiskussioner med ett annat bolag och i samband därmed överlämna företagshemlig information till detta bolag utan att dessförinnan samråda med sin närmaste chef, bolagets VD, eller Birger L.

Frågan blir då om Stefan O har visat att han ändå hade fog för sin uppfattning att han inte obehörigen röjt information, med anledning av de möten och diskussioner som förekom mellan företrädare för Semcon och I under år 2002 och 2003.

Stefan O, Birger L och Hans Johansson har samstämmigt uppgett att det, under Volvo Ocean Race år 2002, inte förekom några konkreta diskussioner om att Semcon skulle förvärva I eller del därav, utan att de talade om affärer i allmänna ordalag. Av utredningen har framkommit att Birger L därefter träffade Hans Johansson vid ett par, tre tillfällen under det närmaste året. Vittnenas uppgifter talar för att dessa möten i första hand handlade om det gemensamma intresset av att köpa ut Semcon från börsen. Att Birger L, som en del av den affären, övervägde att lägga in I som betalning kan enligt Arbetsdomstolens mening, inte tas till intäkt för att han när den affären inte blev av, hade ett intresse av att sälja en del av I till Semcon.

Enligt Arbetsdomstolens bedömning finns det i utredningen inget stöd för att de kontakter som förekom mellan företrädare för I och Semcon från och med sommaren 2002 till och med hösten 2003, innebar att det pågick en konkret diskussion om försäljning av Automotiveverksamheten till Semcon. Annat kan inte anses visat än att kontakterna mellan bolagens företrädare under den perioden hade karaktären av erfarenhetsutbyte och att diskussionen om en eventuell försäljning i vart fall hade en mycket allmän karaktär. Uppgifterna i målet talar inte för att Stefan O skulle ha haft anledning att uppfatta situationen annorlunda. Att Stefan O trots detta någon gång i slutet av 2003 inledde en diskussion med Semcon som uppenbarligen syftade till att Automotiveverksamheten skulle införlivas i Semcon talar med styrka för att han agerat obehörigen. Det finns, enligt Arbetsdomstolens mening, även andra omständigheter som talar i den riktningen.

Vid de diskussioner som Stefan O förde med Semcon hade det, enligt Arbetsdomstolens mening, varit naturligt att han på något sätt och med viss kontinuitet i vart fall lämnade lägesrapporter till Klas B eller Birger L. Ett sådant förfaringssätt skulle också ha stämt överens med hur Stefan O tidigare agerat då det förekommit försäljningsdiskussioner med andra bolag.

Enligt Stefan Os befattningsbeskrivning är affärsområdeschefen direkt underställd verkställande direktören. Under hela den aktuella tidsperioden hade Stefan O därmed en skyldighet att rapportera till Klas B. När det gäller kontakterna med Semcon har Stefan O inte ens påstått att han informerade Klas B om dessa. Bristen på information från Stefan Os sida är enligt Arbetsdomstolens mening anmärkningsvärd, inte bara med tanke på hur Stefan O tidigare agerat utan också med hänsyn till att Semcons verkställande direktör, Hans Johansson, vid flera tillfällen fick sådan information och då även av Stefan O. Arbetsdomstolen finner inte någon annan rimlig förklaring till Stefan Os agerande än att han medvetet valde att undanhålla Klas B informationen.

Åtgärden att förbereda en försäljning av Automotiveverksamheten kan inte anses falla inom ramen för det löpande arbetet som affärsområdeschef. En tänkbar ordning skulle då ha kunnat vara att Stefan O i stället rapporterade till Is ägare. Det är ostridigt att inte heller Birger L fick någon skriftlig information från Stefan O om hans diskussioner med Semcon. Däremot står ord mot ord i frågan om Stefan O muntligen har informerat Birger L härom. Stefan O har, utan att närmare kunna precisera något tillfälle, uppgett att han fortlöpande delgett Birger L sådan information när de pratades vid, medan Birger L har förnekat att så varit fallet. Av den e-postkommunikation som har åberopats i målet framgår att Stefan O vid något tillfälle uttryckt att han skulle ”prata med Birger”. Inget i den skriftliga bevisningen ger dock stöd för att något sådant samtal faktiskt ägt rum förrän den 8 mars 2004. Mot den bakgrunden och med beaktande av att Stefan O, i enlighet med vad Arbetsdomstolen ovan anfört, undanhållit Klas B motsvarande information finner Arbetsdomstolen inte utrett att Stefan O lämnat information till Birger L heller.  

