Spjutstångs ände

Nu ligger lag i spjutstångs ände. Så enkelt och kraftfullt uttryckte våra förfäder det faktum att ingen rätt finns utan våld eller hot om våld. För i spjutstångs ände finns spetsen som ger makten att tvinga människor. Men i dag är det väl inte så? Jodå, om Du inte betalar dina räkningar, går din fordringsägare till kronofogden. Om fordringsägaren har rätten på sin sida kan kronofogden till och med bryta sönder din dörr för att med våld hämta din TV eller annat bohag som behövs för att betala din skuld. Och ställer Du dig i vägen kan det bli fråga om polishandräckning för att tvinga igenom fordringsägarens rätt.

Så länge arbetare har organiserat kollektiva stridsåtgärder – de tidigaste exemplen går ända tillbaka på gesällernas försök att skaffa sig bättre förhållanden mot mästarna – har lagen använts för att försöka tukta strejken. Man använder alltså spjutstångs ände för att komma åt arbetarnas kollektiva styrka. Fram till början av 1900-talet använde man straffrätten. 1899 års Åkarpslag gjorde det möjligt att skicka fackliga ledare som organiserade strejker i fängelse. Den var ett exempel på denna samhällets våldsanvändning mot arbetarnas kollektiva styrka. Men straffrätten var ganska ineffektiv. I dag försöker arbetsgivarna att använda sig av andra mer sofistikerade medel.

Konkurrensrätten hot mot strejk

Konkurrensrätten är ett sådant juridiskt verktyg som arbetsgivaren nu försöker använda för att komma åt strejkrätten. Om strejkens syfte strider mot konkurrenslagstiftningen blir den nämligen otillåten. Men konkurrensrätt, att se till att den som producerar en vara eller en tjänst billgast också får möjlighet att verka på marknaden låter ju som något positivt och bra. Fackets huvudsakliga syfte är inte att fixa billiga hemförsäkringar eller hjälpa uppsagda arbetare med förhandlingar och rättshjälp, även om det också är viktiga saker. Målet för facket är motsatsen till konkurrens nämligen att genom kollektivavtalet verka som en utbudskartell: "Till det här priset får du köpa våra medlemmars arbete, men inte ett öre billigare." Här finns det alltså en klar motsättning till konkurrensrätten. Den motsättningen har arbetsgivare sedan länge sökt utnyttja genom domstolarna. I USA, föregångslandet för kapitalismen, lyckades arbetsgivarna t.o.m. krossa fackföreningsrörelsen bl.a. med konkurrensrätten.

Målarna drabbade

I Sverige är det Målareförbundet som har varit värst utsatta för konkurrensrättens följder. Redan i början av 1990-talet ansåg konkurrensverket att en ackordsbestämmelse i målaravtalet stred mot den gamla konkurrenslagen. Men de kunde inte förbjuda den, för det medgav inte den gamla lagen. Men den nya konkurrenslagen är mycket vassare och bygger på EG-rätten. Så om Konkurrensverket nu säger att en bestämmelse strider mot konkurrensrätten blir den ogiltig och Målareförbundet får inte strejka för att genomdriva eller behålla en sådan bestämmelse. Man kan därför förstå att arbetsgivaren gillar att använda denna lagstiftning mot facket.

FASTIGO som är fastighetsföretagens förhandlingsorganisation och Sveriges målareföretagares samorganisation, SMS har försökt använda konkurrensrätten för att fixa det de inte lyckats med i avtalsförhandlingarna. De har dragit Målareförbundet inför Konkurrensverket, Tingsrätt och Hovrätt och nu sist skiljedomstol för att få bort målarnas arbetsmarknadsavgifter. Tvisten i skiljedomstolen avgjordes så sent som i maj i år. Målarna vann denna viktiga skiljedom. Arbetsgivarna menade att deras medlemsföretag missgynnades, eftersom de inte fick vara med och bestämma över hur arbetsmarknadsavgifterna skulle användas. Men egentligen var inte detta kärnfrågan.

