Obs Denna text är inskannad. Det innebär att det kan finnas vissa redigeringsfel.

HÖGSTA DOMSTOLENS

DOM

Mål nr B 1055-02

meddelad i Stockholm den   6 november, 2002               

KLAGANDE

1.  Per B, Offentlig försvarare och ombud: advokaten Peter Wall, Box 1073, 405 22 GÖTEBORG

2.  Lina J,

Offentlig försvarare och ombud: advokaten Mårten Ekelöf, Box 2040, 403 11 GÖTEBORG

3.  Bernt L,

Offentlig försvarare och ombud: advokaten Richard Backenroth, Box 11096, 404 22 GÖTEBORG

4.  Sara J,

Offentlig försvarare och ombud: advokaten Kent-Olof Stigh, Kyrkogatan 22, 411 15 GÖTEBORG

5.  Stina N,

 Offentlig försvarare och ombud: advokaten Tomas Nilsson, Box 22016, 104 22 STOCKHOLM

6.  Ramiro E,

Offentlig försvarare och ombud: advokaten Axel Otterstedt, Kungsgatan 45, 41115 GÖTEBORG

7.  Markus L

Offentlig försvarare och ombud: advokaten Magnus Ekström, Box 5052, 402 22 GÖTEBORG

8.  Hannes S

Offentlig försvarare och ombud: advokaten Anne Lefer, Box 11910, 404 39 GÖTEBORG

MOTPART Riksåklagaren

SAKEN

Medhjälp till våldsamt upplopp

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET

Hovrätten för Västra Sverige, avd. 3, dom den 8 februari 2002 i mål B 4328-01

Hovrättens dom                   se Bilaga

DOMSLUT

Med ändring av hovrättens dom i fråga om påföljderna dömer Högsta domstolen

Anders B till fängelse ett år tre månader,

Michaela J till fängelse ett år,

Andreas L till fängelse ett år nio månader,

Sara N till fängelse ett år,

Stina N till fängelse fyra månader,

Ramiro E till fängelse ett år sex månader,

Markus L till fängelse ett år och

Hannes S till fängelse ett år tre månader.

Straffet för Stina N skall anses helt verkställt.

Hovrättens dom beträffande Michaela J ändras också på så sätt att hon tillerkänns ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad i hovrätten med ettusentvåhundra (1.200) kr.

För försvaret av Anders B i Högsta domstolen tillerkänns Peter Wall ersättning av allmänna medel med etthundrafyratusensjuhundrafemtiotvå (104.752) kr och 50 öre, varav 75.530 kr för arbete, 18.100 kr för tidsspillan och Il. 122 la 50 öre för utlägg.

För försvaret av Michaela J i Högsta domstolen tillerkänns Mårten Ekelöf ersättning av allmänna medel med åttioåttatusen (88.000) kr, varav 65.072 kr för arbete, 12.925 kr för tidsspillan och 10.003 la för utlägg.

För försvaret av Andreas L i Högsta domstolen tillerkänns Richard Backenroth ersättning av allmänna medel med nittioåttatusenetthundrasjutton (98.117) kr, varav 63.910 kr för arbete, 19.600 la för tidsspillan och 14.607 kr fur utlägg.

För försvaret av Sara N i Högsta domstolen tillerkänns Kent-Olof Stigh ersättning av allmänna medel med åttioniotusenfemhundranittionio (89.599) kr, varav 66.234 kr för arbete, 13.575 la för tidsspillan och 9.790 kr för utlägg.

För försvaret av Stina N i Högsta domstolen tillerkänns Tomas Nilsson ersättning av allmänna medel med åttiotretusensexhundrasjuttiosex (83.676) kr, varav 79.016 kr för arbete, 4.300 kr för tidsspillan och 360 kr för utlägg.