Stefan Os agerande talar för att han varit medveten om att han, vid sina kontakter med Semcon, agerat utanför sin behörighet och att han därmed inte heller varit behörig att lämna ut den företagshemliga informationen. Enligt Arbetsdomstolens mening har han i vart fall bort inse att så var fallet.

Sammanfattningsvis kommer Arbetsdomstolen även i denna del till samma slutsats som tingsrätten; att Stefan Os röjande av den företagshemliga informationen till Semcon skett obehörigen.

Har Semcon nyttjat företagshemlig information som bolaget insett eller bort inse att den angripits obehörigen?

I har gjort gällande att Semcon har nyttjat av Stefan O överlämnad företagshemlig information genom att

        ha använt sig av Is intäkts- och kostnadsbudget för att planera den egna verksamheten Zound by Semcon,

        vid rekryteringsmöten med Is personal ha använt sig av information om Is löne-, pensions- och andra anställningsvillkor, och

        gentemot presumtiva kunder, såsom BMW och Honda, ha använt sig av Is företagspresentation och information om Is referenser för Is TPA/NVH-verksamhet.

Enligt I har nyttjandet skett med vetskap om att informationen obehörigen röjts av Stefan O. 

Enligt Semcon har bolaget inte känt till eller bort känna till att den information som Stefan O överlämnat, och som kan bedömas som företagshemlig, obehörigen röjts av Stefan O.

Den första frågan att besvara är om Semcon utnyttjat av Stefan O obehörigen röjd företagshemlig information.

Av utredningen framgår att Semcon nyttjade den av Stefan O den 22 januari 2004 överlämnade informationen till att därefter göra ekonomiska beräkningar av ett övertagande och införlivande av Is Automotiveverksamhet i Semcon. Huruvida detta material nyttjats av Semcon när bolaget därefter i stället startade en egen verksamhet är oklart. Flera av de uppgifter som Semcon fått del av måste i det läget ha varit av mindre intresse, eftersom det inte längre var fråga om att ta över en befintlig verksamhet.

I det material som Stefan O ostridigt överlämnat till Semcon ingår inte några preciserade uppgifter om löne-, pensions- och andra anställningsvillkor för personalen inom Automotiveverksamheten. I har alltså inte ens påstått att Stefan O överlämnat den informationen. Av utredningen framgår att sådant material överlämnades till Semcon efter den 8 mars 2004. I den delen har det således inte ens varit fråga om något obehörigt röjande från Stefan Os sida.

När det gäller Is företagspresentation och erfarenhet inom TPA-området har Arbetsdomstolen inte funnit att det varit fråga om något obehörigt röjande från Stefan Os sida.

Arbetsdomstolen har således, i likhet med tingsrätten, funnit att Semcon nyttjat företagshemligt material hos I för att budgetera ett eventuellt införlivande av Automotiveverksamheten i Semcon. Att Semcon har utnyttjat informationen är emellertid inte tillräckligt för att ansvar enligt lagen om skydd för företagshemligheter ska komma i fråga. Nästa fråga är om Semcon känt till eller bort ha känt till att informationen obehörigen har angripits av Stefan O.

Arbetsdomstolen delar i och för sig tingsrättens bedömning att Semcon måste ha känt till att det fanns ett alternativt scenario för Stefan O och att detta innebar att han, Lars C och Erik R skulle kunna lämna I för att gå över till Semcon om någon affär mellan bolagen inte blev av. Enligt Arbetsdomstolens mening kan emellertid inte redan härav dras slutsatsen att Semcon insett eller borde ha insett att Stefan Os agerande och överlämnade av material, i syfte att få en försäljning till stånd, skett utanför hans behörighet och utan Klas Bs eller Birger Ls vetskap.

