8. Stridsåtgärd

Här finner du domar enligt rubriken. Domarna finns också under andra ämnesområde. Det finns också nyinlagda domar som jag jag lagt in under de senaste månaderna. De har nu blivit så många att jag delat upp dem, men Här finns alla refererade domar i datumordning på den här sidan längst tillbaka till 1997. Du kan också söka domarna med sökmotorn som ligger på förstasidan; länk här(fungerar inte i Firefox), sökhjälp Här.

Kort kommentar 
 
 

Domstolens sammanfattning .  

Klicka på domsnummer så får Du domen i fulltext

AD 2009 Nr 89 Ja så kom då AD:s dom i det famösa Vaxholmsmålet där möjligheten att diskriminera utländska arbetstagare genom lägre löner genom EG-domstolens dom ges rättsligt stöd. I AD gällde nu frågan endast om Byggnads och Elektrikerna gjorde fel och därför skulle betala skadestånd och rättegångskostnader när de följde både svensk lagstiftning och AD:s beslut om att stridsåtgärden var tillåten. Allmänt skadestånd har (till skillnad från ekonomiskt ett skadestånd som ska kompensera för ekonomiska förluster) tillskapats för att det liksom ett straff ska avskräcka från lagbrott. Det lagbrott som Byggnads och Elektrikerna gjorde sig skyldiga till fanns inte vid tidpunkten för stridsåtgärden eftersom denna var helt enligt gällande svensk rätt. Att därför utdöma ett skadestånd för att avskräcka från ett lagbrott som inte fanns vid tidpunkten för stridsåtgärden förefaller något udda.
Men när man vet att domaren i detta mål är Inga Åkerlund så är kanske inte utgången så överraskande, för hon dömer enligt en utredning som LO-TCO Rättsskydd lär ha låtit göra men som de håller hemlig endast till arbetstagarnas förmån i ca 10 % av alla mål.

Men läs gärna Sören Ömans sansade avvikande mening och Lennart Olofssons goda motivering till varför rättegångskostnader ska kvittas. Betänk samtidigt att SACO utser arbetstagarledamöter som i AD anser att man ska inskränka den svenska stridsrätten, för att inte tala om förre LO-TCO Rättskyddsjuristen Kurt Erikssons votum som innebär att man ska utvidga möjligheterna att utdöma skadestånd enligt MBL. Världen är verkligen upp och ner.

När man läser denna dom och regeringens proposition till förändring i MBL i anledning av Vaxholmsmålet, så undrar man verkligen vad LO och socialdemokratiska partiet sysslade med hösten 2008 när man inte liksom Tjeckien lade in veto mot Lissabonfördraget tills man fått garantier för den Svenska modellen. Att LO mer agerade som stödtrupp till en sjuk politisk sak än som facklig organisation, kan väl knappast mot bakgrund av denna dom och propositionen ifågasättas. Dags för en ny svekdebatt?

Så här ser domen ut i korthet:

1. Att AD konstaterar att Byggnads och Elektrikerna handlat enligt gällande svensk rätt så som den som såg ut enligt AD:s beslut när stridsåtgärden i Vaxholm utlöses.

2. Att Laval inte lyckats visa att det fanns någon ekonomisk skada.

3. Att AD trots det dömde ut ett av de största allmänna skadestånden som AD någonsin dömt ut för brott mot MBL 550.000 kronor.

4. Att AD trots att rättsläget var synnerligen oklart när stridsåtgärderna utlöstes, vilket normalt brukar vara en anledning till att vardera parten ska stå sina rättegångskostnader dömer Elektrikerna och Byggnads till att betala dem, mer än 2 miljoner. Det blir än snedare när AD som ett särskilt skäl anger att Laval inte är företrädda av någon arbetsgivareorganisation, när vi vet att Svenskt N äringsliv enligt egna uppgifter har finansierat hela processen som ett sätt att krossa den svenska fackföreningsrörelsen. AD subventionerar alltså Svenskt Näringslivs attacker mot den Svenska modellen.

Vill du läsa EG-domstolens dom gå till min länksida (länk i panelen ovan) tryck på länken till EG-domstolen under rubriken Internationella domstolar. När du kommer till EG-domstolens sökmotor skriver du domsnumret, C-341/05 under den rubriken, så får du upp den i fulltext. Du kan också försöka klicka på domsnumret ovan, men sådana länkar brukar snabbt bli obrukbara

