ARBETSDOMSTOLEN Domar i fulltext AD 2011 Nr 52 ogiltigförklaring av avskedande, m.m. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar

Kurt Junesjös kommentar

Beviskravet vi avskedande eller uppsägning pga. brott skall inte  ställas lägre än det som gäller i brottmålet. AD har i och för sig inte alltid i sina domar i all synnerhet under vissa domare hållit så hårt  den principen, men här bekräftas den alltså åter.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att göra det enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud, centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehåll

Kurt Junesjös kommentar 1

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 3

Domskäl 4

Några utgångspunkter för Arbetsdomstolens bedömning. 4

Har bolaget visat att Tomas H gjort sig skyldig till påstådd brottslighet?. 5

Övriga brott mot anställningsskyddslagen och semesterlagen. 6

Domslut 6


ARBETSDOMSTOLEN                         Dom nr 52/11

                                                                                                                  Mål nr B 45/10

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                   DOM                           Dom nr 52/11

                                                                              2011-06-08                  Mål nr B 45/10

Stockholm

KLAGANDE

Tomas H,

Ombud och rättshjälpsbiträde: arbetsrättsjuristen Mats El Kott, Prästgatan 31 B, 831 31 Östersund

MOTPART

Östersunds Idrottsservice AB, 556256-6025, Bingohallen, Stortorget 2, 831 30 Östersund

Ombud: jur. kand. Lars Bäckström, Almega AB, Box 55545, 102 04 Stockholm

SAKEN

ogiltigförklaring av avskedande, m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Östersunds tingsrätts dom den 6 maj 2010 i mål nr T 2353-08

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Tomas H har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska ogiltigförklara Östersunds Idrottsservice AB:s (bolaget) avskedande av honom och förplikta bolaget att till honom betala

dels ekonomiskt skadestånd fr.o.m. den 19 augusti 2008 t.o.m. dagen för huvudförhandling vid tingsrätten, den 29 mars 2010, beräknat efter en månadslön om 21 000 kr eller 406 452 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 8 806 kr från den 25 augusti 2008, på ytterligare 21 000 kr från den 25:e i varje månad för tiden september 2008 – februari 2010, samt på ytterligare 19 645 kr från den 25 mars 2010, allt till dess betalning sker,

dels allmänt skadestånd för brott mot 18 § anställningsskyddslagen med 125 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 100 000 kr från den 11 november 2008 (dagen för delgivning av stämningen) och på ytterligare 25 000 kr från dagen för huvudförhandling vid tingsrätten, den 29 mars 2010, allt till dess betalning sker,

dels allmänt skadestånd för brott mot 19 § andra stycket anställningsskyddslagen med 8 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 november 2008 (dagen för delgivning av stämning) till dess betalning sker,

dels allmänt skadestånd för brott mot 20 § första stycket anställningsskyddslagen med 8 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 november 2008 (dagen för delgivning av stämningen) till dess betalning sker, samt

dels allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen med 15 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 november 2008 (dagen för delgivning av stämningen) till dess betalning sker.

Vidare har Tomas H yrkat att Arbetsdomstolen ska befria honom från skyldigheten att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten, samt att han ska förbehållas rätten att i senare rättegång föra talan om ekonomiskt skadestånd för tid efter dag för huvudförhandling vid tingsrätten, dvs. den 29 mars 2010.

Bolaget har bestritt Tomas Hs ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har meddelat prövningstillstånd och avgjort målet efter huvudförhandling.

Vid huvudförhandlingen har ljud- och bildupptagningar av förhören vid tingsrätten med Tomas H och Iris H spelats upp, det förstnämnda på begäran av Tomas H och det sistnämnda på begäran av bolaget. Övriga förhör vid tingsrätten har lagts fram genom uppläsning av referaten i tingsrättens dom; vad gäller förhören med Bo M, Brittmarie O, Marie A och Ulrika F på begäran av bolaget, och Bo K och Tomas F på begäran av Tomas H. Tomas H har slutligen åberopat viss skriftlig bevisning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom utom i följande hänseenden. Bolaget har accepterat tingsrättens bedömning att Tomas H avskedades först den 18 augusti 2008 och har därför frånfallit invändningen om preskription. Parterna har vidare förklarat att de är överens om att samtalet från Tomas Hs far till Bo M inte inträffade i anslutning till att Tomas H konfronterats med misstankarna om förskingring utan först vid ett senare tillfälle. Tomas H har framhållit att bolagets påståenden om att pengar försvunnit, och i vilken utsträckning så skedde, inte är uppgifter som vitsordas av honom samt att det belopp avseende semesterersättning som bolaget innehållit utöver vad han tillerkänts genom tingsrättens dom uppgått till närmare 40 000 kr.

