4. Turordning, företrädesrätt

Här finner du domar enligt rubriken. Domarna finns också under andra ämnesområde. Det finns också nyinlgda domar som jag jag lagt in under de senaste månaderna. De har nu blivit så många att jag delat upp dem, men Här finns alla refererade domar i datumordning på den här sidan längst tillbaka till 1997. Du kan också söka domarna med sökmotorn som ligger på förstasidan; länk här(fungerar inte i Firefox), sökhjälp Här.

Kort kommentar 
 

AD:s sammanfattning .  

Klicka på domsnummer så får Du domen i fulltext

AD 2010 Nr 94 På det statliga området har man ett avtal om turordning (TurA—s) som från början kom till som en direkt översättning från en lagstiftning som tillskapades för att förhållandena på den statliga sektorn ansågs så speciella. Det är ett riktigt dåligt avtal så varför de fackliga organisationerna vill ha det kvar i stället för LAS turordningsregler är svårt att förstå. Turordningskretsen är här inte kollektivavtalet och driftenheten utan i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Det här brukar staten utnyttja för att skapa turodningskretsar så att man kan bli av med dem man helst inte vill ha kvar. Skillnaden mellan LAS turordningsregler och TurA—s som det statliga turordningsavtalet heter, är numera inte så avgörande som den kan synas vid en första anblick genom en dom av Ove Sköllerholm 1992 nr 90, där domstolen dels slår fast turodningsbestämmelsernas skyddssyfte, dels att avgörande för vad som är i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter inte bara är den organisatoriska placeringen utan även utbildning och yrkesinriktning. Detta prövas dock inte i detta mål där det är så uppenbart att Skatteverket sökt fiffla med konstruerade arbetsuppgifter för att få in personen i en turodningskrets där man kunde säga upp honom pga. arbetsbrist, att det borde vara genant för myndigheten. AD 2010 Nr 94 skadestånd för brott mot turordningsregler i kollektivavtal (TurA-S). Fråga om en statlig arbetsgivare brutit mot turordningsreglerna i avtalet för arbetstagare hos staten (TurA-S) vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
AD 2010 Nr 72 Fråga om arbetsbrist då ett företag anställt en sedan länge inlånad arbetstagare och ungefär samtidigt sagt upp en annan anställd. AD löser det hela genom att anse det bevisat att ett muntligt anställningsavtal träffats med den inlånade  en månad före uppsägningen, och att det därför inte fanns någon ledig tjänst vid uppsägningstillfället en månad senare. Det anmärknigsvärda är att AD godkänner att arbetsgivaren anställer en person 1 månad före det man säger upp en annan pga arbetsbrist, när bolaget redan, enligt reciten i domen, kände till att arbetsbrist förelåg redan under hösten medan anställningen skedde i november och uppsägningen i dcember. att det muntliga avtalet är en efterhandskonstruktion visas dessutom av att väsentliga anställningsvillkor enligt domen inte överenskommits i det muntliga avtalet. Detta är en verkligt slapp dom, om man betänker att LAS är en skyddslag.

De fackliga representanterna sitter som vanligt stilla i båten. Är det inte snart dags att facken snart rensar ut dessa arbetsgivarepresentanter som ledamöter i AD.

AD 2010 Nr 72 ogiltigförklaring av uppsägning m.m. En arbetstagare har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren brutit mot reglerna om företrädesrätt till återanställning och därvid huvudsakligen fråga om huruvida det funnits en ledig anställning vid eller efter uppsägningstidpunkten.

AD 2010 Nr 61Den här domen är så hialös, som man säger i Småland, att man tänker, ska AD aldrig nå botten. Men man är tydligen fortfarande i dykarsvängen även efter det att domaren som dömde 90 /10 i arbetsgivarens favör lämnat skutan.

Två busschaufförer har kört buss i 36 respektive 28 år, de har arbetat som busschaufförer i samma område under en lång tid, det enda som hänt är att de upphandlats på marknaden och alltså bytt entreprenör.

Kan man då provanställa dem. Ja säger AD man har inte fått några referenser på dem, så därför har AD rätt att göra det.

I domen AD 1991 nr 40  åberopade staten samma skäl som arbetsgivaren här gjorde  Man  provanställde en  kvinna med 19 års erfarenhet av kontorsgöromål.  Länsskattemyndigheten åberopade att hon var "okänd som arbetskraft" och att man hos myndigheten därför saknade närmare kännedom om sådana egenskaper hos henne som noggrannhet och ordningssinne och förmåga att hantera större mängder handlingar under viss tidspress samt om hennes utvecklingsmöjligheter. Ove Sköllerholm, den dåvarande domaren sköt den argumentationen i sank med en ordentlig bredsida och kvinnan fick skadestånd.

De arbetstagarledamöter som sitter och håller med om en sådant här dåligt domslut, domen var enhällig, bör naturligtvis omedelbart lyftas ut ur domstolen. Fackföreningsrörelsen är inte betjänt av domare som hänger med i AD:s dykarsväng.

AD 2010 Nr 61tillsvidareförklaring av provanställning m.m. Ett bussbolag övertog som ny entreprenör driften av viss kollektivtrafikverksamhet och provanställde därvid flera av de busschaufförer som var anställda hos den tidigare entreprenören, bl.a. två arbetstagare som arbetat som busschaufförer i regionen under lång tid. Fråga om provanställningarna avseende dessa två arbetstagare varit otillåtna på den grunden att de inneburit ett kringgående av anställningsskyddslagens huvudregel om tillsvidareanställning.

