ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2011 Nr 44skadestånd på grund av avskedande Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Kurt Junesjös kommentar

Denna dom är främst intressant eftersom AD sällan godkänner en egen uppsägning som framprovocerad. Det framgår emellertid inte hur detta gått till utan här får man gå till tingsrättens dom, vilken inte finns återgiven.

Också frågan om arbetsgivaren då han tjänar lön på att inte iaktta anstälningsskyddslagens ordningsföreskrifter skall betala detta genom ekonomiskt skadestånd besvaras nekande. Det är kanske inte anmärknikngsvärt men när det allmänna skadeständet prutas så häftigt som i detta fall innebär det i princip att det nästan alltid är lönsamt att strunta i LAS ordningsföreskrifter eftersom det allmänna skadeståndet för ett sådant brott är så lågt, 10.000 kronor att det nästan alltid ger lönevinst som uppstår genom att strunta i dessa föreskrifter.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 44/11

                                                                                                                  Mål nr B 30/10

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 44/11

                                                                              2011-05-25                  Mål nr B 30/10

Stockholm

KLAGANDE

HEDGU Bilfrakt Aktiebolag, 556129-1344, Hedentorp, 260 39  Hasslarp

Ombud: arbetsrättsjuristen Eva Glückman, Transportgruppen TGS Service AB, Box 5384, 102 49  Stockholm

MOTPART

Ola E

Ombud och rättshjälpsbiträde: advokaten Ulf Juhlin,

Advokatfirman Juhlin & Partners KB, Box 1133, 251 11  Helsingborg

SAKEN

skadestånd på grund av avskedande

ÖVERKLAGAD DOM

Helsingborgs tingsrätts dom den 12 mars 2010 i mål nr T 305-09

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

HEDGU Bilfrakt Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska ogilla Ola Es vid tingsrätten förda talan samt förplikta honom att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten. För det fall Arbetsdomstolen finner att bolaget har avskedat Ola E utan att det förelegat laga grund för ett avskedande har bolaget yrkat att såväl det ekonomiska som det allmänna skadeståndet ska sättas ned.

Ola E har bestritt ändring av tingsrättens dom.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran ljud- och bildupptagningar av förhören vid tingsrätten med Kristian G och Jimmy H spelats upp. På Ola Es begäran har ljud- och bildupptagningar av förhören vid tingsrätten med honom själv, Christel E och Tomas W spelats upp. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder som vid tingsrätten. De har till utveckling av sin talan anfört i allt väsentligt detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Domskäl

Tvisten

Parterna är överens om att Ola E den 17 november 2008, genom en skriftlig handling, sade upp sig från sin anställning hos bolaget med omedelbar verkan. Tvisten rör i första hand om det varit fråga om en s.k. provocerad uppsägning som är att jämställa med ett avskedande från bolagets sida. Om så finnes vara fallet rör tvisten om det förelegat laga grund för ett avskedande. Om bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet på grund av ett felaktigt avskedande, är det tvistigt vilken ekonomisk skada som Ola E drabbats av och om det av tingsrätten utdömda beloppet i allmänt skadestånd ska anses skäligt eller inte. Om det förelegat skäl för ett avskedande är det tvistigt om bolaget är skyldigt att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd i enlighet med Ola Es andrahandsyrkande.

Ska uppsägningen jämställas med ett avskedande från bolagets sida?

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning såvitt avser frågan om det varit fråga om en s.k. provocerad uppsägning och finner i likhet med tingsrätten att uppsägningen är att jämställa med ett avskedande från bolagets sida.

Har det förelegat laga skäl för ett avskedande?

Bolaget har sammanfattningsvis gjort gällande följande. Ola E har grovt förbrutit sig mot anställningsavtalet när han i oktober/november 2008 lastade av två bilar i Hanstholmen i Danmark. Han lämnade bilarna olåsta med nycklarna i bilarna och lämnade fraktsedlarna på bilarnas vindrutor, utan att ha låtit någon ur hamnpersonalen underteckna dem. Han har därmed inte följt bolagets rutiner vid leverans av bilar samt utsatt bolaget för risk för att bilarna skulle bli stulna och för att bolaget skulle tappa sitt kontrakt med Skandia Transport. Vid bedömningen ska även beaktas att Ola E ett år tidigare körde ner en belysningsstolpe och att han för bolaget inte omgående beskrev händelsen på ett korrekt sätt. Bolaget har med anledning av Ola Es agerande förlorat förtroendet för honom.

