Arbetsdomstolen Domar i fulltext AD 1991 nr 82 Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en tågvärdinna som vid tre kontrolltillfällen har åsidosatt en av arbetsgivaren utfärdad instruktion för kassatjänst. Även fråga om skadestånd för otillåten avstängning.

 

19910626

: Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en tågvärdinna som vid tre kontrolltillfällen har åsidosatt en av arbetsgivaren utfärdad instruktion för kassatjänst. Även fråga om skadestånd för otillåten avstängning.

PARTER: Hotell och Restauranganställdas Förbund mot Aktiebolaget Trafikrestauranger i Stockholm.

Mellan Aktiebolaget Trafikrestauranger (bolaget), som driver restaurangverksamhet bl a på tåg, och Hotell och Restauranganställdas Förbund (förbundet) gäller ett mellan dem tecknat kollektivavtal.

Bolaget har för kassatjänst inom verksamheten utfärdat en instruktion med följande innehåll.

1.  Denna instruktion reglerar skyldigheter och ansvar för varje person som arbetar med kassaregister.

2.  Varje försäljning skall registreras på föreskrivet sätt. Försäljningsbeloppet skall i sin helhet inlevereras till företaget omedelbart efter avslutad resa.

3.  Var och en är skyldig att följa gällande regler som fastställts för olika arbets och redovisningsmoment.

4.  Kassalådan skall vara stängd då pengar finnes däri och betalning ej pågår.

5.  Varje gäst skall utan anmaning erhålla kvitto på försäljningsbeloppet.

6.  Kvitton som icke omhändertagits av gäst skall omedelbart kastas.

7.  Vid felregistrering skall rättelse ske enligt fastställd rutin. I annat fall kommer felkvitto icke att beaktas.

8.  Registret får icke användas utan att kontrollremsa och kvittorulle finnes monterad.

9.  När serveringen är stängd får pengar icke finnas i kassalådan och kassalådan skall lämnas stängd.

10.                 Var och en som arbetar med kassaregister kan bli föremål för provköpskontroll, som sker anonymt.

11.                 Avsteg från denna och tillhörande instruktioner får endast ske, då dessa skriftligen ändrats.

Dessa regler och föreskrifter är tillkomna i första hand för att vara till hjälp för den anställde i arbetet men även för att säkerställa företagets krav på redovisning och kontroll. Genom den betydelse en riktig tillämpning av denna och tillhörande instruktioner har för företagets ekonomi, kommer konstaterade avvikelser regelmässigt att medföra påföljder enligt lagar, avtal och företagets praxis.

Undertecknad har tagit del av ovanstående föreskrifter med tillhörande instruktioner och är medveten om de påföljder som överträdelse medför.

Bolaget och förbundet samt ytterligare en arbetstagarorganisation har också träffat en överenskommelse om kontrollverksamhet, vilken innehåller bl a följande.

Parterna träffar härigenom överenskommelse om kontrollverksamhet inom bolaget. Parterna är ense om allmänna riktlinjer för kontrollverksamheten enligt bilaga till denna överenskommelse.

All anställd personal hos bolaget omfattas av denna överenskommelse och är skyldig att medverka i genomförandet av kontrollverksamheten. Överenskommelsens huvudsyfte är att skapa säkerhet på arbetsplatsen och trygghet i anställningen.

Personalen skall genom bolagets försorg informeras om denna överenskommelse.

Om bolaget efter provköp kan göra troligt att den anställde förfarit oegentligt mot bolaget eller visa att denna uppenbarligen handlat i strid mot givna instruktioner, äger bolaget under alla omständigheter omplacera vederbörande till andra arbetsuppgifter där penninghantering eller annat förtroende icke förekommer. Innan dylik åtgärd vidtagas skall dock bolaget kontakta berörd facklig organisation. Vid sådan omplacering utgår lön i enlighet med avtalets bestämmelser för den nya befattningen.

Den nämnda bilagan med allmänna riktlinjer innehåller bl a följande.

Information om kontrollverksamheten och därmed sammanhängande regler, skyldigheter, ansvar och befogenheter skall av respektive avdelningsansvarig meddelas all berörd personal.

