Arbetsdomstolen domar i fulltext AD 1930 nr 52 Avdelning nr 170 av transportarbetareförbundet, i vilken varit organiserade såväl lönearbetare som »smååkare»; har med förbundets godkännande slutit kollektivavtal med åkeriägare. Smååkarna, som haft en egen sektion inom avdelningen, hava senare bildat avdelning nr 103 av förbundet och hava förklarat i blockad all varutransport för vissa byggmästare ’i syfte att ernå en för dem förmånligare fördelning av körslorna, och de hos åkeriägarna anställda arbetarna, tillhörande avdelning nr 170, hava i anledning därav vägrat verkställa blockerade körslor.

Fråga 1:o) huruvida smååkarna och deras sektion vore bundna av avtalet, så att stridsåtgärd icke kunnat vidtagas av den, och 2:o) huruvida sympatiåtgärden vore avtalsenlig.

Denna dom är inskannad från den tryckta domsboken. Det medför med nödvändighet, mitt program är inte så lysande det gillar bl.a. inte å och ä, att kvalitén blir lidande. Vill Du vara alldeles säker på texten måste du nog låta ditt bibliotek beställa hem den årgång domar du vill ha. I regel finns så här gamla domsböcker endast på universitetsbiblioteken.

Anledningen att jag lägger in dessa domar är alltså att de är svåra att få tag på. De finns framför allt inte på nätet, inte ens som betalbas.

Urvalet är subjektivt. Men inom arbetsrätten är många av även de i dag gällande rättsreglerna grundade just på dessa domar, trots att de ofta är mellan 50 till nästan 75 år gamla, och verkligen speglar den tidens nu omoderna värderingar. Än värre är att de domare som satt och dömde i dessa mål gjorde det utifrån värderingar som går till baka på det sena 1800-talet, när anställningsavtalet var uppbyggt på den lydnads- och lojalitetsplikt tjänstehjonet var skyldigt att visa sin husbonde. Det förtryck och de omoderna värderingar som då sattes på pränt kamoufleras i dag av många rättsteoretiker som självklara även i ett samhälle där arbetstagarnas initiativförmåga och självständighet är viktigare än deras vilja att i varje läge underkasta sig den nästintill militära lydnadsplikt och den rätt till godtycke som då var högsta gällande ordning. Det är verkligen dags att göra sig av med denna nu helt omoderna ordning med arbetsgivarens fria arbetsledningsrätt, eller hans fria rätt att vara orättvis, som man mer korrekt kan kalla det.

Nr 52.

Åkaren Oscar Carlsson i Östersund m. fl. mot Svenska Transportarbetareförbundets avdelningar nr 103 och nr 170 i Östersund ävensom B. Hellberg m. fl. medlemmar av förstnämnda avdelning.

Avdelning nr 170 av transportarbetareförbundet, i vilken varit organiserade såväl lönearbetare som »smååkare»; har med förbundets godkännande slutit kollektivavtal med åkeriägare. Smååkarna, som haft en egen sektion inom avdelningen, hava senare bildat avdelning nr roa av förbundet och hava förklarat i blockad all varutransport för vissa byggmästare ’i syfte att ernå en för dem förmånligare fördelning av körslorna, och de hos åkeriägarna anställda arbetarna, tillhörande avdelning nr 170, hava i anledning därav vägrat verkställa blockerade körslor.

Fråga 1:o) huruvida smååkarna och deras sektion vore bundna av avtalet, så att stridsåtgärd icke kunnat vidtagas av den, och 2:o) huruvida sympatiåtgärden vore avtalsenlig.

Dom den 23 juli 1930.

Den 12 juni 1928 träffades mellan Oscar Carlsson jämte flertal åkeriägare i. Östersund, å ena, samt avdelningen 170, andra sidan, ett kollektivavtal, vilket godkänts av transportarbeta: förbundet. Avtalet, som till följd av underlåten uppsägning prolongerats och fortfarande gäller, meddelar i § I vanliga bestämmelser om arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet och c okränkbarheten av båda parternas föreningsrätt. § 3 fastställer a löningen för åkeriarbetare, chaufförer och extra arbetare, o § lo slutligen innehåller följande stadgande:

»Förhandlingsordning.

