Europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna
FR-670 75 STRASBOURG
SEDEX
Frankrike

 

Datum

Beteckning (bör anges i brev till oss)

1999-08-16

TRA-54194-KJ

Tryck på stjärnorna i innehållsförteckningen nedan om du vill röra dig i domen

Anhängiggörande av klagomål på grund av kränkning av artikel 6, 11 och 13 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 ang skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen

 

Klagande: Svenska Transportarbetareförbundet,
Box 714, 101 33 Stockholm, Sverige tel. 468- 723 770

Ombud: förbundsjuristen Kurt Junesjö, LO-TCO Rättsskydd AB,
Box 1155, 111 81 Stockholm, Sverige tel. 468 - 676 63 00

Saken: ogiltigförklarande av bestämmelser i kollektivavtal

______________________________________________________________

  1. Yrkande
  1. Svenska Transportarbetareförbundet (förbundet) yrkar att Europadomstolen förklarar att svenska staten kränkt förbundets och dess medlemmars rättigheter enligt artikel 6 och 11 och 13 i Europakonventionen genom den svenska konkurrenslagens utformning samt genom att Konkurrensverket ogiltigförklarat en bestämmelse i kollektivavtalet mellan Svenska Tidningsutgivareföreningen och Svenska Transportarbetareförbundet för tidningsdistributörer.
  2. Vidare yrkar Svenska Transportarbetareförbundet att Europadomstolen förpliktar svenska staten att utge skadestånd till förbundet med 500 000 SKR för att förbundets rättigheter enligt artikel 6 och 11 och 13 i Europakonventionen kränkts.
  1. Behörighet
  2. Jag bifogar rättegångsfullmakt undertecknad av Svenska Transportarbetareförbundets ordförande Hans Wahlström som enligt förbundets stadgar har rätt att meddela sådan fullmakt. Fullmakt bilaga 1

  3. Innehållsförteckning
  4. 1 Yrkande

    2 Behörighet

    3 Innehållsförteckning

    4 Tvisten; sammanfattning

    5 Tillämpliga bestämmelser i Sverige

    5.1 Bestämmelser i Regeringsformen (RF)

    5.2 Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)

    5.3 Konkurrenslag (1993:20)

    5.4 Kollektivavtal för tidningsdistributörer

    6 Bakgrund till bestämmelsen om förbud att anlita entreprenör

    7 De arbetsrättsliga reglernas funktion i svensk lagstiftning

    8 Den aktuella tvisten. Handläggning i Arbetsdomstolen

    9 Den aktuella tvisten. Handläggning i Konkurrensverket

    10 Förfarande i strid med artikel 6 i Europakonventionen

    11 Kränkning av föreningsfriheten artikel 11 i Europakonventionen

    12 Ej effektivt remedium; Brott mot artikel 13

    13 Svenska statens förpliktelser med anledning av konventionen

    14 Villkoren i artikel 35 för upptagande av målet till prövning är uppfyllda

  5. Tvisten; sammanfattning
  6. Svenska Transportarbetareförbundet är en facklig organisation som bl.a. företräder tidningsutbärare. (Förbundets stadgar bilaga 2) I denna egenskap har förbundet slutit ett löne- och villkorsavtal med arbetsgivarorganisationen Svenska Tidningsutgivareföreningen för tidningsutbärare i Sverige. Avtalet gäller för ca 7.000 medlemmar. (Kollektivtal bilaga 3).

    Arbetsdomstolen handlägger som domstol bl.a. frågor som gäller tvist om tolkning och tillämpning av kollektivavtal.

