Arbetsdomstolen otidsenlig?

En lärare på en stor och stökig skola med mer än 1000 elever och 250 lärare avskedades sedan han givit en elev ett slag med öppen hand i ansiktet. Han försvarade sig med bl.a. följande i Arbetsdomstolen, AD.

När han kom till skolan den 15 september 2004, den dag då misshandeln skedde, möttes han av vaktmästaren, som berättade att några elever hade kastat ut möbler på gatan genom fönstret och hällt ut flytande tvål i trappan. Flickornas toalett var nedskräpad. Lärarens undervisning hade blivit saboterad under hela höstterminen, bl.a. hade ett gäng stökiga elever släckt belysningen i undervisningslokalen och spärrat utgångsdörren med plåtskåp. Eleven tillhörde denna stökiga grupp och hade tilldelats varning av skolledningen. Läraren tyckte att eleven strax före misshandeln siktade på honom med ett vapen. Men det var en elektrisk skruvdragare som eleven höll i handen.

En arbetskamrat lämnade denna version av det fortsatta förloppet när han hördes av AD: ”L insåg snabbt att det inte var något vapen och frågade ”vad i helvete gör du, siktade du?”. Eleven bad då om ursäkt, men L gick fram mot eleven och tryckte ett finger mot elevens näsa. Eleven gjorde samma sak mot L, som därefter gav eleven en ordentlig örfil. Slaget orsakade smärta, svullnad och en mindre sårskada. Det var inte fråga om någon nödvärnssituation och inte heller om någon provokation.” Arbetskamraten förde därefter bort L, som då sade att ”det här står jag för”.

AD godkände avskedandet i en mycket kort dom. Det fanns en förmildrande omständighet. Det var en enstaka förlöpning från lärarens sida. I övrigt nämner AD överhuvudtaget inte någon av de omständigheter läraren anför som skäl till att han var ur balans. De saknar helt enkelt betydelse enligt AD:s synsätt. Det avgörande för AD var att våldet var oprovocerat, hade skett i lärarens yrkesutövning, riktat sig mot en elev i skolan, och var ett kraftigt slag mot elevens ansikte.

Läraren hade tidigare fällts i Tingsrätten för samma sak, men fick då endast dagsböter för ringa misshandel.

Om man jämför Tingsrättens och Arbetsdomstolens dom är det stor skillnad i de faktiska påföljderna. I det ena fallet några tusenlappar i dagsböter, i det andra att läraren mister sin försörjning, vilket i förlängningen kunde betyda hundratusenstals kronor i löne- och pensionsförlust.

Men här har AD en mycket konsekvent linje. Misshandel i arbetet eller stöld till ett värde som överstiger någon hundralapp, ibland till och med lägre, leder ofelbart till att avskedande godkänns. Arbetsdomstolens moralsyn här har kritiserats som otidsenlig. Konsekvenserna för den anställde när han tillfälligt tappat omdömet blir ju allvarliga, jämfört med hur samhället och domstolarna straffrättsligt i övrigt bedömer denna typ av förseelse. Och som vanligt går de som är ansvariga för den i domen redovisade ruskiga arbetsmiljön, som sannolikt är en av orsakerna till den uppkomna situationen, fria.

Men rättsläget är glasklart. Det är bara att rätta in sig i ledet. Stöld eller misshandel får inte förekomma i arbetet. Vill du läsa domen i sin helhet, eller  hur AD:s praxis ser ut i uppsägningsmål, finns de flesta av AD:s senaste domar med en kortfattad kommentar på min hemsida www.kurt.nu under rubriken AD:s domar, Saklig grund.

Kurt Junesjö2007-01-06