Arbetsmiljömål från Arbetsdomstolen. 

Här finner du domar om arbetsmiljö. De är inte är särskilt vanliga i AD. De flesta arbetsmiljöärenden går som besvärsmål till arbetsmiljöverket och därefter till regeringen.

Domarna finns också under andra ämnesområde. Det finns också nyinlagda domar som jag jag lagt in under de senaste månaderna. De har nu blivit så många att jag delat upp dem, men Här finns alla refererade domar i datumordning på den här sidan längst tillbaka till 1997. Du kan också söka domarna med sökmotorn ovan, sökmotorn som ligger på förstasidan; länk här(fungerar inte i Firefox), sökhjälp Här.

Kort egen kommentar

Domstolens sammanfattning

Klicka på domsnumret så får du domen i fulltext

AD 2010 Nr 96 Detta är ett mål gäller tillåtligheten av s.k. planerad övertid, alltså när arbetsgivaren i förväg lägger ut tid utöver den ordinarie arbetstiden under en längre tid som en planerad del av arbetsschemat. Planerad övertid är förbjudet enligt principer som framförallt är utvecklade i doktrinen (Schmidt, Tjänsteavtalet, 1959, s 226 f och Löntagarrätt, 1994, s 244), men det finns också ett antal  avgöranden i praxis (AD 1945 nr 8 och 1987 nr 156). AD hänvisar till AD 2006 nr 41, men även i 2008 Nr 109 utvecklas ämnet men då mer i förbigående eftersom ingen av parterna hänvisade till denna rättsfigur utan till Arbetsmiljöverkets inställning, vilken AD högtidlig brukar strunta i. AD 2010 Nr 96 kollektivavtalsbrott En arbetsgivare inom anläggningsbranschen har med ett antal arbetstagare träffat överenskommelser, enligt vilken arbetstagaren åtar sig bl.a. att inarbeta tid med fem timmar i veckan under 25 veckor. Överenskommelserna innebar i allt väsentligt att arbetstagaren arbetade utöver den ordinarie arbetstiden under vår, sommar och höst och hade kortare arbetstid under vintern. Överenskommelserna har ansetts strida mot bestämmelserna om arbetstid i anläggningsavtalet.
AD 2009 Nr 36 När jag i maj skulle kommentera den här domen, så kroknade jag, för den är så hialös, som vi säger i Småland, att jag helt enkelt inte orkade med den sorgliga uppgiften att behandla denna dom. Det är därför jag dröjt en stund med att lägga upp de senaste domarna, man orkar inte riktigt se hur hoppet successivt försvinner att även arbetstagarsidan genom att föra mål till AD ska kunna få en rättvis behandling.

Genom den s.k. ställningsbyggardon 1991 nr 45 införde den innovative men mycket skicklige och kunnige domaren Olof Bergqvist en rätt för arbetsgivaren att utan lagstöd företa tvångsvis medicinsk undersökning i form av urinprov för att utröna om de anställda var påverkade av droger, framförallt narkotika. Domen väckte stor uppmärksamhet, eftersom de flesta arbetsrättssakkunniga då ansåg att medicinska undersökningar genom tvång utan lagstöd inte var tillåtna inom det civilrättsligt grundade anställningsavtalets ram. Olof Bergqvist stödde sig emellertid på arbetsmiljölagens krav till skydd för arbetskamraternas säkerhet, även om lagstödet var något haltande. I en senare dom har den mycket pragmatiske domaren Hans Stark förklarat att rätten att vidta tvångsvisa medicinska undersökningar inte stödjer sig på AML, utan är en del av arbetsgivarens § 32 befogenheter, dvs. arbetsgivarens rätt att fritt leda och fördela arbete, alltså arbetsledningsrätten. Den grundade sig enligt Stark sig på en sk. tyst klausul i kollektivavtalet som i och för sig ingen hade hört talas om innan Stark uppfann den.

Men både Bergqvist och Stark var  noga med att garantera arbetstagarens rättsäkerhet i sin innovativa juridik, genom att förklara att undersökningarna bara var tillåtna om vissa rättsäkerhetskrav uppfylldes bl.a. skulle undersökningarna företas av medicinsk personal och under hänsynstagande i övrigt till arbetstagens rättsäkerhet och integritet.  Stark ansåg till och med  att alkotester överhuvudtaget inte var tillåtna eftersom alkohol var en av lagstiftningen tillåten drog etc.