Ola E har sammanfattningsvis anfört följande. Det är riktigt att han lämnade de två bilarna i Hanstholmen på det sätt som bolaget påstått. Han bröt dock inte mot några interna rutiner då det var vanligt att bolagets chaufförer hanterade bilar som skulle levereras så som han gjorde. Det förelåg ingen stor risk för stöld och bilarna i fråga blev inte heller stulna utan återfanns varför bolaget inte drabbades av någon skada. Han har därmed inte grovt åsidosatt sina åligganden varför det inte förelegat laga grund för ett avskedande. Händelsen med belysningsstolpen var en olyckshändelse och föranledde t.ex. ingen varning från bolagets sida och bör inte beaktas i sammanhanget.

Såvitt avser frågan om bolagets interna rutiner framgår följande av utredningen.

I bolagets skriftliga arbetspolicy anges dels att lastningsinstruktioner finns på lastlistan eller fraktsedeln, dels att om det inte går att lossa enligt instruktionen ska chauffören ringa. Därutöver anges bl.a. följande. ”När du lossar dagtid, lämna in fraktsedeln och tala om att Du lossat si eller så många bilar. Ställ inte bara bilarna och släng in fraktsedeln i en bil. På en liten firma hittar Du lätt en gubbe och på en stor firma finns växel eller information. Lämna alltid en ren och snygg fraktsedel till kunden.”

Det är utrett dels att Ola E kände till policyn samt att lossningen av de två aktuella bilarna skedde på dagtid och att fraktsedlarna därmed borde ha överlämnats till någon ansvarig i hamnen, dels att det av bolagets rutiner även följde att en bil inte skulle lämnas olåst med nycklarna i bilen. Ola E har dock invänt att han gjorde som brukligt i den situation som han befann sig. Han har berättat att han var stressad på grund av ytterligare leveranser, att det inte fanns någon personal i hamnen och att han väntade cirka en halv till en timme och därefter lämnade bilarna samt att han utgick från att hamnpersonalen såg detta.

Till skillnad från tingsrätten finner Arbetsdomstolen inte utrett att det var brukligt att ibland inte följa instruktionerna i arbetspolicyn eller att bolaget accepterat att dessa inte följdes. Thomas W har visserligen bekräftat att det förekom olika rutiner vid lastning och lossning och att det förekom att nycklar lades på bilarnas framhjul men har å andra sidan även uppgett att under dagtid brukade han lämna över nycklar m.m. till någon behörig person och att vid en leverans dagtid till Hanstholmen skulle han ha sökt upp någon ur personalen. Han har vidare uppgett att bolaget var noga med att instruktionerna följdes. Ola Erikson har själv berättat att han aldrig tidigare lämnat en bil på det sätt som han gjorde i Hanstholmen. Både Kristian G och Jimmy H har uppgett att bolaget på intet sätt accepterat att instruktionerna inte följdes och har förklarat att det är av yttersta vikt för bolaget i relation till både uppdragsgivare och försäkringsbolag att policyn och kundens instruktioner följs. Även av förhören med de sistnämnda förhörspersonerna framgår att det förekommer att instruktionen för en viss leverans är att nycklarna ska lämnas på bilens framhjul, men att i så fall är det på kundens önskemål och att avvikande rutiner kan gälla vid leverans nattetid, även då i enlighet med kundens instruktioner.

Enligt Arbetsdomstolens mening är det mot bakgrund av de ovan lämnade uppgifterna utrett att Ola E vid den aktuella leveransen bröt mot den skriftliga arbetspolicyn för hur bilarna skulle lossas och lastas att det inte fanns någon avvikande instruktion vid det aktuella tillfället samt att det inte är visat att han följde några avvikande rutiner som accepterats av bolaget.

Frågan är då hur allvarligt Ola Es handlande ska anses ha varit.

