ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 57 Fråga om det har förelegat grund för avskedande. Påståenden bl.a. om att arbetstagaren uttalat ett dödshot mot en kollega.

Kurt Junesjös kommentar

När det är ostridigt att en  arbetstagare uttalat att han avser att ha ihjäl en arbetskamrat är AD:s praxis så glasklar, att utgången är given: Saklig grund för avskedande.

I reciten  nämns en intressant omständighet nämligen att den avskedade varit sprutmålare under lång tid och att hans humör påverkats härav. I domskälen påpekas att detta inte styrks på något sätt.  Det uteblivna läkarintyget hade sannolikt inte påverkat utgången, men det är ett känt faktum att långvarig lösningsmedelsexponering påverkar psyket med t.ex. minnesförluster och opåkallade humörsvängningar.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehåll

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 2

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 4

Föreningen. 4

Grunderna för talan. 5

Arbetsgivarparterna. 5

Grunden för bestridandet 6

Domskäl 6

Tvisten. 6

Utredningen. 6

Händelsen den 14 maj 2009. 7

Har det funnits laga grund för avskedandet?. 8

Sammanfattning och rättegångskostnader 9

Domslut 10


ARBETSDOMSTOLEN                                                                                Dom nr 57/10

                                                                                                                           Mål nr A 175/09

Sammanfattning

Fråga om det har förelegat grund för avskedande. Påståenden bl.a. om att arbetstagaren uttalat ett dödshot mot en kollega.


ARBETSDOMSTOLEN                                  
DOM                           Dom nr 57/10

                                                                              2010-08-18                  Mål nr A 175/09

Stockholm

KÄRANDE

Snapphanebygdens Fackförening, 838201-7187, Pråmgatan 6, 291 31 Kristianstad

Ombud: Erik Karlsson och Victor Herrera, Bredatorpsvägen 6, 197 92 Bro

SVARANDE

1. Teknikarbetsgivarna, Box 5510, 114 85 Stockholm

2. IMO Aktiebolag, 556272-7338, Box 42090, 126 14 Stockholm

Ombud för 1 och 2: jur. kand. Helena Edman, Teknikföretagens Service AB, adress som 1

SAKEN

ogiltigförklaring av avskedande m.m.

______________________

Mellan parterna gäller inte kollektivavtal. Åke S är medlem i Snapphanebygdens Fackförening (föreningen). Han anställdes som målare hos IMO Aktiebolag (bolaget) år 1995. Bolaget är medlem i Teknikarbetsgivarna och bundet av kollektivavtal för det arbete som Åke S sysselsattes i. Han avskedades i juni 2009 och hans sista anställningsdag var den 21 juni 2009.

Tvist har uppkommit om det funnits laglig grund för avskedandet alternativt saklig grund för en uppsägning. Tvisteförhandlingar har hållits mellan parterna utan att de kunnat enas.

Föreningen har väckt talan mot Teknikarbetsgivarna och bolaget. Föreningen har gjort gällande i första hand att bolaget avskedat Åke S utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat och med åberopande härav yrkat att Arbetsdomstolen

1. förklarar avskedandet av Åke S ogiltigt,

2. förpliktar bolaget att till Åke S betala allmänt skadestånd med 120 000 kr med anledning av det felaktiga avskedandet och

3. förpliktar bolaget att till Åke S betala allmänt skadestånd med 30 000 kr för den kränkning som det inneburit för honom att vara avstängd.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte funnits skäl för avskedande men väl saklig grund för uppsägning har föreningen yrkat i andra hand att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till Åke S betala


1. ekonomiskt skadestånd med 165 642 kr,

2. allmänt skadestånd med 120 000 kr med anledning av det felaktiga avskedandet och

3. allmänt skadestånd med 30 000 kr för den kränkning som det inneburit för honom att vara avstängd.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. Inget skadestånd har vitsordats som skäligt i och för sig. Arbetsgivarparterna har vitsordat att Åke Ss uppsägningstid var sex månader och att hans månadslön var 25 050 kr, varav 23 338 kr fast kontant månadslön och 1 712 kr ob-tillägg.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Föreningen

Åke S anställdes hos bolaget för cirka 16 år sedan. Han har under merparten av den tiden arbetat med sprutmålning. Under den första tiden Åke S arbetade med sprutmålning var han, enligt bl.a. arbetskamraters utsago, alltid väldigt lugn. Åke S har dock känt av en gradvis förändring och upplevt att hans ”stubin blivit kortare”. Arbetet med sprutmålning innebar att han exponerades för förtunningsvätskor, vilket hade negativa hälsoeffekter. Detta påpekades redan år 2000 för bolaget, som dock under en tid inte reagerade, trots att Åke S begärde att få bli omplacerad. Han blev emellertid så småningom tillfälligt omplacerad till svarvarbete.

