ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2010 Nr 76 kollektivavtalsbrott m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Kurt Junesjös kommentar

Detta är en inte refererad dom som innehåller flera intressanta frågor.

Många LO- förbunden tillämpar en ny linje och beviljar facklig rättshjälp enligt förbundets stadgar, för att stödja arbetstagare från andra länder, även om de vid tidpunkten för tvistens uppkomst inte var medlemmar i förbundet (alla förbund tillämpar normalt en karenstid på ett antal månader, man kan inte teckna brandförsäkring sedan huset börjat brinna, är den liknelse som brukar användas.) Det är inte bara oegennytta det är en nödvändig solidaritet för att undvika lönedumpning inom avtalsområdet.

Eftersom skogsarbetarna i det här fallet inte var medlemmar i det kollektivavtalslutande förbundet när de jobbade gäller inte avtalet direkt för dem, utan endast som sedvänja på arbetsplatsen. Effekten blir bl.a. att allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott inte utgår.

Men vad gäller som i det här fallet när avtalet inte utgör sedvänja på arbetsplatsen, eftersom arbetsgivaren överhuvudtaget inte tillämpar det kollektivavtal som han bundet sig för att genom att teckna kollektivavtal med facketeftersom han utnyttjar de invandrade arbetarnas okunskap och beroende ställning. Professor Emeritus Tore Sigeman tycker att det är klokt att inte referera domen i senaste numret av Lag och avtal bl..a. mot bakgrund av denna omständighet, eftersom den inte kan anses prejudicerande. Professor Emeritus Ronnie Eklund ansåg däremot i det förra numret av Lag och avtal, novembernumret att domen följde gällande praxis. Och det tycker jag nog också, i all synnerhet som kollektivavtalet även utan praxis på arbetsplatsen anses normerande om arbetsgivaren tillämpar oskäliga avtalsvillkor och där  då arbetstagaren i stället för de oskäliga avtalsvillkoren enligt 36 § Avtalslagen ersätts enligt kollektivavtalets lönevillkor.

Domen innehåller också en från den vanliga civilrätten avvikande principer om rättshandlingskraft för den företrädare för arbetsgivaren som är arbetsledare, utan att det finns någon utrycklig fullmakt för denne. Om någon uppträder så att arbetstagaren med fog kan uppfatta personen som företrädare för arbetsgivaren, blir arbetsgivaren normalt bunden av arbetsledarens rättshandlingar gentemot arbetstagarna. Den principen har slagit fast i flera tidigare domar av AD, fast jag ids inte leta upp dem just nu.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 76/10

                                                                                                                  Mål nr A 189/09

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 76/10

                                                                              2010-11-03                  Mål nr A 189/09

Stockholm

KÄRANDE

GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, Box 1152, 111 81 Stockholm

Ombud: förbundsjuristerna Malin Wulkan och Ellinor Gudmundsson,
LO-TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81 Stockholm

SVARANDE

1. Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, Box 55525, 102 04 Stockholm

2. Sia Rent A Pro, 400003873450, Riga, Lacplesa icla 87-206, LV 1011

Ombud för båda: arbetsrättsjuristen Ambjörn Wahlberg, ARBIO AB,
c/o Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, Box 186, 201 21 Malmö

SAKEN

kollektivavtalsbrott m.m.

Mellan Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet och GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch gäller kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor avseende i skogsbruket förekommande arbeten (skogsavtalet). Det för tvisten aktuella skogsavtalet avser perioden den 1 april 2007 – 31 mars 2010. Avtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 1 Avtalets omfattning

Detta avtal äger giltighet och tillämplighet på de anställningsavtal om i skogsbruket förekommande arbeten som ingås mellan arbetsgivare tillhörande Skogs- och Lantarbetsgivareförbundets skogssektion och de arbetstagare som är medlemmar i Skogs- och Träfacket.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

§ 7 Lönebestämmelser (Riksavtalet)

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

1.1.1. Baslön för arbetstagare fyllda 19 år

Baslönens storlek beror på vilken i lönegrupp arbetstagaren inplaceras samt vilken yrkeserfarenhet som arbetstagaren har.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

B. Perioden 2008-04-01 – 2009-03-31

Lönegrupp

                                              1                2                 3                 4*

                                                       Kronor per utnyttjad timme

Mindre än 1 år/säsong      87,48        90,99         94,54

Minst 1 år/säsonger           90,54        93,30         96,84

    ”    2    ”                            93,62        95,62         99,14

    ”    3    ”                            96,66        97,91         101,41

    ”    4    ”                                              100,20      103,73

•                                            Lönen i lönegrupp 4 fastställs från fall till fall.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

§ 12 Kostnadsersättningar

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Mom 2 Traktamenten m m

2.1 Om arbetstagare för fullgörande av arbetsuppdrag hänvisas till logi utanför av arbetsgivaren godtagen bostadsort, utgår, då arbetsgivaren tillhandahåller logi, traktamente för uppkommande merkostnader för hel arbetsdag enligt vid varje tidpunkt gällande belopp enligt Skatteverkets normer. Traktamente för halv dag enligt Skatteverkets definition utbetalas med ett fast belopp om 200 kr, varav en del är skattefri. Om arbetsgivaren tillhandahåller måltid reduceras beloppet enligt Skatteverkets normer.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

§ 16 Avlöningsbestämmelser

Mom 1

Avlöning baserad på specificerat underlag utbetalas i efterskott på bestämd dag varje kalendermånad eller däremot svarande avlöningsperiod. Om avlöningsdagen infaller på annan dag än måndag-fredag eller på helgdag, skall lönen normalt utbetalas vardagen före.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Mom 4

Det åligger arbetstagaren att lämna arbetsgivaren erforderliga uppgifter till grund för likvid. Ersättning härför är inräknat i arbetspriserna.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

§ 17 Ordningsföreskrifter

Mom 1

Arbetstagaren åligger:

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

att enskilt – eller, vid lagpremietillämpning lagvis – lämna underlag för tids- och produktionsuppföljning,

Sia Rent A Pro (Sia) har sitt säte i Riga, Lettland, men bedriver verksamhet inom skogsbruket i Sverige. Sia är genom medlemskap i Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet bundet av skogsavtalet.

Mariusz L, Robert L (avliden augusti 2008), Andrzej R, Bogdan  W , Miekus  Z , Krzysztof B, Kazimierz B, Waldemar K, Marek L, Adam L och Pawel B (arbetstagarna), som samtliga är eller har varit medlemmar i förbundet, var under del av år 2008 anställda hos Sia för att utföra skogsarbete i Mellansverige. Arbetsuppgifterna bestod i röjning och plantering. Arbetstagarna är medborgare och har sitt hemvist i Polen. Dödsboet efter Robert L har sitt säte i Polen. Sedan arbetstagarna inte hade fått betalning för arbete utfört under sommaren 2008 lämnade de den 28 juli 2008 sina anställningar hos Sia.

Mellan parterna har uppkommit tvist om arbetstagarna har rätt till lön och andra ersättningar från Sia för arbete som har utförts under tiden den 30 maj – 28 juli 2008. Vidare föreligger tvist huruvida skogsavtalet har varit tillämpligt på arbetstagarnas anställningar och om Sia har tillämpat bestämmelserna på ett avtalsenligt sätt. Det råder även tvist huruvida bolaget brutit mot semesterlagen och kvittningslagen och därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet mot arbetstagarna. Parterna har fört förhandlingar i tvisten utan att kunna enas.

Förbundet har väckt talan i Arbetsdomstolen och har, som talan slutligt bestämts, yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta Sia att till förbundet utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med 200 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

Vidare har förbundet i fråga om arbetstagarna i första hand yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta Sia att till

1. Mariusz L utge

a) 35 858 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 6 930 kr avseende traktamente,

c) 4 796 kr avseende semesterersättning,

d) 1 032 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 48 616 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

2. dödsboet efter Robert L utge

a) 45 026 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 8 610 kr avseende traktamente,

c) 6 020 kr avseende semesterersättning, och

d) 1 284 kr avseende avsättning till arbetstidskonto.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 60 939 kr från den 15 augusti 2008 till dess betalning sker.

3. Andrzej R utge

a) 22 980 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 4 200 kr avseende traktamente,

c) 3 073 kr avseende semesterersättning,

d) 657 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 30 911 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

4. Bogdan  W  utge

a) 31 024 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 6 720 kr avseende traktamente,

c) 4 151 kr avseende semesterersättning,

d) 910 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 42 805 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

5. Miekus  Z  utge

a) 41 842 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 8 400 kr avseende traktamente,

c) 5 600 kr avseende semesterersättning

d) 1 233 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 57 075 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

6. Krzysztof B utge

a) 25 890 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 460 kr avseende traktamente,

c) 3 463 kr avseende semesterersättning,

d) 747 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 35 560 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

7. Kazimierz B utge

a) 28 433 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 880 kr avseende traktamente,

c) 3 803 kr avseende semesterersättning,

d) 818 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 38 933 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

8. Waldemar K utge

a) 42 039 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 8 400 kr avseende traktamente,

c) 5 626 kr avseende semesterersättning,

d) 1 240 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 57 304 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

9. Marek L utge

a) 71 583 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 10 920 kr avseende traktamente,

c) 9 586 kr avseende semesterersättning,

d) 2 153 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 94 242 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

10. Adam L utge

a) 28 433 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 880 kr avseende traktamente,

c) 3 803 kr avseende semesterersättning,

d) 818 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 38 933 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

11. Pawel B utge

a) 5 682 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 1 470 kr avseende traktamente,

c) 739 kr avseende semesterersättning,

d) 199 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 7 893 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skogsavtalets villkor inte skulle vara tillämpliga har förbundet, med de enskilda anställningsavtalen som grund, i andra hand yrkat att Sia ska förpliktas att till

1. Mariusz L utge

a) 35 261 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 6 930 kr avseende traktamente,

c) 4 716 kr avseende semesterersättning,

d) 1 010 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 47 922 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

2. dödsboet efter Robert L utge

a) 43 542 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 8 610 kr avseende traktamente,

c) 5 820 kr avseende semesterersättning, och

d) 1 230 kr avseende avsättning till arbetstidskonto.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 59 203 kr från den 15 augusti 2008 till dess betalning sker.

