Ska ungdomsarbetslöshet ge sämre avtal?

Det är drag i frågan om ungdomsarbetslöshet.

Svenskt Näringsliv SN påstår att hela ungdomsarbetslösheten beror på anställningsskyddslagen, LAS, eftersom turordningen sist in först ut gör att alla unga slås ut först från arbetsmarknaden . Hur osant detta är kan man lätt förstå om man får veta att LAS egentligen inte gäller för en stor del av dessa mest unga utsatta, nämligen kvinnor mellan 19 och 25år. Hälften av dem är nämligen tidsbegränsat anställda så de har inget anställningsskydd alls. Den rätta slutsatsen av SN:s linje borde därför egentligen vara att man stärkte anställningsskyddet för alla, så att även de unga fick ett fast jobb och slapp vara löshästar på den svenska arbetsmarknaden.

I Almedalen föreslog Folkpartiledaren Jan Björklund lösningen lärlingslöner. ”Det är bättre att ungdomar blir lärlingar än att de går arbetslösa”, säger han. Men trots Björklunds tal, sägs lärlingar upp inom målarbranschen pga. den vikande konjunkturen (Målaren nr 5 2009)

Björklund själv trodde uppenbarligen att han beträdde minerad mark med sitt utspel, för han bad åhörarna lyssna extra noga, ”för nu kommer nåt riktigt kontroversiellt”.

”Det är inte särskilt kontroversiellt. Vi hade ett system med introduktionslöner inom Metalls område på 90-talet, så vi är inte alls främmande för att pröva igen, “ sade IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Irene Wennemo, chef för LO:s arbetslivsenhet, har av regeringen utsetts att utreda förutsättningarna för att ”inom gymnasial lärlingsutbildning kombinera anställning och studier. Hon ska även lämna de förslag som krävs för att göra kombinationen möjlig.”

Det hela hänger inte ihop, man blir förvirrad. Men låt oss reda ut begreppen:

De introduktionslöner som IF Metalls avtalssekreterare talade om i Almedalen var ett mycket utvecklat system med lärlingsutbildning där framför allt större metallindustrier hade en inbyggd skola. Lärlingarna hade lägre lön än de fullbetalda arbetarna, men samtidigt ställde facket hårda krav på att de också skulle få utbildning och inte utnyttjas som billig arbetskraft. Gjorde företagen det fick de både betala avtalsenlig full lön, och kraftiga skadestånd till facket. Det är alltså motsvarande system som i dag gäller för målarnas lärlingsutbildning.

Men under 1970 - 80-talet var det flera mål i Arbetsdomstolen där arbetsgivarna bl.a. lät skolpliktiga elever i så kallad anpassad utbildning eller praktikanter utföra yrkesarbete utan lön. Domarna i dessa mål spretade åt olika håll.

De starka yrkesförbunden Metall och Trä hade traditioner för att skydda sina medlemmar från lönedumpning, De tillät helt enkelt inte arbete inom kollektivavtalets område utan lön. De struntade i om de som arbetade kallades praktikanter, elever eller något annat. Alla som  utförde faktiskt arbete inom kollektivavtalets område skulle ha avtalsenlig lön. Punkt! Dessa då så starka avtal medförde att facken vann i AD och arbetsgivaren fick betala både lön och skadestånd.

Men kommunalarbetareförbundet hade  då sedan länge tillåtit att oavlönade praktikanter utförde faktiskt arbete inom avtalets område utan att ingripa. Därför konstaterade Arbetsdomstolen att eftersom förbundet hade tillåtit oavlönat arbete utan avtalsreglerade krav på utbildning eller några andra begränsningar så var det enligt avtalet tillåtet att ha oavlönade praktikanter som utförde faktiskt arbete utan krav på de skulle få utbildning av någon kvalitet. En av kollektivavtalets viktigaste funktioner, att skydda medlemmarna mot lönedumpning genom att förbjuda  icke avlönat arbete inom kollektivatlets område  hade Kommunalarbetareförbundet därför missat genom slapp avtalsbevakning.

Yrkesutbildningsavtalen till byggnadsarbetare, elektriker, målare, plåtslagare m.fl. byggyrken är mycket strikta. Inom dessa yrkesförbund finns mycket starka traditioner att inte tillåta lönedumpning under falska förtecken av yrkesutbildning,

Men vad kommer då att hända? Teknikarbetsgivarna är IF Metalls huvudmotpart. Teknikarbetsgivarna är ett av de mest reaktionära arbetsgivareförbunden på den svenska arbetsmarknaden. Att de skulle tillåta IF Metall att bygga upp ett så strikt yrkesutbildningsavtal med så definierade skyldigheter för arbetsgivaren som man hade på 1900-talet är inte sannolikt. Och även om så skulle vara fallet har förbundet i dag inte resurser att övervaka tillämpningen. Den traditionen har man tappat sedan många år. Det är bara att hoppas att IF-Metall därför inte kommer överens om ett nytt lönesänkningsavtal för ungdomar motsvarande det man träffade för vuxna yrkesarbetare den 2 mars 2009.

Vilka krav ska man då ställa på Irene Wennemo när hon nu ska utreda lärlingsfrågan och bli klar den 20 december 2009

1.      Det första kravet är att parterna själva i sina kollektivavtal ska bestämma hur lärlingssystemen ska se ut,  så att t.ex. de välfungerande systemen inom byggbranschen helt lämnas utanför regleringen.

2.      Det andra kravet är att  parterna är de som ensamma ska bestämma över vilket arbete som ska avlönas inom kollektivavtalets område.
Det finns ganska färska exempel på att riksdagen har stiftat lagar som satt kollektivavtalens lönebestämmelser ur spel. Det skeddepå 1990-talet  genom att arbetare i s.k. arbetsmarknadsåtgärder bara fick A-kassersättning i stället för avtalsenlig lön, även när de utförde vanligt avtalsreglerat arbete. Det åstadkoms genom en särskild bestämmelse i arbetsmarknadslagarna att dessa arbetare felaktigt inte skulle anses som arbetstagare trots att de utförde vanligt arbete. Det hade till effekt att kollektivavtalen inte gällde för dem, eftersom kollektivavtal bara gäller för arbetstagare. En sådan reglering är helt oacceptabel.

Men Irene Wennemo är en duktig och skärpt utredare, så hon kommer säkert inte att falla i borgarnas fällor. Men det skadar i alla fall inte att hålla ögonen öppna.

Kurt Junesjö 2009-08-03