Mohammed A , som var en kollega till Åke S, hade humörsvängningar och kunde vissa dagar uppträda både våldsamt och hotfullt. Denne har varit inblandad i flera slagsmål, använt sig av kniv och hotat kolleger. Åke S och även andra hade anmält detta till bolaget, som dock inte vidtagit några åtgärder. Bolaget tog inte uppgifterna på erforderligt allvar.

Vid ett möte den 14 maj 2009 fick Åke S reda på att han skulle tillbaka till sina tidigare arbetsuppgifter inom måleriet. Vid mötet framkom även att bolaget avsåg att tvinga Åke S och två andra personer att arbeta med Mohammed A .

Åke S protesterade mot förslaget och tog då igen upp problemen med Mohammed A . Han framhöll att det inte skulle fungera för dem att arbeta ihop och att risken var stor för att det skulle bli bråk. Åke S såg framför sig att det kunde gå så illa att Mohammed A s kulle bli hotfull och att Åke S då skulle bli tvungen att i en uppkommen nödvärnssituation försvara sig eller andra kolleger mot angrepp. Åke S uttalade mot denna bakgrund att, om han tvingades arbeta med Mohammed A , det kunde sluta med att han skulle slå ihjäl denne.

Det vidgås att Åke S må ha uttryckt sig klumpigt. Åke S menade dock inte att han skulle ha ihjäl någon. Uttalandet var inte avsett som något dödshot utan som ett konstaterande av en reell risk som fanns för det fall Åke S och de två kollegerna skulle tvingas att arbeta med Mohammed A . Uttalandet uppfattades inte heller av dem som deltog i mötet som något hot. Detta framgår bl.a. av det förhållandet att bolaget inte gjorde någon polisanmälan. Påståendet att Åke Ss uttalande utgjorde ett dödshot framstår som en efterhandskonstruktion för att rättfärdiga avskedandet.

Inte någon av hans arbetskamrater känner till att Åke S någonsin skulle ha uppträtt våldsamt eller hotfullt på arbetsplatsen. Tvärtom har han gripit in och rett upp situationer då kollegerna hamnat i bråk. Åke S är känd som en omtyckt kollega som brukar stå på de svagas sida.

Det bestrids att Åke S har gjort sig skyldig till någon arbetsvägran.

Det ekonomiska skadeståndet har beräknats på följande sätt. Till den fasta månadslönen om 23 338 kr ska läggas till 1 765 kr för ob-tillägg, 1 814 kr för tillägg för arbetstidsförkortning samt reseersättning med 690 kr. Den ekonomiska ersättningen uppgår således till 27 607 kr per månad. Detta innebär 165 642 kr för sex månader som var Åke Ss uppsägningstid.

Grunderna för talan

Det har inte funnits laga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning. Avskedandet ska därmed ogiltigförklaras och Åke S tillerkännas ett allmänt skadestånd. Skulle Arbetsdomstolen komma fram till att det funnits saklig grund för uppsägning ska bolaget, förutom allmänt skadestånd, betala även ekonomiskt skadestånd till Åke S. Han får också, genom det felaktiga avskedandet, anses ha blivit avstängd på ett otillåtet sätt. Han ska därför tillerkännas ett allmänt skadestånd för denna olovliga avstängning.

