ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 55 Avskedande Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Kurt Junesjös kommentar

När en av Sveriges mest kända spioner  1983 mot sitt nekande dömdes till sex års fängelse för grovt spioneri glömde staten att inom den månadsfrist som då gällde inleda förfarande om att skilja honom från anställningen genom att underrätta om detta, vilket innebar att han fick behålla anställningen. Ett annat känt fall när en anställd pga. en kommuns försummelse fick behålla sitt jobb enligt denna spärregel var när en klädfetischist som samtidigt var hemvårdare som en del av sin sjukdom plockade på sig smycken hos sina klienter. Som en följd av dessa i pressen uppmärksammade fall förlängdes månadsfristen inom vilka arbetsgivaren måste underrätta till 2 månader och dessutom ännu längre tid om det finns synnerliga skäl.

I detta mål gäller frågan om en facklig funktionär anställd av SAC kan avskedas pga. att hon driver eget företag, och alltså samtidigt är arbetsgivare. Själva sakfrågan prövas emellertid inte utan det är den preskriptionsregeln som redovisas ovan som är den fråga AD bedömer. Enligt de domsskäl som redovisas i detta mål var det uppenbart redan i tingsrätten att SAC kände till detta förhållande 2 år innan underrättelsen om avskedande skedde.

SAC verkar gödsla med medlemmarnas pengar på omöjliga mål.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 55/10

                                                                                                                  Mål nr B 83/08

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 55/10

                                                                              2010-08-18                  Mål nr B 83/08

Stockholm

KLAGANDE

Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), 802000-1650, Box 6507, 113 83 Stockholm

Ombud: jur. kand. Pia Engström Lindgren, Borgström & Bodström Advokatbyrå HB, Box 3431, 103 68 Stockholm

MOTPART

Ingela D,

Ombud och rättshjälpsbiträde: advokaten Thomas Jonson, Advokatfirman Jonson & Ohlsson KB, Hotellplatsen 2, 411 06 Göteborg

SAKEN

avskedande

ÖVERKLAGAD DOM

Vänersborgs tingsrätts dom den 9 juni 2008 i mål nr T 265-07

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga.

Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, i första hand ska ogilla Ingela Ds talan vid tingsrätten och befria SAC från skyldigheten att betala Ingela Ds rättegångskostnader vid tingsrätten samt förplikta henne att ersätta SAC:s rättegångskostnader där. Vidare har SAC yrkat att Ingela D ska förpliktas att till SAC betala ränta enligt 6 § räntelagen på 296 935 kr, dvs. det belopp som SAC i anledning av tingsrättens dom har betalat i skadestånd till Ingela D, från den 9 juni 2008 tills betalning sker.

SAC har, för det fall Arbetsdomstolen skulle finna att SAC är skadeståndsskyldig gentemot Ingela D, yrkat i andra hand att det allmänna skadeståndet ska jämkas till noll samt att Arbetsdomstolen med stöd av 5 kap. 2 § arbetstvistlagen ska förordna att vardera parten ska stå sina rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som här.


Ingela D har bestritt ändring. Såvitt avser ändringsyrkandena om ansvaret för Ingela Ds och SAC:s rättegångskostnader vid tingsrätten har hon yrkat att Arbetsdomstolen ska avvisa dessa. Hon har vidare yrkat att SAC:s yrkande om fördelningen av ansvaret för rättegångskostnaderna i Arbetsdomstolen samt yrkandet om förpliktande för Ingela D att betala ränta på av SAC utbetalat skadeståndsbelopp i första hand ska avvisas och i andra hand avslås.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på SAC:s begäran hållits förnyat vittnesförhör med Reijo Vuori. På Ingela Ds begäran har förnyat förhör under sanningsförsäkran hållits med henne själv. Parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom. Parterna har även anfört följande.

SAC

I enlighet med tingsrättens dom har SAC betalat 296 935 kr i skadestånd till Ingela D. Om Arbetsdomstolen ändrar tingsrättens dom och alltså avslår Ingela Ds talan vid tingsrätten ska hon förpliktas att betala ränta på det utbetalda skadeståndsbeloppet.

Det bestrids att SAC i Arbetsdomstolen på ett otillåtet sätt har framfört nya yrkanden eller åberopat någon ny omständighet till stöd för sin talan.