För försvaret av Ramiro E i Högsta domstolen tillerkänns Axel Otterstedt ersättning av allmänna medel med etthundrafemtusenniohundrasextiotvå (105.962) kr, varav 75.530 kr för arbete, 18.100 kr för tidsspillan och 12.332 kr för utlägg.

För försvaret av Markus L i Högsta domstolen tillerkänns Magnus Ek­ström ersättning av allmänna medel med etthundraettusenniohundrasextioåtta (101.968) kr, varav 75.530 för arbete, 15.950 kr för tidsspillan och 10.488 kr för utlägg.

För försvaret av Hannes S i Högsta domstolen tillerkänns Anne Leffler ersättning av allmänna medel med nittiotvåtusenfyrahundrasjuttio (92.470) kr, varav 62.748 kr för arbete, 18.300 kr för tidsspillan och 11.422 kr för utlägg.

Samtliga försvararkostnader skall stanna på staten.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

Anders B, Michaela J, Andreas L, Sara N, Stina N, Ramiro Silva, Markus L och Hannes S har yrkat att åtalet ogillas och, i andra hand, att påföljden lindras. Vidare har Michaela J yr­kat att hon skall tillerkännas ersättning för rättegångskostnad i hovrätten avseen­de det av henne åberopade vittnet Anders Svensson.

DOMSKÄL

I Högsta domstolen har de tilltalade hörts på nytt. De uppgifter som de därvid har lämnat har varit påfallande knapphändiga. Envar av de tilltalade har - uppenbar­ligen i samråd med de övriga - i stor utsträckning vägrat att lämna uppgifter om vad de övriga tilltalade har gjort i samband med att verksamheten i lägenheten på Skäpplandsgatan organiserades och vilka sysslor de utfört i lägenheten. De upp­gifter som de tilltalade har lämnat om sina egna insatser har varit kortfattade och bagatelliserande.

Det framgår emellertid av deras berättelser att frågan om att upprätta en central som skulle avlyssna polisradion under EU-toppmötet diskuterades på ett möte på Tredje Långgatan i Göteborg torsdagen den 7 juni i närvaro av bl.a. Anders B, Sara N och Michaela J. Anders B ringde lördagen den 9 juni till Markus L och frågade om denne och Stina N ville hjälpa till med att avlyssna polisens radiotrafik. Samma lördag blev Hannes S uppringd av den person som enligt vad som blivit upplyst i målet ordnade lägenheten på Skäpplandsgatan, och blev inbjuden till ett möte som skulle äga rum påföljande dag, söndagen den 10 juni. Vid detta möte, som hälls på Hjällbo Lillgata i Göteborg, upprättades en organisationsplan för den verksamhet som kom att bedrivas i lägenheten på Skäpplandsgatan och ett ar­betsschema för den kommande veckan lades fast. I mötet deltog enligt egna uppgifter Anders B, Michaela J, Sara N, Ramiro E och Hannes S, vilka tecknade sig på arbetsschemat. Anders B tecknade dessutom Markus L och Stina N för vissa ar­betspass. Vidare antecknades ”Adde” på arbetsschemat. Som domstolarna funnit måste med ”Adde” förstås Andreas L.

Riksåklagaren har åberopat samma bevisning som i hovrätten, varvid den munt­liga bevisningen förebringats genom upplåsning av fonogramutskrifter eller be­rättelserna såsom de antecknats i tingsrättens dom. Också Anders B, Michaela J, Sara N, Stina N och Hannes S har åbe­ropat samma bevisning som i hovrätten. Utredningen i Högsta domstolen är alltså i allt väsentligt densamma som i hovrätten.

Det är till att börja med notoriskt att det i anledning av EU-toppmötet och den amerikanske presidentens besök i Göteborg den 14 – 16 juni 2001 hölls ett stort antal demonstrationer och manifestationer och att det vid flera tillfällen i centrala Göteborg förekom våldsamma upplopp. Vad åklagaren påstått i de fyra första styckena av gärningsbeskrivningen är alltså styrkt.