Domskäl

Parterna är numera överens om att Tomas H avskedats från sin anställning hos bolaget den 18 augusti 2008. Den fråga Arbetsdomstolen i första hand ska ta ställning till är om Tomas H har gjort sig skyldig till förskingring på de sätt bolaget påstått. Om Arbetsdomstolen skulle komma fram till att så är fallet har Tomas H inte ifrågasatt att det har förelegat laglig grund för avskedandet.

Några utgångspunkter för Arbetsdomstolens bedömning

Det är bolaget som har bevisbördan för att Tomas H har begått den brottsliga gärningen. Enligt Arbetsdomstolens praxis gäller att beviskravet i ett fall av detta slag inte kan sättas lägre än i ett motsvarande brottmål (se t.ex. AD 1995 nr 121).

Tomas H har åtalats för den brottslighet som bolaget åberopar som grund för avskedandet. Han dömdes också den 11 november 2009 av Östersunds tingsrätt för grov förskingring. Sedan tingsrätten meddelat den tvistemålsdom som nu är föremål för överprövning i Arbetsdomstolen, har emellertid Hovrätten för Nedre Norrland med ändring av tingsrättens dom i brottmålet frikänt Tomas H från ansvar. Tomas H har åberopat den frikännande brottmålsdomen till stöd för att avskedandet bör ogiltigförklaras.

I vissa fall kan brottmålsdomar, även frikännande sådana, tillerkännas bevisverkan i en efterföljande arbetstvist avseende en uppsägnings- eller avskedandefråga. Denna praxis har emellertid ansetts särskilt ta sikte på fall då avgörandet i brottmålsprocessen har grundats på en prövning av bevisning som sedan inte förebringats i arbetstvisten (se AD 1997 nr 138 med där gjorda hänvisningar).

I det föreliggande målet har Arbetsdomstolen tagit del av samma bevisning som hovrätten i brottmålsprocessen, låt vara med undantag av viss skriftlig bevisning som åberopats av åklagaren i brottmålsprocessen men inte av bolaget i arbetstvisten. Därutöver har i Arbetsdomstolen åberopats förhör med ytterligare förhörspersoner, nämligen med Bo M och Marie Agerberg samt med de av Tomas H åberopade vittnena. Det kan alltså konstateras att utredningen i det föreliggande målet är mera omfattande än den som i lades fram i hovrätten.

Har bolaget visat att Tomas H gjort sig skyldig till påstådd brottslighet?

Arbetsdomstolen finner inte skäl att ifrågasätta att pengar försvunnit från bolaget i en inte obetydlig utsträckning, även om den utredning som förebringats inte är tillräcklig för att det ska vara möjligt avgöra exakt i vilken omfattning och vid vilken tidpunkt. Det avgörande för Arbetsdomstolens ställningstagande blir därmed om det med tillräcklig grad av säkerhet kan slås fast att det är Tomas H som är ansvarig för att pengar försvunnit från bolaget.

Bolaget har pekat på ett antal omständigheter som, i likhet med vad tingsrätten funnit, onekligen i vissa delar framstår som besvärande för Tomas H. Det står klart att Tomas H haft goda möjligheter att tillägna sig pengar på det sätt bolaget påstått. Förutom att han var den som hade ansvar för VLT-redovisningen var han också den enda, förutom Iris H, som hade nyckel till kassaskåpet där pengarna från VLT-verksamheten förvarades. Mycket talar också för att Tomas Hs spelvanor varit mer omfattande än vad han velat erkänna.

Enligt Arbetsdomstolens uppfattning ger emellertid varken det kontoutdrag som bolaget har hänfört sig till eller utredningen i övrigt underlag för några säkra slutsatser i fråga om Tomas Hs spelvanor eller ekonomi. De insättningar och övriga transaktioner som bolaget har pekat på i kontoutdraget, vars innehåll är ostridigt, står enligt Arbetsdomstolens mening inte i sådant tidsmässigt eller beloppsmässigt samband med de av bolaget påstådda tillgreppen av kontanter att de kan anses tala med någon särskild styrka för att det är Tomas H som är skyldig. Att Tomas H erbjudit sig att betala en viss summa i samband med att det upptäcktes att pengar försvunnit kan inte heller det tillmätas någon avgörande betydelse för bedömningen. Detsamma gäller ett liknande agerande från Tomas Hs far sida.

