Förlorade villkor

M immi 25 år, är utbildad barnskötare. Hon har arbetat fem år i yrket. Hon berättade glädjestrålande att hon fått fast tjänst. Egentligen skulle hennes vik ha upphört redan den 1 juni. Men föreståndaren tyckte hon var så duktig att hon fixade fortsatt anställning. Anställningen förlängdes nu i tremånadersperioder året ut.. Nämnden var lite sur på föreståndaren, för de ansåg att Mimmi egentligen skulle vara timanställd. Det hade hon vägrat att gå med på.

Egentligen ville hon utbilda sig till förskollärare. Men hon vågade inte söka studieledigt, eftersom hon inte hade någon fast tjänst och därför inget jobb att komma tillbaka till.

Hon skulle också ha löneförhandlat, som hon uttryckte det. Facket sade att hon hade för låg lön med sin yrkeserfarenhet. Men hon var inte så bra på det. Dessutom vågade hon inte nu när hon fått fast anställning. Då kanske hon inte fick behålla jobbet. Kommunen skulle ju spara.

Det Mimmi berättade visar förhållanden som har stort allmänt intresse. De missförhållanden som hon redovisade, fast Mimmi kanske inte uppfattar dem så, är inte skapade genom naturlagar. De är skapade genom dålig facklig politik, kombinerad med en usel lagstiftning.

I mitten av 90-talet, jag tror det var 1994, avtalade Kommunal bort sina särskilda yrkesavtal med lönestegar, alltså fasta tarifflöner beroende på ålder och yrkeserfarenhet, och gick över till s.k. fri lönesättning. Man hade endast en låg ungdomslön som lönegaranti.

Det här fick tre effekter ur facklig synpunkt.

1.      Kommunal tappade nu kontrollen över lönesättningen. När normerna för lönen sätts centralt har facket konflikträtt. Facket har vapen för att driva den profil man vill ha, t.ex. låglöneprofil eller en särskild kvinnolöneprofil. När lönepotten fördelas lokalt har facket ingen stridsrätt.  Blir man inte överens är det arbetsgivaren som ensidigt bestämmer lönen och profilen. 1-0 till arbetsgivaren alltså.

2.      Fackets viktigaste uppgift är att driva fram förbättringar för medlemmarna. När varje medlem själv löneförhandlar förloras den kollektiva kraften. Mimmi vågar inte ställa lönekrav eftersom hon är rädd att mista jobbet. Hon är dessutom i en oerhört stark beroendeställning på grund av sin tidsbegränsade anställning. Frågan man osökt ställer sig är, varför ska man var vara med i facket när man själv ska förhandla fram sin lön? Facket tappar långsiktigt sitt existensberättigande. 2-0 till arbetsgivaren

3.      Vid fasta tarifflöner läggs lönepotten ut i avtalet och ligger kvar. Detta gällde alla yrkeskategorier som hade fast lönesättning även t.ex. lärare. När en lärare i detta system slutar och en ersätts av en kollega med samma yrkeserfarenhet är denne garanterad den upparbetade tarifflönen. Men om en lärare i ett individuellt lönesystem slutar försvinner den genom lönepotten upparbetade lönen. Den nyanställde kan läggas på avtalets lägsta timlön även om han eller hon har samma yrkeserfarenhet. Mimmi fick ungdomslönen, trots att hon var 25 år med stor yrkeserfarenhet. Avtalsenliga lönehöjningar stannar alltså inte kvar i systemet. 3-0 till arbetsgivaren.

I tider med underskott på efterfrågad arbetskraft, t.ex. sjuksköterskor och nu kanske lärare, kan arbetarna glida på marknadsvågen och höja sina löner. Men vad ska man ha fack och kollektivavtal till om marknadskrafter och individuell förhandlingsförmåga avgör om man får bra eller dålig lön?

Mimmis 5-åriga yrkeskarriär har hittills bestått av en lång rad tidsbegränsade anställningar. Detta medför inte bara att hon är en sämre löneförhandlare, eftersom hon är rädd att jobbet ska upphöra. Det blir också svårt att sätta bo, skaffa lån, medför ökad risk för sjukdom och ger dessutom en sämre produkt åt arbetsgivaren. Om arbetsstyrkan hela tiden byts ut eller är osäker på att den får stanna kvar, gör den inget bra arbete.

Vad ska man nu göra åt detta? Oberoende av färg på regeringen försämras ju arbetsrättslagstiftningen. Då finns det bara en möjlighet.

Vi har världens starkaste fackföreningar. Så:

1.      Ställ fackliga krav! Begär att avtalen ska innehålla bestämmelser som i princip förbjuder tidsbegränsade och dåliga anställningsformer.

2.      Fixa löneskyddet i kollektivavtalet. Ett kollektivavtal utan löneskydd är inte ett kollektivavtal värt namnet.

Elektrikerförbundet försökte på försommaren 2003 fixa sådana frågor förhandlingsvägen. Man lyckades inte helt men har i alla fall försökt. En elektrikers arbete är väsensskilt från det som en lärare utför. Men när det gäller allmänna avtalskrav, avtalsregler, och arbetsrätt är det samma verklighet.

Vill du ha tips på avtalsförslag för att förändra framtiden, läs därför Elektrikerförbundets programskrift, Kollektivavtal för framtiden, på min hemsida, www.kurt.nu. Där har jag nu i sommar också lagt upp en sida, Klassiska domar från Arbetsdomstolen. Läs dem, så får du se att vi har en allt annat än modern arbetsrätt i dagens Sverige.