Kontrollverksamheten skall utföras av extern personal från auktoriserat konsultföretag för säkerhetstjänst, såsom avtalsbundet ombud för bolaget. Beslut om vilket eller vilka konsultföretag som skall anlitas fattas i enlighet med MBA.

I bilagan ges också praktiska anvisningar om bl a hur provköp skall gå till.

Lena J, som är född 1961 och medlem i förbundet, fick i februari 1990 tillsvidareanställning som tågvärdinna hos bolaget efter att dessförinnan ha haft tillfälliga anställningar hos bolaget. I hennes arbetsuppgifter ingick bl a sådan kassatjänst som förekommer i restaurangvagnar på tåg. Lena J blev föremål för tre kontrollköp, två den 8 november och ett den 3 december 1990. Enligt de rapporter som upprättades vid dessa tillfällen avvek Lena J vid dessa köp från instruktionen för kassatjänst.

Den 5 december 1990 ringde Ronny Tegnevall, som är Lena J närmaste chef vid bolagets bas i Boden till henne och underrättade henne om att hon var avstängd från arbetet från och med den dagen. Påföljande dag fick hon en skriftlig underrättelse om att bolaget avsåg att avskeda henne från anställningen som tågvärdinna. Förbundet, som varslats om den tilltänkta åtgärden, påkallade överläggning.

Vid en överläggning den 12 december 1990 meddelade bolaget att man på grund av vad som inträffat inte längre kunde anförtro Lena J handhavandet av kassamedel, att man inte såg någon annan möjlighet än att säga upp henne samt att hon under uppsägningstiden skulle beredas andra arbetsuppgifter vid basen i Boden. Så skedde också. Bolaget sade den 12 december 1990 upp Lena Js anställning med en uppsägningstid på två månader fr o m den 20 december och placerade henne fr o m den 17 december i bolagets beredningskök i Boden. Fr o m den 17 december var hon dock sjukskriven.

Efter det att förhandlingar hållits utan att parterna kunnat enas, väckte förbundet talan mot bolaget vid arbetsdomstolen och yrkade, förutom ogiltigförklaring av uppsägningen och allmänt skadestånd, att arbetsdomstolen interimistiskt skulle förordna att bolagets avstängning av Lena J omedelbart skulle upphöra.

Bolaget bestred förbundets yrkanden och yrkade för egen del att arbetsdomstolen interimistiskt skulle förordna att Lena Js anställning skulle upphöra vid uppsägningstidens utgång den 20 februari 1991.

Arbetsdomstolen tog ställning till yrkandena om interimistiska förordnanden i ett beslut som meddelades den 14 februari 1991. I beslutet uttalade domstolen följande.

Arbetsdomstolen anser inte att det på grundval av den föreliggande utredningen i målet med säkerhet kan bedömas om det finns saklig grund för uppsägning. Med hänsyn härtill saknas förutsättningar för ett interimistiskt beslut om att Lena Js anställning skall upphöra vid uppsägningstidens utgång. Aktiebolaget Trafikrestaurangers interimistiska yrkande lämnas därför utan bifall.

Av 34 § andra stycket andra meningen lagen (1982:80) om anställningsskydd följer att en arbetstagare inte får avstängas från arbete på grund av omständigheter som har föranlett en uppsägning annat än om det finns särskilda skäl. Det är inte möjligt att genom kollektivavtal göra avvikelser från denna bestämmelse (se 2 § andra stycket samma lag). Enligt arbetsdomstolens bedömning på grund av vad som hittills framkommit i målet är omplaceringen av Lena J att jämställa med en avstängning i lagens mening. Avstängningen grundas på omständigheter som har föranlett uppsägningen. Det är inte genom utredningen visat att bolaget haft särskilda skäl för åtgärden. Arbetsdomstolen beslutar därför för tiden intill det slutliga avgörandet i målet att den pågående avstängningen av Lena J skall upphöra.

Den 24 februari 1991 återgick Lena J till arbetet som tågvärdinna.

