11. Semesterlagen.

Här finner du domar enligt rubriken. Domarna finns också under andra ämnesområde. Det finns också nyinlagda domar som jag jag lagt in under de senaste månaderna. De har nu blivit så många att jag delat upp dem, men Här finns alla refererade domar i datumordning på den här sidan längst tillbaka till 1997. Du kan också söka domarna med sökmotorn som ligger på förstasidan; länk här(fungerar inte i Firefox), sökhjälp Här.

Kort kommentar 
 
 

Domstolens sammanfattning .  

Klicka på domsnummer så får Du domen i fulltext

AD 2010 Nr 89

Allmänt skadestånd utgår inom arbetsrätten som ett slags straff om en part inte följer lag eller kollektivavtal, och om det finns bestämmelser i lag som föreskriver att allmänt skadestånd kan utgå vid brott mot lagens eller kollektivavtalets bestämmelser. Det innebär att allmänt skadestånd i regel inte kan utgå om arbetsgivaren bryter mot ett personligt anställningsavtal, om det inte samtidigt är brott mot kollektivavtal eller en lag där brott är sanktionerat med allmänt skadestånd.

Här ansåg tingsrätten att något allmänt skadestånd inte skulle utgå trots att arbetsgivaren i strid mot semesterlagen i anställningsavtalet hade fört in en bestämmelse om att semesterlönen skulle utbetalas löpande och på arbetstagarens begäran kunde betalas ut en gång om året, eftersom arbetstagaren enligt tingsrättens bedömning”inte lidit någon skada.” Tingsrätten hade alltså vare sig uppfattat semesterlagens karaktär av skyddslagstiftning eller det allmänna skadeståndets allmänpreventiva syfte. AD ansåg naturligt tvärtom att allmänt skadestånd skulle utgå, men eftersom företaget redan gått i konkurs, medförde det nog ingen skillnad för arbetstagaren eftersom allmänt skadestånd inte är prioriterad fordran i konkurs och därför inte omfattas av den statliga lönegarantin. Själv skulle jag nog även satsat på att det varit ett skenavtal att betala ut semesterlönen löpande och att hela det utbetalade beloppet därför endast varit månadslön och att någon semesterlön i själva verket inte utgått, eftersom lön inklusive semesterlön var satt till låga 15.000 för heltidarbete, dvs. 13.400 kr/månad, vilket mer ser ut som ett baklängesbelopp är en månadslön. AD:s skrivning ”Samtidigt  måste beaktas att H.S. inte har gjort gällande att han fått lägre semesterlön än han varit berättigad till” pekar kanske åt det hållet också.

AD 2010 Nr 89 Skadestånd för brott mot semesterlagen En arbetsgivare har till en arbetstagare betalat ut semesterlön löpande tillsammans med månadslönen i stället för i samband med semesterledigheten. Fråga om arbetsgivaren har brutit mot semesterlagen och ådragit sig skyldighet att till arbetstagaren betala allmänt skadestånd.
AD 2010 Nr 73 Facket och arbetsgivaren har kommit överens om att utge tillägg på 2.5 % på lönen för att förhandlingarna om ett nytt lönesystem dragit ut på tiden. Arbetsgivaren hävdar att det är fråga om ett skadestånd, gratifikation e.d. och att detta inte är semesterlönegrundande. För detta talar också enligt arbetsgivaren att det enligt överenskommelsen avser ett engångsbelopp. AD finner, föga överraskande, att det rör sig om lön och att det alltså är semesterlönegrundande. AD säger uttryckligen att domstolen inte tar ställning till om beloppet skulle varit semesterlönegrundande om det rört sig om ett skadestånd. Ganska naturligt eftersom ekonomiska skadestånd som avser att kompensera för lönebortfall oftast är semesterlönegrundande i vart fall så länge anställningen består. AD 2010 Nr 73 kollektivavtalsbrott Ett bolag, som bedrev verksamhet vid två driftsenheter, träffade avtal med förbundets klubbar vid driftsenheterna om att införa en ny lönemodell. Sedan arbetet med lönemodellen blivit försenat har bolaget vid två tillfällen betalat ut engångsbelopp till förbundets medlemmar vid driftsenheterna. Fråga om de utbetalade beloppen är semesterlönegrundande.

AD 2010 Nr 35 En lärorik dom när det gäller samordning av preskriptionsfrister i arbetsrättslig förmånslagstiftning med motsvarande i kollektivavtalet. Kommunens invändning att arbetsgivaren hade  rätt att avgöra om den anställde skulle ha rätt att vara ledig för vård av sjukt barn i stället för ha semester förefaller inte så tung, då skulle ju lagens karaktär av skyddslagstiftning falla bort, men det var antagligen preskriptionsinvändningen som kommunen trodde sig ha vinstchanser på.

