Arbetsdomstolen Domar i fulltext AD 1987 Nr 156 Det s k bageriavtalet tillåter inte att ordinarie arbetstid förläggs till söndagar före kl 18. Avtalet innehåller vissa regler om övertidarbete. Ett företag förlägger regelbundet arbete till söndagar mellan kl 13 och 22. Arbetet utförs bl a av ordinarie anställda hos företaget. För den enskilde arbetstagaren är deltagandet i söndagsarbetet frivilligt. Har företaget brutit mot avtalets regler om förläggning av ordinarie arbetstid och om övertidsarbete?

Kurt Junesjös kommentar

Livsmedelsarbetareförbundets bageriavtal innehöll en regel om söndagsarbetsförbud. Livs ansåg att detta var absolut, och att arbetsgivaren inte utan dispens från Livs från avtalets bestämmelser överhuvudtaget hade rätt att förlägga arbete till söndagar Bestämmelsen hade sin bakgrund i bageriarbetarnas kamp för rimliga arbetsvillkor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Detta förbud var parterna längre överens om, men texten höll inte för tolkningen när arbetsgivaren i detta mål frånföll den gemensamma tolkningen. Då föll principen under den oerhört kunnige domaren Olof Bergqvists stränga upprätthållande av principen om att inskränkningar i arbetsgivarens arbetsledningsrätt krävde uttryckliga bestämmelser i kollektivavtalet. Inte särskilt anmärkningsvärt, men anledningen till att denna dom redovisas är att den innehåller ett fastläggande av principförbudet mot planerad övertid, vad jag kan komma på det enda uttryckliga avgörandet i AD i modern tid ( det finns ett avgörande från 1945 som det referas till i domen) på den principen.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av orginaldomen. Den har lagts till för att det skall vara enklare att läsa domen. Domstolens rubriker har formaterats med bevarande av nivåer, så att det skall vara möjligt att upprätta förteckningen. Namn som kan vara integritetskänsliga har avidentifierats. Det gäller i regel inte namn på domare, ombud centrala fackliga och arbetsgivarfunktionärer etc, eftersom sådana uppgifter kan vara väsentliga för förståelsen av dom, domslut och prejudikatsvärde. I övrigt är det domstolens orginaldom.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 1

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 4

Livsmedelsarbetareförbundet 4

Arbetsgivarparterna. 6

Domskäl 7

Domslut 10

 

 

Sammanfattning

Det s k bageriavtalet tillåter inte att ordinarie arbetstid förläggs till söndagar före kl 18. Avtalet innehåller vissa regler om övertidarbete. Ett företag förlägger regelbundet arbete till söndagar mellan kl 13 och 22. Arbetet utförs bl a av ordinarie anställda hos företaget. För den enskilde arbetstagaren är deltagandet i söndagsarbetet frivilligt. Har företaget brutit mot avtalets regler om förläggning av ordinarie arbetstid och om övertidsarbete?


 

1987-12-04

Målnummer:

A-220-1986

Parter:

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet mot

 Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet och

 Pååls Bröd Aktiebolag i Västra Frölunda.

 

Mellan Svenska Livsmedelsarbetareförbundet och Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet (BKA) gäller regelmässigt kollektivavtal, det s k bageriavtalet. Avtalet innehåller bl a följande bestämmelser.

§ 4 Ordinarie arbetstid

Mom 1

Den ordinarie arbetstiden utgör, raster oräknade, i genomsnitt 40 timmar per helgfri vecka. Arbetstiden uttages enligt fastställt arbetstidsschema och kan fördelas enligt följande alternativ.

Arbetsfri lördag eller måndag

Rullande 5-dagarsvecka

Flera sammanhängande lediga dagar

Ordinarie arbetstid över 9 timmar per dag kan uttagas efter lokal överenskommelse.

Om ----lediga.

För chaufförer ----arbetstid.

Beträffande deltidsanställdas arbetstid, se även bilaga VII.

Protokollsanteckningar

1.  Då det är naturligt å ena sidan att den ordinarie arbetstiden ordnas och förlägges på sätt som är erforderligt för driftens normala gång och å andra sidan så att arbetstagarna i möjligaste mån i förväg äger kännedom om de tider på de olika veckodagarna, under vilka de skall förrätta detta arbete, överenskommer parterna om att på följande sätt tillämpa avtalets arbetstidsbestämmelser.