Som domstolarna funnit visar utredningen i målet att det under tiden den 10 -14 juni har planerats och organiserats en informations- eller sambandscentral på Skäpplandsgatan i Göteborg. Centralen har under denna tid utrustats med kom­munikationsutrustning i form av två polisscanners, två bärbara datorer varav en har kopplats upp till internet, för ändamålet särskilt uppmärkta mobiltelefoner, frekvenstabeller, dokumentförstörare, kartor m.m. Verksamheten vid centralen har påbörjats den 11 juni 2001 och under de följande dagarna har den av bl.a., de tilltalade trimmats in genom radioövervakning, dataregistrering, rapportering från egna ”spanare”, SMS och mobiltelefontrafik. Vad åklagaren påstått i det femte stycket av gärningsbeskrivningen är därför också styrkt.

Som domstolarna vidare funnit visar utredningen också att de tilltalade under tiden den 11-14 juni 2001 varit verksamma i lägenheten i allt väsentligt i enlig­het med ett särskilt upprättat arbetsschema som inneburit att centralen varit i gång dygnet runt från och med eftermiddagen den 11 juni 2001. Verksamheten vid centralen har därvid bedrivits enligt det nämnda arbetsschemat med användande av den angivna utrustningen och i enlighet med en i förväg uppgjord orga­nisationsplan som finns fogad till tingsrättens dom som domsbilaga 2. Vid cen­tralen har man från polisradio och genom rapportering från egna ”spanare” sys­tematiskt kartlagt, i dator registrerat och senare via mobiltelefon samt via SMS-meddelanden till personer som befunnit sig vid de våldsamma upplopp som rum i Göteborg under dagen och kvällen den 14 juni 2001, vidarebefordrat upp­gifter om polisens rörelser, åtgärder och avspärrningar m.m. SMS-meddelandena har härutöver bl.a. innehållit uppmaningar till mottagaren att ”hjälpa kamraterna” söm ”förbereder sig att försvara sig inne på Hvitfeldtske’ samt uppmaningar till mottagaren att söka sig till Vasaparken där polisen arresterat personer och att de som befunnit sig innanför polisens avspärrningar skulle bryta sig ut, samt andra meddelanden hänförliga till upploppen. Påståendena i sjätte stycket av gärnings­beskrivningen om vad som förekommit i lägenheten på Skäpplandsgatan är alltså styrkta.

Frågan blir då vilka effekter verksamheten på Skäpplandsgatan haft på de ifråga­varande våldsamma upploppen. Har de tilltalade, som påstås i sjätte och sjunde styckena av gärningsbeskrivningen, tillsammans och i samförstånd med råd eller dåd främjat upploppen vid Hvitfeldtska gymnasiet och i Vasaparken med omgi­vande gator den 14 juni 2001 genom att under tiden den 11- 14 juni 2001 delta i centralens ovan beskrivna verksamhet?

Det är i malet upplyst att det inte är ovanligt att de som år ansvariga för en större demonstration upprättar en informationscentral som har till syfte att kartlägga personer och organisationer som kan försvåra demonstrationens genomförande. Kartläggningen gäller då dels odisciplinerade deltagare i den egna demonstratio­nen, dels motdemonstranter och dels polisen. Det förekommer i sådana samman­hang att polisradion avlyssnas. De uppgifter som samlas in används för att lämna information till demonstranterna om hur de bör genomföra demonstrationen för att undgå att komma till skada. De tilltalade har gjort gällande att centralen på Skäpplandsgatan haft denna karaktär och att den dessutom haft till uppgift att dokumentera vad som skedde.