    Svenska Transportarbetareförbundet instämde Tidningsutgivareföreningen och ett av dess medlemsföretag till Arbetsdomstolen då företaget i strid med avtalet anlitade entreprenör för tidningsutbärningen. Bestämmelsen har tillkommit på Svenska Transportarbetareförbundets initiativ för att skydda mot kringgående av kollektivavtalets lönebestämmelser genom anlitande av ensamsföretagare, vilka såsom uppdragstagare inte omfattas av kollektivtalets bestämmelser. Domstolen förklarade att företaget genom att inte iaktta denna bestämmelse bröt mot kollektivavtalet och därmed gjorde sig skyldiga till avtalsbrott. (Arbetsdomstolens dom bilaga 4)

    Konkurrensverket är en myndighet som bl.a. handlägger frågor om otillåten konkurrensbegränsning enligt konkurrenslagen . Myndigheten har inte domstols ställning.

    Svenska Tidningsutgivareföreningen och fem av dess medlemsföretag prövade i Konkurrensverket frågan om samma avtalsbestämmelse som förbjuder arbetsgivaren att använda sig av entreprenörer för tidningsutbärningen, då enligt konkurrenslagen.

    Enligt svensk lagstiftning saknar Svenska Transportarbetareförbundet ställning som part vid denna handläggning i Konkurrensverket och är inte heller besvärsberättigad. Förbundet saknar alltså rättsliga möjligheter att få prövat i domstol eller annan behörig myndighet ett beslut som rör förbundets civila rättigheter. Härigenom har den något egendomliga situationen uppkommit att de parter mot vilken de formellt betungande åtgärderna enligt konkurrenslagen riktas, företagen och arbetsgivarorganisationen har stort intresse av att undanröja den bestämmelse som Konkurrensverket som övervakande myndighet vill avskaffa, medan den avtalspart, som har intresse av bestämmelsen för att skydda sina medlemmars intressen, saknar ställning som part.

    Konkurrensverket har genom beslut 1999-02-19 ogiltigförklarat bestämmelsen i kollektivavtalet enligt den svenska konkurrenslagen. (Beslut bilaga 5)

    Svenska Transportarbetareförbundet anser den svenska konkurrenslagen och dess tillämpning medger ett otillåtet ingrepp i den på föreningsfriheten grundade rätten att förhandla, vidta stridsåtgärder för att få till stånd samt sluta och utnyttja kollektivavtal till skydd och gagn för förbundets medlemmar.

    Genom ovanstående åtgärder har Svenska Transportarbetareförbundets och dess medlemmars enligt konventionen skyddade fri- och rättigheter kränkts. Någon effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk domstol eller behörig myndighet saknas.

  7. Tillämpliga bestämmelser i Sverige
  8. Förbundet redovisar först de bestämmelser i Svensk lagstiftning som är aktuella i tvisten. Det är tre områden, föreningsfrihet, kollektivavtalsrätt och konkurrensrätt i respektive Regeringsformen som är grundlag, medbestämmandelagen som reglerar arbetsrättsliga frågor och konkurrenslagen som till större delen överensstämmer med motsvarande EG-rättsliga reglering av konkurrensrätten, med den skillnaden att lagstiftningen inte enbart gäller handel mellan EES-länderna utan även handel inom Sverige.

    1. Bestämmelser i Regeringsformen (RF)

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1

Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

  1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
  2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
  3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
  4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats, föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,
  5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,
  6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Beträffande tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att taga del av allmänna handlingar. Lag (1998:1437).

12

De fri- och rättigheter som avses i 1 1-5 samt i 6 och 8 och i 11 andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 7 första stycket 7 och 10 . I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 14 första stycket andra meningen.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

  1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som angives i 2 kap. 2 tryckfrihetsförordningen,
  2. husrannsakan eller liknande intrång eller
  3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag. Lag (1988:1443).

14

Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot. Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung. Lag (1988:1443).

17

Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Lag (1976:871).

23

Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lag (1994:1468).

    1. Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL)

1

Denna lag äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Som arbetstagare anses i lagen även den som utför arbete åt annan och därvid ej är anställd hos denne men har en ställning av väsentligen samma slag som en anställd. Den för vars räkning arbetet utföres skall i sådant fall anses som arbetsgivare.