Förbundet har nu yrkat att arbetsdomstolen skall

1.  förklara bolagets uppsägning av Lena J ogiltig och

2.  förplikta bolaget att till Lena J utge allmänt skadestånd för att uppsägningen inte varit sakligt grundad och att avstängning skett i strid mot 34 § anställningsskyddslagen med 60 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 29 januari 1991, till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt yrkandena. Bolaget har förklarat sig inte kunna vitsorda något skadeståndsbelopp men vitsordat ränteyrkandet som skäligt i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Lena J utgår i sitt arbete som tågvärdinna i restaurangvagnar i SJs tåg från bolagets bas i Boden. I restaurangvagnarna arbetar tågvärdinnorna eller tågvärdarna oftast två och två. Av de två är en kassaansvarig. Man har en personlig växelkassa som man för med sig till arbetet. De varor som skall försäljas levereras till restaurang vagnen av annan personal. Försäljning registreras genom inslag i kassan. När försäljningen avslutas räknar den kassaansvarige pengarna i kassan med avdrag för växelkassan. Det belopp man då får fram jämförs med den registrerade försäljningssumman. Uppstår det underskott på mer än 15 kr dras det felande beloppet av från den kassaansvariges lön. Eventuellt överskott tillfaller däremot bolaget.

Lena J bor hos sin mor i Piteå där hon också har två syskon. Man har haft och har stora problem inom familjen och Lena J har med anledning därav ofta varit orolig för sina anhöriga.

Bolaget kontrollerar kassarutinerna genom att två personer från ett utomstående företag, i detta fall ABAB, gör var sitt likadant inköp med en stunds mellanrum och noterar eventuella avvikelser från instruktionen för kassatjänst. Lena J ifrågasätter inte riktigheten i de rapporter som lämnats. Hon medger också att hon inte följt kassa rutinen vid de aktuella tillfällena men hon har inte tillägnat sig några pengar.

Det första kontrolltillfället, den 8 november 1990 mellan kl 18.50 19.30, har Lena J inget minne av. Kontrollanterna gjorde då enligt den föreliggande rapporten först ett s k provköp av kaffe och smörgås för 35 kr och en stund senare ett likadant s k låsningsköp. Enligt rapporten avvek Lena J från rutinerna för kassatjänst men det framgår också av rapporterna att hon faktiskt registrerade beloppen i kassan vilket är det viktigaste. Att kassalådan stod öppen kan ha berott på att hon också sysslade med något annat, t ex hantering av checkar.

Det andra kontrolltillfället, den 8 november 1990 mellan kl 19.10 19.20, erinrar sig Lena J. Bakgrunden var att en kund först köpte en läsk och sedan ville lämna tillbaka den utan att då kunna förete kvitto. Det finns inga instruktioner för hur man skall göra i sådana fall. När man frågat arbetsledningen hur man skall göra har svaret blivit att man skall ”fixa det på något sätt”. Det var underförstått att man skulle lösa ett sådant problem genom att underlåta att registrera ett senare motsvarande köp. Den allmänna inställningen är att man skall tillgodose kundernas önskemål. När kunden ville lämna tillbaka läsken rådgjorde Lena J med Rolf Markström, som var kassa ansvarig vid tillfället, och man lät kunden lämna tillbaka läsken och få sina pengar tillbaka. Korrigeringen gjordes sedan genom att hon därefter tog emot pengar för en läsk och lade dem i den öppna kassalådan utan att registrera beloppet. Lena J kan inte erinra sig att det skulle ha varit tal om kvitto vid det senare s k låsningsköpet.

Lena J minns inte heller det tredje kontrolltillfället, den 3 december 1990. Hon skulle då ha stämplat in det s k kontrollköpet av räksmörgås och läsk för 55 kr men sedan underlåtit att stämpla in det s k låsningsköpet av samma varor. Vid tiden för den resan var hon utarbetad. Hon hade arbetat 70 timmar under en period på sju dagar och hade sovit dåligt, eftersom hon varit hänvisad till att sova på tåget. Före avresan från Stockholm hade hon också haft ett telefonsamtal med sin syster som var mycket deprimerad vilket oroade henne mycket. På grund av dessa omständigheter var hon i mycket dålig form och gjorde många misstag under kvällen. Lena J antar att hon kan ha blivit osäker på om hon redan hade registrerat köpet och då tittat på kassaremsan. När hon på den såg att motsvarande belopp fanns registrerade trodde hon att hon redan hade registrerat köpet och lade ner pengarna i kassan.