Meningsskiljaktigheter mellan parterna rörande i detta avtal överenskomna bestämmelser få icke föranleda till något som helst störande, ingrepp i arbetets gång vare sig genom strejk, blockad, bojkott, locka eller dylikt, utan skall därom förhandlas först mellan parterna själ, och därefter, såvida ej enighet uppnåtts, mellan parternas organisationer›

I avdelningen 170 voro vid tiden för avtalets slutande organiserade icke blott vanliga lönearbetare utan även »smååkare», d. v.: ägare av häst och vagn eller lastautomobil, som de själva köra. De båda grupperna bildade var sin sektion med särskilda styrelser, a vilka vissa medlemmar bildade den gemensamma avdelningsstyrelsen. I början av innevarande år utbröt sig smååkarnas sektion ur avdelningen 170 och bildade avdelningen 103, vilken benämner sig »Östersunds Åkeriförening» eller »åkareföreningen».

I maj innevarande år förelade avdelningen 103 Östersund: Byggmästareförening följande förslag till avtal:

»Avtal

mellan undertecknad och Svenska Transportarbetareförbundets åkeriavdelning n:r 103 i Östersund.                            .

1.        Inom Östersund med omnejd förbinder sig åkeriföreningen att ställa nödigt antal lastbilar och hästar jämte manskap till förfogande för alla sorters varutransporter.

2.        Den som utför varutransporter ansvarar för godset under transporten.

3.        Den med detta avtal av Svenska Transportarbetareförbundet godkända och den i januari 1930 upprättade prislistan bifogas och skall tillämpas.

4.        För varutransporter skall till Svenska Transportarbetareförbundet anslutna medlemmar i första hand användas.

5.        Av detta avtal upprättas 3 ex., av vilka ett skall finnas hos den med vilken avtal är upprättat, ett hös åkeriavdelningen och ett hos förbundet i Stockholm.

6.        Avtalet gäller till den 3o november 1931 med z månaders ömsesidig uppsägning.

7.        Uppsäges ej avtalet i vederbörlig ordning, gäller det ytterligare etc år.

8.        Vid uppsägning av detta avtal skall nytt avtalsförslag bifogas.

För Sv. Transportarbetareförbundets avd. 103 Östersund Josef Malmborg ordf.»Byggmästareföreningen vägrade att sluta avtal, och den 28 maj utfärdade avdelningen 103 i anledning härav en så lydande blockadförklaring

»Blockad.

I anledning av att Östersunds Byggmästareförening icke kan förmås att teckna avtal med undertecknad avdelning för utförande av körslor, blockeras härmed all varutransport, för byggmästare anslutna till Östersunds Byggmästareförening, från och med den 28 maj 1930 och fortsätter till dess uppgörelse sker.

Svenska Transportarbetareförbundets avdelning 103.

Styrelsen.»

Den 3 juni förklarade därefter avdelningen bl. a. åkarna Per och Manne Ellingsson prickade och deras åkerirörelse i bojkott i anledning därav att de utfört blockerad transport för byggmästare, anslutna till Östersunds Byggmästareförening. I ett senare meddelande, undertecknat »För Åkareföreningen: Styrelsen», hävdes bojkotten mot Ellingssons åkeri men förklarades prickningen mot Per Ellingsson och Emanuel Ellingsson kvarstå.

Längre fram i juni månad tillskrev avdelningen - undertecknande »För Östersunds Åkeriförening avdelning 103 av Sv. Transportarbetareförbundet Styrelsen» - byggmästareföreningen, därvid avdelningen under anknytning till tidigare underhandlingsförsök anförde:

»För att emellertid visa Eder att vi icke avser något monopoliserande, vilja vi meddela: Att avdelningen beslöt enhälligt att avstå från kravet om avtal. Men att Ni lämnar oss skriftligt erkännande på, att byggmästare som ha mer än ett bygge i gång samtidigt icke använder fler än en åkare, boende i Östersund vid vart och ett av sina pågående byggen, likaväl som en och samma åkare icke får utföra körslor åt tvenne eller flera byggmästare samtidigt på vart och ett av dessa byggen.

Vi utgå från att gällande prislista skall vara normerande men överlämna vi åt våra medlemmar att, om där så finnes lämpligt och förhållande så påfordra, träffa uppgörelse i varje särskilt fall för sig.

Under förutsättning att Ni äro villiga tillmötesgå detta vårt förslag äro vi beredda häva blockaden och förvänta vi svar härå senast torsdagen den c9 juni.».