3

Innehåller lag eller med stöd av lag meddelad författning särskild föreskrift som avviker från denna lag, gäller den föreskriften.

4

Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks.

Genom ett kollektivavtal får det dock göras avvikelser från 11, 12, 14, 19--22 och 28 , 29 tredje meningen, 33--40 , 43 andra stycket samt 64 och 65 . Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarsidan än som följer av EG-rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975, 77/187/EEG av den 14 februari 1977 och 92/56/EEG av den 24 juni 1992.

I ett kollektivavtal får det också föreskrivas längre gående fredsplikt än som anges i 41, 41 a och 44 eller ett längre gående skadeståndsansvar än som följer av denna lag. Lag (1994:1686).

6

Med arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar skall tillvarataga arbetstagarnas intressen i förhållandet till arbetsgivaren. Med arbetsgivarorganisation avses motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

Med lokal arbetstagarorganisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal förhandling med arbetsgivare. Med central arbetstagarorganisation avses förbund eller därmed jämförlig sammanslutning av arbetstagare.

Bestämmelser som avser arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation gäller i tillämpliga delar sammanslutning av flera sådana organisationer. Vad som sägs om medlem i organisation gäller i sådant fall de anslutna organisationerna och deras medlemmar.

7

Med föreningsrätt avses rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att sådan bildas.

8

Föreningsrätten skall lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger, om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt. Sådan kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande mot annan skall uppfyllas.

Arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation är icke skyldig att tåla sådan kränkning av föreningsrätten som innebär intrång i dess verksamhet. Finns både lokal och central organisation, gäller vad som nu har sagts den centrala organisationen.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan sådan rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal, är rättshandlingen eller bestämmelsen ogiltig.

9

Det åligger arbetsgivar- och arbetstagarorganisation att söka hindra, att medlem vidtager åtgärd som kränker föreningsrätten, Har medlem vidtagit sådan åtgärd, är organisationen skyldig att söka förmå honom att upphöra därmed.

10

Arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med arbetsgivare i fråga rörande förhållande mellan arbetsgivaren och sådan medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren. Arbetsgivare har motsvarande rätt att förhandla med arbetstagarorganisation.

Förhandlingsrätt enligt första stycket tillkommer arbetstagarorganisationen även i förhållande till organisation som arbetsgivaren tillhör och arbetsgivarens organisation i förhållande till arbetstagarorganisationen.

23

Med kollektivavtal avses skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Avtal anses skriftligt även när dess innehåll har upptagits i justerat protokoll eller när förslag till avtal och godkännande därav har upptagits i skilda skrifter.

26

Kollektivavtal som har slutits av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation binder inom sitt tillämpningsområde även medlem i organisationen. Detta gäller oavsett om medlemmen har trätt in i organisationen före eller efter avtalets tillkomst, dock ej i den mån han redan är bunden av annat kollektivavtal.

Utträder medlem ur organisation som har slutit kollektivavtal, upphör han ej därmed att vara bunden av avtalet.

27

Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal kan ej med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet.

32 Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt.

I kollektivavtal om medbestämmanderätt kan parterna, med beaktande av vad som föreskrives i 3 , bestämma att beslut, som annars skulle fattas av arbetsgivaren, skall fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskilt inrättat partssammansatt organ. Lag (1977:529).

41

Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål

  1. att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna lag,
  2. att åstadkomma ändring i avtalet,
  3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller
  4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd. Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket betecknas som olovliga.

Första stycket hindrar inte arbetstagare att delta i en blockad som har beslutats av en arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till ändamål att utverka betalning av klar och förfallen fordran på lön eller på någon annan ersättning för utfört arbete (indrivningsblockad). En sådan stridsåtgärd är inte olovlig. Lag (1993:1498)

54

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som bryter mot denna lag eller mot kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan sägs.

55

Vid bedömande om och i vad mån skada har uppkommit för någon skall hänsyn tagas även till dennes intresse av att lagens eller kollektivavtalets bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

    1. Konkurrenslag (1993:20)

1

Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

2

Denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.