3. Andrzej R utge

a) 22 640 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 4 200 kr avseende traktamente,

c) 3 027 kr avseende semesterersättning,

d) 645 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 30 511 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

4. Bogdan  W  utge

a) 31 285 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 6 720 kr avseende traktamente,

c) 4 187 kr avseende semesterersättning,

d) 919 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 43 111 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

5. Miekus  Z  utge

a) 41 327 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 8 400 kr avseende traktamente,

c) 5 530 kr avseende semesterersättning,

d) 1 214 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 56 471 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

6. Krzysztof B utge

a) 25 890 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 460 kr avseende traktamente,

c) 3 463 kr avseende semesterersättning,

d) 747 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 35 560 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

7. Kazimierz B utge

a) 27 981 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 880 kr avseende traktamente,

c) 3 742 kr avseende semesterersättning,

d) 801 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 38 404 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

8. Waldemar K utge

a) 41 521 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 8 400 kr avseende traktamente,

c) 5 556 kr avseende semesterersättning,

d) 1 221 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 56 699 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

9. Marek L utge

a) 70 988 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 10 920 kr avseende traktamente,

c) 9 504 kr avseende semesterersättning,

d) 2 117 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 93 529 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

10. Adam L utge

a) 27 981 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 880 kr avseende traktamente,

c) 3 742 kr avseende semesterersättning,

d) 801 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 38 404 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

11. Pawel B utge

a) 5 525 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 1 470 kr avseende traktamente,

c) 704 kr avseende semesterersättning,

d) 189 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 7 888 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att ett anställningsförhållande mellan Sia och Andrzej R uppkommit först den 21 juli 2008 har förbundet, i tredje hand yrkat att Sia ska förpliktas att till honom utge

a) 6 890 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 1 890 kr avseende traktamente,

c) 927 kr avseende semesterersättning,

d) 249 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

e) 30 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på 9 956 kr från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet i dess helhet. Förbundets beräkningar såvitt avser lönebeloppen för planteringsarbete har vitsordats som skäliga i och för sig. För röjningsarbete har en timlön om 93,30 kr vitsordats som skälig i och för sig. Vidare har för ob-ersättning, övertidsersättning, semesterersättning och avsättning till arbetstidskonto de ersättningsnivåer som följer av skogsavtalet vitsordats som skäliga i och för sig. Samtliga ränteyrkanden har vitsordats som skäliga i och för sig. I övrigt har inte något belopp vitsordats. Om Arbetsdomstolen skulle finna att Sia är skadeståndsskyldigt har arbetsgivarparterna yrkat att skadeståndet till både förbundet och arbetstagare ska jämkas till noll eller till det lägre belopp som Arbetsdomstolen finner skäligt.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bakgrund

Sia, som har sitt säte i Lettland, började under år 2007 bedriva verksamhet i skogsbruket i Sverige. Bolaget företräds av Michael F och Celso F. Under år 2007 arbetade Sia som underentreprenör åt RVK Entreprenad AB som sedan bytte namn till Vikarbyns Skog AB (Vikarbyn). Vikarbyn hade uppdrag åt Stora Enso Skog AB (Stora Enso) och Svenska Skogsplantor AB (Skogsplantor) och anlitade Sia för att utföra uppdragen. Arbetet utfördes av arbetstagare från Polen anställda hos Sia. Under år 2008 förändrades förhållandena på så vis att Sia fick uppdrag direkt från Stora Enso och Skogsplantor och därför självt agerade som entreprenör. Sia anlitade då Roine S, som tidigare bedrivit verksamhet i Vikarbyn. Han skulle fungera som arbetsledare för de polska arbetstagarna och dessutom försöka finna nya uppdrag åt Sia.

Ytterligare ett företag, KMH Forest Consulting AB (KMH), är av intresse för tvisten. KMH, som sysslar med plantering, anlitade under år 2007 Vikarbyn för att utföra vissa uppdrag. Vikarbyn anlitade i sin tur Sia. Under våren 2008 utförde de polska arbetstagarna hos Sia på nytt arbete åt KMH. För det arbetet fakturerade inledningsvis Vikarbyn KMH. Därefter fakturerade även Sia KMH för arbetet. KMH har avvisat Sias krav på betalning. Det har föranlett tvist mellan Sia och KMH vid Östersunds tingsrätt. Sia har i den tvisten gjort gällande att Sia har utfört arbete åt KMH med anlitande av de polska arbetstagarna. KMH:s inställning har varit att KMH, Sia och Vikarbyn var överens om att betalning skulle ske till Vikarbyn eftersom Sia saknade F-skattesedel. Sia har även fakturerat Vikarbyn för det aktuella arbetet.

Sias inställning i den föreliggande tvisten i Arbetsdomstolen var inledningsvis att arbetstagarnas arbete avseende KMH under år 2008 inte hade utförts för Sias räkning och att Sia inte hade något avtalsförhållande med KMH. Sia gjorde i stället gällande att Roine S och Vikarbyn har utnyttjat de polska arbetstagarna för egen vinning. Eftersom arbetstagarna har fått lön av Sia för arbetet åt KMH har Sia ansett sig ha krav på arbetstagarna. Detta är sannolikt skälet till att Sia inte har betalat ut lön och andra ersättningar till arbetstagarna.

Under den period som är föremål för tvist vid Arbetsdomstolen, den 30 maj – den 28 juli 2008, har arbetstagarna utfört arbete för Sias räkning utan att ha erhållit någon ersättning. Eftersom de inte fick lön lämnade arbetstagarna sina anställningar den 28 juli 2008. Arbetstagarna blev medlemmar i förbundet i augusti 2008, förutom Pawel B som blev medlem under år 2009.

Anställningsförhållandena och utförandet av arbetet

Samtliga arbetstagare har tecknat anställningsavtal med Sia. Anställningarna har tillkommit vid olika tidpunkter. Vissa av arbetstagarna började arbeta hos Sia redan under år 2007 och vissa arbetade större delen av år 2008 fram till dess att de lämnade sina anställningar. Anställningsförfarandet gick till på så vis att arbetstagarna först kom till Sverige från Polen och började arbeta omgående. Därefter träffade arbetstagarna företrädare för Sia och tecknade anställningsavtal och fick ett bankkonto. Arbetstagarna anställdes för att arbeta med röjning och plantering i skogsbruket. De har haft olika lång yrkeserfarenhet av arbete i skogsbruket.

Arbetet var fördelat på så vis att arbetstagarna huvudsakligen arbetade i två arbetslag. För varje arbetslag fanns det en gruppledare bland arbetstagarna. Därutöver fungerade Roine S som arbetsledare. Att Roine S hade en arbetsledande roll har bekräftats av Sia i tvisten vid Östersunds tingsrätt. I viss mån fungerade ytterligare en person, Ulf Backlund, som arbetsledare. Roine S anvisade för bolagets räkning arbetstagarna att utföra arbete på olika platser i Mellansverige. Det skedde bl.a. genom kontakter med Ulf Backlund och gruppledarna för arbetslagen. Roine S hade även i uppgift att upprätta sammanställningar över utfört arbete. För de enskilda arbetstagarna var det inte känt vilka uppdragsgivare som Sia hade. Arbetstagarna kände endast till att det arbete som de anvisades att utföra var för Sias räkning.

Under perioden den 30 maj – 28 juli 2008 utförde samtliga arbetstagare arbete med röjning och plantering enligt anvisningar från Sia. Röjning avsåg uppdrag som Sia hade åt Stora Enso. Planteringsarbetet avsåg uppdrag som Sia hade åt Skogsplantor. Omfattningen av respektive arbetstagares arbete framgår huvudsakligen av tidrapporter som arbetstagarna har upprättat. Sia har inte betalat ut lön och andra ersättningar för utfört arbete under den aktuella perioden. När arbetstagarna inte erhöll betalning under sommaren 2008 vände de sig till gruppledarna och Roine S. Dessa tog i sin tur kontakt med Sias ledning som sade att pengarna skulle komma. Sedan Sia underlåtit att betala ut ersättningar under nästan två månader lämnade samtliga arbetstagare sina anställningar den 28 juli 2008.

Redovisning av arbetet

Arbetstagarna fick genom gruppledare eller mer erfarna arbetskamrater instruktioner om hur de skulle redovisa utfört arbete för Sia. Bolaget tillhandahöll förtryckta blanketter för redovisning av utfört arbete. Av blanketterna följer att namn, tidpunkt, plats och om man utfört röjning eller plantering var de uppgifter som skulle anges. Vad gäller plats angav arbetstagarna bostadsort bl.a. eftersom de inte alltid visste var de utförde arbete, men i varje fall visste var de bodde. Vid röjning skulle även antal timmar som arbete hade utförts anges. Vid plantering skulle antal plantor och ersättningsnivå anges. Anledningen till att det var tillräckligt att ange antal timmar vid röjning var att arbetstagarna hade avtalat med Sia om timlön för röjning. För planteringsarbete hade parterna avtalat om ackord med olika ersättningsnivåer för olika typer av plantering. Genom redovisningen var det möjligt för bolaget att räkna ut vilken ersättning som skulle utgå till arbetstagarna för arbete med både röjning och plantering. När förtryckta blanketter inte fanns att tillgå begagnade arbetstagarna sig av vanliga pappersark för redovisningen.

Tidrapporterna lämnades vanligtvis till närmsta gruppledare som i sin tur skickade in dem till Sias kontor. Tidrapporterna skickades in till bolaget var 14:e dag. Redovisningen gick till på precis samma sätt under år 2007 och under år 2008 fram till den period som är föremål för tvist. Sia har före den perioden avlönat arbetstagarna. Inte vid något tillfälle före denna tvist har Sia krävt att arbetstagarna ska redovisa några andra uppgifter än de som har redovisats för bolaget. Arbetstagarna hade därför inte någon anledning att tro att de behövde redovisa ytterligare uppgifter. Även för den period som är föremål för tvist har arbetstagarna redovisat utfört arbete genom tidrapporter på samma sätt som skett tidigare.

