ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2011 Nr 21 ogiltigförklaring av uppsägning m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

Kurt Junesjös kommentar

Ett orefererat mål om saklig grund för uppsägning och avskedande. Av intresse är den bedömning AD gör när det gäller att arbetstagaren dels tagit med sig 2 av företagets pärmar hem dels skickat ett E-mail till sin hemadress med företagsuppgifter. AD säger: "När det först gäller Anders Bs agerande att vidarebefordra ett mejl till sin privata mejladress konstaterar Arbetsdomstolen att bolaget inte ens påstått att han härigenom skulle ha kommunicerat informationen mot tredje person eller diskuterat den utanför företaget. Redan detta förhållande gör att Anders Bs handlande inte kan anses strida mot personalföreskrifterna. Enligt Arbetsdomstolens mening är det alltså inte visat att Anders B genom förfarandet med mejlet skulle ha brutit mot bolagets sekretessbestämmelser.

Påståendet som AD gör är självfallet felaktigt, för den avskedade har ju kommunicerat uppgifterna såväl med sitt fack som rättegångsombudet och AD. Slutsatsen man kan dra av detta är att AD anser det legitimt att kommunicera även sekretessbelagda uppgifte med sitt ombud och domstolen i en process om uppsägning, eftersom detta inte anses vara att sprida uppgifterna vidare, en tidigare omdebatterad fråga.

AD konstaterar i stället att arbetsgivaren måste styrka att arbetstagaren har vidarebefordrat uppgifterna till tredje man för att det skall vara brott mot företagshemlighetslagen eller lojalitetsplikten. Det finns ingen sådan bevisning i målet och händelserna anses därför inte kunna läggas till grund för uppsägning eller avskedande. En omständighet som inte framgår av domen är vidare den invänding som arbetstagarparten gjorde om denna information, nämligen att det rörde sig om en förhandlingsfråga mellan arbetsgivare och arbetstagare, en uppgift som inte omfattas av företagshemlighetslagen eller lojalitetsplikten, och som arbetstagaren därför har rätt att ta med sig hem.

Av intresse är även det faktum att AD inte lägger någon vikt vid att arbetstagaren ringt några enstaka privatsamtal från sin jobbtelefon, samt använt jobbdatorn för privat bruk. AD konstaterar att det inte skett i någon stor omfattning och att inte heller detta faktum kan läggas till grund för uppsägning eller avskedande.

För det kombinerade uppsägningen avskedandet och uppsägningen utdömes 160.000, vilket innebär att AD ger en mängdrabatt på 60.000 kronor eftersom skadeståndet för enbart avskedande i ett sådant här fall skulle ha blivit 120.000 kronor och uppsägningen 100.000 kr

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehållsförteckning

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

Utredningen. 4

Grunderna för talan. 4

Domskäl 5

Tvisten. 5

Kort om parternas ståndpunkter i tvisten. 5

Påståendena om dåligt förhållningssätt mot kunder och kolleger. 6

Påståendena om bristande respekt mot överordnade chefer och kvinnliga kolleger. 6

Påståendena om att arbetsuppgifter har utförts i strid mot givna instruktioner, regler och policyer  6

Påståendena om att bolagets arbetsdator och telefon har använts i privata angelägenheter. 6

Påståendena om felaktig hantering av sekretessbelagda handlingar. 6

Har det funnits laga grund för att skilja Anders B från anställningen?. 8

Avstängning. 8

Skadestånd. 9

Rättegångskostnader vid tingsrätten. 10

Rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. 10

Domslut 11


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 21/11

                                                                                                                  Mål nr B 87/09

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 21/11

                                                                              2011-03-23                  Mål nr B 87/09

Stockholm

KLAGANDE

1. Unionen, 105 32 Stockholm

2. Anders B,

Ombud för 1 och 2: förbundsjuristerna Annika Ewerblad och Bo Villner,
LO-TCO Rättsskydd AB, Box 1155, 111 81 Stockholm

MOTPART

iTell AB, 556550-5608, Box 29, 813 30 Hofors

Ombud: advokaterna Stefan Flemström och Martina Slorach, Advance Advokatbyrå Stefan Flemström AB, Marknadsvägen 15, 12 tr., Täby centrum, ingång S, 183 34 Täby

