Fagra men falska löften

 ”Ge arbetsgivarna rätt att säga upp ungdomar med omedelbar verkan.”  Det är Centerns arbetsrättsliga valupptakt (DN 2006-02-03)

Uppluckringen av anställningsskyddet för ungdomarna upp till 26 år, som ska omfattas av ”förmånen” att slippa anställningsskyddslagen, LAS, ska kompenseras med 1– 2 månadslöner i avgångsvederlag när de sägs upp utan skäl.

Förslaget kallas ungdomsavtal. Det ska ge ungdomarna bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Arbetsrätten sägs vara så besvärlig för arbetsgivaren att han inte anställer. Lagarna bidrar därför till dagens höga arbetslöshet. Och det är inte bara Centern som påstår det. Man behöver bara läsa vissa ledarsidor, eller Svenskt Näringslivs pressmeddelanden. Alla sjunger som i kör: sämre LAS ger flera jobb.

Finns det då någon forskning som visar att fler skulle anställas om man mjukade upp LAS? Centern åberopar resultat av försök med ungdomskontrakt i Frankrike, där motsvarigheten i Sverige enligt Centern skulle ge en ökning av antalet anställda ungdomar med 14 000. Men en sådan jämförelse håller inte. Vi har redan en räcka osäkra ungdomsjobb. Vi behöver inte ett till. Vad sägs om detta?

·        Behovsanställningen är den allra otryggaste anställningsformen. Den har ökat från 40 000 år 1990 till 145 000 i dag. Förr var det män på hamnplan eller vid fabriksporten som väntade på att bli uppropade. I dag väntar kvinnor på morgonen vid telefonen på jobb. Behovsanställning leder sällan till fasta jobb.

·        Första kvartalet 2005 hade 525 000 arbetstagare tidsbegränsad anställning i Sverige.

·        Bland LO-medlemmarna var 46 % av kvinnorna och 26 % av männen mellan 16–24 år tidsbegränsat anställda. TCO-tjänstemän har lägre totalsiffror men samma ojämlikhet, SACO-tjänstemän har inte samma diskriminerande förhållande mellan könen (Källa Anställningsformer och arbetstider 2005, www.lo.se)

·        1974, när LAS kom, fanns det 3 möjligheter att anställa tidsbegränsat, i dag 11.

·        En arbetsgivare kan i dag genom att mixa tidsbegränsade anställningar ha en arbetstagare sammanhängande anställd under 8 år, utan att bryta mot LAS (ja du läste rätt sammanhängande, tidsbegränsat anställd under 8 år).

Att de ytterligare 2 år som Centern nu erbjuder utöver dagens 8, skulle ge fler jobb, verkar ju inte så övertygande.

Men det är inte det enda fel som Centern och andra gör i sina internationella jämförelser. Det är nämligen billigt att avveckla arbetstagare i Sverige. Vi ligger på den lägre delen i Europaligan, när det gäller denna för det svenska facket föga smickrande jämförelse. I Sverige räcker det med att arbetsgivaren vill ha deltidsanställda istället för heltidsanställda, ersätta anställda med ett uthyrningsföretag eller producera mindre som skäl för uppsägning pga. arbetsbrist. I Frankrike däremot kan arbetsgivarens skäl för att reducera personalstyrkan prövas i domstol, i Tyskland får arbetsgivaren betala häftiga avgångsvederlag relaterade till anställningsår etc.

Men allt detta är inte det viktigaste. Anställningsskyddet är inte en ekonomisk fråga, det är en rättsäkerhetsfråga. Att förlora sin försörjning är en av de mest ingripande sakerna i en människas liv. I dag kan ”frispråkighet”, facklig verksamhet och andra ovidkommande skäl vara avgörande. Det behövs ju inte sakliga skäl för att en tidsbegränsad anställning skall upphöra, den upphör om arbetsgivaren inte vill förnya den.

Att dessutom redan de nuvarande tidsbegränsade anställningarna till sin effekt är grovt könsdiskriminerande, gör ju inte Centerns förslag bättre.

2006-03-16

Kurt Junesjö Arbetsrättsexpert