Arbetsdomstolen vandrar stadigt åt höger

Arbetsdomstolen behandlar tvister som har med arbetsplatsen att göra. Ofta redovisar domarna mänskliga tragedier och draman. Domen om Karl-Åke (jag har ändrat namnen lite) upplevde jag väldig starkt när jag läste den.  Karl-Åke berättade så här.

I hans familj hade det alltid funnits en stark sammanhållning. Men familjen gillade inte hans sambo Mary. Syskonen hade på en släktträff krävt att han fick välja mellan dem och Mary. Han blev mycket ledsen och mådde fruktansvärt dåligt. När han gick upp på måndagsmorgonen efter släktträffen saknade han ork. Han kände att han inte skulle klara att köra truck. Men han kunde inte anmäla sin frånvaro för pengarna på mobilkortet var slut. Karl-Åkes närmaste chef Kristina och produktionschefen Dag åkte hem till honom.

Mary berättade som vittne  i AD att Karl-Åke var en känslig person När han pratade med Kristina och Dag var han nedsjunken och såg gråtfärdig ut. Hon såg på honom att det blev för mycket. Hon tycker att bolagets företrädare borde ha förstått att han inte mådde bra. När han som ett sätt att bli av med arbetsledarna sade till dem att han kanske skulle säga upp sig själv åkte Kristina genast till kontoret och hämtade en uppsägningshandling som han skrev under. Han ångrade sig efter två dagar och ville gå tillbaka till jobbet.

När arbetsgivaren tvingar en anställd att säga upp sig själv, eller om arbetsgivaren utnyttjar den anställds svaga och beroende ställning, kan AD i vissa fall vända på steken och säga att uppsägningen saknar verkan som egen uppsägning och att det  i själva verket är arbetsgivaren som har ansvaret. Det finns då möjlighet att få uppsägningen ogiltigförklarad och få tillbaka jobbet. Men AD menade enhälligt, även de två arbetstagarföreträdarna som sitter som domare, att några sådana skäl fanns inte här, den egna uppsägningen ansågs riktig.

Arbetsdomstolen har fyra fastanställda domare som förestår var sin rotel. Karl-Åke hade stöd av sitt fack hans uppsägningstvist stämdes in till AD och hamnade på rotel 4. Där förebereddes målet för att sedan behandlas i en huvudförhandling. Till huvudförhandlingen kallas ytterligare 6 personer in, ungefär som nämndemän i en tingsrätt. Två domare kommer från arbetsgivarsidan två från arbetstagarsidan. Två är statliga tjänstemän och de har liksom den fastanställda domaren domarutbildning. Det är alltid den av AD fastanställda domaren som skriver domsförslag och därför oftast styr hur domen slutligen blir.

Industriförbundens gemensamma facktidning Dagens Arbete jämförde hur de fyra fastanställda domarna dömde i AD under de senaste fem åren. Så här skriver DA:

”Facket vinner inte ens två mål av tio i Inga Åkerlunds rotel. I Arbetsdomstolens chef Michaël Kochs rotel vinner de dubbelt så ofta. Och så ser det i stort sett ut för de andra domarna också: Inga Åkerlund dömer mer än dubbelt så ofta till förmån för arbetsgivarsidan som de andra tre fasta domarna. Extremåret 2008 dömde Inga Åkerlund till fackets fördel en gång mot arbetsgivarnas 14:” (DA mars 2010)

Det här var inte okänt i fackföreningsvärlden. LO-tidningen gjorde en motsvarande undersökning redan 2003 från det Inga Åkerlund började som domare på AD i oktober 1998 till oktober 2003. LO-tidningen kom för denna period till ungefär  samma resultat som DA.

Och för Tommy Andersson, avtalssekreterare på GS, kom inte uppgifterna om Inga Åkerlund i DA som någon överraskning:_.”– När vi ser att ett mål hamnar där försöker vi få till en förlikning, säger han” (LO-tidningen 5 mars 2010). GS försöker alltså undvika att få Inga Åkerlund som domare.

Utrymmet för tyckande i AD är stort

Nu frågar du vad allt detta har  med Karl-Åke att göra. Jo när jag läst DA-artikeln erinrade jag mig Karl-Åkes öde från de kommentarer jag löpande gör till arbetsdomstolens domar på min hemsida www.kurt.nu . Om  Karl-Åke hade jag skrivet så här:

”Det här är en grym dom. Genom hela domen lyser hur skör och utsatt denna människa är, och samtidigt hur duktig arbetsgivaren är att utnyttja regelsystemet till sin fördel.”

Och nu har du kanske redan gissat, det var Inga Åkerlund som var domare i detta mål.

Arbetsdomstolen är inte sällan en djupt mänsklig domstol. Så här uttryckte en av AD:s domare denna medmänsklighet en gång: ”Den sammanfattande bedömningen  beträffande Urbans tjänstgöring som arbetsledare måste enligt arbetsdomstolens mening bli, att Urban i likhet med de flesta arbetstagare utfört ett arbete som av och till kunnat ge anledning till anmärkningar och kritik i olika hänseenden. Vad som därvid har framkommit kan emellertid inte berättiga till slutsatsen att Urban visat sådan bristande lämplighet för eller på sådant sätt åsidosatt sina åligganden i anställningen som arbetsledare, att bolaget haft saklig grund för att genom uppsägning skilja honom från hans anställning.