AD 2009 Nr 89 Ett lettiskt bolag, som utstationerade arbetskraft från Lettland för arbete vid byggnadsentreprenader i Sverige, utsattes för stridsåtgärder från svenska fackliga organisationer. Stridsåtgärderna, som syftade till att förmå det let­tiska bolaget att teckna s.k. hängavtal till byggnadsavtalet, medförde att arbetena avbröts i förtid och att de lettiska arbetstagarna lämnade Sverige. Vid prövning av frågan om stridsåtgärdernas tillåtlighet fann Arbetsdomsto­len att det fanns skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen och vilandeförklarade målet. EG-domstolen fann i sin dom med förhandsavgö­rande bl.a. att stridsåtgärderna stod i strid mot EG-fördraget eftersom de innebar en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som inte ansågs motiverad. Arbetsdomstolen har nu prövat de skadeståndsyrkanden som bolaget framställt i målet och funnit att de fackliga organisationerna är ska­deståndsskyldiga gentemot bolaget för de brott mot EG-rätten som stridsåt­gärderna innebar. Beträffande det yrkade ekonomiska skadeståndet har Arbetsdomstolen ansett att det visserligen får anses klart att bolaget drabbats av ekonomisk skada till följd av stridsåtgärderna, men bolaget har inte kunnat visa att det lidit ekonomisk skada med yrkat belopp. Yrkandet har avslagits. Arbetsdomstolen har ålagt de fackliga organisationerna att betala allmänt skadestånd till bolaget och att stå för merparten av bolagets rätte­gångskostnader. – Även fråga om tillåtligheten av bolagets fastställelsetalan.C-341/05
AD 2009 nr 39 Huvudfrågan i detta mål är om en lagvalsklausul som framtvingats i kollektivavtal med hot om stridsåtgärder är giltig, alltså om målet skall avgöras enligt svensk rätt eller enligt panamansk eller norsk rätt enligt vilka lagvalsklausulerna var ogiltiga.

Denna dom skiljer sig från domarna AD 1992 nr 10 och AD 2007 nr 2.

I domen AD 2007 nr 2  utgick Arbetsdomstolen från en bedömning som gjordes 1992 i AD 1992 nr 10 att lagvalsklausul som framtvingas genom tvång, i detta fall hot om stridsåtgärd  inte är giltiga. ”Sedan dess har emellertid Romkonventionen antagits som svensk lag (SFS 1998:167). Konventionen anses tillämplig på kollektivavtal av svensk typ. Dess utgångspunkt är att parterna kan träffa avtal om vilket lands lag som skall tillämpas på ett visst avtal (artikel 3.1). Frågan om en sådan lagvalsklausul är giltig skall bedömas enligt samma lands lag som är tillämplig på avtalet i övrigt. Vilket lands lag det är, avgörs av artiklarna 8, 9 och 11. Enligt artikel 8.1 är utgångspunkten att giltigheten av såväl lagvalsklausulen som övriga delar avtalet skall prövas enligt det lands lag skulle ha tillämpats om lagvalsklausulen varit giltig.” Jonas Malmberg EU & arbetsrätt 1 2007.

Eftersom stridåtgärden var tillåten enligt svensk lag var lagvalsklausulen enligt Malmberg giltig och domstolen hade dömt fel, möjligen beroende på att förbundet inte åberopat Romkonventionen. Detta saknade emellertid enligt Malmberg betydelse eftersom parterna inte i processen inte var överens om vilket lands lag som skulle tillämpas och den då skulle ha tillämpat Romkonventionen ex officio.

Felet i den tidigare domen rättas till i denna dom i och med att lagvalsklausulen anses giltig. Så här säger AD:

”De faktiska omständigheterna, såvitt avser själva stridsåtgärderna, i förevarande mål jämfört med de i de av Arbetsdomstolen tidigare avgjorda målen – AD 1992 nr 10 och AD 2007 nr 2 – har varit i huvudsak desamma. Domstolen fann i de tidigare målen att respektive bolag fann sig tvingat att underteckna avtalen i fråga och att lagvalsklausulerna inte skulle tillämpas vid avgörandet av frågan om vilket lands lag som skulle tillämpas på frågan om kollektivavtalens giltighet. Arbetsdomstolen har, som redan redovisats, efter en prövning av de grunder och invändningar som åberopats i nu aktuella mål kommit till slutsatsen att lagvalsklausulerna inte är ogiltiga och har således gjort en annan slutlig bedömning än den som gjordes i de tidigare avgörandena.”

AD 2009 nr 39 Två kollektivavtal, ITF Special Agreements, har undertecknats vid två olika tillfällen, avseende ett fartyg registrerat i Panamas skeppsregister, efter att stridsåtgärder vidtagits i Sverige. I avtalen finns lagvalsklausuler vilka anger att tvister angående avtalen ska prövas enligt svensk rätt. Fråga om lagvalsklausulerna i de två kollektivavtalen är giltiga enligt svensk rätt.

AD 2008 nr 056 Varselbestämmelserna i 45 § MBL skärptes av den socialdemokratiska regeringen efter  ett långtgående förslag till inskränkningar i strejkrätten i en  utredning av Svante Öberg. Det var skadeståndsbeloppen som gjordes mer kännbara och varseltiden förlängdes, däremot förändrades inte skyldigheten att motivera orsaken till stridsåtgärden. Som AD konstaterar i denna dom är motiveringarna i praktiken ganska summariska ofta med hänvisning till att avtalsförhandlingar strandat. Det är naturligt eftersom förhandlingsrätten i kollektivavtalsförhandlingar utan fredsplikt utom när det gäller förbund som är bundna av det s.k. industriavtalet eller dess motsvarigheter på andra områden, är helt öppen. I detta fall var arbetsgivaren dessutom helt medveten om orsaken till Hamnarbetareförbundets krav, som gällde arbetsgivarens ändrade hantering av övertidsreglerna. Kanske satsade arbetsgivaren på att någon av de mer formaliabundna domarna i AD skulle ändra  praxis, men då gick de på pumpen med besked.