Förbundet ifrågasätter inte att Sia har haft vissa krav från sina uppdragsgivare när det gäller uppgifter som Sia ska redovisa och sammanställa till sina beställare. Att Sia har haft sådana krav på sig påverkar dock inte arbetstagarnas rätt till lön och andra ersättningar.

Av 16 § Mom 4 i skogsavtalet följer att det åligger en arbetstagare att lämna arbetsgivaren erforderliga uppgifter till grund för likvid. Arbetstagarna har genom de uppgifter som har lämnats till bolaget uppfyllt sin skyldighet enligt skogsavtalet. Ordningsföreskrifterna i 17 § kan inte anses fylla ut kraven på vilka uppgifter som ska lämnas på sätt som arbetsgivarparterna har gjort gällande. Arbetstagarna har dock lämnat sådant underlag för tids- och produktionsuppföljning som nämns i bestämmelsen. Även för det fall de inte skulle anses ha gjort det har bolaget inte haft rätt att hålla inne lön. De enda påföljderna enligt bestämmelsen är muntlig tillsägelse eller skriftlig varning.

Vidare framgår av 16 § Mom 1 i skogsavtalet att specificerat underlag ska lämnas till arbetstagare vid avlöning. Arbetstagarna har inte vid något tillfälle fått några lönespecifikationer. De har inte vid något tillfälle uttryckt att de inte skulle vilja ha några sådana. Bolagets underlåtenhet att utge lönespecifikationer utgör ett brott mot skogsavtalet.

Lön och andra ersättningar

Förbundets yrkande i första hand bygger på att skogsavtalet har varit direkt tillämpligt på arbetstagarnas anställningar. Respektive arbetstagares yrkeserfarenhet ska då beaktas avseende timlön för arbete med röjning.

Förbundets yrkande i andra hand har arbetstagarnas enskilda anställningsavtal som grund. Parterna är för det fallet ense om att viss timlön för röjning har avtalats mellan parterna. Följden blir att yrkandena avseende lön, semesterersättning och arbetstidskonto blir något lägre. För det fall Arbetsdomstolen skulle anse att skogsavtalet inte har varit direkt tillämpligt, och förbundets andrahandsyrkande därför blir aktuellt, görs gällande följande. Arbetstagarna och Sia har inte kommit överens om några särskilda bestämmelser utöver lönenivå för arbete med röjning och plantering. Skogsavtalets bestämmelser ska därför anses ha blivit en del av de enskilda anställningsavtalen i de delar särskilda bestämmelser inte har överenskommits. I varje fall ska skogsavtalets bestämmelser tillämpas för arbetstagarna eftersom dessa utgör sedvänja i branschen. Skogsavtalets bestämmelser ska i enlighet med detta tillämpas i fråga om ob-ersättning, övertidsersättning, semesterersättning, ersättning för arbetstidskonto och traktamente.

Beträffande Andrzej R har förbundet vidare framställt ett yrkande i tredje hand. Yrkandet avser den situationen att han skulle anses ha påbörjat sitt arbete hos bolaget först den 21 juli 2008.

Vad gäller lön så har arbetstagarna och Sia kommit överens om att arbete med plantering skulle ersättas enligt ackord baserat på typ av plantering. Ersättningen har varit i nivå med skogsavtalet. För arbete med röjning har överenskommen timlön för samtliga arbetstagare uppgått till 93,30 kr. Enligt tillämpliga bestämmelser i skogsavtalet ska ersättningen för en arbetstagare i lönegrupp 2 med minst en säsongs yrkeserfarenhet uppgå till 93,30 kr. En arbetstagare med längre yrkeserfarenhet ska enligt skogsavtalet erhålla en högre timlön. Flera av arbetstagarna har haft längre yrkeserfarenhet än en säsong.

Vad gäller ob-ersättning kan framhållas att arbetstagarna under den aktuella perioden har arbetat under lördagar och söndagar enligt vad som framgår av tidrapporter. Såväl Roine S som Celso F kände till att arbetstagarna arbetade under helgerna. Enligt skogsavtalet har arbetstagarna rätt till ob-ersättning för arbete under lördagar och söndagar. Parterna är ense i och för sig om det belopp som enligt skogsavtalet ska tillämpas vid beräkning av ersättningen.

Beträffande övertidsersättning framgår av såväl skogsavtalet som enskilda anställningsavtal att den ordinarie arbetstiden uppgår till 40 timmar per vecka. Enligt skogsavtalet ska övertidsersättning utgå för arbete som har utförts utöver ordinarie arbetstid. Arbetstagarna har utfört arbete utöver ordinarie arbetstid och har därför rätt till övertidsersättning. Parterna är ense om ersättningsnivån enligt skogsavtalet.

Parterna är ense om att semesterersättning ska uppgå till 13 procent av lönen och att ersättning för arbetstidskonto ska uppgå till 3,62 procent av lönen. Dessa ersättningsnivåer är de som gäller enligt skogsavtalet. Sia har vid tidigare löneutbetalningar till arbetstagarna betalt ut semesterersättning och arbetstidskonto löpande vid varje löneutbetalningstillfälle. Arbetstagarna har inte kommit överens med Sia om att dessa ersättningar ska betalas ut löpande. I fråga om semesterersättning hänvisar skogsavtalet till semesterlagen. Enligt semesterlagen ska semesterersättning betalas ut antingen i samband med semester eller vid anställningens upphörande. Sias agerande att betala ut semesterersättningen löpande har utgjort dels brott mot skogsavtalet, dels brott mot semesterlagen. Beträffande arbetstidskonto följer av skogsavtalet att en arbetstagare som avslutar sin anställning under avsättningsåret ska erhålla avsatt belopp vid avslutandet av anställningen. Genom att betala ut kontant ersättning för arbetstidskonto löpande har bolaget brutit mot skogsavtalet.

Av § 12 Mom 2 skogsavtalet framgår att det vid bestämmandet av eventuell rätt till traktamente är antingen arbetstagarens bostadsort eller en överenskommen stationeringsort som ska användas som utgångspunkt för bedömningen. Det är således möjligt att vid träffandet av anställningsavtal komma överens om att en viss stationeringsort ska användas vid bedömningen. Om en arbetstagare och en arbetsgivare kommer överens om stationeringsort kan denna sedan inte ensidigt ändras av arbetsgivaren. Eftersom bestämmelser om traktamente inte alls har diskuterats mellan arbetstagarna och Sia ska arbetstagarnas bostadsort ligga till grund vid bedömningen av rätten till traktamente. Eftersom samtliga arbetstagare har haft bostadsort i Polen har de haft rätt till traktamente. För den händelse att bostadsorten inte skulle anses tillämplig ska i stället respektive arbetstagares första stationeringsort i Sverige läggas till grund för bedömningen. Även i sådant fall har arbetstagarna haft rätt till traktamente. Sia har under hela anställningsperioden underlåtit att betala ut traktamente. Agerandet utgör ett brott mot skogsavtalet.

Kvittning

I målet har framkommit att Sia har hållit inne lön till arbetstagarna eftersom bolaget har ansett sig ha en motfordran på arbetstagarna. Av brev från Celso F till förbundets lokalombudsman Håkan Engberg daterat den 24 september 2008 framgår att bolaget kvarhåller medel som säkerhet för fordran som bolaget anser sig ha på arbetstagarna. Att Sia hållit inne lön framgår även av protokoll från lokal förhandling daterat den 22 september 2008. Innan bolaget bestämde sig för att innehålla lön har inte inhämtats besked från kronofogdemyndigheten i enlighet med 4 och 6 §§ kvittningslagen. De fordringar som bolaget har ansett sig ha mot arbetstagarna har varken varit klara eller förfallna. Sia har därför genom sitt agerande brutit mot kvittningslagen. Enligt skogsavtalet får kvittning endast ske i fall då en arbetstagare i förtid avtalsstridigt lämnar sin anställning. Att så skulle vara fallet i aktuellt mål har inte påståtts av arbetsgivarparterna. Sias innehållande av lön har därför även utgjort ett brott mot skogsavtalet.

Allmänt skadestånd till arbetstagare

Sias underlåtenhet att utbetala lön och andra ersättningar uppräknade ovan utgör brott mot skogsavtalet och berättigar arbetstagarna till allmänt skadestånd. Vidare har Sia i strid mot skogsavtalet underlåtit att upprätta lönespecifikationer. Grund för allmänt skadestånd föreligger även genom att bolaget brutit mot semesterlagen genom att inte utbetala lagenlig semesterersättning och genom att tidigare inkludera semesterersättning löpande vid varje löneutbetalningstillfälle. Sia har vidare gjort sig skyldigt till brott mot kvittningslagen, varför arbetstagarna har rätt till allmänt skadestånd även på denna grund.

Allmänt skadestånd till förbundet

Sia har genom sitt medlemskap i Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet varit bundet av skogsavtalet. Bolaget har därför i förhållande till arbetstagarförbundet varit skyldigt att tillämpa bestämmelser om lönenivå, löneutbetalning, ob-ersättning, övertidsersättning, semesterersättning, ersättning för arbetstidskonto, traktamente och lönespecifikationer. Genom att inte följa dessa bestämmelser har Sia ådragit sig skyldighet att betala allmänt skadestånd till förbundet. Sia har därtill i tiden innan den 30 maj 2008 brutit mot skogsavtalet genom att ob-ersättning, övertidsersättning och traktamente inte har utbetalats, genom att semesterersättning och ersättning för arbetstidskonto har utbetalats löpande och genom att lönespecifikationer inte har upprättats.