Arbetstidsschema skall, inom de i avtalet angivna tidsgränserna för ordinarie arbetstid och med beaktande av ovan uttalade synpunkter, upprättas för varje arbetsplats. Innan nytt schema fastställes eller ändras skall samråd ske med berörda arbetstagare. Besked om ändringar i fråga om den ordinarie arbetstidens förläggning skall lämnas minst två veckor i förväg. Sådant besked får dock lämnas kortare tid i förväg, om verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det.

Mom 3

För produktions- och paketeringspersonal skall arbetstiden förläggas enligt följande. Klockslagen inom parentes anger när trågarbete får påbörjas respektive tvåskiftsarbete skall avslutas.

Måndag-fredag...... (03.00) 05.00-20.00 (24.00) Lördag............. (03.00) 05.00-11.00 1 (11.00) Nyårsafton......... (03.00) 05.00-11.00 1 (11.00) Midsommarafton..... (01.00) 03.00-12.00 1 (12.00)

Lördag före annan dubbelhelg än jul och midsommar...... (01.00) 03.00-11.00 1 (11.00)

Annan dag före dubbelhelg än lördag, jul-, nyårs- och midsommarafton (01.00) 03.00-20.00 (24.00)

1 För chaufförer slutar dock det ordinarie arbetet, då den erforderliga körningen av dagens tillverkning blivit verkställd.

Lördagar begränsas arbetsskyldigheten i produktionen individuellt till fyra timmar i genomsnitt per tvåveckorsperiod.

Vid genomsnittsberäkning av lördagsarbete i produktionen skall ändock arbetstiden på lördag ej överstiga sex timmar.

Företag, som har s k dispens för arbetstidsförläggning mellan kl 24.00 och 05.00 upptas i en särskild förteckning. Dessa företag har rätt att träffa lokal överenskommelse om arbetstidsförläggningen.

§ 7 Övertidsarbete

Mom 1

Med övertidsarbete förstås allt arbete på tid, som överstiger den i § 4 angivna ordinarie arbetstiden.

Mom 3

Konditoriarbetare och chaufförer är skyldiga att mot övertidsbetalning arbeta högst fyra timmar på sön- och helgdagar. Tillverkningen får avse konditorivaror och avbakning av djupfrysta wienerbröd. Ersättning för dylikt arbete skall alltid utgå för tre timmar, även om den verkliga arbetstiden är kortare. Tillägg enligt § 5 mom 3 skall icke utgå för sön- och helgdagsarbete.

Överenskommes om helgdagsarbete i bagerier, utgår utöver bibehållen helgersättning lön för arbetad tid samt tillägg om 100 % på utgående timlön.

Varannan ----i förväg.

Mom 4

Övertidsarbete skall om möjligt undvikas, när lämplig arbetskraft finns att tillgå eller betydande olägenheter för den enskilde arbetstagaren skulle uppstå; dock får övertidsarbete icke vägras när förhållandena så påfordrar.

Bilaga VII

Överenskommelse angående deltidsarbete

Företagen skall tillse, att den deltidsanställdes arbetstid och arbetsförtjänst blir så jämn som möjligt. För stadigvarande deltidsarbete skall arbetstidsschema upprättas, såvida icke arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet omöjliggör detta. På sådant arbetstidsschema skall all regelbundet återkommande arbetstid angivas.

Sociala förmåner ----för ATP.

Den deltidsanställde ----sociala förmånerna.

Vid utökat arbetskraftsbehov skall i första hand deltidsanställda erbjudas ett högre antal timmar.

Mellan kollektivavtalsparterna gäller vidare en överenskommelse från den 13 maj 1970. Det till denna överenskommelse hörande förhandlingsprotokollet innehåller bl a följande.

I anslutning till överenskommelsen om utökad 5-dagarsvecka för produktionen skulle till förhandlingsprotokollet antecknas följande.

1)  Parterna ----arbetstidens förläggning.

2)  Variation ----om möjligt undvikas.

3)  Parterna är införstådda med nödvändigheten av att produktionen för lördags- och måndagsdistributionen kan kräva arbetstidsförläggning från fredags- och söndagskvällen.