Men domen är intressant för den är den första ordentliga utredningen av vad skyldigheten att motivera en stridsåtgärd egentligen omfattar.

AD 2008 nr 056 En arbetstagarorganisation har varslat om stridsåtgärder. Fråga om varslet har innehållit uppgift om anledningen till stridsåtgärden på det sätt som föreskrivs i 45 § medbestämmandelagen.

AD 2008 nr 045 Denna dom rör varselskyldigheten vid en politisk stridsåtgärd som beslutats av den syndikalistiska huvudorganisationen SAC. Vid ett företag i Göteborg hade en arbetstagare deltagit i stridsåtgärden utan att företaget fått något varsel därom enligt MBL 45 §.

Pga. av denna syndikalistiska organisations uppbyggnad hade de lokala enheterna, i det här fallet Göteborgs Handel och servicesyndikat självständig rätt att besluta om dess medlemmar skulle delta i den politiska stridsåtgärden eller ej. De hade fattat ett sådant beslut.

AD kom här fram till att Servicesyndikatet pga. av sin självständiga ställning hade en egen skylighet att varsla företag där dess medlemmar deltog i stridsåtgärden. Eftersom så inte skett hade Servicesyndikatet brutit mot 45 § MBL och därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet.

Det är kanske inte så mycket att säga om. Vad som är mer anmärkningsvärt ar att AD utan att överhuvudtaget beröra frågan på annat sätt än att konstatera att parterna i och för sig var överens om att varselskyldighet i och för sig förelåg, anser att MBLs regler om fredsplikten, i det här fallet varsel, också gäller för politiska stridsåtgärder.

I domen 179 nr 103 konstateras att atgärder som har uteslutande politiskt syfte inte omfattas av fredspliktsreglerna i medbestämmandelagen. Det kunde inte heller antas att berörda arbetstagares anställningsavtal skulle bygga på sådana förutsättningar att de skulle vara på den grunden förhindrade att delta i en sådan aktion som det är fråga om i målet (bojkotten mot diktaturen i Chile). Något rättsligt hinder för den varslade blockaden fanns därför inte. Att en protest mot den borgliga regeringens nya lagstiftning om försämringar i reglerna för arbetslöshetsersättning, som det var fråga om i målet AD 2008 nr 45 är en sådan renodlad politisk fråga, kan väl näppeligen ifrågasättas.  Och enligt Regeringsformens 2 kap 17 § får rätten till stridsåtgärder endast inskränkas genom lag eller kollektivavtal.  Detta gäller oberoende av parternas inställning eftersom AD måste ha en rättslig grund för att kunna döma ut skadestånd, vilket skedde i det här fallet.

Det är underligt att  AD därför inte  redovisat vilken rättslig grund man har för att numera anse att politiska stridsåtgärder regleras av fredspliktsreglerna i MBL.

Domen innehåller också en kortfattad utredning om innebörden i parternas förhandlingsskyldighet för att få tillträde till AD, men den innehåller inga överraskningar.

AD 2008 nr 045 Fråga om en arbetstagarorganisation brutit mot bestämmelserna i 45 § medbestämmandelagen genom att inte varsla ett berört företag om en förestående stridsåtgärd.

AD 2008 Nr 26Transportarbetareförbundet vägrade 1938 att godkänna  huvudavtalet , bla. därför att detta förbjöd stridsåtgärder mot s.k enmansföretag. Det var klokt kan vi se nu när när de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet infört detta förbud i § 41 b i MBL . . Åtminstone fyra  arbetstagare ställs utan avtals- och försäkringsskydd.i detta "enmansföretag" inom åkeribranschen som hade åtminstone fyra anställda när Transport började sin som det synes något senfärdiga kampanj för kollektivavtal hösten 2006 och framåt. När man äntligen kom till skott och varslade om stridsåtgärder i februari 2008 hade arbetsgivaren gjort sig av med sina anställda, och hyrt in, som det verkar samma personal igen, åtminstone enligt de vittnesattester som ingavs i målet.

Domen är helt i enlighet med lagstiftningen, men den visar tvärtemot vad Svenskt Näringsliv påstår att strejkrätten är urholkad i Sverige, när facket inte ens kan ge fyra anställda vid ett litet företag kollektivavtalsskydd.

AD 2008 Nr 26 Interimistiskt beslut om tillåtligheten av pågående stridsåtgärder. Fråga om vidtagna och pågående stridsåtgärder är olovliga och ska hävas därför att de riktas mot ett företag som inte har några arbetstagare och som enligt 41 b § medbestämmandelagen inte får utsättas för stridsåtgärder som har till ändamål att företaget ska träffa kollektivavtal.