Om det gått till som Lena J nu antar borde det ha varit ett överskott på 55 kr i kassan men något så stort överskott fanns inte. Det kan förklaras av att hon också gjorde en felväxling under kvällen. Lena J märkte inte själv att hon skulle ha växlat fel. Men Peter Andersson som hon då arbetade tillsammans med påpekade att hon gett växel tillbaka på 100 kr trots att kunden betalat med en femtiokronorssedel. Lena J var osäker på om hon växlat fel och ville inte vara påstridig mot kunden som inte heller var säker på om det blivit fel.

Försäljningskontrollen skedde på kvällen. Kassan räknades först på morgonen därefter. Lena J hade då ett överskott på 25 kr. Det berodde på att en kund hade kommit och köpt en smörgås för 25 kr sedan försäljningen avslutats. Hon registrerade inte beloppet utan lade pengarna i kassan och gjorde en notering på kassaredovisningsblanketten om vad som skett.

Lena J medger alltså att hon inte följt kassarutinerna vid de aktuella kontrollerna. Det är också riktigt att hon vid anställningen tagit del av och undertecknat en sådan instruktion. Den anställde får dock ingen kopia av instruktionen. Alla anställda är därför inte medvetna om alla punkter i instruktionen. De påminns inte heller om innehållet i den. Instruktionen ger, som framgår av det föregående, inte heller svar på hur den kassaansvarige skall göra i alla uppkommande situationer.

Bolaget tog ingen kontakt med Lena J för att diskutera vad som framkommit vid kontrollerna innan man underrättade och varslade om avskedande av henne.

Bolaget har också påstått att Lena J och hennes pojkvän Peter Andersson vid överläggningen den 12 december 1990 skulle ha förnekat att de hade ett förhållande vid sidan av arbetet. Det skulle ha skett på fråga av bolagets företrädare, som enligt arbetstagarsidan vid det tillfället ställde en rad irrelevanta frågor. Lena J svarade inte alls på frågan om förhållandet till Peter Andersson. Bolagets företrädare kände för övrigt redan till att de hade ett förhållande vid sidan av arbetet.

Förbundet gör gällande att bolagets uppsägning av Lena J inte är sakligt grundad. Visserligen har Lena J vid tre tillfällen inte följt kassarutinerna. Vid två av tillfällena har mottagna belopp inte registrerats men pengarna har lagts i kassan och redovisats, varför någon skada inte åsamkats bolaget. Endast vid ett tillfälle har Lena J medvetet underlåtit att registrera ett köp. Det skedde enbart i syfte att korrigera kassaredovisningen sedan man tillmötesgått en kunds önskemål om att få lämna tillbaka en köpt vara och att få pengarna tillbaka.

Bolaget har brutit mot 7 § anställningsskyddslagen. Uppsägningen skall därför förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagarsidan. Vidare skall bolaget förpliktas utge allmänt skadestånd till Lena J för brott mot 7 § anställningsskyddslagen.

Lena J var helt avstängd från arbetet från och med den 5 december 1990 till den 17 december 1990. Avstängningen skedde på samma grunder som åberopades för uppsägningen. Det fanns inte särskilda skäl för en sådan åtgärd. Avstängningen har alltså skett i strid mot 34 § anställningsskyddslagen. Bolagets omplacering av Lena J för tiden fr o m den 17 december 1990 till dess hon tilläts återgå i arbete är att likställa med en avstängning, och även denna åtgärd har skett i strid mot 34 § anställningsskyddslagen. Bolaget är alltså skyldigt att utge allmänt skadestånd till Lena J också för brott mot 34 § anställningsskyddslagen.

Bolaget

Bolagets serveringspersonal har en utomordentligt självständig ställning. Det finns inte möjligheter för arbetsledningen att övervaka serveringspersonalen i dess arbete. Det är en av anledningarna till att arbetstagarna får en grundlig utbildning när de anställs. När Lena J anställdes fick hon fem veckors utbildning. En hel dag ägnades åt redovisning och kassatjänst, varvid instruktionen för kassatjänst gicks igenom punkt för punkt. Möjligheterna att kontrollera serveringspersonalens sätt att sköta kassatjänsten är små. Detta är anledningen till att en särskild överenskommelse träffats om kontrollverksamhet.