Arbetsgivarparterna

Torsdagen den 14 maj 2009 hölls vid bolaget ett möte. Syftet med mötet var att planera arbetstiderna för målningsarbetet. Bakgrunden var att nattskiftet skulle upphöra och att arbetet måste anpassas till detta. Vid mötet deltog chefen för måleriarbetet Olle W, personalchefen Fredrik U, teamledaren Stefan G och de berörda målarna, nämligen Åke S, Akbar R  och Mohammed A . Mötet inleddes med att Olle W presenterade de nya arbetstiderna och det framgick då att målarna skulle vara tvungna att arbeta vissa timmar tillsammans. Redan efter några minuter avbröt Åke S Olle W. Åke S var mycket upprörd och sade flera gånger att han vägrade att arbeta med Mohammed A . Åke S var högljudd, använde okvädingsord och skällde på Mohammed A . Åke S sade också att, om han blev tvingad att arbeta med Mohammed A , så skulle han komma att slå ihjäl denne.

Mohammed A försökte försvara sig mot Åke Ss påhopp. Olle W försökte resultatlöst lugna ned Åke S. Stämningen vid mötet blev mycket obehaglig efter det uttalade hotet och Olle W valde att avbryta mötet, som då bara hade pågått i cirka tio minuter. Olle W, Fredrik U och Stefan G, som alla var uppskakade av Åke Ss uttalande, satt kvar och samtalade efter mötet.

Cirka tjugo minuter efter det att mötet hade avslutats sökte Fredrik U upp Åke S. Åke S var då lugnare, men upprepade att han vägrade att arbeta med Mohammed A och att han skulle komma att slå ihjäl denne om han var tvungen att arbeta tillsammans med honom. Åke S ifrågasatte då även varför Mohammed A alls var anställd hos bolaget. Fredrik U uppgav bl.a. att Åke S, som själv hade varit fackligt aktiv, måste vara medveten om att han var skyldig att samarbeta med alla anställda och om konsekvensen av att arbetsvägra. Åke S vidhöll dock sin inställning.

Sedan Fredrik U därefter hade gått till sitt kontor kom Mohammed A dit och frågade hur det gick till att säga upp sig. Mohammed A var uppjagad och skakade. Han berättade att han inte orkade arbeta med Åke S och att han var rädd för att det skulle hända honom något då.

Dagen därpå, fredagen den 15 maj 2009, meddelade ekonomichefen Mikael Lindgren Åke S att han var arbetsbefriad med lön den dagen. Bolaget sökte därmed undvika en konfrontation mellan Åke S och Mohammed A . Samtidigt informerades Åke S om att arbetsgivaren skulle ha ett möte med honom på måndagen den 18 maj 2009 kl. 08.00. Vid det mötet underrättades Åke S om att bolaget hade för avsikt att avskeda honom. Vid mötet deltog även två säkerhetsvakter eftersom man från arbetsledningens sida – mot bakgrund av Åke Ss uppträdande vid mötet den 14 maj – var rädd för hur han skulle komma att reagera vid underrättelsen. Vid mötet föreslog bolaget också att Åke S skulle arbetsbefrias med full lön och förklarade att det var olämpligt att han befann sig på arbetsplatsen tillsammans med Mohammed A . Åke S invände inte mot detta utan gick lugnt och lämnade in passerkort och hämtade sina saker. Efter överläggningar med föreningen avskedade bolaget Åke S. Anställningen upphörde den 21 juni 2009.

Grunden för bestridandet

Bolaget har haft grund för att avskeda Åke S. Åke S har uttalat ett hot mot en kollega av innebörd att han skulle komma att slå ihjäl denne. Ett sådant agerande är oacceptabelt på en arbetsplats. Mohammed A och övriga närvarande blev illa berörda av hotet, som uppfattades som allvarligt menat. Någon otillåten avstängning har inte skett.

Domskäl

Tvisten

Åke S avskedades från sin anställning hos IMO Aktiebolag i juni 2009 med sista anställningsdag den 21 juni 2009. Tvisten gäller i huvudsak om bolaget hade laga skäl för avskedandet.

Till stöd för att bolaget haft fog för att avskeda Åke S har arbetsgivarparterna gjort gällande främst att Åke S vid ett möte den 14 maj 2009 hotade att slå ihjäl en kollega. Arbetsgivarparterna har även åberopat att Åke S gjort sig skyldig till arbetsvägran.

