Lärarna redo för strid

I Svenska Dagbladet den 6 augusti intervjuas de båda lärarfackens ordförande under rubriken ”Lärarna är redo för strid.” De fick frågan om de inte varit blåögda som i den senaste avtalsrörelsen gick med på att lämna fritt för kommunerna att fylla i valfri siffra för lönehöjningar under avtalsperioden. Båda sade i olika ordalag att i historiens ljus var kommunerna uppenbarligen inte att lita på.

Lärarförbunden verkade nu helt taggade på att ge arbetsgivaren en kamp för att få avtalen starkare. Men det blir ingen lätt match. Vi kan se hur det gick för Kommunalarbetareförbundet när det gav sig in på en motsvarande match.

I mitten på 1990-talet sålde Kommunal ut sina avtal och plockade i princip bort alla fasta löner (tarifflöner) för sina offentliganställda medlemmar och ersatte dem med individuella. Kvar i kollektivavtalen fanns bara en låg garanterad ingångslön.

Under de följande avtalsperioderna påverkade bl.a. två faktorer den gemensamma lönenivån för Kommunals medlemmar.

1.      När arbetsgivaren anställde ett kvalificerat vårdbiträde, var det inte som tidigare avtalets tarifflön som styrde ingångslönen utan marknadsläget på orten och i sista hand den låga garanterade ingångslönen. Resultat blev att lönenivån för många nyanställda sänktes i vart fall på sådana orter som hade överskott på arbetskraft.

2.      När det kvalificerade vårdbiträdet slutade sin anställning för att ta ett annat jobb försvann alla lönehöjningar ur systemet som hon fått individuellt under alla år och som belastat den gemensamma lönepotten, medan de under tarifflönesystemet stannat kvar i systemet oberoende av om det var personalomsättning eller ej.

Genom bl.a.. dessa två effekter stagnerade den kollektiva lönenivån och Kommunals medlemmar släpade efter i löneutvecklingen.

Kommunal insåg det. I avtalsrörelsen 2003 krävde man därför ett golv på 15 000 kr i garanterad lön . I nästa avtalsrörelse skulle man kunna lägga lönepotten på detta golv och på så sätt höja den allmänna lönenivån. Men arbetsgivarna ville inte släppa ifrån sig det ensidiga lönesättningsinstrument de fått gratis av Kommunal under 1990-talet, så de satte hårt mot hårt. Det krävdes en långvarig strejk för att återta en bråkdel av det Kommunal gett bort.

I 2007 års löneförhandlingar satsade hela LO-kollektivet på den modell som Kommunal drivit i 2003 års förhandlingar, med målet att höja lägstalönerna så att de kom i nivå med de utgående lönerna.

Men Kommunal var brända av den misslyckade strejken 2003. I sitt avtal 2007 – 2010 sänkte de den garanterade minimilönen i procent av den utgående, i motsats till de flesta övriga LO-förbund.

Arbetsgivaren sockrade avtalet med lite pengar för att få Kommunal att släppa sina principer. Kommunal sålde principen för pengar men det var pengar som till stor del kommer att försvinna ur systemet. På sikt kommer det att medföra ökade löneskillnader och sänkt garanterad lön inom avtalsområdet.

Så nu när lärarförbunden går till strid för hårdare avtal med garanterade lönehöjningar, kommer det att bli en hård kamp. Kommunerna kommer inte att frivilligt släppa ifrån sig sitt guldäpple, den ensidiga makten över lönebildningen.

Därför är det bra att lärarna nu är redo för strid.