2011-05-09


Snabbanalys av LO: S beslut om förslagET till nytt industriavtal

Kurt Junesjö

 

Lo styrelsens beslut förödande för LO: S framtid

LO-styrelsens beslut

LO:s styrelse beslöt 2011-05-09 att godkänna industriavtalet som riktnorm för LO-förbundens lönenormering av avtalskraven i nästa års avtalsrörelse. För att förstå vilken avgörande förändring detta beslut har för LO-förbundens rätt att själva bestämma över lönepotter, jämställdhetspolitik låglönesatsningar etc. måste man läsa vad förslaget till nytt industriavtal säger om industriavtalets roll för lönenormeringen för LO-förbunden.

Så här står det i de avgörande meningarna i LO-styrelsen beslut:

”Utifrån denna analys är det önskvärt att parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn har en lönenormerande roll. Försämrad internationell konkurrenskraft riskerar att slå ut väsentliga delar av industrin vilket på sikt drabbar alla sektorer i samhället.”

”LOs styrelse respekterar den viljeinriktning som parterna inom industrin ger uttryck för genom förslaget till industriavtal.

LOs styrelse anser att industriavtalet är förenligt med LO-samordningen och med fortsatta gemensamma satsningar på relativlöneförändringar.”

1.1   INNEBÖRDEN I Industriavtalsförslget för LO-förbunden

Så här står det i avtalsförslaget till nytt industriavtal som nu godkänts av LO-styrelsen.

En sund och bärkraftig lönebildning förutsätter att förbundsavtalen inom in­dustrin, som är kärnan i den internationellt konkurrensutsatta sektorn, utgör kostnadsnorm och vägledning för arbetskraftskostnader på svensk arbetsmarknad.”

”Avtalet syftar till att parterna ska träffa avtal på förbundsnivå som reglerar freds­plikt, löner och anställningsvillkor. Förhandlingsavtalet har prioritet och andra av­tal och samarbeten som parterna ingår i måste vara förenliga med de gemensamma intressen som bär upp detta avtal.”

”Syftet med detta avtal är”

”att det kostnadsmärke som etableras genom industrins förbundsavtal ska utgöra den norm inom vilken övriga parter på arbetsmarknaden håller sig”

”Parterna inom industrin har sinsemellan ett ansvar för att dessa syften uppnås samt ska, var och en och gemensamt, verka för industrins normering på arbets­marknaden.”

1.2   Konsekvenser för framtiden av LO-styrelsens beslut

Innebörden av LO-styrelsens beslut är att man gör sig till en filial till Teknikarbetsgivarnas lönepolitik.  Det Teknikarbetsgivarna och Industriförbunden som beslutar löneramen för inte bara den s.k. konkurrensutsatta sektorn utan även för övriga LO-förbund. De har genom beslutet i LO:s styrelse helt avhänt sig inflytande i sin viktigaste roll, lönebildningen.

Det är ett beslut av historiska dimensioner.  Det enda förbund som hade kraften att stå emot denna slaviska underordning var Svenska Transportarbetareförbundet som anmälde avvikande mening och ansåg att det blir en allmän maktförskjutning till industrins fördel. Elektrikerförbundet som också var kritiska har ingen rösträtt i LO-styrelsen.

Att låglöneförbunden Hotell och Restaurang, Kommunal och Fastighets så kunde svika sina medlemmar och gå med på en oordning som gynnar de mansdominerade industriförbunden med en normering som ökar skillnaderna i samhället och leder till låga lönepåslag i deras branscher medan industrin under goda tider får löneglidning och bonusar, är anmärkningsvärt.

1.3   LO filial till Teknikarbetsgivarna

Att LO:s styrelse gör sig till en filial för teknikarbetsgivarna verkar inte lovande för LO-förbunden framtid.

Man undrar vilken analys LO-ledningen gör när man leder in organisationen på en så uppenbart självdestruktiv linje.

Det allvarliga med LO:s beslut är att det nya industriavtalet binder industrins parter att inte framställa andra krav än de som man blivit överens med sina arbetsgivare om. Att delta i beslut om annan lönenormering i LO:s styrelse är ett avtalsbrott enligt förslaget till nytt Industriavtal.  LO:s beslut har därför inte bara verkan för nästa års avtalsrörelse utan för alla framtida, så länge detta industriavtal gäller.

Snabbanalys av det nya industriavtalet

Rätten att strejka är arbetstagarens starkaste vapen

Rätten att strejka är arbetstagarens verksammaste påtryckningsmedel för att påverka sina anställningsvillkor. Arbetsgivaren kan förutom sin lockouträtt alltid utöva påtryckning på avtalsförhållandena genom att hota eller lägga ner verksamheten, flytta arbetsplatsen, minska arbetsstyrkan, ersätta anställda med entreprenörer, göra om heltidsanställningar till deltidsanställningar eller vad nu arbetsgivaren får för sig att hitta på under avtalsperioden. Att arbetsgivaren vill komma åt detta vapen är kanske inte så konstigt. Vad som är mer egendomligt är att ett fackförbund i ett avtal med arbetsgivaren skambelägger strejken.

Så här står det nämligen i det nya förslaget till industri avtal:

”Stridsåtgärder på industrins område är skadliga för en god utveckling, det gäller både för företagen och för arbetstagarna. Det är med hänsyn till parternas gemensamma intresse av framgångsrika verksamheter avgörande att avtal träffas under arbetsfred i konstruktiva förhandlingar. Förhandlingsavtalet skapar förutsättningar för det.”

En avtalsförhandling bygger på förutsättningen om ömsesidig respekt och partsinsikten om att blir man inte överens så är stridsåtgärden enda möjliga medlet att uppnå maktbalans. Om arbetsgivaren vet att motparten aldrig tillgriper stridsåtgärd, som Teknikarbetsgivarna vet när det gäller IF Metall, så tappar de respekten för motparterna och driver den framför sig som en flock kor. Man behöver bara jämföra Teknikavtalet Metall i 2011 års version med föregångaren Verkstadsavtalet, för att inse hur katastrofal denna politik varit för IF Metalls medlemmar.

I det nya industriavtalet har liksom i dess föregångare en mängd spärrar lagts på stridsåtgärder, vilka samtliga drabbar arbetstagarparten, eftersom arbetsgivaren inte behöver ta till stridsåtgärder för att uppnå sina mål.

En sådan spärr, som också fanns i det tidiagre industriavtalet är att om varslad konflikt träder i kraft mister arbetstagarna automatiskt all retroaktiv lön. De s.k. Opona har dessutom givits omfattande befogenheter att frånta den fackliga organisationen rätten att fritt förhandla om ett nytt avtal, begränsningar i rätten att framställa nya avtalskrav under förhandlingar rätt att skjuta på varslad stridsåtgärd etc, etc allt regler som i princip bara drabbar arbetstagarna .

Alltså ett ur arbetstagarsynpunkt riktigt dåligt avtal