3

I denna lag avses med företag en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag.

Med företag avses också en sammanslutning av företag.

Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas också på

  1. beslut av en sammanslutning av företag, och
  2. samordnade förfaranden av företag.

6

Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 eller av 13, 17 eller 18 c , är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

  1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,
  2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,
  3. marknader eller inköpskällor delas upp,
  4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
  5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Lag (1998:648).

19

Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden är förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga

  1. inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,
  2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,
  3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
  4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Lag (1998:648).

23

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden i 6 eller 19 .

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant åläggande, får Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen. Lag (1998:648).

24

Ett åläggande enligt 23 gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.

25

Om det finns särskilda skäl för det, får ett åläggande enligt 23 meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Marknadsdomstolen får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts. Lag (1998:648).

26

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har

  1. överträtt förbuden i 6 eller 19 , eller
  2. åsidosatt ett villkor som har beslutats med stöd av 10 andra stycket.

Avgiften tillfaller staten.

27

Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte överstigande tio procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår.

Riktas talan mot flera företag skall avgiften fastställas särskilt för vart och ett av dem.

33

Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i 6 eller 19 , skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkommer för ett annat företag eller en avtalspart.

Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd enligt denna paragraf.

57

Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eller 45 får förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon annan att underkasta sig undersökningen.

Ett frivilligt åtagande i samband med ett företagsförvärv får förenas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.

60

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Marknadsdomstolen:

  1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 ,
  2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 ,
  3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 första stycket och 25 , och
  4. ålägganden enligt 45 .

Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett företag som berörs av beslutet. Lag (1998:648).

62

Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag än som avses i 60 eller 61 får inte överklagas.

    1. Kollektivavtal för tidningsdistributörer

Mellan arbetsgivarorganisationen Svenska Tidningsutgivareföreningen och Svenska Transportarbetareförbundet har slutits kollektivavtal för tidningsdistributörer. Detta avtal binder cirka 15 tidningsdistributionsföretag i Sverige. Avtalet binder cirka 14 - 15.000 arbetstagare, varav cirka 7.000 är medlemmar i Svenska Transportarbetareförbundet. Avtalet är ett sedvanligt löne- och villkorsavtal. Som anmärkning till ingressen finns följande text.

" Gång- cykel - eller bildistributörers arbetsuppgifter får ej bedrivas på entreprenad."

  1. Bakgrund till bestämmelsen om förbud att anlita entreprenör
  2. Tidningsdistribution är ett arbete som utförs självständigt av arbetstagaren, utan särskild övervakning av arbetsledare. Arbetet kräver ingen dyr utrustning. Att övergå från att vara arbetstagare till uppdragstagare som själv äger sina redskap är därför mycket enkelt. Den faktiska skillnaden mellan en person som arbetar som arbetstagare respektive uppdragstagare, som inte omfattas av den sociala skyddslagstiftningen för gäller för arbetstagare, kan därför vara ringa.

    Detta förhållande är bakgrunden till att Transportarbetareförbundet framtvingat kollektivavtalsbestämmelsen som förbjuder entreprenadverksamhet inom tidningsdistributionsområdet. Det är en bestämmelse som syftar till att skydda en svag avtalspart från att utnyttjas utan det sociala skydd som arbetsrättslagstiftningen och kollektivavtalet ger en arbetstagare. Bestämmelsen har dessutom tillkommit för att undvika lönenedpressning genom lönekonkurrens från enmansföretag inom distributionsbranschen. Bestämmelsen är alltså en del av ett socialt skyddsnät till skydd för arbetstagare och potentiella arbetstagare.

