Arbetsgivare får inte leka polis

Lynette Copland var sekreterare åt studierektorn vid Carmarthenshire College i Wales. Hon fick veta att han misstänkte att hon hade en - ”improper relation” - som Europadomstolen så taktfullt beskriver det - med rektorn. Hon märkte att studierektorn kontrollerade hennes dator, e-post, brev och telefonsamtal på jobbet. Hon vände sig till Europadomstolen i Strasbourg och sade att detta kränkte hennes mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen.

Storbritannien var motpart och försvarade sig med att Lynette använde sig av skolans telefon etc, för otillåtet personligt bruk. Därför hade arbetsgivaren rätt att undersöka den anställde.

Ja vilken rätt har arbetsgivaren att granska dator, e-postanvändning mm på jobbet? Voilà, ett allmängiltigt juridiskt problem av något som kanske startade som ett svartsjukedrama.

I Sverige skyddas den personliga integriteten för anställda framförallt av Personuppgiftslagen, PUL. I vårt datoriserade tidevarv, ger nästan all verksamhet på jobbet, e-post, datoranvändning, telefonsamtal, in och utpassering genom dörrar med passerkort, etc. datorspår som kan knytas till en bestämd person. Det gör att dessa s.k. loggar blir personregister enligt PUL. PUL förbjuder personregistrering och användning av personregister utan samtycke för annat än godkända ändamål som t.ex. löneutbetalning, rapportering till skattemyndighet etc. Men PUL innehåller också ett jättehål som kallas intresseavvägning, i det här fallet arbetsgivarens intresse av kontroll av anställd mot den anställdes intresse av skydd för sin personliga integritet.

Datainspektionen, DI, övervakar PUL och därmed denna intresseavvägning. Tyvärr har DI under senare år blivit alltmer arbetsgivarvänlig, och tillåter numera omfattande kontroll, oftast, men inte alltid, under förutsättning att arbetsgivaren först informerar om kontrollrisken. Ett exempel är att apoteket fick använda sina kassaregister för att kontrollera de anställdas prestationer. Tidigare tillät DI bara sådan prestationskontroll för ren löneberäkning, t.ex. vid ackord. I ett annat fall tillät DI Sahlgrenska sjukhuset att jämföra en anställds arbetstidsstämpling med loggen för inpassering mm för att utreda påstått arbetstidsfusk, alltså brottsligt bedrägeri. DI tillät alltså arbetsgivaren att använda extraordinära medel för brottsutredning, vilket i ett demokratiskt samhälle normalt förbehålls polis och åklagare.

Men Europadomstolens dom i fallet Copland sätter sannolikt stopp för sådan integritetskränkande verksamhet av arbetsgivaren. Storbritannien fick betala Lynette ca. 30.000 kronor i skadestånd för kränkningen. För Storbritannien saknar, liksom Sverige, den uttryckliga lag som Europakonventionen kräver för att arbetsgivaren ska ha rätt att göra sådana undersökningar. Enligt konventionen skall det dessutom ske en avvägning av den kränktes intresse mot samhällsintresset. Det behövdes inte här, eftersom hela undersökningsrätten saknades utan lag.

Domen har gett regeringen kalla fötter och en statlig utredning (Utredningen om integritetsskydd i arbetslivet N 2006:07) snickrar nu på en lag som ska återge arbetsgivaren rätten att kontrollera den anställde. För tro inte att det finns någon demokrati i arbetslivet. Det är fortfarande i mycket präglat av husbondens rätt, med traditioner från 1600-talets legohjonsstadga. Men just nu är du skyddad av Europakonventionen som också är lag i Sverige. Och om du ser till att ditt fack lägger manken till, så kanske du får behålla detta skydd!

Kurt Junesjö 2008-02-10