AD 2010 Nr 34 AD 1999 nr 36 uppställde arbetsgivaren som krav för återanställning enligt 25 § LAS att två uppsagda lokalvårdare skulle inneha körkort. AD godkände kravet och ansåg inte att arbetsgivaren att var skyldig att meddela den utbildning som behövdes för att de skulle få körkort och därför inte brutit mot skyldigheten att återanställa dem. Domstolens två arbetstagarledamöter reserverade sig, inte mot kravet på körkort, men de ansåg att arbetsgivaren var skyldig att utbilda dem så att de fick körkort. Vi arbetsrättjurister på LO TCO Rättsskydd AB var väldigt upprörda och ansåg att denna dom effektivt urholkade skyddet för anställningen enligt LAS. Sedan har AD gått vidare på denna linje med att ge arbetsgivaren rätt att vid s.k. omorganisation av verksamheten, vilken han alltid kan fixa, eftersom arbetsgivaren enligt fast praxis har rätt att fritt leda och fördela arbetet, § 32, ställa krav på kvalifikationer utan att erbjuda motsvarande utbildning.

Den här AD:s praxis stämmer egentligen inte med skyldigheten att enligt 1982 års utvecklingsavtal mellan SAF och LO som gäller för  samtliga LO-förbund, § 4 Teknisk utveckling Mom 4 Utbildning och information. Enligt denna bestämmelse är arbetsgivaren skyldig att stå för kostnader för utbildning som sker pga. tekniska förändringar, och det verkar det ju vara fråga om i detta fall. Till skillnad mot målet 1999 rör det sig ju här om personer som är anställda och som arbetsgivaren har utbildningsskyldighet för. Det framgår emellertid inte av reciten eller domskälen om bestämmelsen är åberopad.

AD 2010 Nr 34 I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om turordning i 22 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om en arbetstagare i ett städföretag saknade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet genom att hon saknade körkort.
AD 2010 Nr 28 Genom privatisering av statlig verksamhet har successivt de bättre förmåner som statligt anställda  arbetare haft plockats av dem , (ja de kallades visserligen inte arbetare utan döptes enligt en särskild förordning som utfärdades av regeringen med Olof Palme som regeringschef 1971 om till tjänstemän, Kungl. Maj:ts Kungörelse (1971:940) om tjänstemannaanställning för arbetstagare hos staten). Den tyngsta förmånen som på det sättet strippats av dem är  rätten för statliga arbetare att gå i pension vid 60 års ålder.

 Här har SEKO kört ett helt omöjligt mål, vilket framgår av de  kortfattade men helt korrekta domsskälen. Den rättsliga grund SEKO åberopat för att de anställda skulle ha kvar de gamla pensionsvillkoren var  att garantin för pensionsförmånerna trots uppsägning av kollektivavtalet i samband med övergång till ny verksamhet, skulle ingå som ett villkor i de enskilda anställningsavtalen.

Privatisering av offentlig verksamhet har genom att facken inte förmått bemästra försämringen av förmånerna i samband med övergången, lett till kraftigt försämrade villkor för de anställda. Detta är inte något nytt problem. I en bok om offentlig upphandling (Offentlig upphandling, effektivisering eller social dumpning? LO 2000)som jag skrev på LO:s uppdrag redan 1999, försökte jag anvisa olika kollektivavtalsrättsliga lösningar, som vad jag vet ingen har försökt tillämpa.

Denna försummelse är inget som enbart SEKO ska lastas för, samliga offentligförbund i princip utan undantag har gått i samma fälla. Sorgligt är det i alla fall.

AD 2010 Nr 28 Vissa arbetstagare som tidigare varit anställda vid Televerket och sedermera haft olika bolag inom Teliakoncernen som arbetsgivare har enligt reglering i kollektivavtal varit berättigade att under vissa förutsättningar gå i förtida pension med bibehållande av 65 procent av lönen fram till 65 års ålder. Inför en övergång av verksamhet till en ny arbetsgivare sades kollektivavtalet med denna reglering upp. Fråga om rätten att gå i förtida pension kom

AD 2009 Nr 92 Av 25 § anställningsskyddslagen följer att arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. I detta fall har Livs träffat en central överenskommelse enligt 2 § Las som innebär att arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen kan träffa överenskommelse om turordning för uppsägning och återanställning. Den lokala överenskommelsen innebar att återanställningsrätten avtalades bort mot att uppsägningstiden var arbetsfri, dock utan den anställdes godkännande. Tvisten gällde om överenskommelsen var giltig samt om den uppsagdes företrädesrätt hade åsidosatts. Avtalsbestämmelsen finns inte redovisad i domen, men det är ganska uppenbart att texten inte håller för en sådan lokal överenskommelse om bortavtalad företrädesrätt. Det kan f.ö. diskuteras om hela återanställningsrätten öh kan avtalas bort genom kollektivavtal dels mot bakgrund av att det är en intjänad rättighet dels mot bakgrund av att anställningsskyddet då blir så uttunnat att LAS  skyddssystem urholkas på ett icke lagenligt sätt. (JMF Scanairmålet  AD 1995 nr 108 där AD konstaterar att kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning utgjort en sådan urholkning av arbetstagares rättigheter som måste anses stridande mot lagens grunder och därmed ogiltiga.)

Denna  mycket intressanta principfråga duckar AD elegant undan genom att konstatera att den aktuella kvinnan inte klarar av de tillsatta jobben, vilket förefaller osannolikt och en efterhandskonstruktion, eftersom hon aldrig varit uppe till prövning. Det är gissningsvis något  annat som ligger bakom, som  personlig antipati, mycket ledighet för sjukt barn eller något sådant. När arbetsgivarens vittnen elegant och välmodulerat som på ett snöre säger samma sak om i det här fallet hur omöjligt jobbet är för den aktuella kvinnan, brukar AD falla som ett korthus.