SAKEN

ogiltigförklaring av uppsägning m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Gävle tingsrätts dom den 12 juni 2009 i mål nr T 3136-07

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Anders B har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, i första hand ska

1) ogiltigförklara uppsägningen av honom den 17 oktober 2007 och avskedandet den 20 december 2007,

2) förplikta iTell AB (bolaget) att till honom betala

a) allmänt skadestånd med 120 000 kr med anledning av den felaktiga uppsägningen och 150 000 kr med anledning av det felaktiga avskedandet,

b) allmänt skadestånd med 40 000 kr med anledning av den felaktiga avstängningen, och

c) ekonomiskt skadestånd om sammanlagt 277 610 kr, varav 6 520 kr för tiden den 20–31 december 2007, 19 850 kr per månad för tiden den 1 januari 2008–31 januari 2009 och 13 040 kr för tiden den 1–20 februari 2009.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte funnits skäl för avskedande av Anders B men väl saklig grund för uppsägning har han yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, i andra hand ska förplikta bolaget att till honom betala

a) allmänt skadestånd med 150 000 kr, och

b) lön för tiden den 16–19 december 2007 med 2 575 kr.

Ränta har yrkats enligt 6 § räntelagen på de allmänna skadestånden från dagen för delgivning av stämning, den 10 januari 2008, på beloppen under 2 c) ovan från den 25:e i respektive månad samt på lönebeloppet 2 575 kr från den 25 januari 2008, allt till dess betalning sker.

Unionen (förbundet) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska befria förbundet från skyldigheten att ersätta bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta bolaget att ersätta förbundets rättegångskostnader där. Förbundet har dock medgett att betala ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten som uppkommit i anledning av förbundets där framställda editionsyrkande och har som skäligt belopp vitsordat 40 000 kr.

Bolaget har bestritt ändring. Lönebeloppet liksom sättet att beräkna det ekonomiska skadeståndet och räntan har vitsordats som skäligt i och för sig. Inget belopp i allmänt skadestånd har vitsordats som skäligt. Även om Arbetsdomstolen skulle bifalla Anders Bs ändringsyrkanden har bolaget med stöd av 18 kap. 6 § rättegångsbalken yrkat att förbundet ska ersätta en del av bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten.

Förbundet har bestritt bolagets särskilda yrkande om fördelning av rättegångskostnader.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har skett uppspelning av ljud- och bildupptagning av förhören vid tingsrätten, på samtliga parters begäran med Linda  G och på arbetstagarparternas begäran med Anders B och Jaana K. På bolagets begäran har spelats upp ljud- och bildupptagning av förhören vid tingsrätten med Roger  G, Sofie H, Camilla F, Jimmy S, Helena E, Alf P och Victoria E. Parterna har åberopat skriftlig bevisning. En videoinspelning från prisutdelningen av Stora Arbetsmiljöpriset 2007 har förevisats.

Grunderna för talan

Anders B har som grund för talan anfört följande. Han har sagts upp från sin anställning och därefter avskedats utan att det funnits saklig grund för uppsägning eller laga skäl för avskedande. Bolaget har inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Uppsägningen och avskedandet ska därmed ogiltigförklaras och Anders B tillerkännas ett allmänt och ekonomiskt skadestånd. Bolaget ska dessutom betala ett allmänt skadestånd eftersom Anders B blivit avstängd från arbetet på ett otillåtet sätt. Skulle Arbetsdomstolen komma fram till att det funnits saklig grund för uppsägning ska bolaget i vart fall betala ett allmänt skadestånd för det oriktiga avskedandet samt lön under uppsägningstiden.

Bolaget har som grund för bestridandet anfört följande. Det har förelegat saklig grund för att säga upp Anders B och laga skäl för att avskeda honom. Det har inte funnits några lediga tjänster att omplacera Anders B till. Under alla förhållanden var omständigheterna sådana att det inte skäligen kunde krävas att bolaget skulle försöka bereda Anders B annan anställning hos sig. Vid detta förhållande ska något allmänt eller ekonomiskt skadestånd inte betalas. Yrkandet om ekonomiskt skadestånd bestrids även på den grunden att Anders B inte visat att han lidit någon skada. Det har ålegat Anders B att begränsa sin ekonomiska skada genom att aktivt söka arbete och vara anmäld till Arbetsförmedlingen. Vidare ska från ett eventuellt ekonomiskt skadestånd avräknas den ersättning som Anders B har uppburit från arbetslöshetskassan samt eventuella övriga inkomster. Någon otillåten avstängning har inte skett. Grunden för det särskilda yrkandet om fördelning av rättegångskostnader vid tingsrätten är att arbetstagarparterna, genom att vid huvudförhandlingen åberopa en ny omständighet, föranledde att fortsatt huvudförhandling fick hållas. Arbetstagarparternas vårdslösa agerande har förorsakat bolaget en kostnad, som förbundet ska stå för.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

