ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 38 Fordran Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Kurt Junesjös kommentar

I denna dom, som inte är refererad, testas i princip alla ogiltighetsgrunder enligt avtalslagen. Domen är en pedagogisk genomgång av dessa regler. Det mest förvånande i målet är väl tingsrättsdomen. Den verkar sällsynt illa underbyggd.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehåll

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 2

Domskäl 3

Tvisten. 3

Har stiftelsen och Antero S träffat ett avtal om betalning?. 4

Är avtalet ogiltigt?. 5

Ogiltighet enligt 30 § avtalslagen. 5

Ogiltighet enligt 31 § avtalslagen. 5

Ogiltighet enligt 33 § avtalslagen. 6

Ogiltighet enligt 36 § avtalslagen. 6

Sammanfattande bedömning. 7

Ränta. 7

Sammanfattning och rättegångskostnader 7

Domslut 7


ARBETSDOMSTOLEN                                                                                Dom nr 38/10

                                                                                                                           Mål nr B 26/09

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 38/10

                                                                              2010-05-12                  Mål nr B 26/09

Stockholm

KLAGANDE

Antero S, 461128-6750, Steken 1 A, 424 38 Agnesberg

Ombud: advokaten Anders Karlsson, Advokatfirman Anders Karlsson,

Box 3388, 103 68 Stockholm

MOTPART

Finska Folkhögskolans Stiftelse, 857206-4866,

Salviagatan 54, 424 40 Angered

Ombud: advokaten Rickard Fagerberg, Advokaterna Melin & Fagerberg AB, Stampgatan 22 A, 411 01 Göteborg

SAKEN

fordran

ÖVERKLAGAD DOM

Göteborgs tingsrätts, avd. 13, dom den 23 januari 2009 i mål nr T 11797-07

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Antero S har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska bifalla hans vid tingsrätten förda talan, befria honom från skyldigheten att utge ersättning för motpartens rättegångskostnader och tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnaderna vid tingsrätten.

Finska Folkhögskolans Stiftelse (stiftelsen) har bestritt ändringsyrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Antero Ss begäran ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med honom själv, Eva A, Hussam H, Oili M, Karin P, Anna L, Mario Ous och Veera A spelats upp. På stiftelsens begäran har ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med Sinikka R, Kauko R, Irmeli L och Nilo M spelats upp. Parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Som grund för och till utveckling av sin talan har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som är antecknat i tingsrättens dom.


Domskäl

Tvisten

Antero S var tidigare rektor och verksamhetsledare för den folkhögskola som stiftelsen driver. Parterna är överens om att stiftelsens styrelse, den 3 oktober 2007, behandlade ett önskemål från Antero S om att han skulle erhålla ersättning med 100 000 kr av stiftelsen och att styrelsen också fattade någon form av beslut i frågan samt att någon ersättning, med anledning av beslutet, inte har utbetalts till Antero S.

Tvisten handlar om huruvida stiftelsen, genom dess styrelse, den 3 oktober 2007 träffade ett bindande avtal med Antero S om att till honom betala 100 000 kr antingen som ett engångsbelopp eller med 20 000 kr per år under fem års tid, med början år 2007. För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att det har träffats ett avtal om ersättning om 100 000 kr till Antero S har stiftelsen vidhållit att avtalet är ogiltigt enligt antingen 30, 31, 33 eller 36 § avtalslagen, vilket Antero S bestritt.

Stiftelsen har sammanfattningsvis gjort gällande av avtalet är ogiltigt enligt följande.

1.                                                                                                Antero S förledde, genom svek, stiftelsen att ingå avtalet varför det är ogiltigt enligt 30 § avtalslagen. Antero S lämnade felaktiga uppgifter till styrelsen angående sin rätt till semesterlön/semesterersättning och gav därigenom sken av att ha ett berättigat krav på ersättning.

2.                                                                                                Antero S utnyttjade stiftelsens oförstånd och beroende ställning i förhållande till honom, varför avtalet är ogiltigt enligt 31 § avtalslagen. Stiftelsens styrelse hade inte tillräckliga kunskaper och agerade, på grund av Antero Ss starka ställning, utifrån hans önskemål.

3.                                                                                                Omständigheterna vid avtalets tillkomst var sådana att det strider mot tro och heder att åberopa avtalet, varför avtalet är ogiltigt enligt 33 § avtalslagen.

4.                                                                                                Omständigheterna vid avtalets tillkomst var sådana att avtalet i vart fall ska lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen.

Antero S har häremot invänt sammanfattningsvis följande.