Arbetsgivarparterna

Bakgrund

Sia har sitt säte i Lettland och företräds av Michael F som är VD och ensam styrelseledamot. Celso F arbetar på uppdrag av Sia. Under år 2007 etablerade sig Sia i den svenska skogsbranschen. I inledningsskedet var bolagets kontaktnät begränsat. Sia knöt dock kontakt med Roine S och dennes far, vilka var verksamma i Vikarbyn, och fick uppdrag som underentreprenör åt Vikarbyn år 2007. Sia upplevde samarbetet med Vikarbyn som problematiskt, bl.a. därför att Roine S bråkade med sin far, och bröt därför samarbetet. Sias kontaktnät var dock fortfarande begränsat. Sia anlitade därför Roine S som agent med uppgift att hitta uppdrag åt Sia. För de uppdrag som han ordnade skulle han få ersättning genom del av Sias vinst i slutet av året. I december 2007 slöt Sia avtal med Stora Enso om röjning. I mars eller april 2008 slöt Sia avtal med Skogsplantor om plantering. De två uppdragen var de enda som Sia hade under den tid som är aktuell i målet. Vikarbyn fortsatte att ta egna uppdrag under år 2008 och fakturerade bl.a. KMH för utfört arbete. Sia hade inte hört talas om KMH innan den föreliggande tvisten började nystas upp. Sia har då genom Celso F vänt sig till olika instanser för att få betalt eftersom han uppfattat situationen så att Sia har betalat arbetstagarna för arbete som bolaget inte har kunnat fakturera för. Tvisten vid Östersunds tingsrätt har ingen betydelse för tvisten i Arbetsdomstolen.

Anställning och utförandet av arbetet

Sia har tecknat anställningsavtal med samtliga arbetstagare utom Andrzej R innan dessa påbörjade arbetet för bolagets räkning under år 2008. Arbetstagarna anställdes för att utföra arbete med plantering och röjning enligt de uppdrag som Sia hade fått av Stora Enso och Skogsplantor. I fråga om Andrzej R tecknades anställningsavtal den 21 juli 2008 i samband med att han följde med två andra arbetstagare till ett möte med Celso F. Andrzej R skulle påbörja arbete för Sias räkning vid månadsskiftet juli/augusti 2008. Han kan inte ha påbörjat sitt arbete den 9 juli 2008, som förbundet gör gällande, eller omedelbart den 21 juli 2008. Det var inte endast de i målet aktuella arbetstagarna som var anställda hos Sia för att utföra arbete avseende uppdragen åt Stora Enso och Skogsplantor. Sia hade 25 anställda från Polen, 15 från Lettland och 10 från Ukraina. De polska arbetstagarna var huvudsakligen uppdelade i fyra arbetslag. De i målet aktuella arbetstagarna var uppdelade i två arbetslag som leddes av gruppledarna Jan Misiura och Robert L.

Genom att Sia skaffade sig egna uppdrag som entreprenör tillkom nya administrativa uppgifter i form av de detaljerade redovisningar av utfört arbete till uppdragsgivare som krävdes för fakturering. Roine S förklarade för Sia att han kunde åta sig att göra sådana sammanställningar. Därför fick han i uppgift att utöver rollen som agent sköta sammanställningar åt Sia. Sia har inte vid något tillfälle avtalat med Roine S om att han skulle vara arbetsledare. Överenskommelserna mellan Sia och Roine S ingicks muntligen. Sia har aldrig tecknat vare sig anställningsavtal eller annat avtal med honom. Han har således inte haft rätt att företa rättshandlingar för Sias räkning. Sia hyrde däremot in Ulf Backlund, som var verksam vid ett annat skogsbolag, för att denne skulle fungera som arbetsledare för arbetstagarna. En arbetsledares uppgift är att se till att rätt antal plantor levereras till olika platser för plantering, att sköta kontakter med uppdragsgivare och skogsägare samt att hålla löpande kontakt med arbetsgivaren. Ulf Backlund utförde alla dessa arbetsuppgifter. Han bodde i anslutning till arbetstagarna och hade daglig kontakt med dessa. Avsikten var att Ulf Backlund skulle fortsätta som arbetsledare för det arbete som Sia skulle utföra under hösten 2008. Han lämnade dock sin anställning innan säsongen var slut och talade då om för bolaget att arbetstagarna troligtvis utnyttjades på annat håll.

Arbetet med röjning åt Stora Enso påbörjades i april 2008. Samtliga fyra polska arbetslag deltog inledningsvis i röjningsarbetet. Sedan visst bråk uppstått bestämde sig Sia för att flytta de två arbetslagen med de i målet aktuella arbetstagarna till andra platser för att utföra plantering. De två andra arbetslagen stannade kvar och fortsatte att utföra röjning. Ett större röjningsarbete skulle senare påbörjas i början av augusti 2008. Avsikten var att då flytta tillbaka arbetslagen med de i målet aktuella arbetstagarna till platsen för röjning. Förbundet har yrkat ersättning till arbetstagarna för arbete med röjning i juli 2008. Arbetet skulle enligt förbundet ha utförts under ledning av Roine S. Företrädare för Stora Enso har emellertid varit på plats i skogen där röjning har utförts under sommaren 2008, och de har inte påträffat Roine S utan endast gruppledare för de arbetslag som inte är föremål för tvist. Roine S har vidare inte gjort sammanställningar beträffande det arbete som förbundet har yrkat ersättning för. Sådana sammanställningar har i stället Celso F gjort med ledning av uppgifter som har lämnats av gruppledarna för de arbetslag som inte är föremål för tvist. Det arbete med röjning för vilket yrkas ersättning åt arbetstagarna kan inte anses ha blivit utfört för Sias räkning.

Arbetet med plantering för Skogsplantors räkning påbörjades i maj 2008. Arbetet skulle vara slutfört vid mitten av juli 2008. De två arbetslagen med de i målet aktuella arbetstagarna samt två lettiska arbetslag var de som skulle utföra arbetet. Inledningsvis fungerade arbetet bra. Arbetstagarna redovisade utfört arbete på korrekt sätt och fick betalt. I juni 2008 upphörde dock redovisning att komma in från arbetstagarna. Sådan redovisning för utfört arbete fick Sia del av först i september 2008 i samband med lokal förhandling. Till saken hör att planteringsarbetet var kantat av många problem. Vid flera tillfällen upptäcktes att plantor hade levererats till vissa platser i skogen för att sedan bli stående utan att bli planterade med följden att de ruttnade efter ett tag. Arbetstagarna utförde vid de tillfällena troligtvis arbete på andra platser. Det arbete med plantering för vilket yrkas ersättning åt arbetstagarna kan inte anses ha blivit utfört för Sias räkning.

Redovisning av arbetet

Skogsavtalet innehåller särskilda bestämmelser om vad som åligger en arbetstagare för att denne ska få sin lön. Enligt § 16 Mom 4 åligger det arbetstagaren att lämna arbetsgivaren erforderliga uppgifter till grund för likvid. Bestämmelsen fylls ut av § 17, där det anges att det åligger arbetstagaren att lämna underlag för tids- och produktionsuppföljning. Anledningen till att produktionsuppföljning nämns i § 17 är att det är nödvändigt för arbetsgivaren att få in underlag för sammanställning till uppdragsgivaren för att kunna få betalt. För att lön ska utgå enligt skogsavtalet krävs således att arbetstagaren dels lämnar en korrekt ifylld tidrapport till arbetsgivaren, dels lämnar en fullständig produktionsuppföljning. För den händelse domstolen skulle finna att arbetstagarna har utfört arbete för Sias räkning görs gällande att de inte har uppfyllt det krav som ålegat dem i fråga om redovisningsskyldighet.

Arbetstagarna har fått noggranna instruktioner av Sia om hur arbetet skulle utföras och om hur utfört arbete skulle redovisas. Instruktionerna har lämnats på så vis att gruppledarna har informerats om vilka regler som gäller. Dessa har sedan haft att förmedla informationen till arbetstagarna i sina respektive arbetslag. I de bilar som arbetstagarna disponerat har det funnits pärmar med bl.a. instruktioner för redovisning av utfört arbete. Den redovisning som arbetstagarna har haft att lämna bolaget har huvudsakligen bestått av tidrapporter och produktionsuppföljningar.

Anledningen till att man inom skogsbruket tillämpar ett system med produktionsuppföljning är att arbetstagarna vanligtvis utför arbete långt bort från arbetsgivaren och på ytor som är svåra att övervaka. Det är därför nödvändigt att arbetstagarna redovisar vad de har gjort och var de har varit. Produktionsuppföljningen utförs av arbetstagarna själva genom att de går tillbaka till en avklarad yta och kvalitetskontrollerar det arbete som har utförts där. I samband därmed ska vissa uppgifter antecknas. Vid plantering ska produktionsuppföljningen bl.a. innehålla uppgifter om hur många plantor som satts inom en viss radie. Vid röjning ska produktionsuppföljningen bl.a. innehålla uppgifter om hur många träd som har röjts inom en viss radie. Uppgifterna från varje arbetstagares produktionsuppföljning ligger sedan till grund för de sammanställningar som Sia upprättar och skickar till uppdragsgivaren för att kunna få betalt. Det var dessa sammanställningar av produktionsuppföljningar som Roine S åtog sig att upprätta för Sias räkning. För den period som är föremål för tvist har bolaget inte erhållit några produktionsuppföljningar eller sammanställningar från vare sig arbetstagarna eller Roine S.

Det är riktigt att bolaget har tillhandahållit förtryckta blanketter för tidrapporter. De uppgifter som genom tidrapporterna skulle lämnas till bolaget avsåg bl.a. namn, tidpunkt och plats. Vid arbete med röjning har arbetstagarna såvitt avser platsen för arbetet fått instruktioner om att ange skifte och avdelning, alternativt koordinater. Det är inte tillräckligt att bara ange orten som plats eftersom det kan finnas flera skiften och avdelningar på samma ort. Vid arbete med plantering har arbetstagarna som plats haft att ange detaljerade uppgifter om exakt vilken plats och för vilken markägare arbete har utförts. Därtill har vid plantering krävts att arbetstagarna ska ange vilken typ av plantering det har rört sig om. Som plats för arbetet har arbetstagarna i sina tidrapporter konsekvent angett bostadsorten. En uppgift om bostadsort kan inte anses innebära att arbetstagarna har fullgjort sin redovisningsskyldighet. Skälen till att tidrapporterna måste vara utformade på sätt som arbetsgivarparterna har gjort gällande är att de tillsammans med produktionsuppföljningar ligger till grund för sammanställningar till uppdragsgivaren. Vidare är korrekta uppgifter nödvändiga för framtida planering och för att arbetsgivaren ska kunna kontrollera var och hur en arbetstagare har utfört ett visst arbete. Tidrapporterna skulle lämnas in till Sia var 14:e dag. Det fungerade väl under maj och i början av juni 2008. Därefter slutade tidrapporter från arbetstagarna att komma in till Sia. Bolaget fick därefter ta del av tidrapporterna först vid lokal förhandling med förbundet i september 2008.

