ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 56 Sjuklön Domen kommer inte refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Kurt Junesjös kommentar

Det här är en orefererad dom men den innehåller en mycket intressant problematik som AD helt undviker att beröra.

För att sjuklön ska utgå enligt sjuklönelagen krävs att arbetstagaren skall göra en anmälan om sjukdom till arbetsgivaren, senast i början av den sjuklöneperiod för vilken hon begär sjuklön. Det är självklart att bevisbördan för denna anmälan ligger på arbetstagaren. Arbetsgivaren kan ju normalt inte bevisa att sjukanmälan inte skett. Samtidigt har de flesta arbetsgivare ett formlöst förfarande för sjukanmälan, ett telefonsamtal till arbetsledaren eller lönekontoret är sannolikt det vanligaste, som sedan ev. bekräftas med en skriftlig anmälan när arbetstagaren återkommer i jobb. Och spelar man inte in detta samtal, eller har ett vittne med högtalartelefon som hör på anmälan är det ju även omöjligt för arbetstagaren att styrka att anmälan skett. Och vilken normalt sjuk arbetstagare tänker i sådana banor?

Av dessa problem syn inget i AD:s dom, utan man går på ett strikt bevisbörderesonemang, där man inte ens hört de vittnen som tingsrätten lagt till grund för sitt avgörande huvudsakligen till arbetstagarens förmån, utan utgår från de videoupptagningar som skett i tingsrätten. Denna ändring av en dom  pga. av s.k. tilltrosbevisning utan förnyad bevisupptagning är möjlig efter en ändring av rättegångsbalkens s.k. tilltrosparagraf RB 51:23 från den 1 november 2008, där just möjligheten till videoupptagningen användes som motivering för att en dom fick ändras pga. av annan bevisvärdering även om vittnena inte ånyo hördes i den högre instansen. Det  innebär att domstolen i stället för domstol blir något slags biotittare som kan döma utan att själva ha någon som helst möjlighet att genom frågor eller på annat sätt komplettera bevisupptagningen. I ett fall när bevisbördeläget axiomatiskt är så taskigt för arbetstagarsidan kan man inte se ändringen, utan att bevisbördeproblematiken vid sjuklöneanmälan överhuvudtaget berörs, annat än som att AD fortsätter på sin nybyråkratiska linje som alltid gynnar arbetsgivaren. Att arbetstagarledamöterna glatt hänger på är förståss ingen överraskning.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehåll

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

Domskäl 4

Tvisten. 4

Frågan om en otillåten taleändring skett 5

Frågan om rätt till sjuklön. 5

Rättegångskostnader vid tingsrätten. 6

Rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. 6


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 56/10

                                                                                                                  Mål nr B 71/09

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 56/10

                                                                              2010-08-18                  Mål nr B 71/09

Stockholm

KLAGANDE

Sara S

Ombud: arbetsrättsjuristen Mats El Kott, Prästgatan 31 B, 831 31 Östersund

MOTPART

Carola S,

Ombud: förbundsjuristen David Hellman, LO-TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81 Stockholm

SAKEN

Fordran m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Östersunds tingsrätts dom den 4 maj 2009 i mål nr T 2035-08 och
FT 2608-08

Tingsrättens dom, se bilaga.

Sedan tingrättens dom överklagats av båda parter har Arbetsdomstolen den 10 juli 2009 meddelat prövningstillstånd beträffande frågan om Carola Ss rätt till sjuklön och semesterersättning från och med den 27 september 2007 till den 9 oktober 2007, jämte ränta (punkten 1 i tingsrättens domslut) samt avseende fördelningen av rättegångskostnader vid tingsrätten (punkten 5 i tingsrättens domslut). Tingsrättens dom i övrigt har alltså vunnit laga kraft.

Sara S har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, i första hand ska ogilla Carola Ss talan avseende sjuklön. I andra hand har Sara S yrkat att tingsrättens dom i den delen ska ändras på det sättet att Sara S förpliktas att till Carola S betala sjuklön med endast 5 440 kr. Sara S har även yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta Carola S att ersätta Sara S för hennes rättegångskostnader vid tingsrätten.

Carola S har bestritt ändringsyrkandena. Hon har vitsordat att sjuklönen uppgår till 640 kr per dag utan semesterersättning.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.


Arbetsdomstolen har, med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket arbetstvistlagen, avgjort målet utan huvudförhandling.