AD 2009 Nr 92 En arbetsgivare i livsmedelsbranschen sade upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist. Sedan arbetsgivaren gjort nyanställningar har uppkommit tvist bl.a. huruvida en av arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för dessa anställningar.
AD 2009 Nr 64 Detta är en oreferad dom som trots allt inte är ointressant eftersom AD här markerar vikten av att ett omplaceringserbjudande måste vara tydligt även om det rör sig om en anställning som till det yttre måste verka helt ointressant för den uppsagde arbetstagaren. AD 2009 Nr 64 Allmänt skadestånd på grund av turordningsbrott Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar
AD 2008 nr 057 Om en uppsägning ogiltigförklaras är huvudregeln enligt 34 § LAS att om tidsfristerna för ogiltigförklaring enligt LAS iakttas anställningen består till dess saken slutligt avgjorts i domstol. Arbetsgivaren kan då enligt 35 § LAS begära att anställningen skall upphöra tidigast vid den ordinarie uppsägningstiden utgång om det är mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad. Men det gäller endast om det är ostridigt att uppsägning skett, för i annat fall är det nämligen inte möjligt för arbetsgivaren att få en sådan interimistisk prövning, utan han måste låta anställningen upphöra på egen risk vid den ordinarie anställningstiden utgång. I detta fall tvistade parterna om uppsägningen skett i april eller i maj, och arbetsgivaren kunde alltså inte få någon interimistisk prövning, trots att tingsrätten felaktigt gått med på det. AD konstaterar därför att frågan om uppsägning skett är tvistig, och att det inte var möjligt att avgöra denna fråga när saken gällde interimistisk prövning Men arbetstagarens ombud gjorde inget alternativyrkande om vad som skulle hända om uppsägningen skulle anses ha skett vid den tidpunkt då arbetsgivaren påstod. Och tingsrättens beslut att anställningen pga. sakliga skäl skulle upphöra vid den ordinarie uppsägningstidens utgång kunde inte prövas. Arbetstagarens besvär över tingsrättens beslut avslogs därför. Men målet verkar redan från början helkört från arbetstagarens utgångspunkt, så den krångliga formalian gjorde i alla fall att arbetstagaren kommer förhållandevis billigt ur affären trots tingsrättens och ombudens blunder. AD 2008 nr 057 Fråga om tillämpning av 34 § andra och tredje stycket anställningsskyddslagen i en situation då en arbetstagare väckt talan om ogiltigförklaring av en uppsägning, och det är tvistigt om uppsägningen ägt rum vid det tillfälle som arbetstagaren påstår.

AD 2008 Nr 050 Domen rör s.k fingerad arbetsbrist och är inte refererad. Det är synd för den innehåller flera intressanta moment. I domen påstår arbetstagaren att arbetsgivaren anlitat en juridisk konsult för att göra sig av med honom. Det verkar riktigt. Det har blivit allt vanligare att duktiga arbetsrättsjurister på arbetsgivarsidan ger råd om hur man skall kunna göra sig av med obekväm arbetskraft på bekvämaste sätt.

Att säga upp någon pga. personliga skäl är tufft, medan arbetsbrist nästan aldrig ifrågasätts av AD och omvandlingen från att uppsägningen från början har skett pga personliga skäl till arbetsbrist verkar genomtänkt.

Målet innehåller en intressant genomgång av begreppet fingerad arbetsbrist, där som vanligt bevissvårigheterna för den anställde är helt övermäktiga. Det är förvånansvärt hur väl AD alltid tänker om arbetsgivarens konstiga arrangemang för att kringgå sakliggrundbegreppet vid personliga skäl. Dessutom granskar AD arbetstagarens försök att i efterhand förvandla F-skattetid till anställningstid för att få längre anställningstid vid beräkning av turodning. Här har arbetstagaren bevisbördan, men verkar enligt AD skrivning ha tagit allt för lätt på den uppgiften.

AD 2008 Nr 050 Fingerad arbetsbrist. Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

AD 2007 nr 65 En inte särskilt intressant dom. Arbetsgivaren erbjöd i slutet av november 2005 en person ansluten till Göteborgs Industriarbetarsyndikat av Sveriges Arbetares Centralorganisation, en fortsatt visstidsanställning enligt Teknikavtalet. Av misstag angavs i anställningsavtalet att anställningen var ett vikariat. Hans fackliga organisation hävdade att det inte var en tillåten visstidsanställning enligt det lokala avtalet eftersom det var ett vikariat. Mannen hade själv hela tiden uppfattningen att ordet vikariat i hans anställningsavtal var en felaktig uppgift. Domstolen fann det därför föga överraskande bevisat att mannens anställning var en visstidsanställning enligt Teknikavtalet.

Enligt 16 § MB är en part skyldig att komma till förhandling inom 14 dagar efter det förhandlingsframställan kommit parten till del. Det gjorde inte företaget. Det yrkade skadeståndet på 5 000 dömdes därför ut. Varför facket yrkat ett så lågt belopp är inte lätt att förstå. Normalt sett brukar ombuden i AD alltid lägga sig i överkant när det gäller yrkande om allmänna skadestånd, så att domstolen kan pruta. Annars vet man ju inte var den övre gränsen ligger.

AD 2007 nr 65 I ett skriftligt anställningsavtal har angivits att anställningen var en visstidsanställning och ett vikariat. Fråga om anställningen varit en tillåten tidsbegränsad anställning i enlighet med teknikavtalet och en lokal överenskommelse eller ett otillåtet vikariat. Även om fråga om arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens regler om en arbetsgivares skyldighet att informera den anställde om de villkor som gäller för anställningen när arbetsgivaren lämnat uppgift om att anställningen var ett vikariat och om arbetsgivaren därutöver gjort sig skyldig till brott mot förhandlingsskyldigheten i medbestämmandelagen.
  AD 2007 nr 44 Ett bolag får som underentreprenör i uppdrag att utföra städarbete i en kommuns skolor. I det gällande kollektivavtalet finns s.k. garantiregler som innebär bl.a. att arbetstagare hos det företag som tidigare utfört städarbetet under vissa förutsättningar har rätt till nyanställning hos det företag som därefter utför samma arbete. Fråga om bolaget i detta fall övertagit städarbetet på sådant sätt att dessa garantiregler skall gälla för arbetet.
AD 2007 nr 27 Jag väljer att redovisa denna inte referade dom eftrsom den pedagoiskt visar hur företrädesrättsreglerna fungerar när det gäller erbjudande om jobb till företrädesrättsberättigad. Om arbetsgivaren påstår att han erbjudit jobb som den företrädesberättigade tackar nej till, måste arbetsgivaren kunna styrka det, han har bevisbördan.