Varken i den muntliga eller skriftliga bevisningen finns stöd för att Stefan O och Semcons företrädare talat om att han lämnat ut materialet obehörigen eller att Semcons företrädare förstått att så var fallet. Vissa formuleringar i e-postkommunikationen och i den av Reine Lindqvist upprättade tidsplanen ger dock intryck av att Semcon måste ha känt till att Birger L inte hade full insyn i affären. Formuleringarna är dock inte entydiga och förekommer först i ett senare skede under diskussionerna. När det gäller mötet i Semcons lokaler den 8 mars 2004 är det ostridigt att ingen av Semcons representanter nämnde något om vilka kontakter som förekommit mellan dem och Stefan O och inte heller att viss information om I Automotive redan hade överlämnats till Semcon. Enligt Arbetsdomstolen kan inte redan härav dras slutsatsen att Semcon varit medvetet om att Stefan O agerat utanför sitt uppdrag som anställd hos I. Någon anledning för Semcons representanter att på eget initiativ upplysa Klas B och Birger L om att kontakter förevarit och att viss information överlämnats fanns ju knappast om deras uppfattning var att Klas B och Birger L redan kände till detta.

Sammanfattningsvis är det enligt Arbetsdomstolens bedömning, till skillnad mot vad tingsrätten funnit, inte utrett att Semcons företrädare insett eller bort inse att Stefan O har lämnat över materialet obehörigen. Slutsatsen av det anförda är att Arbetsdomstolen finner att talan mot Semcon om skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter ska avslås redan på denna grund.

Har Stefan O brutit mot lojalitetsplikten?

Utmärkande för ett anställningsförhållande anses vara bl.a. att arbetstagaren ska vara lojal mot arbetsgivaren. Lojalitetskravet ingår som ett led i anställningsavtalet. Ett grundläggande krav är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Vilka krav på lojalitet som är rimliga att ställa måste av naturliga skäl variera beroende på bl.a. förhållandena inom branschen, den aktuella verksamhetens beskaffenhet, arbetsuppgifternas art, arbetstagarens ställning i företaget och om arbetstagaren på något sätt äventyrat arbetsgivarens kundrelationer (se AD 1993 nr 18 och däri gjorda hänvisningar).

Praxis på området avser främst situationen att en anställd startar en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Som Arbetsdomstolen i ett flertal domar tidigare har uttalat bryter en anställd i allmänhet på ett allvarligt sätt mot kravet på lojalitet om han eller hon under sin anställningstid bedriver en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet som är ägnad att tillfoga arbetsgivaren en inte obetydlig skada eller som eljest sker under sådana omständigheter att den bör uppfattas som illojal (se t.ex. AD 1998 nr 80).

Liksom i avtalsförhållanden i allmänhet får det i anställningsförhållanden anses föreligga en generell skyldighet att i viss utsträckning upplysa medkontrahenten om viktiga förhållanden. Upplysningsplikten kan anses följa av det allmänna lojalitetskravet på att fullgöra en arbetsinsats som tillgodoser arbetsgivarens intressen. Upplysningsplikten beror på vilka arbetsuppgifter arbetstagaren anförtrotts.

I har gjort gällande att Stefan O har brutit mot sin lojalitetsplikt då han genom sitt agerande i relation till Semcon och brist på information till sin arbetsgivare satt sitt eget intresse framför arbetsgivarens intresse på sätt som redovisats inledningsvis. Stefan O har bestritt att han agerat illojalt mot sin arbetsgivare.

Av det tidigare anförda framgår att Arbetsdomstolen funnit utrett att Stefan O

        obehörigen lämnat ut hos I företagshemlig information till Semcon,

        under vintern 2003/2004 utan uppdrag fört diskussioner med Semcon om att överlåta Automotiveverksamheten till Semcon, och

        inte informerat sin arbetsgivare om sina kontakter med Semcon angående en eventuell försäljning av Automotiveverksamheten till Semcon.