AD 2010 Nr 35 En arbetstagares barn var sjukt fyra dagar under arbetstagarens semesterledighet och arbetstagaren hade då rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning enligt föräldraledighetslagen. Arbetsgivaren nekade arbetstagaren att få avräkna dessa dagar från semesterledigheten. Fråga om kommunen därigenom gjort sig skyldig till brott mot semesterlagen alternativt kollektivavtalsbrott. Även fråga om preskriptionsregleringen i semesterlagen eller den mellan parterna gällande förhandlingsordningen är tillämplig på tvisten.
AD 2009 Nr 80 Vid övergång av anställning inom koncern kan arbetstagaren begära att intjänad semesterrätt överflyttas till den nye arbetsgivaren genom meddelande till såväl den gamle som den nye arbetsgivaren. Här har arbetstagaren inte gjort någon sådan underrättelse och fråga är då om underrättelse i alla fall skett genom något som närmast får anses som konkludent handlade. AD finner inte att så skett . Regeln i semesterlagen verkar inte särskilt arbetstagarvänlig, men domen förefaller oklanderlig. AD 2009 Nr 80 En arbetstagare har bytt arbetsgivare inom en koncern. Fråga i huvudsak om hos den tidigare arbetsgiven eventuellt intjänade semesterförmåner övergått till anställningen hos den nya arbetsgivaren och därvid om kravet på förklaring enligt 31 § andra stycket semesterlagen varit uppfyllt.
AD 2007 nr 001 En bevisfråga när det gäller innehållet i anställningsavtal för utländska bärplockare, som väl återigen visar att anställningsavtal skiljer sig från vanliga civilrättsliga avtal när det gäller den svagare partens bevisbörda, AD 2007 nr 001  Två utländska arbetstagare har varit säsongsanställda för att arbeta med bärplockning. Arbetsgivaren har inte varit bunden av något kollektivavtal. Arbetsdomstolen har i tvist om lönen funnit att parterna genom individuella anställningsavtal har avtalat att lön skall utgå enligt närmast tillämpliga kollektivavtal. Även fråga om arbetsgivaren har gjort sig skyldig till brott mot  semesterlagen genom att inte tidigare betala ut den semesterersättning som belöper på lönebelopp som han genom domen åläggs att betala till arbetstagarna.                 

AD 2006 nr 108 Att jag väljer att återge denna orefererad dom har flera skäl.

1. Domen visar betydelsen av var bevisbördan är placerad. Normalt brukar en arbetstagare inte behöva styrka att arbete skett under ordinarie arbetstid under löpande anställning för att få lön,däremot för sådant som händer därutöver t.ex för att få övertidsersättning. Här väljer domstolen trots det att lägga bevisbördan på arbetstagaren, sannolikt för att det rör sig om något som kan liknas vid okontrollerat arbete. Vikten av var bevisbördan är placerad framgår också av det förhållandet att förbundet träffat en muntlig(?) överenskommelse om att arbetstagaren skulle vara arbetsbefriad under uppsägningstiden, vilken arbetstagaren sedan inte kan styrka . Eftersom arbetstagaren har bevisbördan då man ska styrka att det föreligger en fordran trots att någon prestation inte utförts torskar man även här.

2. Hur man ska yrka skadestånd i ett mål. Här har förbundet fått 30.000 för förhandlingsvägran och begärt 75.000 och medlemmen 15.000 för brott mot semesterlagen och yrkat 15.000. Problemet med att yrka så lågt skadestånd som man gjort när det gäller semesterlagen är att man inte vet om man fått maximalt, vilket man däremot får reda på när det gäller MBL-brottet. Man yrkar alltid skadestånd i överkant.

3. Här finns dessutom lite om bevisbördan vid förhandlingsvägran. Om arbetsgivaren medger att han fått kallelsen, men säger att överenskommelse träffats om att senarelägga förhandlingen får han bevisbördan för detta. Om han däremot bestrider att han överhuvudtaget har fått förhandlingsframställan är det facket som har bevisbördan för att arbetsgivaren har kallats.

AD 2006 nr 108 Dom nr 108/06, mål nr A 221/05, 2006-11-22  Fastighetsanställdas förbund och Jonas A ./. Bo Kedjan AB, Hisings Backa angående lönefordran m.m . Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar
AD 2005 nr 30

AD 2005 nr 30 En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare för arbetsgivaren har tagit ett tag runt arbetstagarens nacke och föst eller knuffat iväg honom. Fråga bl.a. om arbetstagaren haft rätt att frånträda anställningen enligt 4 § tredje stycket anställningsskyddslagen och om frånträdandet är att jämställa med ett avskedande. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.

AD 2004 nr  76 Domen behandlar beräkning av semesterdagar i semesterperioden när arbetstiden under icke semester är förlagd oregelbundet. Får man då räkna bort fridagarna? Svaret är nej om firdagarna ligger på vardagar, utan i semestern inräknas alla dagar måndag till fredag utom vissa helgdagar. Inte så överraskande men lärorik.