1.                                                                                                Antero S har inte genom svek förmått stiftelsen att ingå avtalet. Han har vigt sitt liv åt stiftelsen och dess projekt och har under lång tid lagt ner ett omfattande arbete för stiftelsens räkning utan att bli fullt ekonomiskt kompenserad härför. Han ansåg sig därför berättigad till viss ersättning i samband med att han skulle gå i pension.

2.                                                                                                Styrelsen bestod av elva normalt kompetenta och bildade vuxna personer. Majoriteten av styrelseledamöterna var verksamma inom föreningslivet. Stiftelsens styrelse var fullt kapabel att fatta självständiga beslut. Antero S utnyttjade inte något oförstånd hos stiftelsen. Stiftelsens styrelse befann sig inte heller i någon beroende ställning i förhållande till honom.


3.                                                                                                Det kan inte mot bakgrund av vad som föregick avtalsslutandet anses strida mot tro och heder att göra avtalet gällande.

4.                                                                                                Omständigheterna vid avtalets tillkomst var inte heller sådana att det finns skäl att lämna avtalet utan avseende.

För det fall ersättning skall utgå till Antero S med 100 000 kr som ett engångsbelopp är det därutöver tvistigt från vilken tidpunkt ränta ska utgå.

Har stiftelsen och Antero S träffat ett avtal om betalning?

Arbetsdomstolen kan konstatera att det finns tre olika protokollsversioner från stiftelsens styrelsemöte den 3 oktober 2007. Parterna har olika uppfattningar om vilken version som bäst återger vad som avhandlades vid styrelsemötet. Av samtliga tre protokollsversioner framgår dock att styrelsen beslutade att till Antero S betala ett sammanlagt belopp om 100 000 kr. Enligt två av protokollen skulle beloppet dock erläggas med 20 000 kr årligen i fem år.

I frågan om vad som hände och vilket beslut som fattades på styrelsemötet har sex personer hörts som var närvarande vid styrelsemötet, nämligen styrelseledamöterna Kauko R, Irmeli L, Sinikka R och Oili M, styrelsesuppleanten Hussam H och rektorn Eva A. De har samtliga uppgett att styrelsen fattade ett beslut som innebar att Antero S skulle erhålla ett engångsbelopp om 100 000 kr och att styrelsen därefter, genom Kauko R, informerade Antero S om styrelsens beslut att betala 100 000 kr till honom. Genom förhören finner Arbetsdomstolen även utrett att beslutet hade föregåtts av att Antero S inför i vart fall Kauko R föreslagit att en ersättning om 100 000 kr skulle utgå till honom och att Kauko R framförde förslaget för styrelsen. De ovan nämnda förhörspersonerna har samtliga därutöver uppgett att det på styrelsemötet över huvud taget inte nämndes något om att beloppet skulle betalas med 20 000 kr per år eller att utbetalning skulle ske till Antero Ss hustru. Irmeli L, som skrivit protokollsversion A – tingsrättens domsbilaga 1, har berättat att vad som anges i protokollsversion A om vad som sades och vilket beslut som fattades inte stämmer överens med vad som hände på styrelsemötet. Hon har förklarat att skälet till att hon utformade texten i protokollet på sätt som blev fallet, var att Antero S före styrelsemötet instruerat henne att skriva så. Detta påstående har Antero S bestritt. Oavsett hur det kom sig att protokollsversion A fick den utformning den fick finner Arbetsdomstolen, genom förhören, utrett att den versionen inte rätt återspeglar vad som hände på styrelsemötet.

Genom vad som framkommit i förhören med de som var närvarande på styrelsemötet finner Arbetsdomstolen utrett att stiftelsen, genom styrelsen, dels accepterade det av Antero S framförda anbudet, dels förmedlade sin accept till Antero S. Enligt Arbetsdomstolens mening har stiftelsen och Antero S därmed ingått ett avtal om ersättning till honom med 100 000 kr som ett engångsbelopp. Utredningen ger inget stöd för att ersättningen varit en gåva. Av utredningen får anses framgå att det var fråga om en ersättning för de insatser och det arbete han utfört under årens lopp och att det därmed var fråga om någon form av lön, dvs. kompensation för utfört arbete. Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att det fanns vissa oreglerade frågor mellan parterna, exempelvis vad gäller beloppets förfallodag och skatteavdrag. Dessa oklarheter leder emellertid inte, enligt Arbetsdomstolens mening, till bedömningen att ett avtal om ersättning inte har träffats. Ett avtal om betalning som saknar uppgift om förfallodag förfaller till betalning vid anfordran och, om inget annat avtalats, får ett avtal om betalning som avser lön i någon form anses avse ett belopp varifrån eventuell preliminärskatt ska dras.

Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att det är visat att stiftelsen och Antero S har ingått ett avtal om ersättning till Antero S med 100 000 kr.