Det har vidare framgått att bolagets rutiner kring hanteringen och kontrollen av den så kallade VLT-redovisningen har varit bristfälliga. Det har framkommit bl.a. att vem som helst av de anställda kunde bereda sig tillgång till den dator där Tomas H utförde redovisningen och att Iris H inte löpande kontrollerade Tomas Hs redovisning, exempelvis mot de dagrapporter som lämnats av Svenska Spel. Vidare har framkommit att Tomas Hs nyckel till kassaskåpet ibland förvarades på en obevakad plats. Dessa omständigheter är alla sådana att det i efterhand är svårt att dra några säkra slutsatser om vem som har tillägnat sig pengarna.

Det i det föregående beskrivna beviskravet innebär att det måste vara möjligt att utesluta andra rimliga alternativa händelseförlopp eller gärningsmän för att Tomas H ska kunna hållas ansvarig. Även om det alltså finns omständigheter som är besvärande för Tomas H är utredningen inte sådan att det är möjligt att slå fast att Tomas H har gjort sig skyldig till förskingring på det sätt bolaget gjort gällande.

Arbetsdomstolen kommer på grund av det anförda till slutsatsen att bolaget inte har visat att det föreligger laglig grund för avskedandet. Tomas Hs yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet ska därför bifallas. Därmed har bolaget ådragit sig skyldighet att betala allmänt skadestånd till Tomas H för den kränkning han utsatts för genom det oriktiga avskedandet. Det allmänna skadeståndet bör enligt Arbetsdomstolens mening bestämmas till det yrkade beloppet, dvs. 125 000 kr. Bolaget har av samma skäl ådragit sig skyldighet att betala ekonomiskt skadestånd till Tomas H för utebliven lön. Parterna är överens om storleken av den uteblivna lönen under den tidsperiod för vilken ekonomiskt skadestånd yrkats, dvs. från avskedandet fram till dagen för huvudförhandling vid tingsrätten. Tomas H bör förbehållas rätten att återkomma med ytterligare anspråk för tiden därefter.

Övriga brott mot anställningsskyddslagen och semesterlagen

Som tingsrätten funnit har bolaget vid avskedandet brutit mot reglerna i 19 § andra stycket och 20 § första stycket anställningsskyddslagen. Skadeståndet för detta bör enligt Arbetsdomstolens mening bestämmas till 10 000 kr.

Arbetsdomstolen instämmer vidare i tingsrättens bedömning att bolaget genom dröjsmålet med utbetalningen av semesterersättning har brutit mot semesterlagen. Skadeståndet i denna del bör bestämmas till det yrkade beloppet, 15 000 kr.

Domslut

1.  Med ändring av tingsrättens domslut i punkten 1 ogiltigförklarar Arbetsdomstolen avskedandet av Tomas H.

2.  Med ändring av tingsrättens domslut i punkten 2 förpliktar Arbetsdomstolen Östersunds Idrottsservice AB att till Tomas H betala

a)  allmänt skadestånd med 150 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 125 000 kr från den 11 november 2008 och på 25 000 kr från den 29 mars 2010, allt till dess betalning sker, samt

b)  ekonomiskt skadestånd med 406 452 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 8 806 kr från den 25 augusti 2008, på 21 000 kr från den 25:e i varje månad under tiden september 2008 – februari 2010, och på 19 645 kr från den 25 mars 2010, allt till dess betalning sker.

3.  Tomas H förbehålls rätten att i senare rättegång föra talan om ekonomiskt skadestånd för tiden efter den 29 mars 2010.

4.  Med ändring av tingsrättens domslut i punkten 5 befriar Arbetsdomstolen Tomas H från skyldigheten att ersätta Östersunds Idrottsservice AB för rättegångskostnader vid tingsrätten.

5.  Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt Mats El Kott för biträdet i Arbetsdomstolen till 58 296 kr, varav 36 826 kr avser arbete, 6 711 kr tidsspillan, 3 100 kostnader och 11 659 kr mervärdesskatt.

6.  Arbetsdomstolen förpliktar Östersunds Idrottsservice AB att återgälda Tomas Hs rättshjälpskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen med 155 277 kr enligt den närmare fördelning som bestäms av rätthjälpsnämnden.


7.  Arbetsdomstolen förpliktar Östersunds Idrottsservice AB att ersätta Tomas H för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 1 205 kr.

Ledamöter: Michaël Koch, Dag Ekman, Inga Jerkeman, Lars-Erik Tour, Inger Mattsson Kasserud, Håkan Löfgren och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Hanna Svensson