Domskäl

Tvisten

Tvisten i Arbetsdomstolen rör huvudsakligen frågan om bolaget haft saklig grund för att säga upp och laga skäl för att avskeda Anders B från hans anställning.

Kort om parternas ståndpunkter i tvisten

Bolaget har gjort gällande följande. Anders B har misskött sig under anställningen och det har därför förelegat saklig grund för att säga upp honom. Sammanfattningsvis har Anders B brustit i sin arbetsinsats på följande sätt. Han har haft ett allmänt dåligt och arrogant förhållningssätt mot kunder och kolleger, vilket bl.a. tagit sig uttryck i felhantering av samtal och meddelanden. Detta har resulterat i upprepade klagomål från kunder och kolleger. Han har påvisat bristande respekt för överordnade chefer och kvinnliga kolleger samt haft en överlägsen attityd. Anders B har inte utfört ålagda arbetsuppgifter i enlighet med givna instruktioner, befintliga regler och policyer. Ett exempel är att han inte upprättat och lämnat in kvalitetskontroller på föreskrivet sätt. Vidare har Anders B använt företagets arbetsdator och telefon i privata angelägenheter och i strid mot gällande personalföreskrifter och regler. Bristerna utgör sammantaget saklig grund för uppsägning av Anders B.

Efter att Anders B sagts upp från sin anställning har han tagit med sig sekretessbelagda handlingar i form av två pärmar samt vidarebefordrat ett mejl från arbetet hem till bostaden. Handlingarna har utgjort bolagets företagshemligheter. Anders B har härigenom grovt åsidosatt sina åligganden gentemot bolaget. Vid detta förhållande har även laga skäl för avskedande förelegat.

Anders B har bestritt att han misskött sig under anställningen på ett sådant sätt att det förelegat saklig grund för uppsägning av honom och gjort gällande följande. Det bestrids att han haft ett dåligt förhållningssätt och en överlägsen attityd mot kunder och kolleger samt att han visat bristande respekt mot överordnade chefer och kvinnliga kolleger. Han har varit mån om att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Han har rättat sig efter instruktioner och vidtagit rättelse på de punkter där brister har påtalats. Detta framgår inte minst av protokollet från utvecklingssamtalet som hölls i september 2007. Det är riktigt att han vid två tillfällen ringt privata telefonsamtal samt att han vid något tillfälle använt internet i ett syfte som inte var arbetsrelaterat.

Det är riktigt att Anders B har tagit hem två pärmar, men det har skett av misstag. Det är också riktigt att han vidarebefordrat ett mejl till sin privata mejladress. Det bestrids dock att han härigenom har brutit mot bolagets sekretessbestämmelser. Sammanfattningsvis bestrids att de händelser som läggs Anders B till last, var för sig eller tillsammans, utgör grund för uppsägning eller skäl för avskedande.

De påståenden som bolaget lagt till grund för att skilja Anders B från hans anställning behandlas nedan under särskilda rubriker i huvudsak i enlighet med den ordning som tingsrätten följt i sin dom. Arbetsdomstolen kommer därefter att i ett eget avsnitt ta ställning till om det varit berättigat att skilja Anders B från anställningen. Slutligen behandlas frågorna om avstängning, skadestånd och rättegångskostnader.