Hans handlande, som får anses ägnat att orsaka I skada, måste betraktas som i hög grad illojalt. Arbetsdomstolen delar därmed tingsrättens slutsats att Stefan O genom detta agerande åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet.

När det gäller Stefans Os påstådda agerande avseende Semcon samt BMW och Honda har Arbetsdomstolen redan prövat det handlandet och funnit att varken överlämnandet av informationen till Semcon skett obehörigen eller att Stefan O på något annat sätt agerat illojalt, då domstolen funnit att det ingått i Stefan Os behörighet att samarbeta med Semcon på sätt som skett.

I har därutöver gjort gällande att Stefan O agerat illojalt dels genom att samråda med Lars C och Erik R om en övergång till Semcon, dels genom att den 8 mars 2004 ställa ett ultimatum till I och Birger L innebärande att om Automotiveverksamheten inte såldes till Semcon skulle Stefan O och verksamhetens personal lämna verksamheten till förmån för Semcon. När det gäller den sist nämnda frågan gör Arbetsdomstolen bedömningen att utredningen i målet sammantaget talar för att så var fallet. Arbetsdomstolen finner dock inte anledning att ta slutlig ställning till om Stefan O här brutit mot sin lojalitetsplikt med beaktande av vad som kommer att framgå i det följande om skälen till att Arbetsdomstolen inte finner att Stefan O ska förpliktas att utge något ekonomiskt skadestånd.

I har slutligen gjort gällande att Stefan O agerat illojalt även efter att anställningen hos I avslutats. Stefan O har bestritt att han haft någon kvardröjande lojalitetsplikt. Som framgått ovan ingår lojalitetskravet som ett led i anställningsavtalet. Såvida inte parterna i anställningsavtalet särskilt avtalat om det, exempelvis genom en sekretess- eller konkurrensklausul som gäller även efter att anställningsförhållandet har avslutats, upphör normalt kravet på arbetstagarens lojalitet i förhållande till arbetsgivaren i och med att anställningsavtalet inte längre gäller mellan parterna. Arbetsdomstolens bedömning är att Stefan O inte kan anses ha haft någon skyldighet att efter anställningens avslutande agera lojalt i förhållande till I.

Har I orsakats ekonomisk skada genom Stefan Os agerande?

För brottet mot lojalitetsplikten kan, enligt allmänna kontraktsrättsliga principer, ersättning utgå för ekonomisk skada medan det för brottet mot lagen om skydd för företagshemligheter följer direkt av den lagen att det kan utgå både ekonomiskt och allmänt skadestånd (se även t.ex. AD 2003 nr 84 och AD 2006 nr 49).

Arbetsdomstolen prövar om I har orsakats de av bolaget påstådda ekonomiska skadorna genom att Stefan O röjt företagshemlig information och även i övrigt brutit mot sin lojalitetsplikt på sätt Arbetsdomstolen funnit utrett.

Lönekostnader och andra direkta kostnader för Stefan O

Det är ostridigt att Stefan O under den aktuella perioden har haft kontakter med Semcon i den omfattning som framgår av e-postkommunikationen. Kommunikationen kan dock, enligt Arbetsdomstolens mening, inte beskrivas som särskilt frekvent eller som särskilt omfattande. Vissa av de åberopade e-postmeddelandena har skickats under kontorstid. Av mejlen framgår att det även har förekommit möten mellan Stefan O och företrädare för Semcon på sådana tider. Stefan O har emellertid haft oreglerad arbetstid. Något annat har inte påståtts än att detta innebar att han hade möjlighet att själv disponera sin arbetstid.

Som Arbetsdomstolen redan har konstaterat har kontakterna med Semcon, såvitt avser en eventuell överlåtelse, inte företagits inom ramen för Stefan Os uppgifter som affärsområdeschef hos I. Det är dock inte visat att kontakterna med Semcon och dess företrädare har haft en sådan omfattning att det inte skulle vara praktiskt möjligt för Stefan O att samtidigt arbeta full tid och fullgöra sina arbetsuppgifter hos I.