Arbetsdomstolen övergår därmed till frågan om avtalets giltighet.

Är avtalet ogiltigt?

Ogiltighet enligt 30 § avtalslagen

Enligt stiftelsen har Antero S, genom att lämna oriktiga uppgifter om att han skulle ha haft rätt till viss semesterlön/semesterersättning, svikligen förlett stiftelsen att ingå avtalet. Antero S har bestritt att han på något sätt förlett styrelsen.

Antero S har berättat att ett skäl till att han ansåg att stiftelsen skulle betala honom en summa pengar var att han inte hade blivit fullt kompenserad för bl.a. det arbete han hade lagt ned för stiftelsens räkning under tid då han haft semester, dvs. han hade arbetat trots att han hade semester. Stiftelsen har, till stöd för sitt påstående att Antero S inte hade något berättigat krav på innestående semesterlön/semesterersättning, åberopat förhör med Nilo Mali´n och visst skriftligt underlag. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det, genom den förebringade utredningen, inte anses klarlagt att Antero S inte hade någon semesterfordran. Av den muntliga bevisningen framgår därutöver att de flesta av de närvarande vid styrelsemötet inte heller uppfattade det som att Antero Ss anspråk och uppgifter om utebliven semesterersättning första hand avsåg semesterersättning eller semesterlön i egentlig mening, utan mera en form av kompensation för det arbete han hade utfört för stiftelsen.

Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis funnit att det inte är visat att Antero S inte hade någon semesterfordran och utrett att Antero S själv ansåg sig berättigad till den ersättning han begärde på grund av det arbete ha lagt ned för stiftelsens räkning och att det var så flera av ledamöterna också uppfattade ersättningen i fråga. Mot den bakgrunden kan Antero S inte anses ha svikligen förlett stiftelsen på det sätt den påstått. Avtalet kan därmed inte anses ogiltigt enligt 30 § avtalslagen.

Ogiltighet enligt 31 § avtalslagen

I 31 § avtalslagen anges följande.

Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade.

Stiftelsen har gjort gällande att Antero S har utnyttjat styrelsens oförstånd och beroende ställning i förhållande till honom. Enligt stiftelsen hade styrelsen inte någon kunskap om vad som gällde i fråga om utbetalning av lön och semesterersättning, utan stiftelsen hade anställt Antero S för att sköta den typen av administrativa frågor.

Av utredningen framgår att stiftelsens styrelse bestod av elva relativt erfarna personer, att flera av styrelseledamöterna hade deltagit i stiftelsens styrelsearbete i flera år och att styrelseledamöterna dessutom hade varit yrkesverksamma under många år och hade erfarenhet från annan verksamhet. Vid dessa förhållanden är det, enligt Arbetsdomstolens bedömning, helt uteslutet att anse att stiftelsen, genom dess styrelse, på grund av oförstånd kunnat utnyttjas av Antero S. Den omständigheten att somliga i styrelsen kan ha haft uppfattningen att inte alla styrelseledamöter hade tillräcklig kompetens för sitt uppdrag förändrar inte Arbetsdomstolens bedömning.

När det därefter gäller frågan om stiftelsen befunnit sig i en beroende ställning i förhållande till Antero S har det, bl.a. genom Irmeli Ls och Sinikka Rockas uppgifter, framkommit att Antero S genom åren haft ett starkt inflytande på styrelsearbetet i stiftelsen och att hans uppgifter som regel inte ifrågasattes. Inget i utredningen ger dock stöd för att styrelsen varit i en sådan beroende ställning i förhållande till Antero S som avses i aktuellt lagrum.

Sammanfattningsvis leder det anförda till att avtalet inte kan anses ogiltigt enligt 31 § avtalslagen.

Ogiltighet enligt 33 § avtalslagen

I 33 § avtalslagen anges följande.

Rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap.

33 § avtalslagen kan sägas utgöra ett komplement till de lagrum (28–31 §§) i avtalslagen som behandlar vissa typfall av obehörig påverkan eller icke godtagbart utnyttjande av medkontrahentens underläge i samband med ett avtals tillkomst. Rekvisitet ”tro och heder” får anses ange att det ska vara fråga om klart illojala förfaranden. För att lagrummet ska kunna tillämpas ska parten ha haft vetskap, insikt, om de omständigheter vid avtalets tillkomst som medför att det strider mot tro och heder att åberopa avtalet mot den andre.

Som Arbetsdomstolen uppfattat stiftelsens talan åberopas även i denna del omständigheterna att Antero S lämnat oriktiga uppgifter om sin rätt till ersättning samt att Antero S har utnyttjat stiftelsens oförstånd och beroende ställning i förhållande till honom.