AD 2007 nr 27 Fråga om  företrädesrätt till återanställning .

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.

AD 2006 nr 84 En solklar och som det förefaller förutsebar torsk, i vart fall så som målet beskrivs i domskälen, vilka i och för sig kan avvika från den i domstolen ursprungliga uppläggningen. AD 2006 nr 84 I enlighet med bestämmelserna i byggnadsavtalet träffade arbetsgivaren och berörd s.k. MB-grupp en överenskommelse om att viss verksamhet skulle vara indelad i två turordningsområden. Efter en omorganisation sades alla arbetstagare i det ena turordningsområdet upp på grund av arbetsbrist. Fråga om arbetsgivaren brutit mot parternas kollektivavtal och ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att inte ha slagit ihop de två turordningsområdena och tillämpat en gemensam turordningslista för de båda turordningsområdena vid uppsägningarna. Arbetsdomstolen har besvarat frågan nekande.
AD 2006 nr 110 Domen visar att företrädesrätten till annan anställning inte är särskilt stark i vart fall inte när det gäller mer kvalificerade befattningar. AD 2006 nr 110 En förvaltningschef för kommunens kultur- och fritidsförvaltning sades upp på grund av arbetsbrist när förvaltningen lades ned. Fråga om kommunen fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren inte haft tillräckliga kvalifikationer för en anställning som rektor och att kommunen därmed fullgjort sin omplaceringsskyldighet

AD 2006 nr 008 Sveriges Television är långsinta. I mål med domsnummer AD 2004 nr 37 kostaterade AD att Per P hade rätt att få tillträda en tidsbegränsad anställning trots att han överträtt vissa ordningsregler. Nu vill SVT inte ge teknikern företrädesrätt med åberopande av samma omständigheter som i denna dom, vilket uppriktigt sagt förefaller ganska korkat, eftersom domstolen redan prövat arbetstagarens lämplighet för anställnngen just mot denna bakgrund.

Se i denna dom är hur dyrt det är för arbetsgivaren att inte iaktta företrädesrätten eftersom lönen då tickar ut som ekonomiskt skadestånd.

AD 2006 nr 008 Fråga om en arbetsgivare haft rätt att låta en arbetstagares återanställningsrätt förfalla
AD 2005 nr 75 För att turodningsreglerna vid uppsägning pga arbetsbrist skall fylla någon funktion krävs att de krav som ställs på arbetstagaren för att kunna omplaceras till nya arbestuppgifter är ganska stränga mot arbetsgivaren. Det beror på att arbetsgivaren enligt sin arbetsledningsrätt annaras kan utforma en organsiationen och arbetsprfil som han vill, och det kan därför som i detta mål bli ett bekvämt sätt att göra sig av med den äldre arbetskraften. LAS tillkom just för att skydda denna grupp. Föregaångaren till LAS var en lag för att främja sysselsättnigen för äldre arbetstagare (SFS 1971:202). Här slås i vart fall en arbetatagare som uppenbarligen med ganska små insatser utan vidare skulle kunna fullgöra arbetet ut. Det anmärkningsvärda är att AD nästan alltid är enig i denna fortgående urholkning av LAS skyddssystem. AD 2005 nr 75 Tillräckliga kvalifikationer? Fråga bl.a. om två montörer hade tillräckliga kunskaper i engelska språket för arbete som servicetekniker i ett företag som till stor del utför arbeten utomlands
AD 2005 nr 57 AD 2005 nr 57 En arbetstagare har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Saklig grund för uppsägning har ansetts föreligga då arbetstagaren avböjt ett erbjudande om omplacering som bedömts som skäligt. Arbetsdomstolen har även funnit att turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen under sådant förhållande inte blivit tillämpliga
AD 2005 nr 53 AD 2005 nr 53 En cateringarbetare som var helt sjukskriven uteblev från ett rehabiliteringsmöte och blev i nära anslutning till detta uppsagd. Som skäl för uppsägningen angavs arbetsbrist. Arbetsgivaren hänvisade till en överenskommelse som ingåtts mellan honom och den lokala fackliga organisationen rörande uppsägning av cateringarbetaren. I tvist om giltigheten av uppsägningen finner Arbetsdomstolen att denna inte har vidtagits av personliga skäl utan på grund av arbetsbrist. Domstolen finner vidare att det mellan de lokala parterna har ingåtts ett kollektivavtal i turordningsfrågan innebärande att cateringarbetaren skulle sägas upp. Avtalet har inte ansetts vara stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller annars otillbörligt trots att de lokala parterna utan att kontrollera cateringarbetarens inställning har utgått från att denne önskade lämna sin anställning hos arbetsgivaren
AD 2005 nr 32 AD 2005 nr 32 En arbetstagare som fått diagnosen multipel skleros blev uppsagd drygt tre månader efter det att arbetsgivaren fått kännedom om sjukdomen. Arbetsgivaren gjorde gällande att det förelåg arbetsbrist och undantog innan turordningen fastställdes två anställda som enligt vad arbetsgivaren angav var av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Fråga om uppsägningen vidtagits i strid mot anställningsskyddslagen och lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder
AD 2004 nr 103 På det statliga området har man ett avtal om turodning som från början kom till som en direkt översättning från en lagstiftning som tillskapades för att förhållandena på den staliga sektorn ansågs så speciella. Det är ett riktigt dåligt avtal så varför de fackliga orginastionenra vill ha det kvar i stället för LAS turordningsregler är svårt att förstå. Turordningskretsen är här inte kollektivaltet och driftenhen utan i huvudsak jämförbara arbetsuppgifte. Det här brukar staren utnyttja för att skapa turodningskretsar så att man kan bli av med dem man halet inte vill ha kvar. i det här fallet en domstolssektretere som varit anställd i 32 år. Nu har AD i och för sig varit så kloka när man tidigre tolkat den här bestämmelsen att man i princip givit den samma innebörd som enligt LAS att man har kvalifikatiooner för de nya arbetsuppgifterna i princip med samma inskolnigstid som ges en nyanställd. Så staten gick på pumpen och det var bra. Man tycker dessutom de borde skämmas. AD 2004 nr 103 Enligt 3 § Avtal om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S) gäller att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. – Fråga om tillämpning av denna bestämmelse på en domstolssekreterare vid Arvika tingsrätt