På Sara Ss begäran har ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med henne själv och vittnet Abdul A spelats upp. På Carola Ss begäran har ljud- och bildupptagning av förhören vid tingsrätten med henne själv samt vittnena Kent Strömlund och Helene Lindgren spelats upp. Båda parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Som grund för och utveckling av talan har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som är antecknat i tingsrättens dom i den del som nu prövas med de tillägg som i det följande framgår av domskälen.

Domskäl

Tvisten

Tvisten rör i Arbetsdomstolen huvudsakligen frågan om Carola S haft rätt till sjuklön.

Carola S har åberopat att hon varit sjuk under den tid yrkandet avser, från och med den 27 september till den 9 oktober 2007, att hon gjort sjukanmälan till Abdul A den 26 september 2007 samt att hon i samband med läkarbesök den 4 oktober 2007 blivit sjukskriven.

Sara S har anfört att Carola S inte varit berättigad till sjuklön och har ifrågasatt om Carola S alls var sjuk. Sara S har vidare anfört att Carola S inte gjort någon sjukanmälan.

Sara S har därutöver gjort gällande att sjuklön i vart fall inte ska utges för den 2 och 3 oktober 2007 och har till stöd härför anfört huvudsakligen följande. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att Carola S sjukanmält sig den 26 september 2007 gäller att Sara S är skyldig att utge sjuklön för tiden från och med den 2 oktober 2007 endast om Carola S styrker sin nedsättning av arbetsförmågan med läkarintyg. Det aktuella läkarintyget är utfärdat först den 4 oktober 2007. Enligt Sara S uppfyller ett läkarintyg avseende tid före kontakt mellan läkare och patient inte vad som krävs för att arbetstagaren ska anses ha styrkt nedsättning av arbetsförmågan under tiden före läkarkontakten, såvida det inte förelegat faktiska förhinder att träffa läkare.

Carola S har anfört att Sara S inte tidigare åberopat att sjuklön inte ska utges på den grunden att sjuklöneperioden delvis avser tid innan läkarintyget utfärdades. För det fall Arbetsdomstolen skulle ha för avsikt att pröva om sjuklön kan utges före dag för sammanträffande med läkare har Carola S anfört bl.a. att 8 § andra stycket sjuklönelagen inte medför annat än att läkarintyget ska omfatta tiden från och med den sjunde dagen efter sjukanmälan, vilket det ingivna läkarintyget uppfyller.


Frågan om en otillåten taleändring skett

Carola S har gjort gällande att Sara S i Arbetsdomstolen åberopat en ny omständighet, nämligen att sjuklön inte ska utges på den grunden att sjuklöneperioden delvis avser tid innan läkarintyg utfärdats. Enligt Carola S bör omständigheten inte tillåtas här.

Sara S har bestritt att någon otillåten taleändring skett och bl.a. hänvisat till vad Sara S anförde i svaromålet och vid huvudförhandlingen vid tingsrätten om innebörden av 8 § lagen om sjuklön. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att saken inte berörts vid huvudförhandlingen har Sara S anfört att saken är så pass förknippad med övriga omständigheter kring frågan om rätt till sjuklön att det ändå inte är fråga om en ny omständighet enligt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I mål där förlikning om saken är tillåten och som överklagats från tingsrätt får en part i Arbetsdomstolen till stöd för sin talan åberopa en omständighet som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten vid tingsrätten eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket och 5 kap. 3 § arbetstvistlagen). Att en part i Arbetsdomstolen ger uttryck för nya rättsliga synpunkter på redan tidigare åberopade faktiska förhållanden hindras generellt inte av bestämmelsen.

Det faktiska sakförhållande som Sara S nu i Arbetsdomstolen anfört till stöd för sin uppfattning att sjuklön inte ska utges för den 2 och 3 oktober 2007 får huvudsakligen anses vara att Carola S besökte läkare först den 4 oktober 2007. Detta förhållande, som antecknats i tingsrättens dom under rubriken ”Bakgrund”, synes vara ostridigt i målet. Sara Ss påstående att hon inte ska behöva betala sjuklön för tiden innan Carola S besökt en läkare innebär nya rättsliga synpunkter på i målet ostridiga sakförhållanden och kan inte anses innebära att Sara S åberopat någon ny omständighet. Stadgandet i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken är följaktligen inte tillämpligt. Arbetsdomstolen finner alltså inte skäl att avvisa någon av Sara S åberopad omständighet.