 

 

Pååls Bröd AB är medlem i BKA och därmed bundet av bageriavtalet och 1970 års överenskommelse. Bolaget har sedan år 1985 förlagt tillverkning av bröd till söndagar mellan kl 13.00 och 22.00. Arbetet utförs dels av bolagets ordinarie anställda, dels av extraanställda.

Livsmedelsarbetareförbundet har väckt talan mot BKA och bolaget och gjort gällande att denna arbetstidsförläggning såvitt avser tid före kl 18.00 står i strid med gällande kollektivavtal, sedan livsmedelsarbetareförbundet numera sagt upp en tidigare central överenskommelse om avvikelse från de mellan kollektivavtalsparterna gällande reglerna om förläggning av ordinarie arbetstid. Till stöd för sin talan har livsmedelsarbetareförbundet i första hand gjort gällande att det enligt bageriavtalet råder förbud mot att över huvud förlägga arbete med tillverkning av bröd och konditorivaror på söndagar, med undantag för det arbete som är reglerat i § 7 mom 3 i avtalet och arbete efter kl 18.00 enligt 1970 års överenskommelse. Livsmedelsarbetareförbundet har i andra hand gjort gällande att bo- laget i varje fall inte haft rätt enligt kollektivavtalets regler om arbetstidsförläggning och om övertidsarbete att på det sätt som skett planera in arbetstid före kl 18.00 på söndagar.

Under åberopande av det anförda har livsmedelsarbetareförbundet yrkat i första hand att arbetsdomstolen dels fastställer att bolaget på grund av att gällande kollektivavtal mellan parterna innehåller förbud mot tillverkning på söndagar före kl 18.00 inte har rätt att lägga ut arbete före denna tidpunkt på söndagar, dels förpliktar bolaget och BKA att till livsmedelsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd för brott mot gällande kollektivavtal med 10 000 kr för bolagets del och med 20 000 kr för BKAs del.

I andra hand har livsmedelsarbetareförbundet yrkat allmänt skadestånd från bolaget och BKA för kollektivavtalsbrott, bestående i åsidosättande av bageriavtalets regler om förläggning av ordinarie arbetstid och om övertidsarbete, med samma belopp som enligt de i första hand framställda skadeståndsyrkandena.

Vidare har livsmedelsarbetareförbundet yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på skadeståndsbeloppen från dagen för delgivning av stämning.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Livsmedelsarbetareförbundet

Bolaget har sedan år 1985 lagt ut ett arbetsskift för tillverkning av bröd på söndagar mellan kl 13.00 och 22.00. Arbetet utförs av produktions- och paketeringspersonal. Bolaget hade tidigare rätt att förlägga arbetstiden på detta sätt enligt en särskild central överenskommelse. Livsmedelsarbetareförbundet har emellertid sagt upp denna överenskommelse till den 31 augusti 1986. Bolaget har trots detta fortsatt att lägga ut arbetsskift på söndagar.

Sedan den centrala överenskommelsen sagts upp är det numera bageriavtalet och 1970 års överenskommelse som ensamma reglerar arbete på söndagar. Livsmedelsarbetareförbundet menar att bolaget har handlat i strid med dessa regler genom att förlägga arbetsskift till tid före kl 18.00 på söndagarna.

Livsmedelsarbetareförbundet gör härvid i första hand gällande att det enligt bageriavtalet över huvud råder förbud att tillverka bröd och konditorivaror på söndagar med undantag för sådant övertidsarbete som är reglerat i § 7 mom 3 i bageriavtalet och arbete efter kl 18.00 enligt 1970 års överenskommelse.

Fram till juni 1971 gällde lagen den 16 maj 1930 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete (bageriarbetstidslagen). Enligt denna lag gällde ett generellt förbud mot att bedriva arbete med tillverkning på bl a sön- och helgdagar. Lagen innehöll vidare vissa undantag från detta förbud. Bageriarbetstidslagens regler låg till grund för bageriavtalets regler om arbetstid. Således var det redan från början underförstått att lagens tillverkningsförbud också utgjorde avtalsinnehåll i bageriavtalet. Enligt livsmedelsarbetareförbundets mening utgick också avtalsparterna från att detta förbud alltjämt skulle utgöra avtalsinnehåll när bageriarbetstidslagen upphävdes år 1971.