Oscar Carlsson, P. A. Persson, ‘Sefast Nilsson, Em. Ellingsson N. M. Nilsson, L. J. Persson, K. E. Hansson och Erik Styf hav i nu förevarande mål instämt de båda avdelningarna samt nedan uppräknade medlemmar av avdelningen 103, vilka uppgivits förut hava varit medlemmar av avdelningen S7o, med yrkande att »blockaden måtte förklaras olaglig och hävas och i varje fall att del respekterande av avdelningen nr 170 och dess nuvarande och förut varande medlemmar måtte förklaras vara avtalsstridigt». Dessutom yrkades, att prickringen mot Emanuel Ellingsson måtte omedelbar upphävas, och slutligen fordrades skadestånd med belopp, son skulle senare angivas.

De instämda medlemmarna av avdelningen S7o voro B. Hellberg F. L. Vennberg, E. Göransson, E. Sjölund, K. Olsson, Johannes Persson, Anders Höglund, Frans Johansson, Mauritz Jonsson Johan Larsson, Gustaf Larsson och Karl Dahl, samtliga i öster sund.

Sedan vid målets handläggning inför arbetsdomstolen å arbetar sidan uppgivits, att Sefast Nilsson, L. J. Persson och K. E. Hansson icke stode i avtalsförhållande med avdelningen S7o, har kärande ombudet förklarat sig återkalla den av dessa kärande förda talan De kvarstående kärandena hava vidare frånträtt sin talan mot de enskilda medlemmarna av avdelningen 103, och de hava vidare förklarat sig icke i förevarande mål vidhålla sitt skadeståndsyrkande utan förbehållit sig att därom föra särskild talan.

Till stöd för käromålet, i den mån det fullföljts, har anfört=. i huvudsak följande: Under den tid, som kärandena och övriga åkeriidkare i österlund bedrivit sin rörelse, hade den praxis varit rådande beträffande körslor och varutransporter för i orten verksamma byggmästare, att dessa träffade uppgörelse med en viss åkeriidkare om att denne skulle åtaga sig och svara för all under byggnadstiden förekommande körning. De medlemmar av avdelningen 170, som haft egen häst eller bil, hade utfört körningsarbete självständigt utan att vara anställda hos någon arbetsgivare, men de hade icke under den förflutna tiden annat ån möjligen i något enstaka fall utfört körning direkt för byggmästarna. ’Sedan dessa åkare bildat en egen avdelning av transportarbetareförbundet, hade de försökt att få kärandena och övriga åkeriägare i östersund anslutna till sin organisation, och flera av kärandenas medparter vid kollektivavtalets ingående hade också anslutit sig till denna. Försök hade också gjorts att under hot om blockad förmå entreprenören för ett nybygge att, i strid med kontrakt som uppgjorts med Oscar Carlsson, lämna avdelningens medlemmar det

arbete som erfordrades vid bygget, därest Carlsson ej kunde för- Nr 52 mås att gå in i avdelningen. Denna blockad hade emellertid ej kommit till utförande. Det avtalsförslag, som förelagts byggmästareföreningen, hade åsyftat monopol på byggnadskörningar. Så

som följd av blockaden hade de hos åkeriägarna anställda, till avdelningen r7o hörande transportarbetarna vägrat att utföra körningar åt kärandena till byggen i staden, och denna. arbetsvägran hade ägt rum utan att förhandling enligt § 10 i avtalet föregått. Kärandena hade själva försökt köra, men då arbetarna på byggnadsplatserna vägrade lasta, kunde körningar ej verkställas. Endast käranden Ellingsson hade fått hjälp med lastning av sitt åkdon, varför han kunnat verkställa några körningar, men detta hade medfört, att han blivit prickad. Efter blockadförklaringens utfärdande hade allt varutransportarbete legat nere med undantag därav att till avdelningen io3 anslutna åkare i mindre utsträckning utfört någon varutransport. Då transportarbetareförbundet deltagit i avtalet såsom avtalsslutande part, så vore varje till förbundet ansluten avdelning och dess medlemmar bundna av avtalet och den fredsplikt, som detta innebure. Innebörden av denna fredsförpliktelse vore att, då ingen som helst konflikt förelåge mellan kärandena och transportarbetareförbundet, icke sanktionera stridsåtgärd, varigenom direkt eller indirekt kärandenas i -kollektivavtalet förutsatta yrkesutövning omöjliggjordes eller förhindrades. I detta sammanhang vore att märka att blockaden icke vore riktad mot östersunds byggmästarefirmor, då ju varken någon byggnadsplats eller några personer som sådana vore blockerade, utan blockaden avsåge den av kärandena utövade verksamheten och vore i själva verket riktad mot kärandena. Då icke heller avtalets § 10 iakttagits, vore blockaden och prickningen ävensom sympatiåtgärderna från medlemmarna av avdelningen 170 avtalsstridiga, och kärandena vidhölle därför sina yrkanden samt hemställde till utveckling av dessa, att avdelningen 170 måtte förpliktas att återupptaga arbetet. Härjämte yrkades ersättning för rättegångskostnaden.