    Bestämmelsen innebär vidare ett ingrepp i arbetsgivarens arbetsledning och företagsledningsrätt, vilken såsom oreglerad i Sverige enligt praxis ensam tillkommer arbetsgivaren. Genom arbetsrättsreformer som genomfördes i mitten och slutet av 1970-talet gavs arbetstagarorganisationerna möjlighet att, genom kollektivavtal, få inflytande på företags- och arbetsledningsfrågor om vilket en särskild bestämmelse togs in i medbestämmandelagen 32 . Den aktuella avtalsbestämmelsen i kollektivavtalet har samma syfte, nämligen att reglera arbetsgivarens företagsledningsrätt på ett sådant sätt, att arbetstagarens ställning förbättras.

  3. De arbetsrättsliga reglernas funktion i svensk lagstiftning
  4. Arbetstagare är enligt 1 medbestämmandelagen en anställd som har en så osjälvständig ställning att han eller hon bör skyddas av den sociala skyddslagstiftning som gäller för arbetstagare. Arbetstagarbegreppets gränser är inte reglerade i uttrycklig lag, utan följer av domstolspraxis.

    Lagen om medbestämmande i arbetslivet och övrig skyddslagstiftning i Sverige t.ex. anställningsskyddslagen, semesterlagen, lag om föräldrapenning etc gäller endast för arbetstagare. I regel är individuella avtal som träffas direkt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren i syfte att undanröja skyddet enligt sådan lagstiftning, med vissa för respektive lagstiftning angivna undantag, ogiltiga.

    Kollektivavtal kan endast träffas av arbetstagarorganisation med arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation.

    Arbetstagarorganisation, arbetsgivarorganisation, arbetstagare och arbetsgivare åtnjuter skydd för sin föreningsrätt enligt 7-9 medbestämmandelagen.

    Den fackliga organisationen har vidare förhandlingsrätt för arbetstagare, men inte för uppdragstagare enligt 10 medbestämmandelagen.

    Den särskilda rättsverkan för kollektivavtal gäller endast såvitt förhållandet rör arbetsgivare/arbetstagare enligt 23 medbestämmandelagen, inte för uppdragstagare.

    Kollektivavtal som slutits av arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation binder inom sitt tillämpningsområde även medlem i organisationen. Sådan medlem i organisationen kan inte med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet enligt 26-27 medbestämmandelagen.

    Om arbetstagarorganisationen begär det bör det träffas avtal om företagsledningsfrågor (32)

    Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får enligt 41 medbestämmandelagen inte vidta stridsåtgärd under den tid kollektivavtalet gäller, utom vid vissa i lagen särskilt angivna undantagssituationer.

    Arbetsgivare, arbetstagare och organisation som bryter mot kollektivavtal eller medbestämmandelagen ska ersätta uppkommen skada enligt 54 medbestämmandelagen.

  5. Den aktuella tvisten. Handläggning i Arbetsdomstolen
  6. Svenska Transportarbetareförbundet instämde 1996 Svenska Tidningsutgivareföreningen och Tidningsbärarna KB, Skånsk Tidningsdistribution AB & Co i Malmö till Arbetsdomstolen. Saken gällde en tvist mellan parterna med anledning av att tidningsutbärarna önskade anlita underentreprenören Linjebud i Vittskövle för tidningsdistribution.

    Tvisten gällde om bolagets anlitande av Linjebud stred mot kollektivavtalet. Arbetsgivarna hävdade att bestämmelsen om förbud att anlita entreprenör för distributionsuppgifter i kollektivavtalet stred mot 6 konkurrenslagen. Avtalsvillkoret skulle vara ogiltigt eftersom avtalet hade till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden.

    Arbetsdomstolen förklarade att arbetsgivarens anlitande av Linjebud i Vittskövle på detaljdistributionsdistrikten stred mot det mellan parterna gällande kollektivavtalet för tidningsdistributörer. Domstolen ansåg inte att den aktuella bestämmelsen stred mot konkurrenslagen. Domstolens dom, bilaga.