Sia har haft högt ställda krav från sina uppdragsgivare i fråga om de uppgifter som skulle redovisas genom sammanställningar. Att kraven uppfylldes var nödvändigt för att Sia skulle få betalt av uppdragsgivarna. Det ligger i sakens natur att Sia försäkrade sig om att ha motsvarande överenskommelser mellan sig och arbetstagarna.

För den händelse domstolen skulle komma fram till att någon av arbetstagarna har utfört något arbete för bolagets räkning under den aktuella perioden görs alltså gällande att rätt till ersättning inte föreligger eftersom nödvändig och tillräcklig redovisning av det utförda arbetet inte har lämnats.

Beräkning av lön och andra ersättningar

Skogsavtalet var under den period som tvisten avser inte direkt tillämpligt på arbetstagarnas anställningar eftersom de då inte var medlemmar i förbundet. Sia och arbetstagarna har inte heller i enskilda anställningsavtal avtalat om att skogsavtalets bestämmelser skulle tillämpas. I vissa delar av de enskilda anställningsavtalen har Sia och arbetstagarna dock avtalat om bestämmelser som hämtat sitt innehåll från skogsavtalet.

Vad gäller lön har för plantering avtalats om ackordsersättning i nivå med skogsavtalets bestämmelser. För röjning har avtalats om en timlön om 93,30 kr. Eftersom ingen av arbetstagarna har haft längre än två års yrkeserfarenhet har överenskommen ersättningsnivå i och för sig inte stått i strid mot skogsavtalet.

I de enskilda anställningsavtalen har avtalats om semesterersättning och arbetstidskonto om 13 procent respektive 3,62 procent. Ersättningsnivåerna har varit i linje med skogsavtalet. Det är riktigt att semesterersättning och ersättning avseende arbetstidskonto har betalats ut löpande vid tidigare löneutbetalningstillfällen. Bakgrunden till det var att arbetstagarna uttryckligen bad om en sådan ordning.

Några andra ersättningar har parterna inte avtalat om i de enskilda anställningsavtalen. Således saknas överenskommelser beträffande ob-ersättning, övertidsersättning och traktamente. Inte heller har det avtalats om att arbetstagarna skulle erhålla lönespecifikationer. Arbetstagarna har trots detta erbjudits lönespecifikationer, men har avböjt att erhålla sådana.

För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att skogsavtalet ska tillämpas för någon del av arbetstagarnas anställningar har arbetsgivarparterna följande inställning. Lön för plantering ska utgå enligt överenskommen ackordsnivå. För röjning kan en timlön om 93,30 kr vitsordas. Vad gäller semesterersättning och arbetstidskonto kan de nivåer som tidigare har betalats ut löpande, 13 procent respektive 3,62 procent, vitsordas. För ob-ersättning och övertidsersättning kan arbetsgivarparterna i och för sig vitsorda ersättningsnivåerna enligt skogsavtalet. Både för ob-ersättning och övertidsersättning krävs dock enligt skogsavtalet att arbete på sådana tider har beordrats av arbetsgivaren. Bolaget har inte beordrat arbete på tider som skulle berättiga arbetstagarna till sådana ersättningar. Någon rätt till traktamente kan inte anses föreligga och något belopp kan inte vitsordas i den delen. För att traktamente ska utgå krävs enligt § 12 Mom 2.1 att arbetsgivaren har godtagit viss bostadsort. Bolaget har inte godtagit bostadsort i Polen för arbetstagarna. Utgångspunkten vid bedömningen av rätt till traktamente blir då i stället arbetstagarnas stationeringsort, som är den första ort där de har haft sitt boende i Sverige. Arbetstagarnas stationeringsort framgår inte av den utredning som förbundet har lagt fram.

Kvittning i lön

Det brev från Celso F till Håkan Engberg som förbundet har åberopat som skriftlig bevisning skickades mot bakgrund av att Celso F några dagar tidigare hade fått ett stort antal tidrapporter från förbundet. Av brevet framgår endast att bolaget vid den tidpunkten inte ansåg sig ha anledning att ändra ståndpunkt i sakfrågan, dvs. Sias ståndpunkt att arbetstagarna inte hade utfört arbete för bolagets räkning under aktuell period. Sia hade vid den tidpunkten inte hunnit utreda huruvida något belopp kvarstod att utbetala till arbetstagarna. Senare visade det sig att det inte kvarstod någon ersättning att betala ut till arbetstagarna. Visserligen uttryckte sig Sia så att bolaget hade för avsikt att utföra kvittning i framtiden om det skulle visa sig att det fanns något att kvitta mot. Något brott mot kvittningslagen kan dock inte anses ha förekommit eftersom arbetstagarna inte har utfört arbete under den tvistiga perioden och det därför inte har funnits någon kvarstående lönefordran att kvitta mot.

Allmänna skadestånd

Arbetstagarna var inte medlemmar i förbundet under period som tvisten avser. Skogsavtalet gällde därför inte som kollektivavtal för dem. Det innebär att det saknas rättslig grund för allmänt skadestånd till arbetstagarna för kollektivavtalsbrott. Bolaget har inte brutit mot semesterlagen varför allmänt skadestånd inte heller kan utgå på den grunden. Bolaget har visserligen betalat ut semesterersättning löpande. Det har dock skett som en följd av arbetstagarnas uttryckliga önskemål om sådan utbetalning. Om Arbetsdomstolen skulle komma fram till att brott mot semesterlagen har förekommit ska skadeståndet jämkas till noll eller till det lägre belopp som Arbetsdomstolen finner skäligt. Något brott mot kvittningslagen kan inte anses ha förekommit eftersom bolaget inte har företagit någon kvittning.

Grund för allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott föreligger inte eftersom Sia inte har brutit mot skogsavtalet. För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att Sia har brutit mot skogsavtalet i något avseende ska skadeståndet jämkas till noll eller till det lägre belopp som Arbetsdomstolen finner skäligt. Skäl för jämkning föreligger genom att Sia har följt skogsavtalet i alla väsentliga delar. Semesterersättning och ersättningen avseende arbetstidskonto har visserligen betalats ut löpande. Förfarandet har dock varit fördelaktigt för arbetstagarna eftersom de dels har tjänat på en sådan utbetalning, dels uttryckligen har bett om det själva.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten i målet är i korthet följande. Arbetstagarna, som har sitt hemvist i Polen, har anställts av Sia för att utföra arbete inom skogsbruket i Mellansverige. Arbetstagarna skulle utföra arbete med röjning och plantering avseende de uppdrag Sia hade erhållit av Stora Enso och Skogsplantor. Inledningsvis fick arbetstagarna betalt av Sia när redovisningar för utfört arbete lämnades in. Lön för plantering ersattes enligt ackord och för röjning utgick en timlön om 93,30 kr. Arbetstagarna fick vidare semesterersättning och ersättning för arbetstidskonto enligt de procentsatser som följer av skogsavtalet. Dessa ersättningar betalades ut löpande vid varje löneutbetalningstillfälle. Några andra lönetillägg eller kostnadsersättningar utbetalades inte. Under sommaren 2008 upphörde Sia att betala ut lön till arbetstagarna, som med anledning därav lämnade sina anställningar den 28 juli 2008. Arbetstagarna var medlemmar i förbundet när talan väcktes i målet. Ingen av dem var dock medlem före den 1 augusti 2008.

I tvisten uppkommer i huvudsak följande frågor:

1. Har arbetstagarna utfört arbete för bolagets räkning under perioden den 30 maj – 28 juli 2008?

2. Vilka bestämmelser ska anses reglera arbetstagarnas anställningar, och har bolaget brutit mot dessa bestämmelser?

3. Har arbetstagarna uppfyllt krav på redovisning av utfört arbete?

4. Har bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet för brott mot skogsavtalet, semesterlagen och kvittningslagen?

Utredningen

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Andrzej R, Miekus  Z , Krzysztof B, Kazimierz B, Waldemar K, Adam L och Pawel B samt vittnesförhör med Roine S, lokalombudsmannen Håkan Engberg och förbundsombudsmannen Jan-Åke Johansson. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med företrädaren för bolaget Celso F, regionchefen Erik Andersson och förhandlingschefen Björn Lothigius. Vidare har på båda parters begäran hållits vittnesförhör med lokalombudsmannen Magnus Lindberg, skogsmästaren Jan L och skogsskötselchefen Robert B. Skriftlig bevisning har åberopats.

Har arbetstagarna utfört arbete för bolagets räkning under perioden den 30 maj – 28 juli 2008?

Förbundet har gjort gällande att arbetstagarna under perioden den 30 maj – 28 juli 2008 har utfört arbete för Sias räkning, huvudsakligen i enlighet med i målet ingivna tidrapporter.

Arbetsgivarparternas inställning är att arbetstagarna visserligen kan ha utfört arbete under perioden, men att de i så fall inte har arbetat för Sias räkning.

Inledningsvis kan konstateras att följande är ostridigt. Samtliga arbetstagare utom Andrzej R tecknade anställningsavtal med Sia före den tidsperiod som är föremål för tvist. Flera arbetstagare utförde även arbete för Sias räkning före den aktuella perioden och erhöll då betalning för arbetet. Sia har emellertid inte betalat ut lön eller andra ersättningar för det arbete som arbetstagarna enligt förbundets uppfattning har utfört under den aktuella perioden. Samtliga arbetstagare lämnade sina anställningar hos bolaget den 28 juli 2008. Det arbete som arbetstagarna var anställda för att utföra var av sådan karaktär att de ofta flyttade till nya platser och därför även ofta bytte bostadsplats. Bland arbetstagarna fanns gruppledare som hade ansvar för att ge instruktioner till övriga arbetstagare om arbetets utförande.