Det görs inte längre gällande att Ingela Ds anställning inte skulle omfattas av anställningsskyddslagen. Det vidhålls dock att SAC har haft laga grund för att i förtid häva Ingela Ds anställning genom avskedandet. Ingela D har i strid med SAC:s stadgar och principförklaring bedrivit verksamhet som arbetsgivare genom det enskilda företaget Kulturverket i Väst. Därigenom har Ingela D brutit mot lojalitetsplikten och helt förverkat sitt förtroende hos SAC. Tingsrätten har felaktigt kommit till slutsatsen att SAC till följd av tvåmånadersfristen i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen försuttit sin rätt att åberopa omständigheten till grund för avskedandet. SAC fick i samband med förhandlingarna den 23 mars 2006 för första gången kännedom om att Ingela D bedrev enskilt företag. Det stod då klart för SAC att Ingela D inte längre hade organisationens förtroende och att förutsättningarna för hennes anställning därmed hade fallit. SAC suspenderade Ingela D med omedelbar verkan samt varslade henne om avskedande. SAC informerade samtidigt Ingela D om att hennes mandat som försäkringsombudsman skulle komma att prövas på nytt genom medlemsomröstning. Om hon inte hade fortsatt förtroende från medlemmarna skulle hon komma att skiljas från anställningen. För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att något varsel om avskedande inte skedde den 23 mars 2006 gör SAC i andra hand gällande att SAC:s varsel den 22 juni 2006 skett i rätt tid. Tidpunkten för tvåmånadersfristen ska då räknas från den 23 maj 2006 när SAC fick del av resultatet av medlemmarnas förtroendeomröstning. I sista hand görs gällande att Ingela Ds brott mot anställningsavtalet varit av fortlöpande natur. Tvåmånadersregeln hindrar därför inte att omständigheten åberopas som avskedandegrund.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att SAC är skadeståndsskyldig gentemot Ingela D bör det allmänna skadeståndet jämkas till noll. Grunden för jämkning är att Ingela D har varit medvållande till att hon skiljts från sin anställning. Medvållandet har bestått i att Ingela D medvetet, avsiktligt och för ekonomisk vinning brutit mot en hörnpelare i SAC:s stadgar.

Ingela D

SAC:s yrkande om förpliktande för Ingela D att betala ränta på det skadeståndsbelopp som SAC betalat har inte framförts tidigare i målet och ska därför avvisas. Det vitsordas i och för sig att SAC betalat skadeståndet, dock inte den 9 juni 2008. Vidare har SAC inte överklagat tingsrättens dom i den del den avser ansvaret för rättegångskostnaderna där utan framställt dessa yrkanden först vid huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen. SAC:s ändringsyrkanden i denna del kan därför inte prövas. SAC:s begäran att Arbetsdomstolen ska förordna att vardera parten står sin rättegångskostnad här utgör ett nytt yrkande och ska inte tillåtas. SAC:s påstående att Ingela Ds avtalsbrott varit av fortlöpande natur utgör en ny omständighet som inte åberopades vid tingsrätten. Omständigheten ska därför avvisas. I vart fall saknar omständigheten relevans eftersom SAC aldrig gett Ingela D tillfälle att diskutera frågan kring hennes engagemang i Kulturverket i Väst och än mindre möjlighet att avsluta verksamheten.

Domskäl

Tvisten

Tvisten i Arbetsdomstolen gäller om SAC haft laga grund för att i förtid skilja Ingela D från hennes visstidsanställning genom avskedande. Tingsrätten har funnit att SAC till följd av den s.k. tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen försuttit sin rätt att åberopa de omständigheter som SAC lagt till grund för avskedandet av Ingela D.

SAC:s yrkande om ränta på utbetalat skadeståndsbelopp

Arbetsdomstolen konstaterar att SAC:s yrkande om förpliktande för Ingela D att betala ränta på det skadeståndsbelopp som SAC har betalat är ett nytt yrkande som inte kan prövas inom ramen för SAC:s överklagande av tingsrättens dom. Yrkandet ska därför avvisas.

Frågan om SAC åberopat ny omständighet till stöd för sin talan

Enligt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken får part i hovrätten inte åberopa ny omständighet om parten inte gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten vid tingsrätten eller att han eller hon annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Bestämmelsen är tillämplig även i Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen finner att SAC redan vid tingsrätten har åberopat att Ingela D under hela sin anställning hos SAC haft en bisyssla i form av det enskilda företaget Kulturverket i Väst. Det förhållandet att SAC i Arbetsdomstolen uttryckligen angett att det rör sig om ett avtalsbrott av fortlöpande karaktär kan inte anses innebära att SAC åberopat en ny omständighet för sin talan. Omständigheten bör därför få åberopas i Arbetsdomstolen.

Har SAC förlorat möjligheten att grunda avskedandet på de omständigheter som har lagts Ingela D till last?

Det är inte längre tvistigt mellan parterna att Ingela Ds anställning omfattas av anställningsskyddslagen och att frågan om rätten att avsluta hennes anställning ska bedömas med tillämpning av bestämmelserna i den lagen.