Påståendena om dåligt förhållningssätt mot kunder och kolleger

Bolaget har till stöd för sitt påstående att Anders B visat ett dåligt förhållningssätt mot kunder och kolleger främst åberopat ett antal närmare angivna händelser (i tingsrättens dom benämnda 1, 5–7, 11, 12, 14, 15 och 17). I likhet med tingsrätten finner Arbetsdomstolen, såvitt avser händelserna 1, 6, 7, 11, 12, 15 och 17, inte visat att Anders B uppträtt på det sätt som bolaget påstått eller att han haft ett allmänt dåligt förhållningssätt mot kunder. Arbetsdomstolen instämmer vidare i den bedömning som tingsrätten gjort om händelse 5. När det gäller händelse 14 är det ostridigt att Anders B upprättat det aktuella dokumentet. Arbetsdomstolen gör dock ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort, nämligen att det inte är visat att Anders B haft påtagliga brister i sin samarbetsförmåga eller att han uppvisat ett dåligt och arrogant förhållningssätt mot sina kolleger.

Påståendena om bristande respekt mot överordnade chefer och kvinnliga kolleger

Bolaget har gjort gällande att Anders B brustit i respekt mot sina chefer och kvinnliga kolleger. Till stöd för påståendet har bolaget bl.a. hänvisat till ett antal närmare preciserade händelser (i tingsrättens dom benämnda 16 och 18). Arbetsdomstolen gör ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort när det gäller dessa händelser. Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen, liksom tingsrätten, inte visat att Anders B brustit i respekt mot överordande chefer och kvinnliga kolleger.

Påståendena om att arbetsuppgifter har utförts i strid mot givna instruktioner, regler och policyer

Bolaget har gjort gällande att Anders B inte utfört ålagda arbetsuppgifter i enlighet med givna instruktioner, regler och policyer. Bolaget har till stöd för sitt påstående särskilt åberopat ett antal händelser (i tingsrättens dom benämnda 2–4, 8, 10, 13 och 14).

När det gäller bolagets påstående om brister i hantering av kvalitetsrapporter (händelse 2) finner Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, det utrett att Anders B inte fyllt i rapporterna på ett korrekt vis, att han i vissa fall lämnat in rapporter för sent samt att han under några månader inte lämnat in rapporter alls. Arbetsdomstolen delar alltså tingsrättens bedömning att det funnits vissa brister i Anders Bs hantering av kvalitetsrapporterna.

Vidare instämmer Arbetsdomstolen i tingsrättens bedömning att Anders B, när det gäller sjukanmälan per mejl (händelse 3), har brutit mot bolagets skriftliga instruktioner.

När det gäller bolagets påståenden i övrigt i denna del (händelserna 4, 8, 10, 13 och 14 samt samtalsmätningen den 14–17 september 2007) delar Arbetsdomstolen tingsrättens bedömning att det inte är visat att Anders B agerat i strid mot bolagets instruktioner, regler och policyer.

Påståendena om att bolagets arbetsdator och telefon har använts i privata angelägenheter

Bolaget har lagt Anders B till last att han använt bolagets arbetsdator samt telefon för privat bruk och har särskilt hänfört sig till det som benämnts händelse 9 i tingsrättens dom. Arbetsdomstolen konstaterar att det är ostridigt att Anders B vid två tillfällen ringt privata samtal från arbetstelefonen och att han vid något tillfälle använt arbetsdatorn för privat bruk. Att Anders B skulle ha använt arbetsdatorn och telefonen för privat bruk i någon större omfattning än han själv vidgått är enligt Arbetsdomstolens mening inte visat.

Påståendena om felaktig hantering av sekretessbelagda handlingar

Bolaget har gjort gällande att Anders B brutit mot bolagets sekretessbestämmelser genom att ta med sig två pärmar med företagshemliga handlingar hem till sin bostad. Enligt bolaget hade Anders B tagit med sig pärmarna hem innan han den 17 oktober 2007 blev uppsagd från sin anställning. Vidare har bolaget påstått att Anders B brutit mot bolagets sekretessbestämmelser genom att i oktober 2007 vidarebefordra ett företagsinternt mejl (se bilaga 2 till tingsrättens dom) till sin privata mejladress.

Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis att det är ostridigt att Anders B tagit hem och förvarat två pärmar med företagsmaterial i sin bostad. Parterna har dock olika uppfattning om när pärmarna togs till bostaden. Det är ostridigt att Anders B har vidarebefordrat det aktuella mejlet till sin privata mejladress.

När det gäller frågan om att Anders B genom sitt förfarande har brutit mot bolagets sekretessbestämmelser gör Arbetsdomstolen följande överväganden.