Detta visas bl a därav att avtalets undantagsregel i § 7 mom 3 om övertidsarbete på söndagar alltid såsom i lagen har redovisat vilken sorts arbete som varit tillåtet. Tidigare skedde detta genom enbart en hänvisning till i lagen tillåtet arbete. En sådan hänvisning fanns kvar även i det avtal som gällde närmast efter det att bageriarbetstidslagen upphävts. Sedan 1973 års avtal innehåller dock avtalet i denna bestämmelse en uttrycklig anvisning om vilket arbete som får utföras.

Ytterligare stöd för livsmedelsarbetareförbundets ståndpunkt ligger däri att 1970 års överenskommelse som utgjorde ännu ett undantag från bageriarbetstidslagens generella tillverkningsförbud har fortsatt att gälla efter det att lagen upphävts. Om avtalsparterna hade avsett att bestämmelserna i denna överenskommelse efter lagens upphävande enbart skulle reglera arbetstidens förläggning, och det således inte längre fanns något tillverkningsförbud att utgå ifrån, borde bestämmelserna ha överförts till § 4 i bageriavtalet.

Att livsmedelsarbetareförbundets uppfattning att bageriavtalet innehåller ett generellt tillverkningsförbud på söndagar är riktig framgår även av uttalanden som direktören i BKA Ulf Göran Liljebladh har gjort till tidningarna Bröd och Fri Köpenskap. Av dessa uttalanden framgår bl a att Liljebladh ansåg att det råder ett förbud enligt kollektivavtalet att tillverka bröd med jäst på söndagar och att detta förbud sträcker sig fram till kl 18.00.

Livsmedelsarbetareförbundet menar sig också ha stöd för sin ståndpunkt i att avtalsparterna i samband med en tvist år 1984 vid ett annat företag var överens om att den tvisten skulle lösas genom att man förklarade sig ense om att brödtillverkning inte var tillåten på tider som låg utanför vad som anges i §§ 4 och 7 i avtalet. Enligt livsmedelsarbetareförbundets mening utgör detta ett viktigt tolkningsdatum för att avtalet innehåller ett generellt tillverkningsförbud.

Om det inte skulle anses att det enligt kollektivavtalet råder förbud mot att över huvud bedriva tillverkning på söndagar före kl 18.00, görs i andra hand gällande att bolagets sätt att schemalägga arbete på söndagar står i strid med kollektivavtalets regler om förläggning av arbetstid och om övertidsarbete.

Bestämmelserna i § 4 i bageriavtalet tillsammans med 1970 års överenskommelse reglerar fullt ut möjligheterna att förlägga ordinarie arbetstid. Enligt dessa bestämmelser kan ordinarie arbetstid på söndagar läggas ut först efter kl 18.00. Bestämmelserna gäller även för deltidsanställda. I § 7 regleras vidare möjligheterna till övertidsarbete som är allt arbete som överstiger den ordinarie arbetstiden. Av § 7 mom 4 framgår dock att övertidsarbete skall användas bara när särskilt behov därav föreligger.

Här har bolaget oavbrutet sedan december 1985 planerat in ett arbetsskift mellan kl 13.00 och 22.00 på söndagar. Arbetet har sedan utförts av fast anställda som frivilligt ställt upp och extraanställda som bara har arbetat söndagar. Bolagets planering av arbetet har dock varit knuten till skiftet som sådant och inte till de enskilda individerna. Livsmedelsarbetareförbundet menar att bolaget genom att på detta sätt regelmässigt planera in arbete på söndagarna har kringgått kollektivavtalets regler om förläggning av arbetstid vilka i princip förutsätter att arbete inte skall förekomma före kl 18.00 på söndagar. Bolaget har därmed brutit mot kollektivavtalets bestämmelser om arbetstidens förläggning.

Till stöd för att även BKA skall åläggas skadeståndsskyldighet görs gällande att BKA mot bättre vetande har stött bolaget i denna tvist.