Frågan om rätt till sjuklön

Arbetsdomstolen gör inte någon annan bedömning än tingsrätten i frågan om sjukdomsfall förelegat och finner det visat att Carola S varit sjuk från den 26 september 2007.

Av 8 § lagen om sjuklön framgår att sjuklön som huvudregel inte ska utgå för tid innan arbetsgivaren fått anmälan om sjukdomsfallet. Undantagsvis gäller att sjuklön ska betalas för tid dessförinnan, om arbetstagaren varit förhindrad att göra anmälan och sådan gjorts omedelbart efter det att hindret upphört. Det har inte uppställts något krav på att anmälan sker i viss form och även en muntlig anmälan godtas.

Arbetsdomstolen finner, liksom tingsrätten, att bevisbördan för att sjukanmälan gjorts får anses åvila arbetstagaren. Domstolen delar vidare tingsrättens uppfattning, att det inte enbart genom Carola Ss uppgifter, vilka motsagts av Sara S och Abdul A, kan anses visat att hon gjort någon sjukanmälan.

Frågan är då vilken betydelse som ska tillmätas det förhållandet att Carola S själv hade uppfattningen att hon var sjukskriven. Till skillnad mot tingsrätten finner Arbetsdomstolen inte att detta förhållande ger sådant stöd för hennes uppgifter om att hon faktiskt sjukanmälde sig i samband med att hon lämnade arbetsplatsen att hon därmed kan anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Några andra förhållanden som på något avgörande sätt talar för att sjukanmälan gjorts har enligt Arbetsdomstolen inte heller framkommit.

Arbetsdomstolen finner alltså att Carola S inte lyckats bevisa att hon har gjort någon sjukanmälan. Som ovan redogjorts för ska som huvudregel det inte utgå någon sjuklön för tid innan arbetsgivaren fått anmälan om sjukdomsfallet. Det har inte påståtts att Carola S varit förhindrad att göra anmälan. Hennes yrkande om sjuklön ska därför, med ändring av tingsrättens dom i denna del, ogillas.

Vid denna bedömning saknas anledning att pröva det av Sara S i Arbetsdomstolen framställda andrahandsyrkandet.

Rättegångskostnader vid tingsrätten

Vid denna bedömning har Carola Ss samtliga vid tingsrätten framställda yrkanden ogillats med undantag för det av Sara S delvis medgivna yrkandet avseende skadestånd för brott mot semesterlagen. Carola S får därför anses ha huvudsakligen förlorat vid tingsrätten. Med ändring av tingsrättens dom ska därför Sara S befrias från skyldigheten att ersätta Carola S för rättegångskostnader. I stället ska Carola S förpliktas att ersätta Sara S för hennes rättegångskostnader där. Carola S vitsordade vid tingsrätten Sara Ss yrkande om ersättning för rättegångskostnader utom delar av den av Sara S begärda kostnaden för de hörda vittnena. Den begärda ersättningen för vittneskostnaderna motsvarar de belopp som tingsrätten beslutade att Sara S skulle betala till vittnena. Carola S anmärkte också vid tingsrätten att mervärdesskatt inte torde vara en kostnad för Sara S. Arbetsdomstolen finner att den av Sara S yrkade ersättningen, som inte inkluderar mervärdesskatt, får anses skälig. Carola S ska alltså förpliktas att betala hela det av Sara S vid tingsrätten yrkade beloppet.

Rättegångskostnader i Arbetsdomstolen

Vid denna utgång har Sara S vunnit fullt bifall till sin i Arbetsdomstolen förda talan. Carola S ska därför förpliktas att ersätta Sara Ss rättegångskostnader här. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom, punkten 1, lämnar Arbetsdomstolen Carola Ss yrkande om sjuklön utan bifall.

2. Med ändring av tingsrättens dom, punkten 5, förpliktar Arbetsdomstolen Carola S att ersätta Sara S för hennes rättegångkostnader vid tingsrätten med etthundrafemtiotretusenetthundranittioen (153 191) kr, varav 141 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 4 maj 2009.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Carola S att ersätta Sara Ss rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med artontusen (18 000) kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Marianne Jenryd, Christer Måhl, Agne Werneskog, Anders Hagman, Birgitta Widén och Lars E. Rabenius. Enhälligt.

Sekreterare: Per Lindblom