  7. Den aktuella tvisten. Handläggning i Konkurrensverket
  8. Konkurrensverket upptog, efter klagomål av firman Linjebud i Vittskövle, 1996 frågan om avtalsvillkoret om förbud mot anlitande av entreprenörer i kollektivavtalet mellan Svenska Tidningsutgivareföreningen och Svenska Transportarbetareförbundet stred, mot 6 konkurrenslagen.

    Konkurrensbegränsande samarbete är enligt 6 konkurrenslagen förbjudet mellan företag. Konkurrensverket fann det inte nödvändigt att pröva om Transportarbetareförbundet, som slutit avtalet med Svenska Tidningsutgivareföreningen, vara företag. Tidningsutgivareföreningen och de företag som omfattades av kollektivavtalet, Tidningstjänst AB, Tidningsbärarna KB, Pressens Samdistribution AB, Pressens Morgontjänst KB, GP Distribution AB, ansågs vara företag i konkurrenslagens mening. Konkurrensverket prövade kollektivavtalet som konkurrensbegränsande samarbete mellan dessa företag.. Konkurrensverket ansåg i sitt beslut att företagen när de slöt kollektivavtalet samverkade på sådant sätt att de enligt 3 konkurrenslagen skulle anses ha träffat avtal på vilket konkurrensbegränsningarna i 6 konkurrenslagen var tillämpliga.

    De aktuella företagen och arbetsgivarorganisationen såg gärna att de befriades från förbudet enligt kollektivavtalet att utnyttja entreprenörer vid tidningsdistribution. I processen hade de därför med det klagande företaget Linjebud sammanfallande intressen. Transportarbetareförbundet yttrade sig i målet.

    Bestämmelsen i kollektivavtalet om tillåtligheten av att utnyttja sig av entreprenörer prövades enligt 23 konkurrenslagen som innebär att Konkurrensverket kan ålägga ett företag att upphöra med konkurrensbegränsande verksamhet.

    Ett fackförbund är normalt inte företag enligt konkurrenslagen . Prövningen avsåg endast arbetsgivarorganisationernas och arbetsgivarnas beslut att i kollektivavtalet ta in bestämmelse om entreprenadförbud, inte själva kollektivtalet i vilket Svenska Transportarbetareförbundet är part. ( Sidan 7 Konkurrensverkets beslut under Konkurrensverkets skäl.). Konkurrenslagen medger enligt fast praxis inte andra än inblandade företag att vara parter.

    Transportarbetareförbundet hade därför inte ställning som part i en process där ett av förbundet slutet kollektivavtal faktiskt ogiltigförklarades. Enligt 60 konkurrenslagen får vidare endast företag som berörs av beslutet överklaga beslutet. Förbundet hade därför inte heller klagorätt.

    Konkurrensverket fann att den aktuella bestämmelsen stred mot förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i 6 konkurrenslagen. Undantaget för avtalsvillkor om lön- och anställningsvillkor enligt 2 konkurrenslagen, ansågs inte tillämpligt. Beslutet om samverkan mellan arbetsgivarna ansågs på denna grund inskränka möjligheten till konkurrens på ett märkbart sätt. Svenska Tidningsutgivareföreningen och dess medlemsföretag ålades därför enligt 23 konkurrenslagen att inte vidare tillämpa bestämmelsen i fråga. Genom Konkurrensverkets beslut blev även kollektivavtalsbestämmelsen ogiltig enligt 7 konkurrenslagen.

    Detta beslut av Konkurrensverket får enligt 60 konkurrenslagen endast överklagas av de berörda företagen hos Marknadsdomstolen. Svenska Transportarbetareförbundet, som inte var part i målet och inte heller ansågs som företag, saknade därför klagorätt.

    Konkurrensverket är myndighet och uppfyller inte kraven på att vara domstol, eller med domstol jämställt organ, enligt artikel 6 i Europakonventionen.