AD 2007 nr 94 I anledning av en utlöst stridsåtgärd av Vårdsyndikatet  som bestod i blockad mot arbete under övervakning av arbetsinspektör/teamledare eller liknande inspektörer i arbetsledande position utförde en medlem i Vårdsyndikatet  inte arbete. Arbetsgivaren reducerade då lönen för den tid arbete inte utförts. Vårdsyndikatet hävdade att den facklige förtroendemannen stått till arbetsgivarens förfogande för annat arbete än sådant som övervakades och därför var berättigad till lön. Arbetsgivarens lönereducering var enligt Vårdsyndikatet otillåten, eftersom stridsåtgärd bestående i innehållande av intjänad lön är förbjuden enligt 41a § MBL.

AD sågar Vårdsyndikatets rättsliga argument jäms med fotknölarna. En arbetstagare som är uttagen i lovlig stridsåtgärd och därför inte utför arbete pga. av blockaden står definitionsmässigt inte till arbetsgivarens förfogande. Eftersom 41 § MBL endast avser att skydda intjänad lön, och arbetstagaren pga. lovlig blockad inte utfört arbete var den  inte intjänad.

I övrigt innehåller domen en kortfattad och bra redovisning av reglerna för förhandlingsskyldighet enligt 13 § MBL vid omplacering av arbetstagare som tillhör facklig organisation med vilken arbetsgivaren saknar kollektivavtal.

 

AD 2007 nr 94 Fråga om en arbetsgivare i städbranschen åsidosatte förhandlingsskyldighet enligt 13 § medbestämmandelagen i samband med förändring av en arbetstagares arbetsförhållanden. Vidare fråga bl.a. om arbetsgivaren har vidtagit en stridsåtgärd i strid mot 41 a § medbestämmandelagen genom att, efter arbetstagarorganisations blockad mot visst arbete, göra avdrag från den berörde arbetstagarens lön.
  AD 2007 50  nr Fråga om lovligheten enligt 41 a § medbestämmandelagen av en stridsåtgärd som inneburit att arbetsgivaren – ett flygbolag – hållit inne förmånen att låta personalen göra flygresor till reducerat pris.
AD 2007 nr 002 Den här domen vill jag nog fundera på. AD 2007 nr 002 Fråga huvudsakligen om huruvida ett kollektivavtal, som ingåtts mellan ett cypriotiskt bolag och ett svensk fackförbund avseende ett på Bahamas registrerat fartyg, är ogiltigt. Avtalet ingicks efter det att fartyget försatts i blockad. Arbetsdomstolen finner att bahamansk rätt skall tillämpas på frågan om fackförbundet haft behörighet att ingå avtalet och att avtalet är ogiltigt på grund av bristande behörighet enligt den bahamanska rättsordningen. Arbetsdomstolen finner vidare dels att de bahamanska behörighetsreglerna inte kan lämnas utan avseende på grund av ordre public, dels att 25 a § medbestämmandelagen inte är tillämplig vid ogiltighet på grund av bristande behörighet. Därutöver också fråga om den av bolaget förda fastställelsetalan är tillåten och om domstolen ska inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.
AD 2006 nr 94 Det här målet är finansierat av byggarbetgivarna, gissar jag, för det är en långsiktig strategi för att försöka slå sönder Byggnadsarbetareförbundets kontroll- och mätningsavgifter. Det är bara att konstatera att förr eller senare kommer de att lyckas i Europadomstolen, i all synnerhet om vi får en borgerlig regering (vilket jag inte vet i dag den 4 sept 2006) som kan coacha, som det numera så fint heter, borgarnas aspirationer att inskränka strejkrätten med hjälp av Europakonventionen för mänskliga rättigheter. AD 2006 nr 94 En arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot en arbetsgivare i byggbranschen i förhållande till vilken organisationen inte är bunden av kollektivavtal. Interimistisk prövning av stridsåtgärdernas tillåtlighet
AD 2005 nr 116 Fråga om arbetsgivaren genom att skicka anställda till blockerat arbete gjort sig skyldiga till olovlig stridsåtgärd. Svaret blev nej. I det här fallet var domstolen inte benägen att utvidga fredsplikten, vilket väl på ett sätt känns skönt. Elektrikerförbundet föll på att man inte lyckades styrka att elektrikerna inte var uttagan i konflikt, men i övrigt får nog domen ses som en framgång för förbundet. Domstolen slår fast principen att arbetsskyldighet enligt kollektivavtalet inte föreligger för blockerat arbete, och att permitteringslön utgår om elktrikerna ej kan beredas arbete pga konflikten utan att vara uttagna i stridsåtgärden. Ta och läs om Elektrikerförbundets permitteringslöneregler, det är ingen dålig reglering. AD 2005 nr 116 En arbetstagarorganisation varslade om total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete som arbetsgivarna utförde på vissa arbetsplatser. Fråga om arbetsgivarna i samband med denna stridsåtgärd i sin tur vidtagit en stridsåtgärd mot förbundet. Enligt förbundet har arbetsgivarna vidtagit stridsåtgärder genom att utestänga arbetstagare, som enligt förbundet inte omfattades av den av förbundet varslade arbetsnedläggelsen, från deras arbetsplatser och inte betala lön till dem för den tiden. I andra hand fråga om arbetsgivarna varit skyldiga att enligt kollektivavtalet betala lön, alternativt permitteringslön till arbetstagarna    
AD 2005 nr 110 En helt epokgörande dom när det gäller att vidta stridsåtgärder för andraavtal. Teknikarbetsgivarna försöker lägga under sig en allt större del av arbetsmarkanden. Deras viktigaste avtal på arbetarsidan Teknikavtalet Metall innehåller numera t.ex. inga som helst gränser för avtalets tillämpningsområde. Här stötte Teknikarbetsgivaran emellrtid på det lilla ettriga Pappers, och då gick de på pumpen. Detta säga är en mycket viktig dom för att bevara den svenska modellen från lönedumpning. Däremot slår domstolen här hål på principerna i domenAD 2003 nr 46 vilket är en allvarlig vändning. Bergkvist olycksaliga Britanniadom skall alltså fortsätta att gå som ett spöke genom svensk arbetsrätt. AD 2005 nr 110 En arbetstagarorganisation har varslat om stridsåtgärder mot en arbetsgivare i förhållande till vilken organisationen inte är bunden av kollektivavtal. Arbetsgivaren är dock bunden av kollektivavtal med annan arbetstagarorganisation. Med anledning av en fredspliktsinvändning från arbetsgivarsidan yrkar arbetstagarorganisationen interimistisk prövning av de varslade stridsåtgärdernas tillåtlighet. Arbetsdomstolen har funnit att det inte finns något rättsligt hinder mot dessa stridsåtgärder
AD 2004 nr 88 Det här är återigen en dom där arbetsgivaren försöker sätta vetorätten enligt MBL 38-40§§ ur spel genom att påstå att Byggnads verksamhet med att plocka bort skumma företag från listan med godkända entreprenörer utgör en olovlig stridsåtgärd. AD underkänner, vilket stämmer med hittillsvarande praxis AD 2005 nr 88 Fråga om en arbetstagarorganisations lokalavdelning vidtagit en olovlig stridsåtgärd riktad mot ett bolag i byggbranschen som anlitade polsk arbetskraft med F-skattsedel. Även fråga om lokalavdelningen gjort sig skyldig till förhandlingsvägran.
AD 2005 nr 49 AD:s två frågor till EG-domstolen handlade om följande