 

AD 2004 nr 73 Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
AD 2003 nr 14 En dom enligt praxis. Att arbetsgivare är skyldig att även söka omplacera tjänstemån till lediga arbetarebefattningar och vice versa är föga överraskande. Lägg märke till att domstolen fastställer att arbetstagaren har rätt att få mer ersättning så länge skadan består efter huvudförhandlingen. Enda begränsningen här är 39 § LAS vilket gör att denna typ av mål kan bli mycket dyra för arbetsgivaren, om det är svårt att få arbete. Domstolen konstaterar dessutom, föga överraskande, att arbetstagaren har rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande förlust av semesterersättning, som arbetsgivarsidan felaktigt inte ansåg vara förfallet. AD 2003 nr 14 En arbetstagare på ett mindre företag har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Fråga om arbetsgivaren har gjort en tillräckligt noggrann omplaceringsutredning.

AD 2003 nr 4 ABU i Svängsta sade upp tillsvidareanställda arbetstagare och erbjöd dem därefter upprepade gånger tidsbegränsade anställningar. När fackklubben sade nej till denna ohemula handel ville arbetsgivaren i stället hyra in samma arbetstagare genom ett uthyrningsföretag. Metall ansåg detta som ett kringgående av företrädesrätten. AD konstaterade, helt korrekt att inhyrning av arbetstagare är ett enligt svensk lagstiftning tillåtet förfarande, varigenom arbetsgivaren kan lösa ett tillfälligt arbetskraftsbehov. Arbetsgivaren bestämmer själv enligt sin arbetsledningsrätt (§32 "arbetsgivare äger fritt leda och fördela" etc) om det är ett tillfälligt arbetskraftsbehov eller ej. Fackklubben hade vägrat att gå med på tidsbegränsade anställningar. Arbetsgivaren tillgodosåg alltså ett legitimt behov. Rätt dömt enligt gällande lagstiftning såvitt jag kan finna.

Slutsats en arbetsrättslagstiftning som medger ett sådant här kringgående måste ändras.

AD 2003 nr 4 Sedan en arbetsgivare sagt upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist uppkom behov av ytterligare arbetskraft. Arbetsgivaren tillgodosåg detta behov genom inhyrning av personal från ett bemanningsföretag. Fråga om detta handlande har inneburit ett kringgående av de uppsagda arbetstagarnas företrädesrätt till återanställning enligt anställningsskyddslagen. Vidare fråga om arbetsgivaren har ådragit sig skadeståndsansvar genom att åsidosätta en vetoförklaring enligt 39 § medbestämmandelagen som den centrala fackliga organisationen hade framställt avseende inhyrningen av personal.
AD 2002 nr 126 Staten har förbehållit sig rätten att bedöma rätten till företräde till ny anställning besvärsvägen, och ger därvid aldrig arbetstagaren rätt såvida det inte gäller jämställdhetsprövning, för där kan man överpröva statens beslut i AD. Det innebär i praktiken att företrädesrättsreglerna till ny anställning inte finns på den statliga sidan. Det här är en gammal historisk företeelse som kom till under den tid när staten kunde åberopa statsnyttan vid tjänstetillsättning, och dessutom tillämpade förhållandevis objektiva principer, förtjänst och skicklighet vid tjänstetillsättning. Nu är det bara en orättvisa eftersom staten har en i princip helt fri prövningsrätt vid tjänstetillsättning och besvärsinstansen inte heller vid tjänstetillsättning ändrar myndighetens beslut utom i diskrimineringsärenden. Frågan är varför de arbetstagarorganisationer som organiserar offentliganställda i längden finner sig i denna orättvisa? Kanske dags för en liten uppvaktning hos Hasse Karlsson? AD 2002 nr 126 En arbetstagare vid en statlig myndighet fick besked om att på grund av arbetsbrist skulle hennes tidsbegränsade anställning inte komma att fortsätta och blev därvid underrättad om att hon hade företrädesrätt till återanställning under viss tid. Efter det att andra anställts under denna tid väckte hon talan mot arbetsgivaren och yrkade skadestånd under påstående att brott mot hennes företrädesrätt hade skett. Fråga om arbetstvistlagen skall tillämpas på en sådan talan.Beslut nr Mål nr B 99/02

AD 2002 nr 75 Här är en arbetsgivare som helt har struntat i turordningsreglerna vid uppsägning, vilket nu blivit ganska modernt bland tuffa företagsledare som bara vill behålla den "bästa arbeskraften". Det står den här arbetsgivaren dyrt, i första vändan 1.5 milj. och arbetstagarna har rätt till ekonomiskt skadestånd ända till dess de får nytt jobb, så det tickar säkert ut minst lika mycket till.

En pedagogisk dom, som visar att facket kan vara mycket tuffare i turordningsförhanlingar. Läs och lär.

