ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 30 Ogiltigförklaring av avskedande m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Kurt Junesjös kommentar

En ej refererad uppsägningsdom, som redovisar skillnaden mellan behörighet och befogenhet vid anställning. Ett anställningsbeslut som en behörig funktionär meddelar i strid med sin styrelse om tillsvidareanställning istf. tidsbegränsad anställning är giltigt enligt vanliga avtalsrättsliga regler. Här är att märka att AD enligt fast praxis, vilket även framgår av denna dom, när det gäller arbetsledares behörighet att fatta för arbetsgivaren bindande anställningsbeslut, utgår från vilken roll arbetsledaren spelar i organisationen mer än om det finns någon formell delegation. Domstolen rabatterar friskt och nyskapande det allmänna skadeståndet med hänsyn dels till att arbetsgivaren inte haft ordning på sina papper vilket innebär att avslutande av anställningen  klassas som uppsägning ej avskedande dels till deltidsanställningens ringa omfattning.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehållsförteckning

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 3

Domskäl 3

Sammanfattning och rättegångskostnader 5

Domslut 5


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 30/10                     Mål nr B 52/09

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 30/10

                                                                              2010-04-21                  Mål nr B 52/09

Stockholm

KLAGANDE

Finska Folkhögskolans stiftelse, 857206-4866, Salviagatan 54, 424 40 Angered

Ombud: Advokaten Rickard Fagerberg, Advokaterna Melin & Fagerberg, Box 306, 401 25 Göteborg

MOTPART

Ulla-Britt R,

Ombud: Mikael Grebelius, Bågskyttestigen, 413 19 Göteborg

SAKEN

ogiltigförklaring av avskedande m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Göteborgs tingsrätts, avd. 13, dom den 31 mars 2009 i mål nr T 13301-07

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Finska Folkhögskolans stiftelse (stiftelsen) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska ogilla den av Ulla-Britt R förda talan i dess helhet samt förplikta henne att ersätta stiftelsen för dess rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.

Ulla-Britt R har bestritt ändringsyrkandena samt yrkat att Arbetsdomstolen ska fastställa tingsrättens dom och att stiftelsen ska ersätta hennes rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på stiftelsens begäran uppspelning skett av ljud- och bildupptagning från förhör under sanningsförsäkran med Kauko R, Irmeli L och Sinikka R. På Ulla-Britt Rs begäran har uppspelning skett av ljud- och bildupptagning från förhör under sanningsförsäkran med henne själv samt med Eva Aoch Antero S. Parterna har också åberopat viss skriftlig bevisning.

Till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Domskäl

Arbetsdomstolen delar den bedömning tingsrätten gjort vad gäller anställningsskyddslagens tillämplighet på den anställning Ulla-Britt R hade hos stiftelsen under tiden den 1 april – den 19 december 2007.

Vad gäller frågan om Ulla-Britt R haft en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad anställning gör Arbetsdomstolen följande bedömning. Det framgår av utredningen att stiftelsens avsikt var att anställa Ulla-Britt R som vikarie på 25 % för verksamhetsledaren vid skolan, nämligen Antero S. Ulla-Britt R, som inte deltog i styrelsemötet den 30 mars 2007, har uppgett att hon var införstådd med planerna på att hon, på grund Antero Ss sjukdom, skulle komma att erbjudas en anställning för att ”hjälpa till”, men minns inte att det sades att det skulle vara ett vikariat. Även om det inte finns anledning att ifrågasätta att stiftelsen för sin del avsåg att erbjuda ett vikariat och inte en tillsvidareanställning kan det inte, mot Ulla-Britt Rs bestridande, anses visat att stiftelsen med henne avtalat om en vikariatsanställning. Det får däremot anses visat att stiftelsen, när anställningsbeslutet skulle verkställas, genom rektorn Eva A ingått avtal med Ulla-Britt R om en tillsvidareanställning från och med den 1 april 2007. Som tingsrätten konstaterat har det legat inom den förstnämndas behörighet att ingå ett sådant avtal för stiftelsens räkning. Det förhållandet att anställningsvillkoren i högst väsentliga avseenden inte kom att överensstämma med vad som angavs i protokollet från styrelsemötet den 30 mars 2007 medför inte att avtalet om tillsvidareanställning skulle vara ogiltigt. Det är inte heller visat att detta avtal, som stiftelsen ifrågasatt äktheten av, på någon annan grund skulle vara ogiltigt. Arbetsdomstolen finner således i likhet med tingsrätten att Ulla-Britt R får anses ha haft en tillsvidareanställning hos stiftelsen.

Nästa fråga är om Ulla-Britt R blivit avskedad eller uppsagd genom de åtgärder stiftelsen vidtog dels den 19 november 2007, dels den 4 december 2007 i syfte att avsluta hennes anställning.