Ulf Jonsson, som vid den i målet aktuella tiden var chef för bolagets region Nord, fick någon tid efter den 8 november 1990 rapporterna från de två kontroller som hade gjorts då.

Vid den första kontrollen den 8 november 1990 gjorde kon trollanterna först ett s k provköp av kaffe och smörgås för 35 kr och en stund senare ett likadant s k låsningsköp Lena J bröt då mot flera punkter i instruktionen. Kassalådan stod öppen mellan registreringarna, vilket strider mot punkt 4. Lena J lade ner pengar i kassalådan utan att registrera beloppet, vilket är ett allvar ligt brott mot punkt 2. Lena J gav i strid mot punkt 5 inte kunden kvitto utan anmaning. Till kontrollanten sade Lena J sedan att ”det spelar väl ingen roll vilket kvitto du får, det står ju samma på bägge”. Det är enligt bolagets mening en högst anmärkningsvärd kommentar från en kassaansvarig.

Även vid den andra kontrollen den 8 november 1990, då kon trollanterna med en stunds mellanrum köpte var sin läsk för 15 kr, bröt Lena J mot flera punkter i instruktionen. Kassalådan stod även då i strid mot punkt 4 öppen mellan registreringarna. Hon underlät att registrera det första köpet, vilket strider mot punkt 2, och hon kastade i strid mot punkt 5 bort det kvitto som skulle ha över lämnats till kunden vid det s k låsningsköpet.

De konstaterade avvikelserna från instruktionen var mycket stora. Efter att ha konsulterat en jurist beslöt Ulf Jonsson att man skulle göra en mot Lena J särskilt inriktad kontroll.

En särskild kontroll gjordes den 3 december 1990. Då köpte båda kontrollanterna räksmörgås och läsk för 55 kr. Även vid detta tillfälle konstaterades avvikelser från flera punkter i instruktionen. Kassalådan stod i strid mot punkt 4 öppen mellan registreringarna. Det s k låsningsköpet registrerades inte, vilket strider mot punkt 2. Kvitto lämnades i strid mot punkt 5 inte utan anmaning. Inte ens när kontrollanten bad om kvitto gjordes en inregistrering. Kontrollanten fick i stället kvittot från det köp av samma varor som den andra kontrollanten gjort tidigare. Detta var mycket allvarliga avsteg från instruktionen.

Det är mycket ovanligt att det vid tre kontroller påvisas så många avvikelser från instruktionen. Och ett sådant utfall tyder på att den anställde inte är ärlig utan tillgodogör sig pengar.

Vid överläggningen den 12 december 1990 framkom bl a att Lena Js arbetskamrater eventuellt skulle kunna ge förklaringar till vad som skett. För att bedöma trovärdigheten av sådana förklaringar var det av intresse att veta i vilket förhållande Lena J och Peter Andersson stod till varandra. Båda förnekade då, vad som nu är ostridigt, nämligen att de hade ett privat förhållande vid sidan av arbetet. Det är enligt bolagets mening anmärkningsvärt särskilt för en arbetstagare i en utpräglad förtroendeställning.

Arbetstagarsidan godtog emellertid det svar som gavs av Lena J och Peter Andersson och nöjde sig mot bakgrund härav med en uppsägning i stället för avskedande.

Vad Lena J låtit komma sig till last utgör enligt bolagets mening saklig grund för uppsägning. Kassatjänsten är central i arbetet som tågvärdinna och medför att arbetet är av utpräglad förtroendekaraktär. Möjligheterna att leda och kontrollera arbetet är små. Det är därför ett oeftergivligt krav att man har ett orubbat förtroende för arbetstagarna.

Kontrollerna visar hur Lena J i allmänhet sköter sina åligganden i arbetet. Bolaget måste anses berättigat att säga upp Lena J oavsett om hennes beteende varit avsiktligt eller berott på slarv.

Lena Js förklaringar till utfallet vid kontrollerna bär inte trovärdighetens prägel. Det kan konstateras av registerremsan bl a att det inte finns något köp som skulle kunnat ge upphov till den påstådda felväxlingen och inte heller något köp av läsk som skulle kunnat återgå.