Enligt Arbetsdomstolen borde det, vid en normalt fungerande arbetsledning, åtminstone efter någon tid, ha uppmärksammats om Stefan O under flera månader ägnade hälften av sin arbetstid till andra uppgifter än dem som ålåg honom som affärsområdeschef. Klas B har uppgett att i vart fall han inte märkte något sådant.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att inget i utredningen talar för att Stefan O under den aktuella perioden skulle ha arbetat endast halvtid med sina egentliga arbetsuppgifter eller att han inte skulle ha till fullo fullgjort sina arbetsuppgifter hos I. I har därmed inte förmått visa att bolaget har orsakats någon skada i form av lönekostnader och andra direkta kostnader för honom under perioden den 1 januari–22 april 2004. Tingsrättens dom i denna del ska därmed ändras.

Lönekostnader m.m. för Lars C och Erik R

Det är ostridigt att Erik R har haft de kontakter med Semcons företrädare som framgår av åberopad e-postkommunikation. Härav följer att han har träffat företrädare för Semcon vid åtminstone två tillfällen. Arbetsdomstolen finner också utrett att Stefan O under vintern 2003/2004 har samrått med Lars C och Erik R angående planerna på att införliva Is Automotiveverksamhet i Semcon. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det härigenom inte anses visat att kontakterna med Semcon och dess företrädare eller diskussionerna med Stefan O har haft en sådan omfattning att det inte skulle ha varit möjligt för Lars C och Erik R att samtidigt arbeta full tid och fullgöra sina arbetsuppgifter hos I. Både Lars C och Erik R har i vittnesförhör förklarat att de arbetade full tid för I så länge de var anställda där och inte hade arbetsbefriats.

Inte heller här finner Arbetsdomstolen att utredningen talar för att Lars C eller Erik R under den aktuella perioden inte skulle ha fullgjort sina arbetsuppgifter hos I. I har därmed inte förmått visa att bolaget har orsakats någon skada i form av lönekostnader och andra direkta kostnader för dem från och med den 1 januari 2004 till och med den tidpunkt då de sade upp sig. Även i denna del ska tingsrättens dom därmed ändras.

Lönekostnader och uteblivna konsultintäkter under uppsägningstid

Det är ostridigt att Lars C och Erik R sade upp sina anställningar hos I den 19 april 2004 och att båda arbetsbefriades med lön under sina uppsägningstider. I har alltså betalat lön till Lars C och Erik R under uppsägningstiden utan att erhålla motsvarande arbetsprestation. I har under den aktuella tiden dessutom gått miste om konsultintäkter såvitt avser Lars C och Erik R. Därmed står det enligt Arbetsdomstolens mening klart att I i och för sig har orsakats en skada motsvarande lönekostnader och uteblivna konsultintäkter.

En förutsättning för att skadeståndsskyldighet ska inträda är att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan Stefan Os röjande av företagshemligheter och lojalitetspliktsbrott och den skada I yrkar ersättning för.

Skadan i fråga har uppstått genom beslutet om arbetsbefrielse. Arbetsdomstolen utgår från att I fattat beslutet mot bakgrund av vad bolaget ansett bäst för företaget. Även om I kan anses ha haft fog för sitt beslut kan dock inte Stefan O anses ha orsakat den skada som uppstått som en följd av beslutet. Den kedja av händelser, som Stefan O varit delaktig i till viss del, och som bidrog till att Lars C och Erik R sade upp sig, medför inte att beslutet om arbetsbefrielse varit en adekvat följd av röjandet av det företagshemliga materialet i januari 2004 eller det illojala agerande som domstolen funnit utrett. I målet är därutöver utrett att Stefan O under vintern/våren 2004 samrått med Lars C och Erik R med anledning av sina kontakter med Semcon om försäljning av Automotiveverksamheten och det får också anses utrett att de fört diskussioner om att lämna I till förmån för Semcon. Oavsett om Stefan Os agerande i detta sammanhang kan bedömas som ett brott mot lojalitetsplikten eller ej kan inte Is beslut om arbetsbefrielse med anledning av att Lars C och Erik R sade upp sig ses som en adekvat följd av detta agerande från Stefan Os sida. Bedömningen blir inte en annan även om det skulle anses visat att Stefan O ställt ultimatum på sätt som påståtts.