Att arbetstagarna faktiskt har utfört arbete under den aktuella perioden får, inte minst mot bakgrund av de samstämmiga berättelser som hörda arbetstagare själva har lämnat inför Arbetsdomstolen, anses utrett. Att arbetstagarna över huvud taget inte skulle ha utfört något arbete under den aktuella perioden har inte heller påståtts av arbetsgivarparterna. Utredningen i målet, i form av skriftlig bevisning och arbetstagarnas uppgifter, får anses ge stöd för att arbetstagarna har utfört arbete i den utsträckning som förbundet har gjort gällande.

I fråga om Andrzej R förhåller det sig emellertid annorlunda. Förbundet har gjort gällande att han utförde arbete under tiden den 9 – 28 juli 2008. Av utredningen rörande hans anställning hos Sia har framkommit att han träffade företrädare för bolaget första gången den 20 eller 21 juli och då tecknade anställningsavtal. Det står därmed klart att han innan dess inte var anställd av Sia eller av någon annan för bolagets räkning. Det har inte heller framkommit att Sia i efterhand skulle ha godkänt att Andrzej R började arbeta innan anställningsavtal slöts. Att han från den tidpunkten har utfört arbete i den utsträckning som förbundet har gjort gällande får anses utrett av samma skäl som för övriga arbetstagare.

Arbetsgivarparternas huvudsakliga invändning i denna del av målet går ut på att det arbete som arbetstagarna kan ha utfört under den aktuella perioden inte har utförts för Sias räkning. Arbetsgivarparterna har särskilt pekat på Roine Ss roll och att Vikarbyn, som han var verksam i, har fakturerat för stora belopp under år 2008 trots att det bolaget har saknat anställda. Invändningen innebär att Roine S skulle ha använt arbetstagarna för att utföra annat arbete än arbete åt Sia.

De i målet hörda arbetstagarna har berättat att de har utfört arbete i anslutning till de platser som har angetts i tidrapporter. Att arbetstagarna faktiskt har befunnit sig på de platser som har angetts i tidrapporterna vinner stöd bl.a. av lokalombudsmannen Magnus Lindbergs uppgifter. Han har uppgett att han träffat vissa av arbetstagarna i Skultuna, Österbybruk och Nordmark. Av tidrapporter framgår att vissa av arbetstagarna har angett att de befunnit sig på just dessa platser vid tidpunkt då Magnus Lindberg har uppgett att han har träffat dem. Arbetsdomstolen finner inte skäl att ifrågasätta att arbetstagarna faktiskt har bott på de angivna platserna och har utfört arbete i anslutning till dessa platser under den i målet aktuella tiden. Genom förhören med Roine S, Jan L och Robert B har framkommit att Sia i nära anslutning till en klart övervägande del av angivna platser har haft uppdrag åt Stora Enso och Skogsplantor.

Oavsett var arbetstagarna har utfört arbete blir den avgörande frågan hur de har anvisats att utföra detta arbete. Det är särskilt den roll som Roine S har spelat i Sias verksamhet som är av intresse. Förbundets uppfattning är att han har varit arbetsledare och som sådan har haft kontinuerlig kontakt med gruppledarna. Arbetsgivarparternas uppfattning är att hans uppgift inte har bestått i annat än att skaffa uppdrag åt Sia och att han inte ens var anställd hos Sia och inte har haft ställning som arbetsledare.

Arbetsdomstolen anser att det i målet har framkommit åtskilliga omständigheter som ger stöd för att Roine S har haft en arbetsledande ställning för Sias räkning i förhållande till arbetstagarna. Roine S har själv inför domstolen uppgett att han inte bara hade uppgiften att skaffa uppdrag åt Sia utan även var anställd som arbetsledare med uppgift att ta hand om arbetstagarna och att kontrollera att arbetet blev korrekt utfört. Vad Roine S har berättat om sin verksamhet vinner stöd av vad som inför domstolen har anförts av de hörda arbetstagarna. I samma riktning talar de uppgifter som har lämnats av skogsmästaren Jan L och skogsskötselchefen Robert B. De uppgifter som lämnats tyder visserligen på att det i det dagliga arbetet i stor utsträckning var gruppledarna som anvisade var och hur arbetet skulle utföras. Utredningen ger dock samtidigt klart stöd för att Roine S, oavsett om han var anställd hos Sia eller ej, i praktiken hade en överordnad och arbetsledande roll även i förhållande till gruppledarna och de övriga arbetstagarna. Det kan tilläggas att det inte ens har påståtts från arbetsgivarparternas sida vare sig att Roine S saknade skäl att besöka arbetsplatser eller att det var någon annan än han som hade uppgiften att anvisa arbetstagarna det arbete de skulle utföra. Arbetstagarna har mot denna bakgrund haft rätt att utgå från att det arbete som Roine S anvisade utgjorde arbete för Sias räkning.

Mot bakgrund av det ovan anförda är det enligt Arbetsdomstolens mening styrkt att de berörda arbetstagarna under tiden den 30 maj – 28 juli 2008 i den omfattning som förbundet gjort gällande har utfört arbete för Sias räkning.

Vilka bestämmelser ska anses reglera arbetstagarnas anställningar?

Förbundet har gjort gällande att skogsavtalets bestämmelser är direkt tillämpliga på arbetstagarnas anställningar. För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att skogsavtalet inte är direkt tillämpligt i förhållande till arbetstagarna har förbundet gjort gällande att arbetstagarna och Sia inte har kommit överens om några särskilda bestämmelser och att skogsavtalets bestämmelser därför har ingått som en del av arbetstagarnas enskilda anställningsavtal.

Arbetsgivarparterna har bestritt att skogsavtalets bestämmelser skulle vara direkt tillämpliga på arbetstagarnas anställningar. Enligt arbetsgivarparterna har inte heller de enskilda anställningsavtalen inneburit att skogsavtalets bestämmelser skulle tillämpas, utom i vissa delar där bolaget och arbetstagarna hade träffat överenskommelse med skogsavtalet som förebild.

Såvitt gäller förbundets uppfattning om att skogsavtalet har varit direkt tillämpligt på arbetstagarnas arbete kan konstateras följande. Det är ostridigt att ingen av de i målet aktuella arbetstagarna blev medlem i förbundet före den 1 augusti 2008. Vidare är ostridigt att arbetstagarna lämnade sina anställningar hos bolaget den 28 juli 2008 samt att tvisten avser arbete som har utförts innan dess. Arbetsdomstolen finner att det mot bakgrund av dessa förhållanden är uppenbart att skogsavtalets bestämmelser inte kan anses ha varit direkt tillämpliga på arbetstagarnas anställningar.

Frågan blir då om skogsavtalets bestämmelser ändå ska anses reglera arbetstagarnas anställningar genom att dessa har blivit en del av arbetstagarnas enskilda anställningsavtal på det sätt som förbundet har gjort gällande. Frågan om ett kollektivavtals normerande verkan har av Arbetsdomstolen behandlats i flera tidigare avgöranden. Den rättsliga utgångspunkten har i domen 2007 nr 90 sammanfattats enligt följande.

Frågan om en arbetsgivare, som är bunden av ett kollektivavtal, uttryckligen träffat ett avtal med en arbetstagare om att kollektivavtalet ska tillämpas på arbetstagaren är ofta av underordnad betydelse. När en utanförstående arbetstagare sysselsätts i arbete som omfattas av ett kollektivavtal brukar nämligen anses att anställningsavtalet hämtar sitt innehåll från det vid varje tidpunkt gällande kollektivavtalet, såvitt inte något annat överenskommits mellan arbetsgivaren och den arbetstagaren (se t.ex. AD 1978 nr 163, AD 1984 nr 79 och 1990 nr 33 och där anmärkta rättsfall). Kollektivavtalet anses ha en s.k. normativ effekt på den utanförståendes anställningsavtal. Denna praxis bygger på tanken att kollektivavtalet får verkan som bruk och sedvänja på arbetsplatsen och på så sätt fyller ut det enskilda anställningsavtalet. Normalt sett har därmed en utanförstående arbetstagare rätt till de löneförmåner och anställningsvillkor som finns i det tillämpliga kollektivavtalet, men måste å andra sidan också följa de förpliktelser som finns i det avtalet. Om inget annat avtalas tar alltså arbetstagaren anställning på de villkor som anges i kollektivavtalet, och kommer därmed ”varken i bättre eller sämre läge än om han eller hon varit ansluten till det berörda arbetstagareförbundet” (AD 1978 nr 163). De löne- och anställningsvillkor som avses är sådana som är generellt tillämpliga (se t.ex. AD 1991 nr 100). En utanförstående arbetstagare kan inte grunda någon direkt rätt på kollektivavtalet som sådant (se AD 1983 nr 184).

Arbetsdomstolen finner i enlighet med det anförda att, i den mån Sia och arbetstagarna inte har kommit överens om andra bestämmelser, skogsavtalets bestämmelser ska anses reglera arbetstagarnas anställningsvillkor.

Har arbetstagarna uppfyllt krav på redovisning av utfört arbete m.m.?

Arbetsdomstolens ställningstagande i det föregående innebär att domstolen har att ta ställning till arbetsgivarparternas invändning om att arbetstagarna inte har rätt till betalning eftersom de inte har redovisat utfört arbete till Sia på det sätt som har ålegat dem enligt bestämmelserna i skogsavtalet.

Av skogsavtalets § 16 mom. 3 följer att det åligger arbetstagaren att lämna arbetsgivaren erforderliga uppgifter till grund för likvid. Vidare framgår av ordningsföreskrifterna i § 17 mom. 1 att det åligger arbetstagaren att lämna underlag för tids- och produktionsuppföljning.

Förbundets uppfattning är att arbetstagarna har redovisat utfört arbete på ett korrekt sätt. Enligt förbundet är arbetstagarnas rätt till betalning inte avhängig av att de ha lämnat uppgifter om produktionsuppföljningar eller inte. Det måste anses tillräckligt att arbetstagarna har redovisat vilket arbete som har utförts och i vilken utsträckning det har utförts.