AD 2002 nr 75 I samband med nedläggningen av en avdelning på ett företag blir åtta arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Det är ostridigt att det vid uppsägningstillfället finns tre lediga heltidsbefattningar och en ledig befattning på halvtid. - Fråga om företaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § anställningsskyddslagen genom att vid ett stormöte informera arbetstagarna om de lediga befattningarna och uppmana dem att söka dessa. Även fråga om turordningsbrott och om arbetstagarna haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som utförs av arbetstagare med kortare anställningstid än de i målet berörda arbetstagarna. Dessutom fråga om arbetstagarna gjort vad som skäligen kan krävas för att minska den ekonomiska skadan.
AD 2002 nr 37  Att skapa turordningslistor är inte någon trevlig verksamhet, varken för facket eller för de anställda som drabbas av dem. En av de grundläggande egenskaperna för en turordningslista är att så snart facket tecknat kollektivavtal om en sådan, så ersätter den lagens turordningsregler och anställningen ryker hur gammal man än är i tjänsten om man finns med på uppsägnngsbar plats på den avtalade turodningslistan. Här gäller det ett företag där endast ca 50 % är med i facket. Två oorganiserade klagar på listan och menar att de blivit orättvist behandlade. Vad som är lite nytt med denna sak är att de klagande åberopar skyddet för den negativa föreningsfriheten enligt artikel 11 i Europakonventionen. De menar alltså att det är en kränkning av deras rätt att inte tillhöra en fackförening att just denna fackförening tecknar en turordningslista som gör att de blir uppsagda trots att de enligt sina anställningsår inte bort komma i fråga för uppsägning. AD bemöter inte särskilt denna invändning utan menar att de kalgande inte lyckats styrka att de är diskriminerade i förhållande till övriga anställda. Jag tror emellertid att de klagande har en point här. Om man lyckas styrka att en turordnngslista särskilt missgynnar någon pga av att han eller hon inte är med i facket, så kan den sannoikt ogitigförklaras med tillämpning av artikel 11 i Europakonventionen. Det är nog något som fackliga förtroendemän som förhandlar om turordningslistor bör tänka på.

AD 2002 nr 37 Fråga om en avtalad turordningslista är giltig beträffande två oorganiserade arbetstagare. Även frågor om rättegångskostnader, bl.a. om ansvaret för part som beviljats rättshjälp, och medpart, avseende motparts kostnader för bevisning  när ersättning för bevisningen kunnat utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen

  AD 2001 nr 25   Fråga om en arbetsgivare har åsidosatt en arbetstagares företrädesrätt till återanställning i samband med ett antal visstidsanställningar och slutligen en anställning tills vidare. I tvisten uppkommer bl.a. frågor om i vilken ut­sträckning arbetstagaren kommit överens med arbetsgivaren om att avstå sin företrädesrätt till förmån för en annan arbetstagare med kortare anställ­ningstid, om en av de omtvistade anställningarna avsett beredskapsarbete och därför inte omfattats av reglerna om återanställning samt om en arbets­tagare vid bestämmande av anställningstid i detta sammanhang får tillgodo­räknas även anställningstid som intjänats under sådana anställningar som han har fått därför att reglerna om återanställning inte tillämpats på ett riktigt sätt.        

AD 2000 ur 51; 

Fråga bla om företrädesrätten till högre sysselsättningsgrad enligt 25 a § LAS endast gäller för tillsvidareanställda. AD: Någon sådan begränsning av företrädesrätten kan inte utläsas av lagtexten eller förarbetena. Det finns inte heller några skäl som talar för en sådan begränsning av företrädesrätten, i vart fall inte om den ökade sysselsättning som arbetstagaren gör anspråk på, inte omfattar en längre period än den som arbetstagaren redan är visstidsanställd för.

2000 nr 51 Mål nr A 209/98

Fråga om det på grund av arbetets särskilda beskaffenhet varit tillåtet att tidsbegränsa vissa anställningar som lärare.

Även fråga om en deltidsanställd arbetstagare som har en tidsbegränsad anställning kan göra anspråk på anställning med högre sysselsättningsgrad.

AD 2000 nr 26

Mål om säsonganställning förekommer inte särskilt ofta i AD. Därför lägger jag in denna dom som i övrigt inte är särskilt överraskande. I detta mål har domstolen avgjort om man som säsonganställd har företrädesrätt till en tillsvidareanställning. Den frågan besvaras jakande. Säsonganställning upphör normalt också pga. arbetsbrist när säsongen är slut. Domstolen konstaterar också  att det är arbetsbrist  när anställningen upphör av annat skäl än personliga skäl. En vardagstvist.

AD 2000 nr 26

 Fråga om säsonganställd kyrkogårdsarbetare har haft företrädesrätt till återanställning på en befattning som kyrkogårdsarbetare med anställning tills vidare.

ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 26/00

2000-03-15 Mål nr A 95/99

AD 1999 nr 98

Tvist om lagerarbetare hade tillräckliga kvalifikationer för att sälja tyger i en fabriksbutik.

Man kan inte frigöra sig från intrycket att domstolen använt sig av omvänd könsdiskriminering när man inte godtagit manliga lagerarbetare i ett typiskt kvinnoyrke. Om inte kraven ställts så oroväckande lågt på att åsidosätta turordningen kunde man väl sett det som rättvist att männen diskrimineras i bland de också.

AD 1999 nr 98

Avgörande:1999-09-01

En arbetstagare som i många år hade varit anställd vid ett textilföretag som verkstadsmekaniker och sedermera - efter omplacering till följd av avveckling av delar av verksamheten - som lagerarbetare och fastighetsskötare blev uppsagd på grund av arbetsbrist. All företagets verksamhet på orten hade då avvecklats förutom den försäljning av tyger m.m. som ägde rum i företagets särskilda s.k. fabriksbutik. Fråga om arbetstagaren hade haft tillräckliga kvalifikationer för arbete i butiken.

PARTER:

Industrifacket mot TEKOindustrierna, Stockholm och Strömma Textil Aktiebolag, Borås.