Individuell lön och ackord

I dag går hela arbetsmarkanden mot individuell lönesättning. I de flesta avtal som har individuell lönesättning bestämmer arbetsgivaren över hur potten ska fördelas om man inte kommer överens i löneförhandlingarna. Den individuella lönesättningen har alltså medfört att arbetsgivaren har utvidgat sina § 32 rättigheter till att också själv bestämma över hur lönepotten ska fördelas. Ackorden är det viktigaste instrumentet för målarna att behålla inflytandet över lönesättningen. Det är dessutom en helt solidarisk lönesättning, alla får lika mycket betalt för sitt arbete och kan själva genom sin arbetsprestation påverka lönens storlek. Mätningsavgiften som är en del av arbetsmarknadsavgiften är nödvändig för att målarna ska kunna upprätthålla ackorden. Arbetsmarknadsavgiften ger dessutom Målarna ett bestämmande inflytande över hur den fackliga tiden ska ersättas. Den ger också facket kontroll över hur deras medlemmars pengar förvaltas. Att kunna försvaga Målareförbundet på dessa punkter är i sig viktiga arbetsgivarmål. SMS och FASTIGO hade inte styrkan att tvinga till sig ett avtal utan arbetsmarknadsavgifter. Då gick man i stället till domstol och skiljenämnd för att den vägen försöka fixa fram det man misslyckat att träffa avtal om. Man kan alltså se att det rör sig om en ren intressekonflikt som man försöker dölja under en juridisk klädedräkt.

Nu har man tack och lov inte lyckats. Målareförbundet har vunnit alla sina processer hittills. Och inte bara Målareförbundet i Sverige utan facket i hela Europa vann en delseger i EG-domstolen i det s.k. Albanymålet. Även där försökte arbetsgivarna använda sig av konkurrensrätten som ett sätt att komma åt den fackliga verksamheten.

EU hotar strejkrätten

I Holland gällde ett kollektivavtal om pensionsförsäkring i textilindustrin ungefär motsvarande den svenska AMF-försäkringen. Ett textilföretag, Albany, klagade och menade att de inte ville ha pensionsförsäkringen enligt kollektivavtalet. De menade att de hade en egen, bättre pensionsförsäkring. Lustigt nog förklarade Albany samtidigt att man inte orkade med den ökade kostnaden som en förändring av försäkringen skulle medföra. Albany och också några fler företag klagade därför hos domstolen.

Den holländska domstolen frågade EG-domstolen om det holländska kollektivavtalet om pensionsförsäkring var förenligt med EG-rättens regler om konkurrensrätt. Det holländska företaget förhindrades enligt domstolen genom kollektivavtalet att välja vilket försäkringsbolag de skulle försäkra de anställda i. Att de anställda genom sin organisation också borde ha inflytande över detta är en aspekt som försvinner i processen.

I november 1998 var det huvudförhandling. (EG-domstolens mål C-67/96). Efter huvudförhandlingen gav en av domarna som kallas generaladvokat, ett förslag till dom. Detta förslag blev offentligt i januari 1999. Generaladvokaten heter Jacobs. (Yttrandet och även domen finns på min hemsida www.kurt.nu.)

Detta förslag skulle om det också blivit domstolens dom ha medfört en allvarlig inskränkning i såväl de svenska fackförbundens möjlighet att teckna kollektivavtal som strejkrätten i Sverige. Men EG-domstolen är en politiskt mycket lyhörd domstol. Den förstod att den skulle få hela Europas samlade fackföreningsrörelse på halsen om den ogiltigförklarade avtalet. Domstolen gick därför på en annan linje. Den sade att så länge ett kollektivavtal hade ett godtagbart fackligt syfte, så stred det inte mot konkurrensrätten. Men av domen framgick tydligt att EG-domstolen gav sig rätten att i framtiden, om den ansåg det lämpligt, överpröva om ett kollektivavtal stred mot EG:s konkurrensrätt.

Hotet kvar

Hotet är alltså inte undanröjt men hittills har facken i Europa lyckats hålla ställningarna. Det är viktigt att fackföreningsrörelsen ser till att den fackliga verksamheten inte juridifieras. Då riskerar man att förlora sitt enda verkningsfulla påtryckningsmedel, strejken.

Vill du läsa mer om hur konkurrensrätten hotar den fackliga verksamheten kan du på min hemsida leta upp Arbetsorätten 8, Strejkrätten dubbelt hotad. Du kan då se hur juridiken kan används som ett sätt att angripa den fackliga verksamheten. Den skrevs innan Albanydomen kom, så innehållet är inte alldeles aktuellt.