Arbetsgivarparterna

Det nu omtvistade arbetet hos bolaget har bestämts från gång till gång. Planeringen för detta arbete sker inte tidigare än någon vecka i förväg. Bolaget anlitar dels redan anställd personal dels extra personal som anställs för just det ifrågavarande arbetet. Arbetet utförs helt frivilligt och efter särskild överenskommelse. Bolaget har således aldrig krävt ut något arbete på söndagar före kl 18.00. Skulle bolaget inte på detta sätt lyckas få personal till söndagsarbetet kommer inte heller någon produktion till stånd. Betalning för arbetet har utgått med 100 procents påslag på den individuella lönen, således en högre ersättning än vid övertidsarbete. Den angivna betalningen har utgått såväl till den fast anställda personalen som till de extraanställda.

Arbetsgivarparterna bestrider att bageriavtalet innehåller något sådant generellt tillverkningsförbud på söndagar som skulle kunna medföra att det arbete som bolaget sålunda förlagt till söndagar står i strid med avtalet.

Det är riktigt att det under bageriarbetstidslagens giltighetstid rådde ett sådant tillverkningsförbud och att bestämmelserna i § 7 mom 3 om visst övertidsarbete och 1970 års överenskommelse om arbete efter kl 18.00 på söndagar utgjorde undantag från detta förbud. Emellertid har dessa två avtalsmässiga avvikelser även den vidare innebörden att det också råder arbetsskyldighet under de tider som anges i bestämmelserna. Dessa har således en självständig betydelse. Det förhållandet att reglerna alltjämt gäller sedan bageriarbetstidslagen upphävts kan därför inte tas till intäkt för att avtalsparterna avsett att lagens förbud skulle fortfara att utgöra avtalsinnehåll.

Arbetsgivarparterna vill i detta sammanhang också peka på att det av uttalanden i förarbetena till den lagstiftning som innebar bl a att bageriarbetstidslagen avskaffades klart framgår, att lagstiftaren utgick ifrån att lagens arbetsförbud inte heller skulle leva kvar genom bageriavtalet. Departementschefen förde nämligen ett resonemang kring frågan huruvida en specialreglering av arbetstiden alltjämt behövdes inom bagerinäringen från arbetarskyddssynpunkt men kom till slutsatsen att arbetarskyddslagens regler härvidlag var tillräckliga och godtagbara även för bageriarbetarnas del. Det fanns därför inte längre några särskilda skäl att behålla bageriarbetstidslagen. Om livsmedelsarbetareförbundet hade någon avvikande mening i fråga om tillverkningsförbudets fortsatta giltighet, borde förbundet ha givit detta till känna i samband med lagstiftningsarbetet. Så skedde emellertid inte.

Med hänvisning till det anförda bestrids att avtalsparterna hade någon gemensam uppfattning att bageriarbetstidslagens generella tillverkningsförbud på bl a söndagar skulle leva vidare som avtalsinnehåll sedan lagen hade upphävts.

Det bestrids också att BKA genom den överenskommelse som träffades år 1984 skulle ha ändrat ståndpunkt härvidlag. Den tvist som föranledde denna överenskommelse var egentligen en gränsdragningstvist mellan livsmedelsarbetareförbundet och Handelsanställdas förbund. BKA stödde livsmedelsarbetareförbundets uppfattning i den tvisten och delade således livsmedelsarbetareförbundets mening att bageriavtalets regler om arbetstidens förläggning var tillämpliga på det ifrågavarande arbetet. Vad man var överens om var enbart att arbetsgivaren inte kunde med arbetsskyldighet lägga ut arbetstid utanför avtalets ramar. De av livsmedelsarbetareförbundet åberopade uttalandena av Liljebladh kan inte heller ges en vidare tolkning än så.

Sammanfattningsvis bestrider arbetsgivarparterna att bageriavtalet innehåller ett generellt förbud mot tillverkning av bröd och konditorivaror på söndagar. Livsmedelsarbetareförbundets i första hand framställda fastställelseyrkande och därtill knutna skadeståndsyrkanden kan alltså inte vinna bifall.

Arbetsgivarparterna bestrider också att det i övrigt skulle stå i strid med bageriavtalets arbetstidsregler att såsom bolaget har gjort här förlägga arbete till söndagar före kl 18.00.