ÄMNESORD:

Gardinförsäljning Tillräckliga kvalifikationer Turordning LAGRUM: 22 § lagen (SFS_1982:80) om anställningsskydd

AD 1999 nr 36

En kommun skulle träffa nytt entreprenadavtal om städning. Entreprenören sade därför upp samtliga anställda. När man sedan fått kontraktet erbjuds alla utom två återanställning. Som krav för återanställning ställer bolaget upp innehav av körkort. De saknade körkort och ansågs av bolaget inte ha tillräckliga kvalifikationer. AD sade att en arbetsgivare i en företrädesrättssituation inte får ställa upp kvalifikationskrav som framstår som obefogade eller överdrivna. Man menade emellertid att kravet på körkort anses vara grundat på sakliga skäl. Det ansågs inte rimligt att arbetsgivaren bekostade körkortsutbildningen. Städarna ansågs därför inte företrädesberättigade.

Domen ställer anmärkningsvärt låga krav på arbetsgivaren såväl när det gäller att erbjuda erforderlig utbildning (kostnad ca 20.000 kr) eller anpassa verksamheten så att städarna själva hade kunnat ta körkort under den tid de arbetade i företaget. Det här är en riktigs dålig dom som ger arbetsgivaren stora möjligheter att i företrädesrättssituationer undvika att återanställa personal och samtidigt lastar över kostnaden för utbildning på arbetstagaren.

AD 1999 nr 36

I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om företrädesrätt till återanställning i 25 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om de berörda arbetstagarna saknade tillräckliga kvalifikationer för det aktuella städarbetet genom att de inte hade körkort.

PARTER:

Fastighetsanställdas förbund mot ALMEGA Tjänsteförbunden och ISS Sverige Aktiebolag i Malmö.

ÄMNESORD:

Företrädesrätt Tillräckliga_kvalifikationer Körkort LAGRUM: 25 § lagen (SFS_1982:80) om anställningsskydd LR: 1982:80_25

MÅLNR: A-104-1998

AD 1999 nr 30

I detta mål prövas om en arbetstagare enligt 25 § LAS har tillräckliga  kvalifikationer för att komma i fråga för återanställning efter uppsägning pga. arbetsbrist.

Arbetskamraten han konkurrerade hade till ungefär 50 % administrativa arbetsuppgifter vid sidan av sitt arbete som vanlig byggnadsarbetare. Trots lång tid i yrket ansågs arbetstagaren inte kvalificerad för arbetsuppgiften. Domen nyttig när det gäller att bedöma frågan om en arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer för rätt till återanställning. 

AD 1999 nr 30

Arbetsdomstolens domar AD_30/1999 Avgörande:1999-03-10

RUBRIK:

Två byggnadsarbetare A och B blev uppsagda på grund av arbetsbrist. B, som hade den kortaste anställningstiden, blev därefter återanställd. I tvist om arbetsgivaren har åsidosatt A:s företrädesrätt till återanställning uppkommer följande frågor: a) Enligt byggnadsavtalet har en arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist företrädesrätt till återanställning inom det turordningsområde och den turordningsenhet där han tidigare varit sysselsatt. Återanställdes B för att utföra andra arbetsuppgifter än de som A tidigare haft med den verkan att återanställningen av B skedde inom en annan turordningsenhet i byggnadsavtalets mening? - b) Hade A tillräckliga kvalifikationer för den nya anställning som B erhöll?

PARTER:

Svenska Byggnadsarbetareförbundet mot Byggentreprenörerna och JM Byggnadsaktiebolag i Stockholm.

ÄMNESORD:

Turordningsenhet Återanställning Företrädesrätt Kvalifikationer LAGRUM: 25 § lagen (SFS_1982:80) om anställningsskydd

AD 1998 nr 73

 HTF träffade ett avtal om turordning vid uppsägning. Enligt överenskommelsen skulle en medlem i en annan facklig organisation sägas upp. Arbetsgivaren hade enligt 2 § LAS rätt att tillämpa avtalsturlistan. 
 

AD 1998 nr 73

Ett företag har träffat kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens turordningsregler med en facklig organisation. Med stöd av avtalet har företaget därefter sagt upp en anställd som varit medlem i en annan facklig organisation. Har en giltig turordningsöverenskommelse kommit till stånd? Fråga om det av SAF och PTK antagna omställningsavtalet blivit gällande mellan företaget och den senare organisationen. - Fråga tillika om företaget varit skyldigt att förhandla med den andra fackliga organisationen på grund av bestämmelsen i 13 § medbestämmandelagen. 

PARTER:  

Civilekonomernas Riksförbund mot Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund och Gerdtmans Revisionsbyrå Aktiebolag i Västerås. 

AD 1998 nr 59.

Ett antal arbetstagare hade företrädesrätt till återanställning hos en arbetsgivare (Premiair).  Arbetsgivaren nyanställde personal vid två olika tillsättningsförfaranden.  Vid tillsättningstillfället åsidosatte arbetsgivaren arbetstagare A genom att  istället anställa en annan person.  Vid tillsättningstillfålle 2, fick A anställning.  Om arbetsgivaren hade återanställa i rätt turordning vid tillsättningstlllfålle 1, hade arbetstagaren B stått i tur för återanställning vid tillsättningstillfålle 2. Hade arbetsgivaren åsidosatt B: s företrädesrätt till återanställning?  AD konstaterade.  Varje anställningstlllfälle skall bedömas för sig.  Detta innebär att arbetstagare B:s företrädesrätt inte blivit åsidosatt. Domen är mycket instruktiv när det gäller beräkning av ekonomiska skadestånd vid brott mot turordningsbestämmelser. 
 

AD 1998 nr 59.