  9. Förfarande i strid med artikel 6 i Europakonventionen
  10. Svenska Transportarbetareförbundet hävdar att Konkurrensverket genom förfarandet och beslutet betagit Transportarbetareförbundet möjligheten till prövning av dess civila rättigheter i opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

    Den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen som förhindrar arbetsgivaren att använda sig av entreprenörer vid tidningsutbärning är ett civilrättsligt avtal mellan Svenska Transportarbetareförbundet och Tidningsutgivareföreningen. Genom 26 medbestämmandelagen får kollektivavtalet direkt rättsverkan på företag vid vilka Svenska Transportarbetareförbundet har anställda medlemmar.

    Bestämmelsen gäller även enligt 26 medbestämmandelagen mellan Transportarbetareförbundet och de arbetsgivare som är medlemmar i Tidningsutgivareföreningen. Om arbetsgivare bryter mot denna bestämmelse kan han ådra sig skyldighet att utge såväl ekonomiskt som allmänt skadestånds för kollektivavtalsbrott enligt 54 medbestämmandelagen

    Rätten att fritt ingå, vidta stridsåtgärder för att få till stånd, sluta, och hävda kollektivavtal utgör en del av förbundets civila rättigheter enligt artikel 11 i Europakonventionen.

    Bestämmelsen avser även att skydda Transportarbetareförbundets medlemmars civila rättigheter enligt kollektivavtalet. Det gäller skyddet mot att utsättas för otillbörlig lönekonkurrens av företag vilka, såsom ensamföretagare, inte omfattas av reglerna i kollektivavtal. Det gäller även risken att tvingas att utan skydd av kollektivtalet arbeta som uppdragstagare.

    Det är arbetsgivaren som enligt sin ensidiga rätt att fatta beslut i företagsledningsfrågor beslutar om ett arbete ska utföras av anställda eller uppdragstagare. Om arbetsgivaren beslutar sig för att byta ut anställda mot uppdragstagare är det enda val en arbetstagare har att bli uppdragstagare, byta arbete, eller om sådant inte finns arbetslöshet.

    Konkurrensverkets beslut innebär att de aktuella företagen inte får tillämpa kollektivavtalets bestämmelser om förbud mot att använda entreprenör vid tidningsutbärning. Beslutet innebär även att avtalets bestämmelser i dessa delar är ogiltiga.

    Detta beslut av Konkurrensverket medför att ett civilrättsligt avtal i vissa delar blir ogiltigt. Det är en prövning av partens civila rättigheter. Enligt artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter ska envar då vara tillförsäkrad möjlighet till prövning av de civila rättigheterna i opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats genom lag. Svenska Transportarbetareförbundet har inte någon sådan rätt till prövning av dessa civila rättigheter i detta fall.

    Genom att avtalet dessutom enligt lag blir ogiltigt fråntas Svenska Transportarbetareförbundet och dess medlemmar rätten till skadestånd enligt 54 medbestämmandelagen för arbetsgivarens brott mot kollektivavtalet. Någon möjlighet att få denna fråga rättsligt prövad finns inte eftersom den är prejudiciellt avgjord av Konkurrensverket.

    Båda dessa omständigheter utgör ett ingrepp i Transportarbetareförbundets och dess medlemmars civila rättigheter. Eftersom möjlighet till rättslig prövning saknas utgör statens agerande genom Konkurrensverket ett brott mot Europakonventionens artikel 6.

  11. Kränkning av föreningsfriheten artikel 11 i Europakonventionen
  12. Svenska Transportarbetareförbundet är en demokratiskt uppbyggd fackförening som enligt sina stadgar (bifogas) verkar för att skydda och tillvarata sina medlemmars intressen. Kollektivavtalet är det mest verksamma medel som en facklig organisation i Sverige har för att skydda och tillvarata dessa intressen. Genom bestämmelsen i kollektivavtalet att arbetsgivaren inte får utnyttja entreprenör vid tidningsutbärning skyddas medlemmarna från att utnyttjas otillbörligt som uppdragstagare och från lönekonkurrens.

