……tiga är guld

En  McDonaldsanställd i Örebro kritiserade sin arbetsgivare på bloggen. Hon blev uppsagd. Hennes närmaste chef skrev då på sin Facebook-sida att han småskrattade när han sade upp henne och att han ”precis sagt upp en tjej som bloggade riktigt illa om sin arbetsplats ... inte helt smart att hitta på massor bara för att polarna skall få sig ett skratt.”

 När nyheten presenteras på dagstidningarna hemsidor var det många läsare som kommenterade, och tyckte att det var helt orimligt att någon blev uppsagd för något hon skrev på sin blogg. Arbetsgivaren har väl inte har rätt att lägga sig i de anställdas privatliv.

Andra tycker att om man sade upp den anställde för vad hon skrev på sin blogg, borde man väl också i rättvisans namn säga upp arbetsledaren som yttrat sig så olämpligt om henne på Facebook. Det är en vanlig men grav missuppfattning att den svenska arbetsrätten är rättvis. Arbetsgivaren har tvärtom avtalsenlig rätt att vara orättvis enligt sin s.k. arbetsledningsrätt.

Men det här är inte den enda gången bloggar dyker upp i samband med jobb. Enligt en insändare i tidningen Journalisten blev en journalist av med sitt jobb för att hon genom en opinionskampanj för pappornas rättigheter på sin blogg stött sig med för många i läsekretsen.

Det finns också ett säkert tips när det gäller anställningssökande. Många arbetsgivare som är lite om sig och kring gör en sökning på nätet för att kolla om det finns något personligt material om den anställningssökande som man är intresserad av att anställa.

Det du skriver på din blogg kan därför få betydelse för din ställning på arbetsmarknaden. Men hur ser de ut rent rättsligt? Kan man verkligen bli av med sitt jobb för något man skriver i sin blogg?

Svaret är otvetydigt: Ja!

Av tidningarna framgår inte vad den McDonaldsanställda i Örebro hade skrivit om sin arbetsgivare som var så allvarligt. Men vi kan spåna lite för att få lite exempel på vad man kan och inte kan göra på nätet:

1.  Min arbetsledare är alldeles för djäklig, hon driver mig som en slav hela dagarna.

2.  Mitt företag bidrar till klimatkatastrofen genom att de använder så mycket rött kött i sina hamburgare

3.  Min arbetsgivare skaffar sig stora konkurrensfördelar genom att han använder sig av billigt fett, som visserligen är tillåtet enligt lagstiftningen men som i vart fall jag tycker är hälsovådligt.

4.  Min arbetsgivare använder sig av helsvart arbetskraft i de städföretag som han anlitar.

5.  Min arbetsgivare gör sina bakverk efter ett helhemligt recept som han inte vill ska komma ut, men här nedan får du receptet, för bakverken är så goda att jag tycker fler borde använda sig av den kunskapen.

Att skriva på sin blogg är ett sätt att använda sin medborgerliga yttrandefrihet. Och yttrandefriheten brukar ju vara skyddad i landets grundlagar. Men så är det inte när du som anställd i ett privat företag utnyttjar din yttrandefrihet på ett sätt som skadar din arbetsgivare. Som anställd i ett privat företag är du nämligen inte som man skulle kunna tro skyldig att vara solidarisk med dina medmänniskor, utan din främsta skyldighet är att vara lojal med din arbetsgivare. Lojalitet i anställningsförhållande innebär då bl.a. tystnadsplikt för allt som kan skada din arbetsgivare så länge det inte rör brottslig verksamhet eller allvarliga missförhållanden i arbetet.

Det enda skyddet för din yttrandefrihet finns därför inte i grundlagen som man skulle kunna tro utan i Anställningsskyddslagen, LAS. Din arbetsgivare får nämligen inte säga upp dig när du utnyttjar din yttrandefrihet, om det inte är så att yttrande är ett så alvarligt brott mot din lojalitetsplikt i anställningen att det är saklig grund för uppsägningen.

Titta du då på de fem yttrandena ovan så går det från något som du utan vidare kan säga på din blogg till något som närmar sig grund för uppsägning. Detta att du avslöjar din arbetsgivares företagshemligheter när du släpper ut hans recept på nätet, är definitivt något som är farligt för anställningen.

Men säger du, om jag avslöjar att min arbetsgivare använder sig av svart arbetskraft, så gör jag ju en samhällsnyttig insats, jag avslöjar ju brott, och det kan jag väl inte bli uppsagd för.

Sant, men!

Det är du som har bevisbördan att det verkligen är svart arbetskraft, och när det kommer till kritan är det kanske det inte så lätt att fixa papper på bordet som styrker det.

Hur ska man då förhålla sig till bloggande? Huvudregeln är mycket enkel.

1.      Avslöja aldrig uppgifter på nätet om dig själv eller om din arbetsgivare som kan skada dig eller din arbetsgivare. Det kan vara de här små personliga detaljerna om dig, din politiska eller fackliga uppfattning som gör att du missar ett jobb som du sökt och gärna skulle ha velat ha. Och skadar du din arbetsgivare så kan du bli av med jobbet. Vik helt enkelt inte ut dig på nätet!

2.      Publicera aldrig uppgifter som kan knytas till dig om de rör företagshemligheter, till exempel produktionsmetoder, exakta mängder, leveransvägar, kunduppgifter etc.

3.      Om det är missförhållanden på jobbet, ta först upp dem med arbetsgivaren eller hellre genom facket innan du på något sätt går ut med dem. Gör du inte det kan det vara uppsägningsgrund, även om det är berättigad kritik.

4.      Om missförhållandena på jobbet kvarstårdet trots dina kontakter med  fack eller arbetsgivaren,  anmäl frågan till myndighet som övervakar arbetsgivaren t.ex. Arbetsmiljöverket.

5.      Om du tycker att du i alla fall på något sätt vill publicera uppgifter, försök vara anonym.

6.        Använd då aldrig arbetsgivarens redskap vid kontakt med media för då kan uppgifterna genom dataspår, telefonräkningar eller på annat sätt spåras till dig så att du blir av med jobbet.  

7.      Kontakta media utanför arbetstid.  Privat arbetsgivare har nämligen full rätt efterforska källan, något som är förbjudet för en offentlig arbetsgivare i yttrandefrihetens namn.

8.      Om du iakttar dessa regler ger anställningsskyddslagen ett relativt gott skydd. Men om du är tidsbegränsat anställd, t.ex. har ett vikariat eller en extraanställning, så saknar du helt skydd för din yttrandefrihet.

Tycker du att de här förhållandena verkar medeltida och inte anpassade efter ett modernt öppet samhälle, så har du rätt. Lojalitetsplikten i anställningsförhållandet går tillbaka på feodala förhållanden och är verkligen inte anpassad efter ett demokratiskt samhälle. Men det hjälps inte, det är gällande rätt. Men det går att ändra, skriv t.ex en motion till nästa förbundskongress att facket verkar för att yttrandefriheten i arbetet stärks. Det kan ju vara en början!

Kurt Junesjö 2010-01-19