AD 2004 nr  76 Tolkning av kollektivavtal m.m. Tvisten gäller hur antalet semesterdagar i en semesterperiod skall beräknas för anställda med oregelbundna arbetstider vid Tågia AB
AD 2004 nr 43  En tolkningstvist. När det gäller semestertillägget prövar domstolen inte frågan om semesterlagens tvingande karaktär, utan endast kollektivavtalets innehåll som tolkningsdata. Kollektivavtalsparterna har en begränsad rätt till diapositivet när det gäller semesterlagen, man får nämligen till skillnad från vid annan dispositiv lagstiftning endast träffa överenskommelse om den närmare beräkningen av semesterlönen, inte generellt sänka denna. Denna fråga restes emellertid inte i rättegången, så här får vi inte veta resultatet. AD 2004 nr 43  Fråga om innebörden av arbetsgivares skyldighet att enligt särskilt avtal utbetala tantiem till en arbetstagare. Vidare fråga om tantiemet har utgjort en sådan rörlig lönedel som har haft direkt samband med arbetstagarens personliga arbetsinsats och som därmed enligt det gällande kollektivavtalet har grundat rätt till semestertillägg.                                 
AD 2004 nr 28 En icke refererad dom om s.k. framtvingad uppsägning som på ett pedagogiskt sätt redovisar praxis och rättsläge. Läs gärna den för den är mycket instruktiv, trots att den inte refereras. Innehåller även regler förberäkning av semesterersättning. AD 2004 nr 28 Framtvingad uppsägning, ej refererad dom
AD 2002 nr 93 Det här är en ganska alldaglig dom som dock visar att arbetstagaren genom kvittningslagen har ett ganska bra skydd för sin lön. I den här domen utreder domstolen pedagogiskt frågan om vad som är semesterlön eller semeterersätting. AD 2002 nr 93 Saken skadestånd
AD 2002 nr 35 Arbetsgivaren avskedade en försäljare när denne åkte på semester till Australien trots att arbetsgivaren uttyckligen vägrade ledighet. AD godkände föga överraskande avskedandet. AD 2002 nr 35 Fråga om laga grund för avskedande av en arbetstagare som trots arbetsgivarens besked om att han inte beviljades ledighet gav sig iväg på en månadslång semesterresa till Australien. Vidare fråga om arbetsgivaren brutit mot reglerna om underrättelse och varsel i 30 § anställningsskyddslagen.
AD 2002 nr 14 Semesterlagen är en social skyddslagstiftning. I det här fallet försökte arbetsgivaren trots det tvinga de anställda att ta ut obetald semester genom att få dem att i samband med anställningen avtvinga dem att ta ut obetald semester när företaget var semesterstängt. AD underkänner en sådan överenskommelse och ger arbetstagaren rätt till full lön som permitteringslöneersättning. En bra dom som visar att den sociala skyddslagstiftningen fungerar AD 2002 nr 14 Fråga om en överenskommelse om uttagande av obetald semesterledighet har varit bindande för arbetstagaren.

AD 1998 nr 100

En arbetstagare sades upp p.g.a. arbetsbrist med åtta månaders uppsägning. Enligt semesterlagen får arbetsgivaren inte lägga ut semester under arbetstagarens uppsägningstid då uppsägningstiden är 6 månader eller kortare.  Sparad semester bestämmer arbetstagaren enligt huvudregeln själv över när den ska läggas ut. Arbetsgivarn hade då inte rätt att mot arbetstagarens vilja lägga ut sparad semester. Detta är en betydelsefull dom, framförallt på det statliga området där arbetsgivaren för att spara pengar hade  börjat tillämpa en sådan förläggning. 

AD_1998 nr 100

En arbetstagare, som har ett antal sparade semesterdagar, har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Arbetsgivaren har inte ansetts ha rätt att mot arbetstagarens vilja lägga ut den sparade semestern under tid före anställningens upphörande. 

PARTER:  

SEKO - Facket för Service och Kommunikation mot Alliansen och Posten Sverige Aktiebolag i Stockholm. 
 
 

Arbetstagare och arbetsgivare har kommit överens om en semesterföräggning för enstaka vecka under sommaren men inte uttryckligt reglerat hur resten av den obligatoriska förläggningen av fyraveckorssemestern under sommaren ska förlägggas. Arbetsgviaren vägrar sedan att lägga ut mer än den fastlagda veckan och menar att bindande överenskommelse har träffats om att arbetstatagaren avstått från denna. Fel enligt AD. Det krävs uttrycklig överenskommelse eftersom semesterlagen är skyddslagstiftning. Fråga också om skadestånd pga extra kostnad för hemresa från Indonesien och ersättning för extrakostnad för lön för att anlita ersättningsarbetare för att arbetstagaren inte kunde jobba på sin latntgård besvardes nekande.  

AD_128/1998 Avgörande:1998-11-11

Fråga om arbetsgivare brutit mot bestämmelsen i 12 § semesterlagen om förläggning av sommarsemester. Även fråga om ersättningsgill ekonomisk skada uppkommit för den berörde arbetstagaren.