Klimatet hårdnar

Gunnar Gustafsson, 63 år, var skyddsombud och arbetade i 35 år på tryckeriet Kungsbacka Graphic. I oktober 2006 ville företaget säga upp honom av personliga skäl, han var "ett orosmoment på avdelningen".

Gunnar Gustafsson: ”Jag förstod ingenting. Förr kunde man diskutera och säga sin mening på företaget. Det har blivit en annan stämning och lågt i tak.”

Ledningen ändrade sig efter en tid, och ville omplacera honom till tyngre och mer lågkvalificerade jobb. Gunnar Gustafsson mådde så dåligt att han sjukskrevs. I Arbetsdomstolen förliktes målet med ett skadestånd. Ett tråkigt slut på ett långt yrkesliv.

Gunnars öde är inte unikt. Den svenska produktiviteten, har ökat mer i Sverige än i övriga OECD-länder. Det är bara Sydkorea, Slovakien, Ungern, Tjeckien och Polen som har ökat sin produktivitet mer 2001 till 2006 (OECD:s faktabok för 2008). Den kräver en slimmad miljö där påstridiga fackliga förtroendemän inte sällan råkar illa ut eller som Gunnar uttryckte det: ”Det har blivit en annan stämning och lågt i tak.”

Också det rättsliga klimatet har blivit tuffare för fackliga förtroendemän. Det visade Arbetsdomstolens när man godkände avskedandet av SEKO:s klubbordförande Per Johansson från Connex som körde tåg för SL i Stockholm. Per Johansson hade inte misskött sig i arbetet eller gjort några andra felsteg. Det var bara hans metoder som företrädare för facket som AD inte ansåg vara tillräckligt rumsrena.

AD blandar här samman den fackliga förtroendemannens ställning som arbetsgivarens förhandlingsmotpart, och hans roll som lydig arbetstagare.

I rollen som arbetstagare skall arbetstagaren precis som tjänstehjonet enligt 1833 års legostadga mot husbonden "i sitt förhållande vara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt". AD:s krav på lojalitet utrycks i dag med andra ord men är lika påtagligt.

Men i sin roll som facklig företrädare ska denne vara en med arbetsgivaren jämställd part, som inte skall ha någon lydnads- eller lojalitetsplikt. Förtroendemannen är företrädare för facket och arbetskamraterna, inget annat. Genom att ställa lojalitets- och lydnadskrav på den anställde när han uppträder i funktionen som förhandlare, åstadkommer AD en kraftig obalans mellan parterna, eftersom något motsvarande skyldighet inte finns från arbetsgivarens sida. Det illustreras tydligt i det s.k. Sporrongmålet, AD 1982 nr 33. I det målet anklagade arbetsgivaren i personalmeddelande som delades ut till samtliga anställda den facklige förtroendemannen för företagsfientlig och fientlig ryktesspridning och för att avslöja företagshemligheter. Det medförde att ett 50-tal medlemmar krävde den fackliga förtroendemannens avgång. Trots det ansåg AD arbetsgivarens beteende tillåtet i yttrandefrihetens namn.

Hur ska man då agera som facklig förtroendeman i denna hårda nya värld?  

Det är inget som skiljer den facklige förtroendemannens kompassriktning i dag från tidigare, frågan:”I vems intresse?” ger alltid rätt riktning. Och så länge du håller dina medlemmar välinformerade och alltid agerar i deras intresse, så är du lika säker i din anställning i dag som tidigare . Välinformerade och solidariska medlemmar ger säkrare skydd än en svajande Arbetsdomstol, även om det receptet inte höll för Per och Gunnar. Vill du läsa AD-domarna, så finns de på min hemsida www.kurt.nu.

Kurt Junesjö 2008-04-25