Föreningen har bestritt att Åke S gjort sig skyldig till något som kan motivera ett avskedande eller ens utgöra saklig grund för uppsägning. Föreningen har vidgått att Åke S har uttalat sig mindre lämpligt men framhållit att han inte avsett att hota någon och att det han sagt inte heller har uppfattats på det sättet.

Föreningen har vidare anfört huvudsakligen följande. Det har rått en hård jargong på arbetsplatsen. Åke Ss uttalande tog sikte på Mohammed A . Denne hade tidigare agerat våldsamt och hotfullt på ett sådant sätt att det ålegat bolaget att vidta åtgärder mot honom. Bolaget har genom att inte vidta erforderliga åtgärder, utan i stället försökt tvinga Åke S att arbeta tillsammans med Mohammed A , provocerat fram uttalandet. Åke S har, på grund av påverkan av de förtunningsvätskor som han kommit i kontakt med i arbetet, med tiden fått svårare att behärska humöret.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På föreningens begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med Åke S. Därutöver har på föreningens begäran vittnesförhör hållits med Samir J, som tidigare arbetat hos bolaget, och skyddsombudet Leif F. Föreningen har vidare åberopat viss skriftlig bevisning.

På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med Fredrik U, personalchef, och Olle W, chef för målningsarbetet. Arbetsgivarparterna har inte åberopat någon skriftlig bevisning.

Händelsen den 14 maj 2009

Enligt Arbetsdomstolens mening är det för bedömningen av avskedandefrågan i första hand av betydelse om Åke S, som arbetsgivarparterna påstått, har hotat en kollega vid mötet torsdagen den 14 maj 2009. Domstolen prövar därför först denna fråga.

Flera av förhörspersonerna har redogjort för sin syn på vad som hände vid mötet. Av berättelserna har följande framkommit. Olle W, Fredrik U, teamledaren Stefan  samt målarna Åke S, Mohammed A och Akbar R  var närvarande. Olle W presenterade ett arbetsschema som innebar bl.a. att Åke S tidvis skulle arbeta tillsammans med Mohammed A . Enligt Fredrik U och Olle W var det endast fråga om ett förslag till schema som de berörda målarna kunde ha synpunkter på. Åke S invände mot arbetsschemat och ifrågasatte att han skulle arbeta tillsammans med Mohammed A . Åke S uttryckte också vad som skulle kunna hända om han tvingades att arbeta med denne. Enligt vad såväl Åke S som Fredrik U och Olle W har uppgett yttrade Åke S att han då kunde komma att slå ihjäl Mohammed A . Åke S har i sitt förhör dock framhållit att han använde orden ”det kan sluta med” att jag slår ihjäl honom medan Fredrik U och Olle W har uppgett att Åke S sade att han ”kommer att” slå ihjäl honom.

Det är alltså utrett att Åke S använde orden ”slå ihjäl honom” om Mohammed A och att det tog sikte på vad som kunde hända i den situationen att de två måste arbeta tillsammans. Åke S synes visserligen inte direkt ha tilltalat Mohammed A när han fällde yttrandet. Mohammed A var emellertid närvarande och det står utan tvekan klart att det riktades mot honom. Enligt Arbetsdomstolens mening är vad Åke S har yttrat av sådant slag som i allmänhet också måste uppfattas som ett hot. Parterna har dock skilda uppfattningar om hur yttrandet i det här fallet närmare ska bedömas.

Föreningens inställning är att vad Åke S sade var avsett inte som något hot utan som ett konstaterande av en reell risk som fanns för det fall han och de två kolleger som berördes av schemaändringen skulle tvingas att arbeta tillsammans med Mohammed A . Enligt föreningen uppfattade inte heller någon av dem som var närvarande vid mötet, inte heller Mohammed A , uttalandet som något hot. Föreningen har vidare gjort gällande att jargongen på arbetsplatsen var hård och synes vilja åberopa detta som ett av skälen till att uttalandet inte kan bedömas som hotfullt och inte heller uppfattades så av de närvarande.

Åke S har berättat att han fällde yttrandet därför att han visste att Mohammed A tidigare hade varit våldsam mot kolleger, att han såg en risk för att Mohammed A s kulle vara våldsam även mot honom och att han, med tanke på vad som då kunde hända, ville undvika den situationen att de skulle hamna i bråk med varandra.