      Bolaget menade att lönen de betalade var skälig och därför inte var social dumpning och att Byggnads avtal var för krångligt att tillämpa. Byggnads krävde att de lettiska arbetarna skulle ha samma lön som svenska byggnadsarbetare, något som företaget hävdade var oproportionerligt. Enligt EG-rätten får man inte strejka om kraven är oproportionerliga. (EG-rättens proportionalitetsprincip kan du läsa mer om i broschyren REA på arbetstagare) AD: s fråga är då om svenska fackförbund mot denna bakgrund får utnyttja den grundlagsskyddade strejkrätten.

      Svenska kollektivavtal gäller enligt medbestämmandelagen framför utländska kollektivavtal. Det är nödvändigt, eftersom kollektivavtalet är vårt minimiskydd mot social dumpning. Sverige saknar nämligen minimilönelag. AD frågar nu EG-domstolen om vi får ha dessa regler för skydd mot social dumpning och för svensk strejkrätt .

Frågorna innebär att AD inte godtar den svenska grundlagen. Utstarioneringsdirektivet säger uttryckligen att det inte behandlar konflikträtten, alltså kan det knappast inskränka den, trots det går AD på arbetsgivarens linje och ställer frågor om Sverige översatt detta på ett korrekt sätt.

Läs Jörgen Andersson mycket välformulerade avvikande mening. I sak är den dräpande.

AD 2005 nr 49 En svensk arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot ett lettiskt bolag, som hyr ut arbetskraft från Lettland till företag som bedriver verksamhet i Sverige. En annan svensk arbetstagarorganisation har vidtagit sympatiåtgärder mot det lettiska bolaget. Bolaget är inte bundet av kollektivavtal i förhållande till någon av de svenska arbetstagarorganisationerna. Bolaget är däremot bundet av två kollektivavtal med en lettisk arbetstagarorganisation. Tvisten i målet gäller frågan huruvida de stridsåtgärder och sympatiåtgärder som vidtagits mot bolaget är lovliga eller inte. Bolaget har påstått att nämnda stridsåtgärder strider mot EG-rätten, vilket bestritts av arbetstagarparterna. Arbetsdomstolen finner att det, mot bakgrund av de EG-rättsliga frågeställningar som aktualiseras i målet, finns skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen
AD 2004 nr 111 Ja så kom då AD:s beslut om det lettiska företaget som ville tillämpa lettiskt kollektivatal i Sveroge och därför blockerades av Byggnads och Elektrikerna. För den initierade är det bara arbetsgivarnas avvikande mening som är anmärkningsvärd, för beslutet följer helt AD:s praxis. Men det votumet är illavarslande. Å andra sidan har arbetsgivarna ju ständigt velat minska strejkrätten, men här är de nog farligt ute, åtminstone om man tänker på de småföretagare som ska kunna upprätthålla en rimlig levnadsnivå på sitt eget arbete i företaget . Men att även de stora företagen har stor nytta av ett fast kollektivavtalat regelsystem på arbetsmarknaden visar Mia Rönmar övertygande i sin nya doktorsavhandling med en jämförelse mellan flexibiliteten i svensk, tysk och engelsk arbetsrätt. AD 2004 nr 111 En svensk arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärder mot ett lettiskt bolag, som hyr ut arbetskraft från Lettland till företag som bedriver verksamhet i Sverige. En annan svensk arbetstagarorganisation har vidtagit sympatiåtgärder mot det lettiska bolaget. Bolaget är inte bundet av kollektivavtal i förhållande till någon av de svenska arbetstagarorganisationerna. Bolaget, som är bundet av två kollektivavtal med en lettisk arbetstagarorganisation, hävdar bl.a. att stridsåtgärderna strider mot EG-rätten. Interimistisk prövning av stridsåtgärdernas tillåtlighet.

