Offentlig nedhandling

Ökade livschanser.  Meningsfullt och lustfyllt. Bygga och skapa tillsammans. Tydliga spelregler. Gemensam kultur. Personligt ansvar. Olikhet och tydlighet.

Är detta reklam för en ny religion, eller ett företagsledningsinstitut? Nej, det är honnörsorden för den privatiserade skolan. Under de senaste tio åren har företagen i västvärlden börjat exploatera nya marknader för att tjäna pengar, t.ex. vård, omsorg och skola. Men den viktigaste drivkraften för dessa nya företag är inte att uppfylla tjusiga mål, utan vinst. För det måste produkterna bli köpta. Därför tjusiga mål.

Huvudprincipen i offentlig upphandling är med vissa undantag att den billigaste verksamheten får uppdraget. Ska företag överta offentligt driven verksamhet ska den alltså vara billigare. I de flesta organisationer finns det en effektiviseringspotential som till att börja med kan ge vinst. I personalintensiva verksamheter som vård och undervisning räcker det inte till en uthållig vinst på minst 10 ā 20 %. Det kan man bara få genom sänkta personalkostnader, lägre personaltäthet och sämre förmåner, helst bådadera. Det är där vinsterna finns. Intäkten går inte att påverka, den är anbudsbestämd.

De negativa följderna av lönekonkurrens, s.k. social dumpning, vid upphandling, är kända. Det är bara i undantagsfall, vid arbetskraftsbrist, som i dag när det gäller sjuksköterskor eller läkare, som anställda kan utnyttja bristsituationen. Det finns t.o.m. en ILO-konvention som förbjuder offentlig anbudshandling med sociala förmåner som konkurrensmedel (ILO-konvention nr 94). Den är inte ratificerad av Sverige.

Men social dumpning är inte den allvarligaste effekten av privatisering. Det är försämringen av rättsäkerheten.

Privat konsumtion och skattefinansierad verksamhet är två helt olika saker. Konsumenten styr utbudet vid privat konsumtion genom sitt val av varor. Konkurrensen är kontrollmedlet. Men vid skattefinansierad verksamhet sker kontrollen inte huvudsakligen genom polis eller revision utan genom demokratisk kontroll, t.ex. rätt för medborgaren att granska allmänna handlingar och yttrandefrihet hos de anställda. Här sker stora förändringar i regelsystemet vid privatisering. Några exempel:

ˇ        I offentlig verksamhet är huvudregeln att handlingar är offentliga. I privat verksamhet är huvudregeln att handlingar är hemliga. Från full till noll offentlighet.

ˇ        Offentliganställda har grundlagsskyddad yttrandefrihet. Privatanställda har genom sin lojalitetsplikt tystnadsplikt för allt som kan skada arbetsgivaren. Från full yttrandefrihet till full tystnadsplikt.

ˇ        Offentliganställda bestämmer fritt under lagarna om sin verksamhet, t.ex. betygsättning som delegerats till dem. Privatanställda har en i princip oavvislig lydnadsplikt mot arbetsgivaren så länge inte arbetsgivarens order strider mot lag eller goda seder.

ˇ        Huvudregeln i svensk offentlig rätt är att förvaltningsbeslut kan överklagas av den som berörs och även granskas av JO och JK. Privat verksamhet saknar i stort denna förvaltningsrättsliga kontrollmöjlighet.

Dessa uppenbara skillnader i rättsäkerhet mellan offentlig och privat verksamhet har inte beaktats trots den mycket omfattande privatisering som skett under senare år.

Vad kan man då göra?

En statlig utredning har lagt förslag som försökt att föra in lite yttrandefrihet i offentligt driven privat verksamhet. Förslagen var så dåliga att inte någon hade intresse av att genomföra dem.

Men självklart ska offentligt finansierad verksamhet ha samma insyn, kontroll och rättsäkerhet oavsett om den drivs i privat eller offentlig regi. I dag är det inte så. Staten ger alltså den privata verksamheten konkurrensfördelen av att kunna dölja missförhållanden. Varför? Ja en positiv tolkning är att det rör sig om en eftersläpning i regelsystemet. Men ställer ingen krav på samma rättsäkerhet och insyn oavsett driftsform, så kommer vi inte att få någon förändring.

Jag har skrivit en bok med titeln, Offentlig upphandling -, effektivisering eller social dumping? Du kan beställa den gratis från LO eller läsa den på min hemsida www.kurt.nu.

2003-01-29