Det framgår emellertid av utredningen att den information som har samlats in till centralen på Skäpplandsgatan ensidigt har varit inriktad på polisen. I den dator som användes för att dokumentera verksamheten finns inte någon uppgift om sympatisörer som kunde befaras uppträda störande eller om nazister eller andra som kurade beräknas anordna motdemonstrationer. De uppgifter som samlats i n har enbart gällt polisens rörelser, åtgärder och avspärrningar, något som visar att det inte har varit fråga om att allmänt dokumentera vad som hände vid EU-toppmötet. I stället står det klart att uppgifterna insamlats i operativt syfte. De har varit avsedda att användas för det fall de planerade demonstrationerna i samband med EU-toppmötet skulle leda till våldsamma konfrontationer mellan de egna demonstranterna och polisen. Och det är tydligt att den omfattande organisation som beskrivs i det följande, och av vilken lägenheten på Skäpplandsgatan bara utgjorde en del, inte skulle ha satts upp om man inte avsett eller bedömt det som ofrånkomligt att de planerade demonstrationerna skulle leda till våldsamma upplopp.

Att verksamheten i lägenheten på Skäpplandsgatan hade detta syfte framgår också av den organisationsplan som upprättades den 10 juni 2001 vid plane­ringsmötet på Hjällbo Lillgata i Göteborg och som återfunnits i den dator som beslagtogs i lägenheten på Skäpplandsgatan. Michaela J har i Högsta domstolen berättat att man vid detta tillfälle diskuterade bl.a., huruvida Slutna gruppen, som var beteckningen på verksamheten i lägenheten på Skäpplands­gatan, skulle sända ut SMS-meddelanden direkt till Separata kontakter som mar­kerats i planen och till enskilda i Demonstrationen eller om Slutna gruppen bara skulle överbringa insamlad information till Kaosfiltret, som var beteckningen på den verksamhet som att döma av telefontrafiken den 14 juni 2001 bedrevs nå­gonstans i trakten av Olskroken-Gamlestaden i Göteborg. Enligt Michaela J talade majoriteten av mötesdeltagarna för att SMS-meddelanden skulle kun­na skickas från Slutna gruppen direkt till Separata kontakter, som enligt organi­sationsplanen skulle stå i förbindelse med Demonstrationen, och till enskilda deltagare i Demonstrationen. Denna ordning framgår också av organisations­planen.

Organisationsplanen ger intryck av ett långt drivet säkerhetstänkande. Den Slutna gruppen skulle avlyssna polisradion och inhämta information om vad som ut­spelade sig på fältet från fem cykelspanare vilkas rörelser kunde dirigeras från lägenheten. Den insamlade informationen skulle överbringas per telefon till Ka­osfiltret och per SMS till Separata kontakter och deltagare i Demonstrationen. Kaosfiltret kunde ringa upp den Slutna gruppen men någon möjlighet för motta­garna av SMS-meddelanden att kontakta den Slutna gruppen skulle inte finnas. Tyngdpunkten i organisationen låg av allt att döma i Kaosfiltret som hade till uppgift att utvärdera informationen från den Slutna gruppen och på basis av sin analys dirigera Demonstrationen med hjälp av Separata kontakter. Kaosfiltret stod dessutom i förbindelse med Öppna gruppen, som höll till i Hvitfeldtska gymnasiet. Genom att verksamheten på detta sätt organiserades i fristående en­heter kunde den hållas hemlig. Det är betecknande att polisen trots omfattande utredningsinsatser inte har kunnat avslöja vilka som ingick i Kaosfiltret och öppna gruppen och endast kunnat avslöja en enda av de Separata kontakterna, nämligen Jonas E.

Mot bakgrund av det långt drivna säkerhetstänkande som enligt vad som anförts ovan präglade organisationen kan det hållas för visst att Jonas ~er och de övriga 61 personer som upptagits i datorns lista över SMS-mottagare varit perso­ner för vilka Slutna gruppen hyst förtroende och att de satts upp på listan först efter en särskild prövning av deras lämplighet. Jonas E har bevisligen nåtts av SMS-meddelanden som skickats från datorn i lägenheten på Skäpplandsgatan.