Genom utredningen har framkommit att Anders B, när han anställdes hösten 2006, delgavs bolagets skriftliga interna personalföreskrifter i den version som betecknas 2.1. Enligt dessa föreskrifter gällde en tystnadsplikt som innebar att bolagets anställda inte fick diskutera kunder och händelser utanför bolaget eller kommunicera information härrörande till bolaget mot tredje person.

Bolaget har gjort gällande att bolagets personalföreskrifter, i fråga om sekretess och tystnadsplikt, under hösten 2007 var betydligt mer omfattande och detaljerade än vad som framgår av version 2.1. Bolaget har påstått att vid den tidpunkten när Anders B sades upp innehöll bolagets sekretesspolicy bl.a. bestämmelser om att arbetstagarna inte fick förvara företagsintern information utanför bolagets kontor. Till stöd för detta påstående har bolaget åberopat de skriftliga personalföreskrifterna i en version som betecknas 2.4.

Arbetsdomstolen konstaterar att det skriftliga dokument som åberopats och som innehåller personalföreskrifter i version 2.4 är daterat den 14 januari 2008. Enligt domstolens mening ger utredningen inte belägg för att dokumentet skulle ha funnits tillgängligt med samma innehåll dessförinnan. Roger  G har visserligen berättat att bolagets personalföreskrifter var ett ”levande dokument” under ständig uppdatering. Han har vidare uppgett att innehållet i personalföreskrifterna under hösten 2007 liknade det som finns i den skriftliga versionen 2.4. Arbetsdomstolen konstaterar dock att någon uppgift om hur personalföreskrifterna exakt såg ut eller hur sekretessbestämmelserna närmare var utformade under hösten 2007 inte har lämnats. Enligt Arbetsdomstolens mening får eventuella oklarheter i detta hänseende falla tillbaka på bolaget. Anders B har bestritt att han tagit del av någon annan sekretessbestämmelse än den som framgår av personalföreskrifterna i versionen 2.1. Mot bakgrund av det ovan anförda finner Arbetsdomstolen att bolaget inte har lyckats styrka att det skulle förhålla sig på något annat sätt. Enligt Arbetsdomstolens mening måste därför frågan om Anders B brutit mot bolagets sekretessregler bedömas med utgångspunkt i bestämmelserna som de var formulerade i personalföreskrifterna version 2.1.

När det först gäller Anders Bs agerande att vidarebefordra ett mejl till sin privata mejladress konstaterar Arbetsdomstolen att bolaget inte ens påstått att han härigenom skulle ha kommunicerat informationen mot tredje person eller diskuterat den utanför företaget. Redan detta förhållande gör att Anders Bs handlande inte kan anses strida mot personalföreskrifterna. Enligt Arbetsdomstolens mening är det alltså inte visat att Anders B genom förfarandet med mejlet skulle ha brutit mot bolagets sekretessbestämmelser.

När det gäller påståendet att Anders B brutit mot bolagets sekretessbestämmelser genom att ta med sig två företagspärmar hem noterar Arbetsdomstolen att utredningen visserligen talar för att Anders B tagit hem pärmarna vid ett tidigare tillfälle än han själv vidgått. Alldeles oavsett hur det förhåller sig i den frågan har bolaget inte heller i detta hänseende påstått att Anders B skulle ha kommunicerat innehållet i pärmarna med någon utomstående person. Enligt Arbetsdomstolens bedömning är det därmed inte heller i denna del visat att Anders B agerat i strid mot personalföreskrifterna eller att han brutit mot bolagets sekretessbestämmelser.

Har det funnits laga grund för att skilja Anders B från anställningen?

Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående innebär att domstolen funnit att Anders B har brutit mot bolagets instruktioner vid ett tillfälle i samband med sjukanmälan samt genom sin bristfälliga hantering av kvalitetsrapporter. Vidare har Arbetsdomstolen konstaterat att Anders B i begränsad omfattning använt sin arbetsdator och telefon för privat bruk.

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får avskedande ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Ett avskedande får vidtas endast i flagranta fall. Det ska vara fråga om ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen ska behöva tålas i något rättsförhållande. Enligt Arbetsdomstolens mening har Anders Bs agerande i de kritiserade hänseendena varken var och en för sig eller sammantaget varit av sådant allvarligt slag att det varit berättigat att avskeda honom.