Men nu har den domare som enligt en redovisning i LO-tidningen för några år sedan förestår den  rotel som statistiskt sett mycket oftare än de andra ger arbetsgivarparten segern i arbetsrättsliga tvister., Inga Åkerlund (Varför har ingen juridikstuderande som en del av sina tillämpade studier gjort en komparativ undersökning av vinst- och förlustfrekvensen för arbetstagar- respektive arbetsgivarsidan i AD för de fyra rotlarna i AD, jag lovar att det fortfarande  är  en intressant läsning!) verkligen dragit ut proppen.

Arbetstagare är enligt henne skyldiga att som boskap rada upp sig på led och under överinseende av, inte bara arbetskamrater, utan även arbetsledningen offentligt genomföra alkotester.

Och inte nog med det. Tolkningsföreträde av medbestämmandeavtal enligt  § 32 MBL (den lag som enligt Olof Palme var den viktigaste demokratireformen sedan rösträttens införande) gäller inte om inte AD i efterhand anser att avtalet är tillämpligt på förfarandet. Det innebär  i praktiken att arbetsgivaren nästan alltid kan gå vid sidan av tolkningsföreträdet och förklara att just den situation som är föremål för tolkning gäller inte avtalet för.

Eländet fortsätter.

Enligt AD-domarna Hans Stark och Michael Koch är skyldigheten att underkasta sig tvångsvis medicinsk undersökning kroppsvisitation mm en följd av arbetsgivarens arbetsledningsrätt, d.v.s. hans rätt att leda och fördela arbetet (AD 1997 nr 29, AD_1998 nr 97 )

I detta mål  skulle arbetstagarna som första arbetsuppgift för dagen hämta ut bilarnas nycklar ur ett låst skåp, som bara kunde låsas upp genom att man blåste i ett alkolås. Enligt tidigare praxis skulle en sådan arbetsorder rättsligt motiveras med arbetsledningsrätten. Dessutom är det  en positiv förpliktelse, en faktiskt åtgärd i form av handgrepp  som arbetstagaren om kollektivavtalet föreskrev det skulle vara skyldig att utföra som ett led i att kunna framföra sitt fordon. Trots detta jämställer Inga Åkerlund detta med passiva förpliktelser som att vara lojal mot arbetsgivaren och vara aktsam om arbetsgivarens verktyg och liknade och anser inte att hämta ut en bilnyckel  utgör en tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, utan är en tvist om arbetstagarens skyldighet att följa en av arbetsgivaren ensidigt beslutad föreskrift.

Det blir inte mycket kvar av Olof Palmes reform efter Inga Åkerlunds dömande. Vi är åter till husbonden som pekar med hela handen oberoende av förpliktelser i kollektivavtal.

AD 2009 Nr 36 Fråga om två miljöarbetare som i tjänsten framfört tunga fordon varit skyldiga att medverka till att lämna utandningsprov i ett alkoskåp och om deras vägran att göra detta har utgjort saklig grund för uppsägning. Vidare fråga om installationen av alkoskåpet har utgjort brott mot ett vid företaget gällande kollektivavtal om alkolås. Även fråga om giltigheten av tolkningsföreträden enligt 33 och 34 §§ medbestämmandelagen m.m.
AD 2008 Nr 77 Bland de första begränsningarna i arbetsgivarens ensidiga arbetsledningsrätt som kom i lagstiftningen på det för arbetstagarna glada 70-talet var skyddsombudets rätt att stoppa arbetet vid allvarlig fara för liv och hälsa, 1973. Stoppningsrätten innebär att skyddsombudet först i samverkan med arbetsgivaren skulle försöka rätta till bristerna i arbetsmiljön, för att därefter om det inte lyckades, kunna stoppa arbetet i avvaktan på att arbetarskyddsmyndigheten kollade hur farligt det var. I detta fall hoppade det regionala skyddsombudet över det första ledet, och ansåg att tidigare översända brev till arbetsgivaren om vikten av att utse el-arbetsansvarig var tillräckligt.  AD konstaterar att skyddsombudet hoppat över första ledet för att uppfylla kraven för stoppningsrätt och att arbetsgivaren därför hade rätt att genombryta skyddsombudsstoppet. Det verkar något svårförståeligt av det som framgår av recit och slut av vilken anledning förbundet valt att driva målet till AD, men jag vet som f.d. processjurist att ibland verkar allt så självklart när man sitter med facit. AD 2008 Nr 77 Ett skyddsombud beslöt att med stöd av 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen stoppa ett elinstallationsarbete som enligt skyddsombudets uppfattning skulle innebära en omedelbar och allvarlig fara för en arbetstagares liv eller hälsa. Beslutet att stoppa arbetet fattades utan att skyddsombudet först försökte vända sig till arbetsgivaren för att få till stånd en rättelse trots att detta inte var omöjligt av tidsskäl. Arbetsgivaren beslöt senare under dagen, trots skyddsombudets ingripande och utan att avvakta ställningstagande från Arbetsmiljöverket, att arbetstagaren skulle utföra arbetet. Fråga om arbetsgivaren har hindrat skyddsombudet från att fullgöra sina uppgifter och därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot skyddsombudet.