Bolaget kan inte gå till väga på annat sätt än man gjort i detta fall och t ex varna arbetstagaren efter en första kontroll. Det skulle spridas bland de anställda och medföra att de utan egentlig påföljd kunde ägna sig åt oegentligheter till dess de blev upptäckta i någon av de sällan förekommande kontrollerna.

Den avstängning som gjorde av Lena J stöddes på den överenskommelse om kontrollverksamheten som finns och som innehåller en bestämmelse om avstängning. Bestämmelsen strider visserligen mot tvingande bestämmelser i anställningsskyddslagen men den omständigheten att den finns bör inverka på skadeståndsskyldigheten.

Domskäl

Lena J blev den 12 december 1990 av bolaget uppsagd från en anställning som tågvärdinna. Tvisten i detta mål gäller främst frågan om denna uppsägning är sakligt grundad men även en fråga om skadestånd för en oriktig avstängning av Lena J.

Bolagets uppfattning är att uppsägningen är sakligt grundad. Till stöd för detta har bolaget åberopat i huvudsak följande. Lena J har enligt rapporter från utomstående kontrollanter vid tre tillfällen i kassatjänst åsidosatt den av bolaget utfärdade instruktionen för kassatjänst. Det var flera allvarliga avvikelser från instruk tionen. Oavsett om dessa avvikelser gjorts avsiktligt eller berott på slarv har bolaget förlorat förtroendet för Lena J som tågvärdinna. Kassatjänsten är central i sådant arbete och medför att arbetet är av utpräglad förtroendekaraktär. Det är, med hänsyn till bolagets små möjligheter att kontrollera hur arbetet utförs, ett oeftergivligt krav att förtroendet för anställda med sådant arbete är orubbat.

Förbundets uppfattning är däremot att uppsägningen inte är sakligt grundad. Därvid har förbundet anfört i huvudsak följande. Innehållet i kontrollanternas rapporter ifrågasätts visserligen inte. Det är alltså ostridigt att Lena J åsidosatt instruktionen för kassatjänst vid tre tillfällen. Men Lena J har lagt pengarna i kassan och redovisat dem, varför någon skada inte åsamkats bolaget. Lena J har också förklaringen till sitt beteende vid kontrollerna.

Det är alltså ostridigt att Lena J vid de tre kontrolltillfällena åsidosatte instruktionen för kassatjänst. Vid den första kontrollen, som gjordes den 8 november 1990, bröt Lena J mot instruktionen genom att hålla kassalådan öppen mellan registreringarna, att lägga ner mottagna pengar i kassalådan utan att registrera beloppet samt att inte utan anmaning ge kunden kvitto. Vid den andra kontrollen, som också gjordes den 8 november 1990, bröt hon mot instruktionen genom att hålla kassalådan öppen mellan registreringarna, att underlåta att registrera ett köp och genom att vid det andra köpet kasta bort det kvitto som skulle ha överlämnats till kunden. Även vid den tredje kontrollen, som gjordes den 3 december 1990, bröt Lena J mot instruktionen genom att hålla kassalådan öppen mellan registreringarna, att underlåta att registrera köp och att inte utan anmaning lämna kvitto till kunden. Och när kontrollanten bad om kvittot fick han en föregående kunds kvitto.

Enligt arbetsdomstolens mening måste de bestämmelser i instruktionen för kassatjänst som ostridigt åsidosatts anses vara av central betydelse i sammanhanget. Det gäller särskilt bestämmelsen om att varje köp skall registreras. Avvikelser från sådana bestämmelser kan utgöra led i ett oärligt förfarande, som innefattar att arbetstagaren tillägnar sig medel som rätteligen är arbetsgivarens. Samtidigt är arbetsgivarens möjligheter att kontrollera övriga led i ett sådant oärligt förfarande mycket små eller obefintliga. Det är därför förståeligt att arbetsgivaren ser med stort allvar på avvikelser av detta slag från instruktionen. Arbetsgivaren har knappast heller några möjligheter att bedöma om iakttagna avvikelser från instruktionen gjorts avsiktligt eller berott på slarv. Av det nu sagda följer också att en anställd med kassatjänst måste anses inneha en särskild förtroendeställning.