I denna del av målet är följande omständigheter ostridiga. Arbetstagarna har av gruppledarna fått instruktion om hur arbetet skulle redovisas till Sia. Arbetstagarna har redovisat utfört arbete genom att skicka in tidrapporter, i varje fall fram till juni 2008. Tidrapporterna har antecknats antingen på en förtryckt blankett upprättad av Sia eller, när blanketter har saknats, på ett tomt pappersark. Tidrapporterna har innehållit uppgift om arbetstagare, datum, plats, antal arbetstimmar och arbetets art, dvs. röjning eller plantering. Vid plantering har även uppgift om antal plantor och ackordsnivå angetts. Som plats har arbetstagarna angett sin bostadsort. För arbete som har redovisats före den tvistiga perioden har Sia betalat ut lön till arbetstagarna med ledning av tidrapporterna. För att kunna få betalt av sina uppdragsgivare har Sia varit skyldigt att bl.a. redovisa uppgifter om exakta platser för utfört arbete, t.ex. genom angivande av traktnummer, och presentera sammanställningar av produktionsuppföljningar. Roine S har före den tvistiga perioden för Sias räkning gjort sammanställningar av produktionsuppföljningar. Sammanställningarna har därefter använts av Sia som underlag för faktureringen av beställarna.

Såvitt gäller tidrapporter finner Arbetsdomstolen inte skäl att ifrågasätta arbetstagarnas uppgifter om att de har lämnat sådana till Sia under hela anställningsperioden. Det kan tilläggas att Sia genom Celso F i varje fall vid en lokal förhandling den 22 september 2008 fick del av tidrapporter och uppgifter om utfört arbete samt att Sia inte heller därefter har betalat ut lön till arbetstagarna. Arbetsgivarparterna har emellertid gjort gällande att tidrapporterna inte har innehållit tillräckliga uppgifter. Invändningen får förstås så att arbetstagarna inte har uppfyllt det krav på erforderliga uppgifter som avses i skogsavtalet. Av de uppgifter som inför domstolen har lämnats av förbundsombudsmannen Jan-Åke Johansson och förhandlingschefen Björn Lothigius drar domstolen slutsatsen att det i praktiken är arbetsgivaren som avgör vilka uppgifter som ska krävas av arbetstagarna och som får anses utgöra erforderliga uppgifter. Vid bedömningen blir det då av särskilt intresse att Sia i tiden före den tvistiga perioden mottog tidrapporter från arbetstagarna med samma utformning som under den i målet aktuella perioden och med dessa uppgifter som underlag betalade ut lön till arbetstagarna. Celso F har visserligen berättat att Sia redan då ansåg att de redovisade uppgifterna inte var tillräckliga. Det har dock inte ens gjorts gällande att Sia på något sätt skulle ha försökt klargöra för arbetstagarna att de måste redovisa ytterligare uppgifter, såsom traktnummer, för att de skulle ha rätt till betalning. Arbetstagarna har därför haft rätt att utgå från att de uppgifter som lämnades till Sia var tillräckliga.

Såvitt gäller skogsavtalets krav på produktionsuppföljningar framstår det enligt domstolens mening som osäkert huruvida en underlåtenhet i detta hänseende från arbetstagarnas sida innebär att de inte har rätt till betalning för utfört arbete. Oavsett hur det förhåller sig med den saken ger utredningen enligt domstolens mening inte stöd för att arbetstagarna faktiskt skulle ha brustit i fråga om skyldigheten att lämna underlag för produktionsuppföljning. Det är i och för sig möjligt att Roine S har underlåtit att redovisa sammanställningar av produktionsuppföljningar till Sia. En sådan underlåtenhet från hans sida saknar dock betydelse vid bedömningen av arbetstagarnas rätt till betalning för det utförda arbetet.

Mot bakgrund av det ovan anförda ska därför arbetstagarna anses ha redovisat utfört arbete till bolaget på det sätt som kan anses ha ålegat dem. Med Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående blir följden att arbetstagarna, frånsett Andrzej R, har rätt till lön för arbete som har utförts under perioden den 30 maj – 28 juli 2008.

Förbundet har i yrkandet om lön till arbetstagarna även inkluderat ob-ersättning och övertidsersättning. Det är ostridigt att parterna inte har avtalat om särskilda bestämmelser beträffande ob-ersättning och övertidsersättning. Således ska i denna del skogsavtalets bestämmelser tillämpas. Enligt dessa bestämmelser krävs att arbete har beordrats på tider som berättigar till aktuella ersättningar för att rätt till ersättning ska anse föreligga. Arbetsdomstolen har i det föregående gjort bedömningen att arbetstagarna har utfört arbete vid tidpunkter som har gjorts gällande i målet samt att arbetstagarna har blivit anvisade att utföra arbete vid dessa tidpunkter. Mot bakgrund av dessa ställningstaganden ska arbetstagarna även anses ha rätt till ob-ersättning och övertidsersättning.

Vad gäller semesterersättning och ersättning avseende arbetstidskonto har arbetsgivarparterna inte bestritt att arbetstagarna skulle ha rätt till dessa ersättningar för den händelse arbetstagarna skulle anses ha rätt till lön under den aktuella perioden. Det betyder att Sia ska förpliktas att utge även sådana ersättningar till arbetstagarna.

Närmare om ersättningsbeloppen

Vad gäller yrkandet om lön har förbundet i första hand gjort gällande att arbetstagarna för röjning ska ha rätt till timlön enligt skogsavtalet. Enligt § 7 skogsavtalet ska timlönen uppgå till mellan 90,99 kr och 100,20 kr beroende på hur många års yrkeserfarenhet en arbetstagare har. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att den timlön om 93,30 kr som ostridigt har avtalats om ska gälla.

Som Arbetsdomstolen har konstaterat i det föregående har skogsavtalet inte varit direkt tillämpligt på arbetstagarnas anställningar. I fråga om arbetet med röjning är det ostridigt att arbetstagarna och Sia har avtalat om en viss ersättningsnivå som därmed ska tillämpas. När det gäller arbete med plantering är parterna ense om att ersättningsnivåerna i skogsavtalet ska tillämpas. Sia har därför att utge lön till arbetstagarna i enlighet med vad förbundet har yrkat i andra hand. Till Andrzej R ska dock, av skäl som har angetts i det föregående, lön i stället utges i enlighet med vad förbundet har yrkat i tredje hand.

I fråga om ob-ersättning, övertidsersättning, semesterersättning och ersättning för arbetstidskonto har arbetsgivarparterna vitsordat de ersättningsnivåer som följer av skogsavtalet som skäliga i och för sig. Av skäl som har utvecklats i det föregående ska därför bolaget utge dessa ersättningar enligt förbundets yrkanden i andra hand.

Traktamente

Det är ostridigt att frågan om traktamente inte särskilt har reglerats mellan bolaget och arbetstagarna. Det betyder att skogsavtalets bestämmelser ska tillämpas i denna del. Enligt skogsavtalet föreligger rätt till traktamente om arbetstagaren för fullgörande av arbetsuppdrag hänvisas till logi utanför av arbetsgivaren godtagen bostadsort och arbetsgivaren tillhandahåller logi.

Förbundet har anfört sammanfattningsvis följande. Bedömningen av rätten till traktamente ska göras med arbetstagarnas bostadsort i Polen som utgångspunkt, eftersom frågan om traktamente inte alls har behandlats mellan arbetstagarna och bolaget. För det fall bostadsorten inte skulle anses bilda utgångspunkten ska bedömningen i stället göras med ledning av arbetstagarnas första stationeringsort i Sverige. Vare sig man utgår från bostadsort eller första stationeringsort föreligger rätt till traktamente enligt tillämpliga bestämmelser i skogsavtalet.

Arbetsgivarparterna har anfört följande. Sia har inte godtagit att arbetstagarna ska anses ha bostadsort i Polen. Avgörande för rätten till traktamente är därför arbetstagarnas första stationeringsort i Sverige. Utredningen visar inte vilken stationeringsort som arbetstagarna har haft varför rätt till traktamente inte kan anses föreligga.

Utredningen rörande innebörden av traktamentsbestämmelsen i skogsavtalet består endast av uppgifter som Jan-Åke Johansson har lämnat inför domstolen. Han har förklarat att arbetsgivaren enligt hans uppfattning kan välja stationeringsort i början av arbetsperioden samt att det i annat fall är bostadsorten som utgör utgångspunkten för tillämpning av bestämmelsen.

Arbetsdomstolen anser att utredningen i denna del är målet är mycket knapphändig. Parterna har inte tillfört utredningen något material som är ägnat att närmare belysa frågan om traktamentsbestämmelsens innebörd. Arbetsdomstolen är därför hänvisad till att ta ställning i frågan på grundval av allmänna överväganden med ledning av bestämmelsens ordalydelse. Enligt bestämmelsen är det en förutsättning för rätten till traktamente att arbetstagaren hänvisas till logi utanför en av arbetsgivaren godtagen bostadsort. Frågan blir därmed i första hand om det i det särskilda fallet finns någon av arbetsgivaren godtagen bostadsort. I normala fall, där arbetstagaren är fast bosatt här i landet, får det antas att det blir arbetstagarens bostadsort som bildar utgångspunkten, såvida arbetsgivaren inte klargör att denna inte kan accepteras som utgångspunkt för rätten till traktamente. I ett fall som det föreliggande, där arbetstagarna har sin normala bostadsort i annat land, framstår det däremot som rimligt att denna bostadsort bildar utgångspunkten för traktamente endast om arbetsgivaren ger klart uttryck för att detta godtas. Det kan tilläggas att det av parterna omnämnda begreppet stationeringsort inte förekommer i den i detta fall tillämpliga bestämmelsen.

Förbundet har inte gjort gällande att Sia uttryckligen skulle ha godtagit att det är arbetstagarnas bostadsorter i Polen som bildar utgångspunkten för tillämpningen av traktamentsbestämmelserna. Detta betyder att arbetstagarna inte kan anses berättigade till traktamente.

Allmänt skadestånd till arbetstagarna

Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att skogsavtalet inte har varit direkt tillämpligt i förhållandet mellan Sia och arbetstagarna. Det betyder att något allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott inte kan komma i fråga för arbetstagarnas del.