Frågan är då om det funnits saklig grund för att säga upp Anders B. I fråga om misskötsamhet finns uttalanden i förarbetena till anställningsskyddslagen om att bedömningen inte så mycket bör inriktas på vad som har förekommit i det särskilda fallet utan mer på de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som kan dras från det inträffade (prop. 1973:129 s. 124 f. och prop. 1981/82:71 s. 65). Detta innebär att uppsägning som regel inte kan göras enbart till följd av något enstaka fall av misskötsamhet, slarv eller olämpligt uppträdande om inte förseelsen är så allvarlig att arbetstagaren därigenom måste anses ha visat sig klart olämplig för sitt arbete. När det gäller misskötsamhet som uppsägningsgrund krävs att arbetsgivaren ger arbetstagaren möjlighet att försöka åstadkomma en rättelse av påtalade brister innan en sådan ingripande arbetsrättslig åtgärd som en uppsägning vidtas.

Enligt Arbetsdomstolens mening är det som kunnat läggas Anders B till last i och för sig sådant agerande som förtjänar viss kritik. Såvitt framkommit har dock Anders B vidtagit rättelse efter att bristerna påtalats för honom. Agerandet har inte heller varit av sådant slag att han härigenom har visat sig klart olämplig för sitt arbete. Vid detta förhållande har det inte ens funnits saklig grund för en uppsägning av Anders B. Bolagets uppsägning och avskedande av honom ska därför förklaras ogiltiga.

Avstängning

Det är ostridigt att bolaget samma dag som Anders B sades upp från sin anställning beslutade att stänga av honom från arbetet. Det är också ostridigt att han var avstängd fram till avskedandet. Av 34 § andra stycket anställningsskyddslagen följer att en arbetstagare, när tvist uppkommit om en uppsägnings giltighet, inte får stängas av från arbetet på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda skäl.

Bolaget har inte framfört några särskilda omständigheter som orsak till att stänga av Anders B från arbetet efter uppsägningen av honom. Han får därmed anses ha stängts av på grund av de omständigheter som föranlett uppsägningen. Vad Linda  G har uppgett i sitt förhör om att bolaget brukade stänga av uppsagda arbetstagare eftersom det inte ansågs ”optimalt” att låta dem vara kvar i verksamheten och ha kundkontakt är enligt Arbetsdomstolens mening inte något godtagbart skäl för avstängningen. Bolaget har emellertid hävdat att åtgärden ändå var berättigad, med hänsyn till vad som senare kom till bolagets kännedom om Anders Bs hantering av sekretessbelagda handlingar. Arbetsdomstolen har i det föregående gjort den bedömningen att Anders B inte hanterat handlingarna i strid mot bolagets sekretessbestämmelser. Vad bolaget nu anfört kan med beaktande av den bedömningen inte heller anses vara något godtagbart skäl för avstängningen. Arbetsdomstolen kommer alltså inte till någon annan slutsats än att bolagets avstängning varit otillåten.

Skadestånd

Arbetsdomstolen har funnit att det inte förelegat saklig grund för uppsägningen eller laga skäl för avskedandet av Anders B. Bolaget ska därför åläggas att betala ett allmänt skadestånd för den obefogade uppsägningen respektive avskedandet. Inget belopp är vitsordat. Det skäl som bolaget åberopat till stöd för avskedandet skiljer sig visserligen åt från de omständigheter som bolaget ursprungligen åberopade som grund för att säga upp Anders B. Med hänsyn till det nära tidssamband som föreligger mellan de båda åtgärderna och med beaktande av att Anders B redan var avstängd när avskedandet skedde saknas dock anledning att särskilja händelserna åt vid bestämmandet av ett allmänt skadestånd. Arbetsdomstolen bestämmer detta till ett samlat belopp om 160 000 kr.

Arbetsdomstolen har vidare funnit att bolagets avstängning av Anders B varit otillåten. Bolaget ska därför åläggas att betala ett allmänt skadestånd för den felaktiga avstängningen. Något belopp har inte vitsordats. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 25 000 kr.