Reglerna i § 4 mom 3 i bageriavtalet och i 1970 års överenskommelse om ordinarie arbetstidsförläggning innebär en rätt för arbetsgivaren att schemalägga arbetstid inom bestämmelsernas ramar och att då också utkräva arbetsskyldighet. Bestämmelserna utgör däremot inte något hinder för arbetsgivaren att anställa extra arbetskraft för arbete på söndagar, vilket ju helt sker på frivillig basis. Arbets- givarparterna menar vidare att dessa regler under alla omständigheter inte gäller för deltidsarbete.

Vad gäller de fast anställda heltidsarbetande arbetstagarnas söndagsarbete är detta att se som övertidsarbete. Bageriavtalet medger att arbetsgivaren tar ut övertid. Det bestrids att det här varit fråga om någon planerad övertid. De enskilda arbetstagarna har från gång till gång i varierande omfattning tillfrågats om de velat arbeta när behov uppkommit.

Sammanfattningsvis menar alltså arbetsgivarparterna att kollektivavtalet inte utgör hinder för arbetsgivaren att anställa extra arbetskraft för arbete på söndagar före kl 18.00 eller att anlita fast anställda för övertidsarbete på sådan tid eller att anlita deltidsanställda. Även livsmedelsarbetareförbundets andrahandsyrkanden skall således ogillas.

Om skadeståndsskyldighet skulle anses föreligga görs gällande att skadeståndet skall jämkas i första hand till noll. Det bestrids inte att också BKA i och för sig är skyldigt att betala skadestånd om brott mot kollektivavtalet anses föreligga.

Domskäl

Vid Pååls Bröd AB har sedan hösten 1985 regelmässigt förekommit tillverkning av bröd på söndagar. Tillverkningen har skett under ett skift som pågått kl 13.00 - 22.00. Tvisten i målet gäller huruvida det stått i strid med kollektivavtalet mellan parterna att sålunda lägga ut arbete före kl 18.00 på söndagarna. Livsmedelsarbetareför- bundet menar att så är fallet sedan förbundet fr o m september 1986 sagt upp en särskild central överenskommelse i frågan.

Till stöd för sin ståndpunkt har livsmedelsarbetareförbundet i första hand hävdat att det enligt det mellan parterna gällande bageriavtalet över huvud råder förbud att tillverka bröd och konditorivaror på söndagar med undantag för visst övertidsarbete som är reglerat i § 7 mom 3 och för arbete efter kl 18.00 enligt en särskild överenskommelse från år 1970.

Det påstådda tillverkningsförbudet härrör enligt livsmedels- arbetareförbundet från 1930 års lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, bageriarbetstidslagen. Enligt denna lag var arbete med tillverkning av bröd i princip inte tillåtet på bl a söndagar. Lagen upphävdes visserligen år 1971. Enligt livsmedelsarbetareförbundet utgick emellertid kollektivavtalsparterna då ifrån att tillverkningsförbudet på söndagar alltjämt skulle gälla inom avtalsområdet med enbart de undantag som redan tidigare fanns och som intagits i nyssnämnda bestämmelser i § 7 mom 3 i bageriavtalet och i 1970 års överenskommelse.

Arbetsgivarparterna har bestritt att bageriarbetstidslagens tillverkningsförbud skulle utgöra avtalsinnehåll sedan lagen upphävts.

Bageriavtalet innehåller inte någon regel som uttryckligen föreskriver ett sådant tillverkningsförbud som livsmedels- arbetareförbundet åsyftar. Förbundets mening synes i stället vara att man motsatsvis av reglerna i 1970 års överenskommelse om arbete från kl 18.00 på söndagar och om visst övertidsarbete i § 7 mom 3 i bageriavtalet kan sluta sig till att det har varit avtalsparternas avsikt att tillverkningsförbudet fortfarande skall gälla. Motsatsslutet motiveras enligt förbundet av att dessa regler tillkom i huvudsak som undantag från bageriarbetstidslagens regler och står kvar i avtalet från den tid då lagen gällde.