Det är ostridigt att Sia inte har betalat ut semesterförmåner för den omtvistade perioden och tidigare har betalat ut semesterförmåner löpande. Sia har därigenom gjort sig skyldigt till brott mot semesterlagen. Det har i målet inte framkommit något stöd för att arbetstagarna skulle ha särskilt begärt att få semesterförmånerna genom löpande utbetalningar. Något skäl för jämkning kan inte anses föreligga. Sia ska alltså förpliktas att till arbetstagarna utge allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen.

Förbundet har gjort gällande att bolaget har brutit mot kvittningslagen genom att innehålla arbetstagarnas lön för den aktuella perioden som säkerhet för en påstådd motfordran mot arbetstagarna. Arbetsgivarparterna har invänt att arbetstagarna enligt deras uppfattning inte har utfört arbete för Sias räkning under den aktuella perioden och att det därför inte funnits någon lön att kvitta mot. Arbetsgivarparterna har vidare anfört att det från Sias sida endast har förklarats att en kvittning kunde komma att göras i framtiden om det fanns något att kvitta mot.

Förbundet har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. ett brev från Celso F i vilket anges att Sia avsåg att kvarhålla medel som säkerhet för fordran som bolaget ansåg sig ha på arbetstagarna. Brevet ger påtagligt stöd för att Sia vidtog en kvittning i lön. I samma riktning talar Håkan Engbergs och Magnus Lindbergs uppgifter inför domstolen om vad som förekom vid en lokal förhandling den 22 september 2008. De har uppgett att de uppfattade vad Celso F sade på det sättet att Sia hade stoppat löneutbetalningarna eftersom arbetstagarna hade lurat bolaget och var skyldiga bolaget pengar. Det kan tilläggas att arbetsgivarparterna under handläggningen av målet tidigare själva har gjort gällande att det eventuellt förelåg en motfordran mot arbetstagarna.

Arbetsdomstolen anser på grund av det anförda att det i målet är styrkt att Sia förklarade att lön innehölls av bolaget i kvittningssyfte. Arbetsgivarparterna har inte ens påståtts att en kvittning skulle vara tillåten enligt kvittningslagen. Bolaget har alltså ådragit sig skadeståndsskyldighet för åsidosättande av den lagen.

Sammanfattningsvis kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att Sia har ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen. Arbetsdomstolen anser att beloppet bör bestämmas till 20 000 kr till var och en av arbetstagarna.

Allmänt skadestånd till förbundet

Förbundet har yrkat att Sia ska förpliktas att utge allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott med 200 000 kr. Förbundet har därvid gjort gällande att Sia under perioden den 30 maj – 28 juli 2008 brutit mot bestämmelser i skogsavtalet rörande löneutbetalning, ob-ersättning, övertidsersättning, traktamente, semesterersättning, arbetstidskonto och lönespecifikationer. Vidare har förbundet anfört att Sia under tiden dessförinnan har brutit mot skogsavtalet på så vis att semesterersättning och ersättning för arbetstidskonto har betalats ut löpande, att traktamenten inte har utbetalats och att ob-ersättning och övertidsersättning inte har utbetalats. Yrkandet i tiden före den 30 maj 2008 omfattar även Sias agerande mot två arbetstagare för vilka talan om ersättning till arbetstagarna själva har återkallats.

Arbetsgivarparterna har bestritt att Sia har brutit mot skogsavtalet. Vad gäller semesterersättning och ersättning för arbetstidskonto har de vidgått att utbetalningarna visserligen skett löpande men att så har skett på arbetstagarnas egen begäran. Enligt arbetsgivarparterna har arbetstagarna uttryckligen avstått från lönespecifikationer.

Det är ostridigt att Sia i förhållande till förbundet har varit bundet av skogsavtalet. I den mån Sia har underlåtit att tillämpa skogsavtalets bestämmelser i förhållande till arbetstagarna har bolaget alltså ådragit sig skadeståndsskyldighet mot förbundet.

I fråga om lön har förbundet gjort gällande att Sia genom den tillämpade timlönen 93,30 kr har underlåtit att beakta yrkeserfarenhet i tillräcklig utsträckning och att vissa arbetstagare därför har haft alltför låg timlön. Av förhör med arbetstagarna har framkommit att de haft yrkeserfarenhet av skogligt arbete i den omfattning som förbundet har gjort gällande. För flera av arbetstagarna skulle därför en högre timlön än 93,30 kr för röjning ha gällt. Genom att inte betala avtalsenliga lönebelopp har Sia gjort sig skyldig till brott mot skogsavtalet i förhållande till förbundet.

Av utredningen i målet har vidare framkommit att arbetstagarna arbetat på sådana tidpunkter att de har varit berättigade till ob-ersättning och övertidsersättning enligt tillämpliga bestämmelser i skogsavtalet. Några sådana ersättningar har inte utbetalats av bolaget. Bolagets agerande i denna del utgör ett brott mot skogsavtalet.

I fråga om semesterersättning och ersättning för arbetstidskonto är det ostridigt att Sia har gjort löpande utbetalningar. Enligt skogsavtalets bestämmelser ska semesterförmåner betalas ut vid semester eller i samband med anställningens upphörande. Skogsavtalet tillåter inte heller att ersättning för arbetstidskonto betalas ut löpande på det som Sia har tillämpat. Sia har även i dessa hänseenden brutit mot skogsavtalet.

Beträffande lönespecifikationer framgår av skogsavtalet att avlöning ska vara baserad på ”specificerat underlag”. Förbundet har gjort gällande att arbetstagarna under hela anställningsperioden varken erhållit eller erbjudits lönespecifikationer. Arbetsgivarparterna har invänt att arbetstagarna erbjöds lönespecifikationer på lettiska men att de uttryckligen avstod från lönespecifikationer. Hörda arbetstagare har inför domstolen samstämmigt berättat att frågan om lönespecifikationer över huvud taget inte var uppe för diskussion med bolagets företrädare. Ingen av arbetstagarna har sagt att de har avböjt lönespecifikationer. Arbetsdomstolen finner inte skäl att ifrågasätta dessa uppgifter. Det är därmed utrett att Sia i strid mot skogsavtalet har underlåtit att lämna specificerat underlag till arbetstagarna.

I fråga om traktamente har Arbetsdomstolen i det föregående kommit fram till att arbetstagarna inte har haft rätt till traktamente enligt skogsavtalets bestämmelser. Något brott mot skogsavtalet är det alltså inte fråga om i denna del.

Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående innebär att bolaget har brutit mot skogsavtalet i flera avseenden. Domstolen anser att det bör beaktas att det har varit fråga om ett fullt medvetet agerande från Sias sida samt att det därför finns skäl att se allvarligt på kollektivavtalsbrotten. Arbetsdomstolen anser att skadeståndsbeloppet bör bestämmas till 100 000 kr.

Rättegångskostnader

Med de ställningstaganden som Arbetsdomstolen har gjort i målet bör förbundet betraktas som helt vinnande part. Arbetsgivarparterna ska alltså förpliktas att ersätta förbundets rättegångskostnader.

Förbundet har yrkat ersättning för rättegångskostnader med sammanlagt 753 730 kr, varav 624 487 kr avser ombudsarvode, 26 120 kr tidsspillan, 7 598 kr utlägg och 95 525 kr parts egna kostnader, allt inklusive mervärdesskatt. Arbetsgivarparterna har ifrågasatt skäligheten av yrkat belopp för ombudsarvode och särskilt ifrågasatt behovet av mer än ett rättegångsombud. Vidare har de ifrågasatt kostnaden för tidsspillan med hänsyn till att den inte har förklarats närmare. Beloppet avseende parts egna kostnader har inte vitsordats.

Arbetsdomstolen gör bedömningen att förbundet med hänsyn till målets karaktär och omfattning får anses i skälig utsträckning tillgodosett med en ersättning för ombudsarvode och tidsspillan om sammanlagt 500 000 kr, inklusive mervärdesskatt. Den yrkade ersättningen för utlägg och parts egna kostnader får anses skälig.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Mariusz L utge

a) 35 261 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 4 716 kr avseende semesterersättning,

c) 1 010 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till dödsboet efter Robert L utge

a) 43 542 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 820 kr avseende semesterersättning, och

c) 1 230 kr avseende avsättning till arbetstidskonto,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Andrzej R utge

a) 6 890 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 927 kr avseende semesterersättning,

c) 249 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Bogdan  W  utge

a) 31 285 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 4 187 kr avseende semesterersättning,

c) 919 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

5. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Miekus  Z  utge

a) 41 327 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 530 kr avseende semesterersättning,

c) 1 214 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

6. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Krzysztof B utge

a) 25 890 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 3 463 kr avseende semesterersättning,

c) 747 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

7. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Kazimierz B utge

a) 27 981 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 3 742 kr avseende semesterersättning,

c) 801 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

8. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Waldemar K utge

a) 41 521 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 5 556 kr avseende semesterersättning,

c) 1 221 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

9. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Marek L utge

a) 70 988 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 9 504 kr avseende semesterersättning,

c) 2 117 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

10. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Adam L utge

a) 27 981 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 3 742 kr avseende semesterersättning,

c) 801 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

11. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till Pawel B utge

a) 5 525 kr avseende lön, ersättning för arbete på obekväm arbetstid och ersättning för övertidsarbete,

b) 704 kr avseende semesterersättning,

c) 189 kr avseende avsättning till arbetstidskonto, och

d) 20 000 kr avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppen under a) – c) från den 15 augusti 2008 och på allmänt skadestånd från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

12. Arbetsdomstolen förpliktar Sia Rent A Pro att till GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med etthundratusen (100 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 mars 2009 till dess betalning sker.

13. Arbetsdomstolen avslår den av GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch förda talan i övriga delar.

14. Arbetsdomstolen förpliktar Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet och Sia Rent A Pro att med hälften vardera ersätta GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch rättegångskostnader med sexhundratretusenetthundratjugotre (603 123) kr, varav 500 000 kr avser ombudsarvode och tidsspillan, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Michaël Koch, Dag Ekman, Kurt Eriksson, Kerstin Brodowsky, Claes Frankhammar, Maria Hansson och Gunilla Kevdal. Enhälligt.

Sekreterare: Björn Länsisyrjä