I har alltså inte visat att Stefan O är ansvarig för bolagets skada i denna del. Tingsrättens dom ska därmed ändras.

Minskad debitering för hela I

I har gjort gällande att Stefan Os agerande orsakade turbulens inom hela I och att bolaget av det skälet hade en minskad debiteringsgrad om fem procent under perioden den 8 mars – den 2 maj 2004.

Till stöd för sitt påstående har I åberopat skriftlig bevisning innehållande en graf där debiteringsgraden för hela I redovisas under perioden vecka 37 år 2003 – vecka 43 år 2004. Enligt grafen hade I under perioden den 8 mars – den 2 maj 2004 en mindre debiteringsgrad än den genomsnittliga, vilket också har bekräftats i förhöret med Klas B. Enligt Klas B finns det ingen annan tänkbar förklaring till avvikelsen än den turbulens som uppstod i bolaget. Av grafen framgår emellertid att bolagets debiteringsgrad sjönk redan från och med vecka 3, dvs. flera veckor före den 8 mars 2004. Någon förklaring till detta har I inte presenterat. Inte heller har något jämförelseunderlag för senare eller tidigare år förebringats. Med hänsyn till dessa omständigheter kan det, enligt Arbetsdomstolens mening, inte uteslutas att den lägre debiteringsgraden kan ha haft andra orsaker än den I har angett.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen det inte visat att det föreligger något orsakssamband mellan Stefan Os röjande av företagshemligheter, lojalitetsbrott, samråd med Lars C och Erik R samt ett eventuellt ultimatum och den lägre debiteringsgraden.

Kostnader för nyanställningar

Parterna är överens om att Joakim Linder, Lars Ivarsson, John Lundegren, Robert Nagy, Karin Olsson och Ingmar Arvidsson sade upp sig från I efter de aktuella händelserna och att i vart fall fem av dem därefter började arbeta hos Semcon.

I har inte lagt fram någon närmare utredning till stöd för att bolaget nyanställt ersättare för dessa personer. Det finns, enligt Arbetsdomstolens mening, dock inte anledning att ifrågasätta uppgiften att I haft kostnader för rekrytering med anledning av att dessa personer sagt upp sig. Frågan är om det finns något adekvat orsakssamband mellan Stefan Os agerande och kostnaderna för nyrekryteringarna.

Joakim Linder hade ostridigt en tidsbegränsad anställning hos I, som han lämnade sedan han erbjudits en tillsvidareanställning hos Semcon. När det gäller Lars Ivarsson har han förklarat att han sade upp sin anställning hos I för att börja arbeta hos Volvo. Där arbetade han fram till mars 2006. Karin Olsson har berättat att hon sökte andra tjänster och att hon redan i januari 2004 hade fått ett konkret erbjudande om annat jobb. När det gäller Ingmar Arvidsson sade han upp sig först efter sommaren och arbetade hos I fram till november 2004.

De aktuella arbetstagarna har alla varit fria att, med iakttagande av gällande uppsägningstider, säga upp sina anställningar. I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att I inte har visat att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan Stefan Os överlämnade av företagshemlig information, lojalitetsbrott i övrigt eller samråd med Lars Carlson och Erik R och de kostnader som I kan ha haft för nyrekryteringar. Den bedömningen skulle inte förändras även om det skulle finnas utrett att Stefan O ställt ultimatum på sätt som påståtts.

Förlorat samarbetsavtal med LMS

Stefan O har invänt att avtalet mellan I och LMS inte upphört på grund av hans handlande under hans tid hos I. Arbetsdomstolen gör i denna del ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort.

Sammanfattning

Arbetsdomstolens ställningstaganden ovan innebär att Is talan mot Stefan O om ekonomiskt skadestånd ska ogillas.