Bolaget ska även åläggas att betala ersättning för den lön som Anders B mistat. Vad gäller Anders Bs yrkade ersättning är parterna ense om det beräknade beloppet i och för sig. Bolaget har dock invänt att Anders B inte visat att han lidit någon ekonomisk skada och anfört att han varit skyldig att aktivt söka arbete och vara anmäld till Arbetsförmedlingen. Vidare har bolaget anfört att det från en eventuell ersättning till Anders B ska avräknas vad han i övrigt uppburit i form av inkomst eller fått i arbetslöshetsersättning.

Genom utredningen har framkommit att Anders B, under den tid för vilken ersättning yrkats, varit inskriven vid Arbetsförmedlingen. Anders B har alltså stått till arbetsmarknadens förfogande och han har såvitt framkommit inte haft någon annan inkomst än arbetslöshetsersättning. Det finns mot bakgrund härav inte skäl att minska den yrkade ersättningen med hänvisning till att Anders B skulle ha haft, eller borde kunnat ha, andra inkomster av anställning.

När det gäller bolagets invändning om avräkning av arbetslöshetsersättning följer av 68 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (i dess lydelse före den 2 mars 2009) att om den som fått ersättning från arbetslöshetskassa senare fått lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid ska ersättningen från arbetslöshetskassan återbetalas om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Av förarbetena (prop. 2005/06:152 s. 46 f.) följer att tanken bakom bestämmelsen är att arbetsgivaren fullt ut ska bära ansvaret för sin egen felaktiga tillämpning av anställningsskyddslagen och att ersättningsskyldigheten inte ska övervältras på arbetslöshetsförsäkringen. Vidare konstateras att, när ersättning betalas ut i form av avgångsvederlag som bestämts i en förlikning eller en tvist löses genom att arbetsgivaren åtar sig att betala ut ett ersättningsbelopp ”allt-i-ett” som inte tydligt går att klassificera som ekonomiskt skadestånd för utebliven lön, det kan vara svårt att i det enskilda fallet beräkna hur stor del av en sådan ospecificerad ersättning som kan anses motsvara mistad lön och hur stor del av den som kan vara ersättning t.ex. för kränkning. Mot denna bakgrund ansågs det enligt förarbetena vara motiverat att i särskilda fall ge arbetslöshetskassan möjlighet att befria arbetstagaren från återbetalningsskyldighet.

Det är ostridigt att den ersättning det är fråga om här är avsedd att motsvara mistad lön. Vid detta förhållande kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att bolaget ska betala det yrkade beloppet, som alltså i sig inte är tvistigt, till Anders B utan avdrag för den arbetslöshetsersättning som han fått.

Rättegångskostnader vid tingsrätten

De bedömningar som Arbetsdomstolen har gjort innebär i sak att bolagets uppsägning och avskedande av Anders B ska ogiltigförklaras och att bolaget ska förpliktas att betala ersättning för mistad lön och skadestånd till Anders B med sammanlagt 462 610 kr, varav 185 000 kr avser allmänt skadestånd och 277 610 kr avser mistad lön, jämte ränta. Anders B har därmed i allt väsentligt fått bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Vid detta förhållande ska bolaget ses som förlorande part vid tingsrätten och ersätta förbundets rättegångskostnader där. Förbundet yrkade vid tingsrätten ersättning för rättegångskostnader med 679 273 kr för ombudsarvode samt därutöver för tidsspillan, parts egna kostnader och utlägg. Bolaget lämnade vid tingsrätten frågan om skäligheten av den av förbundet yrkade ersättningen för ombudsarvode till domstolens bedömning men vitsordade kostnadsyrkandet i övrigt. Enligt Arbetsdomstolens bedömning är den av förbundet yrkade ersättningen för ombudsarvode skälig. Bolaget ska alltså förpliktas att betala hela det av förbundet vid tingsrätten yrkade beloppet för rättegångskostnader.

Bolaget har vid denna utgång yrkat att förbundet med stöd av 18 kap. 6 § rättegångsbalken ska ersätta bolaget för de merkostnader som förbundet vållat bolaget vid tingsrätten. Till stöd för detta särskilda yrkande har bolaget anfört att arbetstagarparterna, genom att vid huvudförhandlingen åberopa en ny omständighet, föranledde att fortsatt huvudförhandling fick hållas. Genom denna vårdslösa processföring har arbetstagarparterna, enligt bolaget, vållat detta extra kostnader om bl.a. 88 000 kr för ombudsarvode.

Arbetsdomstolen konstaterar att målet var utsatt till huvudförhandlingen vid tingsrätten den 1–3 april 2009. Av protokollet från tingsrättens huvudförhandling framgår att tingsrätten, efter samråd med parterna, beslutade att ställa in huvudförhandlingen den 3 april 2009 och hålla fortsatt huvudförhandling den 4 och 5 maj 2009. Skälet för detta var att både bolaget och arbetstagarparterna under huvudförhandlingen åberopade nya omständigheter till stöd för sin talan och önskade rådrum för att bemöta dessa. Vid detta förhållande kan enligt Arbetsdomstolens mening arbetstagarparterna inte anses ha vållat det uppskov i målet som ostridigt kom att ske. Vid denna bedömning, och då det inte heller i övrigt har framkommit något skäl att enligt 18 kap. 6 § rättegångsbalken göra en annan fördelning av rättegångskostnaderna, ska bolagets yrkande lämnas utan bifall.

Förbundet har dock, oavsett utgången i målet i övrigt, medgett att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten som uppkommit till följd av förbundets där framställda editionsyrkande. Bolaget har uppgett att kostnaderna för nedlagt arbete i anledning av editionsyrkandet uppgick till sammanlagt 128 000 kr, motsvarande 40 timmars arbete. Förbundet har som skäligt belopp vitsordat 40 000 kr. Bolagets kostnadsyrkande i editionsfrågan är enligt Arbetsdomstolens uppfattning alltför högt tilltaget i förhållande till frågans omfattning vid tingsrätten. Enligt Arbetsdomstolens uppfattning är bolaget skäligen tillgodosett med en ersättning om 60 000 kr.

Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det anförda.

Rättegångskostnader i Arbetsdomstolen

Vid denna utgång har arbetstagarparterna i allt väsentligt vunnit bifall till sin i Arbetsdomstolen förda talan. Bolaget ska därför förpliktas att ersätta förbundets rättegångskostnader här. Förbundet har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 425 500 kr för ombudsarvode samt därutöver för tidsspillan, parts egna kostnader och utlägg. Bolaget har överlämnat frågan om skäligheten av den yrkade ersättningen för ombudsarvode till domstolens bedömning. Förbundets yrkade ersättning för ombudsarvode framstår som allför högt tilltagen i förhållande till målets omfattning i Arbetsdomstolen. Förbundet är enligt Arbetsdomstolens uppfattning skäligen tillgodosett med en ersättning om 200 000 kr för ombudsarvode. Kostnadsyrkandet i övrigt är vitsordat och ska bifallas.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens domslut, punkten 4, ogiltigförklarar Arbetsdomstolen iTell AB:s uppsägning av Anders B den 17 oktober 2007 och avskedandet av Anders B den 20 december 2007 samt förpliktar iTell AB att till Anders B betala

a) allmänt skadestånd med 185 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 januari 2008 till dess betalning sker, samt

b) mistad lön med sammanlagt 277 610 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 6 520 kr från den 25 december 2007, på 19 850 kr från den 25 januari 2008, på 19 850 kr från den 25 februari 2008, på 19 850 kr från den 25 mars 2008, på 19 850 kr från den 25 april 2008, på 19 850 kr från den 25 maj 2008, på 19 850 kr från den 25 juni 2008, på 19 850 kr från den 25 juli 2008, på 19 850 kr från den 25 augusti 2008, på 19 850 kr från den 25 september 2008, på 19 850 kr från den 25 oktober 2008, på 19 850 kr från den 25 november 2008, på 19 850 kr från den 25 december 2008, på 19 850 kr från den 25 januari 2009 samt på 13 040 kr från den 25 februari 2009, allt till dess betalning sker.

2. Med ändring av tingsrättens domslut, punkten 5, förpliktar Arbetsdomstolen

a) Unionen att ersätta iTell AB för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med 60 000 kr, allt avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 2009 till dess betalning sker, samt

b) iTell AB att ersätta Unionen för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med 738 840 kr, varav 679 273 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 12 juni 2009 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar iTell AB att ersätta Unionen för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 223 143 kr, varav 200 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Hans Blyme, Berndt Molin, Kerstin Brodowsky, Anders Hagman, Jörgen Andersson och Margareta Öhberg. Enhälligt.

Sekreterare: Marie-Louise Collin