AD 2008 nr 054 Läs den här domen för att få en rodovisning av hur facket i kollektivatal kan täcka upp att arbetsgivaren iakttar arbetsmiljölagens bestämmelser. Elektrikerförbundets Installationsavtal är ett av få avtal på svensk arbetsmarknad som innehåller hårda föreskrifter om arbetsmiljön. I regel hänvisar andra avtal i bästa fall till arbetsmiljölagen eller dess föreskrifter och enligt fast praxis medför inte sådana hänvisningar att arbetsmiljföreskrifterna enligt lag eller arbetsmilöverkets föreskrifter blir någon del av kollektivavtalsinnehållet. Installationsavtalet är däremot mycket tydligt när det gäller arbetsgivarens skyldighet att iaktta arbetsmiljölagen som kollektivavtalsinnehåll , det säger bl.a. att arbetsgivaren enligt lag och detta avtal ansvarar för en säker och tillfredsställande arbetsmiljö.

I detta fall gällde det en tvist om en föreskrift i avtalet som förpliktade arbetsgivaren att tillhandahålla arbetsställningar hade iaktagits. Målet är intressant när det gäller redovisningen av arbetsgivarens skyldigheter enligt avtalet. Det intressanta i domen är att avtalsinnehållet i princip är ostridigt. Men domen är inte intressant prejudikatssynpunkt eftersom det är ett rent bevismål när det gäller frågan om arbetsgivaren tillhandahållit avtalsenliga ställningar eller ej.

AD 2008 nr 054 Enligt det s.k. installationsavtalet är en arbetsgivare skyldig att tillhandahålla ställningar och skyddsutrustning enligt lag och föreskrifter för att tillförsäkra en säker arbetsmiljö.

AD 2007 nr 70 Skyddsombud har enligt 6 kap arbetsmiljölagen en långtgående rätt att delta i planering av bl.a nya eller ändrade lokaler

AD slår i denna dom fast att regleringen i arbetsmiljölagen innebär att skyddsombudet ska ges tillfälle att delta i planeringen på varje stadium i planeringen som är av betydelse ur arbetsmiljösynpunkt. I detta mål ville arbetsgivaren ta bort mat- och pausrummet eftersom den lokalytan behövdes för ytterligare arbetsplatser. Arbetsgivaren förhandlade enligt 11 § MBL och körde över facket. Arbetet med att ta bort mat och pausrummet inleddes sedan omedelbart.

Enligt domstolen undandrogs skyddsombudet härigenom helt möjlighet att delta i planeringen av lokaländringarna innan dessa i praktiken börjat genomföras genom att bolaget lät ta bort det befintliga mat- och pausrummet. Bolaget åsidosatte därigenom sina skyldigheter enligt 6 kap. 4 och 6 §§ arbetsmiljölagen och hindrade därmed skyddsombudet från att fullgöra sitt uppdrag som skyddsombud. För detta fick bolaget betala 35 000 kronor till varder bolaget och förbundet.

Här pekar AD på ytterligare en väg för facket att sätta kraft bakom inflytandereglerna i arbetsmiljölagen genom hot om sanktioner, som helt följer av lagen, men sällan är utnyttjade, när arbetsgivaren inte på rätt sätt involverar skyddsombudet i viktiga förändringar i arbetsmiljön.