å arbetarsidan har härtill genmälts i huvudsak följande: För att bringa reda i förhållandena inom åkerirörelsen i Östersund hade transportarbetareförbundet sett sig nödsakat att i avdelningen i7o organisera också de mindre åkarna, och den aktion, varom vore fråga i detta mål, avsåge att få till stånd en rättvisare fördelning av arbetet. Smååkarna hade faktiskt varit så gott som uteslutna från körslor hos byggmästarna, och rörelsen hade, som framginge av den skrivelse som i juni riktats till byggmästareföreningen, icke avsett ett monopol utan endast att smååkarna skulle

få sin del av dessa körslor. Vad anginge kärandenas yrkanden, så vore transportarbetareförbundet icke part i avtalet, ehuru det godkänt avtalet. I varje fall gällde avtalet icke andra än de till avdelningen 170 anslutna lönearbetarna. Medlemmarna av den gamla åkerisektionen, som nu bildade avdelningen 103, hade icke innehaft anställning som lönearbetare hos någon av kärandena och vore icke bundna av avtalet. Den pågående konflikten vore en konflikt mellan avdelningen 103 och Östersunds byggmästare och vore fullt legitim. Avdelningen 1jo hade icke annan konflikt med kärandena än att hos kärandena anställda medlemmar av avdelningen till följd av sympatiåtgärd ej utförde körslor, vilka förklarats i blockad. Dylik sympatiåtgärd vore ej förbjuden i avtalet och stode ej heller i strid mot kollektivavtalslagen. På anförda grunder yrkades käromålets ogillande till alla delar.

Arbetsdomstolen, som tagit i övervägande vad sålunda och i övrigt förekommit, låter bero vid de förklaringar, som avgivits till begränsning av den i målet förda talan.

Vad angår målet i de delar detsamma fullföljts, så kan det mellan Östersunds åkeriägare och transportarbetareförbundets avdelning 170 i Östersund med förbundets godkännande slutna kollektivavtalet icke i avseende å arbetarparten anses hava avsett andra än de i avdelningen organiserade lönearbetarna. De i avdelningen sammanslutna smärre åkarna, vilka för övrigt bildat en särskild sektion, hava därför lika litet som sektionen varit bundna av avtalet, och på grund av avtalet kan således icke någon fredsplikt åligga dem eller avdelningen 103 gentemot de avtalsslutande åkeriägarna. Den i målet förda talan är fördenskull icke lagligen grundad och ogillas, i vad den riktar sig mat avdelningen roa eller i vad den avser av denna avdelning vidtagna blockad- eller prickningsåtgärder.

Vidkommande den av medlemmarna i avdelningen 170 vidtagna sympatiåtgärden. så är det visserligen sant, att enligt förut gällande rätt, vilken här är tillämplig, en sympatiåtgärd, som icke är förbjuden i avtalet, i allmänhet är tillåten och att avtalet icke innehåller något förbud mot en sympatiåtgärd. Emellertid måste det beaktas, att nämnda regel ingalunda gäller utan inskränkning. Den fredsplikt ett avtal innebär måste sålunda anses förbjuda en sympatiåtgärd, vidtagen av part till förmån för en stridsåtgärd från en utomstående, då biträdandet av aktionen från partens sida i sig innebär en aktion för ändring i avtalets bestämmelser eller

ett intrång i de motparten genom avtalet tillförsäkrade rättigheterna. En part i avtalet kan t. ex. icke, under förevändning att

en aktion igångsatts från en utomstående, äga rätt att ingripa med en sympatiåtgärd, då aktionen innebär ett kränkande av motpartens föreningsrätt.