Sammanfattat: Alla människor har brister och det måste man ta hänsyn till också när man dömer.

AD måste naturligtvis döma efter lagstiftning och bevisning, men både lagstiftning och bevisning ger ofta utrymme för vad man brukar kalla skönsmässiga bedömningar, och det är dessa skönsmässiga bedömningar Inga Åkerlund nästan konsekvent har lagt i arbetsgivarens knä.

Kan man då lita på Arbetsdomstolen?

När en domstol dömer har den tre verktyg för att bestämma domen, förutom det som händer i rättssalen i form av bevisning mm:

1.      lagstiftning, alltså den rena lagtexten t.ex. Anställningsskyddslag, Semesterlag etc,

2.      det man skrev om lagen i departement och riksdag när man skapade den, förarbeten,

3.      hur domstolen dömt tidigare i motsvarande situationer, praxis eller prejudikat.

Kan man då lita på Arbetsdomstolen efter DA:s och LO-tidningens redovisningar. De visar ju uppenbarligen att åtminstone en domare dömer snett? Nja det är faktiskt lite svårt, men det hjälps inte, för Arbetsdomstolen är den domstol som gäller inom arbetsmarknaden vare sig man litar på den eller inte, och vi lär inte få någon bättre.

Och tyvärr är inte det allvarliga att Karl-Åke och andra enskilda arbetare med honom råkat illa ut för att de blivit orättvist eller omänskligt bedömda. Det allvarliga är hur denna sneda bedömning påverkar punkten 3 ovan, alltså praxis.

Och här har det tyvärr skett ganska allvarliga saker som kommer att påverka AD:s dömande långt efter det denna domare avgått, eftersom den snedvridning av praxis som skett fortfarande kommer att finnas kvar som prejudikat.

Två exempel på AD:s högervridning, det finns fler

Här är några exempel på AD:s allmänna gång till höger, den är alltså inte bara begränsad till Inga Åkerlunds rotel, även om hon är den självskrivna ledaren.

·         Lojalitet är ett begrepp som kommer från medeltiden. Det var de underlydandes skyldighet att i det feodala samhället alltid sätta husbondens intresse framför sitt eget, vara lydiga, tysta och underdåniga. I AD:s praxis har detta gamla feodala begrepp nu dammats av och förvandlats till ett verktyg för att döma olydiga arbetare som lämnar sin anställning för att söka nytt jobb till höga skadestånd om de utnyttjar de kunskaper de fått i sin gamla anställning.
Ett exempel, en arbetstagare som köpt aktier i ett konkurrerade AB ansågs därmed har brutit mot lojalitetsplikten och dömdes utan varje lagstöd att betala 100 000 kr i skadestånd för företagets uteblivna vinst. (AD 2003 nr 84). När man byter jobb finns det stor risk att arbetsgivaren kollar om man tar med sig något som man lärt sig på hans företag till sitt nya arbete, kallar det för lojalitetsbrott och kräver dryga skadestånd.  Eftersom arbetarens yrkeskunskap är hans enda handelsvärde är detta en mycket allvarlig utveckling. Den har hittills bara drabbat tjänstemän som sökt nytt arbete eller startat nya företag, men kommer snart att drabba även vanliga arbetare.

·         Jag ska bara ta ett exempel till på AD:s högervridning. Transport träffade en överenskommelse med en arbetsgivare att de skulle införa alkolås på bilarna. Arbetsgivaren tyckte det blev för dyrt och fixade i stället ett nyckelskåp där alla chaufförerna skulle tvingas alkoblåsa inför alla arbetskamrater och arbetsledning. Två skyddsombud vägrade. De tyckte, föga förvånande, att det var kränkande. Facket lade tolkningsföreträde, vilket normalt innebär att facket tar på sig ansvaret och de skulle därför inte vara skyldiga att blåsa. Arbetsgivaren sade upp pga. arbetsvägran och AD underkände på dimmiga grunder tolkningsföreträdet och godkände uppsägningen. (AD 2009 Nr 36).

På detta sätt underminerar AD både arbetstagarnas rätt till integritet och den rätt till tolkningsföreträde som facken fick som en del av arbetsrättsreformen 1976 genom medbestämmandelagen.

Vad ska facken göra?

Facken måste därför på ett helt nytt sätt börja bevaka utvecklingen i Arbetsdomstolen. De måste analysera, vara aktiva, regera, bråka och se till att deras egna ledamöter i domstolen är kunniga, medvetna och pålästa. Två av de sju av de ledamöterna kommer ju från arbetstagarsidan. Nu är det tyvärr alltför ofta gamla försoffade pensionerade ombudsmän, som bara för nöjet att få umgås i den fina AD-klubben glatt hänger med i den hisnande spiralen nedåt för arbetsrätten.

Ta gärna och läs de domar jag hänvisar till på min hemsida www.kurt.nu och försök själv bilda dig en uppfattning vart vi är på väg. Tyvärr verkar det inte som den lysande framtiden tillkommer arbetarsidan.

Kurt Junesjö 2010-03-28