Mot bakgrund av det nu anförda framstår det som så väsentligt att instruktionen för kassatjänst följs att bolaget allmänt sett måste anses berättigat att skilja en arbetstagare från kassatjänst, om arbetstagaren vid upprepade tillfällen åsidosatt centrala bestämmelser i instruktionen. Detta gäller oavsett om åsidosättandena gjorts avsiktligt eller får antas ha berott på slarv. Med hänsyn till att det varit fråga om åsidosättande av närmast elementära grundregler för kassatjänst kan det förhållandet att Lena J inte för egen del erhållit någon kopia av instruktionen, vilket i och för sig är anmärkningsvärt, inte tillmätas någon betydelse i detta hänseende.

Enstaka fel kan naturligtvis begås utan att det kan anses motiverat att skilja arbetstagaren från kassatjänst. Man måste också räkna med att upprepade fel kan ha förklaringar som måste beaktas.

Lena J har vid upprepade tillfällen åsidosatt centrala bestämmelser i instruktioner för kassatjänst, vilket måste anses som så allvarligt att det kan utgöra skäl att skilja henne från kassatjänst. Man måste dock i enlighet med det nyss sagda även beakta de förklaringar som kan finnas till hennes beteende.

Lena J har hörts under sanningsförsäkran om bl a vad som förekommit i samband med de tre kontroller som gjorts av hennes arbete. Vidare har vittnesförhör på begäran av förbundet hållits med Rolf Markström, som arbetade tillsammans med Lena J under den resa den 8 november 1990 då de två första kontrollerna gjordes, och med Peter Andersson, som arbetade tillsammans med Lena J under resan den 3 december 1990 då den tredje kontrollen gjordes.

Det första kontrolltillfället har Lena J uppgett sig inte ha något minne av. Hon har dock som en tänkbar förklaring till sitt handlande framfört att hon kanske var sysselsatt med något annat t ex kuponger och checkar och att kassalådan av den anledningen var öppen mellan registreringarna. Även om hon begick vissa fel måste det väsentliga enligt hennes mening vara att registrering av köp skedde och att pengarna lades i kassan.

Vad som förekom vid det andra kontrolltillfället har Lena J förklarat med att hon underlät att registrera en försäljning av en läsk, sedan en tidigare kund fått återlämna en inköpt läsk och fått pengarna tillbaka. Syftet var alltså att genom att underlåta registrering av ett senare köp göra en korrigering som krävdes för att man skulle kunna tillmötesgå en kunds önskemål.

Lena Js uppgifter i denna del vinner visst stöd av Rolf Marklunds uppgifter. Han har uppgett att Lena J tog upp frågan om återlämnandet av en dryck med honom och att han, som då var kassaansvarig, gav klartecken till detta och till att ”justera det” efteråt. Samtidigt måste här tilläggas att Lena J när hon hörts närmare om denna händelse lämnat svävande besked om händelsen och även att hon inte kunnat på registreringsremsan från tillfället i fråga utpeka något köp av en läsk, som skulle kunnat återgå.

Beträffande den tredje kontrollen har Lena J uppgett i huvudsak följande. Vid tillfället var hon utarbetad, trött och mycket orolig för sin syster som var mycket deprimerad. Hon begick därför många fel under den resan. Hon minns inte händelsen. Hon antar dock att hon vid det andra köpet, det s k låsningsköpet, blivit osäker på om hon redan registrerat köpet, tittat på kontrollremsan och då, genom att motsvarande belopp redan fanns inslaget, fått uppfattningen att hon redan registrerat det s k låsningsköpet fastän hon inte hade gjort det. Under resan gjorde hon också en felväxling, vilket kan förklara att det inte uppkom ett överskott på 55 kr i kassan. Till en kund gav hon tillbaka på 100 kr trots att kunden hade betalat med en femtiokronorssedel. Hon märkte inte själv detta men uppmärksammades på det av Peter Andersson. Varken hon eller kunden var säker på hur det förhöll sig och någon rättelse skedde inte. När kassan sedan räknades förelåg ett överskott på 25 kr, vilket berodde på att en kund köpte en smörgås för det beloppet sedan hon stängt kassan, vilket också noterades på kassaredovisningsblanketten.

