Hjälp i nöden?

 

I P1-programmet Pengar blev jag uppringd av A med en fråga om arbetsrätt. Hur skulle man göra om både facket och försäkringsbolaget vägrar rättshjälp? Hon tjänade, som de flesta normalt förvärvsarbetande, för mycket för att få allmän rättshjälp av staten. A tvingades därför själv betala advokat när hon blivit orättvist uppsagd. Först sedan advokaten stämt arbetsgivaren till tingsrätt fick hon rätt och ett ordentligt skadestånd.

Mitt svar att den fackliga rättshjälpen var ett av de bästa skydd man kunde ha mot orättvisor på arbetet, gjorde A riktigt ilsken. Hon sade att facket stått mer på arbetsgivarens sida än hennes och att hon nu gått ur facket.

Men mitt svar var rätt. Blir man orättvist behandlad av arbetsgivaren, t.ex. inte får rätt lön, blir felaktigt uppsagd, eller diskriminerad är det svårt att göra något själv. Är man då inte med i facket tvingas man själv betala advokat, och processen kan gå i både Tingsrätt och Arbetsdomstolen. Förlorar man får man betala inte bara sin egen advokat utan också arbetsgivarens rättegångskostnader. Har man otur kan det vara  flera hundratusen kronor.

De flesta fackförbundsstadgor har därför  regler om rättshjälp till medlem vid tvist med arbetsgivaren. De är alla ganska lika. I alla står att medlem k a n, inte skall, beviljas rättshjälp. Facket betalar då alla kostnader för advokat om förbundet inte har egen jurist eller är ansluten till LO-TCO Rättsskydd och även motpartens kostnader om man förlorar målet. Det är bättre villkor än någon försäkring på marknaden kan erbjuda. Med det stödet bakom medlemmen gör många arbetsgivare upp i godo. De flesta tvister löses därför i förhandlingar och går inte till domstol. För det är dyrt att gå till domstol. Alla omöjliga fall sorterar facken därför regelmässigt bort, ofta med hjälp av en erfaren arbetsrättsjurist.

Men A fick ju rätt, sedan hon själv anlitat advokat?

Här är två möjligheter. Antingen gjorde facket, som A påstod, en missbedömning. Eller så blev arbetsgivaren i sin tur så rädd för rättegångskostnader när advokaten dök upp, att han betalade. Det vet vi inte. Men A kan ha haft rätt för i många fack beviljas rättshjälpen efter mindre rättssäkra grunder. Det finns nu en tvist emellan en medlem och hans förbund under uppsegling. Medlemmen är i samma situation som A och kräver nu att förbundet ska ersätta hans kostnader efter det arbetsgivaren gått med på en fet förlikning. Så kanske har vi snart en dom på hur långt den fackliga rättshjälpen sträcker sig.

Det skulle ändå vara bra om alla fack hade gemensamma regler och rutiner för att bevilja rättshjälp. Nu styr ofta andra saker, även ekonomiska faktorer. Jag har också ibland sett rena felbedömningar av rättsläget. Men om man som A anser sig ha rätt men inte får hjälp, hur gör man då. Första rådet är: Vänta inte! Arbetsrättstvister blir fort för gamla, preskriberas. Vissa rättigheter tappar man redan om man är passiv i 14 dagar. Om du har uttömt dina fackliga möjligheter lokalt och centralt, kan Du gå till en advokat för rådgivning. (Du hittar dem i gula sidorna). Om denne anser att du har rätt, be att advokaten tar kontakt med förbundet för att få dem att driva tvisten. Lyckas inte det sitter du illa till. Då måste du ta ställning till om du själv ska driva processen och stå för kostnaderna. Många gånger är det faktiskt bättre att bita i det sura äpplet, än att gå och amortera på rättegångskostnader resten av livet.

Men det är inte rättvist säger du. Men vem har påstått att juridiken är rättvis?

Kurt Junesjö 

Arbetsrättsexpert

2004-10-15