Enligt den bild som har förmedlats av Fredrik U och Olle W var Åke S uppretad under mötet och talade i ett högt tonläge. De har båda även uppgett att Mohammed A såg ut att bli klart påverkad av vad Åke S hade sagt. Olle W har beskrivit Mohammed A s  reaktion som att denne blev förvånad, ängslig och rädd. Fredrik U har därutöver uppgett att han själv blev skakad över det sätt som Åke S uttryckte sig på samt att han upplevde det hela som obehagligt. Fredrik U har beskrivit situationen som att Åke S gick till verbalt angrepp på Mohammed A och också uppgett att Åke S utöver det omstridda hotet bl.a. yttrade att Mohammed A var en ”ögontjänare” och en ”tickande bomb”.

Av utredningen har framkommit att mötet som en följd av Åke Ss agerande avbröts av Olle W. Vidare har framkommit att Fredrik U en stund därefter pratade med Åke S som hade satt sig utanför möteslokalen. Såväl Fredrik U som Åke S har uppgett att Fredrik U då sade till Åke S att han, som hade varit fackligt aktiv, borde känna till att en arbetstagare är skyldig att arbeta tillsammans med den kollega som arbetsgivaren bestämmer samt att Åke S bekräftade att han kände till detta. Fredrik U har vidare uppgett att Åke S, som hade lugnat ned sig, ändå upprepade att han inte ville arbeta med Mohammed A  då det kunde sluta med att han slog ihjäl denne.

Fredrik U har även berättat att Mohammed A något senare samma dag, när Fredrik U satt i sitt kontorsrum och dokumenterade vad som hade inträffat under mötet, kom dit och frågade hur det gick till när man ville säga upp sig. Enligt vad Fredrik U har uppgett såg Mohammed A då ut att vara under stark press och sade sig vara rädd för att något skulle hända. Fredrik U har vidare uppgett att Mohammed A hade svårt att hålla rösten stadig och att han, som Fredrik U minns det, skakade.

Av det hittills anförda framgår alltså att Åke S, med tydlig syftning på en närvarande arbetskamrat, yttrade sig i ordalag som innebar att ett allvarligt hot om våld riktades mot denne. Av utredningen har framkommit att det förvisso stundtals funnits problem med arbetsklimatet och att särskilt några arbetstagare, däribland Mohammed A , haft svårt att samarbeta. Jargongen på arbetsplatsen har beskrivits som ”rå men hjärtlig” och präglad av viss ”grabbighet”. Ingenting i utredningen ger dock belägg för att man där använde ett sådant grovt eller på annat sätt särpräglat språkbruk att det därför inte fanns anledning att särskilt reagera på vad Åke S sade. Av utredningen, bl.a. Åke Ss egna uppgifter, har också framkommit att inte heller han brukade uttrycka sig i sådana ordalag som han gjorde vid mötet den 14 maj 2009. Det som framkommit om mötet visar att Åke S då visserligen var upprörd. Av Fredrik Us uppgifter, som Arbetsdomstolen inte finner anledning att ifrågasätta, framgår dock att Åke S sedan han väl hade lugnat ned sig och haft tillfälle att tänka efter och ta tillbaka det han sagt ändå upprepade de hotfulla orden. Det intryck som utredningen ger, även Åke Ss egen berättelse, är att han i själva verket med sitt uttalande avsåg att medvetet undergräva förutsättningarna för att han och Mohammed A s kulle kunna arbeta samtidigt. Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att Åke Ss uttalande får anses ha varit ägnat att skrämma Mohammed A . Denne har visserligen själv inte hörts i målet. De uppgifter som Fredrik U och Olle W har lämnat pekar emellertid entydigt på att Mohammed A upplevde uttalandet som hotfullt. Åke S måste också ha insett att hans yttrande kunde uppfattas som ett allvarligt menat hot.

Har det funnits laga grund för avskedandet?