 RUBRIK: I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer skilda frågor enligt följande. 1. En arbetsgivare åsidosatte återanställningsrätten genom att inte anställa arbetstagaren A vid ett första anställningstillfälle. Om A hade anställts vid detta tillfälle, skulle arbetstagaren B med sämre företrädesrätt rätteligen ha anställts vid ett senare anställningstillfälle. Då anställde arbetsgivaren emellertid A. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren inte åsidosatte B:s företrädesrätt genom att anställa A vid detta senare tillfälle i stället för vid det första. - 2. Om arbetsgivaren hade återanställt arbetstagare i enlighet med anställningsskyddslagens regler, skulle arbetstagaren C inte ha erhållit någon anställning. C blev emellertid förbigången av arbetstagare med sämre företrädesrätt eller utan företrädesrätt. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren var skyldig att utge allmänt skadestånd till C för turordningsbrott (jfr AD 1977 nr 159). - 3. Frågor om skyldighet att avräkna inkomst av arbete från skadestånd. Arbetsdomstolen har funnit att i visst fall avräkningsskyldighet inte föreligger för övertidsersättning och inte heller för inkomst av deltidsarbete vid sidan av heltidsanställning. I ett annat fall har arbetsdomstolen ansett att provisionsinkomst skall fördelas jämt över ett antal månader, innan avräkning sker. - 4. En arbetstagare, vars företrädesrätt till återanställning har blivit åsidosatt av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs och arbetstagaren blev arbetslös. Domstolen har ansett att rätt till ekonomiskt skadestånd avseende tid efter konkursen inte föreligger från arbetsgivaren A för åsidosättande av företrädesrätten. 
PARTER: Tjänstemannaförbundet HTF mot Premiair A/S i Dragör, Danmark. 
ÄMNESORD: Anställningsskyddslagen LAGRUM: 25 § och 38 § lagen (SFS_1982:80) om anställningsskydd 
MÅLNR: A-52-1994 
 

AD 1997 nr 98

Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet enligt hans § 32 befogenheter är en grundmurad rättssats. AD konstatera i den här domen att denna arbetsgivarens fria arbetsledningsrätt är överställd skyldigheten att ordna arbete åt överblivna arbetstagare genom omorganisation av verksamheten. 

AD 1997 nr 98

RUBRIK: Fråga om en arbetsgivares uppsägning av en arbetstagare på grund av arbetsbrist stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagarsidan gör i målet gällande att arbetsgivaren borde ha sagt upp en annan arbetstagare och att dennes arbetsuppgifter, som den uppsagde ostridigt inte har kvalifikationer för, skulle delas upp på två andra arbetstagare, som enligt arbetstagarsidans mening har kvalifikationer för varsin del av dessa arbetsuppgifter. Arbetsdomstolen finner att detta går utöver den omplaceringsskyldighet som enligt anställningsskyddslagen åvilar arbetsgivaren. 
PARTER: Svenska Träindustriarbetareförbundet mot Träindustriförbundet och Sundo Aktiebolag i Osby. 
ÄMNESORD: Anställningsskydd LAGRUM: 22 § lagen (SFS_1982:80) om anställningsskydd LR: 1982:80_22 
MÅLNR: A-209-1996 
 

AD 1997 nr 7.

År 1993 upprättades en turordningslista vid en kommun enligt vilken den tekniska personalen skulle kretsas på två olika listor beroende på befattning.  Därefter sades två arbetstagare upp, i enlighet med vad kommunen förklarat skulle komma att ske vid MBLförhandlingar. År 1995 sade kommunen upp en ytterligare arbetstagare med tillämpning av den tidigare träffade turordningsöverenskommelsen.  Arbetstagarparten gjorde gällande att turordningsöverenskommelsen inte gällde denna senare under år 1995 inträffade arbetsbrist och att kommunen begått turordningsbrott.  AD konstaterade att det i protokollet om turordningsöverenskommelse inte fanns någon tidsbegränsning.  Turordningsöverenskommelsen var därför gällande. 

AD 1997 nr 7.

RUBRIK: En civilingenjör vid en enhet i en kommun har sagts upp på grund av arbetsbrist. Drygt ett par år tidigare hade ett lokalt kollektivavtal träffats om turordningskretsar vid övertalighet bland civilingenjörer/ingenjörer inom denna enhet. Fråga i första hand om den lokala överenskommelsen är ogiltig enligt den s.k. förutsättningsläran, och i andra hand om överenskommelsen gällt endast den arbetsbrist som var aktuell vid tiden för överenskommelsen och om arbetsbristen vid tiden för uppsägningen var en annan. Vidare fråga om arbetsgivaren har brutit mot sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen inför beslutet att säga upp arbetstagaren. 
PARTER: Sveriges Civilingenjörsförbund mot Linköpings kommun. 
ÄMNESORD: Turordning_vid_uppsägning Förhandlingsskyldighet Förutsättningsläran LAGRUM: 11 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet 
MÅLNR: A-62-1996 
 

AD 1996 nr 114.

En arbetstagare blev uppsagd med tillämpning av en avtalsturlista.  Vid upprättandet av avtalsturlistan togs det inte hänsyn till all anställningstid som arbetstagaren ansåg borde tillgodoräknas henne.  AD konstaterar att avtalsturlistan var gällande och uttalade följande. "Anställningsskyddslagens regelsystem lämnar parterna en vidsträckt handlingsfrihet vid listans upprättande men lägger också ett stort ansvar på partsföreträdarna.  Enligt domstolens mening kan vid rättslig prövning av en avtalsturlista denna inte frånkännas verkan i ett visst hänseende endast därför att parterna vid vägningen mellan skilda omständigheter tillmätt viss faktor större betydelse än vad en utomstående betraktare till äventyrs skulle finna motiverat." 
 

 AD 1996 nr 114.

 
RUBRIK: Fråga huruvida en inför uppsägningar på grund av arbetsbrist överenskommen avtalsturlista kan anses i visst hänseende stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest otillbörlig. Arbetsdomstolen, som finner att listan inte kan frånkännas verkan i omtvistat hänseende, gör vissa allmänna uttalanden rörande upprättandet av avtalsturlistor. 
PARTER: Sigtunaortens Taxi Aktiebolag i Kista mot Gunnel Lundell i Märsta. 
ÄMNESORD: Anställningsskyddslagen LAGRUM: Ej angivet 
ÖVERKLAG: Sollentuna tingsrätts dom den 16 juni 1996, nr DT 534 MÅLNR: B-103-1995