    I den fackliga organisationens rätt att verka för sina medlemmars intressen enligt artikel 11 ingår även rätten att vidta stridsåtgärder för att åstadkomma kollektivavtal. Enligt praxis i Sverige (Arbetsdomstolens dom 1991 nr 120) är en stridsåtgärd i syfte att få till stånd ett kollektivavtal som är ogiltigt eller inte får tillämpas förbjuden. Genom Konkurrensverkets beslut blir således stridsåtgärd i syfte att sluta kollektivtal i den fråga som tvisten avser, förbjuden.

    Konkurrensverkets beslut ogiltigförklara delar av ett kollektivavtal till skydd för dess medlemmars intressen och undanröjande av rätten att vidta stridsåtgärd genom ett prejudiciellt beslut kränker förbundets och dess medlemmarnas rätt till skydd för sin föreningsfrihet enligt artikel 11.

    Någon lagbestämmelse som uttryckligen medger att kollektivavtal undanröjes på detta sätt finns inte. Även om konkurrenslagen skulle anses vara sådan lag, är dess bestämmelser så oprecist utformade att de inte uppfyller laglighetskravet enligt artikel 11 2.

    I vart fall kan en sådan inskränkning, med beaktande av det skydd föreningsfriheten åtnjuter, inte anses proportionell med hänsyn till behovet av skyddet för annans fri- och rättigheter. Konkurrensverkets beslut kan därför, mot bakgrund av ovanstående, inte anses stå i överensstämmelse med artikel 11.

  13. Ej effektivt remedium; Brott mot artikel 13
  14. Genom ovanstående åtgärder har Svenska Transportarbetareförbundets enligt konventionen skyddade fri- och rättigheter kränkts. Någon effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet saknas.

    Mot bakgrund av ovanstående kan konkurrenslagen och ifrågavarande beslut av Konkurrensverket inte heller anses stå i överensstämmelse med artikel 13 i konventionen.

  15. Svenska statens förpliktelser med anledning av konventionen
  16. I egenskap av konventionsstat är svenska staten skyldig att garantera svenska rättssubjekt att de inte utsätts för förfaranden som strider mot konventionen. Svenska Transportarbetareförbundet och dess medlemmar har utan varje möjlighet till rättslig prövning som part fått ett civilrättsligt avtal som berör föreningsfriheten till vissa delar upphävt. Detta förfarande är en direkt följd av det svenska Konkurrensverkets beslut. Konkurrensverket är en statlig myndighet.

    Svenska Transportarbetareförbundet anser att svenska staten, mot bakgrund av det framförda, har åsidosatt artikel 6, 11 och 13.

  17. Villkoren i artikel 35 för upptagande av målet till prövning är uppfyllda
  1. Alla nationella rättsmedel är uttömda. Målet har prövats i Arbetsdomstolen som är sista instans för arbetstvister i Sverige. Arbetsdomstolens dom meddelades 1998-09-16.
  1. Målet har vidare prövats i Konkurrensverket, som visserligen inte är sista instans för konkurrensfrågor, men där Svenska Transportarbetareförbundet såsom icke varande part inte har möjlighet att få till stånd överprövning i Marknadsdomstolen som utgör sista instans.
  2. Konkurrensverket fattade sitt beslut 1999-02-19. Enligt Svenska Transportarbetareförbundets uppfattning är detta ett slutligt beslut från vilket tidsfristen om sex månader enligt artikel 35 ska räknas.
  3. Klagomålet gäller Svenska Transportarbetareförbundet. Klagomålet överensstämmer såvitt känt, väsentligen inte med framställning som redan prövats eller hänskjutits till en internationell undersökning eller reglering i annan form.
  4. Klagomålen avser en kränkning av rättigheter som är garanterade genom konventionen. Klagomålet riktar sig mot konventionsstaten Sverige. Kränkningen har ägt rum inom territorium där konventionen är tillämplig. Klagomålet är icke uppenbart ogrundat.

Stockholm som ovan

 

Kurt Junesjö