Hot om våld mot annan person på en arbetsplats är, som Arbetsdomstolen flera gånger uttalat, förseelser av mycket allvarlig karaktär (jfr t.ex. AD 1986 nr 116 och AD 2000 nr 75). Våld eller hot om våld hör inte hemma i arbetsmiljön (se prop. 1981/82:71 s. 72). Enligt Arbetsdomstolens mening är det hot som Åke S uttalat vid mötet den 14 maj 2009 sådant att det i princip inte kan accepteras i ett anställningsförhållande. Vid bedömningen av om det på grund av hotet mot Mohammed A har varit berättigat att avskeda Åke S måste emellertid ställning tas även till om omständigheterna i övrigt varit sådana att det finns skäl att se mindre allvarligt på Åke Ss handlande.

Föreningen har gjort gällande att uttalandet berott på att Åke S, trots att han och andra anställda tidigare hade invänt mot detta, skulle tvingas att arbeta tillsammans med Mohammed A . Enligt föreningen hade nämligen Mohammed A tidigare uppträtt hotfullt och våldsamt mot andra anställda hos bolaget. Bolaget hade, enligt föreningen, struntat i att vidta erforderliga åtgärder med anledning av detta. Föreningen har också framhållit att Åke S, till följd av den påverkan av förtunningsvätskor som han utsatts för i arbetet, fått svårare att behärska humöret.

När det gäller den sistnämnda frågan finns det inget i utredningen som ger belägg för att Åke S skulle ha drabbats av någon form av humörförändringar till följd av miljöpåverkan i arbetet. Redan därför kan inte det påståendet ge anledning att se förmildrande på hans handlande.

Det finns inte skäl att ifrågasätta Åke Ss uppgifter om att han ansåg att det fanns anledning för bolaget att vidta åtgärder mot Mohammed A , att han upplevde att bolaget avsåg att tvinga honom att arbeta tillsammans med denne samt att han uppfattade detta som provocerande. Av vad som framkommit genom vad Fredrik U och Olle W har berättat tycks dock Åke S inte ha haft någon påtaglig grund för en sådan inställning. De båda har uppgett att de bara känner till en bestämd händelse där Mohammed A varit inblandad i ett bråk, nämligen en skärmytsling mellan honom och Samir J under år 2008. Några närmare detaljer om omständigheterna kring den händelsen har dock inte framkommit och det förefaller som att man från bolagets sida inte heller, trots att försök gjordes att utreda vad som hade hänt, kunde bringa någon klarhet i händelseförloppet och vad som låg bakom bråket. Olle W har uppgett att han dock samtalade med de båda inblandade och, som han uttryckt saken, gav dem ”gula kort”. Enligt Olle W har det därefter inte framförts synpunkter från anställda om att de inte önskar arbeta tillsammans med Mohammed A . Det har således inte framkommit att bolaget har haft någon konkret grund att vidta åtgärder mot Mohammed A . Något avgörande skäl för att bolaget inte skulle kunna låta Mohammed A arbeta tillsammans med Åke S har inte heller framkommit.

Mot bakgrund av det anförda och omständigheterna i övrigt finner domstolen att det inte framkommit något som ger anledning att se mindre allvarligt på det hot som Åke S framställt mot Mohammed A . Bolaget får därför redan på grund av detta hot anses ha haft rätt att skilja Åke S från hans anställning genom avskedande.

Med detta ställningstagande saknar Arbetsdomstolen anledning att gå in på en prövning av arbetsgivarsidans påstående att Åke S gjort sig skyldig till arbetsvägran.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstagande att bolaget varit berättigat att avskeda Åke S innebär att föreningens talan om ogiltigförklaring och om skadestånd för felaktigt avskedande ska avslås. Med detta ställningstagande följer även, som Arbetsdomstolen har uppfattat föreningens talan, att yrkandet om skadestånd för påstått felaktig avstängning redan därmed också ska avslås. Föreningen har alltså förlorat sin talan och ska därför förpliktas att betala ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.


Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Snapphanebygdens Fackförenings talan.

2. Snapphanebygdens Fackförening ska ersätta Teknikarbetsgivarna och IMO Aktiebolag för rättegångskostnader med etthundrafemtiosextusentvåhundrafemtio (156 250) kr för ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Dag Ekman, Kurt Eriksson, Charlott Richardson, Rigmor von Zweigbergk, Staffan Holmertz och Kjell Eriksson. Enhälligt.

Sekreterare: Per Lindblom