AD 2004 nr 99 Det här är ett nytt försök att plocka bort de faktiskt ganska effektiva vapen svenska fack har för att förhindra lönedumpning, i det här fallet genom ett polskt bemanningsföretag som Byggnads ville stryka från listan över godkända företag utan förhandling enligt 38 § MBL. Arbetsgivaren hävdade att det meddelande byggnads så sände ut för att underrätta företagen om att det inte längre ville ha kvar företaget på godkända listan var en stridsåtgärd Bl.a. sade man så här:

     Yrkandet om ett interimistiskt beslut mot olovliga stridsåtgärder enligt medbestämmandelagen vid rättstvister är förenligt med arbetsrätten men är också ett minsta krav när det gäller bevakandet av rätten till fri rörlighet enligt EG-rätten. EG-rätten innebär ett skydd för bolaget att etablera verksamhet i Sverige. Syftet med avdelningens åtgärder är att stoppa de polska egenföretagarna.....................      Det finns inget skäl för avdelningen att föra bort bolaget från underentreprenörsförteckningarna. De vidtagna åtgärderna är i stället ett led i den kampanj som går ut på att förhindra bolaget att sälja sina tjänster på den svenska marknaden.

Föga förvånande finner domstolen att åtgärden att använda sig av förhandlings- och vetoreglerna enligt 38 - 40 MBL inte företas i lagstridigt syfte och därför inte är stridsåtgärd. Intressant som företeelse nu när all rätt uppbådas för att spräcka den svenska kollektivavtalsrätten.

AD 2004 nr 99 Arbetsdomstolen har vid interimistisk prövning av ett yrkande om förbud mot stridsåtgärd funnit att det ifrågasatta handlandet inte utgjorde en stridsåtgärd.

AD 2004 nr 96 Det här är en mycket intressant dom som befäster den praxis AD slog in på genom domen AD 2003 nr 46 och som innebär ett brott med principen i Britanniadomen AD 1989 nr 120( som jag faktiskt märker att jag missat att lägga in bland klassiker, det kommer). Förenklat kan Britanniaprincipen sägas innebära att en stridsåtgärd som syftar att få till stånd ett avtal som blir ogiltigt är förbjuden och denna princip gäller utan stöd av lag. Det är alltså domstolen som infört en begränsning i stridsrätten strid med RF 2:17 som just kräver stöd av lag eller avtal för inskränkning. Jmf det med uttalandet i citatet nedan. Så här säger domstolen nu:

"Enligt svensk rätt gäller som regel att en arbetstagarorganisation kan vidta stridsåtgärder till stöd för ett anspråk på kollektivavtal för ett tillämpningsområde där kollektivavtal redan gäller mellan arbetsgivaren och en annan arbetstagarpart, trots att det ytterligare kollektivavtalet i viss mening strider mot det redan befintliga. Att avtalen strider mot eller är oförenliga med varandra är ett problem som löses inte genom förbud mot stridsåtgärder i syfte att få det senare avtalet till stånd utan genom rättsregler om konkurrens mellan kollektivavtal, av vilka huvudregeln är att ett senare avtal får vika för ett tidigare (se den s.k. Britanniadomen, 1989 nr 120, med där gjorda hänvisningar). Denna lösning har ansetts från rättslig synpunkt invändningsfri för de fall som förekommer på arbetsmarknaden, där kravet på det ytterligare kollektivavtalet ställs av en arbetstagarorganisation för de egna medlemmarnas räkning och där det från den organisationens synpunkt är ett behörigt intresse att få till stånd ett kollektivavtal även med den begränsade faktiska tillämplighet som regeln om försteg för det äldre kollektivavtalet medger. Bedömningen utföll emellertid på annat sätt i den situation som var aktuell i Britanniadomen. Domstolen uttalade i det fallet att fackliga stridsåtgärder av en arbetstagarorganisation är olovliga enligt 42 § medbestämmandelagen om de syftar till att framtvinga ett undanröjande eller en ändring av ett bestående kollektivavtal mellan en arbetsgivare och en annan arbetstagarorganisation bl.a. när stridsåtgärderna riktas direkt mot arbetsgivarparten i det kollektivavtalet."