Ska Stefan O utge allmänt skadestånd till I?

Arbetsdomstolen har då, i enlighet med Is talan, att ta ställning till om det i stället ska utgå allmänt skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter med yrkat belopp. För brott mot den lagen kan, som redan nämnts, ersättning utgå även för ideell skada. Vid bestämmande av skadestånd för ett angrepp enligt lagen, ska hänsyn tas även till näringsidkarens intresse av att hemligheten inte obehörigen utnyttjas eller röjs och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Tanken är att angriparen av preventiva skäl ska tvingas betala ett skadestånd på en sådan nivå att det aldrig ter sig förmånligt att kalkylera med möjligheten att angripa någon annans företagshemlighet (se prop. 1987/88:155, s. 49).

Enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen är en arbetstagare ansvarig för skada som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Stefan O har gjort gällande att ansvarsbegränsningen är tillämplig på honom och att det inte föreligger synnerliga skäl för att ålägga honom skadeståndsansvar. Som framgår av lagtexten är det en förutsättning för tillämpning av regeln att det är fråga om en skada som arbetstagaren har vållat genom fel eller försummelse i tjänsten. Med det sistnämnda uttrycket har lagstiftaren velat skapa en avgränsning mot fall där arbetstagaren handlar som privatperson eller för annans än arbetsgivarens räkning (se prop. 1972:5 s. 555). Oavsett hur man ser på frågan huruvida Stefan O agerat i tjänsten eller inte, gör Arbetsdomstolen bedömningen att det i vart fall föreligger synnerliga skäl att ålägga honom ansvar att utge allmänt skadestånd för sitt röjande av företagshemligheter.

Stefan O har därutöver gjort gällande att ett skadestånd bör jämkas med hänsyn till dels hans ekonomiska förhållanden, dels att I varit medvållande. I har invänt att det saknas skäl att jämka skadeståndet. Arbetsdomstolens finner det inte visat att I varit medvållande i nu aktuell del. Arbetsdomstolen anser inte heller att det har framkommit att Stefan Os ekonomiska förhållanden är sådana att det finns anledning att jämka ett allmänt skadestånd.

Arbetsdomstolen har funnit att Stefan O gjort sig skyldig till brott mot lagen om skydd mot företagshemligheter genom sitt överlämnade av material till Semcon den 22 januari 2004. Stefan O bör åläggas att betala ett allmänt skadestånd till I för detta röjande. Som domstolen anfört kan det ifrågasättas om materialet, i huvudsak budgetmaterial, varit av någon avgörande betydelse eller av särskilt stort värde för Semcon då det inte blev någon försäljning av Is Automotiveverksamhet och därmed inget införlivande av den verksamheten i Semcon. Av större betydelse för Semcon och deras möjlighet att i stället snabbt kunna bygga upp en egen automotiveverksamhet har troligen varit det faktum att Stefan O med sitt kunnande, efter att hans anställning upphört hos I, anställdes av Semcon, för vilket det inte förelegat något hinder i form av t.ex. någon konkurrensklausul. Vid skadeståndsbedömningen ska heller inte beaktas Stefan Os lojalitetsbrott i övrigt, för vilket allmänt skadestånd inte kan utgå. Mot denna bakgrund är Arbetsdomstolens samlade bedömning att beloppet skäligen bör bestämmas till 100 000 kr, (jfr AD 2006 nr 49).

Skadestånd på grund av upphovs- och varumärkesintrång

Som antecknats i tingsrättens dom är det ostridigt att Semcon från Stefan O erhöll och använde en företagspresentation som I upprättat avseende detta företags Automotiveverksamhet inom TPA/NVH-området. Det är i Arbetsdomstolen däremot inte längre ostridigt att Semcon i anslutning till Is logotyp försåg presentationen med Semcons logotyp. Detta är, såvitt det får förstås, fortfarande Is ståndpunkt. Semcon har däremot här gjort gällande att det var I, genom Lars C, som både upprättade företagspresentationen och försåg den med Semcons logotyp. Lars C har i sitt vittnesförhör bekräftat Semcons ståndpunkt.