Den organisation som nu har beskrivits tillskapades med sikte på de stora de­monstrationer som planerades under EU-toppmötet av vilka demonstrationen mot den amerikanske presidenten George Bush den 14 juni 2001 vid 18-tiden var den första. Organisationen har alltså inte varit avsedd för sådana upplopp som utlös­tes av polisens avspärrning av Hvitfeldtska gymnasiet. Men när oroligheterna runt gymnasiet började stod organisationen färdig att tas i bruk för att styra dem som önskade förhindra polisens ingripande mot Hvitfeldtska.

Det framstår som uppenbart att de uppgifter om polisens verksamhet, som, enligt vad utredningen visar samlades in till den Slutna gruppen, med hänsyn till sitt innehåll var ägnade att underlätta planeringen och genomförandet av våldsamma konfrontationer med polisen. Den insamlade informationen vidarebefordrades den 14 juni 2001 enligt följande.

Från Slutna gruppen skickades den 14 juni mellan 10.59 och 21.15 tio SMS-meddelanden av vilka meddelandena kl. 11.57 och 12.18 uppmanade folk att bege sig till Hvitfeldtska gymnasiet för att hjälpa sina kamrater och meddelandet kl. 14.46 innehöll upplysningen att konfrontationer ägde rum i Vasaparken och uppmaningen att mottagarna skulle bryta sig ur polisens avspärrningar. En av dem som mottog dessa SMS-meddelanden var Jonas E som senare under dagen vid 18.40-tiden anförde ett upplopp i närheten av Hvitfeldtska.

Mobiltrafiken till och från den Slutna gruppen den 14 juni omfattade mer än 200 samtal, Under samma dag förekom drygt 50 telefonsamtal mellan Slutna gruppen och Kaosfiltret och Kaosfiltret i sin tur ringde över 200 samtal till Separata kontakter, bl.a. 17 samtal till Jonas E. Det kan hållas för visst att in­nehållet i dessa samtal i huvudsak rört polisens åtgärder.

Som framgår av det föregående har Separata kontakter varit betrodda personer, lämpade att föra informationen från Slutna gruppen och Kaosfiltret vidare till Demonstrationen i enlighet med organisationsplanen. Det är vidare klarlagt att de mobiltelefoner som mottog SMS-meddelandena aktiverade sändare i närheten av upploppen, något som talar för att informationen fördes vidare från Särskilda kontakter till deltagare i upploppen. Ingenting har framkommit som talar för att organisationen, som av allt att döma fungerade utan större problem i leden Slutna gruppen - Kaosfiltret respektive Kaosfiltret - Särskilda kontakter, skulle ha fane­rat helt i det sista ledet, nämligen Särskilda kontakter - Demonstrationen. Av bl.a. förhören med polisbefälen framgår att upploppen den 14 juni 2001 varit väl organiserade och de hörda har sett ett samband mellan den information som en­ligt det anförda har gått ut från Slutna gruppen och händelserna på flutet. Som hovrätten har funnit har alltså syftet med verksamheten vid Slutna gruppen, nämligen att främja och underlätta våldsamma upplopp, uppnåtts.

Samtidigt kan konstateras att verksamheten på Skäpplandsgatan var inriktad på att samla ini information om polisens verksamhet. Denna information vidarebe­fordrades utan annan utvärdering än som ligger i själva utvalet av informationen till Kaosfiltret. Här analyserades informationen närmare och det var Kaosfiltret som sedan skickade ut uppmaningar ti11 de olika Särskilda kontakterna att agera på olika sätt under de upplopp som ägde rum den 14 juni 2001. Det är alltså Ka­osfiltret som förtjänar beteckningen sambandscentralen medan verksamheten i lägenheten på Skäpplandsgatan visserligen var betydelsefull för organisationen men det var inte därifrån som upploppen styrdes. Det sagda gäller även med be­aktande av att man från Slutna gruppen också skickade ut SMS-meddelanden som enligt vad som anförts ovan har påverkat upploppens förlopp, Antalet sådana SMS-meddelanden inskränker sig emellertid till tre och det är osäkert vilken verkan just dessa SMS-meddelanden har haft. Denna osäkerhet skall räknas de tilltalade till godo.