Som redan anförts är annat inte visat än att Antero S ansett sig berättigad till viss ersättning. Antero S har med andra ord inte haft kännedom om att han på något sätt skulle ha förmått stiftelsen att fatta sitt beslut på oriktiga grunder. Av det tidigare anförda framgår vidare att det inte är visat att stiftelsen har haft sådant oförstånd eller befunnit sig i sådan beroende ställning att Antero S kunnat utnyttja stiftelsen. Redan härav följer att avtalet, på de av stiftelsen åberopade grunderna, inte kan anses ogiltigt enligt 33 § avtalslagen.

Ogiltighet enligt 36 § avtalslagen

Stiftelsen har slutligen gjort gällande att avtalet, med stöd av 36 § avtalslagen, ska lämnas utan avseende med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst och med hänsyn till att avtalet får anses strida mot stiftelsens ändamål, som Antero S känt till.

Stiftelsen representerades, vid avtalets ingående, av sin styrelse. Den kan knappast anses ha intagit en underlägsen ställning i förhållande till Antero S. Det har på intet sätt framkommit att Antero S utövat några påtryckningar på stiftelsens styrelse att fatta det aktuella beslutet eller att fatta beslutet vid just det aktuella styrelsemötet. Inte desto mindre valde stiftelsen att omedelbart – utan närmare utredning, underlag eller överväganden – besluta om ersättning i enlighet med Antero Ss begäran. Beslutet fattades trots att styrelsen rimligen haft möjlighet att utan större svårighet bordlägga frågan till nästa styrelsemöte. Mot denna bakgrund och med beaktande av vad som har anförts under ovanstående rubriker finner Arbetsdomstolen inte att det har förelegat några omständigheter vid avtalets ingående som ger anledning att lämna avtalet utan avseende. Vad som har framkommit om stiftelsens verksamhet, ändamål och finansiering förändrar inte den bedömningen.

Sammanfattande bedömning

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att stiftelsen och Antero S har ingått ett avtal och att stiftelsen inte har förmått visa att det träffade avtalet är ogiltigt.

Ränta

Antero S har som grund för sitt i första hand framställda ränteyrkande åberopat att beloppet förföll till betalning den 3 oktober 2007. Stiftelsen har bestritt att ränta ska utgå från den tidpunkten och som skäl för bestridandet anfört att beloppet inte förföll till betalning då. Enligt stiftelsen hade parterna inte avtalat om någon förfallodag.

Antero S har inte åberopat någon bevisning till stöd för påståendet att beloppet förföll till betalning den 3 oktober 2007. Det kan därmed inte anses visat att beloppet förföll till betalning redan då, varför inte heller ränta kan utgå från den tidpunkten. Ränta på beloppet ska i stället utgå från dagen för delgivning av stämning, dvs. den 29 januari 2008 (se 4 § fjärde stycket räntelagen).

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att tingsrättens dom ska ändras. Antero Ss talan ska bifallas.

Vid denna utgång ska stiftelsen som förlorande part förpliktas ersätta Antero Ss rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.

Antero S har yrkat ersättning för sina kostnader vid tingsrätten med 288 717 kr, varav 272 500 kr för ombudsarvode (80 timmar arvode á 2 750 kr och 21 timmar tidsspillan á 2 500 kr), och för sina kostnader i Arbetsdomstolen med, rätt räknat, sammanlagt 109 004 kr, varav 107 100 kr för ombudsarvode (38 timmar arvode á 2 750 kr och två timmar tidsspillan á 1 300 kr). Stiftelsen har vitsordat yrkad ersättning såvitt avser nedlagd tid, men har ifrågasatt skäligheten av yrkad timkostnad.

Arbetsdomstolen finner att yrkad ersättning får anses skälig även vad avser yrkad timkostnad. Antero S ska därmed tillerkännas ersättning för rättegångskostnader med yrkat belopp.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens domslut, punkten a), förpliktar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelse att till Antero S betala etthundratusen (100 000) kr, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 januari 2008 till dess betalning sker.

2. Med ändring av tingsrättens domslut, punkten b), förpliktar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelse att ersätta Antero Ss rättegångskostnader vid tingsrätten med tvåhundraåttioåttatusensjuhundrasjutton (288 717) kr, varav 272 00 för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 23 januari 2009 till dess betalning sker.

3. Finska Folkhögskolans Stiftelse förpliktas ersätta Antero Ss rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundraniotusenfyra (109 004) kr, varav 107 100 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Dag Ekman, Kurt Eriksson, Charlott Richardson, Håkan Torngren, Bo Rönngren och Inger Efraimsson. Enhälligt.

Sekreterare: Carin Häckter