AD 2007 nr 70 Fråga om ett företag i elinstallationsbranschen har åsidosatt sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen att låta ett skyddsombud delta vid planeringen av ändrade lokaler. Arbetsdomstolen har besvarat frågan jakande och har funnit att arbetsgivaren därmed har hindrat skyddsombudet att fullgöra sina uppgifter. Arbetsgivaren har ålagts att betala allmänt skadestånd till  skyddsombudet och hans arbetstagarorganisation.
AD 2006 nr 59 Favorit i repris, kan man säga om denna dom, där SEF försökte hävda att standaden när det gällde arbetarnas traktamentsboende borde ha höjts på de 20 år som gått sedan den förra domen i samma ämne. Men se de hade den inte. Man kan nog räkna med att traktamentsboendestandarden blir en huvudfråga för Elektrikerförbundet i 2007 års avtalsrörelse, och de brukar ju inte vara blyga när det gäller att driva arbetsmiljöfrågor. AD 2006 nr 59 Vid övernattning i samband med arbete utanför hemorten är  arbetsgivaren enligt installationsavtalet skyldig att tillhandahålla arbetstagaren fritt logi av tillfredsställande beskaffenhet. I målet råder tvist huruvida huruvida arbetstagarna i ett visst fall har kunnat erhålla logi av tillräckligt hög standard.

AD 2003 nr 51 Hälsoskyddsinspektör Leif Kåvestad tillhör en av de människor som bär upp det demokratiska samhället. Denna uppgift har stått honom dyrt, men hyresgäster i sjuka hus i Stockholm kan vara honom tacksam. Det är den första domen där LAS testats när det gäller yttrandefriheten för offentliganställda. Domen visar att detta skydd är helt överlägset det som gäller för privatanställda. Synd bara att domstolen av obegriplig anledning inta ansåg detta skydd tillkomma en offentlig tjänstemän i hans tjänsteutövning, som den tidigare domen som gällde omplacering av Kåvestad visade. Jag har skrivit några artiklar och krönikor i detta ämne som du hittar här. Artikel i lag och avtal, Krönika i målareförbundets tidning, Krönika i Elektrikern

Det blir nu allt vanligare att arbetstagare som sägs upp eller avskedas blir sjukskrivna. Det är billigt och bra för arbetsgivarna, för då överlåter de till staten att betala lön under den tid som arbetstagaren inte är i arbete. AD har alldeles nyligen (AD 2003 nr 16) dessutom hittat på en ny bevisregel som inte är skadeståndsrättslig, utan kommer från bevisregeln enligt arbetsförsäkringslagen som innebär att ekonomiskt skadestånd i princip inte utgår för mellanskillnaden mellan full lön och sjukpenning. Det blir således en mycket billig dom för Stockholms stad.

AD 2003 nr 51 Fråga om en kommun haft grund för att skilja en hälsovårdsinspektör från anställningen. Hälsovårdsinspektören avskedades sedan han gjort mot kommunens miljöförvaltning riktade anmälningar till åklagarmyndighet och arbetsmiljöinspektion  
AD 2002 nr   98 Ett skyddsombud lägger ett arbetsstopp och sätter upp en skylt som tagits fram tillsammans med företaget där det står Maskinen/arbetsplatsen avstängd Information eller upphävande kontakta avdelningens skyddsombud. AD finner inte att detta utgör ett tillräckligt tydligt skyddsombudsstopp! Det verkar som om AD ger sig upp bland molnen och betraktar arbetstagarnas representanter som ofullkomliga byråkrater som inte fyller i sina blanketter på föreskrivet sätt. Skärpning. AD är ju i alla fall arbetsmarknadens domstol, inte advokatsamfundets diciplinnämnd. AD 2002 nr   98 På en fabrik som tillverkar säkerhetsutrustning till bilar inträffade en olycka, varvid en arbetstagare skadades. Tillverkningsarbetet på olycksplatsen upphörde omedelbart och arbetsgivaren vidtog vissa reparationsåtgärder, varefter arbetet återupptogs. Tvist har uppstått i fråga om arbetsgivaren i samband härmed har hindrat huvudskyddsombudet från att fullgöra sina uppgifter. Avgörande för den frågan har varit huruvida det kan anses visat i målet att huvudskyddsombudet med stöd av 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen avbrutit arbetet i fråga.