Det har inte gått att klarlägga i detalj vad envar av de tilltalade har sysslat med i lägenheten. På skäl som tingsrätten anfört är det emellertid utrett att samtliga inte bara vetat om hur verksamheten var organiserad och fungerade utan även var införstådda med vad som skulle åstadkommas, dvs. att avsikten var att främja de våldsamma upplopp som förekom. Arbetet i lägenheten har också utförts gemen­samt och i samförstånd mellan alla dem som deltog i verksamheten. Som hov rätten funnit skall därför samtliga dömas för medhjälp till våldsamt upplopp.

Det brott som de klagande skall dömas för är av en sådan art att det regelmässigt skall föranleda ett fängelsestraff. Det finns inte skäl att här avvika från huvud­regeln.

De gärningar som de tilltalade övertygats om har ett högt straffvärde. Med hän­syn bl.a. till att Slutna gruppen på skäl som anförts ovan får anses ha spelat en underordnad roll i förhållande till Kaosfiltret och då det är osäkert om de upp­gifter som den vidarebefordrat till Kaosfiltret och till SMS-mottagare haft stor betydelse för upploppens uppkomst och förlopp, får straffvärdet dock anses vara något lägre än vad hovrätten har funnit.

Envar medverkande skall dömas etter det uppsåt som ligger honom eller henne till last. Utredningen visar att Markus L och Stina N, som inte deltog i de förberedande mötena på Tredje Långgatan och Hjällbo Lillgata och som anlände sent till lägenheten den 14 juni, medverkat i mindre mån an de

övriga. Det finns omständigheter som talar för att någon eller några av de övriga spelat en mera aktiv roll än andra i gruppen men utredningen ger inte ett tillräckligt säkert underlag för att göra skillnad i strafftidens längd på denna grund.

Vid ett beaktande av samtliga omständigheter bör, med bortseende från de till­talades ålder, Markus Ls och Stina Ns handlande anses ha ett straffvärde som motsvarar ett års fängelse, medan för övriga tilltalade straff­värdet bör anses motsvara fängelse ett år sex månader.

Anders B, Michaela J, Sara N, Stina N och Hannes S var samtliga under 21 år när brottet begicks. Detta skall särskilt beaktas vid straffmätningen.

Vad gäller Andreas L skall, som hovrätten funnit, hänsyn tas till att det är fråga om återfall i liknande brottslighet.

Det nu anförda leder till att Anders B skall dömas till fängelse 1 år

3 månader, Michaela J till fängelse 1 år, Andreas L till fängelse i år 9 månader, Sara N till fängelse 1 år, Ramiro E till fängelse i år 6 månader, Markus L till fängelse 1 år och Hannes S till fängelse 1 år 3 månader.

Stina N har i Högsta domstolen givit in ett intyg utfärdat den l oktober 2002 av överläkaren Georg Keresztesi, Ekerö psykiatriska mottagning. Av in­tyget framgår att en fängelsevistelse för Stina N innebär en mycket dålig prognos med mycket hög risk för självmord eller totalt psykiskt insufficienstillstånd. Med hänsyn till vad som blivit upplyst om hennes sinnestillstånd finner

Högsta domstolen att fängelsestraffet skall bestämmas till fängelse 4 månader. Straffet skall anses helt verkställt genom att hon har hållits frihetsberövad i målet under tiden den 15 juni - den 21 september 2001.

Vittnesförhöret med Anders Svensson i hovrätten kan inte anses ha saknat be­tydelse. Michaela Js yrkande om ersättning för kostnaden för. hans höran­de skall därför bifallas.

I avgörandet har deltagit: justitieråden Magnusson (skiljaktig), Lars K Beckman, Svensson (referent), Lennander och Lindeblad

Föredragande revisionssekreterare: Arvefors