Och i 2003 nr 46

Att bestämmelsen i regeringsformen enligt det anförda har en civilrättslig verkan betyder att Arbetsdomstolen inte får införa någon begränsning i den fackliga stridsrätten som inte har stöd i lag eller avtal. Den närmare innebörden av detta principiella förbud kan dock i vissa fall tänkas vara svårbestämd. Omständigheterna i ett visst fall kan exempelvis vara sådana att det är tvivelaktigt om ett händelseförlopp omfattas av bestämmelsen med hänsyn till att begreppet fackliga stridsåtgärder inte är närmare definierat. Det kan också vara tvivelaktigt vad som närmare avses med kravet på stöd i avtal (jfr Sigeman i Arbetsrätten i Norden, 1990, s. 359). I det nu föreliggande fallet finns det emellertid inte några omständigheter som inger tvekan om tillämpningen av regeringsformens bestämmelse. Det står nämligen utom tvivel, och är ostridigt i målet, att SEKO:s nyanställningsblockad och de i samband med denna vidtagna sympatiåtgärderna utgör fackliga stridsåtgärder. Vidare står det klart att det varken mellan arbetsgivarparterna och de båda förbunden eller mellan arbetsgivarparterna och besättningen föreligger något avtalsförhållande på vilket kan grundas fredsplikt.

AD 2004 nr 96 Beslut En arbetstagarorganisation har vidtagit stridsåtgärd mot en arbetsgivare i förhållande till vilken organisationen inte är bunden av kollektivavtal. Interimistisk prövning av stridsåtgärdens tillåtlighet.
AD 2004 nr 6 Bemanningsavtalet mellan samtliga LO-förbund och tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation är uppbyggt så att lönen alltid ska följa arbetsplatsens lön. På det sättet omöjliggörs social dumping genom att en arbetsgivare med företag som hyr ut arbetare kan gå in med branschens kollektivavtal minimilön och därigenom dumpa en högre arbetsplatslön. Inom byggnads område används sällan avtalens minimlön. Här har arbetsgivaren försökt angripa en förhandling enligt 38 § MBL (entrprenad och i sista hand vetoförhandling) som en otillåten stridsåtgärd. I detta fall var det endast interimistisk prövning, men i förlängningen är det här ett mycket principiellt mål. Vinner arbetsgivaren är bemanningsavtalet värdelöst, för då kan uthyrningsföretagen gå in som medlemmar i branscharbetsgivarorganisationerna och därmed dumpa lönerna. Så håll tummarna. AD 2004 nr 6   Stridsåtgärder m.m.; nu fråga om interimistiska förordnanden 
AD 2003 nr 46 Detta är nog den viktigaste domen i AD på många år. I princip upphäver domstolen effekten av det s.k. Brittaniamålet, AD 1989 nr 120 som innebar att domstolen utan stöd av lag gick in och snickrade till ett eget strejkförbud, genom tolkningar av 42 § MBL som knappat var påtänkta när MBL skrevs. I längden skulle nog denna Brittaniaprincip, alltså att domstolen själv sitter och tråcklar ihop olika typer av strejkförbudsregler, när man anser att den fackliga organisationen kräver avtal som inte blir giltiga, i längden blivit ohållbar. Det här är en dom som återupprättar grundlagens betydelse, och som går emot den tendens som finns i dag, mycket influerad av anglosaxisks rätt, där domstolarna gör sig själva till lagstiftare och sätter sig över parlamentets lagstiftningsmakt. AD 2003 nr 46 Ett fartyg som ägs av ett turkiskt rederi och är registrerat i Malta ankommer till svensk hamn och utsätts därvid för krav på att teckna kollektivavtal, ett s.k. ITF-avtal, med en svensk facklig organisation. När arbetsgivarsidan vägrar teckna avtal utsätts fartyget för nyanställningsblockad och sympatiåtgärder i form av bl.a. blockad mot lossning av fartyget. Något kollektivavtal gäller inte för den ombordvarande besättningen, som består av turkiska medborgare. I tvist om lovligheten av de vidtagna stridsåtgärderna anför arbetsgivarsidan att det tillämnade kollektivavtalet på grund av omständigheterna skulle bli rättsligt ogiltigt och att stridsåtgärderna av det skälet är olovliga enligt allmänna rättsgrundsatser. Arbetsdomstolen uttalar att det i en situation som den aktuella enligt bestämmelsen i 2 kap. 17 § regeringsformen inte föreligger något rättsligt utrymme för ett förbud mot stridsåtgärder. I målet prövas också frågan om de fackliga organisationerna har åsidosatt varselskyldigheten enligt medbestämmandelagen.
AD 2003 nr 29 Fingerad arbestsbrist är säkra torkmål att driva eftersom facket då måste visa att arbetsgivren inte har någon arbetsbrist, om det inte är uppenbart att uppsägnigen har iscensatts för att dölja en uppsägning av personliga skäl. Domen är väl mest intressant på det sättet att förbundet valt att driva ett mål som från början verkar helkört. AD 2003 nr 29 Fingerad arbetsbrist