Av vad som framkommit i målet står klart att SAC har hävt Ingela Ds anställningsavtal med omedelbar verkan. SAC:s skiljande av Ingela D från anställningen är därmed att anse som ett avskedande. Enligt 18 § första stycket anställningsskyddslagen får avskedande ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Som tingsrätten konstaterat finns i paragrafens andra stycke en regel som innebär att ett avskedande inte får grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två månader innan underlättelse lämnades enligt 30 § anställningsskyddslagen eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för avskedandet. Tanken bakom denna regel, den s.k. tvåmånadersregeln, är att åstadkomma en snabb handläggning av ärenden om att skilja en arbetstagare från anställningen och att det alltså inte ska vara möjligt för en arbetsgivare att åberopa enbart sådant som skett långt innan arbetsgivaren inlett ett förfarande för att avsluta anställningen. En första fråga är om SAC till följd av denna regel har förlorat rätten att som grund för avskedandet åberopa vad som har lagts Ingela D till last.

Av betydelse för den frågan är när SAC ska anses ha fått kännedom om den omständighet som föranlett avskedandet, nämligen Ingela Ds engagemang i företaget Kulturverket i Väst. Enligt Arbetsdomstolens mening måste SAC anses ha fått vetskap om detta engagemang genom Ingemar Nilssons e-brev av den 27 november 2004 och Björn Ms brev daterat den 5 december 2004. Båda breven är ställda till SAC:s arbetsutskott respektive centralkommitté och får därmed anses ha riktats till företrädare för arbetsgivaren. Det har inte heller ifrågasatts att breven kommit till de berörda mottagarna. Av breven framgår att det pågått en diskussion inom SAC om det hyreskontrakt som SAC hade ingått med Kulturverket i Väst för en lokal som skulle användas som kontor av försäkringsombuden. Det framgår av innehållet i breven att Ingela D tecknade firman för Kulturverket i Väst och av texten framgår vidare att verksamheten i det företaget hade ifrågasatts och att den av vissa ansågs vara oförenlig med SAC:s verksamhet. Mot den bakgrunden finner Arbetsdomstolen att SAC redan i slutet av år 2004 får anses ha känt till Ingela Ds engagemang som företagare. Arbetsgivaren har alltså känt till detta förhållande långt mer än två månader innan SAC först under våren 2006 vidtog några åtgärder med sikte på att av den anledningen avsluta Ingela Ds anställning. Det saknar med den utgångspunkten betydelse om tvåmånadersfristen ska räknas från förhandlingen den 23 mars 2006, som SAC i första hand hävdat, eller från den formliga underrättelsen som ostridigt lämnades den 22 juni 2006. Såvitt framkommit av utredningen har arbetsgivaren under tiden fram till förhandlingen i mars 2006 över huvud taget inte vidtagit några som helst åtgärder med anledning av Ingela Ds engagemang som företagare. Denna underlåtenhet att ingripa får enligt Arbetsdomstolens mening tolkas som att SAC också avstått från att åberopa förhållandet som en självständig grund för avskedandet. Den omständigheten att SAC gjort gällande att Ingela Ds påstådda avtalsbrott ska bedömas som ett s.k. bestående tillstånd är därför inte ägnat att påverka tillämpningen av tvåmånadersregeln.

Slutsatsen av det anförda blir att Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att SAC till följd av 18 § andra stycket anställningsskyddslagen har försuttit sin rätt att åberopa de omständigheter som SAC lagt till grund för avskedandet av Ingela D. SAC ska därför som tingsrätten funnit betala skadestånd till Ingela D. Vidare finner Arbetsdomstolen att den av tingsrätten bestämda nivån på det allmänna skadeståndet är skälig.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att tingsrättens dom ska fastställas i huvudsaken. Arbetsdomstolen anser att det saknas skäl att låta vardera partssidan bära sina kostnader. Tingsrättens dom ska alltså fastställas också ifråga om rättegångskostnaderna och SAC ska förpliktas att ersätta staten och Ingela D för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Det yrkade beloppet får anses skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avvisar Sveriges Arbetares Centralorganisations yrkande om ränta på utbetalat skadestånd.

2. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom.

3. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Thomas Jonson för det biträde han lämnat Ingela D i Arbetsdomstolen till fyrtiosextusentrehundranittiofyra (46 394) kr, varav 19 278 kr för arbete, 11 440 kr för tidspillan, 6 397 kr för utlägg och 9 279 kr för mervärdesskatt. 

4. Sveriges Arbetares Centralorganisation förpliktas att ersätta kostnaden för Ingela Ds rättshjälp med fyrtiosextusentrehundranittiofyra (46 394) kr enligt den närmare fördelning mellan Ingela D och staten som Rättshjälpsmyndigheten beslutar om.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Ulla Erlandsson, Christer Måhl, Agne Werneskog, Ulf Perbeck, Erland Olauson och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Niklas Berthelson