Vad som i denna del förekommit i Arbetsdomstolen föranleder mot denna bakgrund ingen annan slutsats än den tingsrätten kommit fram till. Tingsrättens dom i denna del ska alltså fastställas.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär således att Stefan O inte ska åläggas att utge något ekonomiskt skadestånd men ska förpliktas att till I utge allmänt skadestånd med 100 000 kr, för att ha brutit mot lagen om skydd för företagshemligheter. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.

När det gäller talan mot Semcon, avseende skadestånd såväl för brott mot lagen om skydd mot företagshemligheter som upphovs- och varumärkesintrång ska talan ogillas och tingsrättens dom alltså fastställas.

Vid denna utgång får I anses som tappande part vad gäller talan mot både Stefan O och Semcon. Merparten av rättegången har dock avsett frågan om skadeståndsskyldigheten i sig. När det gäller talan mot Semcon har I emellertid förlorat talan redan på den grunden. I bör därmed i den delen ses som fullt ut tappande part och förpliktas utge Semcons rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen. När det gäller talan mot Stefan O har I inte funnit att I lyckats styrka den ekonomiska skadan och endast utdömt 100 000 kr i allmänt skadestånd, ett blygsamt belopp i relation till yrkandet om drygt åtta miljoner kr. I har dock vunnit framgång såtillvida att Arbetsdomstolen, likväl som tingsrätten, funnit att Stefan O ådragit sig skadeståndsansvar både för att ha brutit mot lagen om skydd för företagshemligheter och för att ha åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund att Stefan O bör tillerkänns en jämkad ersättning med fem sjättedelar såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen. Yrkade belopp är vitsordade.

Av yrkade belopp vid tingrätten har Stefan O och Semcon uppgett att hälften avsett talan mot Stefan O, dvs. sammanlagt 742 835 kr

(590 000 kr för ombudsarvode, 147 500 kr avseende mervärdesskatt på det beloppet och 5 335 kr för utlägg). Fem sjättedelar av det sammanlagda beloppet utgör 619 029 kr.

Stefan O och Semcon har yrkat ersättning för sina kostnader i Arbetsdomstolen med sammanlagt 1 405 725 kr, varav 1 200 000 kr för ombudsarvode, 150 000 kr för mervärdesskatt avseende halva beloppet för ombudsarvode och 55 725 kr för utlägg. Arbetsdomstolen finner att hälften av kostnaderna för ombudsarvode och utlägg bör hänföras till Semcons kostnader. I ska därmed förpliktas utge ersättning för

        Semcons kostnader med 627 862 kr 50 öre (600 000 kr för ombudsarvode och 27 862 kr 50 öre för utlägg),

        Stefan Os kostnader med 648 218 kr 75 öre (fem sjättedelar av summan av 600 000 kr för ombudsarvode, 150 000 kr för mervärdesskatt och 27 862 kr 50 öre för utlägg).

Domslut

1.  Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut punkten 1 och 2.

2.  Med ändring av tingsrättens domslut punkten 3 förpliktar Arbetsdomstolen Stefan O att till ÅF I AB betala etthundratusen (100 000) kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 januari 2005 till dess betalning sker.

3.  Med ändring av tingsrättens domslut punkten 4 förpliktar Arbetsdomstolen ÅF I AB att ersätta Stefan O för hans rättegångskostnader vid tingsrätten med sexhundranittontusentjugonio (619 029) kr, varav

491 667 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 23 maj 2008 till dess betalning sker.

4.  ÅF I AB ska ersätta Stefan O för hans rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sexhundrafyrtioåttatusen-tvåhundraarton (648 218) kr och 75 öre, varv 600 000 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

5.  ÅF I AB ska ersätta Semcon Caran AB för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sexhundratjugosjutusen-åttahundrasextiotvå (627 862) kr, varv 600 000 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Ulla Erlandsson, Eva Plogeus,

Rolf Hugert, Ulf Perbeck, Anders Tiderman och Kjell Eriksson. Enhälligt.

Sekreterare: Carin Häckter