Av utredningen framgår att det skriftliga avtal om tillsvidareanställning som åberopats i målet inte funnits tillgängligt på skolans kansli under hösten 2007. Det saknas anledning att ifrågasätta att företrädarna för stiftelsen inte hade kännedom om detta avtal och i stället utgick från att Ulla-Britt R, i enlighet med styrelsebeslutet den 30 mars 2007, hade ett vikariat, i vart fall ”på pappret”, för Antero S. Från den utgångspunkten framstår det som naturligt att stiftelsen, när den i oktober 2007 fick besked om att Antero S inte skulle komma att återinträda i tjänst hos stiftelsen, var av uppfattningen att även Ulla-Britt Rs anställning skulle avslutas. Kauko R och Sinikka R har berättat att de, som saknade kunskaper om de formella krav som kunde ställas vid avslutandet av en vikariatsanställning, kontaktade Arbetsgivaralliansen och därifrån fick besked om att en uppsäg-ning måste göras, varefter de bad Eva A att verkställa en sådan. Av utredningen framgår att skrivelsen den 19 november 2007 tillkom på begäran av Eva A, som önskade ett underlag från stiftelsens styrelse inför uppsägningsbeskedet.

Eva A  har berättat att hon ansåg sig tvungen att verkställa uppsägningen eftersom stiftelsens styrelse krävde det. Hon har vidare berättat bl.a. följande. Hon valde att tolka styrelsens avsikt som att uppsägning med uppsägningstid skulle ske ”eftersom det var mildare”, men egentligen uppfattade hon innehållet i skrivelsen från den 19 november 2007 om avslutandet av anställningen som ett avskedande. Hon angav uppsägningstiden till en månad, och eftersom Kauko R skrift var daterad 19 november 2007 utgick hon från detta datum och skrev i uppsägningshandlingen att den 19 december 2007 skulle vara Ulla-Britt Rs sista anställningsdag. Som orsak till uppsägningen angav hon ”arbetsbrist”.

Ulla-Britt R har, utifrån sin syn på anställningen som en tillsvidareanställning med uppgift att stödja rektor och inte som ett vikariat för Antero S, hävdat att det var stiftelsens konflikt med Antero S som var orsaken till att hon skildes från anställningen. Enligt henne visar även det förhållandet att uppsägningstiden endast blev 14 dagar att det var fråga om ett avskedande.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen att skrivelsen av den 19 november 2007 inte kan anses som vare sig en uppsägning eller ett avskedande. Enligt Arbetsdomstolens mening saknas det däremot anledning att frånkänna uppsägningshandlingen den 5 december 2007 verkan som uppsägning. Det kan inte, mot bakgrund av vad som framkommit om stiftelsens syn på anställningen som ett vikariat ”på pappret”, anses visat att stiftelsen avsåg att avskeda Ulla-Britt R. Det förhållandet att den avsedda uppsägningstiden på en månad i praktiken endast blev 14 dagar föranleder ingen annan bedömning.

Nästa fråga är då om det förelegat saklig grund för uppsägning av den tillsvidareanställning som domstolen nu funnit att Ulla-Britt R får anses ha innehaft. I uppsägningsbeskedet har angetts arbetsbrist som skäl för uppsägningen. Enligt Ulla-Britt R har enbart personliga skäl legat bakom åtgärden att skilja henne från anställningen.

Arbetsdomstolen finner emellertid att det inte är nödvändigt att ta ställning till frågan om vad som ska anses ha utgjort skäl för uppsägningen av Ulla-Britt R. Av utredningen framgår nämligen att någon omplaceringsutredning inte gjordes inför uppsägningen av henne, samt att det vid den aktuella tiden fanns vissa lediga anställningar. Ulla-Britt R har hävdat att hon hade erforderliga kvalifikationer för flera av dessa och borde ha erbjudits omplacering. Mot bakgrund av att stiftelsen inte har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet kan uppsägningen, oavsett vad som orsakade den, inte anses sakligt grundad.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har i det föregående funnit att Ulla-Britt R den 2 december 2007 blivit uppsagd utan saklig grund från en tillsvidareanställning. Uppsägningen ska därför ogiltigförklaras och Ulla-Britt R tillerkännas allmänt skadestånd för den felaktiga uppsägningen. När det gäller kränkningens allvar finner Arbetsdomstolen i likhet med tingsrätten att hänsyn måste tas till den mycket begränsade tjänstgöringsgrad som Ulla-Britt R enligt anställningsavtalet hade, nämligen 12,5 procent av en heltid. Vid en samlad bedömning av detta förhållande samt omständigheterna i övrigt finner Arbetsdomstolen att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 30 000 kr.

Vad gäller rättegångskostnaderna finner Arbetsdomstolen att Ulla-Britt R får anses vara vinnande part i sådan mån att Finska Folkhögskolans Stiftelse bör betala två tredjedelar av hennes rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

Ulla-Britt R har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 6 000 kr i ombudsarvode och 7 945 kr för utlägg. De yrkade beloppen är vitsordade.

Domslut

1.  Med ändring av tingsrättens dom, punkt 1, förklarar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelses uppsägning av Ulla-Britt R ogiltig.

2.  Med ändring av tingsrättens dom, punkt 2, förpliktar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelse att till Ulla-Britt R betala trettiotusen (30 000) kr jämte ränta från den 29 januari 2008 till dess betalning sker.

3.  Med ändring av tingsrättens dom, punkt 3, förpliktar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelse att ersätta Ulla-Britt R för rättegångskostnader vid tingsrätten med fyrtiotretusensexhundranittiofyra (43 694) kr, varav 37 250 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 31 mars 2009 till dess betalning sker.

4. Finska Folkhögskolans Stiftelse ska utge ersättning för Ulla-Britt Rs rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med niotusentvåhundranittiosju (9 297) kr, varav 4 000 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Inga Åkerlund, Anders Sandgren och Lena Maier Söderberg. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson

.