Publicerad: onsdag 10 oktober 2007

Klent skydd när anställd tipsar media

Eva varslades om uppsägning sedan hon tipsat DN om att arbetsgivaren, Maria Beroendecentrum AB, delade ut miljoner av skattebetalarnas pengar till ägarna.

Kurt Junesjö

Bolaget tog reda på att Eva tipsat en journalist på DN genom att gå igenom registret över telefonsamtal från företagets telefoner (DN20070928).

Som offentliganställd skulle Eva då ha haft tre olika skydd för sin yttrandefrihet:

1.  Meddelarfrihetens tystnadsplikt. Uppgiftslämnares meddelarfrihet är skyddad av tryckfrihetsförordningen. Om den journalist som tog emot Evas uppgifter röjde sin källa kan hon till och med få fängelse. Det grundlagsskyddet har Eva även som privatanställd.

2.  Meddelarfrihetens efterforskningsskydd. Om Eva jobbat på en offentligt driven klinik skulle hennes arbetsgivare kunnat dömas till fängelse för den efterforskning han gjorde.

3.  Yttrandefriheten enligt regeringsformen. Offentliganställda får fritt uttala sig, även om arbetsgivaren, så länge de inte bryter mot någon lag, till exempel sekretesslagen eller brottsbalken.

Nu, som privatanställd på Maria Beroendecentrum AB, har Eva förlorat skyddet under punkt 2 och 3.

DNs artikel rör missbruk av skattemedel. Cirka en femtedel av den öppna sjukvården är privat. Det är därför väldiga summor skattemedel som omsätts inom denna sektor utan den insyn och kontroll som yttrandefriheten och meddelarfriheten är tänkt att ge. En av de viktigaste demokratiska kontrollerna, skyddet för att anställda utan risk får avslöja missbruk av skattemedel och korruption, håller på att försvinna i verksamheter som Maria Beroendecentrum AB. Det värsta är att ingen verkar bry sig.

En annan fråga är om arbetsgivaren så ogenerat får undersöka Evas privata telefonsamtal. Telefonen var arbetsgivarens egendom, så här hade han stora rättigheter. Men samtidigt bygger den sammanställning arbetsgivaren gjorde över personalens telefonsamtal på personuppgifter som särskilt bearbetats för att kontrollera om personalen ringt en tidning. Personuppgifter får arbetsgivaren bara bearbeta för godtagbart och i förväg angivet syfte. Att leta reda på en nyhetskälla är definitivt inte godtagbart enligt personuppgiftslagen, PUL. Så bolaget bröt säkert mot PUL, genom att efterforska uppgifterna. Men ett sådant brott mot PUL ger endast böter eller skadestånd. Arbetsgivaren får ändå använda uppgifterna som bevisning i domstol i anställningsskyddsmål.

I Sverige har vi, till skillnad från till exempel England, fri bevisprövning, vilket innebär att domstolen tar hänsyn till också illegalt anskaffade uppgifter. Hade då Maria Beroendecentrum AB haft rätt att säga upp Eva?

Tvisten förliktes så svaret får vi inte. Arbetsdomstolen, AD, som är slutinstans i anställningsskyddsmål, har inte gjort sig känd som någon stor beskyddare av mänskliga rättigheter. Om en anställd ska klaga på förhållandena hos en arbetsgivare till en myndighet eller en tidning, kräver AD att denne först framför klagomålen direkt till arbetsgivaren. Men i det här fallet är det nog uppenbart att även AD skulle ha funnit att Evas handlande inte var saklig grund för uppsägning, eftersom det rörde sig om en så grundläggande kränkning av yttrandefriheten.

Skriften Arbetsorätten 4 Yttrandefrihet på jobbet? och en bok jag skrivit åt LO om data och integritet finns på min hemsida www.kurt.nu. Boken är slut på förlaget, men tanka gärna ned den.

Kurt Junesjö är arbetsrättsexpert.