AD 2003 NR 25 Detta avgörande är epokgörande i vart fall på det sättet att det är första gången AD stöder sig på Regeringsformens skydd för strejkrätten (vad jag kan komma ihåg). Hurra för att AD har upptäckt RF, det var inte en dag för tidigt! Det rör sig om en politisk stridsåtgärd, som även har ett fackligt syfte. En politisk stridsåtgärd sägs i doktrinen, dvs av konservativa rättslärda, endast få vara kortvarig. Domstolen säger följande."Det har emellertid inte ansetts som helt klart hur långt föreskriften i 2 kap. 17 § regeringsformen sträcker sig. En uppfattning är att kravet på stöd i lag eller avtal för begränsning av rätten att vidta stridsåtgärder sannolikt endast avser stridsåtgärder med syften av traditionellt facklig art (Sigeman i Arbetsrätten i Norden, 1990, s. 359). Det har dock också framhållits att det saknas belägg för att det i svensk rätt skulle upprätthållas någon allmän inskränkning motsvarande den danska principen att en stridsåtgärd är lovlig endast om den fullföljer ett rimligt fackligt syfte (Schmidt, Facklig arbetsrätt, 1997, s. 233).

Arbetsdomstolen finner inte anledning att närmare uppehålla sig vid denna frågeställning. Arbetsgivarsidan har liksom arbetstagarsidan uppgett att stridsåtgärderna kan karaktäriseras inte bara som politiska utan även som fackliga. Vid sådant förhållande måste det enligt Arbetsdomstolens mening mot bakgrund av den nämnda bestämmelsen i regeringsformen finnas ett uttryckligt stöd för att domstolen skall finna att de varslade stridsåtgärderna är olovliga och något sådant stöd finns inte."


AD 2003 NR 25  En arbetstagarorganisation har varslat en arbetsgivarorganisation och fyra av dess medlemsföretag om stridsåtgärd. Något kollektivavtalsförhållande föreligger inte mellan organisationerna och inte heller mellan arbetstagarorganisationen och de berörda företagen. Interimistisk prövning av stridsåtgärdens tillåtlighet.

AD 1999 nr 65

I maj 1998 var det en omfattande strejk i Danmark. SAS försökte undkomma verkningarna genom att dirigera om trafiken till Sverige. De svenska Transportarbetarna vägrade befatta sig med smittat gods efter uppmaning från förbundsledningen. För att en strejk skall vara tillåten måste den beslutas i behörig ordning, dvs. av  förbundsstyrelsen. Den ska också varslas 7 dagar i förväg om möjligt.   Flygarbetsgivarna menade att förbundsstyrelsen inte fattat beslutet och att stridsåtgärden därför var otillåten och stämde på över 20 miljoner i skadestånd. AD menade att man inte kunde överpröva hur förbundet fattade sina beslut när man själva menade att man följde stadgarna. Däremot dömde man ut 60 tusen kr för varselbrott. Det är det högsta skadeståndet för varselebrott, men i det här fallet   var det inte så överraskande. Som man kunde förvänta sig gav AD Transport stor frihet att tolka sina egna stadgar.

AD 1999 nr 65

Med anledning av en konflikt som utbröt på den danska arbetsmarknaden skedde bland medlemmar i en svensk arbetstagarorganisation en blockad mot vissa arbetsuppgifter vid bl.a. Arlanda flygplats. Fråga om denna åtgärd utgjort en olovlig stridsåtgärd eller en i behörig ordning beslutad sympatiåtgärd. Vidare fråga om arbetstagarorganisationen brutit mot varselreglerna i 45 § medbestämmandelagen.

PARTER:Flygarbetsgivarna mot Svenska Transportarbetareförbundet och Svenska Transportarbetareförbundet, Civila Flygpersonalens Fackförening, avd. 46 i Märsta.

ÄMNESORD:Stridsåtgärd Sympatiåtgärd Behörigt beslut Varsel Giltigt_hinder LAGRUM: 41 § och 45 § lagen (SFS_1982:80) om medbestämmande i arbetslivet

 

AD 1998 nr 17

Arbetsgivaren hävdade att en blockad mot företaget var förbjuden eftersom den kränkte bolagets negativa föreningsrätt enligt Europakonventionen. Åtgärden stod heller inte i rimlig proportion till syftet bl.a.  eftersom de anställda redan hade förmåner enligt det krävda kollektivavtalet. 
Stridsåtgärden kränkte inte arbetsgivarens negativa föreningsrätt. Det finns i Sverige ingen rättsgrundsats som säger att det måste vara  proportionalitet mellan åtgärd och syfte.

AD 1998 nr 17

RUBRIK:  Ett mindre företag i textilbranschen, vilket inte är medlem i någon arbetsgivarorganisation, har förhandlat med en facklig organisation om slutande av kollektivavtal. Sedan förhandlingarna avslutats i oenighet har organisationen varslat om stridsåtgärder i form av arbetsnedläggelse och blockad. Fråga om de varslade stridsåtgärderna strider mot artikel 11 i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I målet uppkommer också fråga om stridsåtgärderna strider mot en allmän rättsgrundsats om proportionalitet mellan vidtagna stridsåtgärder och det syfte som skall främjas med dem. 
PARTER:  Aktiebolaget Kurt Kellerman mot Industrifacket. 
ÄMNESORD: Stridsåtgärd Fredsplikt Europakonventionen Proportionalitet LAGRUM:  Lagen (SFS_1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 
MÅLNR:  A-238-1997