Enligt arbetsdomstolens mening har dock förbundet inte visat något hållbart stöd för detta sätt att tolka reglerna i 1970 års överenskommelse och i § 7 mom 3. Som arbetsgivarparterna också har påpekat, har dessa regler en naturlig funktion i parternas avtal även utan förbundets tolkning, eftersom den förra regeln får uppfattas som en tilläggsregel om förläggning av ordinarie arbetstid och regeln i § 7 mom 3 föreskriver skyldighet att arbeta visst antal timmar på sön- och helgdagar mot övertidsbetalning.

Någon utredning om parternas avsikter vid tillkomsten av det bageriavtal som följde närmast på upphävandet av bageri- arbetstidslagen finns inte i målet. Varken vad som upplysts om en tvist år 1984 vid ett annat företag eller vissa i målet åberopade uttalanden av BKAs verkställande direktör Ulf Göran Liljebladh ger något säkert stöd åt att avtalsparterna skulle ha varit ense om att genom kollektivavtalet bibehålla det tillverkningsförbud som tidigare gällde.

Livsmedelsarbetareförbundets fastställelsetalan i denna del av målet skall av nu angivna skäl avslås.

Frågan blir då om, såsom livsmedelsarbetareförbundet hävdar i andra hand, bolagets förläggning av arbete till söndagar stått i strid med kollektivavtalets regler om den ordinarie arbetstidens förläggning och om övertidsarbete. Som redan framgått är parterna ense om att 1970 års överenskommelse under alla förhållanden medger att arbetstid läggs ut efter kl 18.00 på söndagarna. Även i denna del gäller således tvisten den tid som i övrigt är utlagd på söndagar.

Livsmedelsarbetareförbundet menar att ordinarie arbetstid får förläggas enbart inom de ramar som anges i § 4 mom 3 i bageriavtalet och i 1970 års överenskommelse. Dessa bestämmelser tillåter inte ordinarie arbetstid på söndagar före kl 18.00. De gäller enligt förbundet såväl heltidssom deltidsanställda. Härutöver är visserligen övertidsarbete tillåtet enligt avtalet men då med den självklara begränsningen att sådant arbete skall tillgripas bara när särskilda behov föreligger. Enligt förbundet är det nu ifråga- varande arbetet emellertid inte av den karaktären. Förbundet menar att arbetsgivaren här systematiskt har planerat in arbetstid på söndagar på ett sätt som måste anses stå i strid med övertidsbegreppet och utgöra ett kringgående av kollektivavtalets regler om förläggning av ordinarie arbetstid.

I målet är upplyst att arbetet på söndagarna har bedrivits dels med fast anställd personal som frivilligt åtagit sig att arbeta vissa söndagar, dels med extra personal som anställts enbart för söndagsarbetet. Betalning för arbetet har utgått med belopp som motsvarar något mer än ersättning enligt avtalet för arbete på övertid. Någon närmare utredning om i vilken omfattning de olika personalkategorierna har deltagit i söndagsarbetet har inte förebragts i målet. Arbetsgivarparterna har dock framhållit att den ordinarie personalen inte har tillfrågats systematiskt, att arbetet har planerats med mycket kort framförhållning och att en förutsättning för produktionen har varit att man på detta sätt fått personal helt på frivillig basis.

Arbetsgivarparterna hävdar att reglerna i § 4 mom 3 i bageriavtalet om ordinarie arbetstid inte hindrar att extra anställd personal frivilligt åtar sig att arbeta på andra tider och att reglerna under alla förhållanden inte gäller för deltidsanställda. Beträffande den ordinarie personalen hävdar arbetsgivarparterna att deras arbete på söndagarna har varit att betrakta som övertidsarbete och att detta inte heller stått i strid med avtalet.

I målet saknas som nyss nämndes närmare utredning om det ifrågavarande arbetet på söndagarna. Det får visserligen anses framgå att arbetet har bedrivits regelbundet på söndagar. Av en ingiven funktionsplan kan utläsas att arbetslaget i regel har bestått av elva personer. Däremot finns inga uppgifter om hur arbetet har fördelats mellan bolagets fast anställda arbetstagare och extraanställda och inte heller har villkoren eller den tillämpade anställningsformen för de extraanställda belysts närmare.