De rättigheter, som sålunda ära tillförsäkrade en part genom avtalet, kunna härflyta ur avtalets förutsättningar utan att behöva vara särskilt omnämnda i avtalet. Ett exempel på sådana rättigheter är, förutom okränkbarheten av parternas föreningsrätt, arbetsgivarens rätt att leda och fördela _arbetet. Till dessa rättigheter hör jämväl rätt för arbetsgivaren att ensam utan inblandning från arbetarnas sida handhava affärsledningen. Det som nu förlänar förevarande mål dess karaktär är emellertid att medlemmarna i avdelningen roa åra företagare liksom de större åkeriägarna och att deras aktion, ehuru formellt riktad mot byggmästarna, i själva verket, såsom framgår av deras krav mot byggmästarna och arten av de uppgörelser som föreslagits dessa, utgör en konkurrensåtgärd mot åkeriägarna. Denna karaktär av deras aktion är så mycket starkare betonad som flera av de nuvarande medlemmarna av avdelningen undertecknat ifrågavarande kollektivavtal såsom arbetsgivare tillsammans med kärandena. Och då det är tydligt, att de avtalsslutande arbetarnas understödjande av konkurrentföretag i deras mot arbetsgivaren riktade konkurrensåtgärder måste innebära ett intrång i den arbetsgivaren tillförsäkrade ensamrätten till affärsledning, måste den av medlemmarna i avdelningen i7o vidtagna sympatiåtgärden, enligt vad förut sagts, anses strida mot avtalets förutsättningar.

På grund av vad sålunda anförts prövar arbetsdomstolen rättvist förplikta avdelningen r7o att söka förmå sina hos kärandena anställda medlemmar att häva den sympatiåtgärd de vidtagit och att utföra de körslor till byggena sons åläggas dem, varjämte avdelningen har att ersätta kärandena deras kostnader å målet med belopp, som på grund av målets utgång skäligen jämkas till 250 kronor.

Närvarande i domstolen vid beslutets fattande: Ordföranden Sandström,

ledamoten Lind, ersättaren Falk, ledamoten Larson, ersättaren Wistrand samt ledamöterna Forslund och Söder.

Vid omröstningen förenade sig ordföranden, ledamoten Lind och ersättaren Falk om den mening, domen innehåller.

Ledamoten Larson och ersättaren Wistrand anförde:

I målet ifrågakomna avtal, som träffats mellan. bl. a. kärandena och Svenska Transportarbetareförbundets avdelning 170, innehåller icke några inskränkningar i fråga om dess bindande verkan för avdelningen i dess helhet.

Med anledning härav måste - även om avtalet icke i vissa delar skulle äga omedelbar tillämpning. å en del av avdelningens medlemmar - avdelningen såsom sådan vara förbunden att icke vidtaga stridsåtgärder, som kunna kränka den å avtalet grundade arbetsfreden. Enligt vad i målet upplysts, har bildandet utav avdelning 103 ’inneburit en uppdelning av förutvarande avdelning 170 i två grupper: den nya avdelning i7o och avdelning 103.

Genom denna uppdelning har ingen förändring inträffat i fråga om arbetarpartens skyldigheter på grund av utav förutvarande avdelning t7o slutna avtal, vilka med samma verkan som för den gamla avdelningen äro gällande för de båda nya avdelningar, vari den uppdelats.

Den av avdelning 103 etablerade blockaden är alltså stridande mot avtalet, i den mån den lägger hinder för kärandena i deras näringsutövning, och dess respekterande utav avdelning r7o innebär likaledes ett brott mot kollektivavtalets fredsplikt.

Med hänsyn härtill pröva vi rättvist förplikta avdelning to3 att omedelbart häva blockaden, i vad den reser hinder mot kärandenas fria utövning av deras yrke, och avdelning r7o att söka förmå sina medlemmar att inställa den sympatiåtgärd de vidtagit och att utföra de körslor till byggena som åläggas dem.

Avdelningarna 103 och 170 åläggas av oss att ersätta kärandenas rättegångskostnader med vardera ego kronor.»

Ledamöterna Forslund och Söder yttrade:

»Vi instämma i majoritetens domslut om ogillande av kärandenas talan i målets första del. – Vidkommande den av medlemmarna i avdelningen 170 vidtagna sympatiåtgärden anse vi, att denna icke är stridande mot gällande avtal eller vedertagen praxis. Sympatiåtgärden. är icke förenad med något krav om ändring eller, tillägg i. det gällande avtalet mellan Östersunds åkeriägare och avdelning 170.

Med hänsyn härtill ogilla vi kärandenas talan även i denna: del,. och i fråga cm kostnaderna å målet anse vi, ätt dessa böra bestridas av parterna var för sig.»