Lena Js uppgifter i denna del vinner såvitt gäller felväxlingen stöd av vad Peter Andersson uppgett. Närmare hörd om vad som förekommit har Lena J även i denna del lämnat svävande besked om vad som förekommit. Och när hon ställts inför påståendet att det inte funnits något köp som kan ha gett upphov till en sådan felväxling har hon uppgett att hon kanske minns fel.

Vid bedömningen av vad som sålunda framkommit måste man konstatera att Lena Js förklaringar till vad som skett är vaga. De förklaringar hon lämnat är också sådana att det förutsätts att hon begått andra fel än de som angetts i rapporterna från kontrollerna. Detta är givetvis ägnat att minska tilltron till hennes uppgifter.

Förbundet har också framhållit att det saknas uttryckliga instruktioner om hur kassapersonalen skall förfara i vissa situationer. Det gäller bl a den händelsen då en kund sägs ha velat lämna tillbaka en inköpt läsk och få pengarna tillbaka utan att kunna förete kvitto. Att det förhåller sig så i vissa ovanliga situationer vinner också stöd av vad Göran Wedin, facklig förtroendeman för förbundet hos bolaget, har berättat. Det måste emellertid, som framgår av vad som tidigare sagts, konstateras att de fel som Lena J begått också innefattar avvikelser från de centrala bestämmelserna i instruktionen.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner arbets domstolen att de upprepade avvikelser från instruktionen för kassatjänst som Lena J ostridigt gjort och som det enligt vad arbetsdomstolen tidigare angett finns anledning att se allvarligt på inte fått några sådana förklaringar att det kan begäras av arbetsgivaren att denne skulle ha kvar sitt förtroende för Lena J och låta henne behålla det med kassatjänst förenade arbetet som tågvärdinna. Det har inte gjorts gällande att det funnits möjligheter att omplacera henne till något annat arbete som inte är förenat med kassatjänst.

Bolagets uppsägning är på grund av det anförda enligt arbetsdomstolens mening sakligt grundad. Yrkandena om ogiltigförklaring av uppsägningen och om allmänt skadestånd för brott mot 7 § anställningsskyddslagen skall alltså lämnas utan bifall.

I sak återstår för arbetsdomstolen endast att ta ställning till förbundets yrkande om allmänt skadestånd för brott mot avstängningsförbudet i 34 § anställningsskyddslagen. I den delen synes inte heller numera bolaget vilja göra gällande något annat än att ett brott mot anställningsskyddslagen begåtts. Bolagets uppfattning är dock att den omständigheten att det förelegat en överenskommelse, om än ogiltig som stridande mot tvingande bestämmelser i anställningsskyddslagen, bör inverka på skadeståndet.

Arbetsdomstolen, som inte nu har någon annan uppfattning än den som kom till uttryck i det tidigare beslutet, finner med hänsyn till samtliga omständigheter att bolaget inte helt kan undgå skadeståndsskyldighet men att skadeståndet bör bestämmas till ett lägre belopp än brott mot avstängningsförbudet normalt föranleder. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet i denna del till 5 000 kr.

Parterna har vunnit ömsom. Vad bolaget tappat får dock anses vara av endast ringa betydelse. Bolaget bör därför få full ersättning för sina rättegångskostnader.

Domslut

Arbetsdomstolen bifaller Hotell och Restauranganställdas Förbunds talan endast på det sättet att Aktiebolaget Trafikrestauranger förpliktas att till Lena J utge allmänt skadestånd för brott mot 34 § anställningsskyddslagen med femtusen (5 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 januari 1991 till dess betalning sker.

Hotell och Restauranganställdas Förbund skall utge ersättning till Aktiebolaget Trafikrestauranger för rättegångskostnader med femtiofemtusentrehundrasjuttiofem (55 375) kr, varav 55 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. I den totala ersättningen ingår mervärdeskatt med 11 075 kr.

Dom 19910626, målnummer A151991

Ledamöter: Nina Pripp, Hans Tocklin, IngaBritt Lagerlöf, Sten Selander, Lennart Grudevall, Thore Ziethen (ombudsmannen i Svenska Byggnadsarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Kerstin Gustafsson. Enhälligt.