Såvitt gäller de extraanställda är det sålunda oklart inte minst hur pass återkommande eller tillfälligt de har deltagit i arbetet. Därmed saknas också tillförlitligt underlag för att bedöma i vad mån dessa arbetstagare skall betraktas som deltidsanställda i bageriavtalets mening. Utredningen ger enligt domstolens mening över huvud inte tillräckligt underlag för att ta ställning till om dessa arbetstagares arbete på söndagar strider mot kollektivavtalet eller inte.

Inte heller såvitt gäller bolagets fast anställda arbetstagare framgår det av utredningen i vilken utsträckning de har deltagit i det omtvistade söndagsarbetet. Det har inte upplysts vare sig hur många fast anställda som har brukat delta eller i vilken utsträckning enskilda individer har deltagit i arbetet. Livsmedelsarbetareförbundets uppfattning är också att det oberoende härav strider mot kollektivavtalets regler om förläggning av ordinarie arbetstid och om övertidsarbete att regelbundet på fasta tider bedriva arbete före kl 18.00 på söndagarna.

Det ifrågavarande arbetet får för de fast anställda arbetstagarnas del betraktas som övertidsarbete i bageriavtalets mening. Detta synes parterna vara ense om och det framgår också av vad parterna har anfört, att det bland de fast anställda som har deltagit i söndagsarbetet finns arbetstagare för vilka avtalets regler om förläggning av ordinarie arbetstid och om övertidsarbete ostridigt gäller.

Vid avtalstolkningen har arbetsdomstolen att utgå från vad som mer allmänt kan antas gälla i jämförbara kollektivavtalsförhållanden, eftersom ingen av parterna har åberopat några omständigheter som skulle vara ägnade att särskilt belysa det här aktuella avtalets innebörd i det nu ifrågavarande avseendet.

Kollektivavtalet kan enligt domstolens mening inte antas medge att arbetsgivaren utkräver övertidsarbete med stöd av § 7 mom 4 för regelbundet arbete på söndagar före kl 18.00 (jfr AD 1945 nr 8 och Schmidt, Tjänsteavtalet, 1959, s 226 f och Löntagarrätt, 1985, s 231). En huvudinvändning från arbetsgivarparternas sida mot livsmedelsarbetareförbundets påstående om kollektivavtalsbrott är också att söndagsarbete är helt frivilligt för den enskilde arbetstagaren.

Denna invändning kan enligt domstolens mening dock inte tillmätas någon avgörande betydelse. Om man nämligen skulle låta frivilligheten i varje enskilt fall bli avgörande, skulle möjligheterna att i arbetstagarnas intresse effektivt bevaka avtalstillämpningen kunna sättas i fara på ett sätt som inte kan antas vara avsett med avtalet. Detta bör därför uppfattas så att det över huvud inte tillåter över- tidsarbete för att täcka ett så regelbundet återkommande arbetskraftsbehov som det är fråga om i detta fall.

Bolaget får därför anses ha brutit mot kollektivavtalet genom att på det sätt som här har skett regelmässigt förlägga arbete på övertid till söndagar före kl 18.00. Vid denna bedömning har arbetsgivarparterna medgett att såväl bolaget som BKA har ådragit sig skadeståndsskyldighet. Arbetsdomstolen finner att skadeståndet bör för var och en bestämmas till 10 000 kr.

Vid denna utgång skall arbetsgivarparterna förpliktas att med hälften vardera ersätta livsmedelsarbetareförbundet för dess rättegångskostnader. Arbetsdomstolen finner att vad förbundet har begärt i detta avseende skäligen har varit påkallat för tillvaratagande av förbundets rätt.

Domslut

Arbetsdomstolen avslår livsmedelsarbetareförbundets fast- ställelsetalan.

Bolaget och BKA skall betala allmänt skadestånd för kollek- tivavtalsbrott till livsmedelsarbetareförbundet med vardera tiotusen (10 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen, bolaget från den 24 och BKA från den 25 november 1986 till dess betalning sker.

Bolaget och BKA skall med hälften vardera ersätta livs- medelsarbetareförbundet för dess rättegångskostnader med tjugotvåtusen (22 000) kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1987-12-04, målnummer A 220-1986

Ledamöter: Olof Bergqvist, Erik Lempert, Bengt Thufvesson, Lennart Hörnlund, Carl-Erik Evers, Hans Billström och Nils Gunnarsson (förre enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Carina Gunnarsson