Arbetsdomstolen kan konstatera att det inte finns något i utredningen som talar för att Ola E inte hade möjlighet att följa instruktionerna. Av utredningen framgår att hamnkontoret låg på andra sidan vattnet och att det skulle ha tagit endast några minuter att köra dit för att försöka få kontakt med någon ur hamnpersonalen. Ola E har dock inte vidtagit den åtgärden utan, enligt egen uppgift, i stället väntat i hamnområdet i cirka en halv till en timme. Det är ostridigt att han inte kontaktade någon hos bolaget för att efterfråga hur han skulle göra när han inte fick kontakt med någon ur hamnpersonalen i hamnområdet och att han inte heller rapporterade till någon på vilket sätt han lämnade bilarna eller var han lämnade dem. Detta fick till följd att bolaget inte hade någon kunskap om hur bolaget uppfyllt sitt leveransåtagande när det visade sig att bilarna var försvunna. I det läge som uppstod kunde bolaget alltså inte ens visa att bilarna levererats till hamnen i Hanstholmen.

Ola E har därutöver invänt att bolaget faktiskt inte drabbades av någon skada, eftersom bilarna kom till rätta. Det är ostridigt att de två bilarna inte stals utan att de av misstag lastades på ett fartyg till Grönland i stället för till Färöarna. Enligt Jimmy H berodde det bl.a. på att Ola E lämnat bilarna på fel område i hamnen. Bilarna var alltså inte stulna och bolaget drabbades därmed inte av någon direkt ekonomisk skada. Enligt Arbetsdomstolens mening har det dock förelegat en uppenbar risk för att bilarna skulle ha kunnat hamna i orätta händer. Parterna är överens om att hamnområdet var inhägnat men att infarten till området inte var låst utan att det var möjligt för envar att ta sig in på området.

Av Jimmy Hs vittnesmål framgår därutöver att det är viktigt för bolaget ur ansvarssynpunkt att fraktsedeln skrivs under av mottagaren, så att bolaget i efterhand t.ex. i ett fall som det aktuella kan visa att bilen inte var skadad när den levererades till hamnen för vidaretransport.

Arbetsdomstolens samlade bedömning är följande. Ola E har brutit mot de interna skriftliga rutinerna för hur bilar skulle lastas och lossas. Hans agerande har inneburit att han lämnat bilarna, som enligt bolaget hade ett värde om sammanlagt cirka 400 000 kr, olåsta på hamnområdet utan att han kontaktade eller ens försökte få kontakt med någon, vare sig ur hamnpersonalen eller någon hos bolaget eller Skandia Transport. Han har därigenom utsatt bolaget för en uppenbar risk för att bilarna skulle stjälas. Hans agerande har även inneburit att fraktsedlarna inte undertecknats vilket inneburit en risk för bolaget ur ansvarssynpunkt om bilarna t.ex. hade skadats efter bolagets leverans till hamnen. Agerandet har även riskerat bolagets förtroende hos uppdragsgivaren. Ola E har lång erfarenhet som chaufför och det har inte funnits något godtagbart skäl till hans agerande. Ola E har enligt Arbetsdomstolens mening genom sitt handlande på ett nonchalant sätt utsatt bolaget för en oacceptabel risk för skada med anledning av hanteringen av bilarna, vilka haft ett stort ekonomiskt värde, på ett sätt som bolaget inte ska behöva tåla. Skäl för ett avskedande från bolagets sida har därmed förelegat.

Skadestånd?

Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att Ola Es talan om ekonomiskt och allmänt skadestånd med anledning av ett felaktigt avskedande inte kan vinna bifall.

Ola E har vid denna bedömning yrkat ersättning med dels 30 000 kr för att bolaget inte följde regleringen i anställningsskyddslagen i 19 § (om bl.a. att ett avskedande ska vara skriftligt och innehålla s.k. fullföljdshänvisning), 20 § (om bl.a. att ett avskedande ska lämnas till arbetstagaren personligen) och 30 § (om underrättelse minst en vecka före ett avskedande), dels 20 000 kr för förlorad arbetsinkomst avseende tre veckors lön. När det gäller förlorad arbetsinkomst har Ola E gjort gällande följande. Om bolaget följt regleringen om bl.a. underrättelse inför ett avskedande hade Ola E begärt överläggning varför ett avskedande inte hade kunnat verkställas förrän tidigast inom tre veckor från det att han provocerades att omedelbart lämna anställningen. Han gick därmed miste om i vart fall tre veckors lön.

Bolaget har vitsordat att de åberopade reglerna inte iakttagits och har vitsordat ett belopp om 10 000 kr i allmänt skadestånd men har bestritt att det förelegat någon skyldighet att utge ekonomiskt skadestånd.

Bolaget har alltså vidgått att det inte följt de åberopade reglerna i anställningsskyddslagen och har, som Arbetsdomstolen uppfattat bolagets inställning, vidgått att bolaget därmed är skyldigt att utge allmänt skadestånd till Ola E. Det av bolaget vitsordade beloppet får anses skäligt.

Att bolaget inte följt de av Ola E åberopade bestämmelserna i 19 och 20 §§ anställningsskyddslagen, som till sitt innehåll är att beteckna som ordningsföreskrifter, innebär inte att Ola E därmed har drabbats av någon av bolaget orsakad inkomstförlust i tiden efter det att han skiljdes från anställningen, dvs. från den 17 november 2008. Av 30 § tredje stycket anställningsskyddslagen framgår att om överläggning begärts så får arbetsgivaren inte verkställa ett avskedande förrän överläggningen har avslutats. Någon överläggning har emellertid inte begärts. Bolaget har alltså inte brutit mot regleringen i fråga. Vad Ola E påstått om att han skulle ha begärt överläggning kan inte leda till skyldighet för bolaget att utge ersättning för inkomstförlust. Ola Es talan om ekonomiskt skadestånd ska därför lämnas utan bifall i dess helhet.

Sammanfattning och rättegångskostnader m.m.

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att tingsrättens dom ska ändras på så sätt att Ola E ska tillerkännas endast ett allmänt skadestånd om 10 000 kr. I övrigt ska talan lämnas utan bifall.

Vid denna utgång får Ola E anses som fullt ut tappande part. Vad han vunnit får anses som så ringa att det inte bör påverka fördelningen av rättegångskostnaderna. Ola E ska alltså förpliktas att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

Bolaget har vid tingsrätten begärt ersättning för ombudsarvode med 72 000 kr inklusive mervärdesskatt, avseende 36 timmars arbete. Arbetsdomstolen finner det yrkade beloppet skäligt. Bolaget har dock inte rätt till ersättning för mervärdesskatt varför ersättningen bestäms till 57 600 kr.

För sina kostnader i Arbetsdomstolen har bolaget yrkat ersättning för ombudsarvode med 75 000 kr, exklusive mervärdesskatt, avseende 30 timmars arbete. Arbetsdomstolen finner inte att det kan vara påkallat, för tillvaratagande av bolagets rätt, att tillerkänna bolaget ett högre belopp för ombudsarvode än det bolaget yrkat som ersättning för sina kostnader vid tingrätten eller att det varit nödvändigt med i stort sett lika många timmars arbete för processen i Arbetsdomstolen som vid tingsrätten. Arbetsdomstolen finner att bolaget är skäligen tillgodosett med ett belopp om 50 000 kr.

Domslut

1.  Med ändring av tingsrättens domslut, punkten 1, förpliktas HEDGU Bilfrakt Aktiebolag att till Ola E betala 10 000 kr i allmänt skadestånd, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 februari 2009 till dess betalning sker.

2.  Med ändring av tingsrättens domslut, punkten 3, befrias HEDGU Bilfrakt Aktiebolag från skyldigheten att utge ersättning för Ola Es rättshjälpskostnader och förpliktas i stället Ola E att betala ersättning för HEDGU Bilfrakt Aktiebolags rättegångskostnader vid tingsrätten med 57 600 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 mars 2010 till dess betalning sker.

3.  Ola E ska ersätta HEDGU Bilfrakt Aktiebolag för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 50 000 kr, avseende ombudsarvode, med ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4.  Arbetsdomstolen fastställer enligt rättshjälpslagen ersättningen åt Ulf Juhlin för det biträde han lämnat Ola E i Arbetsdomstolen till 47 376 kr, varav 24 486 kr avser arbete, 10 700 kr tidsspillan, 2 715 kr utlägg och 9 475 kr mervärdesskatt.

Ledamöter: Cathrine Lilja H, Inger Andersson, Christer Måhl,

Kerstin Brodowsky, Staffan Löwenborg, Birgitta Widén och Margareta Zandén. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson